I mitten av april förra året åkte jag för att träffa min bästa vän, Linda Björk, och gå i ett av ”hennes” hemomkring: Eriksbergs naturreservat i Blekinge. Nu, ett år senare, har vi varit tillbaka, och vilken tur det blev.

Vad bjuder Allböleleden på?

Allböleleden i Karlshamns kommun är en av de leder som vi gick både förra våren och nu i helgen. Den är 8,8 kilometer lång och ligger i Eriksbergs Stränders naturreservat.

Nästan all slags natur

Längs Allböleleden känns det som om man får allt: Kust- och skärgårdslandskap med ädellövskog, tallskog, lövsumpskog, hällmarksskog, enbuskmark, hagmark, gräsmark, havsstrandäng, hällmark, hav, öar och skär.

Upprustat med stolpar och skyltar

Från början är leden ganska lätt att gå, men bitvis är den lite knölig. Förra året var den inte supertydligt märkt, men vi noterade då att leden höll på att fräschas upp med nya trappor och spänger. Vi såg att det även var nya ledstolpar och skyltar på väg. Därför var det extra roligt att komma tillbaka i år och se hur fint det blivit.

Sova i ett skyttevärn?

Förra året tältade vi så långt ut man kan komma längs leden. Men i år hade vi än ännu mer spännande sovplats; vi sov i ett skyttevärn. Tipset fick vi från personal på Eriksbergs Hotell & Safaripark där vi också tillbringade ett dygn under vår långhelg.

Spännande att ta sig in

Efter några kilometers vandring tänkte vi varje gång vi kom upp på en höjd: ”Nästa höjd – där ligger skyttevärnet”. Vi hade fel några gånger, men till slut var vi där. Först kom vi till dörren som är på bilden här, men vi kom inte på hur vi skulle ta oss in, så vi gick runt till andra sidan.

Där var det enklare att ta sig in, men dörrarna är ganska tunga. Det kan vara bra att veta, så det är bara att ta i om man tycker det går trögt. Känslan när man stod här på berget vid havet och öppnade portarna var rätt mäktig.

Så genomtänkt i varje detalj

Både Linda och jag blev imponerade av interiören. Man har byggt breda bänkar runt hela väggen och de är tillräckligt breda att sova på. Det finns en kamin, men man får nog bära med sig ved om man vill elda. Just när vi var där fanns lite rester av byggmaterial, men vi hade burit med en liten påse ved ut.

Men det fanns några saker härinne som verkligen imponerade på oss och det var att det fanns både brandsläckare, nödutgångsskylt och brandvarnare. Och ”bra-att-ha-saker” som sopborste, skyffel och askhink. Otroligt genomtänkt.

Inte ETT skyttevärn, utan två

Vi upptäckte också att det fanns ett nästan identiskt skyttevärn bara några hundra meter ifrån detta. Tack vare skorstenarna som stack upp såg vi det, för det hade vi ingen aning om innan att det fanns. Tänk att man kan använda gamla militära anläggningar på ett så här bra sätt. En stor eloge till dem som ordnat detta (tyvärr har jag inte information om vem/vilka det är).

Minnesvärd kväll och natt i skyttevärn

Eftersom vi kom fram till skyttevärnet redan under eftermiddagen hann vi både njuta av omgivningarna och äta middag. På grund av att Lindas hund Vittra mår bättre i ett mindre utrymme slog vi upp deras tält inne i värnet. Lite speciellt, men inget konstigt tycker jag som själv levt med hund många år.

Själv använde jag skyttevärnet ungefär som man använder ett vindskydd. Det var väldigt skönt att sova därinne. Helt vindstilla, mysigt med marschallerna tända och jag kände mig trygg eftersom vi inte stängde dörrarna helt. Jag sov som en stock och vaknade pigg och glad tidigt på morgonen.

Packning och städning före ”avfärd”

Det var lätt att lämna skyttevärnet i fint skick till nästa gäng som ska rasta eller övernatta där. Både borste och skyffel fanns på plats.

Extra fina naturupplevelser

Det var många saker som gjorde den här turen väldigt speciell för mig. Dels övernattningen i skyttevärnet förstås, för det var något helt nytt för mig, men även att jag gjorde turen med Linda.

Men vi fick flera andra upplevelser som också blev minnesvärda. Den vackra sandödlan vi fick beundra en långstund innan vi smög vidare för att inte skrämma den till exempel. Vildsvinet vi såg kasta sig ut i havet och simma i flera minuter innan han tog sig upp på en udde och sprang vidare var även det något vi kommer att minnas för alltid.

Och för mig var det superroligt att få se årets första gullviva här – bara några hundra meter ifrån platsen jag såg förra årets första. Dessutom såg vi en hel dikesren full med pestskråp (petasites hybridus) på den lilla bilvägen in till naturreservatets parkering. Sådant värmer självklart en blomnörds hjärta.

En sammanfattning av Allböleleden

Om någon skulle be mig att göra en kort sammanfattning av Allböleleden skulle kunna vara: Vackert, vackert, vackert!

Lite fakta om leden

Allböleleden är en vacker vandringsled som är 8,8 kilometer lång. Den ligger i Blekinge (Karlshamns kommun). Vi utgick från parkeringen vid Björnahemmet.

• Observera att detta inte är en rundslinga.
• Närmaste busshållplats heter Matvik och ligger i Karlshamn.
• I hela naturreservatet får man tälta två nätter. Det finns även markerad tältplats om man inte hittar någon egen. Där finns även grillstad och dass.
• Leden går strax intill Eriksbergs Vilt & Safaripark – så nära att man ibland går exakt utanför stängslet och chansen att se djur finns.

Mina andra vandringar vid Eriksberg

I samma naturreservat, Eriksbergs stränder, finns även Kohageleden som Linda och jag gick tillsammans i april förra våren (alltså 2023).

Dessutom gick vi en kortare tur i Järnaviks naturreservat samma helg. Här kan du läsa mina beskrivningar om de leder och slingor som jag gått vid Eriksberg (scrolla längst ner i inlägget).

Länkar till leder och naturreservat

• Naturkartans beskrivning av Allböleleden 8 km (Eriksbergs stränders naturreservat)
• Naturkartans beskrivning av Kohageleden 4,4 km (Eriksbergs stränders naturreservat)
• Kulturstig Kyrkesta 1 km, rundslinga (Eriksbergs Hotell & Viltpark)
• Länsstyrelsens information om naturreservat Järnavik
• Och slutligen Länsstyrelsens information om naturreservat Eriksbergs stränder

Mina bilder från Allböleleden 2023

Även förra våren gick Linda och jag Allböleleden. Den gången tältade vi så långt ut men kan komma längs leden och jag bjuder på några bilder från den turen. Det var superhärligt att få gå denna led igen.

Inlägget Allböleleden och natt i skyttevärn dök först upp på Hemomkringvandring.

När man, som jag, är en person som tycker om att hela tiden utforska nya och nygamla platser, är det alltid något på gång. För många skulle det kanske kännas stressigt, men jag är ganska bra på att planera. Därför är det ytterst sällan jag upplever stress när jag är ute.

Utomhus med en likasinnad

Ensamhet är inte något som skrämmer mig, utan snarare något jag uppskattar. Men jag är ute i stort sett dagligen, och därför uppskattar jag enormt de gånger jag har sällskap. För utflykter och kortare turer har jag trevligt med de flesta, men om jag ska vara ute i flera dygn är det skönt om mitt sällskap och jag har samma tänk och dygnsrytm.

Hittills har jag haft förmånen att hitta några få sådana personer, bland annat min bästa vän Linda. Men under hösten har det ramlat in ytterligare en person som det är oerhört enkelt att vara utomhus tillsammans med, och det är Göran. Och hans hund Silver förstås – hon älskar att vara ute.

Inspiration till vardagsäventyr

När jag träffar Göran och Silver hinner vi oftast med många utflykter och stopp, men utan stress. Eftersom jag inte hinner skriva inlägg om varje kommer här ett litet axplock från några av våra utflykter hittills under 2024. Jag hoppas att de kan inspirera även dig till små vardagsäventyr.

Kvällsaktiviteter runt Hornborgarsjön

Några dagar under årets första vecka jobbade jag på distans ifrån Görans hus som har utsikt mot Hornborgasjön. Tack vare det kunde vi ge oss ut i kvällningen så fort båda jobbat klart för dagen. På grund av att solen fortfarande går ner tidigt hann vi inte se själva solnedgången, men vi njöt av de fantastiska färgerna i blå timmen.

Under dagarna fick jag hundsällskap medan jag satt och jobbade. Dessutom hann jag och Silver gå på härliga lunchpromenader tillsammans.

På fredagen kom även några av Görans familjemedlemmar och gjorde oss sällskap. Först gick vi en promenad i Hornborgasjöns naturreservat, och därefter grillade vi hamburgare vid Fågeludden. Den eftermiddagen var det minus 18 grader, så det var tur att åtminstone en av oss hade tillräckligt med känsel i fingrarna för att göra upp eld.

Jag uppskattar att umgås med människor som verkligen tar vara på de små stunderna.

Promenader i och runt Rönnäng

Eftersom Göran och Silver har tillbringat en helg här på Tjörn också har jag fått tillfälle att visa några av ”mina” ställen.

I kvällsdimma gick vi halva Trollstigen, men svängde sedan genom Rönnäng och gick Kyrkvägen hemåt. Dagen därpå gick vi till Katrinevik där vi fick njuta av årets första riktigt varma solstrålar.

Vindskyddsnatt på Dyrön

Jag har sovit i vindskyddet på Dyrön några gånger, men det gör mig inget om jag sover flera gånger på samma ställe. Vindskyddet är fräscht, rymligt och ligger bra till för en övernattningstur. Därför föreslog jag det när Göran tyckte det var dags för årets första (för honom) utenatt. Dock var han lite osäker på om Silver skulle kunna sova i vindskydd – hon har bara sovit i tält tidigare.

Vi tog med oss tält för säkerhets skull, men tänkte ändå pröva vindskyddet i första hand. Det var en riktigt mild kväll, så vi blev sittande länge på renfällen framför den sprakande brasan. När vi blev för trötta förflyttade vi oss bara in i sovsäckarna. Silver snarkade redan i godan ro, och verkade inte alls bry sig om att hon sov i ett vindskydd mitt i naturen.

På morgonen packade vi, nöjda med Silvers första vindskyddsnatt, och tog färjan tillbaka till Rönnäng.

Silverfallet i frusen skrud

För någon vecka sedan gick vi en liten tur till Silverfallet Karlsfors. Jag var här för första gången i våras och blev väldigt förtjust i naturreservatet och de små vattenfallen. Nu hade vattnet frusit till fantastiska isformationer och det var otroligt vackert.

Att strosa fram i snön längs ån kändes overkligt, nästan sagolikt. Och det enda som hördes i tystnaden var vattnet som porlade fram under isen. Karlsforsslingan är inte mer än 3,5 kilometer, men det var precis lagom en kall morgon.

Silverfallet ligger på Billingen i Skövde kommun (Västergötland) och ingår i Platåbergens Geopark.

Kamelridningen på Orust

En av våra utflykter var till Kamelridningen på Orust, en av mina före detta grannar. Det är visserligen inte någon vandring eller naturupplevelse på det sättet, men jag ville ändå visa det. För hur många kan stoltsera med att ha glada kameler, lamor, alpackor, emuer, åsnor och så vidare i sitt hemomkring? Dessutom är detta en plats där det inte handlar om löpande-band-upplevelser, utan det är verkligen helt stressfritt att vistas här.

Det blev en fin stund tillsammans med Göran (ja, ägaren till Kamelridningen heter också Göran) och alla hans djur. Vi hade inte bokat in någon kamelridning den här gången, men jag tror nästan att vi måste göra det någon gång framöver. Det skulle vara riktigt kul.

Solnedgångar på Tjörn

Trots att SMHI väldigt ofta har fel i sina prognoser har vi lyckats se vackra soluppgångar och solnedgångar här på Tjörn också. De platser vi varit på är Klädesholmen, Akvarellmuséet, hamnen i Skärhamn och Toftenäs naturreservat.

Slutligen lite länkar

Avslutningsvis vill jag skicka med lite länkar till några av de ställen vi varit på ifall du känner dig nyfiken och vill veta mer. Och kom ihåg – stressa inte!

• Kamelridning.se (Myckleby, Orust) – också en miljö helt utan stress
• Naturreservat Silverfallet Karlsfors – länk till Länsstyrelsens information
• Hornborgasjöns naturreservat – länk till Länsstyrelsens information
• Visit Hornborgasjön
• Dyröns samhällsförening – information om vandringsleder, vindskydd, butiker, sevärdheter

[instagram-feed feed=30]

Inlägget Många aktiviteter, men utan stress dök först upp på Hemomkringvandring.

Det här var inte mitt första besök på Härön, men det var första gången jag övernattade på ön. Tidigare har det inte varit tillåtet. Nyligen såg jag på Länsstyrelsens att det finns en tillåten tältyta, så då ville jag dit igen.

Läs alltid reservatets föreskrifter

Trots att vi har allemansrätten i Sverige är en stor del av vår natur skyddad i form av naturreservat och nationalparker. I dessa kan det finnas regler (föreskrifter) som gör att allemansrätten inte gäller fullt ut. Varje gång någon frågar mig om man får sova på en plats jag skrivit om svarar jag: ”När JAG var där fick man det/fick man inte det, men du bör kontrollera på Länsstyrelsens sida innan du åker dit.”.

Anledningen är att reglerna kan ändras, så bara för att man kollat upp en plats en gång bör jan göra det inför varje besök. Härön här i Tjörns kommun är en ö jag gärna skulle sova på, men det har inte varit tillåtet. Döm om min förvåning när jag för någon vecka sedan såg på Länsstyrelsens webb att det numera finns en yta som är tillåten för tältning. Platsen ligger precis bakom vindskyddet. Självklart bestämde jag mig för att åka dit så snart jag hade möjlighet.

Blött längs norra stigen på Härön

Jag åkte ut till Härön med färjan på lördagseftermiddagen. Min plan var att ta den norra stigen ut till Änga, där vindskydd och tältplats ligger. Detta trots att norra stigen är längre (3 kilometer) än södra stigen (1,7 kilometer), men den brukar vara enklare att gå.

Men just den här gången var det inte rätt vägval. Eftersom det har regnat sådana mängder på sistone så var strandängar och hagar dyngsura och jag sjönk ner djupt för nästan varje steg. Det blev tungt att gå, och på flera ställen fick jag gå omvägar för att komma förbi översvämmade områden.

Till slut började jag känna mig stressad, för jag hade knappt 1,5 timme tills det var solnedgång, och det gick verkligen långsamt. Dessutom hade jag inte ätit någon riktig lunch, så jag var inte riktigt mitt bästa jag. Men till slut såg jag Ängen skymta en bit nedanför och halkade lyckligt nerför i geggan.

Vindskyddet och tältplatsen

Och när jag såg att det var tomt i vindskyddet steg både humöret och värmen i kroppen flera grader.

Så här ser tältplatsen ut och den ligger precis bakom vindskyddet. Till dasset är det kanske 150 meter att gå. Man kommer till Änga både via norra och södra stigen.

Mysig kväll i vindskyddet

Eftersom det höll på att mörkna redan när jag kom fram skyndade jag mig med förberedelserna. Jag sopade ur vindskyddet och gjorde i ordning bädden. Sedan tog jag fram kniven, sågen och den lilla vedpåsen jag burit med mig, för jag ville få igång brasan så snart som möjligt.

Snart hade jag en rejäl hög med mindre trästickor som passade perfekt för bushboxen, och det dröjde inte länge innan jag hade en härlig liten brasa. På den kokade jag upp lite mat och det tog mindre än 10 minuter från det att jag tände mitt lilla kök. Så snart jag fått mat i magen slappnade jag av och kunde njuta av stunden och platsen. Av lugnet på ön, av min brasas varma ljus runt vindskyddet, av värmen från liggunderlaget och ullmössan på huvudet. Och av lussekatten och clementinen jag tagit med ut som efterrätt.

Ute på grillgallret tände jag en marschall som gav mysbelysning många timmar, på tryggt avstånd från sovsäck och annat brännbart. I pannlampans sken gick jag en sväng till dasset vid Änga (kan det vara 150 meter bort kanske) innan det var dags att krypa ner i sovsäcken.

Hoppfull himmel på morgonen

Jag vaknade tidigt och passade på att ligga och dra mig i sovsäcken i mörkret. Efter någon timme började det ljusna vid horisonten och jag anade att det var sol på gång. Trots att SMHI hade sagt att det skulle vara mulet hela dagen. Med ny energi skuttade jag i mina kläder, gick på dass, och fortsatte med pannlampan som sällskap upp på ett närliggande berg.

När jag kom upp på krönet såg jag ut över havet och alla små öar som låg i halvmörker långt där nere. Men så snart jag vände och började gå mot Rörberget såg jag morgonrodnaden sprida sig över Tjörn och havet mellan oss. De varma orangeröda tonerna fick det att dansa och hoppa i magen på mig av glädje. Så längesedan jag hade sol.

Strövtåg på Härön

Från röset på Rörberget gick jag ner mot strandängarna och orkidékärret som ligger vid bryggan. Om jag hade tagit med mig packningen från vindskyddet hade jag satt mig här ute, på klipporna vid bryggan, och mött morgonsolen medan jag åt min frukost.

Från bryggan gick jag tillbaka till Änga och fortsatte sedan mot Rockenabben, givetvis med några små avstickare längs vägen. Vilken underbar liten tur jag fick där på morgonen, allt medan solen steg och fick klipporna runt mig att glimra som guld. Smala passager mellan klippblock, rullstenar, strandängar, höstfärgade eklöv och så havet.

Södra stigen mot färjan

Till slut var det dags att packa mina saker, städa ur vindskyddet och börja min lilla vandring mot färjan. Den här gången valde jag södra stigen, som bara är 1,7 kilometer. Den går mestadels över klippor så det gick snabbare än den norra stigen. Men även denna del av leden var hal och blöt.

Jag hann dock fram i god tid innan färjan skulle avgå, och var tacksam mot Härön för ännu en fin tur.

Med buss, taxi och färja

Det var lite spännande att ta sig till Härön utan bil. Särskilt som jag bor på en helt annan sida av ön, som även den saknar täta kommunikationer under helgerna. Men jag lyckades ta mig både till och från ön med mitt månadskort hos Västtrafik. Jag började med buss Rönnäng-Kållekärr, beställningstrafik (taxi) Kållekärr-Kyrkesunds brygga och färja Kyrkesunds brygga-Härön. På söndagen åkte jag samma rutt, men i andra riktningen. Fantastisk service, men ganska långa väntetider. Man kan inte säga annat än att jag utnyttjar mitt månadskort till max i alla fall – och verkligen utforskar alla möjligheter som finns här omkring mig.

Vandringslederna på Härön

I Häröns naturreservat finns flera vandringsleder, bland annat den gröna som även är en del av Kuststigen. Den är en rundslinga på ungefär fem kilometer. Eftersom den till stor del går i klippig terräng får man räkna med att det tar längre tid än när man går sträckan i ett motionsspår. Går man norra stigen är det 3 kilometer till Änga, och om man går södra stigen är det 1,7 kilometer. Om detta och lite till kan du läsa i mina tidigare inlägg om ön.

Min personliga favorit är den blå slingan som utgår från Änga. Den passerar flera vikar och berg, till exempel Jungfruviken, Rockenabben och Rörberget. Även den är en rundslinga, men du måste även gå slingan här ovanför för att ta dig ut till den blå rundslingan.

Avslutningsvis fakta och länkar

Till Härön kommer du med färja från Kyrkesund på Tjörn. Under sommaren avgår den en gång per halvtimme, se Västtrafik, linje 362 mellan Kyrkesund och Härön. Turen tar max 2-3 minuter. Så här års (november) går den en gång per timme under dagtid.

[instagram-feed feed=28]

Inlägget Häröns naturreservat med övernattning dök först upp på Hemomkringvandring.

I helgen tog jag tåget till Älmhult i Småland, där min bästa vän Linda mötte mig. Ett fullmatat program som skulle bjuda på underbar natur både i och runt sjön Möckeln väntade.

Naturreservaten runt sjön Möckeln

Linda bor inte långt ifrån sjön Möckeln, och det var i och runt den som hon hade planerat helgens upplevelser. Vid sjön kryllar det av naturreservat. Främst är det vattnet och öar i det, men även smala remsor närmast sjön, som är skyddade områden.

Vi gick stigarna inne i några av naturreservaten; Marsholm, Taxås, Kronan och Möckelsnäs. Och det finns många fler! I det här ofantligt vackra och spännande området skulle jag behöva en hel vecka om jag skulle hinna besöka alla naturreservat. Och paddla en lite längre del av Helge å kanotled, som är totalt 9 mil.

Ädellövskog, höstfärger och ängsmark

Med tanke på att största delen av naturreservaten som vi gick i består av ädellövskog kunde vi inte tajmat vårt besök bättre. Höstfärgerna glödde runt oss, både från marken och från träden. Tjocka lager av löv låg runt oss, och ibland var stigen helt dold under det mjuka, frasande täcket. Och sjön Möckeln – den var allestädes närvarande där den skymtade mellan träden.

Blommor var det lite sent för, men en hel del svampar fanns det fortfarande. Eftersom Linda älskar at fota svampar blev det en några stopp av just detta skäl. Men det blir det omvända framåt våren – att jag kryper runt och fotar blommor medan hon väntar. En enda svampbild lyckades i alla fall jag också åstadkomma.

Stigarna i reservaten var relativt enkla att gå, även om några av dem på ett par ställen gick i kuperad terräng. Runt och mellan lövskogarna brer ängsmark och hagar ut sig. Nu, i början av november, mötte vi hästar i en enda hage, för övrigt såg vi inte till några djur.

Självstängande grindar

Däremot måste jag berätta om de fantastiska grindar som fanns längs lederna här: Självstängande! Jag har ofta irriterat mig på att grindar till hagar lämnats öppna av andra som passerat längs leden. Med den här typen av grind slipper man det problemet, och djuren blir kvar i sin hage. Den genialiska lösningen kommer från företaget Grindab. Tipsa gärna din egen kommun eller den som ansvarar för lederna i ditt område.

Östra Möckeln vandringsled

Alla stigar vi gick var delar av Östra Möckeln vandringsled. Det är en led som ännu inte är färdig, men som (när den är klar) ska knyta ihop fem olika naturreservat och kulturreservatet Linnés Råshult. De delar jag gick var otroligt fina, och jag hoppas få komma tillbaka när leden invigs i sin helhet. Den kommer då att vara cirka 3-4 mil lång.

Fakta om leden

På Älmhults kommuns webbsida kan du läsa mer om projektet med den kommande vandringsleden. Dessutom beskriver Naturkartan Möckelsnässlingan som var en av de slingor vi gick. Den är alltså en del av Östra Möckeln vandringsled.

Packraft (och kajak) i Möckeln

Genom sjön Möckeln går Helge å kanotled, och Lindas plan var att vi skulle paddla delar av den, både i ån och i sjön. Men det var så blött överallt att det var svårt att ta sig ner till och upp från ån, så vi valde att hålla oss i de delar som går i Möckeln.

Vilken fantastisk upplevelse detta var för mig som annars enbart vandrar. Nu kom jag ut i sjön, och kunde välja min egen väg där vi kryssade oss fram bland små holmar, stora stenar, öar och vikar. Jag skulle vilja påstå att naturens storhet och fantastiska färger verkligen kom till sin rätt i det gråa höstvädret.

Linda paddlade kajak och tog sig fram mycket snabbare än jag gjorde, men vi var inte där för att tävla. Vi var där för att njuta och utforska olika delar av denna stora sjö. Trots att vatten inte är mitt element kom jag på mig själv vid flera tillfällen att sitta och le brett där jag paddlade fram. Det känns helt otroligt att man kan få så här fina upplevelser med en liten uppblåsbar flotte som man bär i ryggsäcken bland all annan packning!

Vad var annorlunda jämfört med förra paddlingen?

Förra paddlingen jag gjorde var längs Tivedens kanotled och då blåste det rejält. Det gjorde det även när jag använde min packraft i Funäsfjällen, så detta var första gången jag fick njuta av att paddla på spegelblankt vatten. Några timmar – sedan blåste det upp även i Möckeln.

Regnet hängde i luften och det var bara några enstaka plusgrader, så det var ganska bistert. Förra turen frös jag ordentligt om händer och fötter, så jag har hunnit köpa både neoprenhandskar och neoprenstrumpor sedan dess. Och vilken skillnad det gjorde.

Dessutom har jag köpt en paddle leash så att jag kan fästa paddeln i packraften. Om jag tappar den mitt ute på sjön hamnar jag i ett riktigt jobbigt läge – som även kan vara farligt. Så jag är glad för att Linda tjatade på mig om det. Den kostade inte många kronor, så det hade verkligen varit idiotiskt att inte köpa den.

Blir du också nyfiken på packraft?

Om du vill kombinera vandring och paddling är packraft det ultimata sättet. Uppblåsbar, tar lite plats i ryggsäcken och du kan upptäcka helt nya sidor av områdena du vandrar i. Ange koden hemomkringvandring så får du 10% rabatt på hela din beställning om du beställer hos Packraft Sverige.
Gäller till och med 2023-12-31.

Fakta om Helge å kanotled

Hos Naturkartan kan du läsa mer om den 90 kilometer långa kanotleden, som bland annat passerar sjön Möckeln.

Två fina utenätter

När Linda och jag träffas sover vi oftast utomhus, och så blev det den här gången också. Linda hade rekat bra (fattas bra annat, vi var ju i hennes hemomkring som jag vet att hon vistas mycket i), så vi fick fina sovplatser båda nätterna. Platser som jag förmodligen inte hade hittat på egen hand.

Vindskydd vid Möckeln

På fredagen hann vi fram till vindskyddet precis före solnedgången. Och fantastiskt nog blev det en vacker solnedgång, trots att dagen varit grå. Vi tog oss tid att beundra färgerna som spred sig över hela himlen innan vi gjorde i ordning våra sovplatser och tände en brasa.

Sedan satt vi bara där i vindskyddet i några timmar. Tittade på brasan, lyssnade på fåglarna runt oss, pratade, åt lite snacks och bara mådde bra i varandras sällskap. Jag sov som en stock, men vaknade redan före klockan 3 och kände att jag hade sovit färdigt. Därefter slumrade jag från och till, smög upp och kissade, kröp ner igen, och låg och såg den grå morgonen bli allt ljusare.

Efter lite frukost gav vi oss ut på sjön igen.

Tältplats på fantastisk revel

Lördagsnatten tillbringade vi på en fantastiskt vacker revel som går ut i Möckeln. Vi hade tänkt tälta längst ut där det är sandstrand och öppet mot sjön åt båda hållen, men det blåste så mycket att vi inte kunde få upp tälten där (och packraften höll på att flyga bort).

Därför förflyttade vi oss en liten bit bort längs stranden där vi hade lite skydd bakom några tallar. Tälten slog vi upp nära varandra, som ett V, så att vi kunde sitta i våra absider och se varandra medan vi pratade.

Bushbox – en ”villhöver-pryl”

Middagen (frystorkat) lagade vi på min nya bushbox. Jag brukar inte vara prylgalen, men efter min senaste utenatt med Sofia kände jag: ”Jag VILLHÖVER ett sånt kök”. Och vilken grej! Med otrolig liten mängd ved kokade jag på kort tid upp vatten och vi hade sedan en mysig minibrasa som vi matade med små pinnar vi haft med ut.

Man klarar sig otroligt länge på bara ett vedträ. Man får både värme och mysbelysning. Köket heter Bushcraft Essentials Bushbox LF Titanium och tar i stort sett ingen plats alls i packningen. Och bäst av allt: Man behöver inte vara tekniskt/praktiskt lagd för att montera det. Tack vare gångjärn löser det sig i stort sett av sig självt. Jag ska visa detta någon gång framöver, men det var en parentes.

Superfin tältnatt

På grund av blåsten blev vi snabbt kalla, så vi gjorde en ganska tidig kväll. Även denna natt sov jag gott, men betydligt kortare än antalet mörka timmar.

På morgonen packade vi, tacksamma över att det inte regnade som SMHI hade förutspått, och tog oss mot bilen. Därefter gick vi flera vandringsslingor i några av naturreservaten runt sjön Möckeln (se längre upp).

Hemåt med tåg och buss

Efter två dygn, fyllda av tid med min bästa vän, höstvacker natur och äventyr i min packraft var det dags att stiga på tåget i Älmhult och bege mig hemåt igen.

Tre tåg och två bussar senare landade jag hemma på Tjörn, full av upplevelser och nya fina minnen. Vilken fantastisk sjö den är – Möckeln.

Jag är otroligt tacksam mot Linda som delade med sig av sitt fina hemomkring. Älmhult och sjön Möckeln skulle jag vilja åka tillbaka till och stanna länge för att hinna se mer. Och självklart skulle jag vilja paddla mer av kanotleden Helge å. Men det får nog vänta tills det blir lite varmare ute.

Avslutningsvis lite fakta

Sjön Möckeln ligger i flera kommunen, men vi befann oss till största delen i Älmhults kommun i Småland. De naturreservat som vi besökte runt sjön var:

• Marsholms naturreservat
• Kronans naturreservat
• Möckelsnäs naturreservat
• Taxås naturreservat

[instagram-feed feed=21]

Inlägget Möckeln – till fots och till sjöss dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom vi ägnar en stor del av vår tid åt att packa och fixa inför husförsäljningen blir de flesta turer ganska korta den här sommaren. Igår åkte jag ut till Svartedalen på eftermiddagen med två syften. Det första var att gå den gula stigen som jag missade förra helgen. Det andra var för att få en lugn och skön utenatt.

Gula stigen från Bottenstugan, 4 km

Från Bottenstugan (där det finns parkering) går man norrut, längs Bohusleden etapp 9 och den blå leden, i drygt en kilometer. Precis när man kommer in i den mossigt gröna skogen viker den gula stigen av åt höger.

Här går man uppför och nerför genom härlig skog, på äkta Svartedalen-vis. Man passerar även en sjö, och stigen går bitvis uppe på en ås.

Efter några kilometer börjar stigen leda neråt, och jag kände direkt igen mig. Leden kommer ut på grusvägen som går till Korsvattnet, men nu skulle man gå ut mot ”stora vägen”. Sedan följer man vägen hela vägen tillbaka till Bottenstugan. Delen som går i skogen är jättefin, men det är inte lika roligt att gå längs vägen. Fast det är en riktigt bra runda att gå med hunden till exempel.

Vindskydd vid Lilla och Stora Iglekärr

Eftersom ett av mina favoritvindskydd, det längs bohusleden etapp 9 som är placerat mitt emellan Lilla Iglekärr och Stora Iglekärr, ligger nära den gula stigen var planen att övernatta där. Man har en sjö på varje sida om vindskyddet. Det finns också en rejäl eldstad/grillplats utanför, och bänkar.

Vindskyddet är i gott skick, och det har en ”duk” på rulle som man kan stänga för ifall det blåser eller regnar in. På baksidan av vindskyddet finns också en bänk längs med hela väggen. Dock finns inget dass (och en del som har varit här tidigare har inte skött sina besök så snyggt) – så var noga med att ta med ditt använda papper hem. Det är svårt att gräva ner något här eftersom det är stenhällar under det tunna jordlagret.

Från Bottenstugan är det knappt 2 kilometer upp hit. Och från stigskiljet där gul led svänger av är det kanske 300 meter. Så det är en avstickare om det är den leden man ska gå. Det enda negativa är kanske att vindskyddet ligger exakt intill Bohusleden. Men under tiden jag var där, cirka från klockan 18.00-07.00 passerade bara 2 personer, och så hade jag mött 2 joggare innan.

Sällskap av trevliga vandrare

Redan innan jag svängde av på den gula stigen gick jag fram till vindskyddet för att se om det var ledigt. Eftersom det redan var upptaget tänkte jag först gå till något av de andra vindskydden. Alternativt gå tillbaka till bilen och hämta tältet.

Men de två kvinnorna som slagit läger mellan Igelkärren var otroligt välkomnande, så jag bestämde mig för att övernatta tillsammans med dem. Trots att min tanke egentligen var att komma ut och bara ha det lugnt och tyst ett tag.

Eftersom jag sagt till dem direkt när jag kom att jag var ute efter tystnad lät de mig sitta i lugn och ro och läsa min bok. Men till min stora förvåning var det minst lika roligt, och trevligt, att prata med de nya bekantskaperna. Så det blev mer prat än bokläsning.

Regn, åska och död telefon

Helt plötsligt kom det ”utlovade regnet”. Det blev först bara ett stilla, vackert, härligt sommarregn, ingen störtskur. Vi satte oss i vindskyddet och bara njöt av ljudet en stund.

När det blev uppehåll passade vi på att göra vår kvällstoalett, och sedan stod vi och såg ut över vattnet. Runt oss kravlade några paddor fram ur sina gömmor, men det var för mörkt för att få några bra bilder av dem. Lugnet var totalt och det var med en go känsla jag kröp ner i sovsäcken.

Strax hörde vi åskan börja mullra, och det kom flera regnskurar under natten. Men vi hade det torrt och gott därinne i vindskyddet.

Av någon anledning bestämde sig min telefon för att starta om och sedan kräva min PUK-kod, vilken jag inte hade med mig. Så resten av turen hade jag ingen möjlighet att fota – eller att kommunicera med omvärlden. Därför kändes det tryggt att just den här gången faktiskt dela vindskydd med andra vandrare.

Tidig morgontur till bilen

På grund av att min tonåring var ensam hemma, och jag inte visste om hon försökt nå mig (t ex om det hade åskat) så valde jag att stiga upp tidigt och åka hem. Egentligen var min plan att utforska lite fler stigar i Svartedalen, men det får bli en annan gång. Barnen går alltid först.

Eftersom telefonen var död kunde jag inte ta några bilder, men jag önskar att jag hade kunnat förmedla hur vackert allt var, och hur gott det doftade i skogen efter regnet. Det blev en fin avslutning på en kort, men trevlig, tur.

Avslutningsvis några länkar

Tack vare att jag gick övriga stigar som utgår från Bottenstugan förra helgen kan du läsa om dem i det här inlägget. Och om naturreservaten här i Svartedalen kan du läsa hos Länsstyrelsen.

Observera att Svartedalens naturreservat består av tre olika områden, och att det är olika bestämmelser som gäller kring övernattning och eldande i dem. Det är bara tillåtet att övernatta i ett av de tre områdena. Läs på hos Länsstyrelsen innan du övernattar här.

Inlägget Mera Svartedalen – gula stigen dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag har varit i Svartedalen många gånger, men häromdagen bestämde jag mig för att pröva några stigar jag inte gått innan. Nämligen några av orienteringsklubbens stigar som utgår från parkeringen vid Bottenstugan. Jag gillar att dessa leder är rundslingor, och att man dessutom kan kombinera dem för att få en längd som passar en själv.

Efter jobbet med liten ryggsäck

Sista arbetsdagen före semestern åkte jag ut till Svartedalen och parkerade vid Bottenstugan. Jag invigde min nya 30-liters ryggsäck (även den från Gregory Packs, precis som min 70-liters Deva). Eftersom jag ska vara rädd om knäna och inte bära tungt var det en helt otrolig känsla att få ner allt i en så liten ryggsäck. Tält, sovsäck, liggunderlag, kudde, stol, sovkläder, mat och dryck, bok, glasögon, toalettsaker. Allt tack vare att jag har lättare utrustning som jag kan använda på sommaren.

Röd led (söder), 3 km

Från parkeringen vid Bottenstugan följde jag orienteringsklubbens södra röda stig som är en rundslinga på 3 kilometer. Den har samma dragning som bohusleden etapp 8, fram till sjön Holmevatten. Stigen är kuperad och går genom granskog där man på flera ställen skymtar sjöar mellan grenarna. Man passerar också en fin utsiktsplats.

Avstickare till vindskydd

När stigen delar sig valde jag att följa bohusleden några hundra meter längs Holmevattens strand. Anledningen var att jag såg ett vindskydd som låg väldigt vackert till sist jag gick här. Avstickaren var inte lång, men sååå värd att göra.

Vindskyddet ligger inte exakt intill bohusleden, men det är lätt att hitta dit via stigarna. Till att börja med gick jag runt både udden och följde sjökanten på andra sidan viken för att hitta en bra tältplats. Och det gjorde jag – flera stycken – men jag bestämde mig för att låta tältet ligga kvar i ryggsäcken och sova i vindskyddet istället.

Efter att jag gjort i ordning min sovplats fick jag lugn och ro hela eftermiddagen och kvällen. Jag gjorde i ordning min sköna stol (Exped Chair Kit) och satte mig nere vid sjön. Solens strålar värmde mig medan jag satt och läste. Inte en mygga i sikte förrän klockan var nästan 21.

Ljuvlig vindskyddsnatt

En stund innan dess fick jag även sällskap av ett par som valde att slå upp sitt tält en bit ifrån vindskyddet. Detta trots att jag erbjöd dem plats därinne, och att jag kunde tälta. Jag sov i alla fall oerhört gott och vaknade pigg och utvilad redan före klockan 05. Då tassade jag ut och fotade dimslöjor över sjön.

Klockan 06 hade jag packat och var redo att ge mig av. Då kom en av vandrarna från tältet för att ställa lite frågor om min stol (som jag ju vann i en tävling för drygt en månad sedan), och om hur jag får med mig den. Kolla mitt instagraminlägg så får du se.

Röd led tillbaka till Bottenstugan

Jag började återfärden till Bottenstugan, men fortsatte då rundslingan och gick inte samma väg som jag kommit.

På tillbakavägen följer man en skogsväg, och det var väldigt skönt för mitt knä efter kvällens klättrande i trappor och branta backar över rötter och stenar.

Blå led norrut, 3 km

Tillbaka vid Bottenstugan lämnade jag sovpackningen i bilen och fortsatte sedan norrut längs bohusleden, etapp 9. Samma stig tar man om man ska gå orienteringsklubbens blå slinga – även den en rundslinga på 3 kilometer.

En del av leden är väldigt kuperad. Stigen leder genom mossig trollskog, och förbi ett av mina favoritvindskydd som ligger mellan lilla och stora Iglekärr.

Dessutom stod jag länge och tittade på de vackra rundsileshår som växte vid tjärnen.

När blå led viker av från bohusleden blir det lättare att gå, först på grusväg och sedan skogsväg. Man passerar också en fin utsiktsplats där det finns bord, bänkar och grillplats.

Röd led (norr), 2,3 km

Jag tyckte att det var lite kort med en 3-kilometersrunda, så jag fortsatte rakt fram på röd slinga när den blå svängde av. Den norra röda slingan är 2,3 kilometer, lättgådd, och utgår också från Bottenstugan.

Grön led, 1,9 km

När den svängde tillbaka mot parkeringen tog jag åt andra hållet och följde den korta gröna slingen (1,9 km) förbi Anviksfallen. Där fanns fortfarande vatten, om än inte lika mycket som när jag var här i våras.

Sammanfattning av stigarna

Alla de här slingorna är trevliga att gå, och de går bitvis genom väldigt vacker natur. Långa bitar är tillgängliga, men det finns passager som inte passar för t ex barnvagn. Nu har jag inte gått hela rundorna, utan jag höll yttervarv och gick därmed bara en del av varje. Men jag kommer snart tillbaka och går de delar jag inte gick igår + den gula stigen på 4 kilometer som jag inte alls prövade.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag verkligen gillar att man kan kombinera de olika slingorna, så man får en tur som passar ens egna önskemål för dagen. Svartedalen är så mycket mer än bara Bohusleden, eller att stanna till vid någon av de fina sjöarna längs bilvägen.

Länkar och info om Bottenstugan m.m.

Stigarna (och kartan över dem) kommer från Kungälvs orienteringsklubb. Och här hittar du koordinaterna till parkeringen vid Bottenstugan (varifrån stigarna utgår). Jag gick även delar av Bohusleden etapp 8 och etapp 9 eftersom de bitvis går på samma stigar som rundslingorna.

Inlägget Stigarna runt Bottenstugan dök först upp på Hemomkringvandring.

Här kommer ett tips för lite vardagslyx: Vandring och övernattning i vindskydd, men med guldkant. Till exempel i form av våfflor och en stund i Dyröbastun.

Utnyttja ljuset efter arbetstid

Jag älskar våren och ljuset som följer med den. Plötsligt är det enklare att hitta på saker efter jobbet. Som igår då jag och Sofia tog bussen direkt från jobbet till Rönnängs brygga, och sedan vidare med färja till Dyrön. (tidtabeller hittar du längst ner i faktadelen).

Gå en del av Dyröleden

Först gick vi till vindskyddet och bäddade och lämnade våra ryggsäckar. Sedan gick vi västra delen av Dyröleden (rundslinga på cirka 5 kilometer som är tydligt markerad, se mitt senaste blogginlägg härifrån) och njöt av solen som glittrade i havet. Den här sidan av ön består av klippor och leden vore svårframkomlig utan de trappor, spänger och räcken som finns.

Vi hade turen att få se mufflonfår vid flera tillfällen. Några av dem hade redan fått sina små, så vi höll oss vördnadsfullt på avstånd. Dessutom gladda jag mig givetvis över de vårblommor och vårtecken vi fick se längs vägen – och sällskapet såklart.

Lyxigt att stanna och basta

Vid bastun gjorde vi ett längre stopp, och det var så härligt att låta kroppen slappna av i varenda muskel i värmen. Dyröbastun ligger precis intill leden, och den är öppen för alla att boka (se info längre ner).

För den som vill (läs Sofia) finns möjlighet att ta ett dopp i havet utanför. Men för den mindre äventyrlige finns även dusch och toalett i en angränsande byggnad.

Det är dock inte nödvändigt att gå Dyröleden för att komma till bastun. Från färjan finns möjlighet att ta en väg som bara är en kilometer; först på liten asfalterad väg och sedan längs klippor och bred spång.

Obemannat våffelcafé

Medan solnedgången färgade himlen och det sakta mörknade gick vi vidare mot det lilla obemannade caféet i södra hamnen. Utanför stod en skylt som välkomnade oss in – det är obemannat så här års, men ändå öppet dygnet runt..

Där gräddade vi våfflor, och swishade enligt instruktionerna på väggen. Den tillit som verkar prägla alla på den här ön är otroligt rörande och charmig – och man vill givetvis inte svika deras förtroende.

Övernattning i fint vindskydd

Lite trötta, men lyckliga, gick vi i det blå skymningsljuset mot det fina och fräscha vindskyddet. Under promenaden slog doften av magnolia mot oss mellan husen, och i fjärran lyste himlen fortfarande i solnedgångens varma nyanser.

Eftersom timmen var sen kröp vi ganska snart ner i våra sovsäckar och sov gott tills våra alarm sa att det var dags att stiga upp. Jag kanske ska nämna att vindskyddet ligger längs stigen en bit innanför skolan, och även detta är det Dyröns Samhällsförening som sköter om.

Och så till jobbet nästa morgon

Min väninna drack morgonkaffe innan vi packade våra saker. Promenaden mot färjan gick i makligt tempo medan världen blev allt ljusare runt oss. Från färjan såg vi solen stiga över havet och det blev en fantastisk sista bild att bära med sig från vårt korta men underbara äventyr på Dyrön.

Bara tio minuter efter att vi kommit iland steg vi på bussen mot jobbet. Tala om bonus att få en sån här upplevelse mitt i veckan! Att äventyret dessutom var helt bilfritt är en bonus.

Hos dyron.se kan du läsa mer om bastun

Dyröns Samhällsförening har byggt både vindskyddet vi sov i, rastplatser, grillplatser och en massa annat ute på Dyrön. Det är också de som har hand om bastun. Vill du vet mer, eller kanske boka för en egen lyx-stund i Dyröbastun? Kika in på deras webbsida.

Västtrafiks tidtabeller

Med busslinje TEXP (se tidtabell) går det buss från Göteborg ända fram till Rönnängs brygga utan att man behöver byta. Bussen passerar också Kungälv, Stenungsund, och Myggenäs korsväg där man kan kliva på om man kommer från annat håll.

Mellan Rönnängs brygga och Dyrön norra (och även till Åstol) går färja (se tidtabell).

Några bilder från mitt Instagram

[instagram-feed feed=18]

Inlägget Bastu och våfflor på Dyrön dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom jag inte hade sovit ute sedan nyårsafton började jag nästan klättra på väggarna i veckan. Vi bestämde oss för att sova ute på fredagen, och på grund av att det skulle fortsätta regna blev det vindskydd den här gången.

Ut i regnet efter jobbet

Som vanligt slutade jag tidigt på fredagen och vårt mål var Kroksjön i Risveden. Jag och min sambo Lars hade kommit fram till att vi skulle hinna dit innan det blev mörkt. Bilfärden till Risveden tar knappt en timme (sträckan är inte lång, men vägarna små). Dessutom valde vi ett vindskydd som inte krävde någon lång vandring.

Leden går genom mysig skog, och är väl markerad med blå ”pluttar” så det är lätt att hitta. Från parkeringen är det bara 700 meter fram till sjön. Därefter är det runt 500 meter till det vindskydd vi skulle sova i, så det blev en kort vandring.

Till vedförrådet för att hämta ved

På parkeringen stod inte en enda bil, så när vi kom till vindskyddet vågade vi lämna våra ryggsäckar där. Vår plan var nämligen att fortsätta längs sjön och ut till en liten väg där det skulle finnas ett vedförråd.

Vi följde leden och passerade den lilla bron och dasset som ligger ”längst ner” vid sjön. Därifrån var det knappt 100 meter fram till vedförrådet. Till vår besvikelse, men inte förvåning, var det helt tomt. Vi fick vända tillbaka tomhänta till vindskyddet, men vi stod ändå inte helt utan ved, för Lars hade burit med sig en del hemifrån.

Middag under vindskyddstak

När vi kom tillbaka hade det börjat skymma rejält, och magarna kurrade. Den här gången skulle vi bara värma färdigmat, så vi kokade upp vatten på varsitt kök.

Utanför regnade det rejält, så jag var tacksam över att vindskyddets tak stack ut ordentligt från själva skyddet. Och att det fanns bra fotstöd när man satt på kanten. Där satt vi gott på liggunderlagen (och sedan tog vi även fram renskinnen för den goa värmens skull) och bara lyssnade på smattrandet från regnet. Men torra och varma.

Jag måste nästan nämna att förra gången vi övernattade vid Kroksjön, men då i ett annat vindskydd, så regnade det ocskå – och dessutom åskade det (se i bloggen).

Kvällsbrasa i regnet

Vinterkvällar kan bli väldigt långa när man är ute. Det finns inte så mycket att göra mer än att prata och att elda. Just i regnet var det senare inte särskilt lockande, men till slut kunde inte Lars sitta still längre. Han späntade lite av veden vi haft med oss och lyckades tända en liten brasa trots vätan.

Medan det hemtrevliga sprakandet från brasan blandades med regnets smatter åt vi lite snacks. Även hundarna. Mellan varven gick jag ut och värmde händerna framför brasan, innan jag skyndade in under taket igen. Man blir otroligt kall av fukt/väta, så jag var tacksam över renfällen som jag satt på.

Tidig kväll

Mörkret, tystnaden och regnet gjorde oss avslappnade och trötta, så vi började göra oss i ordning för natten ganska tidigt. Hundarna sover i sina egna sovsäckar och vi lyxade till det med både liggunderlag och renfällar (våra kommer från Dalum) till oss själva igen. Jag tror faktiskt inte att jag någonsin kommer att vilja sova utan renskinn på vintrarna igen, för de är verkligen outstanding för att hålla värmen.

Efter 11 (elva!!!) timmar vaknade jag förvånad över att ha kunnat sova så länge. Trots busvädret hade jag sovit gott och ombonat och inte vaknat mer än någon enstaka gång när Balder stack in nosen i min sovsäck för att bli klappad lite innan han gick tillbaka till sin egen bädd. Min julklappssovsäck Rago Lady X-Tream från Helsport är verkligen fantastiskt fluffig och varm och jag är otroligt förtjust i den. Än har jag tyvärr inte haft möjlighet att testa den i riktigt låga temperaturer.

Efter regn kommer (nästan) sol

Till min glädje upptäckte jag att de hade slutat regna under natten. Visserligen droppade det fortfarande från de omgivande träden, och allting utanför vindskyddet var dyngsurt. Men vi hade det torrt och gott, och kunde njuta av en go frukost med fin utsikt.

Det fanns ingen stress utan vi tog oss god tid på morgonen. Efter en timme ungefär hörde vi röster över vattnet och jag såg några personer vid ett annat vindskydd. Förmodligen några som skulle ut och fiska.

Mot vidare äventyr

Själva hade vi packat våra saker, och var redo att ge oss av mot bilen. Promenaden var inte särskilt lång, men marken var blöt och hal, och från grenarna rann gårdagens regndroppar ner i n nacken medan vi gick.

Till vår förvåning stod vår bil helt ensam på parkeringen även när vi kom dit vid 11-tiden på förmiddagen. Vid våra tidigare besök vid Kroksjön har det i stort sett varit fullt här. När vi lastat in hundar och packning i bilen körde vi vidare för några fler stopp i vackra Risveden innan vi skulle åka hem.

Skönt att hundarna bär packningen själva

En sista reflektion från mig är att det är oerhört skönt nu när våra hundar bär sin egen packning. Tidigare har jag och Lars fått bära deras bäddar, mat, vatten, matskålar och Wilmas sov-overall i våra ryggsäckar. Det har tagit mycket plats.

Nu är Balder så gammal att han kan bära sin egen utrustning. Både han och Wilma har fått klövjeväskor från Nonstop Dogwear. De verkar stolta över att få bära sina väskor, och jag är tacksam över allt utrymme jag får i min egen ryggsäck.

Vill du veta mer om Kroksjön?

Kroksjön är en av alla sjöar som finns i området Risveden (se alla mina inlägg från området). I Risveden finns över 10 olika naturreservat, så det är ett eldorado om man vill upptäcka vacker natur. Runt Kroksjön, som är en populär sjö bland fiskare, finns fyra olika vindskydd. Det vindskydd vi sov i denna gång ligger på en udde i sjöns södra del. OBS! Det är mycket dålig mobiltäckning i Risveden.

Vägbeskrivning

Slutligen kommer såklart en vägbeskrivning: Naturreservatet Kroksjön ligger cirka 35 km nordost om Göteborg. Sväng mot Skogstorp i Skepplanda, sedan är det skyltat ”Risveden”. Stig och parkering för Kroksjön ligger strax efter sista boningshuset. Från parkeringen är det bara 700 meter tills man når sjön.

Och så den obligatoriska faktalänken som den här gången går till till Risvedens sida om Kroksjön

Inlägget Regnigt i vindskydd, Risveden dök först upp på Hemomkringvandring.

För mig är det ingen ”stor grej” att övernatta i naturen. Redan när jag var liten var jag på hajker och läger med scouterna några gånger varje år. Dessutom hände det (enstaka gånger) att mina föräldrar fick för sig att vi skulle sova ute. Men jag förstår att det kan vara en hög tröskel att kliva över om man inte har med sig utesovandet sedan barnsben.

OBS! Artikeln innehåller reklamlänkar till Widforss.

Har sova-ute-dröm, men….

I många av de forum och Facebook-grupper som handlar om vandring framkommer det ofta att människor, främst kvinnor, faktiskt inte vågar sova ute. Åtminstone inte ensamma, och det är något jag tycker är väldigt sorgligt; att man egentligen vill, men inte vågar. De går miste om chansen till oändligt många fantastiska upplevelser som de annars hade kunnat få.

Vad är det egentligen som lockar?

Gissningsvis finns det lika många skäl till att vilja sova ute som det finns människor med ute-sovar-drömmar. Eftersom jag är nyfiken av mig har jag ställt just frågan om vad det är som lockar till en grupp på drygt 700 personer. Personerna i gruppen säger sig vilja sova ute, men har aldrig (eller nästan aldrig) gjort det. Av deras svar kan jag se ett mönster.

Man vill ha en större naturupplevelse

De allra flesta drömmer om utenätter för att få en (större) naturupplevelse. Väldigt många använder orden ”frihet” och ”frihetskänsla” när de beskriver anledningen till att vilja sova ute, och jag tycker att det är fantastiskt härliga ord.

Sedan är det, vilket kanske kan tyckas självklart i sammanhanget, naturupplevelsen man vill ha. Många nämner att de vill uppleva känslan av närheten till naturen. Att själva vara en del av naturen och få naturupplevelser dygnet runt.

Dessutom är det många som vill kunna se upp på stjärnhimlen, se månsken och förstås soluppgångar och solnedgångar. Det förstår jag för det är lika magiskt varje gång.

Önskan kan också uppstå av praktiska skäl

En liten del vill sova ute av mer praktiska skäl. Till exempel att det är ett billigt sätt att uppleva nya miljöer. Eller att man kan nå platser som man inte har möjlighet att uppleva om man bara gör en dagstur.

Hinder för att sova ute

När man nu har allt detta fantastiska som lockar och sporrar till att sova ute, vad kan hindra en? Vad är anledningen till att man inte gör det, trots att man både har önskan och viljan? Detta var också en fråga jag ställde i min enkät. I de flesta fall såg jag att de som svarade faktiskt skulle kunna sova ute – trots att de inte själva upplever det så.

Fysiska eller medicinska hinder

Fysiska hinder som sjukdomar och krämpor är de svåraste att komma förbi. Däremot kan man i många fall, men jag kan tyvärr inte säga alla, anpassa sitt äventyr så att det fungerar. Om man tänker om och ändrar ambitionsnivå kan man ofta hitta sätt som gör det möjligt att ändå ta sig ut.

Rädslor / osäkerhet

Det gjorde mig så ledsen att många av kvinnorna som besvarade enkäten radade upp rädslor som hindrar dem att sova ute. Både för att jag lider med dem, men också för att rädslorna i de flesta fall är helt ogrundade. Här kommer några av sakerna som man är rädd för:

• Rädsla för vilda djur
• Rädsla för insekter (knott, mygg, fästingar, övriga insekter)
• Mörkrädd
• Fryser väldigt lätt (Kanske kan man få lite tips i min artikel om att vintertälta?)
• Oro över att det ska vara obekvämt
• Känns otryggt att vara ensam, men saknar sällskap
• Vill ha en toalett i närheten
• Rädsla att bli rånad eller våldtagen
• Osäkerhet kring var man får tälta

Fakta och pepp kommer under hösten

Jag menar absolut inte att bagatellisera, utan förstår att rädslorna finns där på riktigt. Men jag tror att med större kunskap skulle rädslorna minska, så jag planerar att skriva upplysande artiklar inom detta område under hösten.

Man saknar utrustning

En väldigt stor andel av dem som besvarade frågan saknar dessutom utrustning för att sova ute. Anledningarna till detta är främst att det är dyrt (särskilt om man ska köpa till en hel familj), att man har för lite kunskap och att det känns oöverstigligt att sätta sig in i vad som behövs.

Olika sätt att sova ute

Tält

Jag tror att tält är det vanligaste sättet när man ska sova ute i Sverige. Det är först på senare år, sedan jag träffade min sambo, som jag själv börjat tälta. Ja, förutom när jag var liten och var scout förstås. Då tältade jag några gånger varje år. Och även någon enstaka gång med familjen.

Fördelar med tält

• Friheten att kunna välja sovplats (nästan) var man vill
• Fördelen att sova nära naturen, men med skydd mot väder och vind
• Man kan dela övernattningsupplevelsen med någon annan
• Packningen och kängorna ligger skyddade mot regn, dagg och frost
• Inne i tältet sover man myggfritt
• Vissa tält är förberedda för eldning i kamin

Nackdelar med tält

• Man behöver hitta en plan yta stor nog för tältet
• Beroende på tältmodell kan det vara trångt och obekvämt, till exempel när man ska byta om (men testa tipi-tält – i dem kan man stå upp)
• Kottar, stenar, rötter med mera kan vara obekväma att sova på
• Man måste bära med sig tältet i packningen

Vindskydd

Under alla år som jag varit ensamstående mamma med en liten flicka (som nu hunnit bli 15 år) har vindskydden som finns i vårt avlånga land varit min räddning. Tack vare dem har jag kunnat ge min dotter och hennes kompisar många minnesvärda utflykter och övernattningar. När man som ensam vuxen ska bära med sig packning för flera personer är det skönt att slippa bära ”huset” också.

Fördelar med vindskydd

• Längs vandringsleder finns ofta vindskydd (markerade på kartan)
• Lyxen att sova på plant underlag
• Man har ett riktigt tak över huvudet och åtminstone 3 riktiga väggar i sitt ”boende”
• Man behöver inte bära med sig sin sovplats
• Inifrån vindskyddet ser man rakt ut i naturen
• Ofta finns grillplatser i anslutning till vindskydden (och ibland även dass)
• Vindskydd är ofta byggda på natursköna platser

Nackdelar med vindskydd

• Vindskyddet man har tänkt sova i kan vara upptaget när man kommer fram
• Man måste hinna fram till det tänkta målet och kan inte vara lika flexibel i var man stannar

Hammock / hängmatta

Sedan jag prövade på att sova i hammock / hängmatta måste jag erkänna att det är ett av de mysigaste sätten jag vet att sova ute. Det ger en större naturupplevelse än att sova i tält, och det är otroligt behagligt att låta sig gungas/vaggas när man ligger i sin lilla kokong.

Fördelar med att sova i hammock

• I hammocken kommer man närmare naturen
• Man kan ligga och se ut genom myggnätet (om man har hammock med myggnät)
• Känslan när man gungas/vaggas av vinden
• Man slipper bry sig om kottar, pinnar och stenar som skär in i ryggen
• Urvalet av platser där man kan övernatta är stort
• Myggfritt boende (om hammocken har myggnät)

Nackdelar med att sova i hammock

• Det kyler mycket mer underifrån än när man sover på marken – så använd alltid liggunderlag i hammocken så att du har isolering under ryggen
• Man måste hitta stabila träd som står på lämpligt avstånd från varandra
• I en hammock är man mer utsatt för väder och vind (men det blir mer skyddat om man använder en tarp ovanför)
• Om man inte är så bra på knopar behöver man någon som visar hur man hänger upp den (eller köp enkla treehuggers och karbinhakar istället)

Under bar himmel

När vi nu ändå pratar om naturupplevelsen i att sova ute så borde det inte finnas något som slår känslan av att sova under bar himmel. Alltså att man bara lägger sig i sin sovsäck (förslagsvis på liggunderlaget också) och tillbringar natten så. Personligen har jag bara sovit så en handfull gånger, men det kommer att bli många fler.

Fördelar med att sova under bar himmel

• Ytan för sovplatsen behöver inte vara större än liggunderlaget
• Man kommer inte närmare naturen än så här
• Direkt från sovsäcken njuter man av månsken och stjärnhimmel
• Packningen blir ganska lätt

Nackdelar med att sova under bar himmel

• Risk för mygg
• Väderberoende – om det börjar regna blir allt dyngsurt
• Packningen står utomhus under natten

Trädtält och taktält

I enkäten var det många som uttryckte nyfikenhet på att sova i trädtält eller taktält. Båda dessa typer är tyngre och man bär inte med sig dem i ryggsäcken. Taktält har jag inte prövat, men det är ett tält som sätts fast på bilens vanliga takräcken. Prislappen på dessa är högre än vanliga vandringstält, men det går även att hyra taktält.

Trädtält har jag däremot prövat flera gånger. Eftersom man sätter upp dem med hjälp av spännband blir det väldigt tungt om man ska bära med sig det. Därför är det vanligaste att man hyr övernattning hos någon som har trädtälten uppsatta och klara redan när man kommer. Jag har prövat detta hos Pevon Ecoturism (Vättlefjäll) och hos Styrsö Vandrarhem (Strömstad/Koster). Mysigt och ett bra sätt att pröva på att sova ute.

Vilken utrustning behöver du

När man läser i olika vandringsgrupper på Facebook, eller andra vandringsforum, får man oftast känslan av att det finns miljarder prylar som man absolut måste ha för att vandra eller sova ute. Men så är det inte! Det är faktiskt bara ett fåtal saker du behöver.

Liggunderlag vill du (nog) inte vara utan

Ett liggunderlag är en av väldigt få saker som jag tycker att man verkligen behöver om man ska sova ute. Både för att få det bekvämare när man ska sova, och varmare.

Om jag bara fick ta med mig en sak ut i skogen skulle jag nog välja mitt liggunderlag. Kanske beror det på att jag börjar bli lite äldre (har ju passerat 50 med råge), men jag får annars lite ont i höfter och rygg när jag sover ute. Därför har jag unnat mig ett bekvämt uppblåsbart liggunderlag som är 10 cm tjockt. Under det brukar jag även lägga ett ”vanligt” liggunderlag. Både för att skydda det dyrare/ömtåligare uppblåsbara och för att öka isoleringen mot markkylan.

Köp utrustning som passar ditt behov

Men man behöver absolut inte köpa ett liggunderlag för flera tusen kronor när man ska sova ute första gången. Liggunderlag finns i alla prisklasser. Vill du ha högre komfort, eller ett lätt underlag med liten packvolym, behöver du dock göra en lite större investering. Fram till för bara några år sedan sov jag oftast på enkla liggunderlag (se exempel).

Jag tycker, som med all utrustning, att man ska tänka igenom vad man egentligen behöver och hur ofta man kommer att använda sina saker. Då får man en bra hint om vilken nivå som är rimlig att lägga sig på.

R-värdet indikerar hur bra det skyddar mot kyla

För dig som inte känner till vad R-värde är (något som ofta nämns när man pratar om liggunderlag) kan jag berätta att det är ett sätt att mäta hur bra ett liggunderlag skyddar mot kyla underifrån. Ju högre R-värdet är desto bättre skyddar det. Under kallare årstider (om man är frusen betyder det alla årstider utom sommaren) bör man ha minst 4 i R-värde. Mitt liggunderlag (Sea to summit Ether Light XT Extreme Mat Rectangular Large) har ett R-värde på 6,2.

En sovsäck behöver du också

En annan förutsättning för att du ska kunna sova gott är att du har en sovsäck. Den skyddar dig både mot mygg, vind och kyla. Ärligt talat är det en av de bästa stunderna jag vet; på morgonen innan man ska ta sig upp ur den sköna värmen i sovsäcken.

Sovsäck för en säsong? Eller kanske för tre?

Det finns sovsäckar för en, två, tre eller fyra säsonger. Sovsäckar för en säsong passar enbart under varma sommarnätter, men vet du att du bara ska sova ute på sommaren kan det räcka med en sådan. Om du inte är väldigt frusen. Det går också att använda en liner i sovsäcken för att öka värmen ytterligare (läs mer om liners en bit längre ner).

Personligen har jag satsat på en 3-säsongs i dun som jag använder året runt, och en lite lättare/tunnare i dun som jag använder vår, sommar och tidig höst. Men jag fryser lätt och brukar använda både liner och varmvattenflaska i sovsäcken under de kallaste nätterna. Självklart väljer jag enbart märken som är fyllda med RDS-certifierat dun som är plockat från icke levande fåglar när jag köper dunsovsäck.

Att tänka på när du väljer sovsäck

Det finns ett otroligt stort utbud av sovsäckar, och det är viktigt att först och främst tänka igenom när på året du kommer att sova ute, hur ofta du kommer att göra det, och om du har speciella tankar kring materialet/fyllningen. Tänk på att inte titta på vilken temperatur tillverkaren anger som extremtemperatur, utan på den som står som komforttemperatur. Oftast står det en temperatur för kvinnor och en för män, för vi kvinnor börjar oftast frysa tidigare än män.

Välj en sovsäck som passar din längd så du inte behöver värma upp kall luft när du lägger dig på kvällen. Titta också på packmått och vikt om det är faktorer som är viktiga för dig. Förra året fick jag till exempel hem en underbar vintersovsäck som tyvärr var så stor att den inte fick plats i min ryggsäck, så den fick åka tillbaka till butiken.

De flesta vill även ha ett tält eller en hammock

Personligen älskar jag att sova under bar himmel, men då är man förstås lite mer beroende av ”vänligt” väder. Så jag förstår att de flesta föredrar tryggheten att ha med sig ett tält eller hammock när de ska sova ute. Det finns oerhört mycket att tänka på när man ska välja till exempel ett tält, så det kommer jag att skriva om vid ett annat tillfälle.

Och några lite mindre nödvändiga saker

Om man som jag tillbringar många nätter utomhus varje år händer det att man investerar i saker som inte är helt nödvändiga. Som en kudde till exempel.

Kudde

Sedan jag började använda kudde kan jag inte sova ute utan att ha med mig den. Det finns sköna kuddar i många modeller. Själv har jag en uppblåsbar från Sea to Summit (Aeros ultralight) som knappt tar någon plats alls i packat format.

Liner

En annan sak som inte är helt nödvändig, men ändå väldigt bra att ha, är en liner, också kallat sovsäckslakan. En liner är en en ”påse” som man lägger inuti sovsäcken. Många sover i liner för att slippa få smuts och svett i själva sovsäcken.

För mig som är frusen har den ett helt annat huvudsyfte – nämligen att höja temperaturen i sovsäcken. Den jag använder på sommaren är är gjord i merinoull. Den är supertunn, men värmer härligt (ska höja sovsäckens temperatur med 11 grader) och är en av mina favoritprylar. Även linern tar liten plats när den är packad.

Jag måste erkänna att jag faktiskt har en liner till, och den är i fleece. Supergo när jag vintertältar. Varma sommarnätter fungerar den att sova i som den är, utan sovsäck. Fleece-linern tar dock större plats i packningen. Men.. under lång tid hade jag bara med mig en tunn fleecefilt från Rusta som jag la inne i sovsäcken, så man måste inte nödvändigtvis köpa dyra saker.

Så här kommer du igång

Att sova ute behöver inte vara ett så stort projekt som man kanske tänker sig. En övernattning behöver inte heller genomföras i anslutning till en längre vandring. Man kan unna sig en utenatt bara för att det är mysigt – eller kanske för att man vill testa/träna.

Om du inte har sovit ute tidigare föreslår jag att du börjar med ett mini-äventyr. För en del innebär det att övernatta i sin trädgård, och för en del att välja en närbelägen plats.

Det jag tycker är viktigast är att man har en reträttväg. Alltså ett sätt att dra sig tillbaka om man känner att det blir för ”stort”. Sover man i trädgården kan man helt enkelt gå in, och annars kan man kanske gå tillbaka till bilen (gå alltså inte för långt bort). Man ska inte se det som ett nederlag om man inte klarar av att sova hela natten första gången. Det är ett framsteg även om man bara låg i sovsäcken och vände sig fram och tillbaka en timme. Nästa försök kanske det funkar hela natten.

Visst vill du uppleva det här?

Efter att du har läst här hoppas jag att du känner dig inspirerad att gå ut i naturen – och kanske även övernatta där. Så ut och njut av frihet och naturupplevelser nu. Men jag varnar – det är beroendeframkallande att sova ute!

Bra-att-ha-länkar när man ska sova ute

Om du letar efter produkter som kan vara bra, användbara eller trevliga när du ska sova ute kan jag rekommendera att du till exempel tittar på tält och vindskydd eller sovsäckar och liggunderlag hos Widforss. De har både har stort sortiment och snabba leveranser.

Letar du mer inspiration om att vara (och sova) ute kan jag även rekommendera Friluftsfrämjandets webb.

Det kommer mera

Eftersom jag fått så många frågor kring närliggande ämnen kommer jag att skriva fler artiklar framöver. Titta gärna in här igen.

Inlägget Allt du behöver veta för att sova ute dök först upp på Hemomkringvandring.

Precis som förra helgen blev det en tur till Svartedalen denna helg för att utforska området vidare. Till skillnad mot sist då jag gick ensam hade jag sällskap av Helena. Och vi sov i vindskydd istället för tält. Sjön som vi utgick från var Korsvatten. Faktiskt inte särskilt långt från sjöarna jag gick runt sist.

Redan på fredagskvällen var vi på plats

Eftersom båda jobbade på fredagen hade vi inte möjlighet att ses förrän mörkret hade fallit. Under eftermiddagen hade vindarna tilltagit rejält, så jag gjorde om planerna lite. Jag visste att det finns en presenning att rulla ner för öppningen vid vindskyddet vid Stora Äggdalssjön, så vi åkte dit på kvällen bara för att övernatta.

Men vi var inte först på plats, så efter att ha bytt några ord med killarna som planerade att sova där åkte vi ”tillbaka” några kilometer längs grusvägen. Från parkeringen var det bara något hundratal meter till vindskyddet. Dit gick vi i pannlampornas sken, så det var ett äventyr i sig. När vi hittat fram bäddade vi innan vi gjorde upp en brasa med veden vi burit med oss.

Kvällsbrasa

Månen var full och glittrade i sjön framför vindskyddet. Himlen var beströdd med stjärnor. Men vindarna var kraftiga, och vi hade ofantlig tur att det blåste åt rätt håll. När vi satt i vindskyddets öppning var vi nämligen helt skyddade från vinden. Medan kvällen gick grillade vi korv, åt Wild Chips och torkad frukt. Dessutom pratade vi en massa, och skrattade.

På grund av att det var första gången Helena skulle sova i vindskydd ställde hon en del frågor, och jag var otroligt glad över att jag fick vara med på hennes premiärnatt. Till saken hör att hon brukar ha väldigt svårt att sova när hon är ute, men detta blev faktiskt sömnmässigt hennes bästa utenatt.

Frukost och regnig förmiddag vid Korsvatten

Redan i soluppgången, som inte syntes bakom allt grått, åt vi frukost innan vi packade ihop. Trots att SMHI utlovat uppehåll fram till lunch smådroppade regnet utanför. Men det gjorde det ännu mysigare för oss att sitta under tak.

Därefter gav vi oss ut på den blå leden som utgår från Korsvatten. Mestadels gick vi längs stigar, men en kort bit gick vi på en liten grusväg (vägen som leder fram till parkeringen). Just nu var det väldigt blött i markerna, men vi tog oss runt torrskodda hela rundan. Helena hade både vandringskängor och gaiters på sig. Jag hade bara mina låga skor Rover från Icebug. Men jag var både torr och varm – som vanligt. Det är verkligen svårt att inte älska de skorna.

Lugnt, folkfritt och rogivande

Leden passerar flera sjöar och jag kan tänka mig att området är helt magiskt vackert i solsken. Även i regn var det vackert, men det är svårare att fånga det med kameran. Skog, mossa, småberg – ja, Svartedalen helt enkelt.

Vid Storesjön skulle det enligt kartan finnas en grotta, men om det var den vi hittade var det inte mycket till grotta. Så jag rekommenderar kanske inte just den avstickaren från leden, även om den inte var mer än något hundratal meter.

Däremot fanns många andra platser där man kan stanna. Kanske för att ta ett skogsbad (det verkar vara många som vill göra det), eller varför inte för att leka kurragömma, eller testa om man har ett lika bra vårskrik som Ronja Rövardotter till exempel? Miljön är så underbart mossig och stigarna inte särskilt upptrampade.

Vid sjön Korsvatten finns ett vindskydd med eldstad.

Mig störde det lite att man ser en kraftledning mitt emot vindskyddet. Och även att flera kraftledningar korsar Korsvatten (där man går längs en annan del av sjön som inte syns från vindskyddet). Men förutom det är det naturskönt, och framför allt lugnt och stillsamt. De enda människor som jag och Helena mötte på turen (6 km) var några jägare som satt på pass.

Den här blå leden kommer jag att gå igen, för jag är nyfiken på hur det ser ut när lövträden inte står lika avklädda längre. Och kanske även få se några solstrålar som silar ner på alla sjöarna.

Avslutningsvis – några användbara länkar

Både Korsvatten och Timmervatten ligger i Svartedalens naturreservat. I just den här delen av reservatet är det tillåtet att tälta, men inte att göra upp eld förutom i anvisade eldstäder. Från parkeringen är det bara 300 meter fram till sjön.

Från parkeringen utgår även två andra leder. Den som jag beskriver här är den längsta, 6 km, och markerad med blått. Sedan finns både en grön och en röd som är 3,5 kilometer vardera. Det går alldeles utmärkt att kombinera flera av dem till en längre tur. Vid Timmersvatten går det också att kombinera med lederna som går runt Översjön och Hungsersvatten.

Hos Västsverige/Södra Bohuslän Turism kan du läsa mer om Svartedalens friluftsområde. Personligen har jag med mig orienteringkartan ”Svartedalen-Kungälv, skala 1:25.000” när jag är i området.

Länkar till fler inlägg från Svartedalen

Här finns länkar till fler turer jag gjort i Svartedalen (både i naturreservatet och i området utanför reservatet).

Inlägget Blå led, Korsvatten i Svartedalen – 6 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Ibland är det lätt att dagar och kvällar bara rinner iväg. Att den lediga tiden på arbetsdagarna blir till slentrian. Så kände jag tidigare i veckan, så i onsdags frågade jag Lars om han ville följa med på en mitt-i-veckan-tur med övernattning. Till min glädje ville han det (jag hade gått ut själv annars, men det är mysigt med sällskap).

Först en kort vandring

Eftersom jag hade en plan sa jag att platsen var en överraskning. Och att han inte behövde packa tält eller hammock. Planen var att vi skulle sova i ett vindskydd som Helena och jag passerade på etapp 9, bohusleden, förra helgen. Men försäkerhets skulle tog vi med en tarp. Trots att det var onsdag så kunde ju fler ha lust att göra en mitt-i-veckan-tur.

Vi parkerade bilen vid Bottenstugan i Svartedalen. Vilken är startpunkten för etapp 9. Därifrån följde vi bohusleden uppför en backig grusväg och sedan kuperad stig genom mossig skog. Efter bara 1,5 kilometer var vi framme vid målet för dagens tur – vindskyddet som ligger på en smal landremsa mellan sjöarna Lilla och Stora Iglekärr. Vandringsleden passerar precis utanför det mysiga vindskyddet med gräs på taket.

Eftermiddagsbad i skogssjö

Visserligen var himlen mörkgrå och molnen hopade sig, men precis när vi kom fram till vindskyddet sken solen. Både Lars och hundarna hoppade glatt ner i sjön för ett bad. Själv är jag en badkruka så jag höll mig på land, men agerade handdukshållare och pepp. För vattnet var visst inte lika varmt som det såg ut när solen sken.

Efter en stund var det färdigbadat och Lars klädde på sig för att slippa både de hårda vindarna och myggen. Vi hade med oss ved och gjorde upp en brasa i eldstaden.

Just nu får du 33 % rabatt om du beställer mina favorit-vandringsstrumpor från Happy Hiking. Ange koden hemomkringvandring. Gäller till och med 2021-09-30.

Härlig brasa och lyxig kvällsmat

Till att börja med gjorde vi bara en brasa som vi genast lät bli till glöd. Orsaken var att vi hade med oss lite rådjurskött som vi tänkte grilla. Till det lyxigt goda skivade köttet åt vi sallad och mangodressing i pitabröd.

Så fort vi grillat klart matade vi elden med mera ved så att vi kunde njuta av sprakandet. Regnet hängde i luften så det var extra härligt med värmen från brasan. Vi satt länge så. Sida vid sida. Täljde lite. Pratade lite. Filosoferade i tysthet. Allt medan det skymde runt oss.

Mitt-i-veckan-turens övernattning

Hösten närmar sig med stormsteg nu. Och det märks framför allt på att det mörknar så tidigt på kvällen. Redan runt 21.30 kröp vi ner i sovsäckarna inne i vindskyddet. Hundarna snarkade i stort sett innan de hunnit lägga ner huvudet på sina bäddar. Och likaså jag, men Lars är kvällsmänniska och var vaken lite längre.

När mitt alarm ljöd klockan 05.15 krånglade jag mig ur sovsäcken och hoppade i kängorna. Dessutom hängde jag på mig en jacka medan jag tog med mig hundarna uppför en kulle. Medan jag ringde för att väcka min bonusson så han inte skulle komma för sent till jobbet passade hundarna på att uträtta sina morgonbehov.

Anledningen till att jag gick upp på kullen var att det inte fanns något som helst nät nere vid vindskyddet, så jag var helt enkelt tvungen för att få kontakt med omvärlden. Även att jag hellre hade stannat kvar i sovsäcken.

45 minuter senare var det dags att upprepa proceduren för att se till att min dotter kom upp i tid för att hinna till skolan. Egentligen skulle jag själv varit uppe vid den här tiden om jag varit hemma, men jag valde att ta ut flextid några timmar den här torsdagsmorgonen.

Upptäcktsfärd och utefrukost

Eftersom jag ändå var uppe bestämde jag mig för att jag lika gärna kunde gå på en morgontur med hundarna. Först följde vi bohusleden. Men när vi var på väg tillbaka till vindskyddet följde jag ett infall att försöka gå runt en av sjöarna. Det tog oss ungefär en halvtimme att gå runt Lilla Iglekärr och var bitvis lite trixigt. Men det var roligt, och vi fick en del fina vyer (hundarna och jag).

Tillbaka vid vindskyddet väckte jag Lars. Det började bli dags att packa ihop våra sovsaker och börja med frukosten. Morgonen var riktigt mulen, men det var underbart att sitta sida vid sida i vindskyddet och äta tillsammans. Kaffe, varm choklad, söta hjärtformade mackor. Tänk att kunna göra så här en helt vanlig arbetsdag.

När vi var klara packade vi ihop vår lägerplats och gick den korta promenaden genom skogen ner till bilen vid Bottenstugan. De första dropparna regn kom mindre än 2 minuter efter att vi hade börjat köra hemåt. Och regnet tilltog ju längre vi kom. Jag var oerhört tacksam att vi hade uppehåll hela vår mitt-i-veckan-tur. Det gör upplevelsen till något helt annat än när man går i regn och blåst.

Sammanfattningsvis…

Idén med att ta en mitt-i-veckan-tur var riktigt bra. Om jag får säga det själv. I och med att man inte har hunnit få så höga förväntningar så blir glädjen och upplevelsen så mycket större. Vi brukar försöka gå ut och grilla korv i skogen med tonåringarna mitt i veckan. Eller åka iväg till havet och se på solnedgången. Men att hinna med en övernattning mellan två arbetsdagar kändes som en oerhörd frihet.

Så min tanke med detta inlägg är inte att tipsa om en exakt plats (men du kan läsa om bohusleden etapp 9 i mitt tidigare inlägg, eller på Bohusledens egen webbsida). Utan att få dig att hitta energi och vardagsglädje i att själv skapa tillfällen att vara ute oftare. Att ta vara på de där vardagarna och göra en mitt-i-veckan-tur av något slag med jämna mellanrum. Och faktiskt använda den där tiden som annars bara rinner mellan fingarna. Det behövs så lite för att göra en vanlig dag till en dag värd att minnas!

Inlägget Mitt-i-veckan-tur med övernattning dök först upp på Hemomkringvandring.

På grund av sjukdom och sjukhusvistelser (min sambo Lars) har vi inte kunnat sova ute så mycket som vi velat. Och vår tradition med sova-ute-fredagsmys kom helt av sig i början av sommaren. Men nu blev det äntligen av igen, och vi begav oss till Stora Kroksjöns naturreservat i Risveden.

Runt Kroksjön finns fyra vindskydd

Eftersom vi gav oss ut redan tidigt på eftermiddagen hade vi egentligen gott om tid. Men den olycksbådande blåsvarta himlen fick oss ändå att öka på stegen längs stigen från parkeringen. Förra sommaren besökte vi Kroksjön vid två tillfällen (läs mer i länkarna nertill), så vi visste att där finns fyra vindskydd.

Vi planerade att sova i det sista (eller första, beroende på vilket håll man går runt sjön förstås). Ett vindskydd som ligger högt upp, med sjöutsikt, men ändå en bit in bland skyddande tallar. Om det skulle vara upptaget skulle vi gå vidare mot nästa.

Full fart längs stigen

Från parkeringen är det ungefär 700 meter längs en skogsstig som ger ordentlig skogskänsla. När vi kom fram till Kroksjön valde vi att gå till vänster, eftersom det skulle bli närmare till den tänkta sovplatsen.

Stigen följer här sjökanten, om än uppe på berget. Stigen är kuperad, men väl märkt. Efter att vi hade tagit oss förbi några uddar nådde vi vindskyddet precis när de första regndropparna föll. Och till vår lycka var det ledigt.

Torra trots regn och åska

Till att börja med var det bara ett lätt duggregn som föll. Men av de mörka tunga molnen förstod vi att ett rejält regnväder strax skulle vara över oss. Därför ställde vi bara in ryggsäckarna i vindskyddet och gick ut i den omgivande skogen för att plocka pinnar, kvistar och annat brännbart från marken. Visserligen hade vi med oss egen ved, men vi behövde något som är lättare att tända med.

Snart öste regnet ner, och på håll hörde vi åskan. Vi skyndade tillbaka till vindskyddet och gjorde i ordning sovplatserna. Där satt vi sedan och pratade och gosade med hundarna medan det smattrade mot taket. Vi kunde konstatera att vindskyddet var välbyggt och tätt, för inte en regndroppe kom in på oss. Dessutom sticker taket ut en bit på framsidan och skyddar även det. Åskan passerade oss och drog snabbt vidare. Men regnet höll i sig en timme ungefär.

Härlig brasa förgyllde kvällen

Så snart regnet avtog gjorde vi i ordning för att tända brasan i eldstaden utanför vindskyddet. Tyvärr var eldstaden så långt ifrån att vi inte kunde dra nytta av värmen inne i skyddet. Inte heller fanns några sittplatser runt den. Men brasan gav snart ifrån sig värme i den ruggiga kvällen (när man stod bredvid). Och när mörkret sänkte sig njöt vi av knastrandet och det varma ljuset.

På grund av brandrök som kom till oss över sjön under kvällen, och även en del ljud, förstod vi att även de andra vindskydden var bebodda. Dessvärre verkade inte övriga gäng haft med sig egen ved. Dels hörde vi långvarigt yxhuggande (jag hoppas att de inte högg ner träd som vi sett att folk gjort på många ställen runt vindskydd). Och dels fortsatte det ryka surrök länge.

Kvällen tillbringade vi med att strosa runt på vårt ”berg”, leka med hundarna, äta kladdkaka, och att bara vara. Till min förvåning upptäckte att jag suttit rakt upp och ner i vindskyddet en hel timme utan att bli rastlös eller ens känna att så lång tid förflutit. Naturen är underbart rogivande.

God sömn före tur runt Kroksjön

Som vanligt sov både jag och Lars väldigt gott i friskluften på natten. Så när hundarna väckte mig strax efter klockan 06 kändes det inte alls svårt att stiga upp. Tvärtom kände jag mig full av energi och livslust. Ännu bättre blev det när jag kikade ut och såg att alla moln var som bortblåsta.

Glad i hågen tog jag med mig hundarna och gick stigen runt Kroksjön. Den är ungefär 4 kilometer lång och vi gick här även förra sommaren. Stigen är fin förutom en liten vid sjöns södra sida där det är väldigt blött. Och gräset där är högt och var givetvis väldigt blött efter föregående kvällsregnande.

Men jag är glad över dessa våtmarker, för där längs spången fick jag se mitt livs första klockgentiania. Den var visserligen bara i knopp, men åh så vacker. Sedan fick blomnörden i mig nästan hjärtstillestånd, för längs stigen trängdes gentianorna. Sist jag gick här var det myrliljorna som fick mig mitt hjärta att klappa snabbare.

Frukost och byte till torra kläder

Efter en och en halv timme var vi tillbaka vid vindskyddet. Vi väckte Lars för jag började bli sugen på frukost. Dessutom frös jag lite eftersom jag blev blöt både om fötter och ända upp på låren på byxorna när jag gick genom allt gräs. Som tur var hade jag med mig extra byxor. Och extra strumpor har jag ju alltid med mig.

Just nu får du 33 % rabatt om du beställer mina favorit-vandringsstrumpor från Happy Hiking. Ange koden hemomkringvandring. Gäller till och med 2021-09-30.

Frukosten åt vi sittande inne i vindskyddet, medan vi njöt av det vackra landskapet utanför. Solen kämpade mot molnen som började samlas, så vi bestämde oss för att gå raka spåret till bilen när vi hade ätit klart.

Med lätta steg gick vi, med glada trötta hundar bakom oss, mot parkeringen. Vi hann inte köra långt innan regnet studsade mot vindrutan, och vi var tacksamma över att vi även fick avsluta höstens första fredagsmys-tur torra.

Länkar till tidigare inlägg om Kroksjön

– Utflykt till naturreservatet Kroksjön, Risveden (2020)
– Stigen runt Stora Kroksjön, Risveden

Och länk till ett senare inlägg – då det regnade när vi övernattade i ett av de andra vindskydden runt Kroksjön.

Ärligt talat så är hela Risveden ett av mina favoritområden. Så åker du till Kroksjön rekommenderar jag att du även besöker något av de andra reservaten där. Här hittar du alla inlägg som jag skrivit om Risveden.

Och så en liten vägbeskrivning

Slutligen kommer såklart en vägbeskrivning: Naturreservatet Kroksjön ligger cirka 35 km nordost om Göteborg. Sväng mot Skogstorp i Skepplanda, sedan är det skyltat ”Risveden”. Stig och parkering för Kroksjön ligger strax efter sista boningshuset.

Och så den obligatoriska faktalänken som den här gången går till till Risvedens sida om Kroksjön

Några av mina Instagrambilder från Risveden

[instagram-feed feed=15]

Inlägget Åska i vindskydd – Kroksjön, Risveden dök först upp på Hemomkringvandring.

När vi började spåna på vad vi skulle göra under påskhelgen kom Lars med ett förslag. Nämligen att gå ut i skogen och bygga ett skydd / vindskydd av granris. Förmodligen föreslog han detta för att det var flera månader sedan vi gjorde något ”äventyrligt”. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att undra om det inte var ett diskret sätt för honom att lära mig en del saker som jag är ganska dålig på.

Att välja plats och komma igång

Den här gången skulle vi utgå från vårt hus och gå till fots istället för att ta bilen någonstans. Eftersom både valpen (Balder) och den vuxna hunden (Wilma) skulle följa med kunde vi inte gå så långt. Därför bestämde vi oss för att gå upp på en höjd i närheten, och dra dit granris från ett hygge i närheten. Lars hade ett förslag på plats, men jag ville att vi skulle välja en annan höjd – med ”finare” utsikt.

Givetvis (!) blev det platsen jag önskade – vilket jag ganska snart började ångra. Från den fina utsiktspunkten var det några hundra meter till området som avverkats, så det blev långt att gå varje vända för att hämta granris. Lars lärde mig ett bra knep, att göra en klyka av en gren och hänga på granriset på den. På så sätt kunde jag få med mig betydligt mer ris än om jag hade burit eller släpat ”för hand”. Medan jag släpade ris fixade Lars några slanor till själva grundkonstruktionen.

Sedan satte vi igång med själva byggandet. Eftersom jag varit scout i min ungdom trodde jag att jag hade bra koll på knopar och sådant. Fast det hade jag verkligen inte. Även de gånger vi använde knopar jag kände till så hade Lars smarta små twistar som gjorde dem hållbarare eller bättre på annat sätt. Jag kände mig helt novis. Men jag fick titta på, och sedan testa själv. Och vi fick faktiskt ihop en ställning som stod tillräckligt stabilt för att vi skulle kunna börja hänga dit granriset. Vilket man börjar göra nerifrån. Inte uppifrån som jag tyckte kändes mest naturligt.

Dags att njuta av vårt verk

Det blev en kamp mot tiden, för solen dalade snabbare än vi önskat. Men vi hann få vårt vindskydd klart innan det mörknat helt. Och även göra upp en liten eld med medhavd ved. Medan lugnet sänkte sig runt oss satt vi bara där på våra liggunderlag, åt kvällsmat, myste med hundarna, småpratade och tittade på stjärnorna.

Temperaturen sjönk i kvällningen, och vi konstaterade att det nog skulle bli ännu en natt med minusgrader. Att ha brasan var oerhört lyxigt, och vi satt länge och bara njöt i nuet innan vi bestämde oss för att göra kväll och krypa ner i de varma sovsäckarna.

Stjärnklar natt och vacker morgon

Det går inte att beskriva känslan man får när man ligger i sovsäcken och ser ut på den stjärnklara himlen. Efter en stund tittade även månen fram och lyste upp natten.

Lite kallt var det under natten, men inte så farligt att jag frös. Därför sov jag gott ända tills hundarna tyckte att det var morgon och dags att gå upp. När de hade fått gå ut och göra sina morgonbehov tog vi det lite lugnt och låg kvar en stund och njöt av vårt lilla vindskydd.

Sedan packade vi våra bäddar och började plocka ner vårt skydd. Alla snörstumpar packades i en påse och togs med hem. Ris och slanor drogs ner i skogen. Platsen såg nästan ut som innan vi kom dit – bortsett från att det blivit en liten stig i mossan på berget där vi gått fram och tillbaka med allt ris.

Vilka lärdomar gjorde jag inför nästa vindskydd?

1. Att det är viktigare att välja plats utifrån var byggmaterialet finns – istället för att utgå från utsikten
2. Vad som behövs för att bygga ett skydd
3. Att jag kan få med mig väldigt mycket granris om jag bär/släpar det i en klyka
4. Vilka knopar jag kan använda (och knep för att pimpa till scout-knoparna jag kan)
5. Hur man flätar granriset för att skyddet ska hålla och bli tätt

Blir du inspirerad att testa själv? Till exempel här (överlevnad.se) kan du läsa på lite och få konkreta tips. Eller kontakta Lars (Göta Äventyr) för en liten överlevnadskurs.

OBS! Inga levande träd skadades vid byggandet av detta vindskydd. Vi använde enbart material från ett hygge.

Inlägget Vindskydd av granris – egenbyggt dök först upp på Hemomkringvandring.

På senaste tiden har Lars och jag övernattat på många fina platser. Den här helgen stod kåtan i Herrestadsfjällets naturreservat på vår agenda, och jag är glad att vi verkligen kom iväg. För det första var det otroligt vackert runt kåtan. Och för det andra var det lyxigt att sova i en så vindtät och rymlig byggnad. Men nu går jag visst händelserna i förväg – åter till ordningen!

På väg till ovanlig sovbyggnad – en kåta

Precis som vanligt åkte vi hemifrån direkt när jag slutade jobba på fredagen. Eftersom Herrestadsfjällets naturreservat ligger i grannkommunen Uddevalla så krävdes ingen lång bilfärd. På grund av att vi har med vår valp (Balder) kan vi inte gå så långt, så vi parkerade vid Metsjön istället för att gå någon av lederna fram. Från Metsjön följde vi Bohusleden i ungefär en och en halv kilometer. Underlaget var skogsväg och lätt att gå. Längs vägen passerade vi Krokestugan – som vi för övrigt har bokat av Friluftsfrämjandet i Uddevalla för lite familjetid framöver.

Då vi hade ställt ifrån oss våra ryggsäckar inne i kåtan gick vi på en liten upptäcktsfärd på udden. På grund av att den är ganska liten kunde det gått snabbt. Men Lars passade på att klättra i träd, gå på plankan och lite annat – så det tog tid ändå.

Veckans fredagsmat blev pulled pork – lagad på kaminen i kåtan

När det började bli för mörkt att vara ute utan pannlampa gick vi in i kåtan och tände en brasa i kaminen (ta med egen ved om du ska hit). Hungern började göra sig påmind och när doften av pulled pork spred sig runt oss vattnades det i munnen. På både tvåbenta och fyrbenta.

Därefter satt vi och åt och drack gott, småpratade, skrattade, kramades och tittade på hundarna som helt utmattade kurat ihop sig på sin bädd. Värmen från kaminen spred sig. Alltså kunde till och med frusna jag ta av mig mössa och jacka inomhus, och det vill inte säga lite. Vintern kändes som ett minne blott och jag njöt av att ha plusgrader. Även att vinden ven därute och regnet smattrade på kåtans tak.

Regnig natt i Herrestads naturreservat

Även efter att vi krupit ner i sovsäckarna småpratade vi en stund, men när vi slutade somnade jag ögonblickligen. Regnet smattrade hemtrevligt mot taket och ögonen föll bara ihop. Klockan 02.40 vaknade jag med ett ryck. Balder stod då och slickade mig i ansiktet (tänk känslan när man ligger med armarna i sovsäcken – som i en kokong!) och jag förstod på hans gnällande att han behövde gå ut. Yrvaket hoppade jag ur sovsäcken och drog på kängor och en tröja och begav mig ut i natten. Visserligen småregnade det fortfarande, men månen kom fram mellan varven och platsen kändes helt magisk. Självklart passade jag på att fota när jag ändå var uppe. Men om det inte hade varit för hundarnas behov hade jag missat detta vackra.

Lite vandring på bohusleden

Det var lite svårt att somna om efter detta, men till slut sjönk jag in i drömmarnas värld igen. Nästa gång jag vaknade var det också hundarna som väckte mig och klockan var cirka 05.45. Då bestämde jag mig för att det fick vara morgon helt enkelt. Därför steg jag upp, bytte om, rastade hundarna och gav dem mat. Därefter traskade vi iväg längs bohusleden i riktning mot Hällerstugan som ligger 3 kilometer bort.

Som vanligt var leden oerhört välmarkerad med orange färg på stolpar och träd. Vi följde den över broar, förbi ruinerna av en gammal fjällgård, längs skogsvägar och stigar förbi och genom myrmark. När vi kom fram till nästa sjö, Tvitjuvan, fick jag vända. Anledningen var återigen vår valp. Eftersom han inte kan/ska gå så långt än försöker jag att vara uppmärksam på om han visar några trötthetstecken. I så fall vänder jag direkt. Vilket jag alltså fick göra idag.

Ändå fick jag fyra kilometer fyllda av nya, vackra intryck. Och jag vet att jag kommer att ha möjlighet att gå den här etappen under påskhelgen. Då tänker jag lämna valpen med morgontrötte husse så att jag och gamla hunden kan gå en lite längre sträcka.

Frukost i kåtan innan vi vänder hemåt

När vi kom tillbaka till kåtan väckte jag (eller rättare sagt de glada hundarna med blöta tassar) Lars. Tack vare att vi hade kvar av vår ved kunde vi tända en liten brasa till frukosten. Kaffe till Lars, och rostade mackor och juice till oss båda. Efter mjukstarten av dagen packade vi våra saker, sopade ur kåtan så att den skulle vara i fint skick för nästa besökare, kollade att vi inte hade glömt något, och stängde dörren efter oss.

Utvilade och glada gick vi mot bilen i gråvädret. Vi hade sådan tur att det var uppehåll tills vi bara var ungefär 200 meter från bilen. Detta blev verkligen en riktig fullträff till utflykt/utenatt, och jag är glad att vi kommer tillbaka till området redan nästa helg.

För dig som vill veta mer om kåtan i Herrestadsfjället

Hitta hit

Kåtan ligger vid sjön Västra Krokevattnet i Herrestadsfjällets naturreservat, Uddevalla kommun, Västra Götalands län. Närmaste parkering hittar du vid Mettjärn, cirka 1,5 kilometer bort och det är skogsväg nästan hela vägen fram. Här hittar du koordinater till kåtan/udden

Bohusleden etapp 14 passerar

Bohusleden, etapp 14 (Bjursjön – Metsjö) passerar precis förbi. Kåtan är alltid öppen som raststuga och är populär bland vandrare. Eftersom du inte kan boka kåtan får du samsas med, och ge plats åt, alla andra vandrare som kommer. Vill du läs mer om Bohusleden etapp 14 gör du det här.

Stugor i naturreservatet kan du hyra av Friluftsfrämjandet, Uddevalla

Om du är intresserad av att hyra någon av stugorna (Kärrestugan, Krokestugan och Hällerstugan) i Herrestadsfjällets naturreservat kontaktar du Friluftsfrämjandet Uddevalla.

Länkar till fler inlägg från Herrestadsfjället

Eftersom vi verkligen tycker om området har det redan hunnit bli några besök i Herrestadsfjället i år.
– Stugorna runt, 16 km – Herrestadsfjället
– Påskdygn i Krokestugan, Herrestadsfjället
– Skridskor och grillning på familjeutflykt
– Må-bra-tid i Kärrestugan, Herrestadsfjället (övernattning)
– Till Herrestadsfjället i jakt på snö

Inlägget Kåtan i Herrestadsfjällets naturreservat dök först upp på Hemomkringvandring.

När jag gjorde mitt medborgarförslag om vindskydd längs Orust Tvärs kollade jag upp vilka vindskydd som fanns i närheten. Det var inte särskilt många, men genom ett tips från Sofia fick jag veta att ett av dem ligger vid Bö tjärn på grannön Tjörn.

Eftersom vi har vår valp Balder med oss försöker vi hitta platser som inte kräver lång vandring. Och jag kom på att just Bö tjärn borde passa oss väldigt bra. Innan vi åkte hemifrån igår åt vi middag med barnen, så det var nästan skymning när vi satte oss i bilen. Bilresan tog ungefär 30 minuter.

Fredagsmys vid Bö tjärn

Vi valde att gå stigen från vattenverket mot vindskyddet (som ligger bredvid Torpet dit det är skyltat). Precis runt vattenverket hade det nyligen avverkats skog, så skogsvägen var ganska geggig och hal. Enligt vad vi fått till oss skulle det ta runt 20 minuter att gå fram till vindskyddet, och det stämde ganska bra. När vi kom fram hade det redan mörknat så vi började med att förbereda kvällsbrasan. Ved hade vi burit med oss.

Temperaturen låg på någon plusgrad, men det blåste en hel del. Därför var det extra skönt att kura ihop sig nära varandra, sittande på ett liggunderlag, i vindskyddets kant framför brasan. Mörkret slöt sig snabbt runt oss. Jag njöt verkligen av lugnet och av tvåsamheten – som dock bröts då och då av att vår valp ville smaka vårt fredagsmys. Eller sitta mellan oss.

Relativt tidigt, för att vara en fredagskväll, kröp vi ner i sovsäckarna. För en gångs skull frös jag inte som en galning medan jag bytte om till ullunderställ (och mina nya ullstrumpor, ull-halsvärmare och ullmössa). Till att börja med var valpen Balder lite orolig. Det var hans första natt i vindskydd. Men när vi hade lagt hans liggunderlag mellan våra kom han snabbt till ro och vi somnade snabbt alla tre.

Första ”varma” ute-natten sedan november

En enda gång under natten var jag vaken och då var det bråttom. Valpen behövde göra sina behov. Du kan nog tänka dig hur det såg ut när jag i mörkret (innan jag fick på pannlampan) krånglade mig ur dubbla sovsäckar, fick av honom selen som var utanpå täcket (som helst inte ska bli kissigt!!) och täcket, krängde på honom selen och satte i kopplet samtidigt som jag försökte få i mina egna fötter i de kalla kängorna och slänga på en tröja utanpå understället. Men det gick bra. Vindskyddet besudlades inte!

Nästa gång jag vaknade var klockan nästan 07. Efter soluppgången med andra ord. Vädret var grått, men det blåste inte längre in i vindskyddet som det gjort på kvällen. Jag konstaterade att det var första ute-natten sedan november som jag inte frusit en enda gång vilket förmodligen berodde både på temperaturen och mina nya tunna merinoull-kläder från Haunted by Nature. Det var heller inte så jobbigt att lämna den varma sovsäcken för att kliva i mina kläder som det varit de senaste månaderna. Strax var jag redo att gå leden runt den lilla sjön Bö tjärn, och jag tog Balder med mig.

Vandringsleden runt Bö tjärn

Efter bara några minuter var vi uppe vid vandringsleden. Vid Torpet svängde vi vänster på leden och hade då sjön på vår vänstra sida. Landskapet var kuperat och gick genom både löv- och barrskog.

Vi fortsatte längs sjön i långsamt tempo. Att gå med hundvalp innebär otaliga stopp, för allt måste undersökas. Och allt man inte sett innan är spännande och antingen superintressant eller lite skrämmande. Skränande svanar till exempel.

Leden går i blandad terräng. En passage är väldigt brant, men där finns rep att ta hjälp av så man inte halkar/ramlar. Här kommer lite blandade bilder:

Favoritdelen av leden runt Bö tjärn var uppe på berget mitt emot vindskyddet. Där är det riktig västkustkänsla där leden går fram över hällarna. Utsikten är också fin och längst upp på toppen, innan leden börjar gå neråt mot skogen, finns ett fikabord med bänkar.

Även att vandringsleden bara är 4 kilometer är den för lång för en valp. Därför valde jag att bära Balder med jämna intervaller, och han verkade mycket nöjd med det arrangemanget. När jag såg honom sacka efter, eller lägga sig ner bredvid stigen tog jag paus och lät honom vila.

Äntligen frukostdags!

Efter nästan två timmar var vi tillbaka vid vindskyddet och då var det dags att packa ihop min sovplats, och att äta frukost med Lars. Han hade njutit av sin sovmorgon, och och vaknat strax innan vi kom tillbaka.

Vädret var grått och blåsigt, så det inbjöd inte direkt till någon längre vistelse sedan vi ätit vår frukost. Istället tog vi på våra ryggsäckar och gick tillbaka till bilen – nöjda med vår sköna start på helgen!

För dig som vill veta mer om Bö tjärn

Friluftsfrämjande på Tjörn (länk till deras info om Bö tjärn) ansvarar för leden vid Bö tjärn, och de sköter även om Torpet.

Vandringsleden runt Bö Tjärn är ungefär 4 kilometer lång. Eldstad och vindskydd finns. På berget på andra sidan sjön finns också en fin rastplats med vid utsikt. OBS! Just nu har det avverkats rejält runt vattenverket, så en liten del av leden är småtrist just nu. Men den bjuder ändå på stor variation och är fin på många ställen så jag tycker absolut att den är värd att gå!

PS. Att hitta parkering var lite bekymmersamt på grund av att det satt en handskriven skylt där det stod att det var parkeringsförbud längs vägen till och med den 15 mars (vi var där den 12-13 mars). Trots det valde vi att ändå till slut att parkera vid en större ficka längs vägen – bortanför vattenverket. Vi stod en bra bit vid sidan av körbanan – och handskrivna skyltar håller vad jag vet inte rent juridiskt. DS.

Inlägget Bö Tjärn på Tjörn – övernattning i vindskydd dök först upp på Hemomkringvandring.