Efter en helt otrolig vandringsdag runt Evagraven och Fiskehålsgraven bestämde vi oss för att ta en tältnatt istället för att åka tillbaka till stugan. Vi valde därför att köra till Flatruet och gå upp till Gaske Miesjehkentjahke.

Från Flatruets parkering utöver slätten

Vi körde upp till parkeringen vid Flatruet, Sveriges högst belägna väg. Därifrån var det ”bara” att följa den väl synliga gångvägen ut mot fjällen. Nu var det inte så bara, utan på en del ställen fick man trixa sig ordentligt för att komma torrskodd genom våtmarkerna.

Tältplats på Gaske Miesjehkentjahke

Men när vi kom upp på Gaske, efter ungefär 3,5 kilometers vandring, öppnade sig världen framför oss. Sjön Stentjärnarna bredde ut sig nedanför oss, och dessutom reste fjällen på sig runt omkring oss i alla riktningar.

Uppifrån berget hade vi utsikt bakåt (utöver det stora Flatruet) och åt alla andra håll. Vi höll litetill vänster, och valde sedan varsin plats för att slå upp våra tält.

Lugn kväll och natt på fjället

När allt var klart slog vi oss ner i våra stolar (nej, de är inte otympliga utan bara överdrag som vi trär över våra liggunderlag – Exped Chair Kit heter det) och bara njöt av hur solen sjönk bakom bergen. Men temperaturen sjönk snabbt den med, så vi gjorde tidig kväll och kröp in i våra tält.

Här sitter vi i lugnet – tack Linda för den superfina drönarfilmen.

Kylig morgon – och renar

När vi vaknade på morgonen var det riktigt kallt – det hade till och med varit minusgrader under natten. Linda drack sitt morgonkaffe, och därefter gick vi en liten runda för att få upp värmen i kroppen. Påpälsade med vantar och flera lager kläder packade vi sedan ihop våra saker och tält, medan renar gick nedanför och runt oss.

Vägen tillbaka till parkeringen gick i skönt avslappnat tempo. Vi hann njuta både av att solen då och då försökte skina igenom molnen, och av alla renar som stod, gick och sprang på sidorna om oss.

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att detta var ett helt underbart sätt att inleda vår vecka uppe i Härjedalen/Jämtland på.

Avslutningsvis lite länkar

Turen upp till Gaske Miesjehkentjahke är cirka 7 kilometer tur och retur, om man utgår från parkeringen på Flatruet.

Turen upp till Gaske Miesjehkentjahke beskrivs i boken ”Funäsfjällen, Helags och Ljungdalsfjällen – Vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket, och är tur nummer 40.

Här i bloggen kan du läsa om min förra tur på Flatruet, då jag även gick ner till Stentjärnarna.

Inlägget Tältnatt på Gaske Miesjehkentjahke dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag brukar aldrig vara rädd när jag sover ute, men förra natten var faktiskt riktigt obehaglig. Men då var det inte ensamheten som störde mig – jag var rädd att tältet skulle blåsa iväg.

Valparna gör att vi måste turas om

Eftersom vi har 9 små hundvalpar hemma får vi under en period turas om att gå ut på tur. Igår var det min tur att ”vara ledig”. Egentligen hade jag inte någon särskild plan, men jag längtade efter havet eftersom jag mest varit i skogen de senaste veckorna.

Valet föll, som någon gång tidigare, på Björshuvudet på grannön Tjörn. SMHI hade utlovat strålande väder, och jag valde att tro på dem även att det mulnade på allt mer under eftermiddagen. När jag gick den sträckan från bilen och ner till ”min” strand (cirka 1,5 kilometer) kom världens regnskur. Då blev det regnjacka på mig och regnskydd till ryggsäcken.

Medan jag gick skymde det snabbt. En kort bit hade jag sällskap av två rådjur. Sedan kom jag fram till havet och himlen rodnade vid horisonten. Om jag skulle hinna slå upp tältet före solnedgången skulle jag vara tvungen att skynda på.

Fick flytta tältet på grund av blåsten

På grund av att jag sovit vid Björshuvudet två gånger tidigare, och även varit där några gånger till, känner jag till området ganska väl. Min tanke var att slå upp tältet i en vik där jag inte sovit tidigare. Vilket jag också gjorde. Men sedan fick jag ta ner tältet i all hast på grund av att det blåste så mycket att tältet höll på att slitas sönder.

Jag valde en mer skyddad plats; en liten strandäng med berg på ena sidan och klippor runtom. Det var nu mörkt medan jag slog upp tältet och till slut tände jag pannlampan. Därefter bäddade jag och lyxade till det med att bara ligga och lyssna på alla ljud inne i tältet innan jag tog en kvällspromenad i pannlampans sken.

Jag är otroligt stolt och glad över att få vara ambassadör för IceBug. Redan 2006 köpte jag mina första dubbade vinterkängor från dem, och sedan dess älskar jag greppet man får med deras skor – som igår på hala klippor till exempel. Ta gärna en titt själv på alla skorna här (länk)!

Framåt klockan 21 kröp jag ner i sovsäcken. Det blåste nu en hel del även i min skyddade ”gryta”, men jag somnade gott efter en stund. Då förväntade jag mig att sova gott ända till morgonen – eftersom jag nästan alltid gör det när jag sover ute.

Vaknade av att tältduken slog mot mig..

Men redan klockan 02 vaknade jag. Anledningen var att tältduken slog på mig och hela tältet skakade. En av tältspikarna hade lossnat, så jag kravlade mig dit i understället (på blött gräs). Tack och lov hittade jag pinnen och kunde inifrån tältet sträcka mig ut och sätta fast den igen.

Sedan var det desto svårare att somna. Visst har jag sovit ensam många gånger – och känt mig helt trygg. Visserligen har jag oftast haft hundar med mig, men den här gången blev jag allvarligt oroad. Inte över själva ensamheten, utan över risken att tältet skulle blåsa iväg. Eller blåsa sönder. För vid det här laget blåste det 14-15 sekundmeter med 20 sekundmeter i byarna (enligt SMHI).

Tältduken fladdrade och slog, och nertill blåste det in i tältet (eftersom tältet saknar golv). Jag vände och vred på mig och många tankar flög genom hjärnan på mig. Efter att jag kollat väderleksprognosen stod det nämligen klart att vindstyrkan skulle ligga kvar på samma nivå ända till nästa kväll. Jag önskade verkligen att jag hade tagit med mig ett tunneltält istället för ett tipitält denna tur.

Tänk om tältet skulle blåsa iväg?

Jag funderade på hur jag skulle bära mig åt om tältet släppte så att jag låg där helt utan tält i blåsten.. på hur jag skulle kunna packa ihop sovsäck, liggunderlag.. och få på mig kläder utan skydd av tältet. Och om tältet stod kvar hur jag skulle lyckas med att packa ihop det på morgonen. Och på ifall det vore smartare att packa direkt – i mörkret – och ta mig till bilen. Hittills har jag inte varit ute ensam i sådant väder – utan Lars har alltid tagit hand om de praktiska bitarna om det blivit besvärligt.

När jag legat vaken i nästan 2 timmar bestämde jag mig för att hälla varmvattnet jag haft med i termos ner i min flaska och lägga ner i sovsäcken. Därefter somnade jag direkt och vaknade inte förrän strax efter klockan 6.
Men då vaknade jag med ett ryck. Vinden hade tilltagit ytterligare och på ena sidan av tältet hade alla tältspikar utom de i hörnen lossnat. Jag slängde på mig kläderna och försökte att hjälpligt få i pinnarna. Sedan packade jag min sovsäck och övriga sovsaker i rekordfart innan jag tog mig ur tältet.

Tältet kom ner ”helskinnat”

Det blåste så mycket att jag vacklade i vinden, men min strategi för att få ner tältet utan att fylla det med vind lyckades. Lättad kunde jag börja njuta av skådespelet omkring mig. Jag hade på mig min favoritpolotröja i merinoull under jackan, och nu åkte även pannband och torgvantar i ull på. Jag njöt av de mäktiga vågorna som slog mot klipporna. Och av Björshuvudets silhuett mot gryningsljuset som kämpade mot molnen.

Till slut gick jag tillbaka mot bilen för att köra hem till Orust. Egentligen var min plan att åka ut till antingen Dyrön eller Härmanö, men med vindstyrkor på runt 19 sekundmeter valde jag att spara just dessa vandringar till andra agar. Istället blev det vandring i mer skyddad terräng. Men det berättar jag mer om en annan gång.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag kände mig väldigt nöjd efter den här natten. Både över att jag behöll lugnet trots oron, och över att jag har gjort nya erfarenheter att ta med mig i framtiden.

Avslutningsvis – länkar till fler inlägg

Under bar himmel vid Björshuvudet
Tälta på Öland – lyxig egentid
Skarsjöleden (eller Stora Skarsjön runt), Ljungskile
Höglandsleden: Ädelfors-Lilla Bjälkerum

Inlägget Jag trodde tältet skulle blåsa iväg dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag älskar min familj, och att spendera tid med dem. Men i hektiska perioder har jag ett ganska stort behov av egentid. Igår sa jag till Lars att jag gärna ville sova ute och göra något på egen hand. Då erbjöd han sig direkt att ta hand om hundarna och vara hemma med tonåringarna.

Dags för lite egentid – och tältuppslagning i mörker

Sagt och gjort så packade jag min ryggsäck. Vilket i och för sig gick ganska snabbt, eftersom det mesta redan låg på plats där. Efter att vi hade ätit middag hade det redan börjat skymma när jag rullade jag iväg. Eftersom det var helt mörkt när jag parkerade var det bara att tända pannlampan när jag gav mig in i skogen. Även om jag bara skulle gå drygt en kilometer så var jag glad att det var välkända stigar jag gick på som jag trampat många gånger. Det är otroligt mycket svårare att hitta i mörkret. För att inte tala om att slå upp ett tält i mörkret.

Bara-vara-tid med stjärnklar himmel

Visserligen tog det lite längre tid att få upp tältet när det var mörkt, men det gick bra. Sedan satt jag på liggunderlaget i tältöppningen och verkligen njöt av min egentid.

Jag såg ut över sjön i mörkret – och la märke till att himmelen var alldeles stjärnklar. Och jag njöt av sjöfåglarnas ljud och vattnets porlande där det vann ut i en bäck. Eftersom kvällen var helt vindstilla (och myggfri) var det skönt på alla sätt och vis att bara sitta där.

Tidig morgonaktivitet – leta kantareller

Under natten sov jag oförskämt bra och vaknade kvart i sju till en fin, dimmig morgon.

För mig var inte syftet att bara gå ut och övernatta, utan jag ville fylla min egentid med något mer. Eftersom jag vet att det brukar finnas kantareller i området hade jag tagit med mig svampkorgen. Så fort jag stigit upp och packat ihop mina sovsaker tog jag med mig korgen för en liten runda. Det dröjde inte länge innan jag hittade den första kantarellen. Och så fortsatte det – kantareller vart jag såg!

Det fanns faktiskt så mycket svamp att jag inte kunde plocka och ta med mig allt – korgen blev full på runt 45 minuter. Och då hade jag ändå inte varit på alla ”mina” ställen i närheten.

Dags att avrunda helgens egentid

Tack vare att det fanns så gott om svamp, och gick snabbt att fylla korgen, behövde jag inte stressa. Jag hade gott om tid på mig att hinna hem i utlovad tid. Men jag tog ändå ner tältet och började gå mot bilen. Och jag unnade mig att gå en liten omväg bara för att få se ”vårt” vattenfall. Visserligen var det lite knöligt att gå i de hala backarna längs bäcken med en stor ryggsäck och en korg full med svamp.

Efter att ha suttit och njutit av vattenfallet en stund fortsatte jag mot bilen. Tänk att man kan få så mycket energi av att vara iväg själv i 12-14 timmar. Jag kände mig glad och lätt om hjärtat. Och längtade hem till de mina!

Avslutningsvis.. några ord om platsen

Denna gång gick jag inte längs någon vandringsled. Istället valde jag att åka till det område utenför Nödinge i (Ale kommun) där vi bodde innan vi flyttade till Orust. Vägen som går fram till skogen med stigarna till Långesjön och det lilla vattenfallet är privat och stängd med bom. Men man kan självklart gå genom skogen för att nå dessa platser.

Länkar till andra inlägg från området

Att utforska ett nytt hemomkring (2020-03-31)
När abstinensen efter att tälta slår till (2020-06-02)
Vattenfallsdusch – på hemmaplan (2020-06-27)

Inlägget Egentid med tältnatt och kantareller dök först upp på Hemomkringvandring.

Sedan länge har jag och en väninna, låt oss kalla henne O, planerat att tälta tillsammans. Som tältplats föreslog jag en av mina favoritplatser, sjön Lysevattnet i Hjärtum. När jag såg på väderleksprognosen för veckan blev jag eld och lågor. SMHI utlovade solsken flera dagar i rad, så jag frågade direkt om någon av kvällarna passade henne.

När vi möttes på busstationen i Lilla Edet såg vi nog ut som två ivriga tonårstjejer. Vi kastade oss om halsen på varandra och bubblade av prat under bilresan till sjön Store Väktor i Hjärtum. Ett kort stopp unnade vi oss dock på bensinmacken i Ström för att göra ett psykologiskt viktigt toabesök – och köpa varsin dricka.

Vi följde leden runt sjön Store Väktor, Hjärtum

Grusvägen till Store Väktor är skumpig, så det går inte att hålla någon högre hastighet. Men omgivningarna badade i sol och solglitter så de 25 minuterna i bilen gick snabbt. Vi parkerade vid sjön Kringvattnet och hängde på oss ryggsäckarna. Sedan följde vi stigen som skulle ta oss runt sjön Store Väktor. Vilket är enkelt eftersom stigen är tydligt märkt med gula markeringar på träden.

Snart skymtade vi Store Väktor mellan trädstammarna. Solen glittrade i vattnet, så hela världen kändes ljus och blå. Medan vi häpnade över naturens skönhet gick vi över en liten bro, upp på bergskanten och följde sedan sjön. Men den populära badstranden, där många brukar tälta, låg öde denna dag.

Istället fortsatte vi vår vandring i behagligt tempo. Snart kom vi till brantare partier när stigen gick upp på Lyseberg. Uppe på högsta punkten tog vi en välförtjänt dricka-vatten-paus. Utsikten är slående vacker ut över ett böljande skogslandskap, och vi stannade länge här.

Vi närmar oss Lysevattnet

När vi gått ner från berget vek vi av den gulmarkerade leden och tog avstickaren mot Lysevattnet. Sträckan från korsningen och ner till sjön är max en kilometer och den går svagt neråt genom granskog. Här hittade vi de kantareller vi hållit ögonen öppna efter hela turen. Och de fick givetvis följa med för att förgylla vår middag.

Även denna gång slogs jag av hur vacker den är – Lysevattnet. Redan innan vi nådde fram såg vi glimtar av den mellan träden. Solen lyste upp berget på andra sidan sjön och spegelbilden i vattnet var obeskrivlig. In i det sista var jag orolig att någon annan redan lagt beslag på udden vi tänkt tälta på. Men det fanns inget skäl till oro – den låg och väntade på oss.

Slå upp tält och laga mat

Eftersom vi hade åkt ut sent på eftermiddagen, efter jobbet, började solen redan sjunka. Så vi började med att slå upp tältet. Eller rättare sagt så tog O ett litet bad i den underbara sjön först. Men sedan slog vi upp tältet. Vilket gick på ett kick. Därefter la vi fram vår medhavda ved vid eldstaden, och gick på en liten tur i området för att samla ihop brännbart material att tända med.

O tyckte det var kul att få testa att göra upp eld med tändstål. Men vi enades om att det nog ändå var mer effektivt att laga maten på stormköket. Vår meny bestod av renskavsgryta med potatismos och en sallad. Och chokladmousse till dessert. Därtill hade O även med sig popcorn som vi tänkte poppa senare på kvällen.

Medan mörkret sänkte sig runt oss satt O förnöjt och rörde i kastrullerna. Själv gick jag runt, med pannlampan påslagen, och hämtade mer småpinnar till brasan. När maten var klar satt vi framför brasan tillsammans. Vi såg ut över sjön och njöt av maten. Och sällskapet.

Magisk tjejkväll vid Lysevattnet

Vi blev sittande länge. Samtalet böljade fram och rörde allt mellan himmel och jord. Om högt och lågt, om sorg och glädje. O är en otroligt härlig människa som sprider en massa energi och klokskap omkring sig.

Flera gånger frågade hon om jag hade beställt vädret för denna kväll. För det första var stjärnhimlen ovanför oss och sjön helt otrolig. Inte heller såg vi till några myggor – nej, inte ens röken från brasan blåste in mot oss en enda gång. Det var verkligen en magisk kväll.

Till sist konstaterade vi ändå med viss besvikelse att vi nog var tvungna att krypa in i tältet ändå. Vi skulle båda två jobba nästkommande dag, och vi behövde stiga upp senast klockan 05 för att hinna. Jag somnade snabbt, men vaknade några gånger under natten av att jag glidit iväg. Underlaget var nämligen inte helt plant.

Upp i ottan för att hinna till jobbet

På morgonen vaknade vi och konstaterade när vi tittade ut att det nog skulle bli ännu en fin dag. Enligt min tidplan (ja, jag är lite diktatorisk när det gäller sånt) packade vi våra saker och gjorde sedan en snabb frukost. 10 minuter före ”senast-tiden” lämnade vi Lysevattnet och gick tillbaka mot den gulmarkerade leden vi skulle gå.

Till att börja med var det så mörkt att vi gick med pannlamporna påslagna, men det ljusnade snabbt. Vägen var till stor del lätt att gå och vi kunde långa stunder gå i bredd på skogsvägen.

Solens första strålar nådde oss genom lövträdens grenverk och jag kände mig nästan hög av lycka. Trots att jag inte visste exakt hur lång tid det skulle ta att gå till parkeringen gick vi i ett behagligt prata-och-skratta-tempo. Jag hade gått sträckan några gånger tidigare och kände att jag hade någorlunda koll på tiden.

Flera av platserna vi passerade var gudomligt vackra i det tidiga morgonljuset. Och vi var fulla av härliga intryck och oerhört glädjefull energi när vi nådde bilen. Efter bilresan till busstationen i Lilla Edet konstaterade vi att tidplanen hållit väldigt bra. Vi hade nämligen en kvart till godo innan O:s buss skulle dyka upp.

Vilka minnen jag bär med mig!

Jag måste säga att det är fantastiskt att kunna få en sådan här upplevelse mitt under arbetsveckan. Den här gången behövde jag inte flexa ut på eftermiddagen, men jag flexade 1,5 timme på morgonen. Och den här superhärliga ”tjejkvällen” kommer jag att bära med mig i minnet länge.

Så här hittar du till Lysevattnet

Först och främst bör jag berätta att Lysevattnet ligger i Västergötland, i Hjärtum, Lilla Edets kommun. Det går inte att köra bil fram till sjön. Och det finns heller ingen kollektivtrafik i närheten. Därför valde vi att parkera bilen vid sjön Kringvattnet. Leden som runt sjön Store-Väktor (8 km, följ gul markering) passerar rakt över vändplanen/parkeringen (länk till karta/koordinater). Efter att man har gått över Lyseberg och kommer ner på en skogsväg viker man av från gul led och följer skylt mot Lysevattnet. Därifrån är det mindre än en kilometer till sjön. Dessutom sammanfaller delar av leden runt Store-Väktor med Bohusleden etapp 11.

Länkar till andra inlägg från Lysevattnet och Store Väktor

– Store Väktor runt – och till Backamo
– Lyseberg och Store Väktor
– Litet uthållighetstest – RESUL four day march
– Friluftsutbildning

Inlägget Tjejkväll och tältnatt vid Lysevattnet dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom det var Kristi Himmelsfärdsdag den här veckan sov vi ute redan i onsdags. Men när chansen till ytterligare en utenatt dök upp på lördagen tog vi den givetvis. Vi hade en plats i Svartedalen i åtanke, och vi valde att åka dit. Trots att det är kuperat och blött att gå fram till det – särskilt efter sånt regn som kom under gårdagen.

Liten vandring i regnet

Enligt SMHI skulle regnet upphöra under kvällen. Men när vi parkerade i Svartedalen regnade det fortfarande. Eftersom platsen vi skulle till ligger relativt högt fick vi kämpa längs klafsigt hal stig uppför och nerför berg. Det tog längre tid än beräknat att gå, och det var inte läge att stanna och fota längs vägen, för det mörknade snabbt. Istället gick vi raka spåret (så rakt nu leden och rännilarna längs stigen lät oss gå) till den tänkta lägerplatsen. Som tur var hade ingen annan lagt beslag på den för kvällen.

Tältet uppe – men allt var blött

På grund av regnandet var jag blöt i håret (utom där mössan skyddat). Byxorna var blöta från knäna och ner och kängor och strumpor var blöta de med efter allt klafsande i vatten. Dessutom insåg jag att jag glömt hänga på regnskyddet på ryggsäcken, så min sovsäck hade hunnit bli lite blöt på ena sidan. Så mitt humör var kanske inte det bästa när vi skulle slå upp tältet – särskilt inte när vi upptäckte att den tilltänkta ytan var för liten. Men Lars fixade det genom att låta en stor sten få vara inne i tältet istället för utanför.

Det blev bättre än jag hade trott – nästan som att få ett bord inne i tältet. Tack vare att vi faktiskt kunde ha tältet där vi tänkt oss steg humöret och jag deltog med liv och lust för att leta nedfallna pinnar att använda som tältspik. Visserligen var kläder och utrustning fortfarande rätt blöta, men sedan Lars hängt upp en tarp där vi kunde lufttorka våra kläder kändes allt bättre. Dessutom var det enklare att byta om där än inne i tältet.

Efter lite fotande gick vi och la oss. Hundarna somnade på sina madrasser i stort sett så fort vi kom in i tältet. Själva låg vi och pratade en stund innan mina ögon bara föll ihop.

Efter regnig utenatt kommer sol – och härlig morgon

Den här utenatten måste vara en av dem som gick allra snabbast för mig. Jag hann knappt somna så vaknade jag av fågelkvitter och kelsjuka hundar. Så kändes det, men då hade jag i själva verket sovit i 8 timmar. Helt underbart!

Tältduken var oerhört fuktig på insidan, och sovsäcken på utsidan. Men allt annat var förvånansvärt torrt. Till hundarnas stora glädje steg både jag och Lars upp. Frukost intogs och saker packades.

Vacker, men kuperad vandring

När allt var klart hängde vi på oss ryggsäckarna och började vandringen tillbaka mot bilen. Vi skulle få gäster under dagen och hade inte möjlighet att stanna ute hela dagen. Jag njöt verkligen i fulla drag av den vackra mossiga skogen runt stigen.

Osannolikt nog stötte vi på några av våra Instagram-vänner vid en utsiktspunkt längs leden: Blandstockochsten (följ gärna för att fylla flödet med vackra naturbilder av hög kvalitet). Och inte vilka som helst, utan de som tecknat symbolerna till mina höjdpunkter på Instagram. Riktigt roligt!

Sedan var hundarna ivriga att få komma till bilen eftersom de alltid blir väldigt trötta efter våra utenätter. Därför gick Lars i förväg med dem medan jag strosade på i ett lugnare tempo längs leden.

Vilket vackert ödetorp!

Längs vägen hem var vi tvungna att stanna till vid ett otroligt vackert gammalt ödetorp. Vi hade förväntat oss att hitta gamla ristningar där (inte fornlämningar, utan ristade av en man på 1900-talet), men de var inte ifyllda med färg och därför väldigt svåra att tyda. Men torpet i sig var vackert inbäddat i vårgrönskan och värt ett stopp. Enligt mig i alla fall.

Aldrig hade jag kunnat tro igår kväll, när vi gick där i regnet, att den här dagen skulle bli så fin och bjuda på så många och så vackra intryck. Jag är oerhört tacksam över att jag har möjligheten att få vara ute så här ofta – och att jag dessutom får sällskap av den jag älskar på mina turer.

– Alla bilder på mig har Lars tagit (länk till hans Instagramkonto) –

Inlägget Regnig utenatt i Svartedalen dök först upp på Hemomkringvandring.

Helgens utenatt blev inte exakt som vi planerade den. Men vi fick en många gånger vackrare tältnatt än vi hade förväntat oss. Eftersom vi både åkte och tittade på ett ställe med mängder av vitsippor och tog en sväng förbi vår bokskog så hann det bli lite sent. Vi valde därför att åka till en av våra favoritplatser i Stigfjordens naturreservat här på Orust – bara en kvarts bilväg hemifrån – och slå upp tältet där.

Den här gången hade vi vårt lätta tipi-tält med oss, så det behövdes bara några pinnar så var tältet uppe. Och några stenar till linorna.

Efter att vi hade bäddat och gjort klart fick vi tid att njuta av solnedgången medan temperaturen sjönk ner mot 0:an. Det blev riktigt kallt även att det bara blåste lätta vindar från havet uppe på berget där vi var. Jag fick faktiskt till och med ta på mig vantar. Det var otroligt skönt att bara sitta där och titta ut över fjorden och glädjas över himlens alla färger.

När det mörknade kröp vi ner i sovsäckarna, pratade en stund och somnade sedan snabbt. Jag sov som ett barn ända tills alarmet väckte mig klockan 05.00. Vi skulle åka och fota hjortar och ville komma iväg tidigt. Lars var snabbare än jag ut ur tältet, och så fort han kommit ut ropade han att himlen brann. Själv behövde jag ytterligare några minuter på mig för att bli klar, så jag missade de starkaste färgerna i soluppgången. Men jag fick ändå se en otroligt vacker morgon utanför tältet!

Efter lite fotande packade vi ihop våra saker och gick mot bilen för att åka vidare mot hjorthägnet vi skulle besöka. Och jag var nästan hög efter både kvällens och morgonens vackra intryck!

Här hittar du länkar till fler utenätter / tältnätter

Länkar till fler av mina tältnätter och andra utenätter (de flesta i samband med vandring och inte som här enbart en övernattning)

Inlägget Magiskt vacker tältnatt på Orust dök först upp på Hemomkringvandring.

Igår var vi bara tvungna att sticka ut på en tältnatt, även att vädret skulle vara lika grått som det verkar bli resten av 10-dygnsprognosen. Att sova ute är något som kropp och sinne verkligen saknar när det blir för långt mellan gångerna.

För tillfället måste vi på grund av hälsoskäl hålla oss till äventyr som är lättillgängliga och kräver max någon kilometers vandring, så det är en utmaning för oss som är vana vid att gå långt. Men igår hade vi ett bestämt mål – bokskogen i Uggletofta/Huseby.

Eftersom vi redan är i december, hur svårt det än är att förstå, var det redan kolsvart när vi parkerade bilen på parkeringen och började vår lilla tur upp mot bokskogen som ligger så vackert på berget. I pannlampornas sken var det enkelt att hitta både vandringsleden (Husebyleden) och den plats vi sett ut för tältet redan för några veckor sedan när vi var här.

Marken, som var täckt av ett tjockt lager boklöv, var som väntat väldigt våt. Tältet vi hade med den här gången var ett av våra mindre tipitält av märket Go-Lite. Tältet saknar golv, så vi fick tänka till ordentligt hur vi hanterade ryggsäckarna för att hålla packningen torr (ha, man har väl regnskydd??) medan vi slog upp tältet och gjorde i ordning våra sovplatser.

När allt var på plats gjorde vi upp en härlig brasa utanför tältet och passade på att fota lite innan vi unnade oss en lugn, mysig stund på den fridfulla platsen. De enda ljuden vi hörde var vattnets forsande och (enligt Lars) en ugglas hoande medan lågorna lekte och gjorde olika formationer framför oss.

Temperaturen föll snabbt och runt 21.30 började snöblandat regn falla över oss. Då kröp vi ner i sovsäckarna, pratade en stund innan jag somnade som en stock. Hunden Wilma väckte mig dock några gånger. Hon tyckte det var supertrist att bara ligga och vila hela natten.

Till slut kände jag att jag måste vara en snäll matte, så jag följde med henne ut på en liten upptäcktsfärd. Vi gick genom den lilla bokskogen och halkade upp och nerför berget bredvid. Otroligt vackert var det, men halt.

När vi kom tillbaka till tältet väckte vi min sambo så att vi kunde äta lite frukost tillsammans. Vi fick en otroligt mysig stund medan kaffet kokade upp. Det blev en sån stund som man kommer att minnas länge. Tillsammans-stunder.

Att packa ihop våra saker gick smidigt och det var med lätta steg och glada sinnen vi gick nerför berget tillbaka mot bilen (så fort vi tagit oss nerför de första brantare partierna där det var så halt att jag åkte på rumpan vid ett tillfälle).

Jag är så glad och tacksam för vårt lilla äventyr (det behöver inte vara svårare än så här att göra en vanlig dag till en minnesvärd dag), och avslutar med en bild på hur det ser ut i vårt vardagsrum just nu. All utrustning var helt blöt av kondens. Vattnet rann i stort sett på insidan av tältduken när vi vaknade i morse. Nu hänger allt på tork – så att vi snart kan använda det igen!

Inlägget Tältnatt i decemberrusk dök först upp på Hemomkringvandring.