I slutet av förra sommaren besökte jag Ekliden naturreservat två gånger, men jag hann inte skriva något här i bloggen inom rimlig tid. Men inatt har jag övernattat där, och spenderat runt 18 timmar i reservatet, så här kommer en liten beskrivning.

Vackraste skogen häromkring

Enligt mig har Ekliden en av de vackraste skogarna i vårt område, oavsett om man föredrar barrskog eller lövskog. Största delen av naturreservatet består av barrnaturskog, men det finns också partier med vackra, pampiga ekar längs branta bergsidor. Skogen är cirka 150 år gammal.

En äkta blåbärsskog

Längs stigarna växer blåbärsriset både högt och tätt – det ska jag försöka komma ihåg senare i sommar. Och jag vet att en av mina favoritorkidéer, knärot, kommer att blomma här lite längre fram.

Nu däremot fick jag bland annat njuta av blommorna rosling och vattenklöver vid de små skogstjärnarna inne i naturreservatet.

Olika vandringsförslag

Den rödmarkerade rundslingan runt Ekliden är 3,5 kilometer, och den går genom gammal ekskog och barrskog i kuperad terräng. Dessutom passerar den två skogstjärnar, ett eldhärjat skogsområde och en mosse.

Det går alldeles utmärkt att bygga på med rundan runt Igletjärn naturreservat (ett angränsande reservat) om man tycker att det blir för kort annars. Rundan runt Igletjärns naturreservat är 5 kilometer och markerad med blått. Du kan antingen gå yttervarv runt båda som ett O, gå som en 8:a, eller välja att gå enbart i det ena reservatet. Båda lederna är tydligt märkta med målade prickar på träden, och dessutom står skyltar i varje stigkors.

Hammocknatt i Ekliden

Ibland tycker jag att det är mysigt att sova i hammock, så det fick det bli inatt. Mest gillar jag det för att jag får en ”närmare naturen-känsla” än i tält – åtminstone när jag inte har någon tarp uppe. Men det finns saker jag saknar med tältet när jag sover så här – till exempel är det betydligt knöligare att byta om i en hammock än i ett tält, och det är mycket mer ombonat i tält.

Men jag sov väldigt gott och vaknade pigg och glad. Idag har jag haft semester så jag inledde dagen med att bära packningen till bilen innan jag gick runt Ekliden (snällare mot knät). Och gårdagens middag lagade jag vid Gravlången, en av sjöarna i reservatet.

Avslutningsvis lite länkar

I Risvedens naturområde, cirka 35 kilometer nordost om Göteborg, finns 11 naturreservat. Här hittar du många vackra sjöar, stigar och skogar. Var uppmärksam på att övernattning bara är tillåtet i några få av reservaten, så läs på före ditt besök om du har tänkt sova här.

Jag tycker väldigt mycket om sidan om Risveden, även att jag inte vet vem som står bakom den. Den är väldigt informativ. Sedan tycker jag även att man ska titta på Länsstyrelsens sida om reservatet, inte minst för att hålla koll på vilka föreskrifter som gäller just där.

Som vanligt är det lätt att hitta till min rapportering från Risveden genom att titta i kategorin Risveden.

Info om kläder och utrustning

När jag övernattar får jag ofta frågor om vilken utrustning jag har, så här kommer lite information:

• Hammock från DD Hammocks, och modellen heter Frontline
• Tröjan är min nya favorit i merinoull och den kommer från Super.Natural
• Slutligen strumporna då, som jag inte kan vara utan – från Happy Hiking.dk
• Dessutom har jag (utanför bild) med mig ett ”gammaldags” hopvikbart liggunderlag, en renfäll från Dalum (men den var i varmaste laget inatt) och en 3-säsongssovsäck från Mammut.

Inlägget Ekliden naturreservat, Risveden dök först upp på Hemomkringvandring.

Risveden är ett område som jag gärna besöker om och om igen på grund av all vacker natur. Här finns många fina naturreservat, och igår var det premiär för mig att besöka naturreservatet Rapenskårs lövskogar.

Leden går längs Grönån

Rundslingan i Rapenskår, som bara ska vara 2,2 km men blev betydligt längre för mig, går genom en djungel av grönskande träd och buskar. Marken är i det närmaste helt täckt av växter, vilket gjorde att jag fullkomligt älskade att gå där.

Just nu var det liljekonvaljen som var på väg, men jag kunde se att det nyligen varit mattor av vitsippor här. Dessutom har jag läst på flera ställen att Rapenskår är känt för sin mängd av blåsippor.

Den nedre delen av stigen slingrar sig fram bredvid ån. Eftersom den enda bilen på parkeringen var den jag kom dit i, så kunde jag njuta fullt ut av lugnet och av att hela tiden höra vattnets porlande och fåglarnas sång.

Rastplats uppe på berget

På tillbakavägen går stigen uppe på berget. Där finns en rastplats som jag stannade på 15-20 minuter för lite frukt och vatten som jag tagit från ån. Det är ovärderligt med vattenfilter nu när jag inte ska bära tungt (har du läst min vattenreningsskola?). Därefter fortsatte jag ner mot parkeringen.

Skor, stavar och knästöd

Idag var jag extra tacksam för mina knästöd, vandringsstavar och att jag hade Icebug på fötterna. När knäna är så instabila är det skönt att lita på både grepp och stabilitet i skorna, så här får de lite utrymme de med:

Slutligen länkar om Rapenskår

Risveden är fantastiskt område som är beläget ca 4,5 mil norr om Göteborg. Det finns en superfin webbsida som handlar om Risveden, och där kan du läsa vad de skriver om just Rapenskår lövskogar. SEdan finns ju också Länsstyrelsens officiella sida om naturreservatet.

Besök fler platser när du är i Risveden

Alla mina besök i Risveden är samlade i en egen kategori här i bloggen, så där kan du få tips om du vill besöka fler platser när du ändå är i närheten.

Mina Risvedenbilder på Instagram

[instagram-feed feed=15]

Inlägget Rapenskårs lövskogar, Risveden dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom jag har prioriterat att vara ute framför att skriva blogg har jag nu fyra övernattningar (och en solnedgång) från den senaste månaden att berätta om. Två av dem var tillsammans med min sambo och våra hundar, och två på egen hand.

Tältning i hemmaskogen

Jag hade varit lite svag efter att ha haft feber och hosta i över en vecka, men längtan ut höll på att göra mig galen. Så jag gick bara ut i hemmaskogen (2023-02-11) och slog upp tältet 1,5 km från huset. Det blev en bra kompromiss mellan mitt behov av natur/friskluft och att ta det så lugnt som kroppen säger att jag behöver.

Eftersom jag hade smittat sambon så var han inte i skick att följa med ut, men själv kände jag mig mycket piggare efter mina 16 lugna timmar i skogen.

Tältning vid Gårdsjön

En liten tur runt Gårdsjön, Stenungsund, blev det igen 2023-02-18 (se länk till inlägg om förra besöket). Den här gången stannade vi och åt mat och tältade längs leden.

Jag, Lars och våra hundar fick en fantastisk stjärnklar kväll vid brasan. När vi kom ut på eftermiddagen var det strålande solsken och 8 plusgrader. När vi vaknade på morgonen låg det is på sjön. Härligt, friskt och vackert! Och när solen steg värmde den underbart!

Jag tycker alla ska unna sig mera vardagsäventyr som det här!

Under bar himmel, Verleskogen

Häromnatten sov jag med bara den stjärnklara himlen som tak. Jag älskar att ligga och titta på månen och stjärnorna – varm och go i min sovsäck. Under natten blev det någon minusgrad, och det blåste lite lätt från sjön, men jag fick en underbar upplevelse att minnas länge. Särskilt med tanke på den magiskt maffiga solnedgång vi fick på kvällen (2023-03-03).

Min sambo Lars och hundarna sov några hundra meter bort under en tarp, men just den här gången kände jag att jag ville sova under bar himmel.

Den vackra platsen är Verleskogens naturreservat i Risveden (Västra Götalands län) och jag hade bara varit där en gång tidigare (länk till mitt inlägg från första besöket). Då regnade det när vi gick vandringsleden genom reservatet. Nu hade vi betydligt mysigare väder.

 Morgonrundan med hundarna runt hela reservatslingan (3,5 km) som jag gick före frukost blev pricken över i. Lyxigt fin start på helgen.

Tältning vid havet, Orust

Eftersom det soliga vädret vi haft sista veckan skulle fortsätta resten av helgen ville jag passa på att sova en natt i mitt eget tält. Så igår eftermiddag (2023-03-04) åkte jag ut mot Hälleviksstrand här på Orust på eftermiddagen.

På grund av starka vindar tog det en bra stund att få upp tältet (bra träning skrev min sambo i SMS), så jag höll på att missa dagens solnedgång. Nu blev den inte lika maffig som den jag fått kvällen innan, men solnedgång över havet är ändå alltid vackert. Dessutom fick jag sällskap av de två planeterna Venus och Jupiter.

Det blev snabbt kallt i vinden, så jag satt i absiden och lagade min mat. Sedan la jag mig i sovsäcken ganska tidigt, och låg där och lyssnade på vinden och på alla gäss, svanar och andra fåglar som flög över tältet.

I morse gick det smidigt att få ner tältet och jag kände mig glad och nöjd när jag gick de 40 minuterna över klipporna tillbaka till bilen.

Fakta om utrustningen

Eftersom det ofta kommer frågor om vilken utrustning jag har så skriver jag det i förväg den här gången.

Observera att man inte behöver köpa en massa dyra prylar om man bara ska vara ute då och då – man klarar sig lätt med enklare utrustning även på vintern (se tips i tidigare blogginlägg).

Inlägget Fyra övernattningar och en solnedgång dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag är svag för skog, och särskilt för gammelskog och urskog. Sedan jag upptäckte Risveden 2020 har jag fått njuta av fler vackra naturreservat. Nu senast fick jag tillfälle att besöka Verleskogens naturreservat.

Verleskogen ligger lite ”avsides”

Medan många av naturreservaten i Risveden ligger samlade i klungor ligger Verleskogens naturreservat lite avsides. Det är relativt litet, ”bara” 85 hektar, men här får man en känsla av vildmark. Många av tallarna som växer här är runt 200 år gamla, och marken är täckt av mossa och blåbärsris.

Rundslinga på cirka 2,5 kilometer

Från parkeringen som ligger i slutet av en liten skogsväg (se vägbeskrivning längre ner) utgår en vandringsled. Det är en kortare rundslinga, runt 2,5 kilometer. När vi var där igår efter vår regniga vindskyddsnatt vid Kroksjön valde vi att gå leden medsols och gick alltså ut åt vänster från parkeringen.

Stigen är markerad med blå markeringar som sitter ganska tätt, så man behöver aldrig fundera på om man har gått fel. Förutom en mycket kort sträcka, kanske 150 meter, går leden längs skogsstig.

Sjöar och småkuperad terräng

Trots att stigen är tydligt markerad så är det inte en runda du kan gå med barnvagn. Området är kuperat och leden tar dig både upp- och nerför ett berg. Några sjöar finns det också i Verleskogen, till exempel Store Ljusevattnet.

På ett ställe delar sig leden så att man kan välja väg för att gå fram till Svartevattnet. Vi valde att hålla vänster och gå ”yttervarv”. Innan vi kom fram till sjön började det regna, och det var en rejäl skur som kom över oss.

Nej, jag får nog lov att visa några riktiga regnbilder också. Tyvärr gjorde regnet att vi inte tog oss tid att stanna lika länge och ofta som vi skulle gjort i vanliga fall (man blir ju kall när man står stilla i regnet).

Orörd skog med mycket död ved

Härinne i den underbara skogen finns också gott om torrakor och lågor – och dessutom ska det finnas ett rikt fågelliv. Nu var det inte det vi märkte mest av när vi kom gående med två flämtande hundar. Men är du intresserad av fåglar – läs på innan du åker hit.

Trots regnet fick vi en riktigt fin tur, och Verleskogen gav mersmak, trots sitt lilla format. Vi kommer definitivt att återkomma hit, och kanske tar vi med tält eller hammock nästa gång. Detta är nämligen ett av de naturreservat i Risveden som inte har några restriktioner mot att man tältar/övernattar.

Så här hittar du till Verleskogen

Naturreservatet Verleskogen ligger cirka 5 mil norr om Göteborg. Från riksväg E45 norr om Älvängen, tag av mot Skepplanda, kör sedan mot Hålanda. Drygt 2 kilometer efter Hålanda kyrka tag höger mot Holmevattnet (vägen är skyltad med ”Naturreservat Verleskogen”). Efter Holmevattnet tar du andra infarten till höger (markerad med blå skylt ”Naturreservat”), och följer skogsvägen mot reservatet söderut.

Och avslutningsvis kommer här en länk till naturreservatets sida hos Länsstyrelsen – och länken till alla mina turer i hela Risvedenområdet.

Några av mina instagrambilder från Risveden

[instagram-feed feed=15]

Inlägget Verleskogens naturreservat i Risveden dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom jag inte hade sovit ute sedan nyårsafton började jag nästan klättra på väggarna i veckan. Vi bestämde oss för att sova ute på fredagen, och på grund av att det skulle fortsätta regna blev det vindskydd den här gången.

Ut i regnet efter jobbet

Som vanligt slutade jag tidigt på fredagen och vårt mål var Kroksjön i Risveden. Jag och min sambo Lars hade kommit fram till att vi skulle hinna dit innan det blev mörkt. Bilfärden till Risveden tar knappt en timme (sträckan är inte lång, men vägarna små). Dessutom valde vi ett vindskydd som inte krävde någon lång vandring.

Leden går genom mysig skog, och är väl markerad med blå ”pluttar” så det är lätt att hitta. Från parkeringen är det bara 700 meter fram till sjön. Därefter är det runt 500 meter till det vindskydd vi skulle sova i, så det blev en kort vandring.

Till vedförrådet för att hämta ved

På parkeringen stod inte en enda bil, så när vi kom till vindskyddet vågade vi lämna våra ryggsäckar där. Vår plan var nämligen att fortsätta längs sjön och ut till en liten väg där det skulle finnas ett vedförråd.

Vi följde leden och passerade den lilla bron och dasset som ligger ”längst ner” vid sjön. Därifrån var det knappt 100 meter fram till vedförrådet. Till vår besvikelse, men inte förvåning, var det helt tomt. Vi fick vända tillbaka tomhänta till vindskyddet, men vi stod ändå inte helt utan ved, för Lars hade burit med sig en del hemifrån.

Middag under vindskyddstak

När vi kom tillbaka hade det börjat skymma rejält, och magarna kurrade. Den här gången skulle vi bara värma färdigmat, så vi kokade upp vatten på varsitt kök.

Utanför regnade det rejält, så jag var tacksam över att vindskyddets tak stack ut ordentligt från själva skyddet. Och att det fanns bra fotstöd när man satt på kanten. Där satt vi gott på liggunderlagen (och sedan tog vi även fram renskinnen för den goa värmens skull) och bara lyssnade på smattrandet från regnet. Men torra och varma.

Jag måste nästan nämna att förra gången vi övernattade vid Kroksjön, men då i ett annat vindskydd, så regnade det ocskå – och dessutom åskade det (se i bloggen).

Kvällsbrasa i regnet

Vinterkvällar kan bli väldigt långa när man är ute. Det finns inte så mycket att göra mer än att prata och att elda. Just i regnet var det senare inte särskilt lockande, men till slut kunde inte Lars sitta still längre. Han späntade lite av veden vi haft med oss och lyckades tända en liten brasa trots vätan.

Medan det hemtrevliga sprakandet från brasan blandades med regnets smatter åt vi lite snacks. Även hundarna. Mellan varven gick jag ut och värmde händerna framför brasan, innan jag skyndade in under taket igen. Man blir otroligt kall av fukt/väta, så jag var tacksam över renfällen som jag satt på.

Tidig kväll

Mörkret, tystnaden och regnet gjorde oss avslappnade och trötta, så vi började göra oss i ordning för natten ganska tidigt. Hundarna sover i sina egna sovsäckar och vi lyxade till det med både liggunderlag och renfällar (våra kommer från Dalum) till oss själva igen. Jag tror faktiskt inte att jag någonsin kommer att vilja sova utan renskinn på vintrarna igen, för de är verkligen outstanding för att hålla värmen.

Efter 11 (elva!!!) timmar vaknade jag förvånad över att ha kunnat sova så länge. Trots busvädret hade jag sovit gott och ombonat och inte vaknat mer än någon enstaka gång när Balder stack in nosen i min sovsäck för att bli klappad lite innan han gick tillbaka till sin egen bädd. Min julklappssovsäck Rago Lady X-Tream från Helsport är verkligen fantastiskt fluffig och varm och jag är otroligt förtjust i den. Än har jag tyvärr inte haft möjlighet att testa den i riktigt låga temperaturer.

Efter regn kommer (nästan) sol

Till min glädje upptäckte jag att de hade slutat regna under natten. Visserligen droppade det fortfarande från de omgivande träden, och allting utanför vindskyddet var dyngsurt. Men vi hade det torrt och gott, och kunde njuta av en go frukost med fin utsikt.

Det fanns ingen stress utan vi tog oss god tid på morgonen. Efter en timme ungefär hörde vi röster över vattnet och jag såg några personer vid ett annat vindskydd. Förmodligen några som skulle ut och fiska.

Mot vidare äventyr

Själva hade vi packat våra saker, och var redo att ge oss av mot bilen. Promenaden var inte särskilt lång, men marken var blöt och hal, och från grenarna rann gårdagens regndroppar ner i n nacken medan vi gick.

Till vår förvåning stod vår bil helt ensam på parkeringen även när vi kom dit vid 11-tiden på förmiddagen. Vid våra tidigare besök vid Kroksjön har det i stort sett varit fullt här. När vi lastat in hundar och packning i bilen körde vi vidare för några fler stopp i vackra Risveden innan vi skulle åka hem.

Skönt att hundarna bär packningen själva

En sista reflektion från mig är att det är oerhört skönt nu när våra hundar bär sin egen packning. Tidigare har jag och Lars fått bära deras bäddar, mat, vatten, matskålar och Wilmas sov-overall i våra ryggsäckar. Det har tagit mycket plats.

Nu är Balder så gammal att han kan bära sin egen utrustning. Både han och Wilma har fått klövjeväskor från Nonstop Dogwear. De verkar stolta över att få bära sina väskor, och jag är tacksam över allt utrymme jag får i min egen ryggsäck.

Vill du veta mer om Kroksjön?

Kroksjön är en av alla sjöar som finns i området Risveden (se alla mina inlägg från området). I Risveden finns över 10 olika naturreservat, så det är ett eldorado om man vill upptäcka vacker natur. Runt Kroksjön, som är en populär sjö bland fiskare, finns fyra olika vindskydd. Det vindskydd vi sov i denna gång ligger på en udde i sjöns södra del. OBS! Det är mycket dålig mobiltäckning i Risveden.

Vägbeskrivning

Slutligen kommer såklart en vägbeskrivning: Naturreservatet Kroksjön ligger cirka 35 km nordost om Göteborg. Sväng mot Skogstorp i Skepplanda, sedan är det skyltat ”Risveden”. Stig och parkering för Kroksjön ligger strax efter sista boningshuset. Från parkeringen är det bara 700 meter tills man når sjön.

Och så den obligatoriska faktalänken som den här gången går till till Risvedens sida om Kroksjön

Inlägget Regnigt i vindskydd, Risveden dök först upp på Hemomkringvandring.

Risveden är ett underbart område i Västra Götalands län som består av 11 olika naturreservat. De senaste två åren har jag varit i området upprepade gånger. Häromdagen var det premiär för mig att gå i Iglekärr naturreservat och det angränsande Ekliden naturreservat.

Ut i kvällningen och leta sovplats

Egentligen hade jag lite lösa planer på att åka iväg dagen efter, men min sambo tyckte att jag kunde få lite extra egentid. Så jag packade ryggsäcken med mina sovsaker och la även med min hammock. Efter en titt på kartan bestämde jag mig för att försöka hitta några bra träd att hänga upp den i vid Stora Iglekärr.

För att göra en lång historia kort letade jag mig upp längs stigen mot Iglekärr. På den höjd jag hade planerat att sova stod brandhärjade träd, så det kändes inte som någon superidé att hänga upp hammocken i dem. Istället följde jag kanten av tjärnen och hittade till slut två träd på lagom avstånd från varandra.

Hammocken kom upp strax före skymningen

Ärligt talat var detta första gången jag hängde upp min hammock helt på egen hand. Man blir lite lat när man har en sambo som håller kurser i vandring, friluftsliv och överlevnad. Men det gick alldeles strålande och mina knopar höll.

Eftersom jag åkt ut till skogen på kvällen hade jag inte många minuter tillgodo innan solen skulle gå ner, men jag hann ändå njuta av den vackra kvällen. Sedan kröp jag in i hammocken, tände pannlampan och njöt av att ligga i tystnaden och läsa. Om det fanns några mygg så stördes i alla fall inte jag av dem därinne i min kokong.

Åska! Upp med tarpen!

Däremot blev jag störd av dundrande ljud några gånger. Till att börja med förstod jag inte vad det var, men sedan insåg jag att det åskade. Eftersom jag hade pannlampan tänd märkte jag inte att det blixtrade med täta intervaller. Regnet hängde i luften så jag klev ur hammocken och hängde med pannlampans hjälp upp tarpen.

Packa ihop och lämna packningen i bilen

Otroligt nog klarade jag mig undan regnet, för åskan gick fram och tillbaka någon kilometer bort. Så jag vaknade pigg och glad bredvid Stora Iglekärr och tittade ut på gråvädret. Planen för morgonen var att packa mina grejer och sedan gå och lämna dem i bilen innan jag gav mig ut på upptäcktsfärd. Bilen stod mindre än 2 kilometer ifrån mig.

På upptäcktsfärd i Iglekärr och Ekliden

Från parkeringen (Iglekärr naturreservat) följer man vägen runt 100 meter innan man svänger in på en liten skogsväg/stig som går åt höger. Efter en liten sväng sitter en vit liten skylt som pekar mot Iglekärr. Runt stigen, som stiger upp mot berget, fanns mossa och kantareller. Snart ser man den första blå markeringen, och det är den man ska följa om ,´man vill gå runt hela Iglekärr naturreservat.

Det blir snabbt kuperat och stigen leder uppåt genom skogen. Efter knappt en kilometer kommer man till ett stigskilje där blå led går åt två håll. Till höger ligger Stora Iglekärr (som jag ju kommit ifrån tidigare på morgonen) och till vänster stod det Grankärr. Här svängde jag vänster.

Stigen ledde mig nu genom gammal härlig skog som bröts av små kärr och våtområden. Längs leden trängdes klockljungen, och på en del ställen lyste det gult av myrlilja i kärren. Tyvärr var det alldeles för blött för att kunna komma riktigt nära. Leden genom reservatet gick upp och ner, och uppe på kullarna kryllade det av blåbärsris, tyngt av mogna blåbär.

Stigen i det här området var inte den mest trampade, så på många ställen hängde högt gräs över stig och spång. Men leden var välmarkerad med blått, så det var ändå lätt att hitta sin väg.

Leden går in i Ekliden naturreservat

Snart såg jag Lilla Iglekärr skymta mellan träden, men även här var det på grund av våtmarker svårt att ta sig fram till sjön. Istället följde jag leden in i Ekliden naturreservat och mot den vackra lilla tjärnen Stora Skarnhålan. Även den omgiven av våtmark, så jag nöjde mig med att fota på lite avstånd.

Här samsas den blå leden med röd led, som gör en rundslinga inne i Ekliden naturreservat. Min plan var att gå även den, och gå som en 8:a, men på grund av att jag hade en tid att passa fick jag spara den planen till en annan gång.

Lilla Iglekärr ligger i båda reservaten

Strax skymtade Lilla Iglekärr genom tallarna och jag gjorde en liten avstickare ner till den vackraste av de tre tjärnarna i reservaten. Där jag stod i duggregnet och tittade ut över det vackra landskapet önskade jag nästan att jag hade övernattat här istället.

Till min förtjusning var fanns här mängder med myrlilja, så jag passade på att gå ner till vattnet, och fota några av de vackra, rara blommorna. Eftersom de inte är vanliga i Småland där jag kommer ifrån är min förtjusning över att se dem här lika stor varje sommar.

Marken närmast Lilla Iglekärr var också blöt, men inte långt ifrån sluttade den ner genom tallskog. Här stannade jag en stund, trots duggregn, och bara tog in allt det vackra jag hade runt mig. I total tystnad.

Eldhärjad skog och lite svårare att gå

När jag lämnat Lilla Iglekärr bakom mig ändrades omgivningarna drastiskt runt mig. Från gammelskog och charmiga skogstjärnar kom jag in i ett mer sterilt landskap som präglades av eldhärjade trädstammar.

För mig kändes det sorgligt att gå här eftersom jag såg för mig hur det kan ha sett ut före branden. Leden var delvis svår att se i detta område, trots att det fanns markeringar relativt tätt. Det var uppenbart att det inte är så många som går just här.

Efter en liten stund delar sig stigarna åt; Den röda svänger av åt vänster och den blå åt höger. Jag fortsatte alltså att följa blå led (rundslinga på 5 kilometer), men planen är att komma tillbaka hit och gå båda rundorna.

Tillbaka in i Iglekärr naturreservat

Den brandhärjade delen av skogen fortsätter en bit in i Iglekärr naturreservat, men sedan blir det lätt stig genom barrskog, bruten av myrmarker.

På ett ställe stod en dovhjort och tittade på mig innan hon skuttade iväg. Och flera gånger stannade jag för att fota växterna runt mig. Innan jag visste ordet av var jag framme vid en skylt som sa att blå led fortsätter rakt fram, men att Iglekärr låg åt höger. Då följde jag stigen mot tjärnen där jag hade sovit under natten.

Ute i tjärnen såg jag tre röda näckrosor, men de var på för långt avstånd för att jag skulle få några skarpa bilder med mobilkameran.

Hyllningsbänken vid stora Iglekärr

Det finns en ”badplats” vid Stora Iglekärr, där det även står en fantastisk hyllningsbänk som installerades under invigningen av gammelskogen 2016. Den skulpterades på fem dagar av en av världens främsta motorsågs-skulptörer, Tommy Craggs.

Bänken var otroligt vacker med många detaljer att se på och ta in. Redan kvällen innan fotade jag den när jag letade efter en sovplats – det gick inte att bara gå förbi den.

Härifrån återvände jag sedan ner till bilen, samma väg som jag gick på morgonen, och rundan blev ungefär 5 kilometer.

Mer information om Iglekärr

Den blå slingan är cirka 5 kilometer och den startar runt 100 meter från parkeringen (länk till parkeringen på Google Maps) – fortsätt bara längs vägen. Eftersom den stig som utgår från parkeringen försvinner efter en liten bit, så den bör du bara ta om du vill navigera fritt. I Ekliden naturreservat går röd stig, men den hade jag inte möjlighet att gå vid detta besök. Det kan kanske också vara intressant att veta att det är tillåtet att övernatta i dessa två naturreservat.

Länkar till mer information

Det finns en hel del att läsa om Iglekärr hos Naturarvet. Även hos Länsstyrelsen kan du läsa mer om Iglekärr naturreservat och Ekliden naturreservat.

Mina andra turer och utflykter i Risveden

Här hittar du alla mina blogginlägg från Risveden och här nedanför ser du några av mina Instagraminlägg från området.

[instagram-feed feed=15]

Inlägget Naturreservaten Iglekärr och Ekliden dök först upp på Hemomkringvandring.

På trettondagen fick vi årets första utenatt. Visserligen lite senare än planerat, men på grund av sjukdom fick det bli så. Men vilket superutedygn vi fick när vi väl kom ut – då fick vi nämligen uppleva tre av Risvedens naturreservat.

Naturreservatet Slereboåns dalgång

Första gången jag besökte Slereboåns dalgång var i juli 2020. Redan två veckor senare återvände vi, och denna gång med våra barn och mina svärföräldrar. Ytterligare ett besök han vi med till ”vårt” lilla vattenfall samma sommar. Men nu var det första besöket vintertid.

Egentligen var planen att vi skulle gå upp till Bergsjön och slå läger. Sedan skulle min sambo, som varit krasslig sedan vi var i Glaskogen, stanna där. Han skulle förbereda för årets första utenatt medan jag och Balder vandrade i de angränsande naturreservaten. Men Lars kände sig pigg, så vi bestämde oss för att gå till vattenfallet tillsammans.

Slereboån och vattenfallet i Gäddevadsbäcken

Trots att det inte är mer än 1,6 kilometer mellan parkeringen och vattenfallet (följ gula markeringar) fick vi fina upplevelser på denna sträcka. Mossig gammal skog omger stigen, och ner i dalgången strax nedanför forsade ån fram. Självklart var vi tvungna att göra en liten avstickare ner dit.

Redan innan vi nådde fram till vattenfallet såg vi att ån var översvämmad där bron leder över till vindskyddet precis i naturreservatets utkant. I själva vattenfallet forsade vattnet fram över stenar och istäckta grenar.
Vi tog god tid på oss att gå upp längs Gäddevadsbäcken för att se alla de små fallen. Solstrålarna som silade ner mellan träden ökade den magiska trollskogskänslan.

Bergsjöns naturreservat

Sedan gick vi tillbaka till bilen och hämtade vår packning. Därefter bar det iväg in i Bergsjöns naturreservat. Även här var jag första gången sommaren 2020. Detta är också ett ganska litet naturreservat, men här är det ändå rätt krävande vandring. Området är kuperat och vildmarkskänslan påtaglig. Vid de brantaste partierna finns dock trappor.

Stigen är markerad med blå markeringar, och tydligt märkt utom vid någon korsning där det bara sitter en pytteliten handskriven skylt. När man kommer fram till Bergsjön är utsikten slående och det finns många platser som passar för en paus. När vi hittat den absolut vackraste platsen, lämnade jag min ryggsäck och Lars där.

Medan han stannade kvar för att slå upp tältet och njuta av solen uppe på berget, gick jag och Balder vidare. Vi rundade först Bergsjön, och fick sedan gå en kort, brant sträcka, samma väg som vi gått upp till sjön innan vi kom ner till stigskiljet.

Färdsleskogens naturreservat

Sedan gick vi något hundratal meter på stigen mot Slereboån igen, innan vi svängde in mot Färdsleskogen. Detta reservat gränsar till Slereboån, och vi kom strax ner till ån. Den korsade vi sedan på en bro.

Därefter gick det uppför. Runt oss var allt grönt, men bestrött med snöpuder: Mossa, gammal skog, stenar. Stigen var inte särskilt upptrampad och här kändes det verkligen som att gå i en John Bauerskog. På håll hörde jag åns porlande vatten där jag gick.

Korsningarna var inte skyltade

Trots att jag verkligen uppskattade omgivningen störde det mig att korsningarna inte var märkta med skyltar. Två gånger fortsatte jag rakt fram på den stig jag gick för att jag missade att de blå märkningarna svängde av. Sedan gick mycket energi till att hålla koll på varje blå prick för att inte missa fler svängar. Vilket minskade en del av tjusningen.

Men den lilla vandringsslingan i reservatet, uppskattningsvis 2 km, är verkligen värd att gå. Mest på stig – lite på skogsväg.

Årets första utenatt

Eftersom det började skymma skyndade jag på stegen tillbaka mot vår lägerplats vid Bergsjön. När vi kom fram var klockan nästan 15.30 och vi hade då varit i Risveden i 6,5 timmar. Temperaturen var -10 på morgonen, men gick upp till -6 under dagen. Jag hann få några minuters sol innan den sjönk bakom trädtopparna.

Middag i vacker skymning

På grund av att jag inte ätit någon lunch var jag rätt hungrig när jag kom tillbaka. Så vi tog fram vårt Trangia, kokade upp vatten och fyllde våra påsar från Real Turmat.

Den här gången stod pulled pork på menyn, och den var lika god som övriga rätter vi smakat (se gärna smaktestet av frystorkad mat som jag gjorde i höstas). En annan bra sak är att man kan använda matpåsarna till att värma händerna medan man väntar.

Elda – bästa mörkeraktiviteten

Medan mörkret föll passade Lars på att såga upp de nedfallna grenar och kvistar vi samlat ihop under eftermiddagen. Och gick på jakt efter i pannlampans sken också i flera omgångar under kvällen. Många småpinnar blev det – och alla var lika blöta eller frusna.

Men till slut brann brasan. Även att vi fick hjälpa den på traven med jämna mellanrum genom att blåsa. Och vi la hela tiden blöta pinnar runt elden så att de skulle bli lite torrare i alla fall. Maken till rök har jag i alla fall sällan sett. Men vi kunde njuta av brasan i omgångar. Och av månen som steg på himlen, och stjärnorna som gnistrade runt oss.

Premiär för nytt tält på årets första utenatt

Till slut tyckte jag att det började bli för kallt att sita ute. Denna årets första utenatt passade vi på att inviga vårt nya tält, ett Fjällmark Tarfala Professional 3. Min första uppfattning var att det var rymligt och kändes stabilt, men det är svårt att uttala sig efter bara en natt. Jag gillar i alla fall att takhöjden är lite högre än i vårt andra tunneltält, för det gör det enklare till exempel byta om.

Efter att jag gjort just det, bytt om, gottade jag in mig i sovsäcken med min varmvattenflaska. Vattnet hade vi nyss värmt på vårt Trangia, och medan värmen spred sig kände jag ögonen bli tunga. Innan jag visste ordet av sov jag.

För ovanlighetens skull sov Balder i stort sett hela natten. Han hade sin bädd mellan våra sovplatser och väckte mig bara någon gång när han ville bli klappad. Då hörde jag snön falla mot tältduken, men somnade sedan om igen.

Nysnö, gråväder och dubbade skor

När vi vaknade på morgonen hade världen blivit lite vitare. Visserligen var det inte mycket snö som fallit, men det låg nu snö på tältet och på sjön nedanför. Efter lite frukost packade vi ihop våra saker och gick sedan på de hala stigarna ner mot parkeringen.

Återigen, och detta börjar nästan bli lite tjatigt, var jag oerhört tacksam att jag hade på mig dubbade skor från Icebug. Denna tur hade jag mina ”gamla” Torne som är riktigt stabila även i svår terräng. Adak som jag har till vardags passar mer för promenader och turer i lättare terräng. Men.. dubbade skor var hur som helst räddningen för mig denna snöiga/isiga dag.

Sammanfattning och länkar

Detta blev verkligen en fantastisk tur och helt klart värd att minnas som årets första utenatt 2022. Vädret på trettondagen var helt oslagbart vackert. Och att få gå i tre så vackra naturreservat på en dag fyllde mina sinnen så att det nästan blev överfullt. Detta blev 30 timmar total kvalitetstid!

Jag är otroligt förtjust i hela Risveden-området och har gjort ett antal utflykter, vandringar och övernattningar här. Därför har jag samlat alla i en och samma kategori för att det ska bli enklare att hitta dem: Länk till alla mina inlägg från Risveden.

Fakta om naturreservaten

Alla tre reservaten ligger i Ale kommun och du når dem från samma parkering. Så här hittar du hit: 5 km norr om Skepplanda (30 minuter norr om Göteborg). Infart finns vid Röserna utefter vägen mot Kvarnabo.

OBS! I Slereboåns dalgång är det inte tillåtet att övernatta eller elda. I de övriga två reservaten finns inga sådana restriktioner.

Länkar till Länsstyrelsens information om reservaten:

• Slereboåns dalgång
• Bergsjön naturreservat
• Färdsleskogen

Inlägget Årets första utenatt – Risveden x 3 dök först upp på Hemomkringvandring.

På grund av sjukdom och sjukhusvistelser (min sambo Lars) har vi inte kunnat sova ute så mycket som vi velat. Och vår tradition med sova-ute-fredagsmys kom helt av sig i början av sommaren. Men nu blev det äntligen av igen, och vi begav oss till Stora Kroksjöns naturreservat i Risveden.

Runt Kroksjön finns fyra vindskydd

Eftersom vi gav oss ut redan tidigt på eftermiddagen hade vi egentligen gott om tid. Men den olycksbådande blåsvarta himlen fick oss ändå att öka på stegen längs stigen från parkeringen. Förra sommaren besökte vi Kroksjön vid två tillfällen (läs mer i länkarna nertill), så vi visste att där finns fyra vindskydd.

Vi planerade att sova i det sista (eller första, beroende på vilket håll man går runt sjön förstås). Ett vindskydd som ligger högt upp, med sjöutsikt, men ändå en bit in bland skyddande tallar. Om det skulle vara upptaget skulle vi gå vidare mot nästa.

Full fart längs stigen

Från parkeringen är det ungefär 700 meter längs en skogsstig som ger ordentlig skogskänsla. När vi kom fram till Kroksjön valde vi att gå till vänster, eftersom det skulle bli närmare till den tänkta sovplatsen.

Stigen följer här sjökanten, om än uppe på berget. Stigen är kuperad, men väl märkt. Efter att vi hade tagit oss förbi några uddar nådde vi vindskyddet precis när de första regndropparna föll. Och till vår lycka var det ledigt.

Torra trots regn och åska

Till att börja med var det bara ett lätt duggregn som föll. Men av de mörka tunga molnen förstod vi att ett rejält regnväder strax skulle vara över oss. Därför ställde vi bara in ryggsäckarna i vindskyddet och gick ut i den omgivande skogen för att plocka pinnar, kvistar och annat brännbart från marken. Visserligen hade vi med oss egen ved, men vi behövde något som är lättare att tända med.

Snart öste regnet ner, och på håll hörde vi åskan. Vi skyndade tillbaka till vindskyddet och gjorde i ordning sovplatserna. Där satt vi sedan och pratade och gosade med hundarna medan det smattrade mot taket. Vi kunde konstatera att vindskyddet var välbyggt och tätt, för inte en regndroppe kom in på oss. Dessutom sticker taket ut en bit på framsidan och skyddar även det. Åskan passerade oss och drog snabbt vidare. Men regnet höll i sig en timme ungefär.

Härlig brasa förgyllde kvällen

Så snart regnet avtog gjorde vi i ordning för att tända brasan i eldstaden utanför vindskyddet. Tyvärr var eldstaden så långt ifrån att vi inte kunde dra nytta av värmen inne i skyddet. Inte heller fanns några sittplatser runt den. Men brasan gav snart ifrån sig värme i den ruggiga kvällen (när man stod bredvid). Och när mörkret sänkte sig njöt vi av knastrandet och det varma ljuset.

På grund av brandrök som kom till oss över sjön under kvällen, och även en del ljud, förstod vi att även de andra vindskydden var bebodda. Dessvärre verkade inte övriga gäng haft med sig egen ved. Dels hörde vi långvarigt yxhuggande (jag hoppas att de inte högg ner träd som vi sett att folk gjort på många ställen runt vindskydd). Och dels fortsatte det ryka surrök länge.

Kvällen tillbringade vi med att strosa runt på vårt ”berg”, leka med hundarna, äta kladdkaka, och att bara vara. Till min förvåning upptäckte att jag suttit rakt upp och ner i vindskyddet en hel timme utan att bli rastlös eller ens känna att så lång tid förflutit. Naturen är underbart rogivande.

God sömn före tur runt Kroksjön

Som vanligt sov både jag och Lars väldigt gott i friskluften på natten. Så när hundarna väckte mig strax efter klockan 06 kändes det inte alls svårt att stiga upp. Tvärtom kände jag mig full av energi och livslust. Ännu bättre blev det när jag kikade ut och såg att alla moln var som bortblåsta.

Glad i hågen tog jag med mig hundarna och gick stigen runt Kroksjön. Den är ungefär 4 kilometer lång och vi gick här även förra sommaren. Stigen är fin förutom en liten vid sjöns södra sida där det är väldigt blött. Och gräset där är högt och var givetvis väldigt blött efter föregående kvällsregnande.

Men jag är glad över dessa våtmarker, för där längs spången fick jag se mitt livs första klockgentiania. Den var visserligen bara i knopp, men åh så vacker. Sedan fick blomnörden i mig nästan hjärtstillestånd, för längs stigen trängdes gentianorna. Sist jag gick här var det myrliljorna som fick mig mitt hjärta att klappa snabbare.

Frukost och byte till torra kläder

Efter en och en halv timme var vi tillbaka vid vindskyddet. Vi väckte Lars för jag började bli sugen på frukost. Dessutom frös jag lite eftersom jag blev blöt både om fötter och ända upp på låren på byxorna när jag gick genom allt gräs. Som tur var hade jag med mig extra byxor. Och extra strumpor har jag ju alltid med mig.

Just nu får du 33 % rabatt om du beställer mina favorit-vandringsstrumpor från Happy Hiking. Ange koden hemomkringvandring. Gäller till och med 2021-09-30.

Frukosten åt vi sittande inne i vindskyddet, medan vi njöt av det vackra landskapet utanför. Solen kämpade mot molnen som började samlas, så vi bestämde oss för att gå raka spåret till bilen när vi hade ätit klart.

Med lätta steg gick vi, med glada trötta hundar bakom oss, mot parkeringen. Vi hann inte köra långt innan regnet studsade mot vindrutan, och vi var tacksamma över att vi även fick avsluta höstens första fredagsmys-tur torra.

Länkar till tidigare inlägg om Kroksjön

– Utflykt till naturreservatet Kroksjön, Risveden (2020)
– Stigen runt Stora Kroksjön, Risveden

Och länk till ett senare inlägg – då det regnade när vi övernattade i ett av de andra vindskydden runt Kroksjön.

Ärligt talat så är hela Risveden ett av mina favoritområden. Så åker du till Kroksjön rekommenderar jag att du även besöker något av de andra reservaten där. Här hittar du alla inlägg som jag skrivit om Risveden.

Och så en liten vägbeskrivning

Slutligen kommer såklart en vägbeskrivning: Naturreservatet Kroksjön ligger cirka 35 km nordost om Göteborg. Sväng mot Skogstorp i Skepplanda, sedan är det skyltat ”Risveden”. Stig och parkering för Kroksjön ligger strax efter sista boningshuset.

Och så den obligatoriska faktalänken som den här gången går till till Risvedens sida om Kroksjön

Några av mina Instagrambilder från Risveden

[instagram-feed feed=15]

Inlägget Åska i vindskydd – Kroksjön, Risveden dök först upp på Hemomkringvandring.

Under min höstlovsledighet förra veckan passade vi på att åka till Rammdalens naturreservat i Risveden. Jag hade varit där en gång i somras, men för min sambo var det första besöket. Dels ville han också se Rammsjön och bergen runt, men främst ville vi leta reda på Skäddas grotta som jag inte lyckades hitta förra gången.

Senast jag var här var en varm sommardag då solen sken från en klarblå himmel. Nu fick vi se Rammdalens naturreservat i höstskrud, en typiskt grå höstdag, men jag tycker att det var lika vackert så. Grå dramatisk himmel, med regnet hängande i luften och lätta dimslöjor som steg i dalgången.

Vi svängde av Risvedenspåret vid skylt ”Rammsjön” och följde den regnhala stigen ner mot sjön. Det hade regnat under en längre period så det var riktigt blött i markerna, och stigen var förvandlad till en liten bäck. Jag var tacksam över spången som vi kunde gå på vid sjöns södra del där vi letade oss uppåt på berget vid sjöns östra sida. Därifrån följde vi de stigar vi hittade som ledde oss uppåt mot Rammberget.

När stigarna, en del trampade av människor och en del förmodligen enbart av skogens djur, tog slut gjorde vi oss egna vägar i den branta terrängen. Jag kände att det var en stor fördel att jag varit i området tidigare och hade vissa riktmärken som vi kunde ta sikte på. Så slapp vi göra samma misstag med omvägar och återvändsgränder som jag gjorde när jag var där på egen hand – även att sådana små äventyr också är minnesvärda.

Ungefär 35 minuter efter att vi börjat gå uppåt vid spången/trappan vid sjöns södra del nådde vi upp till en av de högsta punkterna på Rammberget. Därifrån hade vi en viss utsikt över sjön, men det växer en hel del träd som skymmer sikten. Från toppen gick vi ner till en platå mot sjösidan som jag tycker är oerhört vacker med lövträd, enstaka tallar och klippväggar.

Egentligen skulle vi ha stannat där och fikat, men vi glömde helt bort det i vår iver att hitta Skäddas grotta. Enligt det vi läst oss till skulle grottan ligga strax nordväst om platån. Rimligen borde det funnits en stig dit, resonerade vi, men vi hittade ingen stig. Och ingen grotta heller trots att vi kryssade fram och tillbaka en bra stund. Så till slut vi letade oss nerför Rammberget (en mindre brant väg än den jag tog sist) ner i dalen och anslöt till Risvedenspåret.

Visst var vi lite besvikna över att inte hitta grottan – men helt överväldigade av den vackra platsen vi fått njuta av!

För dig som vill veta mer om Rammdalens naturreservat

Läs gärna mitt förra blogginlägg om Rammdalen och Rammsjön

Rammdalen naturreservat ligger i Risvedens kärna. Området präglas av en markant sprickdal som bildar Rammdalen och Rammsjön. Branta bergsstup bidrar till att skapa ett dramatiskt, vildmarksartat landskap. Risveden ligger drygt 4 mil nordost om Göteborg i Ale och Lerum kommuner. Länk till Länsstyrelsens information om naturreservatet

Inlägget Rammdalens naturreservat i Risveden dök först upp på Hemomkringvandring.

Under min sommarledighet har vi hunnit besöka de flesta av de 11 naturreservaten i Risveden. Rammdalen hade vi dock bara passerat utanför längs Risvedenspåret under vår marschvecka, så igår bestämde jag mig för att åka dit och ta mig en närmare titt.

Min sambo var upptagen på andra friluftsäventyr så jag åkte själv den här gången. Bilen lämnade jag på en av parkeringarna längs vägen från Skogstorp, precis vid skylt ”Rävasjölia”. Därifrån var det bara ett hundratal meter (mot Ljusevattnet) till grusvägen/skogsvägen jag skulle följa mot reservatet. Efter ungefär 800 meter svängde jag av skogsvägen och följde Risvedenspåret mot Rammdalen. Då var det bara 450 meter kvar dit, men jag hann njuta både av den nyutslagna ljungen som växte rikligt längs stigen och alla hallon som tyngde buskarna och fyllde luften med ljuv doft.

Eftersom Risvedenspåret är ett motionsspår är det relativt enkelt att gå längs stigen uppe på kanten av Rammdalen. I slutet av Rammsjön, som inte syns från spåret, hänvisar en skylt till en stig som jag givetvis vek in på. Jag hade läst att det inte fanns stigar i området förutom Risvedenspåret så jag var tacksam att jag hade något att följa ner mot sjön. Väl framme förundrades jag över klipporna på två av sjöns sidor som stupade brant ner i lilla Rammsjön.

Även att det inte skulle finnas stigar hade jag en förhoppning om att kunna ta mig upp på Rammberget. Och helst även hitta Skäddas grotta som jag hade läst om. Så när jag hade beundrat utsikten fortsatte jag att följa stigen motsols längs sjökanten. En spång ledde genom hög vass och sedan fanns två trappor som gjorde det enkelt för mig att ta mig på på den lägre nivån av berget på ena långsidan. Jag är lite höjdrädd, så det var rätt pirrigt att gå vid den branta kanten, men det var mäkta vackert.

Eftersom det var 27 grader ute passade jag på att fylla på vätska, även att jag inte gått längre än cirka 2 kilometer. Och det skulle visa sig att det var ett klokt val – jag skulle nämligen behöva all energi jag kunde få. Jag kunde se att människor/djur gått åt lite olika håll, men de flesta spåren följde sjökanten och gick neråt. Min plan var ju att ta mig uppåt, så jag kämpade på. Både längs lite djurstigar och ”off-road”. Det blev brantare och brantare. Skogen var dessutom full av nedfallna träd. Men jag tänkte på mitt och Sofias äventyr i Ramsvikslandet förra helgen och tänkte att klarade vi av det så skulle jag väl klara av lite kuperad skog! Och till slut var jag uppe. Inte allra, allra högst upp, men högt.

Jag smög mig ut till utkiksplatserna och försökte hitta smarta och säkra vägar att gå på. Medan jag gick hade jag nämligen insett att det nog inte var någon som visste exakt var jag var, så skulle något hända… Terrängen var inte sådan att jag tycker att man ska klättra runt i den helt ensam, så jag valde att försöka ta mig ner och hoppas att sambon vill följa med hit vid ett annat tillfälle och leta reda på grottan. Att ta mig ner var förresten inte heller det enklaste. Det var oerhört brant och det fanns ingen riktig stig. Jag tog bara ut en riktning och försökte sedan ta mig ner i zickzack där det såg minst brant ut. Ändå gick jag baklänges hela vägen och såg till att ha tag med händer runt stenar och rötter innan jag flyttade fötterna neråt. Väl nere tittade jag uppåt.. och blev rätt stolt över mig själv att jag klarat av att ta mig ner där.

Ännu stoltare blev jag när jag kom fram till en skylt som stod en liten bit från platsen där jag kom ner. Texten på den löd: ”Ej tillåtet att bedriva bergsklättring med klätterredskap”. Alltså bör det vara så brant att det har lockat människor att göra just det, tänkte jag i alla fall.

Nedanför berget var skogen inklädd med mossa och jag valde att följa en mjuk stig nere i dalen innan jag svängde av uppför branten mot Risvedenspåret för att gå tillbaka mot bilen.

Strax innan jag kom ut på skogsvägen igen passerade jag ett äldre hygge, översållat av blommande ljung. I solvärmen lockade den till sig ett helt moln av fjärilar och jag fann mig omgiven av ett 30-tal påfågelöga. Jag gjorde mitt bästa för att fota, men det var svårt för de vill inte sitta stilla. Men jag njuter ändå av minnet.

För dig som vill veta mer om Rammdalen naturreservat

Rammdalen naturreservat ligger i Risvedens kärna. Området präglas av en markant sprickdal som bildar Rammdalen och Rammsjön. Branta bergsstup bidrar till att skapa ett dramatiskt, vildmarksartat landskap. Risveden ligger drygt 4 mil nordost om Göteborg i Ale och Lerum kommuner.
Länk till Länsstyrelsens information om naturreservatet

Länk till höstbesök i Rammdalen, oktober 2020

Inlägget Rammdalen naturreservat – Risveden dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom vi deltog i marschen förra veckan fanns varken tid eller ork över till någon avkopplande utenatt som vi annars brukar unna oss med jämna mellanrum. Igår stod vi inte ut längre, utan bestämde oss hastigt och lustigt för att åka till Klevsjöloft som vi passerat en av marschdagarna och fastnat för.

Utsiktspunkten Klevsjöloft ligger i Risvedenområdet – men utanför de 11 naturreservaten som finns där. Klevsjöloft är 184 meter högt och ger besökaren milsvid utsikt över delar av Risveden och Klevsjöarna i sydost och Matbrunn och Skäfthultssjön i sydväst. Vi passerade här när vi gick Risvedenspåret (18 km) förra veckan och föll pladask för utsiktspunkten. Sjöar, skog och ”småberg” åt alla håll så långt ögat når.

Igår kväll kom vi fram ganska sent. Trots det började vi med att återbekanta oss med utsikten innan vi fick upp våra sovplatser i form av hammockar (och tarpar som skydd för blåsten). Runt klockan 22, när solen redan gått ner även att den förstås varit dold bakom moln hela dagen, var vi klara och kunde sätta oss ner på bergskanten och bara njuta av kvällen, lugnet och sällskapet.

Tacksamma över den fina kvällen vi fått kröp vi till sist ner i varsin hammock och jag vaggades snabbt till sömns i min varma, mysiga kokong. En gång vaknade jag under natten, men somnade om snabbt igen. Men strax före 05 slog jag upp ögonen pigg och nyfiken. Och lycklig över att se ljuset ute och notera att det nog skulle bli en solig och vacker dag.

Eftersom jag är lite mer morgonpigg än Lars kröp jag ner i sovsäcken igen efter ungefär 50 minuters fotograferande och smygande runt i området. Bara jag och storlommen var vaken tror jag, för den hörde jag gång på gång nerifrån sjöarna. Medan jag väntade på att sambon skulle vakna njöt jag av utsikten från min sovplats – och efter en stund även av att läsa några kapitel i boken jag hade med mig.

Några timmar efter att jag vaknat gjorde även sambon det. Hans sovplats var då lite väl varm eftersom den låg mitt i solen och han steg snart upp och gjorde mig sällskap till frukosten.

Dagens frukostvy var otroligt vacker där vi satt i morgonsolen. Skogen, sjöarna och lagren av kullar/berg bredde ut sig framför oss. Fåglarna kvittrade – i övrigt var allt tyst. Bilderna vi tog blev tyvärr inte något att ha då en solstråle skar igenom varenda bild. Men du får ta mig på orden när jag säger att det var fint.

Det var lite bökigt att få upp två hammockar på toppen på grund av trädens placering och alla buskar som fanns emellan. Men vill man så går det. Vi kommer definitivt att återvända till denna plats – med eller utan övernattning. Förresten: Här fanns bra mobiltäckning – något som annars är en bristvara i Risveden-området.

För dig som vill veta mer

Hitta hit: Klevsjöloft ligger i Risvedenområdet (Ale, Lerum och Alingsås kommuner), men utanför naturreservaten. GPS-koordinater: GPS:57°58’27.4″N 12°21’21.3″E
Länk: Läs mer om Klevsjöloft hos ”Pärlor i Göteborgs insjörike”

Inlägget Fin övernattning på Klevsjöloft dök först upp på Hemomkringvandring.

Risveden med sina 11 naturreservat är verkligen en pärla. Idag besökte vi det lilla reservatet Bergsjön som gränsar till Slereboåns dalgång som vi redan hunnit besöka två gånger. Tanken var att vi skulle ta en träningstur i lite högre tempo – men så blev det inte riktigt.

Som tidigare körde vi till parkeringen i Röserna. Drygt 100 meter in på leden i Slereboåns dalgång tog vi av på stigen mot Bergsjön. Den första biten av leden är rejält kuperad. Skogen ger en stark känsla av vildmark och orördhet och det var en fröjd att gå där. Man ska kunna se linneor längs stigen, men idag såg jag enbart skogsbingel där.

När vi kommit uppför de första branterna ledde stigen oss genom en underbar skog där marken var helt klädd i blåbärsris. På ett ställe såg vi ett rådjur skutta i branten. Mellan 800 och 900 meter från parkeringen delar sig stigen och man kan välja att gå till Bergsjön mot norr eller mot söder. Vi valde att gå medsols, och svängde alltså vänster mot norra stigen – som fortsatte gå genom kuperad terräng.

Efter att ha passerat ett lite våtare område fullt av odon kom vi upp på ett berg med knotiga tallar. Bergsjön skymtade mellan grenarna och det var lätt att förstå hur den fått sitt namn. På den sida vi kom in stupade berget nämligen brant ner mot den lilla skogssjön.

Det var svårt att hålla träningstempo när vi kom upp hit. Inte för att det var svårgått på något sätt, utan på grund av naturens skönhet där vi gick längs stigen på berget. Vi kunde inte låta bli att stanna och beundra utsikten gång på gång.

I de brantaste partierna finns trappor för att underlätta. Efter trapporna var det vacker blandskog med gräs runt stigen. Vi hittade en perfekt liten badklippa så både min sambo och en av hundarna passade på att ta sig ett litet uppfriskande bad i Bergsjön. Själv är jag inte riktigt lika förtjust i att bada i kalla sjöar…

Efter pausen rundade vi den vackra lilla sjön och gick i blandad terräng som bjöd på mängder av blåbär, blandskog och orörd barrskog innan vi kom tillbaka till korsningen där vi tidigare valde att gå mot norr. Totalt hade vi då bara gått 3,2 kilometer, så vi bestämde oss för att inte gå tillbaka till parkeringen redan där, utan försöka bygga på rundan lite.

Hittills har slingorna i naturreservaten i Risveden varit märkta med blå markeringar. På sina ställen har vi dock även sett markeringar i gul-orange och börjar misstänka att det är en stig som leder över hela norra delen av Risveden. Hur som helst så valde vi att följa den från korsningen i förhoppning att komma bort till vattenfallen i naturreservatet Slereboåns dalgång. Nu försvann ledmarkeringarna efter ett tag, men vi lirkade oss på olika stigar fram till vattenfallet där Lars passade på att dricka lite vatten.

Från vattenfallet är det 1,6 kilometer till parkeringen (vet vi eftersom vi mätt tidigare). Den sträckan gick väldigt snabbt att gå. Dels för att vi ”kan” vägen och dels för att det började regna när vi hade några hundra meter kvar till bilen. Hur som helst var vi väldigt nöjda med vår tur som blev knappt 8 kilometer. Den bjöd på mycket många olika naturtyper – den ena vackrare än den andra.

Risveden är otroligt fint och känslan av vildmark förvånansvärt stor med tanke på att området bara ligger 4 mil från Göteborg. Det enda reservatet hittills där vi saknat vildmarkskänslan är ironiskt nog i just det reservat som heter ”Risvedens vildmark”.

För dig som vill veta mer om Bergsjön och Risveden

Så här hittar du hit: Reservatet ligger i Ale kommun 5 km norr om Skepplanda. Infart finns vid Röserna utefter vägen mot Kvarnabo.

Länkar:
Länk till Länsstyrelsens information om naturreservatet

Länkar till inlägg om andra naturreservat jag besökt i Risveden
Här hittar du alla inlägg om mina besök i Risveden

Inlägget Liten tur till Bergsjön, Risveden dök först upp på Hemomkringvandring.

För två veckor sedan besökte vi Slereboån (naturreservatet Slereboåns dalgång) för första gången. Jag älskar att utforska nya platser – men lika mycket att återvända till ställen jag tycker om. Ännu roligare blir det om jag dessutom får visa dem för människor jag tycker om.

Eftersom vi tyckte att vattenfallet ovanför Slereboån var fint och mysigt, och att sträckan på 1,6 kilometer borde vara överkomlig för både yngre och äldre, bestämde vi oss för att fråga våra barn och min sambos föräldrar om de ville följa med oss dit. Och det ville de.

När vi har med oss personer som inte är lika vana som vi vid att vara ute, eller som av olika anledningar inte kan gå lika snabbt eller långt som vi, tycker jag att det är skönt att känna till området i förväg. Dels vet man vad man som är sevärt och dels vet man hur långt det är till olika punkter – och även hur terrängen ser ut.

I ett lugnt tempo så att alla hann med OCH hann njuta av den mossiga dalgången, där ljudet från Slereboån var ständigt närvarande, tog vi oss fram längs stigen ända till vattenfallet. Några i sällskapet valde att stanna vid det nedre fallet på grund av att terrängen var lite oländig sista biten. Men vi som gick hela vägen upp belönades med en fin stund vid det härliga vattenfallet.

Efter en stund gick alla utom jag till de andra och samlades vid vindskyddet som ligger strax nedanför fallet. Själv gjorde jag en extra sväng i gammelskogen för att leta efter den lilla orkidén knärot, men jag hittade den tyvärr inte. När jag kom till vindskyddet hade Lars (min sambo) redan gjort upp eld i eldstaden och var redo att börja grilla korvarna vi haft med.

Att turas om att stå i röken och vända korv, prata, skratta, retas, påminna varandra om minnen från tidigare gemensamma upplevelser, busa med hundarna, fota, fika… allt det är vardagliga saker som ändå blir guldkorn att minnas.

Tillbaka till parkeringen gick vi i samma tempo som på väg ut till vattenfallet. Det gav oss gott om tid att se det som fanns omkring oss förutom mossan och ån; bland annat kantareller, stora blåklockor och trollsmör. När vi skildes åt vid bilarna var vi på gott humör och jag tror att alla som var med håller med om att delad glädje är dubbel glädje!

För dig som vill veta mer om Slereboån och Risveden

Så här hittar du hit: Reservatet ligger i Ale kommun 5 km norr om Skepplanda. Infart finns vid Röserna utefter vägen mot Kvarnabo.

Länkar:
Länk till Länsstyrelsens information om naturreservatet
Länk till min beskrivning av naturreservatet efter mitt första besök

Länkar till inlägg om andra naturreservat jag besökt i Risveden
Här hittar du alla inlägg om mina besök i Risveden

[instagram-feed feed=15]

Inlägget Favorit i repris – Slereboån i Risveden dök först upp på Hemomkringvandring.

Den lilla utflykt vi gjorde till Risveden i förrgår väckte vår nyfikenhet, så igår åkte jag och min sambo tillbaka dit för att utforska stigen som går runt hela Stora Kroksjön.

Precis som dagen innan utgick vi från den första parkeringen i Risveden längs Skogstorpsvägen. Från vägen och fram till sjön är det 700 meter – en sträcka som tog en dryg timma att gå med mina syskonbarn, men inte särskilt många minuter när vi gick själva. Platsen vi satt och fikade på vid vårt första besök gick vi förbi. Jag hade inte kunnat förutse att Stora Kroksjön skulle bjuda på så många vackra vyer som den faktiskt gjorde baserat på förra besöket även att sjön såg fin ut.

Stigen går relativt nära vattnet hela tiden så man bjuds ideligen på nya vyer. Bergsbranter ner mot vattnet. Kärr. Små vikar fulla av näckrosor. Vid sjöns västra sida finns några större bestånd av myrlilja (narthecium ossifragum) – så där var jag självklart tvungen att stanna för att titta och fota.

Vid sjöns södra ände går leden alldeles intill en grusväg. När vi tittade på kartan såg det ut som om det finns en bom längre ner på vägen så att man inte kan köra ända fram. Annars hade det varit en alternativ plats att ansluta till leden på. En skylt som pekar mot ”toalett” finns dock vid bron, nära grusvägen.

Stigen runt sjön var vältrampad, utom en liten bit längs den sydöstra sidan av sjön. Förmodligen finns stigen delvis på grund av att Stora Kroksjön är en populär fiskesjö där det finns både öring, röding och regnbåge. Fiskekort behövs för att fiska här (se mer information på Abborresjöns Fiskevårdsförenings webb).

Under vår lilla vandring såg vi många som stod och fiskade längs sjön. Man har dessutom byggt 4 vindskydd längs leden och det var folk i alla när vi passerade. Och jag måste säga att jag förstår dem – det fanns många natursköna platser runt sjön där jag kunnat tänka mig att stanna över natten även att jag inte brukar fiska.

Jag njöt i fulla drag av vädret, sällskapet och omgivningarna. Vi vek av på en stig upp mot vägen strax innan vi var tillbaka vid den norra delen där vi kom ner till sjön. Promenaden blev 4,8 kilometer och tog oss ungefär en och en halv timme. Då fotade vi rätt mycket längs vägen, och stannade även och pratade med några av dem som fiskade, så det var inte direkt något marsch-tempo vi gick i.

Att jag åker tillbaka till Stora Kroksjön är rätt troligt med tanke på hur mycket den tilltalade mig – och även på grund av att bilresan hit knappt tar 30 minuter. Det enda som talar emot Kroksjön är dess popularitet och stora besöksantal.

För dig som vill veta mer om Risveden och Kroksjön

Länkar till inlägg om andra naturreservat jag besökt i Risveden
Här hittar du alla inlägg om mina besök i Risveden (inklusive fler turer runt Kroksjön)

Så här hittar du hit:
I Risvedens naturområde finns 11 naturreservat. Naturreservatet Kroksjön ligger cirka 35 km nordost om Göteborg. Sväng mot Skogstorp i Skepplanda, sedan är det skyltat. Stig och parkering för Kroksjön ligger strax efter sista boningshuset.
Länk till Risvedens sida om Kroksjön
Länk till Abborresjöns Fiskevårdsförening som säljer fiskekort om du vill fiska i Stora Kroksjön

Inlägget Stigen runt Stora Kroksjön, Risveden dök först upp på Hemomkringvandring.

Idag skulle vi få uppehåll och bestämde oss för att åka till Kroksjön – ett av naturreservaten i Risveden som vi inte varit i ännu. Det var min systers sista dag hos oss, så vi hade med oss tre barn mellan 2 och 6 år på vår utflykt.

När vi kört förbi skylten vid stigen mot Kroksjön har vi sett att det bara är 700 meter dit från vägen, så vi tyckte att det var en lagom tur för en 2-åring. Nu är det rätt länge sedan vi hade små barn, både jag och min sambo, så vi var rätt oförberedda på hur lång tid det faktiskt kan ta att gå en så kort sträcka.

Stigen går genom barrskog och kärr som ger en känsla av vildmark. Skogen var just nu överfull av blåbär och det lockade till stopp ungefär vartannat steg. Innan Lars visade att man kunde plocka en egen blåbärsbuske och äta medan man går.

Det fanns också en massa annat som väckte barnens intresse (jag hade nästan glömt hur det är!). Små grodor som hoppade över stigen och som Lars vågade ta upp i handen och visa. Granskott att smaka på. Fina stenar och kottar som man kunde plocka och bära med sig i handen eller fickan hela turen. Mjuk mossa att känna på. Lingon på gång. Näckrosor. Stoppen blev många så vi var alla ordentligt fikasugna när vi kom fram till Kroksjön som öppnade sig framför oss mitt i skogen. Vi slog oss ner på en öppen yta och packade fram lite godsaker.

När alla var mätta och belåtna utforskades området kring fikaplatsen. Man kan ligga på magen och kika ner i vattnet efter fisk, känna hur varmt vattnet är, se hur nära vattnet man kan komma utan att halka i – och så vidare. Och minstingen hittade ett hål i marken som passade bra att kissa i. Nästan det roligaste på hela turen enligt henne.

På tillbakavägen gick det lite snabbare. Barnen hade fått ny energi av allt fika, och aktiviteterna därhemma lockade. Vi gick bara från parkeringen fram till Kroksjön och sedan samma väg tillbaka, så det blev en promenad på totalt 1,4 kilometer. Tidsåtgång med barnen… drygt 3 timmar.

Runt hela Kroksjön finns dock en stig som jag och Lars funderar på att gå inom de närmsta dagarna eftersom vi inte hann med det idag. Fiskemöjligheter finns också – OBS fiskekort krävs.

För dig som vill veta mer om Risveden och Kroksjön

Länkar till inlägg om andra naturreservat jag besökt i Risveden
Här hittar du alla inlägg om mina besök i Risveden

Så här hittar du hit:
I Risvedens naturområde finns 11 naturreservat. Naturreservatet Kroksjön ligger cirka 35 km nordost om Göteborg. Sväng mot Skogstorp i Skepplanda, sedan är det skyltat. Stig och parkering för Kroksjön ligger strax efter sista boningshuset.
Länk till Risvedens sida om Kroksjön

Inlägget Utflykt till naturreservatet Kroksjön, Risveden dök först upp på Hemomkringvandring.