Härön – kustnära vandring på Tjörn

Havsutsikt, klipphällar, strandväxter och vågbrus – det är vad jag vill ha ut av en kustnära vandring. Därför föll jag pladask för Härön – en ö utanför Tjörn som erbjuder precis allt detta och mer därtill.

Jag hade längtat till Härön i ett och ett halvt år

I söndags åkte jag till Kyrkesund på Tjörn för att ta färjan över till lilla Härön. Vilket jag såg fram emot väldigt mycket. För det första skulle jag få sällskap av Helena (länk) som följt mig på Instagram ett tag.

Dessutom hade jag faktiskt längtat efter att få återse ön ända sedan jag var där i januari 2020. Den gången var både sambon och tonåringarna med, och det blev inte så mycket vandrat. Däremot fick vi en mysig utflykt med korvgrillning och fin tid tillsammans.

Lite knölig start

Eftersom det var första gången jag och Helena träffades var det lite extra spännande. Hur skulle det gå? Men vi skrattade och pratade från det att vi träffades i Kyrkesund. Färjeturen gick på ett kick (eller 3 minuter) och vi började glada i hågen gå när vi stigit av färjan. Enligt naturreservatets karta skulle vi svänga till vänster. Men jag sa efter mindre än 100 meter att vi inte hade gått där när vi gick med familjen.

På grund av det vände vi och gick istället norrut. Efter bara ett hundratal meter såg vi Häröns lilla räddningstjänst och då utbrast jag: Här gick vi förra gången! Men snabbt byttes min iver i förvirring. För att sedan övergå i förtvivlan. Jag kände inte igen mig alls. På grund av att området bredvid vandringsleden var en enda stor byggplats. Det såg ut som om man håller på att bygga en väg rakt in över ön.

Mot havet

Så snart leden vek av från vägarbetet lämnade vi samhället bakom oss. Framför oss öppnade sig underbara vyer; Havet, vindpinade träd, små öar, klipphällar att ta sig fram över.

Stigen slingrade sig fram i det kuperade landskapet. Mellan klipphällarna fanns strandängar och våtmarker. Dessutom förundrades vi gång på gång över de stenmurar (stengärdesgårdar) som går spikrakt uppför och nerför bergen. Dessa har förmodligen fungerat som gränsmarkeringar. Men vilket jobb människorna som bodde här har lagt ner på att anlägga dem.

Och mellan bergen finns en äng..

Stigen är markerad med stolpar med gröna romber på. Dessa markeringar står med ganska täta mellanrum så det var bara att hålla utkik där vi gick. Vi gick uppför och nerför små berg, med våtmarker vid sidan av stigen.

När vi hade passerat en andra grind (det går betande djur på ön) var vi redan framme vid Änga som jag hade läst om. Men att läsa om en sak är inte alls detsamma som att se den i verkligheten. Det är svårt att beskriva hur otroligt vackert det var – och samtidigt kändes det helt malplacerat. Hur kan det vara så bördigt mitt i denna karga miljö?

Änga på Härön – vilket ställe

Förundrade gick vi längs stigen strax bredvid en åker. I kanten av åkern växte vallmo och enstaka blåklintar. Och stigen kantades av skogslök (Allium scorodoprasum).

Ända fram till 1980-talet brukades gården på ett traditionellt ålderdomligt sätt, vilket har bidragit till att bevara det vackra skärgårdslandskapet med betade strandängar, små åkrar och slåtterängar.

Vid gården finns bord och bänkar för den som vill ta en paus. Där finns även ett dass. Dessutom vatten och tvål i ett handfat utanför. Några hundra meter längre bort finns ett vindskydd med eldstad, och på en liten äng strax bakom ytterligare fikabord. Här valde även vi att stanna och njuta av platsen.

Och jag passade på att zippa av benen på vandringsbyxorna medan Helena bytte till shorts. Den utlovade solen hade nämligen hittat fram till oss vid det här laget, och vi var alldeles för varmt klädda. Efter en längre paus för frukost och att ta in platsen valde vi att gå vidare söderut, istället för att följa rundslingan/Kuststigen norrut. Rundslingan är 6 kilometer.

Utsiktsberg, brygga och orkidékärr

Eftersom både Helena och jag kände oss nyfikna och pigga följde vi först en stig upp på ett utsiktsberg bredvid Änga. Härifrån såg vi ut över havet både på öns västra och östra sida.

Sedan fortsatte vi söderut. Bredvid stigen löpte ett dike där enstaka fläcknycklar (orkidéer) blommade. Och det fanns mängder av vissnade blommor. Jag konstaterade att vi borde ha varit på Härön några veckor tidigare så hade vi fått se blomsterprakten. Snart var vi framme vid en informationstavla och jag insåg till min förvåning att vi redan var vid det som kallas Bryggan. Självklart gjorde vi en liten avstickare för att titta på bryggan, där det också fanns en grillplats med fikabord och mäktig utsikt över Rörviken.

Därefter vände vi tillbaka till korsningen – som vi upptäckte kallades ”Orkidékärret” på kartan. Och där fanns mycket riktigt en massa fläcknycklar. Men tyvärr inga spår av kärrknipprot som stod nämnd i broschyren – och faktiskt är en av mina favoriter.

Att sedan ta sig upp på utsiktsberget tog inte många minuter. Där passade vi på att vila en stund på en bänk, medan korna som betade på strandängen nedanför tittade undrande på oss. Avstånden är inte särskilt långa någonstans på Härön, vilket jag tycker är väldigt charmigt. I och med att naturen är så otroligt skiftande känns det ändå som om man har förflyttat sig långt. Så är det i och för sig rätt ofta på kustnära vandring.

Dags för lite off-road-vandring

Här hade vi kunnat vända norrut och börja gå mot färjeläget igen. Men vi kände oss inte redo, utan fortsatte stigen framåt mot havet. När vi passerade mellan två hus blev marken allt blötare. Till slut var det som om vi gick mitt i havet. Vi ville otroligt gärna komma närmare bränningarna en bit ut och såg några klippor som borde ge oss bättre utsikt. Därför valde vi att gå tillbaka en liten bit och gå över det blöta området där det var som smalast. Sedan följde vi klipporna så gott det gick. Men mycket zick-zack-gående blev det för att komma runt våtmarker, vattendrag och småraviner.

Efter lite ”klättring”/halkning nerför nådde vi en av klipporna vi sett på avstånd. Solen värmde oss medan vi såg bränningarna framför oss. Havet glittrade och vi fick ibland salta stänk på oss. Jag fotade lyckligt både strandaster, fackelblomster och hampflockel runt oss innan jag satte mig för att äta en macka. Sådant man kan få njuta av vid kustnära vandring. Både Helena och jag var otroligt nöjda med platsen och sprudlade av glädje.

Dags att tänka på refrängen

Hur härligt det än var så har vi båda familjer, så vi fick motvilligt börja tänka på att vända tillbaka mot färjan. Givetvis ville vi helst undvika att gå i det blöta området igen så vi försökte hitta en annan väg tillbaka till leden. Vilket ledde till en ganska spännande stigletning. Inklusive ett parti rumpåkande nerför ett berg, för att ta oss tillbaka till leden. Bildbevis saknas dock.

När vi kommit helskinnade tillbaka till leden följde vi samma stig som vi kommit till Änga. Därefter gick vi längs Kuststigen norrut – den del som vi inte gick på nervägen. Här var det annat än klippor som dominerade. Nämligen ljunghedar. Leden passerar även mängder av vindkrumma träd, en stor våtmark och strandängar där vi hörde kor en bit ifrån oss. Jag bör nog även nämna att den här delen av leden är enklare att gå, och vi mötte ganska många familjer här.

Alldeles för snart var vi ute vid havet på öns östra sida. Härifrån följer man en smal asfalterad väg mellan söta små (och en del större) hus med prunkande trädgårdar. I kanalen mellan Härön och Tjörn, som vi skymtade mellan husen, passerade otaliga båtar.

En liten sammanfattning

Efter ganska exakt 5 timmar, och 11 kilometer, kom vi nöjda och glada tillbaka till färjan. Jättegrytorna och den stora stenen formad som en hund som ska finnas på öns södra sida hann vi dock inte leta upp denna gång. Men vi hade en otroligt rolig, fin och varierad tur om man tycker om kustnära vandring. Det här är en mycket trevlig vandringsled som passar de flesta som kan röra sig i terräng. Däremot går det inte att köra barnvagn längs denna runda – förutom de bitar som går längs vägen. Det finns dock fina platser att gå till även via vägen söderut från färjeläget – bland annat badplatsen. Med största sannolikhet kommer jag att besöka Härön fler gånger.

Information för dig som vill veta mer om Härön

Härön ligger i Tjörn kommun, och du kommer hit med färja som trafikeras av Västtrafik (linje 362 mellan Kyrkesund och Härön).

Länk till mitt förra inlägg om Härön (januari 2020)
Om att vandra på Härön: Länk till Västsverige.coms information
Allt om Härön (inklusive vandringslederna): Länk till Härön.se
Länsstyrelsens information om naturreservatet Härön