Vid några tillfällen har jag gått till Moltemyrsområdet några kilometer från vårt hus, men den här gången valde jag att ta bilen istället. Den parkerade jag vid vattentornet i Svanesund och när jag gick Moltemyrstigen från det hållet sprang jag på en fornlämning jag inte sett innan.

Det lilla jag sett av Moltemyrsområdet tidigare har tilltalat mig. Myrmark, knotiga tallar, berg och mossa. Jag hade läst mig till att rundan egentligen utgår från vattentornet i Svanesund, men som nyinflyttad visste jag inte var jag kunde hitta det. Igår följde dock en av mina snälla grannar med mig och visade vägen.

Slingan runt Moltemyrsområdet är inte lång, bara runt 3 kilometer. Men så många vackra platser man får se. Vi gick rundan motsols och kom först till utsiktsplats (med fikabord och eldstad) mot Svanesundsbukten, sedan till Danskens Tjärn och Moltemyren (även vid dessa finns fikabord). Stigen går genom vindpinad kustpräglad skog och berget syns på många ställen bland ljung, barr och mossa. Mellan träden skymtar man havet på sina ställen.

När vi var på väg mot bilen igen passerade stigen strax nedanför en höjd. Jag tittade upp på den och såg en massa stenar som såg ut att ligga väldigt annorlunda. Självklart vek jag av från stigen för att titta närmare på vad det var. Det var en stor fylld stencirkel, cirka 13 meter bred och 70 cm hög. Jag hade inte sett något liknande, men tänkte direkt att det måste vara någon slags fornlämning. Min granne visste inte heller vad det var.

Min nyfikenhet var stor, så när jag kom hem letade jag upp platsen i Fornsök för att läsa mer om röset vi hittat. Dessvärre fanns inte så mycket att läsa, mer än måtten. Denna fornlämning (RAÄ-nummer Långelanda 103:1) har inte ens något namn. Synd tyckte jag, för det var verkligen annorlunda med sin helt cirkelrunda form.

För dig som vill veta mer (länkar med mera)

Läs inläggen från mina andra turer i Moltemyrsområdet

Moltemyrsområdet – Svanesund, Orust
Moltemyren – ett nytt ställe jag hittat på Orust

Läs vad Fornsök skriver om den fornlämning vi ”hittade”

Länk till Fornsöks information om fornlämning L1968:861 Röse, RAÄ-nummer: Långelanda 103:1

Karta / koordinater

Här hittar du platsen där jag parkerade bilen. Stigen utgår därifrån.

Inlägget Annorlunda fornlämning längs Moltemyrspåret dök först upp på Hemomkringvandring.

Du som har följt bloggen en tid vet att jag vid några tillfällen har åkt runt på lite runstensletarrundor. Där jag bor nu finns inga runstenar, men jag hade hittat information om att det skulle finnas en hällristning här i Ale kommun och bestämde mig för att leta upp den.

Enligt den info jag hade lyckats läsa mig till skulle den finnas på Stugåsberget strax utanför Skepplanda. Strax intill en väg som jag faktiskt både kör och åker ganska ofta. En dag när jag skulle till Risveden bestämde jag mig för att svänga av vid den där skylten med texten ”Hällristning”.

Jag hade läst mig till att det inte skulle vara mer än några hundra meters promenad från parkeringen och fram till ristningen, och det stämde. Från parkeringen följer man en stig som går i kanten av en åker. Stigen ingår i Pilgrimsled Göta Älv, etapp 5 (Starrkärr-Skepplanda). På stigens andra sida passerar man några hus bakom en stenmur och ett buskage. Helt plötsligt står träden tätare – tills det öppnas upp för en liten stig in mellan dem. Och där, rakt fram, finns den. Den hällristning jag kommit för att titta på. Inristad i en i stort sett lodrät bergvägg – hela 3 meter lång!

I gläntan framför Stugåsberget står en bänk så att man kan stanna och njuta av den lugna, historiska platsen innan man antingen vänder tillbaka till parkeringen eller fortsätter längs pilgrimsleden. Jag tyckte det var en mäktig känsla att få se en så pass stor ristning. Så nära mitt hem dessutom. Det enda som var lite synd var att den färg man använt vid restaueringen av ristningen nästan var försvunnen på partiet längst till höger. På foton jag sett som bara är några år gamla har hela ristningen varit röd.

Men summa summarum – självklart är denna hällristning värd ett besök! Att vistas på så ”gamla” platser ger alltid en mäktig känsla.

För dig som vill veta mer

Länk till Ale kommuns information om Stugåsbergets hällristning
Länk till Pilgrimsled Göta Älv, etapp 5

Inlägget Hällristning på Stugåsberget, Skepplanda dök först upp på Hemomkringvandring.

Runsten Sm 96 är den sten som hittills har berört mig mest. Tord och jag kom strövande i skogen fram till stenen och det var en nästan magisk känsla när vi fick se den. Mitt i skogen. Längs en liten skogsväg. Med porlandet från en bäck i bakgrunden. Och framför allt – inga skyltar som pekade ut platsen.

Sm 96 (som även kallas Brobyholms runsten) är tillverkad i gnejs och är 1,34 meter hög. Runstenen har inskrift på båda sidor, och dessutom en lång sådan. Inskriften på stenen lyder: ”Torsten reste denna sten efter Gunde, sin son. Torsten gjorde bron efter Gunnvar, sin broder, och efter Åsbod, sin hustru.”. Runstenen blev uppmålad 1985, och den var fortfarande i fint skick när jag var där 35 år senare.

Detta var en plats där jag hade kunnat stanna länge, länge. Jag hade bara kunnat slänga mig ner i mossan och njuta av lugnet och stämningen på platsen. Jag kunde nästan se för mig hur människor färdades längs vägen i skogen, över bäcken och förbi runstenen där alla kunde imponeras över Torstens goda gärning som lät bygga bron. Och som dessutom lät tillverka och resa en runsten.

Så här hittar du till runsten Sm 96

Stenen står längs en gammal väg precis där tre socknar möts: Lannaskede, Fröderyd och Skepperstad, men det är inte så lätt att ge en vägbeskrivning fram till denna sten. Man kör längs mindre grusvägar och skogsvägar. Sista kilometern går man till fots. Det finns inga skyltar som visar vägen. Enklast är kanske att helt enkelt gå efter GPS-koordinater, N 6357372, E 489644. Du kan också hitta en bra karta hos Fornsök. Skriv in runstens eget RAÄ-nummer som är Lannaskede 27:1 så kommer det upp en karta.

Andra historiskt intressanta platser jag besökte samma dag

Runsten Sm 69, Fröderyd, Vetlanda – länk till blogginlägg
Runsten Sm 73, Skepperstad, Sävsjö, se mer i bloggen
Komstad (och Komstad kvarn) – byn där tiden stått stilla – blogginlägg

I området finns även många fornlämningar som jag besökte ungefär en månad tidigare (länk till blogginlägg)

Länkar

Länk till Fornsöks information om Sm 96 RAÄ Lannaskede 27:1
Länk till sida med fler runstenar jag har besökt

Inlägget Runsten Sm 96, Brobyholm, Lannaskede, Vetlanda dök först upp på Hemomkringvandring.

En lördag i början av februari åkte jag och Tord iväg på en liten upptäcktsfärd för att leta efter småländska runstenar i vårt närområde. Vi hade planerat in en fin rundslinga att köra från Eksjö mot Vetlanda, därifrån vidare mot Sävsjö och så tillbaka till Eksjö. På vår tur stannade vi och tittade på 12 runstenar (eller egentligen 11,5), en slottsruin, två gravfält och några stenvalvsbroar.

Här räknar jag upp platserna i den ordning vi besökte dem. För varje runsten eller annan sevärdhet som vi stannade vid har jag gjort en egen sida vilket tagit lite tid, men nu tror jag att allt ska vara klart.

Klicka på det du är intresserad av så får du mer information om de småländska runstenar och andra fornminnen vi besökte under denna lilla utflykt. Om du besöker dem i den ordning de står här nedanför blir det en naturlig rundtur att göra, med Eksjö som utgångspunkt. Vägbeskrivningar finns för varje fornminne.

Klicka på det fornminne du vill veta mer om:

• Stenvalvsbro Torsjö (Eksjö)

  

• Runsten Sm 141, Mellby (Eksjö)

  

• Runsten Sm 142, Värnelätt, Mellby (Eksjö)

  

• Runsten Sm 143, Värneslätt (Eksjö)

  

• Runsten Sm 111, Fageräng (Vetlanda)

  

• Runsten Sm 113 Tångerda (Vetlanda)

  

• Slottsruin, Hultaby (Vetlanda)

  

• Runsten Sm 99, Myresjö (Vetlanda)

  

• Runsten Sm 100, Nävelsjö (Vetlanda)

  

• Runsten Sm 101, Nöbbesholm, Nävelsjö (Vetlanda)

  

• Runsten Sm 80, Vallsjöstenen (Sävsjö)

  

• Runsten Sm 78, Uppåkra (Sävsjö)

  

• Slottsruin, Eksjö hovgård (Sävsjö) körde vi förbi eftersom vi varit där innan

  

• Runsten Sm 77 + Västragård gravfält (Sävsjö)

  

• Gravfält, Västragård + runsten Sm 77 (Sävsjö)

  

• Runsten Sm 76 (halv), Komstad (Sävsjö)

  

• Stenvalvsbro Kistegården (Sävsjö)
  
• Runsten Sm 71, Norra Sandsjö körde vi förbi eftersom vi varit där innan

  

• Stenvalvsbro, Gäddeforsabron

  

• Runsten Sm 93, Nömme

  

Hela turen tog oss ungefär 6,5 timmar, men den hade lätt kunnat ta ytterligare några timmar om vädret hade varit lite mindre bistert och lockat till längre utevistelse vid stoppen.

Liknande rutter som du kan följa

Länk till inlägg ”Gravfält och runstenar” 2020-01-05  (Eksjö-Nässjö-Aneby-Eksjö)

Inlägget Småländska runstenar, gravfält och stenvalvsbroar dök först upp på Hemomkringvandring.

Veckans fredagslyx blev att fortsätta utforska en gammal banvall strax utanför Eksjö. Jag hade gått där en gång tidigare, hösten 2019, men den gången fick jag vända på grund av tidsbrist. Idag ”steg jag på” nämnda banvall några kilometer längre fram än förra gången för att hinna få lite nya vyer. Jag hade ingen aning om vilka överraskningar som väntade vid sidan av det gamla järnvägsspåret mellan Eksjö och Österbymo.

Jag parkerade bilen vid Kvänsåsasjön och följde den en bit på den gamla banvallen för att fota isen – även att jag egentligen skulle gå åt andra hållet.

Isen hade en speciell ton, och när jag kom närmare såg jag att det var stjärnformade hål på flera ställen i isen. Det visade sig senare, när jag rådfrågat min mentor Tord som också hade varit vid precis samma sjö, förmodligen bero på bubblor av sumpgas som fryser när de bubblar upp från botten. Oavsett vad det var så tyckte jag att det var vackert.

Efter att jag fotat sjön vände jag och Gemini sprang lyckligt framför mig på det raka före detta järnvägsspåret. Och raka vägar skulle vi få se mer av under de drygt två timmar vi var ute.

Men bara för att vägen var rak var det inte tråkigt. Det dök upp flera överraskningar för mig. Först kom vi till ett gravfält.

Självklart var jag tvungen att svänga av för att titta – och fota. Kanske som lite förberedelse inför dagens runstensturné.

Efter ytterligare någon kilometer hade vi just passerat en korsning vid en hästgård när jag hörde ett porlande ljud och sänkte blicken ner från den branta banvallen ner mot den mossiga skogen. Där nere låg en liten bäck och jag kände att jag måste fota även den. Så min stackars hund fick lov att hasa sig ner där han med, även att han inte riktigt förstod vitsen med det.

Medan jag gick runt i den blöta mossan längs bäcken och fotade ringde mitt alarm som sa mig att det var dags att vända. Det började dessutom att skymma så vi höll ett något högre tempo på tillbakavägen. När vi kom till bilen hade vi gått ungefär en mil. Men vi har fortfarande en hel del kvar att utforska längs denna banvall. Så vem vet? Vi kanske snart är tillbaka för att utforska resten!.

För dig som vill veta mer

Underlaget man går på när man följer denna banvall är mycket skiftande. Det är allt från gräsbevuxen väg genom djup skog till skogsväg förbi byggen och mindre grusvägar. Banvallen går parallellt med riksväg 134 som går mellan Eksjö och Kisa, och jag var plågsamt medveten om trafikljuden i stort sett hela tiden. Men det är för att jag är van vid att gå där det är helt tyst.

Länk till information om cykling (funkar alltså även med vandring) på Eksjö-Österbymo järnväg

Inlägget Överraskningar längs gammal banvall dök först upp på Hemomkringvandring.

Detta är inte någon vandring, utan mer ett utflyktsmål, men det går utmärkt att kombinera med vandring i området.

Jag brukar nästan slå mig för bröstet och tycka att jag är bra på att se det jag har runt knuten, men idag får jag ställa mig i skamvrån. Ungefär 6 kilometer hemifrån mig, längs riksväg 32 mellan Eksjö och Vetlanda, ligger Ryningsholms gravar – ett järnåldersgravfält. Jag har kört förbi där oräkneliga gånger, sett skylten om gravfältet, men aldrig svängt av. Trots att det bara är 0,1 kilometer dit från korsningen.

Igår gjorde jag slag i saken

När jag var på väg ut på min fredagslyxtur igår bestämde jag mig helt enkelt för att svänga av vid skylten strax före Ryningsholm. Gravfältet ligger i en hage, idylliskt med enar, kullar och småländska lövträd runt omkring. Mängden stenar (det finns runt 100 resta stenar inom Ryningsholms gravar) överraskade mig och de bredde verkligen ut sig åt alla håll.

En varmare dag, när temperaturen inte ligger kring 0 och det inte faller snöblandat regn, skulle jag gärna göra en utflykt med fikapaus hit med min dotter och kanske någon av hennes kompisar. Platser med fornminnen/fornlämningar brukar väcka fantasin hos de flesta barn – även de lite äldre.

På 1920-talet beslutade man att fältet skulle restaureras, och man reste då upp alla omkullfallna stenar. Det är märkligt att det inte finns några formationer som annars är vanliga på denna typ av gravfält har Jönköpings länsmuseum konstaterat. Detta faktum gör att man tror att det kan har varit en minneslund där man spred askan hellre än ett gravfält, men man har även hittat gravgömmor på området.

Not: Det ser väldigt idylliskt ut på bilderna, men jag vill upplysa om att jag medvetet fotat för att inte få med riksvägen som alltså går bara ett 100-tal meter från gravfältet. Jag har inte heller velat ha med omkringliggande bondgårdar på bilderna.

För dig som vill veta mer om Ryningsholms gravar:

Länk till Jönköpings Länsmuseums information om Ryningsholms gravfält och säteri

Länk till Riksantikvarietämbetets tjänst ”Fornsök”
Med Riksantikvarieämbetets söktjänst Fornsök kan du få information om alla kända registrerade fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar i Sverige, både på land och i vatten. 

Inlägget Ryningsholms gravar, Eksjö dök först upp på Hemomkringvandring.