Häromdagen gick jag en liten sväng med hundarna i två naturreservat i Broddetorp, Gullängen och Ruskela källa (se blogginlägg från den lilla turen). Då passerade jag en skylt där det stod ”Brunnhemsleden” och kände min gamla nyfikenhet vakna till liv – den nyfikenhet som fick mig att skapa den här bloggen för snart 6 år sedan. Därför kom jag tillbaka någon dag senare för att svänga in på stigen och pröva den 10 kilometer långa rundslingan.

Start och mål möjligt på flera ställen

Brunnhemsleden startar och slutar vid Albionstugan som ligger mitt emellan Stenstorp och Broddetorp i Falköpings kommun. Därifrån utgår även ett elljusspår på 2,8 kilometer och en rundslinga på 5 kilometer. Leden är markerad med gröna skyltar med vita pilar på, och mycket välmarkerad. Jag läste någonstans att leden rustades upp under 2023.

Själv utgick jag från parkeringen vid Ruskela källa, och fick inleda med att gå genom gammal granskog där marken var täckt av mossa och harsyra (till och med nu i december).

Motionsspår eller vandringsled?

Därefter ledde stigen oss uppför Brunnhemsberget medan vi korsade ett hygge. Om det inte hade varit så dimmigt skulle jag haft fina vyer framför mig ner mot Hornborgasjön. Jag slogs snabbt av tanken att detta inte kändes som enbart ett motionsspår. Bitvis var det väldigt vacker natur runt oss, även att vi då och då även passerade hyggen som detta första.

Runt en kilometer går man längs en grusväg. Där har Brunnhemsleden dragits om eftersom marken var för blöt där den gått innan. För övrigt går man på skogsstig och skogsväg hela vägen. Om man jämför med vissa platser i området som kan skryta med kullar och dalar täckta av körsbärsträd till exempel är det kanske inte så spektakulärt, men jag tyckte om den här rundan. Dessutom är det alltid härligt att hitta rundslingor som det är lite ”längd” på.

Positivt överraskad – vilken variation

Eftersom varken jag eller Teddy hade någon aning om vad som väntade oss längs leden var det med stor förtjusning vi mötte den varierade naturen. Det var äldre granskog, ädellövskog, rasbranter (Nycklafallet), gamla stenmurar, den gamla offerkällan Ruskela Källa, stora stenblock och Kullostenen.

Variationen gjorde mig positivt överraskad, och det var med lätta steg vi tog oss fram trots att det småregnade en del av turen. Att gå runt hela leden tog oss drygt 2,5 timmar, men då la vi en del tid på nosande och grävande också. Och en massa vilt fanns det också att dofta på – om man är hund.

Fakta om Brunnhemsleden

Brunnhemsleden är en 10 kilometer lång rundslinga som går främst genom skog av olika typer. Leden går upp- och nerför Brunnhemsberget som är ett av de 15 platåbergen i Platåbergens Geopark. Egentligen är det nog tänkt som ett motionsspår, men för mig och Teddy var detta en helt perfekt runda. Du kan läsa mer om leden i en fin pdf som Falköpings kommun har tagit fram.

Är du nyfiken på området kring Hornborgasjön kan du hitta fler tips här i bloggen.

Inlägget Brunnhemsleden, rundslinga 10 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Det är inte alltid de största, längsta eller mest välkända lederna som gör störst intryck, något jag blev påmind om igår när jag gick i Falekvarna.

Lederna i Falekvarna

Igår gick vi två korta natur- och kulturstigar i Falekvarna tidigt på morgonen. Den östra leden var 2 kilometer och den västra fanns i två olika varianter. Där gick vi den kortare (1,2 km) som var markerad med blått, men det finns även en led på 4 kilometer som är markerad med gult.

Östra leden in på min topplista

Den östra leden klättrade direkt upp på årets topp-3-lista även att den är kort. Man går på en smal stig längs Kvarnabäcken, genom frodig lövskog. Längs stigen passerar man flera gamla kvarnruiner (det fanns minst elva kvarnar längs bäcken). Förutom den mysiga omgivningen uppskattade jag informationsskyltarna där man kan läsa om varje kvarns historia.

Att promenera här med bäckens porlande och fåglarnas kvittrande i morgonsolens strålar (och att hinna tillbaka till bilen innan regnet började) var en perfekt start på dagen.

Underhålls av Slöta Natur & Hembygdsförening

Den östra leden är välmarkerad med rött (se bilden här nedanför) och det finns flera spänger och trappor längs leden. Slöta Natur & Hembygdsförening har både skapat och underhåller lederna i Falekvarna. Självklart bidrog vi med en liten Swish-donation innan vi lämnade detta lilla paradis..

Mer information om Falekvarna

Hos föreningen kan du läsa mer om vandringslederna, och även hos Västsverige som skriver så här: ”Falekvarna var en utpräglad kvarnby där det funnits sammanlagt tretton kvarnar på en sträcka av 2 km. Idag återstår sex kvarnbyggnader i varierande skick.”

Så här hittar du hit

Falekvarna ligger i Falköpings kommun. Vandringslederna når du från Väg 47 där skylt med texten KVARNMILJÖ leder dig rätt. Omkring 500 meter in på denna väg ligger parkeringen, och där finns även en informationstavla. 

Inlägget Falekvarna natur- och kulturstig dök först upp på Hemomkringvandring.

Förra veckan var jag ledig. Då gick jag bland annat etapp 6 av billingeleden som bjöd på härlig skogsvandring på Billingens sydvästra kant mellan naturreservaten Jättadalen-Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen.

Diabasformationer i Jättadalen

Jättadalen är en fantastisk plats att vandra på (se till exempel blogginlägg från i våras om Jättadalen-Öglunda). Diabasformationerna som finns längs branterna vid sidan av leden är mäktiga, och jag önskade att stigen skulle fortsätta snirkla sig fram genom skogen.

Avstickare till Öglunda grotta

Efter en kort vandring kommer man fram till en skylt ”som berättar att ”Öglunda grotta” och självklart kunde jag inte motstå att gå ner till den. Jag hade varit här innan, men den gången låg det snö nere i ravinen. Så här ser det ut när en tant filmar på väg ner:

Avstickaren ner till grottan är inte mer än 100 meter, men i mina ögon värd att göra. Det är lite brant en kort bit (se filmen ovan), men om man tar det lugnt går det bra (till och med med mitt knä).

Mysig vandring i Torps naturreservat

Strax efter att leden passerat grottan delar sig stigen, och man ska där hålla till vänster. Annars hamnar man vid Öglunda kyrka. Trots att man gå nerför ett berg är det behaglig vandring på fin stig.

Sedan kommer man till Torps naturreservat (som jag aldrig hade hört talas om). Naturreservatet består av ett småkulligt landskap med naturbetesmarker, små åkrar, frodiga lövskogar, och dessutom sumpskogar/rikkärr. Här njöt jag ofantligt av lummig lövskog och gammaldags blommande ängar.

Besviken på Höjentorp-Drottningkullen

På grund av att jag hade sett många bilder och Instagraminlägg från Höjentorp-Drottningkullen hade jag höga förväntningar på detta naturreservat. Jag hade uteslutande sett bilder på böljande kullar, körsbärsträd och vackra blommor, men jag möttes av skog som tyvärr inte ens jag såg någon skönhet i, en miljard myggor, dåligt markerad led. Och dessutom ett vindskydd som inte alls var inbjudande.

Lunch vid Ormsjön

Jag hade planerat att sätta mig i det vindskydd som var märkt på vandringsledens karta, men det var inte lockande (se bild här ovanför). Istället satte jag mig på en stock vid Ormsjön och åt min lunch.

Sedan fortsatte jag vidare på nästa etapp (nummer 7) som går mellan Höjentorp-Drottningkullen och Varnhem – och som jag tyckte mycket mer om än slutet på etapp 6.

Dålig märkning av etapp 6, Billingeleden

Början av etappen var fantastisk, men luften gick ur mg lite inne i det sista naturreservatet, Höjentorp-Drottningkullen. Härinne var leden väldigt dåligt markerad och jag gick fel fem (!!!) gånger och fick vända tillbaka. En otrolig kontrast mot hur leden varit fram till dessa. Se exempel på bilden här nedanför där skyltarna står inne i ett buskage. Jag kan också varna om att alla korsande leder också är märkta med orange vilket bäddar för viss förvirring.

Fakta om Billingeleden

Etapp nummer 6 av Billingeleden (6,5 km) går mellan naturreservaten Jättadalen-Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen. Det är en härlig skogsvandring på Billingens sydvästra kant, både barr- och lövskog, men även härliga ängsmarker. I Höjentorp finns dessutom ett antal sjöar intill leden. Ett annat plus är att man på den här etappen går uteslutande på skogsstig och skogsväg. Totalt är leden 57 kilometer lång.

Parkeringar / kollektivtrafik

Vid etappens start finns parkering vid Öglunda kyrka, ca 1 km från Billingeleden (följ stig som tar dig upp på berget). Det finns även parkering vid etappens slut vid naturreservat Höjentorp – Drottningkullen. Därifrån får man gå cirka 650 meter för att komma till Billingeleden. Det är 3,7 kilometer att gå från närmaste busshållplats både vid etappstarten och etappmålet, men till flera andra etapper finns möjlighet att ta sig relativt nära med buss.

Jag tycker det är synd att inte leden går ut till parkeringen/vägen så att man kan nyttja toaletterna där till exempel. Det blir också tydligare var etappen startar/slutar om man utgår från en parkering eller fast punkt – inga sådana markeringar finns längs leden.

Avslutningsvis några länkar

• Länk till Billingeledens information om etapp 6
• Jättadalen-Öglunda naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)
• Torp naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)
• Höjentorp-Drottningkullen naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)

Mina övriga inlägg från Billingeleden

Länk till mina inlägg om Billingeleden.

Inlägget Billingeleden etapp 6, Öglunda – Höjentorp dök först upp på Hemomkringvandring.

I början av veckan gav jag mig ut för att vandra några av etapperna på Billingeleden. Jag började på etapp 5, vid Lycke lilla Höjen, och visste att tre vackra naturreservat väntade på mig.

Överraskande myggigt

Jag utgick från parkeringen vid naturreservatet Lycke Lilla Höjen. Därifrån följde jag stig över höjden som anslöt till Billingeleden. Efter att ha passerat en vacker äng går leden in i skog, och jag blev direkt omringad av myggor. Men så länge jag höll mig i rörelse var det ingen större fara.

Med stor förväntan stegade jag iväg längs stigen genom skogen. Leden var tydligt markerad och det gick lätt att gå. Runt mig fanns mestadels skog, men jag passerade även några små hus. En kort sträcka går på liten grusväg, men mestadels är underlaget stig.

Idylliska Bockaskedeåsen

När stigen svängde upp mot Bockaskedeåsen var jag så förväntansfull. Häruppe hade jag gjort ett kort stopp tidigare i våras för att se på körsbärsträden, så jag visste hur vackert det är. Men försommaren var ännu vackrare.

Stigen som går uppe på åsen (som faktiskt är Vallebygdens högsta) är omgiven av ängsblommor i mängd, och mellan trädens grenar skymtar den blånande horisonten. Mäktiga ekar och andra lövträd reser sig i slänterna och det kändes som att gå mitt i en Astrid Lindgren-idyll.

När man gått över hela åsen står en bänk som man kan sitta på och njuta av omgivningarna. Där satt jag en lång stund och bara tog in kullarna runt mig och ”lagren” av skog och små berg.

Får och hästar i hagen

Hela Bockaskedeåsen ligger i en stor hage, och redan vid passagen in fanns en skylt om att det skulle finnas 5 får och 3 hästar där. Därför blev jag väldigt förvånad när jag först möttes av en hel flock hästar – inklusive ett sött föl.

Strax därefter såg jag en liten fårhjord på 6 får med stora horn. Två av dem närmade sig mig och jag var lite osäker på om de var vänligt inställda eller inte, men jag hukade ner mig och hälsade när de kom fram. Sedan lät de mig knappt gå därifrån – det var tydligen väldigt skönt att bli klappad och kliad i den tjocka pälsen. Jag älskar såna här stopp och djurmöten på mina turer.

Vandring på liten asfaltsväg

Jag tycker vanligtvis att det är extremt oinspirerande att gå på asfalt, men här tänkte jag knappt på att det var asfalt. Vägen är smal och slingrar sig fram mellan blommande dikesrenar och beteshagar med olika djur. Dessutom hade jag turen att bara passeras av två bilar på hela sträckan som är 2,4 kilometer. Men hade detta varit i körsbärsblomningstid hade det förmodligen varit konstant trafik.

Brant uppför mot Jättadalen-Öglunda

Direkt efter att leden svängt av asfaltsvägen åt vänster börjar stigningen upp på Billingen, mot Jättadalen-Öglunda. Det blev en rejäl pulshöjning och väldigt lite fotat, men här kommer en bild som är tagen precis före stigningen.

Ovanför backen väntar ett hygge och utsikt över Vallebygden, innan stigen leder ytterligare en bit uppåt genom skog. Därefter är det lätt vandring på skogsväg fram till etappmålet.

Frukost uppe på toppen

Snart kände jag igen mig, där stigen från Öglunda kyrka sammanstrålar med Billingeleden. Här gick jag tidigt i våras (se blogginlägg om Jättadalen-Öglunda) och då kastade sig vattnet ut över kanten i ett vattenfall. Nu var bäcken torrlagd, förutom i några djupa hålor där det fortfarande stod vatten.

Men vid utsiktsplatsen strax intill stod en bänk där jag valde att stanna en längre stund och äta frukost och byta strumpor. Helt ljuvligt att ta en paus häruppe. Några få mygg letade sig fram till mig där jag satt, men inte någon mängd.

När jag var mätt på både mackor och utsikt reste jag mig och fortsatte in på nästa etapp (nummer 6) som går mellan Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen..

Fakta om Billingeleden

Billingeleden är 57 kilometer lång och går i både Skövde och Skara kommun. Etapp nummer 5 går på Billingens västra sida, mellan naturreservaten Lycke Lilla Höjen och Öglunda. Här bjuds man på 6 kilometer vandring, varav en del av leden (2,4 kilometer) går på liten asfaltsväg, medan resten är stig och skogsväg. Omgivningarna är vackra även längs landsvägen, med öppna betesmarker och lövskogsbevuxna kullar.

Parkeringar / kollektivtrafik

Parkering finns i direkt anslutning till naturreservatet Lycke lilla Höjen. I Öglunda ligger parkeringen vid Öglunda kyrka, cirka 1 km från Jättadalen (stigen upp är tydligt markerad). Tyvärr är det ungefär 6 kilometer att gå från närmaste busshållplats både vid etappstarten och etappmålet, men till flera andra etapper finns möjlighet att ta sig relativt nära med buss .

Avslutningsvis några länkar

• Länk till Billingeledens information om etapp 5
• Naturreservatet Lycke Lilla Höjen (Länsstyrelsen)
• Bockaskedeåsen-Toran naturreservat (Länsstyrelsen)
• Jättalen-Öglunda naturreservat (Länsstyrelsen)

Inlägget Billingeleden etapp 5, Lycke lilla Höjen – Öglunda dök först upp på Hemomkringvandring.

Etapp 3 av Billingeleden går mellan underbara Högsböla ängar och Silverfallet. Det är en kort (3,5 kilometer) men vacker sträcka som är lätt att gå.

Etapp 3, Billingeleden (tur och retur)

I helgen gick min vandringsväninna från Skövde och jag etapp 3 av Billingeleden. Valet föll på just den här etappen för att hon ville visa mig orkidéerna på Högsböla ängar, och även för att ramslöken blommade i Melldala.

Vi fick en helt fantastisk dag, med omväxlande natur, perfekt vandringsväder och tre naturreservat. Dessutom fick vi uppleva allt två gånger, eftersom vi gick etappen tur och retur för att komma tillbaka till bilen.

Naturreservatet Högsböla ängar

Tack vare mitt intresse för blommor hade jag läst om naturreservatet Högsböla ängar flera gånger. Den finns med i min bok om botaniska utflyktsmål i Västergötland, och jag har även sett att Västkuststiftelsen ordnar blomstervandringar i naturreservatet.

Trots det var jag inte förberedd på hur idylliskt vackert det skulle vara i Högsböla ängar. Billingeleden följer en gammal skogsväg in i hagmark in i en lummig lövskog. En bit bort mellan träde skymtade kor som betade i hagen. Strax öppnade skogen upp sig och ängsmarken breder ut sig åt alla håll runt den mysiga stigen. Midsommarblomster, smörbollar, hundkex, smörblommor, aklejor och käringtand blommade i mängd. Och fågelsången runt oss var överväldigande.

Orkidéer, ängs- och hagmark

Min väninna hade varit i reservatet tidigare under veckan och ledde mig en liten bit bort från stigen rakt in i ett område där orkidén Sankt Pers nycklar blommade. Dem hade jag inte sett om jag bara följt leden, så jag var extra tacksam för den här lilla ”omvägen”.

Högsböla ängar är ett flackt område och utsikten mot sjön Lången är vacker. Ute på ängen finns flera fikabord där man kan rasta (om man inte vill sitta på marken). När jag gick där omgiven av alla blommor, hamlade träd och den blånande horisonten framför mig kändes det som om jag befann mig i en saga. Så otroligt idylliskt.

Melldala naturreservat

När vi hade passerat ängen gick vi igenom en grind och befann oss direkt i nästa naturreservat, Melldala. Personligen hade jag aldrig hört tala som det innan, men nu sedan jag varit där kommer jag aldrig att glömma det.

Billingeleden går även här på skogsstig. Här var det lite blötare i marken (och viss risk för mygg) och flera små bäckar sprang fram ur marken. Snart hade vi nått det som min väninna ville visa mig: Havet av ramslök. Redan innan vi kom fram till det gigantiska området som var täckt av de vackra vita blommorna slog den behagliga doften mot oss.

Hav av ramslök

Att få uppleva ramslök på det här sättet är något jag önskar alla, för det är något alldeles speciellt. Just detta att se de vita blommorna breda ut sig mellan träden åt alla håll, uppför backar, nerför backar, utan slut, samtidigt som den milda lökdoften fyller luften. Slutet på maj brukar vara den tid då ramslöken blommar.

Jag vill uppmana alla som har förmånen att besöka områden med mycket ramslök att inte klampa runt bland blommorna, utan lämna det vackert även för nästa person.

Silverfallet Karlsfors naturreservat

Snart hade vi gått igenom även Melldala naturreservat och kom in i naturreservatet Silverfallet-Karlsfors. Jag hade varit vid Silverfallet flera gånger tidigare (se blogginlägg), men då parkerat på reservatets parkering. Nu kom vi på leden från andra sidan vägen. En väldigt kort sträcka, max 100 meter, går man på väg innan man fortsätter på stigen som går från reservatets översta parkering.

Här är stigen mera trampad och området är vanligtvis väldigt välbesökt, till exempel av familjer på utflykt. Nu var det inte mycket vatten i bäcken, det mer sipprade fram än forsade. Men vi satte oss på rastplatsen ovanför fallet och åt en sen frukost i morgonsolen. Vi häpnade över att vi fortfarande var omgivna av sjungande fåglar.

Några bilder från i vintras

Eftersom vi fotat mycket längs vägen hade den korta sträckan, cirka 4 kilometer, tagit längre tid än beräknat, så vi vände här utan att passera själva fallen.

Billingen Trail

När vi kom ut på vägen några hundra meter från fikaplatsen satt några personer på parkeringen. De berättade att de var funktionärer i tävlingen Billingen Trail och att vi snart skulle bli omsprungna av första gänget löpare. Dessutom skulle vi snart även möta ett gäng. Detta gjorde att vandringen tillbaka inte blev lika lugn och harmonisk som när vi gick ut. Visserligen var alla tävlande glada och trevliga när de passerade, men det blir inte samma sak att vandra när man måste hålla uppsikt bakåt och flytta sig från stigen när det kommer löpare.

Just detta med tävlingen var lite dålig tajming, men vi gladdes åt att vi fick ha leden för oss själva hela morgonen. Och det är stillheten, fågelsången, grönskan, mängden blommor och doften av ramslök jag tar med mig från den här etappen av Billingeleden som jag alltså gick tur och retur. Totalt blev det 8 otroligt vackra kilometer.

Avslutningsvis några länkar

Hos Länsstyrelsen hittar du mer information om de tre naturreservaten som etappen passerar: Högsböla ängar (ängsmark/blommor), Melldala (ramslök) och Silverfallet-Karlsfors (vattenfall). Här kan du läsa mer om tävlingen Billingen Trail, och här i bloggen kan du läsa om mitt och min väninnas förra äventyr runt Skövde.

Inlägget Billingeleden etapp 3, Högsböla ängar – Silverfallet dök först upp på Hemomkringvandring.

Om man stiger ur bilen på en parkering strax intill ett stort sjukhus förväntar man sig inte någon stor naturupplevelse. Men i Skövde, i naturreservatet Rånna Ryd på platåberget Billingen, får man faktiskt det.

Många stigar att välja mellan

Min väninna som bor i Skövde hade så mycket hon ville visa mig, och hon hade planerat vår tur väl. Vi följde till största delen Trollstigen (som är 12,4 kilometer), men enligt hennes ”egen” variant. Genom naturreservatet Rånna Ryd går även Billingeleden och många andra stigar och mindre vägar.

Överväldigande vårgrönska

Strax efter att vi lämnade parkeringen, vandrade vi in i en frodig lövskog där vitsippor, lungört och vårärt tävlade om utrymmet i sluttningarna.

Stigen följer sedan Åsenbäcken och dess sprickdal. Här var det svalare och våren var därför lite senare, så vi såg både blåsippor och vätteros längs stigen. I bäcken finns flera grott- och raukbildningar som man kan gå ner och titta på när det är mindre vatten i bäcken. Det sägs att man även ska kunna se fossil här.

Upp mot Ymsingsborg

Vår vandring längs Trollstigen förde oss genom en lövskog där marken var täckt av ramslöksblad och knoppar. Vi passerade också böljande ängar som bjöd på en fantastisk utsikt över blomstrande körsbärsträd på sluttningarna.

Vid ett tillfälle stötte vi på träd med helt kritvita blommor som vi inte kände till, men efter att ha rådfrågat min växtapp, identifierade vi dem som körsbärsplommon. Dem vill vi definitivt återvända för att se i slutet av sommaren.

Fika vid fornborgen Ymsingsborg

Den slingrande stigen ledde oss till den Ymsingsborg, en av fornborgarna i Skövde kommun. Borgen sträckte sig 150 meter i längd och 85 meter i bredd, omgiven av branta stup. Även om inte mycket återstår av borgen, kan man fortfarande känna historiens vingslag där.

Häruppe står det fikabord på några ställen, men vi valde att sätta oss direkt på berget och titta ut över vyerna medan vi mumsade på nybakta muffins. Grönskan var enorm, och utsikten milsvid.

Till att börja med stördes jag lite av att man såg så många byggnader när man tittade ut över vidderna, men min väninna påminde mig om att det faktiskt ligger en stad precis nedanför Billingen.

Populära Ryds grottor – inga grottor

Efter pausen fortsatte vi vår vandring längs stigen. Efter bara några hundra meter nådde vi en mindre grusväg som ledde oss direkt till Ryds Grottor, en plats jag ofta sett på sociala medier. Överraskande nog går det att köra bil hela vägen fram till de imponerande diabaspelarna, vilket inte alls krävde någon lång vandring som jag hade förväntat mig.

Eftersom jag och min väninna är två nyfikna tanter nöjde vi oss inte med att gå längs kanten av branten, utan vi försökte ta oss runt till andra sidan för att se närmare på stenformationerna. Det blev många skratt och glada utrop från oss när vi försiktigt klättrade runt och åkte på rumpan för att ta oss tillbaka igen. Mitt ibland solande ungdomar.

Jag bör nämna att Ryds Grottor inte är en grotta, men den är imponerande ändå. ”Grottan” är nämligen flera diabaspelare som spruckit och bildat en djup klyfta mellan sig. Även här tog vi en längre paus – den här gången vid ett av fikaborden.

Körsbärsträd på Ryds ängar

Härifrån leder stigen nedåt, vilket gjorde vandringen enkel. Grönskan var obeskrivlig, och solstrålarna dansade vackert genom trädens grenverk. När vi kom ner till stora öppna ängar lyste flera körsbärsträd vita i all grönska. Sjukhuset syns ibland i bakgrunden och det känns helt overkligt att det ligger där så nära. Ryds ängar är stora och omgivna av lummig grönska.

Just nu blommar främst gullvivor och körsbärsträd här. Platsen verkade perfekt för en familjepicknick, ändå var det nästan inga människor här, trots det fina vädret. Från parkeringen är det bara några hundra meter till Ryds ängar. Själva hade vi vandrat ungefär 8 kilometer innan vi kom fram.

Fina skyltar längs den välmarkerade leden

Längs hela vandringsleden finns fina och informativa skyltar som beskriver sevärdheter eller ger nyttig information som berikar upplevelsen för oss vandrare. Den här typen av skyltar är något jag har börjat värdesätta allt mer under mina turer eftersom jag tycker de ger ett mervärde.

Avslutningsvis fakta om Rånna Ryd

Naturreservatet Rånna Ryd är 5 kilometer långt, så vi gick bara i en del av reservatet. Utöver de platser vi besökte ingår bland annat även Rånna, Mölltorps hage och Kulaboda rikkärr i reservatet. Dessutom finns här runt 20 fornlämningar. Mer information om reservatet hittar du hos Länsstyrelsen.

Det finns flera parkeringar för dig som vill besöka Rånna Ryd. Naturreservatet ligger läns Billingens sluttning och nås enklast från vägen mellan Ulveket och Rånna, Skövde.

Liten sammanfattning

Jag blev glatt överraskad av att upptäcka så mycket vacker natur nästan mitt i stan, och min väninna hade verkligen valt ut några pärlor åt oss. Det väckte min nyfikenhet, och jag längtar tills jag kan utforska fler stigar i Rånna Ryd. Det verkar nämligen finnas mycket mer att upptäcka här.

Mer i bloggen från samma dag

Läs gärna i bloggen om platåberget Borgundaberget som vi också besökte den här dagen.

Inlägget Rånna Ryd naturreservat, Skövde dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag hyrde en campervan i helgen, och reste runt på Öland. Där fick jag, Göran och Silver pröva på vanlife samtidigt som vi njöt av naturen, vandringar och vårblommor i överflöd. Läs vidare om vår fullmatade helg.

Eftersom jag är född i Småland har det blivit en del besök på Öland för mig – både som barn och i vuxen ålder. I år var planen att hyra en liten campervan och åka på blomjakt på egen hand. Men våren var kall och sen, så det fick bli en allmän ”natur-upptäcktsfärd” istället – med sällskap.

Hämta bilen i Kalmar

Redan i somras hittade jag SmålandCampers på webben och jag gillade verkligen konceptet. De hyr ut charmiga campervans – inte husbilar. Eftersom jag känner mig extremt lockad av tanken på att bo enklare (åtminstone periodvis) kom jag på att jag kunde hyra en och testa för att se om det verkar passa mig. Till slut kom jag till skott, och i fredags var jag, Göran och Silver på plats i Kalmar för att hämta upp ”vår” campervan (modell Hydda).

Första natten i campervan

På grund av att jag känner till norra delen av Öland bäst ville jag väldigt gärna hinna så långt norrut som möjligt innan vi stannade för natten. Vi hade redan innan tittat i appen ”park4night” för att hitta tillåtna platser att ställa bilen på. Det är nämligen ganska tätt mellan förbudsskyltarna på Öland. Väldigt ofta är det parkeringsförbud kl. 23-04 till exempel. Appen är bra, men man får ta den med en nypa salt, och kontrollera på plats att det inte finns några förbudsskyltar.

Men tack vare appen hittade vi en plätt vid en skogsväg ganska nära havet där vi kunde stanna. Att ”möblera om” från soffor och bord till stor säng gick på ett kick. Med tanke på att temperaturen låg runt 0:an var jag väldigt tacksam över att det fanns en värmare inne i vår campervan. På så sätt fick vi upp lite värme därinne medan vi bytte om och skulle krypa ner i våra sovsäckar.

Snö och frost

Göran somnade snabbt medan jag och Silver låg och löste sudoku i lampskenet. Att ladda telefonen i väggens USB-uttag fungerade också bra – när jag väl insett att det fanns en on/off-knapp som jag var tvungen att trycka in först. Jag är som sagt lite opraktiskt lagd…

På morgonen väcktes vi av mitt alarm som ljöd strax efter klockan 05. Min tanke var att vi skulle hinna gå en soluppgångspromenad längs stranden. Dessvärre kom min iver tillfälligt av sig lite när vi tittade ut genom de isiga rutorna och insåg att det snöat under natten. Men sedan ryckte jag upp mig, och vi förflyttade oss till Lyckesand på norra Öland.

Morgonpromenad längs stranden

För mig blir det ingen riktig Ölands-resa om jag inte har fått ta en morgonpromenad längs Bödakustens långa sandstrand. Här har jag gått otaliga morgnar med mina hundar, både Pepsi och mina gatuhundar Denniz och Gemini som nu är änglahundar allihop.

Att möta morgonljuset medan vågorna mjukt rullar in mot stranden är helt fantastiskt. Även denna morgon blev det en oförglömlig upplevelse med iskalla vindar, magiskt ljus och total tystnad och harmoni.

5-6 kilometer blev det innan vi satte oss inne i bilen och åt frukost innan vi åkte vidare. Utanför var det alldeles för kallt i snön och blåsten.

Gammelskog i Fagerrör

För många år sedan hittade jag vackra Fagerrör när jag gått längs stranden hela vägen upp från Böda. Enligt mig är detta en av de vackraste platserna på hela Öland. Dessutom har jag gått en superfin rundslinga här (se blogginlägg från 2019), och jag ville visa en liten del av den för Göran. Man vill ju vara en bra värdinna när man har ”gäster”. Till Fagerrör är det inte särskilt långt att köra från Lyckesand, så det blev första stoppet efter frukosten.

Det visade sig bli en riktig fullträff. Här strosade vi runt på alla stigarna i gammelskogen som är full av död ved. Marken är beklädd med både mossa och lavar, och mellan träden glittrade havet mot oss. Hade det inte varit så otroligt kallt hade vi nog stannat kvar i flera timmar.

Nu nöjde vi oss med att gå runt och ta in miljön, medan Göran fotade alla fåglar som bodde i de gamla träden. Det finns gott om parkeringar (och dass), men man får inte övernatta här.

Fakta om Fagerrör

Fagerrör är känd för sin vackra sandstrand och ligger strax sydost om Byxelkrok på norra Öland. Följ skyltar mot museijärnväg. För några år sedan gick jag en helt underbar rundslinga vid Fagerrör (sommar) som jag verkligen kan rekommendera. I boken ”Öland och Blå Jungfrun – vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket är det tur 6A. Fagerrör ligger i naturreservatet Bödakusten östra, som du kan läsa mer om hos Länsstyrelsen.

Fyrstigen på Ölands norra udde

På Ölands norra udde står fyren Långe Erik, vilket nog är det som platsen är mest känd för. Men det är även en bra fågelskådningslokal, och strandängarna bjuder på många vackra växter under sommaren. Nu var inte fyren öppen för besök, men jag har gått uppför de vindlande trapporna tidigare.

Däremot var det premiär för mig att gå den lilla fyrstigen som leder runt udden. Medan vi stretade i vinden fascinerades jag av de vita stenarna, vågorna på havet, alla fåglarna och de fina fikaplatserna.

Fakta om Långe Erik och udden

Hos Allt på Öland kan du läsa lite mer om fyren Långe Erik och Ölands norra udde. Otroligt nog så finns det några parkeringsplatser här – med havsutsikt – där det är tillåtet att övernatta.

Några stopp i Bödakustens västra naturreservat

Ytterligare en fantastisk vandring som jag gjort på Öland tidigare är sträckan längs kusten mellan Byxelkrok och Byrum. Även på den här sidan är ön ofantligt vacker, så vi stannade till på några ställen längs kustvägen. Ibland för att fota en blomma, och ibland för att gå en liten bit längs havet.

Lunch på härliga sanddyner

Egentligen skulle vi ha åkt raka spåret ner till raukarna i Byrum, men alla våra stopp gjorde att förflyttningen tog längre tid än planerat. Eftersom jag började bli riktig hungrig svängde vi istället in mot badplatsen i Byrum och den stora parkeringen där.

Därifrån gick vi den korta biten ut på sandstranden/sanddynerna för att laga lite lunch. I vår campervan ingick både ett Trangia, gas och enkel köksutrustning, så det bar vi med oss. Sedan lagade vi en enkel lunch med köttbullar, mos och lingonsylt mitt på stranden. Solen sken, och vindarna var inte lika bitska som de varit tidigare under dagen.

Om vi hade haft mer än två dagar på oss hade jag valt att gå längs stranden bort till raukarna (1,5 km åt vardera hållet). Den här gången tog vi bilen.

Länk till Ekopark Böda

Hos Sveaskog kan du läsa mycket mer om Ekopark Böda och Bödakustens västra naturreservat.

Raukarna i Byrum, Öland

Vid Byrums raukar får man uppleva ett av Ölands mest säregna landskap. Havets vågor har under miljontals år mejslat fram meterhöga stenstoder ur den öländska kalkstenen. Inbäddat i kalkstenen hittar man ibland fossil, vilket även jag som vuxen tycker är spännande.

Detta är en av min sons favoritplatser, så här har vi suttit och ätit pizza i solnedgången några gånger när han var yngre. Den här gången blev det mer att visa upp raukarna för Göran och Silver som inte varit just i Byrum tidigare.

Fakta om Byrums raukar

Raukfältet ligger cirka 8 km NO Löttorp i Borgholms kommun. Sväng mot Byrum, antingen från Löttorp eller Böda. Åk cirka 8 kilometer respektive 6 kilometer och ta sedan av vid skylten med texten ”raukar”. Parkeringen är betalparkering, och man får inte stå här på natten.

Hos Länsstyrelsen kan du läsa mer om naturreservatet Byrums raukar

Backsippor i Beijershamn

I naturreservatet Beijershamn råkade vi hamna av en slump. Egentligen var jag ute efter en plats där man sett backsippor vid nerfarten till Haga Park, men vi körde för långt. Trots att jag såg blommorna redan från bilen.

Fina vandringsstigar

Istället åkte vi fram till naturreservatet som jag såg på kartan. Där fanns flera små vandringsstigar: Stora Beijershamnsrundan (2,5 km), Lilla Beijershamnsrundan (500 meter) och Pirpromenaden (5 kilometer). Dessutom passerar Mörbylångaleden genom reservatet.

Längs stigarna var marken helt täckt av vitsippor och gulsippor. Och jag fick även se stor vårstjärna och några annorlunda spretiga backsippor.

Fakta om naturreservat Beijershamn

Naturreservatet Beijershamn ligger längs kusten cirka 7 kilometer söder om Färjestaden. Hit är det skyltat från väg 943.

Egentligen är naturreservatet känt som ett fågelparadis, där man kan se på fåglar både från fågeltorn och skådarplattform, men jag tyckte det var fint med alla blommorna med. Du kan läsa mer om Beijershamn naturreservat hos Länsstyrelsen.

Var kan vi parkera ”vår” campervan?

Jag hade fått för mig att det var lättare att hitta parkeringsplatser för husbil eller campervan på norra Öland än på södra. Det visade sig att jag hade fel. När vi kollade i appen (park4night) hittade vi en massa platser där det skulle vara möjligt att parkera även på södra delen. En del platser låg till och med så nära varandra att vi kunde åka och jämföra några av dem.

På ett ställe hittade jag (för första gången i mitt liv) fältsippor, och lyckan var total. Dock valde vi inte just den platsen att övernatta på, utan en annan närliggande plats som låg mer undanskymt. Men båda hade fin utsikt.

Morgontur på Ölands alvar

Det är något speciellt med Ölands alvar som lockar mig. Kargheten, storheten, tystnaden och den avlägsna horisonten. Det är något vilt över landskapet.

På söndagen gick vi i Stora Vickleby naturreservat i någon timme innan vi åt frukost. Ute på alvaret hittade vi stora områden med fältsippor som glittrade av frost i morgonsolen. Solen stod lågt och blommornas luddiga stjälkar formligen lyste.

Marken längs leden var ganska blöt, men miljön är otroligt vilsam att vandra i.

Vår lilla tur på alvaret påminde mig om mitt försök att gå hela Stora alvar-leden för några år sedan, och jag känner att det är något jag vill slutföra i framtiden.

Jag fick se våradonis

Eftersom jag är en riktig blomnörd har jag länge velat se våradonis (Adonis vernalis), eller Arontorpsros som den också kallas. Det är en otroligt sällsynt växt som bara växer på kalkhedar på Öland och Gotland (i Sverige). Jag hade hittills bara sett den på bild, men visste att vi tidsmässigt var rätt ute. En av de mest kända lokalerna för våradonis är Arontorps naturreservat.

Arontorps naturreservat

Här kan man kan man frossa i typisk öländsk ädellövskog som är otroligt rik på blommor och fåglar. Jag var helt överväldigad av mängden vitsippor, blåsippor, gulsippor och vätteros. Några lungört och gullvivor såg jag också längs stigen från parkeringen fram till ängen med våradonis.

Växer bara på Öland och Gotland

Innan vi kom fram var jag lite orolig att vi skulle missa blommorna, men jag såg dem lysa på ängen så fort vi kom ut från den vårgröna lövskogen. Givetvis blev det ett långt fotostopp här.

Växten har gula stora blommor med blad och är inte lik någon annan blomma jag sett. Ofta verkar den växa i tuvor. Vi hade otrolig tur som fick solsken, för blomman är bara öppen dagtid vid fint väder. Den här upplevelsen är jag otroligt tacksam över.

Rödlistad och fridlyst

Jag vill poängtera att våradonis är fridlyst i hela landet och att man alltså inte får plocka, skada eller gräva upp den – eller ta frön från den.

Fakta om Arontorps naturreservat

För att komma till parkeringsplatsen; kör man väg 136 mot Ottenby och tar av på väg 957 mot Norra Möckleby och Gårdby. Efter cirka 2,5 km kommer Tveta gård och strax därefter ligger parkeringen på höger sida av vägen. Det är skyltat.

Från parkeringen går en välmarkerad stig, delvis förstärkt med spång, fram till reservatet. Sträckan att gå från parkeringen är ca 500 m. Hos Länsstyrelsen hittar du mer information både om naturreservatet och om våradonis.

Sammanfattning av helgen

Upplevelsemässigt kan man inte önska vackrare vyer eller platser än de vi fick. Jag hoppas att bilderna här ovanför talar för sig själva. Vädret var visserligen oväntat kallt (både snö och frost), men Öland levde definitivt upp till sitt rykte om att vara ”solens och vindarnas ö”.

Utvärdering av att resa med campervan

Avslutningsvis vill jag göra en kort resumé av min första upplevelse av vanlife. Jag kände direkt vi började rulla att detta var ett äventyr jag skulle komma att gilla. För mig är det helt fantastiskt att kunna stanna och vara så nära naturen – samtidigt som jag kan ha med mig all utrustning utan att behöva begränsa mig till det jag orkar bära.

Tanken är att i framtiden kombinera resande och nätter i campervan med att vandra och tälta som jag brukar göra. Just den friheten och flexibiliteten lockar mig. Lite som jag tänker när det gäller packraft också – jag gillar möjligheten att kunna variera mig och vara spontan.

Som jag redan nämnt tidigare var det enkelt att förvandla vardagsrum/kök till sovrum och vice versa. Trots att jag är väldigt opraktisk gick det utan problem, och på runt en minut. Observera att detta var lösningen i just den här bilen – det finns många olika sätt att lösa möbleringen på.

Viktigt med genomtänkt förvaring

Något jag insåg snabbt var att det är otroligt viktigt att vara organiserad och strukturerad vad gäller prylar och utrustning. Smart, genomtänkt förvaring är A och O. Eftersom vi åkte i en hyrd bil var den inte anpassad för just oss och våra behov, så det blev lite stökigt. Till exempel var våra ryggsäckar för stora för förvaringsutrymmena. Hade det varit min egen bil hade jag vetat att jag skulle packat i dry bags eller i speciella lådor istället för att trycka ner allt i en enda stor väska.

Några avslutande reflektioner

Jag uppskattade enormt att det fanns rinnande vatten (en 20-litersdunk med färskvatten var kopplad till kranen) och ett pyttelitet kylskåp. Trots att detta är ett enkelt boende saknade jag faktiskt ingenting. Förutom mer tid. Det är inte alls otroligt att jag kommer att hyra från SmålandCampers igen i framtiden, för 2 dygn är alldeles för kort tid för att känna efter på riktigt. Det är inte särskilt dyrt när man hyr utanför högsäsong som nu (runt 1.000:-/dag).

Ett plus att man får ta med sig hunden

I min värld är det ett stort plus att man får ha med sig sin hund i bilen. Sådant är man inte bortskämd med till exempel när man hyr bil.

Öland i mitt hjärta

Jag är otroligt tacksam för alla vackra platser jag fick besöka och allt underbart jag fick se under helgen. Öland har så mycket att erbjuda att det nästan är skamligt att bara vara där i två dygn. MEN.. bättre det än inget, och planen är att göra fler resor hit nästa år. Här kan du läsa alla mina blogginlägg från några av mina tidigare resor på Öland.

Inlägget Med campervan på Öland dök först upp på Hemomkringvandring.

I mitten av april förra året åkte jag för att träffa min bästa vän, Linda Björk, och gå i ett av ”hennes” hemomkring: Eriksbergs naturreservat i Blekinge. Nu, ett år senare, har vi varit tillbaka, och vilken tur det blev.

Vad bjuder Allböleleden på?

Allböleleden i Karlshamns kommun är en av de leder som vi gick både förra våren och nu i helgen. Den är 8,8 kilometer lång och ligger i Eriksbergs Stränders naturreservat.

Nästan all slags natur

Längs Allböleleden känns det som om man får allt: Kust- och skärgårdslandskap med ädellövskog, tallskog, lövsumpskog, hällmarksskog, enbuskmark, hagmark, gräsmark, havsstrandäng, hällmark, hav, öar och skär.

Upprustat med stolpar och skyltar

Från början är leden ganska lätt att gå, men bitvis är den lite knölig. Förra året var den inte supertydligt märkt, men vi noterade då att leden höll på att fräschas upp med nya trappor och spänger. Vi såg att det även var nya ledstolpar och skyltar på väg. Därför var det extra roligt att komma tillbaka i år och se hur fint det blivit.

Sova i ett skyttevärn?

Förra året tältade vi så långt ut man kan komma längs leden. Men i år hade vi än ännu mer spännande sovplats; vi sov i ett skyttevärn. Tipset fick vi från personal på Eriksbergs Hotell & Safaripark där vi också tillbringade ett dygn under vår långhelg.

Spännande att ta sig in

Efter några kilometers vandring tänkte vi varje gång vi kom upp på en höjd: ”Nästa höjd – där ligger skyttevärnet”. Vi hade fel några gånger, men till slut var vi där. Först kom vi till dörren som är på bilden här, men vi kom inte på hur vi skulle ta oss in, så vi gick runt till andra sidan.

Där var det enklare att ta sig in, men dörrarna är ganska tunga. Det kan vara bra att veta, så det är bara att ta i om man tycker det går trögt. Känslan när man stod här på berget vid havet och öppnade portarna var rätt mäktig.

Så genomtänkt i varje detalj

Både Linda och jag blev imponerade av interiören. Man har byggt breda bänkar runt hela väggen och de är tillräckligt breda att sova på. Det finns en kamin, men man får nog bära med sig ved om man vill elda. Just när vi var där fanns lite rester av byggmaterial, men vi hade burit med en liten påse ved ut.

Men det fanns några saker härinne som verkligen imponerade på oss och det var att det fanns både brandsläckare, nödutgångsskylt och brandvarnare. Och ”bra-att-ha-saker” som sopborste, skyffel och askhink. Otroligt genomtänkt.

Inte ETT skyttevärn, utan två

Vi upptäckte också att det fanns ett nästan identiskt skyttevärn bara några hundra meter ifrån detta. Tack vare skorstenarna som stack upp såg vi det, för det hade vi ingen aning om innan att det fanns. Tänk att man kan använda gamla militära anläggningar på ett så här bra sätt. En stor eloge till dem som ordnat detta (tyvärr har jag inte information om vem/vilka det är).

Minnesvärd kväll och natt i skyttevärn

Eftersom vi kom fram till skyttevärnet redan under eftermiddagen hann vi både njuta av omgivningarna och äta middag. På grund av att Lindas hund Vittra mår bättre i ett mindre utrymme slog vi upp deras tält inne i värnet. Lite speciellt, men inget konstigt tycker jag som själv levt med hund många år.

Själv använde jag skyttevärnet ungefär som man använder ett vindskydd. Det var väldigt skönt att sova därinne. Helt vindstilla, mysigt med marschallerna tända och jag kände mig trygg eftersom vi inte stängde dörrarna helt. Jag sov som en stock och vaknade pigg och glad tidigt på morgonen.

Packning och städning före ”avfärd”

Det var lätt att lämna skyttevärnet i fint skick till nästa gäng som ska rasta eller övernatta där. Både borste och skyffel fanns på plats.

Extra fina naturupplevelser

Det var många saker som gjorde den här turen väldigt speciell för mig. Dels övernattningen i skyttevärnet förstås, för det var något helt nytt för mig, men även att jag gjorde turen med Linda.

Men vi fick flera andra upplevelser som också blev minnesvärda. Den vackra sandödlan vi fick beundra en långstund innan vi smög vidare för att inte skrämma den till exempel. Vildsvinet vi såg kasta sig ut i havet och simma i flera minuter innan han tog sig upp på en udde och sprang vidare var även det något vi kommer att minnas för alltid.

Och för mig var det superroligt att få se årets första gullviva här – bara några hundra meter ifrån platsen jag såg förra årets första. Dessutom såg vi en hel dikesren full med pestskråp (petasites hybridus) på den lilla bilvägen in till naturreservatets parkering. Sådant värmer självklart en blomnörds hjärta.

En sammanfattning av Allböleleden

Om någon skulle be mig att göra en kort sammanfattning av Allböleleden skulle kunna vara: Vackert, vackert, vackert!

Lite fakta om leden

Allböleleden är en vacker vandringsled som är 8,8 kilometer lång. Den ligger i Blekinge (Karlshamns kommun). Vi utgick från parkeringen vid Björnahemmet.

• Observera att detta inte är en rundslinga.
• Närmaste busshållplats heter Matvik och ligger i Karlshamn.
• I hela naturreservatet får man tälta två nätter. Det finns även markerad tältplats om man inte hittar någon egen. Där finns även grillstad och dass.
• Leden går strax intill Eriksbergs Vilt & Safaripark – så nära att man ibland går exakt utanför stängslet och chansen att se djur finns.

Mina andra vandringar vid Eriksberg

I samma naturreservat, Eriksbergs stränder, finns även Kohageleden som Linda och jag gick tillsammans i april förra våren (alltså 2023).

Dessutom gick vi en kortare tur i Järnaviks naturreservat samma helg. Här kan du läsa mina beskrivningar om de leder och slingor som jag gått vid Eriksberg (scrolla längst ner i inlägget).

Länkar till leder och naturreservat

• Naturkartans beskrivning av Allböleleden 8 km (Eriksbergs stränders naturreservat)
• Naturkartans beskrivning av Kohageleden 4,4 km (Eriksbergs stränders naturreservat)
• Kulturstig Kyrkesta 1 km, rundslinga (Eriksbergs Hotell & Viltpark)
• Länsstyrelsens information om naturreservat Järnavik
• Och slutligen Länsstyrelsens information om naturreservat Eriksbergs stränder

Mina bilder från Allböleleden 2023

Även förra våren gick Linda och jag Allböleleden. Den gången tältade vi så långt ut men kan komma längs leden och jag bjuder på några bilder från den turen. Det var superhärligt att få gå denna led igen.

Inlägget Allböleleden och natt i skyttevärn dök först upp på Hemomkringvandring.

Tycker du om havsutsikt, klippor, och fjällkänsla? Då är vandringsleden upp till Vetteberget på Tjörn en perfekt tur.

Efterlängtat återseende

I oktober 2022 var jag uppe på Vetteberget med min vän och kollega Mari. Sedan dess har jag velat tillbaka, men inte förrän nu, ett och ett halvt år senare blev det av. När det gäller den här turen kan jag säga ”bättre sent än aldrig”, för den är verkligen härlig.

Lätt bergsterräng att gå i

Visserligen går leden mestadels över klippor upp på berget, men den är väldigt ”snäll” för att vara ett berg. Förutom backen upp från parkeringen, och första backen sedan man svängt av mot berget, är det inga branter.

Leden är en tur-och-retur-stig på cirka 2 kilometer enkel väg. Eftersom man får havsutsikten i ryggen när man går upp brukar jag stanna ofta, vända mig om och njuta. Även att jag ska gå tillbaka samma väg sedan. Då kan det ju vara ett helt annat ljus. Dessutom kan jag aldrig se mig mätt på den här utsikten.

Följ bara ledkryssen

Ofta brukar jag, som är uppvuxen i de djupa skogarna i Småland, tycka att det kan vara svårt att se var leder över klippor går. Därför är jag tacksam över de små söta ledkryssen som tydligt markerar vandringsleden upp mot Vetteberget.

Bronsåldersröse och utsikt

På toppen av Vetteberget (hela 119 meter över havet) ligger ett bronsåldersröse daterat till cirka 1 000 år före Kristus. Det ska vara ett av de största rösena i hela Bohuslän. Vid arkeologiska utgrävningar har man hittat en grav med spännen, en rakkniv och ett bronssvärd.

Utsikten är ofantligt vacker åt alla håll., både uppifrån toppen och under tillbakavägen. Jag blev andlös gång på gång, och det är nästan svårt att ta in att jag bor bara några kilometer från detta vackra berg.

Man ska kunna gå runt…

Trots att kartan visar en tur-och-retur-stig så ska det finnas möjligheter att göra det till en rundslinga. För det första ska man kunna fortsätta stigen rakt fram, istället för att svänga av där kryssmarkeringarna börjar. Då ska man komma upp vid bronsåldersröset på Vetteberget och därefter följa leden ner.

Ytterligare ett alternativ är att gå nerför Vetteberget mot Kuballe, och därefter följa byvägen genom Tolleby tillbaka mot parkeringen i Aröd. Båda dessa alternativ har jag fått tips om efter lördagens tur, och jag ska undersöka dem så snart jag kan.

För dig som vill veta mer

Så här hittar du hit

Vetteberget ligger i Aröd, strax utanför Bleket på Tjörn (Bohuslän).

Med bil: Följ väg 169 mot Rönnäng, och sväng vänster in på en liten grusväg vid korsningen i Aröd (skylt med vandringssymbol). Grusvägen slutar vid en skyltad parkeringsplats, som dock bara har ett fåtal platser.

Med buss: Stig av bussen mot Rönnäng vid hållplats Aröd – därefter är det knappt 500 meter längs Vettebergsvägen till ledens början (följ skyltning). Länk till Västtrafiks tidtabell (linje Tjörn Express som du kan åka från Göteborg eller Stenungsund).

Om du vill läsa mer

Eftersom jag beskrivit leden ingående i mitt förra inlägg om Vetteberget, så finns mycket information där.

Läs även gärna vad Tjörns kommun skriver om Vettebergets vandringsled. Leden är också beskriven i boken Bohuslän – vandringsturer och utflykter – Vildmarksbiblioteket, tur nummer 12 ”Tjörns högsta berg”.

Inlägget Vårvintertur till Vetteberget dök först upp på Hemomkringvandring.

Efter ett besök vid den vackra klosterruinen i Gudhem idag hamnade jag i naturreservatet Forentorpa Ängar. Eftersom det ligger enbart en kilometer bort passerade vi reservatsskylten på vägen.

Rundslinga i lövskogshagar

I Forentorpa ängar följde vi en fin vandringsstig på 2,4 kilometer genom betade lövskogshagar. Trots att rundslingan inte är längre beräknas den ta runt en timme att gå.

Längs stigen passerar man enormt vackra ekhagar, mossiga stenmurar, klostrets kvarn och informationsskyltar om platsens historia.

Perfekt miljö för en picknick

Det böljande landskapet, fullt med kullar, ryggar och platåer lockar verkligen till att komma tillbaka. Så i vår tar jag med mig picknickfilten och sätter mig under de mäktiga ekarna, askarna och enarna.

Mer information om Forentorpa Ängar

Naturreservatet ligger i Falköpings kommun, cirka 5 kilometer från Trandansen, och 1 kilometer från klosterruinen i Gudhem. Parkering finns – och den är även skyltad – längs väg 184. Mer information om naturreservatet kan du hitta hos Länsstyrelsen.

Tips på andra vandringsleder och sevärdheter i närheten hittar du här i bloggen.

Inlägget Forentorpa Ängar, Falköping dök först upp på Hemomkringvandring.

I det fina naturreservatet Nötön-Åråsviken i Värmland finns tre entréer, var och en med sin egen rundslinga på runt 5 kilometer. Två av dem hade jag förmånen att få utforska i helgen.

Dimmig fredag längs Nötöleden

Första dagen i Värmland tog Karin med mig för att gå en av sina favoritrundor; Nötöleden. Det är en rundslinga på 5,5 kilometer som går genom hagar och skogar i naturreservatet.

Vandringsleden är markerad med orange, och den är relativt lätt att gå, förutom att det var ganska blött på ett par ställen. Det finns spång vid flera passager, men inte vid alla – åtminstone inte nu när det var så mycket vatten.

Trolsk sumpmark

Trots att Nötöleden mest verkar vara känd för de otroliga mängder vitsippor som blommar här om våren så var det sumpmarken som gjorde starkast intryck på mig. Kanske berodde det på att jag var helt oförberedd på att få gå i sådan miljö. Men det kan också vara så att det trolska grå ljuset var extra fördelaktigt för just den här naturtypen. Oavsett vad som var orsaken så föll jag pladask för denna sumpmark. Se och njut.

Öppen raststuga – Österöstugan

När vi hade följt stigen längs våtmarkerna kom vi fram till en öppen raststuga (med kamin) som låg ofantligt vackert i en stor glänta. Här passade vi på att fika en stund vid rastplatsen.

Grillplats vid Hästudden

Efter ytterligare en kort promenad var vi framme vid grillplatsen vid Hästudden. I dimman som svepte in området var det ofantligt vackert. I det lilla vindskyddet fanns både ved och yxa.

Det tog oss tre härliga timmar att strosa Nötöleden runt, inklusive ett fikastopp och många fotostopp.

Både Karin och informationsskylten vid naturreservatets parkering säger att naturreservatet är som vackrast på våren när vitsippemattorna brer ut sig. Men jag tyckte det var ofantligt vackert även en regnig dag i februari.

Solig lördag längs Arskagsleden

Arskagsleden är också en superfin rundslinga på 5,6 kilometer. Under resans andra dag gick vi där och det blev verkligen njutning för alla sinnen. Solen som värmde i ansiktet, korparnas kraxande, den gamla granskogens doft, isen och vattnet som glimmade runt (och på) stigen, havsörnarna som gjorde oss sällskap, den supergoda lunchen vi åt vid Vänern och solstrålarna som silade ner mellan trädens grenar.

Lunch vid Vänern (Arskagsudden)

Längs Arskagsleden finns ett vindskydd med eldstad och bänkar/bord. Både där (Arskagsudden) och vid parkeringen finns dass.

Vårt syfte var inte att gå runt på snabbast möjliga tid, utan bara att njuta. Och det var precis vad jag behövde.

Nötön-Åråsvikens naturreservat

Reservatet omfattar uddar och vikar i inre delen av Åråsviken. Det flacka landskapet med sina många slingrande åsar bildar en mosaik av olika naturtyper från torrbackar till lövskogar. Mellan åsarna finns sänkor som bildar små vattensamlingar. Själva åsarna består av sand, grus och stenar i olika storlekar (morän) och kom till under istidens slutfas.

Kombinera vandringslederna = 13 km

Båda lederna går i samma naturreservat, och parkeringarna ligger ungefär en kilometer ifrån varandra. Det går alltså utmärkt att kombinera de två slingorna och få ihop en tur på 13 kilometer.

Slutligen fakta och länkar

Naturreservatet Nötön-Åråsviken ligger i Kristinehamns kommun, cirka 30 kilometer söder om Kristinehamn. Kör väg 26 till Nybble och sväng västerut mot Medhamn. Vid Visnums-Kils kyrka tar man av till vänster mot Prästön /Linsön (skyltat). För att komma till Nötön och Arskagen (de två delar som jag besökte) väljer man höger i korsningen vid kyrkan och tar av vänster efter cirka 3 kilometer (skyltat). Det finns en vägbom vid avfart Myrhult som är låst från 1 oktober till 31 mars.

Läs mer om naturreservatet hos Länsstyrelsen.

Från respektive parkering utgår en markerad led i rundslinga om vardera ca 5 km.

För dig med hund

Observera att lederna går genom beteshagar. Man uppskattar inte hundar i naturreservatet när korna är ute på bete (från cirka 1 maj).

Inlägget Två av lederna i Nötön-Åråsviken dök först upp på Hemomkringvandring.

Vid Sundsby säteri har jag vandrat, strosat, ätit frukost och bara njutit hur många gånger som helst. Igår var det dags igen, men då kryssade vi mellan olika leder.

Premiär för Silver och Göran

Eftersom det var första gången som Göran och Silver skulle besöka Sundsby ville jag visa upp det ”gôttaste”. Vilket blev Rådjursstigen (med avstickare till grottorna), passagen från grottorna upp mot Solklinten, från Solklinten ner till Rådjursstigen, avstickare till bokskogen, och så förlängde vi med Ivers skogspromenad på slutet.

Grottor och spännande passager

Det som utmärker de här lederna är först och främst att de är kuperade naturstigar, och alltså innebär en viss utmaning att gå, jämfört med att gå till exempel på ett motionsspår. Dessutom är naturen slående vacker med berg, ädellövskog, branta sluttningar och högt blåbärsris.

Jag tycker alltid att det är lika roligt att få visa upp det här området för personer som inte tidigare varit här. När man passerar Sundsby på vägen ser det inte så märkvärdigt ut, men området innehåller så många vackra och spännande överraskningar.

Utsikt från Solklinten

När man är på Tjörn är det nästan ett måste att se kust och hav. Igår blåste det dock lite för mycket för att det skulle vara njutbart vid havet, men havsutsikt fick vi ändå uppifrån utsikten Solklinten.

Om man inte vill gå den krångliga vägen genom trånga passager som vi gick kan man gå en enklare (och närmare) väg. Den är tydligt skyltad ”Solklinten” från parkeringen.

Ädellövskog, Springareken och barnslinga

När vi lämnat området med grottorna bakom oss gick vi genom ädellövskog på slingrande stigar. Istället för att gå till parkeringen när Rådjursstigen svängde av ner mot Karpdammen fortsatte vi rakt fram på Ivers skogspromenad.

En mysig liten slinga där det finns informationsskyltar och frågor riktade till barn. Slingan bjuder på skog, berg, fikabord vid en utflyktsplats och en massa springvänlig miljö. Dessutom passerar man den gamla Springareken som stått där sedan 1100-talet.

På väg mot Sundsby Säteri (längs fin och tillgänglig gångbana) passerar man även en skogslekpark och ett vindskydd med grillplats.

Slutligen en liten summering

Vid Sundsby Säteri finns verkligen något för alla som tycker om vandring. De markerade lederna är mellan 1,3 och 4,8 kilometer, och flera av dem går att kombinera. Det finns utsiktsberg, grottor, berg, ädellövskog, vindskydd, karpdamm och café/restaurang.

Här kan du läsa alla mina inlägg som handlar om lederna runt Sundsby. Och mer fakta hittar du även hos Tjörns kommun.

Området runt Sundsby Säteri är, och förblir, en favorit. Oavsett hur många gånger jag går där.

Så här hittar du till Sundsby Säteri

Med bil: Sundsby ligger på Tjörn i södra Bohuslän (några mil norr om Göteborg). När du har passerat Tjörnbron fortsätter du väg 160 mot Orust. Efter ytterligare cirka 5 kilometer sväng vänster mot Sundsby säteri. Följ vägen cirka 1 km. Parkering finns på höger sida.

Inlägget Några timmar runt Sundsby Säteri dök först upp på Hemomkringvandring.

Hornborgasjön är en populär fågelsjö, som delar av året ”invaderas” av människor som vill se trandansen. Det är en fantastisk upplevelse, men vid sjön finns också möjlighet till vandring, till exempel den fina rundslingan Hångerleden.

Kort, men fin, rundslinga

En av helgens utflykter gick till södra delen av Hornborgasjöns naturreservat och just Hångers udde. För mig var detta en helt okänd plats, och kanske var det därför som dess skönhet berörde mig så djupt.

Där gick vi rundslingan Hångerleden som är 3,1 kilometer. Den går i ett varierat, och väldigt vackert, landskap med beteshagar, alsumpskog, gamla ekar och strandängar ner mot Hornborgasjön. Längs leden, precis vid sjöns södra ände, finns även ett fågeltorn.

Värt en avstickare om du har tid över

Hångerleden är relativt lätt att gå för här finns inga backar. Dessutom är leden tydligt markerad med orange stolpar. Det kan vara bra att känna till att det går kor i hagen under sommarhalvåret, och att underlaget kan bitvis vara blött.

Om du ska till Hornborgasjön någon gång (och har en stund över) är det absolut värt att svänga ner till Hångers udde och gå denna fina slinga.

Vill du veta mer om Hångers udde?

Hångers udde ligger vid Hornborgasjön i Falköpings kommun. Leden är cirka 3 kilometer och ganska lätt att gå (inga backar). Avtagsvägen mot Hångers udde finns längs väg 184 mellan Skara och Falköping.

Här hittar du information om alla vandringsleder runt Hornborgasjön. Och vill du se lite mer om vad jag sett och upplevt i området kan du titta här i bloggen.

Inlägget Hångerleden, Hornborgasjön dök först upp på Hemomkringvandring.

Medan jag bodde i Småland besökte jag Stuverydsbäckens naturreservat många gånger. Både på egen hand, men också med mina hundar, barn eller vänner. Men i helgen fick jag även visa denna favoritplats – i vinterskrud – för min bästa kompis Linda.

Länsstyrelsens beskrivning av Stuverydsbäcken

”Att besöka Stuverydsbäcken är en utmaning. Området är kuperat och miljön nere i Skrôlehie är svårframkomlig med frodig växtlighet, stora block och såphala stenar. Det finns en markerad led med enklare broar och ramper för att kunna ta sig ner i och igenom ravinen. Dock kan inte området anges lättillgängligt så stor försiktighet är lämpligt. Men om man är försiktig och vågar får man uppleva en fantastisk miljö.”

Citat från Länsstyrelsens webbsida.

Sagolikt vinterlandskap i bäckravinen

Något säger mig att den beskrivningen är baserad på sommarförhållanden – så tänk hur det var att gå där i snö. Alltså helt underbart. Både Linda och jag gick i dubbade skor, annars hade åtminstone inte jag vågat mig på att gå här nu. Men så roligt vi hade.

Vi blev som barn båda två. Det var fantastiskt att ha med Linda eftersom hon verkligen visade att hon uppskattade naturen. Det unika med Skrôle Hie är bäcken som rinner genom hela ravinen (cirka 800 meter) – dessutom är inte leden särskilt tillrättalagd.

Här fick vi bokstavligen klättra över stock och sten, och även över och under nedfallna träd. Vattennivån var så hög att vi inte kunde gå nere i ravinen hela vägen – därför fick vi gå uppe på kanten en bit. På några ställen finns broar, och en trappa, men för övrigt får man hasa, klättra och klänga. Särskilt när det är snö.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det var ofantligt vackert med snön, solen som stod så lågt på himlen att den bara lyste förbi trädstammarna och det ständiga porlandet från bäcken. Jag påmindes ännu en gång om anledningen till att jag tycker så mycket om den här rundslingan.

Lite fakta om Skrôle Hie

Till att börja med bör jag nämna att Stuverydsbäckens naturreservat ligger i Eksjö kommun (Småland), strax utanför samhället Bruzaholm. Sommartid kan man köra bil till reservatets parkering, men i det väglag som rådde valde vi att gå dit. Detta innebar cirka 1,5 kilometer (enkel väg) från en parkering vid ”stora vägen”.

Till Skrôle Hie kan man även ta sig med buss som trafikerar sträckan Nässjö-Eksjö-Västervik. I så fall är det linje 325 (tidtabell), och hållplatsen Bruzaholm Metallduk som ligger strax intill vägen ner mot Stuverydsbäcken.

Länkar där du kan läsa mer

Om du är nyfiken på hur det ser ut på sommaren kan du kika på ett av mina tidigare inlägg om Stuverydsbäckens naturreservat. Som vanligt hittar du dessutom fakta och kartor på Länsstyrelsens sida om naturreservatet.

Tips: För dig som gillar utmaningar finns ytterligare en ravin utanför samma samhälle, men den saknar markerad led. Här kan du läsa om Hulegata i Bruzaholm.

Övernattning i enkel timmerstuga

Efter vår härliga vandring insåg vi att tiden sprungit iväg, och att vi inte skulle hinna med några fler äventyr denna dag. Istället förflyttade vi oss med bil till en liten timmerstuga utan el eller vatten. Trots att det är en privat stuga fick vi lov av markägaren att använda den en natt.

Trots att vi var på plats redan klockan 14 (en timme före solnedgång) gick tiden väldigt fort i Lindas sällskap. Vi bäddade, eldade i kaminen, lagade mat, gosade med hunden, spelade spel – och pratade en massa såklart. Månen var full och lyste ner på den orörda snön runt stugan och det gick knappt att tänka sig något mer idylliskt.

Vi vaknade till nysnö

På morgonen vaknade vi till en decimeter nysnö, så jag hoppade ivrigt ur sovsäcken för att gå en promenad med Lindas hund. För mig var det en drömstart på dagen eftersom jag verkligen saknar att ha egen hund. Och för Linda var det skönt att för en gångs skull kunna göra sitt morgonkaffe i lugn och ro.

Efter att vi packat våra saker, skrivit i gästboken och städat ur stugan åkte vi tillbaka mot Eksjö och sa hejdå till varandra för den här gången. Men vilket kanondygn vi fick – det kommer jag att leva länge på.

Skorna som både jag och Linda bär på denna tur heter Torne 2 och kommer från Icebug. Det är varma (komfortzon -30), stabila kängor med dubb. Jag har använt denna modell (och dess föregångare) sedan 2006.

Några av mina och Lindas turer

• Allböleleden och natt i skyttevärn (april 2024)
• Eriksberg Hotell & Safaripark (april 2024)
• Möckeln – till fots och till sjöss (november 2023)
• Fämtfallet och Fämtleden (september 2023)
• Till sjön Bolagen, Funäsfjällen (september 2023)
• Tältnatt på Gaske Miesjehkentjahke (september 2023)
• Kanjoner, lavskrikor och dvärgröding (september 2023)
• Äventyr i Kotka Hamina, Finland (augusti 2023)
• Eriksbergs stränders naturreservat, Blekinge (april 2023)
• Helg på Lövö vandrarhem, Store Mosse (december 2022)
• En helg på Nordkoster (september 2022)
• Tre dygn utomhus i Bohuslän (juli 2022)
• Kinnekulleleden, 48 kilometer (maj 2022)
• Mysig morgontur till Anudden, Omberg (april 2022)
• Ellen Keys led på Omberg – 6,1 km (april 2022)
• Upptäcktsfärd på Härmanö, Orust (oktober 2020)
• En av de coolaste växter jag sett – flugtrumpet (juni 2020)
• Sevedeleden: en led med Tivedenkänsla, dag 1 (maj 2020)
• Sevedeleden: en led med Tivedenkänsla, dag 2 (maj 2020)
• Med flera, med flera.

Inlägget Stuverydsbäckens naturreservat dök först upp på Hemomkringvandring.

I år fick jag en helt underbar luciakväll, men jag vet knappt vad som var bäst med den. Det var nog antingen snöskorna, den fantastiska Blängsmossen i vinterskrud, eller spänningen det gav att gå där i pannlampans sken.

Ett impulsivt beslut

Att jag hamnade ute på Blängsmossen på snöskovandring var inte alls något jag hade planerat. Tvärtom blev det hastigt beslutat så sent som kvällen innan, när Martin från Älska Billingen skrev till mig att det fanns plats kvar. Jag fattade snabbt beslut att hänga på, och övertalade dessutom min vän Göran att följa med. Eftersom han inte bor så långt ifrån Blängsmossen, så det kändes naturligt. Efter telefonsamtalet fick vi bråttom att på varsitt håll packa för nästa dags jobb och några timmars utevistelse på kall och blåsig mosse.

Jag fylldes av en barnslig förväntan redan på kvällen, för det kändes som om det var första gången på länge som jag fattade ett impulsivt beslut. Och jag insåg att jag hade saknat den sidan av mig själv.

Samling vid parkeringen, Blängsmossen

Strax före 18.30 på Luciadagen mötte vi upp Martin från Älska Billingen på parkeringen vid Blängsmossen. De ståtliga granarna runt oss var tyngda av snö och det kändes redan här som om vi hade klivit in i en annan värld.

Martin delade ut snöskor till oss åtta som skulle delta och visade sedan hur man tar på sig dem och ställer in dem. Därefter delade han ut stavar till dem som ville låna, och pannlampor till alla som inte hade med en egen. Jag hade med min lätta och diskreta Biolite på grund av att jag inte ville lysa upp hela skogen med stålkastarlikt sken.

Till slut var vi klara för avgång in genom skogen mot mossen.

På snöskor in i sagovärld

Stigen ledde oss in mellan höga träd som var lätt böjda under snöns tyngd. Hela världen var vit och vi såg oss förundrade omkring medan vi försökte komma underfund med hur snöskorna fungerade. Medan pannlampornas strålar bröt igenom mörkret fick vi små glimtar av sagovärlden runt oss.

Vi var åtta personer som deltog i snöskoturen och det kändes som om vi alla var lika tagna av naturens skönhet. Som många av er redan vet älskar jag myr- och mossmark, och när det magiska landskapet är inbäddat i snö så här är det nog som vackrast. WOW var nog det ord som yttrades flest gånger under kvällen.

Vurpa med snöskor?

När vi gav oss iväg hade jag inte en tanke på att man skulle kunna ramla omkull med snöskor på fötterna. Men efter bara några hundra meter råkade jag trassla ihop snöskorna när jag backade och framkallade många hjärtliga skratt från de andra. Och jag har full förståelse att det såg rätt roligt ut, men det är sådant man får bjuda på.

Framför oss färgades himlen av lamporna nere i Skövde, men i tystnaden som omslöt oss kändes det overkligt att vi var så nära stan. Vi fortsatte med snöskorna över mossen, förbi vackert snötäckta ledkryss och småväxta granar.

Lägereld och kokkaffe på mossen

Efter ungefär två kilometers promenad, njutande och fotande, var det dags för en fikapaus. Vi plattade till snön på en rejäl yta och tog sedan på våra förstärkningsplagg innan vi slog oss ner. Martin gjorde vant upp en brasa (jag tror att alla i just det här gänget hade kunnat göra upp eld, men lite lyxigt när någon annan gör det) och ett nytt lugn sänkte sig över oss.

Runt lägerelden flöt samtalet lätt och ledigt och samtalsämnena tog aldrig slut. Skrattet flödade, lussebullar åts, och alla kaffedrickare blev lyckliga av det nykokta kaffet som Martin ordnade över brasan. Runt oss stod snötäckta träd och buskar och hela miljön var som tagen ur en vintersaga.

Tre fantastiska timmar

När vi hade fikat packade vi ihop våra saker och gick samma väg tillbaka som vi kommit. Stämningen var uppsluppen och vi var tillbaka på parkeringen exakt tre timmar efter att evenemanget började.

De tre timmarna ute på Blängsmossen blev fantastiskt fina och roliga. Det här är en upplevelse som jag kommer att bära med mig i hjärtat länge. Att ta sig fram med snöskor är verkligen något speciellt och det tilltalar mig. Dessutom blev det extra fint att gå i mörker med pannlampa på, så jag är oerhört glad att jag tog chansen och följde med.

Avslutningsvis fakta och länkar

Blängsmossen, som är belägen strax utanför Skövde, är en av Skaraborgs största högmossar. Hos Länsstyrelsen kan du läsa mer om Blängsmossen naturreservat.

Snöskoturen var anordnad av Älska Billingen och jag kan verkligen rekommendera turen (3 timmar och kostar 650 kronor) till dig som vill ha en fin och annorlunda upplevelse.

Inlägget Snöskor på Blängsmossen, Skövde dök först upp på Hemomkringvandring.