I början av maj gjorde jag en liten tripp till Skåne som bjöd på en massa fina och ”våriga” upplevelser. Innan vi åkte hade vi (jag och Göran) en plan, men den fick vi ändra på flera gånger på grund av olika omständigheter, bland annat en elak punktering på en helgdag. Men vi fick med oss en massa fina minnen.

	Övernattning i tält + mosippor, Småland Under resan mot Skåne slog vi upp vårt tält på Fiskaretorpsåsen, belägen strax utanför Eksjö.
	Lappuggla, Strix nebulosa Läs om mitt sällsynta möte med lappuggla i södra Sverige.
	Punktering ledde till fint hotelldygn i Brösarp, Skåne Jag kan tipsa om hundvänligt hotell (Gästis) i Brösarp – tack vare att vi fick punktering.
	Backaleden, Skåne Härlig vandring längs Backaleden i Skåne med sagolik natur, charmiga skånehus längs den slingrande Verkeån.
	Gullvivor i Brösarps södra backar, Skåne Följ med på en utflykt till Brösarps södra backar, där kullarna är täckta av mängder av vackra gullvivor och mandelblom.
	Stenshuvuds nationalpark, Skåne Stenshuvuds nationalpark bjuder på otrolig natur med vackra bokskogar, blommor och utsikt mot havet.
	Store Mosse nationalpark, Småland Inlägg kommer inom kort.

Inlägget Vårig skånetripp dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag hyrde en campervan i helgen, och reste runt på Öland. Där fick jag, Göran och Silver pröva på vanlife samtidigt som vi njöt av naturen, vandringar och vårblommor i överflöd. Läs vidare om vår fullmatade helg.

Eftersom jag är född i Småland har det blivit en del besök på Öland för mig – både som barn och i vuxen ålder. I år var planen att hyra en liten campervan och åka på blomjakt på egen hand. Men våren var kall och sen, så det fick bli en allmän ”natur-upptäcktsfärd” istället – med sällskap.

Hämta bilen i Kalmar

Redan i somras hittade jag SmålandCampers på webben och jag gillade verkligen konceptet. De hyr ut charmiga campervans – inte husbilar. Eftersom jag känner mig extremt lockad av tanken på att bo enklare (åtminstone periodvis) kom jag på att jag kunde hyra en och testa för att se om det verkar passa mig. Till slut kom jag till skott, och i fredags var jag, Göran och Silver på plats i Kalmar för att hämta upp ”vår” campervan (modell Hydda).

Första natten i campervan

På grund av att jag känner till norra delen av Öland bäst ville jag väldigt gärna hinna så långt norrut som möjligt innan vi stannade för natten. Vi hade redan innan tittat i appen ”park4night” för att hitta tillåtna platser att ställa bilen på. Det är nämligen ganska tätt mellan förbudsskyltarna på Öland. Väldigt ofta är det parkeringsförbud kl. 23-04 till exempel. Appen är bra, men man får ta den med en nypa salt, och kontrollera på plats att det inte finns några förbudsskyltar.

Men tack vare appen hittade vi en plätt vid en skogsväg ganska nära havet där vi kunde stanna. Att ”möblera om” från soffor och bord till stor säng gick på ett kick. Med tanke på att temperaturen låg runt 0:an var jag väldigt tacksam över att det fanns en värmare inne i vår campervan. På så sätt fick vi upp lite värme därinne medan vi bytte om och skulle krypa ner i våra sovsäckar.

Snö och frost

Göran somnade snabbt medan jag och Silver låg och löste sudoku i lampskenet. Att ladda telefonen i väggens USB-uttag fungerade också bra – när jag väl insett att det fanns en on/off-knapp som jag var tvungen att trycka in först. Jag är som sagt lite opraktiskt lagd…

På morgonen väcktes vi av mitt alarm som ljöd strax efter klockan 05. Min tanke var att vi skulle hinna gå en soluppgångspromenad längs stranden. Dessvärre kom min iver tillfälligt av sig lite när vi tittade ut genom de isiga rutorna och insåg att det snöat under natten. Men sedan ryckte jag upp mig, och vi förflyttade oss till Lyckesand på norra Öland.

Morgonpromenad längs stranden

För mig blir det ingen riktig Ölands-resa om jag inte har fått ta en morgonpromenad längs Bödakustens långa sandstrand. Här har jag gått otaliga morgnar med mina hundar, både Pepsi och mina gatuhundar Denniz och Gemini som nu är änglahundar allihop.

Att möta morgonljuset medan vågorna mjukt rullar in mot stranden är helt fantastiskt. Även denna morgon blev det en oförglömlig upplevelse med iskalla vindar, magiskt ljus och total tystnad och harmoni.

5-6 kilometer blev det innan vi satte oss inne i bilen och åt frukost innan vi åkte vidare. Utanför var det alldeles för kallt i snön och blåsten.

Gammelskog i Fagerrör

För många år sedan hittade jag vackra Fagerrör när jag gått längs stranden hela vägen upp från Böda. Enligt mig är detta en av de vackraste platserna på hela Öland. Dessutom har jag gått en superfin rundslinga här (se blogginlägg från 2019), och jag ville visa en liten del av den för Göran. Man vill ju vara en bra värdinna när man har ”gäster”. Till Fagerrör är det inte särskilt långt att köra från Lyckesand, så det blev första stoppet efter frukosten.

Det visade sig bli en riktig fullträff. Här strosade vi runt på alla stigarna i gammelskogen som är full av död ved. Marken är beklädd med både mossa och lavar, och mellan träden glittrade havet mot oss. Hade det inte varit så otroligt kallt hade vi nog stannat kvar i flera timmar.

Nu nöjde vi oss med att gå runt och ta in miljön, medan Göran fotade alla fåglar som bodde i de gamla träden. Det finns gott om parkeringar (och dass), men man får inte övernatta här.

Fakta om Fagerrör

Fagerrör är känd för sin vackra sandstrand och ligger strax sydost om Byxelkrok på norra Öland. Följ skyltar mot museijärnväg. För några år sedan gick jag en helt underbar rundslinga vid Fagerrör (sommar) som jag verkligen kan rekommendera. I boken ”Öland och Blå Jungfrun – vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket är det tur 6A. Fagerrör ligger i naturreservatet Bödakusten östra, som du kan läsa mer om hos Länsstyrelsen.

Fyrstigen på Ölands norra udde

På Ölands norra udde står fyren Långe Erik, vilket nog är det som platsen är mest känd för. Men det är även en bra fågelskådningslokal, och strandängarna bjuder på många vackra växter under sommaren. Nu var inte fyren öppen för besök, men jag har gått uppför de vindlande trapporna tidigare.

Däremot var det premiär för mig att gå den lilla fyrstigen som leder runt udden. Medan vi stretade i vinden fascinerades jag av de vita stenarna, vågorna på havet, alla fåglarna och de fina fikaplatserna.

Fakta om Långe Erik och udden

Hos Allt på Öland kan du läsa lite mer om fyren Långe Erik och Ölands norra udde. Otroligt nog så finns det några parkeringsplatser här – med havsutsikt – där det är tillåtet att övernatta.

Några stopp i Bödakustens västra naturreservat

Ytterligare en fantastisk vandring som jag gjort på Öland tidigare är sträckan längs kusten mellan Byxelkrok och Byrum. Även på den här sidan är ön ofantligt vacker, så vi stannade till på några ställen längs kustvägen. Ibland för att fota en blomma, och ibland för att gå en liten bit längs havet.

Lunch på härliga sanddyner

Egentligen skulle vi ha åkt raka spåret ner till raukarna i Byrum, men alla våra stopp gjorde att förflyttningen tog längre tid än planerat. Eftersom jag började bli riktig hungrig svängde vi istället in mot badplatsen i Byrum och den stora parkeringen där.

Därifrån gick vi den korta biten ut på sandstranden/sanddynerna för att laga lite lunch. I vår campervan ingick både ett Trangia, gas och enkel köksutrustning, så det bar vi med oss. Sedan lagade vi en enkel lunch med köttbullar, mos och lingonsylt mitt på stranden. Solen sken, och vindarna var inte lika bitska som de varit tidigare under dagen.

Om vi hade haft mer än två dagar på oss hade jag valt att gå längs stranden bort till raukarna (1,5 km åt vardera hållet). Den här gången tog vi bilen.

Länk till Ekopark Böda

Hos Sveaskog kan du läsa mycket mer om Ekopark Böda och Bödakustens västra naturreservat.

Raukarna i Byrum, Öland

Vid Byrums raukar får man uppleva ett av Ölands mest säregna landskap. Havets vågor har under miljontals år mejslat fram meterhöga stenstoder ur den öländska kalkstenen. Inbäddat i kalkstenen hittar man ibland fossil, vilket även jag som vuxen tycker är spännande.

Detta är en av min sons favoritplatser, så här har vi suttit och ätit pizza i solnedgången några gånger när han var yngre. Den här gången blev det mer att visa upp raukarna för Göran och Silver som inte varit just i Byrum tidigare.

Fakta om Byrums raukar

Raukfältet ligger cirka 8 km NO Löttorp i Borgholms kommun. Sväng mot Byrum, antingen från Löttorp eller Böda. Åk cirka 8 kilometer respektive 6 kilometer och ta sedan av vid skylten med texten ”raukar”. Parkeringen är betalparkering, och man får inte stå här på natten.

Hos Länsstyrelsen kan du läsa mer om naturreservatet Byrums raukar

Backsippor i Beijershamn

I naturreservatet Beijershamn råkade vi hamna av en slump. Egentligen var jag ute efter en plats där man sett backsippor vid nerfarten till Haga Park, men vi körde för långt. Trots att jag såg blommorna redan från bilen.

Fina vandringsstigar

Istället åkte vi fram till naturreservatet som jag såg på kartan. Där fanns flera små vandringsstigar: Stora Beijershamnsrundan (2,5 km), Lilla Beijershamnsrundan (500 meter) och Pirpromenaden (5 kilometer). Dessutom passerar Mörbylångaleden genom reservatet.

Längs stigarna var marken helt täckt av vitsippor och gulsippor. Och jag fick även se stor vårstjärna och några annorlunda spretiga backsippor.

Fakta om naturreservat Beijershamn

Naturreservatet Beijershamn ligger längs kusten cirka 7 kilometer söder om Färjestaden. Hit är det skyltat från väg 943.

Egentligen är naturreservatet känt som ett fågelparadis, där man kan se på fåglar både från fågeltorn och skådarplattform, men jag tyckte det var fint med alla blommorna med. Du kan läsa mer om Beijershamn naturreservat hos Länsstyrelsen.

Var kan vi parkera ”vår” campervan?

Jag hade fått för mig att det var lättare att hitta parkeringsplatser för husbil eller campervan på norra Öland än på södra. Det visade sig att jag hade fel. När vi kollade i appen (park4night) hittade vi en massa platser där det skulle vara möjligt att parkera även på södra delen. En del platser låg till och med så nära varandra att vi kunde åka och jämföra några av dem.

På ett ställe hittade jag (för första gången i mitt liv) fältsippor, och lyckan var total. Dock valde vi inte just den platsen att övernatta på, utan en annan närliggande plats som låg mer undanskymt. Men båda hade fin utsikt.

Morgontur på Ölands alvar

Det är något speciellt med Ölands alvar som lockar mig. Kargheten, storheten, tystnaden och den avlägsna horisonten. Det är något vilt över landskapet.

På söndagen gick vi i Stora Vickleby naturreservat i någon timme innan vi åt frukost. Ute på alvaret hittade vi stora områden med fältsippor som glittrade av frost i morgonsolen. Solen stod lågt och blommornas luddiga stjälkar formligen lyste.

Marken längs leden var ganska blöt, men miljön är otroligt vilsam att vandra i.

Vår lilla tur på alvaret påminde mig om mitt försök att gå hela Stora alvar-leden för några år sedan, och jag känner att det är något jag vill slutföra i framtiden.

Jag fick se våradonis

Eftersom jag är en riktig blomnörd har jag länge velat se våradonis (Adonis vernalis), eller Arontorpsros som den också kallas. Det är en otroligt sällsynt växt som bara växer på kalkhedar på Öland och Gotland (i Sverige). Jag hade hittills bara sett den på bild, men visste att vi tidsmässigt var rätt ute. En av de mest kända lokalerna för våradonis är Arontorps naturreservat.

Arontorps naturreservat

Här kan man kan man frossa i typisk öländsk ädellövskog som är otroligt rik på blommor och fåglar. Jag var helt överväldigad av mängden vitsippor, blåsippor, gulsippor och vätteros. Några lungört och gullvivor såg jag också längs stigen från parkeringen fram till ängen med våradonis.

Växer bara på Öland och Gotland

Innan vi kom fram var jag lite orolig att vi skulle missa blommorna, men jag såg dem lysa på ängen så fort vi kom ut från den vårgröna lövskogen. Givetvis blev det ett långt fotostopp här.

Växten har gula stora blommor med blad och är inte lik någon annan blomma jag sett. Ofta verkar den växa i tuvor. Vi hade otrolig tur som fick solsken, för blomman är bara öppen dagtid vid fint väder. Den här upplevelsen är jag otroligt tacksam över.

Rödlistad och fridlyst

Jag vill poängtera att våradonis är fridlyst i hela landet och att man alltså inte får plocka, skada eller gräva upp den – eller ta frön från den.

Fakta om Arontorps naturreservat

För att komma till parkeringsplatsen; kör man väg 136 mot Ottenby och tar av på väg 957 mot Norra Möckleby och Gårdby. Efter cirka 2,5 km kommer Tveta gård och strax därefter ligger parkeringen på höger sida av vägen. Det är skyltat.

Från parkeringen går en välmarkerad stig, delvis förstärkt med spång, fram till reservatet. Sträckan att gå från parkeringen är ca 500 m. Hos Länsstyrelsen hittar du mer information både om naturreservatet och om våradonis.

Sammanfattning av helgen

Upplevelsemässigt kan man inte önska vackrare vyer eller platser än de vi fick. Jag hoppas att bilderna här ovanför talar för sig själva. Vädret var visserligen oväntat kallt (både snö och frost), men Öland levde definitivt upp till sitt rykte om att vara ”solens och vindarnas ö”.

Utvärdering av att resa med campervan

Avslutningsvis vill jag göra en kort resumé av min första upplevelse av vanlife. Jag kände direkt vi började rulla att detta var ett äventyr jag skulle komma att gilla. För mig är det helt fantastiskt att kunna stanna och vara så nära naturen – samtidigt som jag kan ha med mig all utrustning utan att behöva begränsa mig till det jag orkar bära.

Tanken är att i framtiden kombinera resande och nätter i campervan med att vandra och tälta som jag brukar göra. Just den friheten och flexibiliteten lockar mig. Lite som jag tänker när det gäller packraft också – jag gillar möjligheten att kunna variera mig och vara spontan.

Som jag redan nämnt tidigare var det enkelt att förvandla vardagsrum/kök till sovrum och vice versa. Trots att jag är väldigt opraktisk gick det utan problem, och på runt en minut. Observera att detta var lösningen i just den här bilen – det finns många olika sätt att lösa möbleringen på.

Viktigt med genomtänkt förvaring

Något jag insåg snabbt var att det är otroligt viktigt att vara organiserad och strukturerad vad gäller prylar och utrustning. Smart, genomtänkt förvaring är A och O. Eftersom vi åkte i en hyrd bil var den inte anpassad för just oss och våra behov, så det blev lite stökigt. Till exempel var våra ryggsäckar för stora för förvaringsutrymmena. Hade det varit min egen bil hade jag vetat att jag skulle packat i dry bags eller i speciella lådor istället för att trycka ner allt i en enda stor väska.

Några avslutande reflektioner

Jag uppskattade enormt att det fanns rinnande vatten (en 20-litersdunk med färskvatten var kopplad till kranen) och ett pyttelitet kylskåp. Trots att detta är ett enkelt boende saknade jag faktiskt ingenting. Förutom mer tid. Det är inte alls otroligt att jag kommer att hyra från SmålandCampers igen i framtiden, för 2 dygn är alldeles för kort tid för att känna efter på riktigt. Det är inte särskilt dyrt när man hyr utanför högsäsong som nu (runt 1.000:-/dag).

Ett plus att man får ta med sig hunden

I min värld är det ett stort plus att man får ha med sig sin hund i bilen. Sådant är man inte bortskämd med till exempel när man hyr bil.

Öland i mitt hjärta

Jag är otroligt tacksam för alla vackra platser jag fick besöka och allt underbart jag fick se under helgen. Öland har så mycket att erbjuda att det nästan är skamligt att bara vara där i två dygn. MEN.. bättre det än inget, och planen är att göra fler resor hit nästa år. Här kan du läsa alla mina blogginlägg från några av mina tidigare resor på Öland.

Inlägget Med campervan på Öland dök först upp på Hemomkringvandring.

Går din vecka i snigelfart medan du räknar ner dagarna till helgen? Det här inlägget handlar om ett sätt att få även veckorna att kännas meningsfulla; nämligen mitt-i-veckan-turer.

Dyröleden efter jobbet

Igår till exempel fick jag och Rebecka Sundahl (följ gärna henne på Instagram) en otroligt fin kvällstur längs Dyröleden efter jobbet. Detta är en tur som jag har gjort flera gånger – även som mitt-i-veckan-tur – eftersom jag bor så nära.

Utsikten längs leden var helt fantastisk, och vi fick till och med njuta av några riktigt goda våfflor längs vägen! Våfflorna gräddade vi själva i det obemannade caféet i sydhamnen (swisha, grädda, njut som det står på skylten).

Otrolig solnedgång

Eftersom kvällarna är ljusa länge bestämde vi oss för att gå samma väg tillbaka som vi kommit, istället för att gå raka vägen till vindskyddet. Vi ”klättrade” på klippor, tog in havsutsikten, gladde oss över att se mufflon med lamm, och njöt av solnedgången över horisonten.

Vindskyddsnatt

Som grädden på moset övernattade vi i ett mysigt vindskydd innan vi steg upp och åkte till jobbet i morse. För mig är det få saker som slår att somna till naturens ljud och dofter, så det var en perfekt avslutning på vår mitt-i-veckan-tur.

Mitt-i-veckan-turer – som minisemester

Om du känner dig uttråkad, trött, eller bara behöver en paus från vardagen rekommenderar jag verkligen att du unnar dig en vandring mitt i veckan. Lång eller kort. Med eller utan övernattning. Det är som att få en minisemester, både vad gäller energi, glädje och intryck!

Var kan DU göra en mitt-i-veckan-tur?

Tanken är inte att du ska behöva ta dig till Tjörn och kopiera min tur, utan jag vill inspirera dig att öppna ögonen och hitta platser i ditt eget hemomkring.

Vill du veta mer om Dyrön?

Eftersom Dyrön ligger så nära mitt hem (jag ser faktiskt ön från mitt vardagsrumsfönster) har jag hunnit vara här ganska många gånger. Därför har jag inte beskrivit själva leden så ingående i just det här inlägget. Men inlägget ”Kors och tvärs på Dyrön” har jag beskrivit leden mer noggrant. Och det finns även fler inlägg om Dyrön där du kan hitta inspirerande bilder och texter.

Inlägget Tips om mitt-i-veckan-turer dök först upp på Hemomkringvandring.

I mitten av april förra året åkte jag för att träffa min bästa vän, Linda Björk, och gå i ett av ”hennes” hemomkring: Eriksbergs naturreservat i Blekinge. Nu, ett år senare, har vi varit tillbaka, och vilken tur det blev.

Vad bjuder Allböleleden på?

Allböleleden i Karlshamns kommun är en av de leder som vi gick både förra våren och nu i helgen. Den är 8,8 kilometer lång och ligger i Eriksbergs Stränders naturreservat.

Nästan all slags natur

Längs Allböleleden känns det som om man får allt: Kust- och skärgårdslandskap med ädellövskog, tallskog, lövsumpskog, hällmarksskog, enbuskmark, hagmark, gräsmark, havsstrandäng, hällmark, hav, öar och skär.

Upprustat med stolpar och skyltar

Från början är leden ganska lätt att gå, men bitvis är den lite knölig. Förra året var den inte supertydligt märkt, men vi noterade då att leden höll på att fräschas upp med nya trappor och spänger. Vi såg att det även var nya ledstolpar och skyltar på väg. Därför var det extra roligt att komma tillbaka i år och se hur fint det blivit.

Sova i ett skyttevärn?

Förra året tältade vi så långt ut man kan komma längs leden. Men i år hade vi än ännu mer spännande sovplats; vi sov i ett skyttevärn. Tipset fick vi från personal på Eriksbergs Hotell & Safaripark där vi också tillbringade ett dygn under vår långhelg.

Spännande att ta sig in

Efter några kilometers vandring tänkte vi varje gång vi kom upp på en höjd: ”Nästa höjd – där ligger skyttevärnet”. Vi hade fel några gånger, men till slut var vi där. Först kom vi till dörren som är på bilden här, men vi kom inte på hur vi skulle ta oss in, så vi gick runt till andra sidan.

Där var det enklare att ta sig in, men dörrarna är ganska tunga. Det kan vara bra att veta, så det är bara att ta i om man tycker det går trögt. Känslan när man stod här på berget vid havet och öppnade portarna var rätt mäktig.

Så genomtänkt i varje detalj

Både Linda och jag blev imponerade av interiören. Man har byggt breda bänkar runt hela väggen och de är tillräckligt breda att sova på. Det finns en kamin, men man får nog bära med sig ved om man vill elda. Just när vi var där fanns lite rester av byggmaterial, men vi hade burit med en liten påse ved ut.

Men det fanns några saker härinne som verkligen imponerade på oss och det var att det fanns både brandsläckare, nödutgångsskylt och brandvarnare. Och ”bra-att-ha-saker” som sopborste, skyffel och askhink. Otroligt genomtänkt.

Inte ETT skyttevärn, utan två

Vi upptäckte också att det fanns ett nästan identiskt skyttevärn bara några hundra meter ifrån detta. Tack vare skorstenarna som stack upp såg vi det, för det hade vi ingen aning om innan att det fanns. Tänk att man kan använda gamla militära anläggningar på ett så här bra sätt. En stor eloge till dem som ordnat detta (tyvärr har jag inte information om vem/vilka det är).

Minnesvärd kväll och natt i skyttevärn

Eftersom vi kom fram till skyttevärnet redan under eftermiddagen hann vi både njuta av omgivningarna och äta middag. På grund av att Lindas hund Vittra mår bättre i ett mindre utrymme slog vi upp deras tält inne i värnet. Lite speciellt, men inget konstigt tycker jag som själv levt med hund många år.

Själv använde jag skyttevärnet ungefär som man använder ett vindskydd. Det var väldigt skönt att sova därinne. Helt vindstilla, mysigt med marschallerna tända och jag kände mig trygg eftersom vi inte stängde dörrarna helt. Jag sov som en stock och vaknade pigg och glad tidigt på morgonen.

Packning och städning före ”avfärd”

Det var lätt att lämna skyttevärnet i fint skick till nästa gäng som ska rasta eller övernatta där. Både borste och skyffel fanns på plats.

Extra fina naturupplevelser

Det var många saker som gjorde den här turen väldigt speciell för mig. Dels övernattningen i skyttevärnet förstås, för det var något helt nytt för mig, men även att jag gjorde turen med Linda.

Men vi fick flera andra upplevelser som också blev minnesvärda. Den vackra sandödlan vi fick beundra en långstund innan vi smög vidare för att inte skrämma den till exempel. Vildsvinet vi såg kasta sig ut i havet och simma i flera minuter innan han tog sig upp på en udde och sprang vidare var även det något vi kommer att minnas för alltid.

Och för mig var det superroligt att få se årets första gullviva här – bara några hundra meter ifrån platsen jag såg förra årets första. Dessutom såg vi en hel dikesren full med pestskråp (petasites hybridus) på den lilla bilvägen in till naturreservatets parkering. Sådant värmer självklart en blomnörds hjärta.

En sammanfattning av Allböleleden

Om någon skulle be mig att göra en kort sammanfattning av Allböleleden skulle kunna vara: Vackert, vackert, vackert!

Lite fakta om leden

Allböleleden är en vacker vandringsled som är 8,8 kilometer lång. Den ligger i Blekinge (Karlshamns kommun). Vi utgick från parkeringen vid Björnahemmet.

• Observera att detta inte är en rundslinga.
• Närmaste busshållplats heter Matvik och ligger i Karlshamn.
• I hela naturreservatet får man tälta två nätter. Det finns även markerad tältplats om man inte hittar någon egen. Där finns även grillstad och dass.
• Leden går strax intill Eriksbergs Vilt & Safaripark – så nära att man ibland går exakt utanför stängslet och chansen att se djur finns.

Mina andra vandringar vid Eriksberg

I samma naturreservat, Eriksbergs stränder, finns även Kohageleden som Linda och jag gick tillsammans i april förra våren (alltså 2023).

Dessutom gick vi en kortare tur i Järnaviks naturreservat samma helg. Här kan du läsa mina beskrivningar om de leder och slingor som jag gått vid Eriksberg (scrolla längst ner i inlägget).

Länkar till leder och naturreservat

• Naturkartans beskrivning av Allböleleden 8 km (Eriksbergs stränders naturreservat)
• Naturkartans beskrivning av Kohageleden 4,4 km (Eriksbergs stränders naturreservat)
• Kulturstig Kyrkesta 1 km, rundslinga (Eriksbergs Hotell & Viltpark)
• Länsstyrelsens information om naturreservat Järnavik
• Och slutligen Länsstyrelsens information om naturreservat Eriksbergs stränder

Mina bilder från Allböleleden 2023

Även förra våren gick Linda och jag Allböleleden. Den gången tältade vi så långt ut men kan komma längs leden och jag bjuder på några bilder från den turen. Det var superhärligt att få gå denna led igen.

Inlägget Allböleleden och natt i skyttevärn dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom jag och Sofia inte haft möjlighet att ses på ett tag bestämde vi oss för att inviga påsken med en gemensam utenatt. Det blev en tältnatt vi sent kommer att glömma.

Mot skogen efter jobbet

Så fort vi slutat jobba på skärtorsdagen mötte Sofia upp mig på busshållplatsen Myggenäs Korsväg på Tjörn. Där flyttade jag över min packning till hennes bil och så åkte vi mot Gårdsjön, som ligger strax utanför Svartedalens naturreservat.

Hinner vi få upp tälten före regnet?

Gårdsjön är en plats jag både övernattat och vandrat på vid flera tillfällen tidigare, så det var ett kärt återseende för mig. Eftersom regnet hängde i luften redan när vi steg ur bilen på parkeringen ville vi ta oss till den tänkta tältplatsen så fort som möjligt.

Leden runt Gårdsjön är en fin skogsstig som går i kuperad terräng, genom mossig barrskog precis intill sjön (se min beskrivning av leden här).

Trots att vi skyndade på stegen så gott vi kunde fick vi slå upp tälten i duggregn. Men vilken tajming vi hade ändå – bara några minuter senare smattrade regnet intensivt mot tältduken.

Lite osocialt – men avkopplande

Där satt/låg vi sedan i varsitt tält, en liten bit ifrån varandra. Det kan ha varit min mest osociala ”tillsammans-övernattning” någonsin. Samtidigt hade vi det lugnt och skönt – på var sitt håll.

Att ligga och lyssna på regnets smattrande mot tältduken kan vara ett av de mest avkopplande ljud som finns. Efter någon timme minskade regnet i styrka, för att sedan övergå i ett stilla droppande. Då passade jag på att tassa ut ur tältet för lite kvälls-kissning och fotande. Även Sofia kom utkrypande från sitt tält. Efter en kort stunds pratande sa vi god natt och gick och la oss.

Lång och skön tältnatt

Bara några minuter senare smattrade regnet mot tältduken igen och jag var oerhört tacksam för uppehållet vi haft. Det var som vanligt härligt att krypa ner i den fluffiga sovsäcken. Efter att ha sovit så gott att jag inte ens hörde mitt eget alarm var det dags för en ny dag.

Långfredagen började med att jag lyckligt konstaterade att det hade slutat regna. Glädjen blev inte mindre när jag kikade ut och möttes av ljus, trots att klockan inte var mycket mer än 5 på morgonen. Dessutom gladde det mig att temperaturen var så behaglig att jag utan att frysa kunde byta om från underställ till vanliga vandringskläder.

Tänk att man kan bli så glad över ljus och plusgrader! När man sover ute regelbundet året om uppskattar man verkligen den tid av året när det är så mycket enklare än mitt i vintern.

Bitvis svårframkomligt vid Gårdsjön

När vi hade packat vår utrustning började vi vår lilla vandring tillbaka mot parkeringen. Stigen, som i vanliga fall är ”top-of-the-line”, är just nu svårframkomlig under ett kortare avsnitt. Anledningen är att det blåst ner en större mängd träd som man behöver klättra över eller krypa under. De delar också frikostigt med sig av kåda när man kravlar över dem. Men det är bara under en kort sträcka.

Sammanfattning

Detta blev en tältnatt som jag tror att varken jag eller Sofia kommer att glömma, eftersom vi knappt pratade med varandra förutom när vi gick. Men regnet ramade in hela upplevelsen som för mig blev både fin, mjuk och lugn. Det var oerhört skönt att få inleda påskhelgen ute.

Mer om Gårdsjön

Hos Västsverige kan du läsa mer om vandringsleden runt Gårdsjön som ligger i Stenungsunds kommun. Och här i bloggen finns bland annat en beskrivning av själva leden och ett inlägg från en magisk natt i hammock på just den här udden.

Inlägget Regnig tältnatt inledde påskhelgen dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag hade inte sovit i min bivvybag sedan i höstas, så jag tog chansen under veckans ”efter-jobbet-övernattning” med Sofia. Men det visade sig att jag (kanske) kunde valt ett bättre tillfälle.

Februari månads after work med Sofia

Igår var det i alla fall äntligen dags för en efter-jobbet-tur tillsammans med Sofia. Vi tog oss till en (för oss) okänd plats som hon hade letat upp på kartan. Det var extra spännande att vi inte visste exakt hur det skulle se ut, eller om det ens skulle vara möjligt att övernatta där vi tänkt.

I den första viken vi kom till hade vi kunnat slå upp tälten, men platsen var inte särskilt inspirerande. Men när vi kom till den andra viken visste vi direkt att det var där vi ville spendera kvällen och natten. Marken var ganska blöt, så det slutade med att Sofia slog upp sitt tält på en liten plätt av strandängen som var hyfsat torr, medan jag själv la ut bivvybagen på en klipphäll.

Vi satte oss längst uppe på klipporna för att njuta av solnedgång och kvällning medan vi åt vår middag. Trots att det inte var särskilt kallt (enligt termometern) så kylde vindarna enormt, så vi gjorde kväll tidigare än planerat. En sak vi kommer att minnas är nog att mitt kokkärl gled av brännare, men att jag tack vare Sofias varningsrop hann fånga det i luften med ”ta-mojjen”.

Torr och varm trots snöfall

Under natten både regnade och snöade det, men jag vaknade ändå torr och varm inne i min bivvybag. Fast jag får erkänna att jag någon gång under natten räddade skorna som stod utanför – jag hade inte alls räknat med någon nederbörd. I morse steg vi upp, packade och åkte mot våra jobb – med den här härliga upplevelsen i bagaget. Ett vardagsäventyr när det är som bäst!

Inlägget Vardagsäventyr i bivvybag dök först upp på Hemomkringvandring.

När man, som jag, är en person som tycker om att hela tiden utforska nya och nygamla platser, är det alltid något på gång. För många skulle det kanske kännas stressigt, men jag är ganska bra på att planera. Därför är det ytterst sällan jag upplever stress när jag är ute.

Utomhus med en likasinnad

Ensamhet är inte något som skrämmer mig, utan snarare något jag uppskattar. Men jag är ute i stort sett dagligen, och därför uppskattar jag enormt de gånger jag har sällskap. För utflykter och kortare turer har jag trevligt med de flesta, men om jag ska vara ute i flera dygn är det skönt om mitt sällskap och jag har samma tänk och dygnsrytm.

Hittills har jag haft förmånen att hitta några få sådana personer, bland annat min bästa vän Linda. Men under hösten har det ramlat in ytterligare en person som det är oerhört enkelt att vara utomhus tillsammans med, och det är Göran. Och hans hund Silver förstås – hon älskar att vara ute.

Inspiration till vardagsäventyr

När jag träffar Göran och Silver hinner vi oftast med många utflykter och stopp, men utan stress. Eftersom jag inte hinner skriva inlägg om varje kommer här ett litet axplock från några av våra utflykter hittills under 2024. Jag hoppas att de kan inspirera även dig till små vardagsäventyr.

Kvällsaktiviteter runt Hornborgarsjön

Några dagar under årets första vecka jobbade jag på distans ifrån Görans hus som har utsikt mot Hornborgasjön. Tack vare det kunde vi ge oss ut i kvällningen så fort båda jobbat klart för dagen. På grund av att solen fortfarande går ner tidigt hann vi inte se själva solnedgången, men vi njöt av de fantastiska färgerna i blå timmen.

Under dagarna fick jag hundsällskap medan jag satt och jobbade. Dessutom hann jag och Silver gå på härliga lunchpromenader tillsammans.

På fredagen kom även några av Görans familjemedlemmar och gjorde oss sällskap. Först gick vi en promenad i Hornborgasjöns naturreservat, och därefter grillade vi hamburgare vid Fågeludden. Den eftermiddagen var det minus 18 grader, så det var tur att åtminstone en av oss hade tillräckligt med känsel i fingrarna för att göra upp eld.

Jag uppskattar att umgås med människor som verkligen tar vara på de små stunderna.

Promenader i och runt Rönnäng

Eftersom Göran och Silver har tillbringat en helg här på Tjörn också har jag fått tillfälle att visa några av ”mina” ställen.

I kvällsdimma gick vi halva Trollstigen, men svängde sedan genom Rönnäng och gick Kyrkvägen hemåt. Dagen därpå gick vi till Katrinevik där vi fick njuta av årets första riktigt varma solstrålar.

Vindskyddsnatt på Dyrön

Jag har sovit i vindskyddet på Dyrön några gånger, men det gör mig inget om jag sover flera gånger på samma ställe. Vindskyddet är fräscht, rymligt och ligger bra till för en övernattningstur. Därför föreslog jag det när Göran tyckte det var dags för årets första (för honom) utenatt. Dock var han lite osäker på om Silver skulle kunna sova i vindskydd – hon har bara sovit i tält tidigare.

Vi tog med oss tält för säkerhets skull, men tänkte ändå pröva vindskyddet i första hand. Det var en riktigt mild kväll, så vi blev sittande länge på renfällen framför den sprakande brasan. När vi blev för trötta förflyttade vi oss bara in i sovsäckarna. Silver snarkade redan i godan ro, och verkade inte alls bry sig om att hon sov i ett vindskydd mitt i naturen.

På morgonen packade vi, nöjda med Silvers första vindskyddsnatt, och tog färjan tillbaka till Rönnäng.

Silverfallet i frusen skrud

För någon vecka sedan gick vi en liten tur till Silverfallet Karlsfors. Jag var här för första gången i våras och blev väldigt förtjust i naturreservatet och de små vattenfallen. Nu hade vattnet frusit till fantastiska isformationer och det var otroligt vackert.

Att strosa fram i snön längs ån kändes overkligt, nästan sagolikt. Och det enda som hördes i tystnaden var vattnet som porlade fram under isen. Karlsforsslingan är inte mer än 3,5 kilometer, men det var precis lagom en kall morgon.

Silverfallet ligger på Billingen i Skövde kommun (Västergötland) och ingår i Platåbergens Geopark.

Kamelridningen på Orust

En av våra utflykter var till Kamelridningen på Orust, en av mina före detta grannar. Det är visserligen inte någon vandring eller naturupplevelse på det sättet, men jag ville ändå visa det. För hur många kan stoltsera med att ha glada kameler, lamor, alpackor, emuer, åsnor och så vidare i sitt hemomkring? Dessutom är detta en plats där det inte handlar om löpande-band-upplevelser, utan det är verkligen helt stressfritt att vistas här.

Det blev en fin stund tillsammans med Göran (ja, ägaren till Kamelridningen heter också Göran) och alla hans djur. Vi hade inte bokat in någon kamelridning den här gången, men jag tror nästan att vi måste göra det någon gång framöver. Det skulle vara riktigt kul.

Solnedgångar på Tjörn

Trots att SMHI väldigt ofta har fel i sina prognoser har vi lyckats se vackra soluppgångar och solnedgångar här på Tjörn också. De platser vi varit på är Klädesholmen, Akvarellmuséet, hamnen i Skärhamn och Toftenäs naturreservat.

Slutligen lite länkar

Avslutningsvis vill jag skicka med lite länkar till några av de ställen vi varit på ifall du känner dig nyfiken och vill veta mer. Och kom ihåg – stressa inte!

• Kamelridning.se (Myckleby, Orust) – också en miljö helt utan stress
• Naturreservat Silverfallet Karlsfors – länk till Länsstyrelsens information
• Hornborgasjöns naturreservat – länk till Länsstyrelsens information
• Visit Hornborgasjön
• Dyröns samhällsförening – information om vandringsleder, vindskydd, butiker, sevärdheter

[instagram-feed feed=30]

Inlägget Många aktiviteter, men utan stress dök först upp på Hemomkringvandring.

Man pratar ofta om vardagsäventyr. För mig är nog det bästa att sova ute mitt i veckan, eftersom jag tycker att det är otroligt härligt att få en utenatt mellan två arbetsdagar.

Efter-jobbet-övernattning

Egentligen är nog efter-jobbet-övernattningar ett ”konststycke” som är enklare att genomföra under årets ljusare årstider. Ändå var det just en sådan övernattning ihop med Sofia som blev 2024 års första utenatt för mig. Vi hade bestämt oss för att gå till Katrinevik på grund av att det ligger på gångavstånd från min lägenhet.

Sagolika snögnistrande klippor

Först följde vi en väg, men fortsatte sedan genom en liten stugby och följde en bred stig neråt mot havet. Efter att vi hade passerat en liten tallskog svängde vi ner mot havsviken jag hade sett ut i förväg. Nu var det bedövande vackert eftersom hela landskapet var täckt av pudersnö, frostrosor och is.

Försiktigt tog vi oss över ett isfält (lättare för mig som hade dubbade skor) mot talldungen vi tänkte slå upp tälten i.

Tält på årets första utenatt

Här var marken helt snöfri, men ofantligt kott-rik. Vi flyttade undan så mycket kottar vi kunde innan vi slog upp våra tält på så plana ytor vi kunde hitta. Mörkret hade redan sänkt sig, så till sist fick vi slå på våra pannlampor för att bli klara.

På en klippa strax bortom Sofias tältplats tände jag en marschall för att lysa upp i vintermörkret. Tack vare det upptäckte jag att det fanns en liten jättegryta strax intill. Lite charmigt, men oväntat.

Middag och 3 timmar på klipporna

Eftersom vi började bli hungriga vid det här laget tog jag med mig renfällen ut på klipporna. Där letade vi upp en bra plats att sitta och laga vår middag på. Därefter fortsatte jag elda i min bushbox flera timmar, med medhavda pinnar och plockade kottar.

Eftersom molnen sprack upp ovanför våra huvuden var himlen snart helt beströdd med stjärnor. Vi njöt av hur det mörknade helt runt oss och medan havet skvalpade mot klipporna nedanför. När vi till slut började känna oss lite kylslagna reste vi på oss och gick runt lite för att få upp värmen före läggdags.

Sovdags årets första utenatt

Eftersom vi skulle upp tidigt nästa morgon (mitt alarm stod på 04.00) gick vi i säng ganska tidigt. Som vanligt sov jag som en prinsessa i tältet, så jag kände inte en enda av de cirka 200 kottar som förmodligen låg under liggunderlaget.

På morgonen försökte jag packa min utrustning så tyst som möjligt eftersom jag inte ville väcka Sofia. Jag började jobba två timmar tidigare än hon, och hade bestämt mig för att gå hem och duscha innan jag åkte till jobbet. Det var med lätta steg (trots tung ryggsäck) som jag gick hemåt efter årets första utenatt – här hemma på Tjörn. Hit kommer jag att gå fler gånger!

Länkar till nyårsblogginlägg

2023 Årets första utenatt – Svartedalen
2022 Årets första övernattning – Risveden x 3
2021 – Årets första utenatt – Halle/Hunneberg

Inlägget Årets första utenatt 2024 dök först upp på Hemomkringvandring.

Medan jag bodde i Småland besökte jag Stuverydsbäckens naturreservat många gånger. Både på egen hand, men också med mina hundar, barn eller vänner. Men i helgen fick jag även visa denna favoritplats – i vinterskrud – för min bästa kompis Linda.

Länsstyrelsens beskrivning av Stuverydsbäcken

”Att besöka Stuverydsbäcken är en utmaning. Området är kuperat och miljön nere i Skrôlehie är svårframkomlig med frodig växtlighet, stora block och såphala stenar. Det finns en markerad led med enklare broar och ramper för att kunna ta sig ner i och igenom ravinen. Dock kan inte området anges lättillgängligt så stor försiktighet är lämpligt. Men om man är försiktig och vågar får man uppleva en fantastisk miljö.”

Citat från Länsstyrelsens webbsida.

Sagolikt vinterlandskap i bäckravinen

Något säger mig att den beskrivningen är baserad på sommarförhållanden – så tänk hur det var att gå där i snö. Alltså helt underbart. Både Linda och jag gick i dubbade skor, annars hade åtminstone inte jag vågat mig på att gå här nu. Men så roligt vi hade.

Vi blev som barn båda två. Det var fantastiskt att ha med Linda eftersom hon verkligen visade att hon uppskattade naturen. Det unika med Skrôle Hie är bäcken som rinner genom hela ravinen (cirka 800 meter) – dessutom är inte leden särskilt tillrättalagd.

Här fick vi bokstavligen klättra över stock och sten, och även över och under nedfallna träd. Vattennivån var så hög att vi inte kunde gå nere i ravinen hela vägen – därför fick vi gå uppe på kanten en bit. På några ställen finns broar, och en trappa, men för övrigt får man hasa, klättra och klänga. Särskilt när det är snö.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det var ofantligt vackert med snön, solen som stod så lågt på himlen att den bara lyste förbi trädstammarna och det ständiga porlandet från bäcken. Jag påmindes ännu en gång om anledningen till att jag tycker så mycket om den här rundslingan.

Lite fakta om Skrôle Hie

Till att börja med bör jag nämna att Stuverydsbäckens naturreservat ligger i Eksjö kommun (Småland), strax utanför samhället Bruzaholm. Sommartid kan man köra bil till reservatets parkering, men i det väglag som rådde valde vi att gå dit. Detta innebar cirka 1,5 kilometer (enkel väg) från en parkering vid ”stora vägen”.

Till Skrôle Hie kan man även ta sig med buss som trafikerar sträckan Nässjö-Eksjö-Västervik. I så fall är det linje 325 (tidtabell), och hållplatsen Bruzaholm Metallduk som ligger strax intill vägen ner mot Stuverydsbäcken.

Länkar där du kan läsa mer

Om du är nyfiken på hur det ser ut på sommaren kan du kika på ett av mina tidigare inlägg om Stuverydsbäckens naturreservat. Som vanligt hittar du dessutom fakta och kartor på Länsstyrelsens sida om naturreservatet.

Tips: För dig som gillar utmaningar finns ytterligare en ravin utanför samma samhälle, men den saknar markerad led. Här kan du läsa om Hulegata i Bruzaholm.

Övernattning i enkel timmerstuga

Efter vår härliga vandring insåg vi att tiden sprungit iväg, och att vi inte skulle hinna med några fler äventyr denna dag. Istället förflyttade vi oss med bil till en liten timmerstuga utan el eller vatten. Trots att det är en privat stuga fick vi lov av markägaren att använda den en natt.

Trots att vi var på plats redan klockan 14 (en timme före solnedgång) gick tiden väldigt fort i Lindas sällskap. Vi bäddade, eldade i kaminen, lagade mat, gosade med hunden, spelade spel – och pratade en massa såklart. Månen var full och lyste ner på den orörda snön runt stugan och det gick knappt att tänka sig något mer idylliskt.

Vi vaknade till nysnö

På morgonen vaknade vi till en decimeter nysnö, så jag hoppade ivrigt ur sovsäcken för att gå en promenad med Lindas hund. För mig var det en drömstart på dagen eftersom jag verkligen saknar att ha egen hund. Och för Linda var det skönt att för en gångs skull kunna göra sitt morgonkaffe i lugn och ro.

Efter att vi packat våra saker, skrivit i gästboken och städat ur stugan åkte vi tillbaka mot Eksjö och sa hejdå till varandra för den här gången. Men vilket kanondygn vi fick – det kommer jag att leva länge på.

Skorna som både jag och Linda bär på denna tur heter Torne 2 och kommer från Icebug. Det är varma (komfortzon -30), stabila kängor med dubb. Jag har använt denna modell (och dess föregångare) sedan 2006.

Några av mina och Lindas turer

• Allböleleden och natt i skyttevärn (april 2024)
• Eriksberg Hotell & Safaripark (april 2024)
• Möckeln – till fots och till sjöss (november 2023)
• Fämtfallet och Fämtleden (september 2023)
• Till sjön Bolagen, Funäsfjällen (september 2023)
• Tältnatt på Gaske Miesjehkentjahke (september 2023)
• Kanjoner, lavskrikor och dvärgröding (september 2023)
• Äventyr i Kotka Hamina, Finland (augusti 2023)
• Eriksbergs stränders naturreservat, Blekinge (april 2023)
• Helg på Lövö vandrarhem, Store Mosse (december 2022)
• En helg på Nordkoster (september 2022)
• Tre dygn utomhus i Bohuslän (juli 2022)
• Kinnekulleleden, 48 kilometer (maj 2022)
• Mysig morgontur till Anudden, Omberg (april 2022)
• Ellen Keys led på Omberg – 6,1 km (april 2022)
• Upptäcktsfärd på Härmanö, Orust (oktober 2020)
• En av de coolaste växter jag sett – flugtrumpet (juni 2020)
• Sevedeleden: en led med Tivedenkänsla, dag 1 (maj 2020)
• Sevedeleden: en led med Tivedenkänsla, dag 2 (maj 2020)
• Med flera, med flera.

Inlägget Stuverydsbäckens naturreservat dök först upp på Hemomkringvandring.

Egentligen hade jag och Elin planerat en annan vandring, men jag är glad att vi ändrade oss. I Herrestadsfjällets naturreservat utanför Uddevalla fick vi en mysig övernattning, vandring i vacker natur och en massa snö som bonus.

Kort promenad i snöfall

Efter att ha kört på en slingrig liten grusväg parkerade vi på Kärrestugans parkering i Herrestadsfjällets naturreservat. Därifrån var det bara 1,1 kilometer att gå fram till stugan som vi hade hyrt för natten. Vi tog våra ryggsäckar och gick iväg i det mysiga snöfallet.

Det var bara några få minusgrader, och snön dansade framför oss i pannlampornas sken. Vi njöt i fulla drag och kände oss som om vi var i en sagovärld. Man behöver ha med sig egen ved så vi gick mellan bilen och stugan två gånger (eftersom vi inte orkade bära allt på en gång).

Myskväll i Kärrestugan

Inne i stugan var det riktigt kallt så vi gjorde upp en brasa i öppna spisen det första vi gjorde. Visserligen värmde inte brasan upp stugan särskilt mycket, om man inte satt precis intill. Men den spred ett mysigt sken och sprakade hemtrevligt.

Vi satt och småpratade och insöp atmosfären en stund innan vi bäddade med våra liggunderlag och sovsäckar på stugans golv. När vi kröp ner för natten var temperaturen i stugan 0 grader.

Blå timmen i Herrestadsfjällets naturreservat

På morgonen vaknade jag nyfiken och glad och steg upp lite före Elin. Jag passade på att gå till bilen och hämta den sista veden, och möttes av sagolik snöklädd natur i blå timmen.

Frukostmys i timmerstuga

Sedan tände vi en brasa, och visa efter gårdagens försiktiga brasa matade vi på med lite mera ved och värmen spred sig sakta runt oss. Vi lyfte fram några bänkar och ställde framför brasan. På den ena la vi renfällen så att vi kunde sitta gott och varmt. Och skorna ställde vi vid öppna spisen för torkning efter promenaden i blötsnö.

På en pall ställde jag upp Trangia-köket och där stekte vi ägg och korv till våra frukostmackor. Lite frukt och juice hade vi också. Tack och lov var det inte så kallt i stugan att juicen hade frusit – det hade varit lite snopet. Mjukt tunnbröd var toppen till frukostmackorna eftersom det blev både mjukt och varmt så fort vi lagt i våra stekta ägg och korvar. Kaffe fick Elin såklart till sin frukost.

Efter en lugn morgon packade vi ihop det sista av våra saker och gick mot bilen för att lämna merparten av packningen.

Vandring i snöigt landskap

Från bilen korsade vi vägen och tog stig bredvid Vrångevattnet mot Krokestugan. 2,7 kilometer skulle det vara. Men redan efter några hundra meter insåg vi skrattande att det nog skulle ta ett tag att komma fram. Stigen går i kuperad terräng. Visserligen är den tydligt markerad med gula märken/ringar på träden, men när man går i snö där ingen gått är det ibland svårt att veta exakt var leden går.

Jag hade gått här några gånger tidigare, så jag hade i alla fall ett ungefärligt hum om ifall vi gick åt rätt håll eller inte. Snön tyngde trädens grenar och det kändes som om vi hade hamnat i ett ”winter wonderland” på riktigt. Det var svårt för hjärnan att förstå att jag verkligen var där, för kontrasten mot vintern hemma, bara några mil bort, var för enorm.

Förundran och glädje

Upp och nerför små berg gick vi, genom fantastisk skog i total tystnad. Snabbt gick det inte, men i gengäld fick vi se desto mer av den fina naturen. På marken låg cirka 10-15 centimeter blöt och tung snö, så efter ett tag blev tungt för mitt lite knä att pulsa fram här. Men samtidigt förundrades jag över att kunna gå så här, kilometer efter kilometer, utan att se ett enda fotspår från någon annan än några vilda djur då och då. Och Elin förstås.

Jag kände mig som ett barn på julafton av att få gå i denna sagovärld. Kontrasten mot snömängden hemma gav mig nästan en overklighetskänsla, men också en begynnande julstämning.

Lunch vid kåtan

Långt efter den beräknade tidplanen kom vi fram till kåtan i Herrestadsfjällets naturreservat. Därinne mötte vi de enda personer vi såg på hela dagen, och det råkade vara paret som är stugvärdar för Kärrestugan där vi övernattat. De lagade mat inne i kåtan, så vi satte oss ute vid grillplatsen och stekte vår kyckling på Trangiat.

När de andra lämnade kåtan sa de att det fortfarande brann i kaminen ifall vi ville gå in. Eftersom mina fingrar var stelfrusna av allt fixande tackade vi för erbjudandet. Därefter bar vi in alla våra grejer i kåtan och satt och värmde oss där en stund.

Bohusleden etapp 14, tillbaka mot bilen

Min ursprungliga plan var att vi skulle passera alla fyra stugorna i reservatet, men när vi lämnade kåtan var det bara 1,5 timme kvar till solnedgången. Därför valde vi ett snabbare alternativ och gick Bohusleden mot Metsjön och följde sedan vägen tillbaka till parkeringen. Detta var dessutom snällare mot mina knän än att pulsa fram i snö i kuperad terräng. Trots att vi gick längs väg fick vi en fin naturupplevelse, och vi varken såg eller hörde en enda bil. Det blev en bra avslutning på ett väldigt härligt och sagolikt snöigt dygn.

Avslutningsvis lite fakta

Herrestadsfjällets naturreservat ligger strax utanför Uddevalla. Det består av skog, sjöar och små berg med riktig vildmarkskänsla. Det finns tydligt märkta stigar som leder runt i reservatet, och det är lätt att koppla ihop flera av de kortare lederna till en längre. Dessutom passerar Bohusleden etapp 14 i kanten av Herrestadsfjället.

Via Friluftsfrämjandet Uddevalla kan man hyra Kärrestugan, Krokestugan och Hällerstugan. Det finns även en öppen stuga, Kölnestugan, och en kåta där man kan rasta eller övernatta. Dessa går inte att boka.

Parkeringar finns på många ställen, se mer information på Länsstyrelsens webbsida om naturreservatet. Det är tyvärr inte så lätt att nå naturreservatet med kollektivtrafik.

Mer att läsa i blogg och på Instagram

Vill du läsa mer om vandring i Herretadsfjällets naturreservat kan du kika på mina tidigare blogginlägg härifrån. Och här kan du läsa om Elins och mitt förra äventyr, med packraft i Tiveden.

Du kan också läsa Elins berättelse om den här turen på hennes Instagram. Så fint beskrivet!

Instagrambilder från Herrestadsfjället

[instagram-feed feed=16]

Inlägget Snöigt dygn utanför Uddevalla dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom jag skulle vara med Tjörns Naturskyddsförening och röja på Björshuvudet slog jag två flugor i en smäll, genom att åka ut redan kvällen innan och tälta där. Det är ändå ett av mina favoritställen.

Dags för fredagsmys

Gråväder och isande kalla vindar från havet är kanske inte det bästa upplägget för en tältnatt. Men jag försöker att hålla på min tradition att inleda helgen med en utflykt. Enligt mig är det nämligen bästa sättet att utnyttja min korta arbetstid på fredagar. Just den här helgen skulle jag vara med Tjörns Naturskyddsförening och röja på ett av mina favoritställen på lördagen. Så jag tänkte att jag kunde åka dit redan på fredagskvällen och passa på att tälta. De andra skulle komma dit på lördagsmorgonen.

Med liten buss ut på landet

Eftersom jag inte har någon bil är det ibland lite klurigt att ta sig fram, särskilt till orter som ligger lite avsides. Men döm om min förvåning när jag upptäckte att man faktiskt kan åka ända till Halsbäck med buss (vägen dit är väldigt smal och krokig – och slutar i havet). Åtminstone om man passar på att åka med den busslinje som kör hem skolbarn. Stort tack till Västtrafik den här helgen också – länk till linje 963. Chauffören hade aldrig haft någon passagerare som velat åka hit, så vi höll utkik efter hållplatsen tillsammans.

Slå upp tält i skymningen

Tack vare att jag fick skjuts så långt hann jag fram precis lagom till solnedgången och slapp gå i mörker. Det blåste kalla vindar så jag fick välja en annan plats än den planerade för att få lite mera lä. Men vid Björshuvudet finns många platser att välja mellan. Underlaget var mjuk strandäng, underlaget helt plant och utsikten mot havet underbar.

Det blev ingen brasa

Egentligen hade jag tänkt laga middagen på min bushbox, men valde gasköket eftersom det går snabbare. Dels var jag väldigt hungrig och dessutom var jag kall om händerna. Så jag satt inne i absiden och lagade min mat, och slapp sitta mitt ute i blåsten.

Med facit i hand var det onödigt att bära med mig ved ut som jag gjorde, men nu hade jag åtminstone möjligheten att välja.

11 timmars sömn i tältet

Det blev en lång och mysig kväll inne i tältets skyddande kokong. Jag får ofta frågan om jag verkligen tycker det är skönt att sova ute. Den här natten var ett levande exempel på just det. Jag sov nämligen 11 timmar i sträck, och hemma brukar jag inte sova mer än max 5-6 timmar. Men det är fantastiskt att kunna sova så avslappnat som jag gör i naturen.

Morgonpromenad vid Björshuvudet

Trots min sovmorgon hade jag tid att gå en liten morgonpromenad. Jag gick över strandängar och ner i skalgrusgropen där vattensamlingarna var täckta av is. Sedan gick jag längs min långa favoritstrand, genom grinden och förbi stranden nedanför själva Björshuvudet. Ända till nästa vik gick jag, genom tätvuxna slånbärssnår.

Stillheten och tystnaden var slående. Inte en krusning på vattenytan, för vinden hade lagt sig under natten. Och jag häpnade över att höra tystnaden brytas av småfåglars kvitter – det är ju ändå november.

Packa och möta Naturskyddsföreningen

När jag var på väg tillbaka mot tältet mötte jag två män från Naturskyddsföreningen som var ute och förberedde så att vi andra skulle ha något att jobba med när vi kom igång. Jag packade mina saker och tältet till det avlägsna ljudet av röjsågar och gick sedan mot parkeringen för att lämna packningen och möta upp resten av arbetsgänget.

Den underbara naturen längs kusten

Jag älskar naturen här vid kusten och uppskattar att gå längs klippor, stränder och blommande strandängar. Tjörns ängar och hagar ligger ofta insprängda mellan berg i lä för hårda vindar.  Dessa öppna små markbitar utgör öns karaktär i lika hög grad som havet och klipporna.

Det är sällan jag tänker på att dessa miljöer växer igen snabbt om de inte betas eller röjs. Alla lågvuxna växter som kattfot, mandelblom och backtimjan försvinner när högt gräs och taggiga buskar tar över.

Jag var med och röjde vid Björshuvudet

Naturskyddsföreningen på Tjörn arbetar med att röja och restaurera värdefulla hagmarker. Igår var jag med dem några timmar när det skulle röjas vid Björshuvudet, som nyligen blivit naturreservat. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, men det var bara att ta en kratta och känna sig som en i gänget.

Några gick med röjsåg och vi andra krattade och bar bort gräs, skräp och buskar till en stor hög som vi sedan eldade upp. Alla jobbade sida vid sida, ibland i tyst samförstånd och ibland under prat och skratt. Det är otroligt så mycket man hinner göra på kort tid när man är många som samarbetar.

Vilken skillnad det blev

Det var extremt tillfredsställande att se skillnaden mellan de ytor vi hann röja jämfört med dem som är kvar att göra i ordning. I vår kommer jag att njuta lite extra av alla blommor, fjärilar och insekter här på en av mina favoritplatser. Nu när jag också dragit ett litet strå till stacken.

Samåkning tillbaka till civilisationen

Efter några timmars arbete vid Björshuvudet blev vi bjudna på bullar. Därefter fick jag skjuts av en av de andra till Skärhamn. Och därifrån är det bara en kvarts bussresa hem till mig.

Information om Naturskyddsföreningen

Vill du också vara med och ge naturen en hand på ett liknande sätt? Då kan du leta upp din närmaste lokalförening – Naturskyddsföreningen finns på många orter.

Inlägget Röja med Naturskyddsföreningen efter utenatt dök först upp på Hemomkringvandring.

I helgen tog jag tåget till Älmhult i Småland, där min bästa vän Linda mötte mig. Ett fullmatat program som skulle bjuda på underbar natur både i och runt sjön Möckeln väntade.

Naturreservaten runt sjön Möckeln

Linda bor inte långt ifrån sjön Möckeln, och det var i och runt den som hon hade planerat helgens upplevelser. Vid sjön kryllar det av naturreservat. Främst är det vattnet och öar i det, men även smala remsor närmast sjön, som är skyddade områden.

Vi gick stigarna inne i några av naturreservaten; Marsholm, Taxås, Kronan och Möckelsnäs. Och det finns många fler! I det här ofantligt vackra och spännande området skulle jag behöva en hel vecka om jag skulle hinna besöka alla naturreservat. Och paddla en lite längre del av Helge å kanotled, som är totalt 9 mil.

Ädellövskog, höstfärger och ängsmark

Med tanke på att största delen av naturreservaten som vi gick i består av ädellövskog kunde vi inte tajmat vårt besök bättre. Höstfärgerna glödde runt oss, både från marken och från träden. Tjocka lager av löv låg runt oss, och ibland var stigen helt dold under det mjuka, frasande täcket. Och sjön Möckeln – den var allestädes närvarande där den skymtade mellan träden.

Blommor var det lite sent för, men en hel del svampar fanns det fortfarande. Eftersom Linda älskar at fota svampar blev det en några stopp av just detta skäl. Men det blir det omvända framåt våren – att jag kryper runt och fotar blommor medan hon väntar. En enda svampbild lyckades i alla fall jag också åstadkomma.

Stigarna i reservaten var relativt enkla att gå, även om några av dem på ett par ställen gick i kuperad terräng. Runt och mellan lövskogarna brer ängsmark och hagar ut sig. Nu, i början av november, mötte vi hästar i en enda hage, för övrigt såg vi inte till några djur.

Självstängande grindar

Däremot måste jag berätta om de fantastiska grindar som fanns längs lederna här: Självstängande! Jag har ofta irriterat mig på att grindar till hagar lämnats öppna av andra som passerat längs leden. Med den här typen av grind slipper man det problemet, och djuren blir kvar i sin hage. Den genialiska lösningen kommer från företaget Grindab. Tipsa gärna din egen kommun eller den som ansvarar för lederna i ditt område.

Östra Möckeln vandringsled

Alla stigar vi gick var delar av Östra Möckeln vandringsled. Det är en led som ännu inte är färdig, men som (när den är klar) ska knyta ihop fem olika naturreservat och kulturreservatet Linnés Råshult. De delar jag gick var otroligt fina, och jag hoppas få komma tillbaka när leden invigs i sin helhet. Den kommer då att vara cirka 3-4 mil lång.

Fakta om leden

På Älmhults kommuns webbsida kan du läsa mer om projektet med den kommande vandringsleden. Dessutom beskriver Naturkartan Möckelsnässlingan som var en av de slingor vi gick. Den är alltså en del av Östra Möckeln vandringsled.

Packraft (och kajak) i Möckeln

Genom sjön Möckeln går Helge å kanotled, och Lindas plan var att vi skulle paddla delar av den, både i ån och i sjön. Men det var så blött överallt att det var svårt att ta sig ner till och upp från ån, så vi valde att hålla oss i de delar som går i Möckeln.

Vilken fantastisk upplevelse detta var för mig som annars enbart vandrar. Nu kom jag ut i sjön, och kunde välja min egen väg där vi kryssade oss fram bland små holmar, stora stenar, öar och vikar. Jag skulle vilja påstå att naturens storhet och fantastiska färger verkligen kom till sin rätt i det gråa höstvädret.

Linda paddlade kajak och tog sig fram mycket snabbare än jag gjorde, men vi var inte där för att tävla. Vi var där för att njuta och utforska olika delar av denna stora sjö. Trots att vatten inte är mitt element kom jag på mig själv vid flera tillfällen att sitta och le brett där jag paddlade fram. Det känns helt otroligt att man kan få så här fina upplevelser med en liten uppblåsbar flotte som man bär i ryggsäcken bland all annan packning!

Vad var annorlunda jämfört med förra paddlingen?

Förra paddlingen jag gjorde var längs Tivedens kanotled och då blåste det rejält. Det gjorde det även när jag använde min packraft i Funäsfjällen, så detta var första gången jag fick njuta av att paddla på spegelblankt vatten. Några timmar – sedan blåste det upp även i Möckeln.

Regnet hängde i luften och det var bara några enstaka plusgrader, så det var ganska bistert. Förra turen frös jag ordentligt om händer och fötter, så jag har hunnit köpa både neoprenhandskar och neoprenstrumpor sedan dess. Och vilken skillnad det gjorde.

Dessutom har jag köpt en paddle leash så att jag kan fästa paddeln i packraften. Om jag tappar den mitt ute på sjön hamnar jag i ett riktigt jobbigt läge – som även kan vara farligt. Så jag är glad för att Linda tjatade på mig om det. Den kostade inte många kronor, så det hade verkligen varit idiotiskt att inte köpa den.

Blir du också nyfiken på packraft?

Om du vill kombinera vandring och paddling är packraft det ultimata sättet. Uppblåsbar, tar lite plats i ryggsäcken och du kan upptäcka helt nya sidor av områdena du vandrar i. Ange koden hemomkringvandring så får du 10% rabatt på hela din beställning om du beställer hos Packraft Sverige.
Gäller till och med 2023-12-31.

Fakta om Helge å kanotled

Hos Naturkartan kan du läsa mer om den 90 kilometer långa kanotleden, som bland annat passerar sjön Möckeln.

Två fina utenätter

När Linda och jag träffas sover vi oftast utomhus, och så blev det den här gången också. Linda hade rekat bra (fattas bra annat, vi var ju i hennes hemomkring som jag vet att hon vistas mycket i), så vi fick fina sovplatser båda nätterna. Platser som jag förmodligen inte hade hittat på egen hand.

Vindskydd vid Möckeln

På fredagen hann vi fram till vindskyddet precis före solnedgången. Och fantastiskt nog blev det en vacker solnedgång, trots att dagen varit grå. Vi tog oss tid att beundra färgerna som spred sig över hela himlen innan vi gjorde i ordning våra sovplatser och tände en brasa.

Sedan satt vi bara där i vindskyddet i några timmar. Tittade på brasan, lyssnade på fåglarna runt oss, pratade, åt lite snacks och bara mådde bra i varandras sällskap. Jag sov som en stock, men vaknade redan före klockan 3 och kände att jag hade sovit färdigt. Därefter slumrade jag från och till, smög upp och kissade, kröp ner igen, och låg och såg den grå morgonen bli allt ljusare.

Efter lite frukost gav vi oss ut på sjön igen.

Tältplats på fantastisk revel

Lördagsnatten tillbringade vi på en fantastiskt vacker revel som går ut i Möckeln. Vi hade tänkt tälta längst ut där det är sandstrand och öppet mot sjön åt båda hållen, men det blåste så mycket att vi inte kunde få upp tälten där (och packraften höll på att flyga bort).

Därför förflyttade vi oss en liten bit bort längs stranden där vi hade lite skydd bakom några tallar. Tälten slog vi upp nära varandra, som ett V, så att vi kunde sitta i våra absider och se varandra medan vi pratade.

Bushbox – en ”villhöver-pryl”

Middagen (frystorkat) lagade vi på min nya bushbox. Jag brukar inte vara prylgalen, men efter min senaste utenatt med Sofia kände jag: ”Jag VILLHÖVER ett sånt kök”. Och vilken grej! Med otrolig liten mängd ved kokade jag på kort tid upp vatten och vi hade sedan en mysig minibrasa som vi matade med små pinnar vi haft med ut.

Man klarar sig otroligt länge på bara ett vedträ. Man får både värme och mysbelysning. Köket heter Bushcraft Essentials Bushbox LF Titanium och tar i stort sett ingen plats alls i packningen. Och bäst av allt: Man behöver inte vara tekniskt/praktiskt lagd för att montera det. Tack vare gångjärn löser det sig i stort sett av sig självt. Jag ska visa detta någon gång framöver, men det var en parentes.

Superfin tältnatt

På grund av blåsten blev vi snabbt kalla, så vi gjorde en ganska tidig kväll. Även denna natt sov jag gott, men betydligt kortare än antalet mörka timmar.

På morgonen packade vi, tacksamma över att det inte regnade som SMHI hade förutspått, och tog oss mot bilen. Därefter gick vi flera vandringsslingor i några av naturreservaten runt sjön Möckeln (se längre upp).

Hemåt med tåg och buss

Efter två dygn, fyllda av tid med min bästa vän, höstvacker natur och äventyr i min packraft var det dags att stiga på tåget i Älmhult och bege mig hemåt igen.

Tre tåg och två bussar senare landade jag hemma på Tjörn, full av upplevelser och nya fina minnen. Vilken fantastisk sjö den är – Möckeln.

Jag är otroligt tacksam mot Linda som delade med sig av sitt fina hemomkring. Älmhult och sjön Möckeln skulle jag vilja åka tillbaka till och stanna länge för att hinna se mer. Och självklart skulle jag vilja paddla mer av kanotleden Helge å. Men det får nog vänta tills det blir lite varmare ute.

Avslutningsvis lite fakta

Sjön Möckeln ligger i flera kommunen, men vi befann oss till största delen i Älmhults kommun i Småland. De naturreservat som vi besökte runt sjön var:

• Marsholms naturreservat
• Kronans naturreservat
• Möckelsnäs naturreservat
• Taxås naturreservat

[instagram-feed feed=21]

Inlägget Möckeln – till fots och till sjöss dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom jag nyligen har flyttat till Tjörn är jag både nyfiken på, och angelägen om, att få utforska mitt hemomkring. Den här gången tar jag med dig till ön Tjörnekalv.

Två minuter med färjan

Från Rönnängs brygga nere i samhället går färjan till Dyrön, och där jag varit flera gånger. Samma färja stannar även på Tjörnekalv, så min andra vecka här åkte jag över dit. Turen med färjan tar ungefär 2 minuter. Man behöver säga till däcksman att man vill stiga av där, annars tar inte färjan den lilla omvägen.

Eftersom jag inte hittat så mycket information om Tjörnekalv, och heller inte visste någon som gått här, så följde jag bara ”byvägen” norrut. Jag hade tittat mycket på kartor och tyckte att det såg ut som om man skulle kunna gå en runda, men säker kunde jag inte vara förrän jag verkligen sett terrängen med egna ögon. Jag tycker kusten är lite lurig, för jag är inte van att tolka naturen här.

Klippor, havet och sjunkande sol

Ganska snart upptäckte jag att det fanns röda markeringar, och ibland nyckelpigor, som visade vägen norrut på östra sidan av Tjörnekalv. När jag närmade mig Lillekalv kändes det som om jag gick på folks tomter, så jag vågade inte fortsätta uppåt där. Istället svängde jag vänster och kom ut till Vadviken.

Det var ett superfint ställe med en badplats, släta klippor och havet som bredde ut sig framför mig. Där klättrade jag runt lite (så gott jag kan med mina dåliga knän) och bara njöt av att vara där. Sedan såg jag att solen redan började dala, och sökte mig mot en ”passage” mellan bergen som jag sett på kartan. Och mycket riktigt passerade jag exakt den tjärn jag sett på kartan redan hemma.

Hemåt i skymningen

Det var med nöd och näppe jag hann till färjan innan det mörknade. Den här färjeturen tog lite längre tid, på grund av att den skulle passera både Åstol och Dyrön innan vi skulle tillbaka till Rönnäng. Men det var avkopplande att sita där och titta ut genom fönstret. Från Rönnängs brygga gick jag hem till lägenheten och var väldigt glad över min kvällsutflykt. Till Tjörnekalv ville jag definitivt tillbaka fler gånger.

Observera att man behöver tända lampan i vänthallen om man vill bli upphämtad av färjan – annars går den direkt till Rönnängs brygga utan att passera Tjörnekalv. Instruktioner finns både på skylt och på väggen.

Andra besöket – en månad senare

Ganska exakt en månad senare var jag tillbaka på Tjörnekalv. Även denna gång åkte jag ut direkt efter jobbet. Det märktes tydligt att hösten kommit med stormsteg, för nu hade jag knappt en halvtimme på mig till solnedgången när jag gick iland.

Leta plats för övernattning

Med mig hade jag min bivacksäck och planen var att övernatta. Platsen jag hade sett ut i förväg låg i en vik i slutet av en av de få stigarna på ön. Medan jag gick såg jag på en skylt att den hette Gröne Viga och var en badplats. Jag hann fram dit innan det skymde och först funderade jag på att sova på strandängen innanför klipporna. Men sedan tog jag mod till mig och placerade min sovplats uppe på en ganska smal klipphylla istället.

Det är en av de saker jag gillar med min bivvybag – att den inte behöver så stor yta. Får liggunderlaget plats så får även bivacksäcken plats. Däremot var det svårt att få ner några pinnar i klippan, så jag använde mig av mina tent blocks för att förankra det, och även för att hålla ventilationsluckan öppen.

Fantastisk utenatt i bivacksäcken

Jag gick på en kort upptäcktsfärd i pannlampans sken, men att leta jättegrytor t ex i mörker är varken det enklaste eller det smartaste. Så jag satte mig bara utanför bivacksäcken med rygen mot klippan. Tog på mig dunjackan och vantarna, och bara satt där och hade det gott. Under tiden klarnade himlen och tusen stjärnor var utströdda – vart jag än såg.

Till slut blev det för kallt för att bara sitta där så jag bytte om och kröp ner i sovsäcken. Det blåste inte så mycket, så denna gång hade jag bara myggnätet vid huvuddelen på bivacksäcken. Det innebar att jag kunde titta ut på himlen varje gång jag vaknade under natten.

Packning och hemresa i mörker

Klockan 05 gick mitt alarm och det var dags att stiga upp och packa ihop. Då blåste det betydligt kraftigare, men viken jag valt låg ändå ganska skyddat. Tack vare pannlampan gick det smidigt att packa allt, var sak på sin plats (också ett bra knep!). Det gick även lätt att gå tillbaka mot samhället och vänthallen på Tjörnekalv.

Det var mäktigt att se in över land och hur vackert det lyste överallt i alla fönster. Även himlen började lysa upp lite svagt vid horisonten. Färjan kom i tid, och även bussen, vilket var tur eftersom jag skulle åka direkt och jobba. Men den energin jag fick med mig efter denna kalla, men vackra, utenatt var ovärderlig. Och Tjörnekalv vill jag fortfarande se mer av. I dagsljus nästa gång.

Mer information om Tjörnekalv

I södra Bohuslän, vid Tjörns sydspets, ligger den lilla bilfria ön Tjörnekalv. Intresseföreningen på ön har tagit fram en jättefin och informativ webbisda där du hittar all information som tänkas kan om du ska besöka ön – inklusive vägbeskrivningar och länkar till färjans, bussarnas och tågens tidtabeller. Jag har också förstått att ortsborna kallar ön för Kalven kort och gott.

Inlägget Små turer ute på Tjörnekalv dök först upp på Hemomkringvandring.

Efter en helt otrolig vandringsdag runt Evagraven och Fiskehålsgraven bestämde vi oss för att ta en tältnatt istället för att åka tillbaka till stugan. Vi valde därför att köra till Flatruet och gå upp till Gaske Miesjehkentjahke.

Från Flatruets parkering utöver slätten

Vi körde upp till parkeringen vid Flatruet, Sveriges högst belägna väg. Därifrån var det ”bara” att följa den väl synliga gångvägen ut mot fjällen. Nu var det inte så bara, utan på en del ställen fick man trixa sig ordentligt för att komma torrskodd genom våtmarkerna.

Tältplats på Gaske Miesjehkentjahke

Men när vi kom upp på Gaske, efter ungefär 3,5 kilometers vandring, öppnade sig världen framför oss. Sjön Stentjärnarna bredde ut sig nedanför oss, och dessutom reste fjällen på sig runt omkring oss i alla riktningar.

Uppifrån berget hade vi utsikt bakåt (utöver det stora Flatruet) och åt alla andra håll. Vi höll litetill vänster, och valde sedan varsin plats för att slå upp våra tält.

Lugn kväll och natt på fjället

När allt var klart slog vi oss ner i våra stolar (nej, de är inte otympliga utan bara överdrag som vi trär över våra liggunderlag – Exped Chair Kit heter det) och bara njöt av hur solen sjönk bakom bergen. Men temperaturen sjönk snabbt den med, så vi gjorde tidig kväll och kröp in i våra tält.

Här sitter vi i lugnet – tack Linda för den superfina drönarfilmen.

Kylig morgon – och renar

När vi vaknade på morgonen var det riktigt kallt – det hade till och med varit minusgrader under natten. Linda drack sitt morgonkaffe, och därefter gick vi en liten runda för att få upp värmen i kroppen. Påpälsade med vantar och flera lager kläder packade vi sedan ihop våra saker och tält, medan renar gick nedanför och runt oss.

Vägen tillbaka till parkeringen gick i skönt avslappnat tempo. Vi hann njuta både av att solen då och då försökte skina igenom molnen, och av alla renar som stod, gick och sprang på sidorna om oss.

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att detta var ett helt underbart sätt att inleda vår vecka uppe i Härjedalen/Jämtland på.

Avslutningsvis lite länkar

Turen upp till Gaske Miesjehkentjahke är cirka 7 kilometer tur och retur, om man utgår från parkeringen på Flatruet.

Turen upp till Gaske Miesjehkentjahke beskrivs i boken ”Funäsfjällen, Helags och Ljungdalsfjällen – Vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket, och är tur nummer 40.

Här i bloggen kan du läsa om min förra tur på Flatruet, då jag även gick ner till Stentjärnarna.

Inlägget Tältnatt på Gaske Miesjehkentjahke dök först upp på Hemomkringvandring.

Förra helgen flyttade jag från vårt hus på Orust till en lägenhet på Tjörn. Efter bara en natt där kände jag att jag längtade ut. Inte för att jag vantrivdes, utan helt enkelt för att ”fira in” mitt nya liv.

Egentid efter flytten

Trots att det blåste i måndags kände jag att det var dags för en utenatt. I mitt nya ”konstiga” liv där det bara är jag. Sagt och gjort tog jag färjan ut till Dyrön. Det är nästan så jag inte fattar att jag faktiskt bor här i Rönnäng, alltså samhället som färjan utgår ifrån.

När jag kom ut till Dyrön efter 20 minuters båtfärd gick jag bara runt lite, och myste i allmänhet. Ända tills jag hittade platsen där jag ville spendera natten; Uppe på berget, på en liten platå, med havet som bredde ut sig framför mig.

Blåsig natt i bivacksäcken

Tala om att det blev en fin kväll med lugn, vackra färger och en otrolig frihetskänsla! Det var bara jag, och det fanns ingen som jag behövde ta hänsyn till på något sätt.

Jag bredde ut min bivacksäck på avsatsen jag fastnat för uppe på berget. På grund av blåsten fick jag förankra den väl med mina tent blocks. Trots att det blåste hårda vindar, och tältduken fladdrade i blåsten, låg jag helt skyddad och kunde se ut på månen och stjärnorna under natten.

Det var otroligt skönt att ha min bivybag när det blåste så mycket. Det var bara andra natten i den, men den fick verkligen bekänna färg (här kan du läsa om första natten).

Borde tagit med mig pannlampan

När klockan ringde 04.40 och jag tittade ut var det beckmörkt. Färjan skulle gå 05.57, och jag hade ringt och beställt in den kvällen innan (vilket man måste göra på de tidigare turerna). Leden ner till färjan går i stenig, oländig terräng, så jag ångrade bittert att jag lämnat pannlampan hemma. Jag hade helt glömt att det går så snabbt mot mörkare tider.

Men när jag packat min utrustning (vilket går hyfsat även i mörker) kom jag på att jag kunde hänga tältlampan på ryggsäckens bröstrem. På så sätt fick jag åtminstone ett liten halvcirkel med ljus precis runt fötterna.

Mot jobbet

Tack och lov gick det bra nerför berget, och jag hann till och med använda toaletterna i hamnen innan färjan kom. Under färjeturen var det bara jag, däcksman och kaptenen ombord, och jag fick nästan dåligt samvete för att de körde turen enbart för min skull.

När jag steg iland tog jag min packning och klev på bussen mot jobbet. Bara sådär. Det blev ett litet vardagsäventyr helt enkelt. Och precis så här hoppas jag att mitt nya liv ska fortsätta.

Vill du läsa mer om mina tidigare besök på Dyrön kan du göra det i de här inläggen.

Produktinformation

Jag får väldigt ofta frågor om min utrustning så jag ska försöka skriva vad man ser i bild, så att det går att klicka sig vidare direkt om man är intresserad:

• Min bivacksäck/bivybag heter Stratospere och är av märket Snugpak
• Regnjackan är från Haglöfs L.I.M.-serie
• Både underställströja och t-shirt som syns är i merino och från Super.Natural
• Och ryggsäcken är en Gregory Pack, Deva 70

[instagram-feed feed=20]

Inlägget Första utenatten efter flytten dök först upp på Hemomkringvandring.