Ända sedan jag bodde på Styrsö Vandrarhem (utanför Strömstad, det finns ett Styrsö utanför Göteborg också) så har jag längtat tillbaka. I helgen var jag där för tredje gången, och då hade jag även bjudit med mina syskon, min mamma och några nära vänner. Plus deras familjer, och det blev verkligen en av semesterns absoluta höjdpunkter.

Bokade hela Styrsö Vandrarhem

För mig är tid tillsammans med människor jag tycker om alltid värt mer än pengar på bankkontot (haha, det har jag inte mycket av ändå). Så när tanken på att ta med mig mina nära och kära till en av favoritplatserna slagit rot kollade jag upp om det var möjligt. Och det var det. Både att hyra hela anläggningen – och de flesta jag frågade ville följa med.

Den 21-24 juli var det dags, och jag hade då agerat reseledare i förväg och skickat tidtabell för färjan, länkar till långtidsparkeringar och parkeringsbussar och annan bra-att-ha-info. Min tonåring och jag åkte ut redan på fredag förmiddag. Därefter åkte jag tillbaka med färjan för att möta upp de andra inne i Strömstad.

Några av våra aktiviteter

Alltså, denna lilla ö har otroligt mycket att erbjuda. Trots att jag mest uppskattar Styrsö för lugnet och avskildheten. Eftersom vårt gäng på 23 personer och en hund var i varierande åldrar hade jag oroat mig för at det kanske inte skulle passa alla. Jag kunde faktiskt inte haft mer fel – till och med tonåringarna älskade det.

Men vad gjorde vi då härute i nästan 4 dagar?

Äta glass (och mat)

Först och främst – vad är ett sommarlov utan glass? Att det finns en liten kiosk på vandrarhemmet är toppen, och att barnen bara kan ange sitt rumsnummer när de handlar gör det väldigt enkelt.

Gunga, hinderbana och slackline

Under våra dagar, fredag-måndag, så var det en sak som var använd i stort sett hela tiden. Och det var en av gungorna. Av barn, absolut, men den var även populär bland papporna.

Men det bästa var att det även fanns gungor för bebisar. Och dessutom både en naturhinderbana, en slackline och en studsmatta. Det var med andra ord inte det enklaste att samla flocken på 23 personer när det var matdags.

Promenad runt ön

Runt ön finns en fin promenadstig som går i varierade naturtyper. Den är delvis enkel att gå, men delvis kuperad (se beskrivning från första gången jag gick där våren 2022). Jag gick här flera varv med sällskap i olika konstellationer. Rundslingan är cirka 3 kilometer.

Utflykt med matlagning

Vet du att det finns frystorkad friluftsmat för barn? Konceptet Tactical Foodpack Kids är en av de smartaste idéerna jag stött på när det gäller kombinationen barn och friluftsliv.

Men vad är det då? Jag skulle säga att det är som ett kinderägg för vandringen eller utflykten. En förpackning med frukost, snacks, lunch och en överraskning, som är utformad så att barnet kan bära den som en liten ryggsäck.

Test av Tactical Foodpack Kids

Ute på Styrsö testade jag detta tillsammans med några av mina syskonbarn och det blev succé. Redan kvällen innan berättade jag att vi skulle på utflykt och att de skulle få med sig de här ryggsäckarna. På morgonen kunde de knappt äta sin frukost i ivern över att komma iväg.

När vi väl var framme på en passande klipphäll (som barnen såklart fått leta upp och välja ut) öppnade de ivrigt sina påsar. Till min stora lättnad tyckte ALLA barnen mest om just SINA fruktchips, trots att de bjöd varandra på varsin bit för att få smaka alla. Det var äpple, persika och ananas.

Sedan tog jag fram friluftsköket och kokade upp vatten. Två barn ville äta sin lunch, medan det tredje ville äta sin chokladmüsli (kallt vatten i den!!). Potatismos med kyckling var gott och åts upp till sista smulan, medan spagetti med kycklingfärssås inte doftade som mammas mat, så den fick ätas upp av pappan istället. Han kunde inte nog berömma smaken.

Nästan som ett frilufts-kinderägg

Överraskningarna bestod av block/pennor, en kikare och klistermärken. (olika i varje påse). Barnen sprang sedan på upptäcktsfärd på klipporna mätta och glada. Och såg en massa spännande genom kikaren som de turades om att använda. Även detta blev ett lyckat inslag under vår helg.

Lata sommarlovsdagar

Något som är väldigt befriande med att vara ute på Styrsö är att allt är så avslappnat. Barnen kan springa lite som de vill, ingenting är bråttom, man tar det som det kommer hela tiden. Och eftersom vi alla kände varandra tog vi hand om barnen som var i närheten så att föräldrarna kunde få lite avlastning och egentid. För mig var detta som själva urbilden av en äkta sommarlovsdag eller semesterdag – fast vi fick flera såna i rad.

Grillning

Innan vi åkte ut hade vi gjort upp om att varje familj skulle ta med den mat som de själva ville/skulle äta. Man tillagade också måltiderna när man tyckte att det passade sin familj bäst. Men en av kvällarna grillade vi alla tillsammans.

Eller i ärlighetens namn var det mest en person som skötte grillandet. Mysigt var det i alla fall att sedan sitta tillsammans på pergolan och äta, med havet strax nedanför.

Bada vedeldad badtunna

Den vedeldade badtunnan var ny för i år, och många av oss var ivriga att få testa den. Därför bokade vi in den för lördagskvällen (ska du till Styrsö kan jag verkligen rekommendera att du bokar badtunnan). Några i sällskapet gick in med liv och lust för att pumpa upp vatten från havet för att fylla tunnan, och sedan elda för att värma upp den.

Jag kan bara säga att detta blev en helt fantastisk kvällsupplevelse, och även jag, som är en badkruka, doppade mig i havet flera gånger.

Kvällsbrasa på stranden

På kvällarna samlades vi på stranden och tände en brasa på en av grillplatserna. Det blev mycket prat och skratt. På grund av att jag är kvällstrött var jag inte en av de sista att lämna gemenskapen – ungdomarna var däremot uthålliga.

Även att jag inte stannade kvar till mitt i natten tyckte jag att det var mysigt att vara med ett tag, och jag blev varm i hjärtat av att se dem runt brasan på håll när jag gick mot trädtältet för att sova.

Sova i trädtält (eller vandrarhemsrum)

På Styrsö Vandrarhem finns 36 bäddar och jag hade bokat dem alla. Däremot var det inte superlätt att fördela rummen, eftersom de flesta rum var för 4 eller 5 personer – och en del i sällskapet kom ensamma. Men jag pusslade ihop det.

Tanken var redan från början att jag skulle sova i trädtält, och ha ett av mina syskonbarn hos mig varje natt. Men det visade sig att två av syskonbarnen vågade sova i ett eget trädtält en bit ifrån mig. Och inte bara en natt utan två.

Dessutom var trädsviterna upptagna nästan hela tiden. Min tonåring sov helt ensam (totalt oväntat kan jag säga) i en av trädsviterna första natten, min systerdotter och hennes kille sov en natt, väninnans dotter och hennes kompis sov en natt och ena syrran och hennes kille en natt. Jätteroligt att det var så många som valde att pröva på att sova ute, trots att de hade rum inne.

Upptäcktsfärd offroad på ön

Alltså, jag är ju hopplös! Jag är alldeles för nyfiken för att hålla mig till upptrampade stigar. Där finns en jättefin slinga runt ön, där man går längs hav, klippor och lite skog. Den har jag gått flera gånger, men blev nyfiken på vad som finns i mitten av ön – stigen går ju bara RUNT.

Efter en titt på kartan konstaterade jag att det borde finnas öppna klipphällar inne i skogen på berget, så jag snirklade mig uppåt mellan krumma martallar. Och jag är så glad att jag gjorde det, trots att håret var fullt av barr och små kvistar efter min ”framfart”.

Däruppe fick jag se en annan sida av Styrsö, och jag gillade den skarpt! Nästa gång får det bli picknick på höjderna här också, och inte bara på Hällorna direkt intill havet. En liten upptäcktsfärd då och då lyser upp tillvaron.

Paddla SUP och kajak

När man befinner sig på en ö är det fantastiskt att ha möjlighet att även uppleva platsen från vattnet. Okej, jag är rädd för vatten, men i det här sällskapet kände jag mig trygg nog att paddla kajak runt Styrsö tillsammans med min väninna. Inte en gång – utan två.

Dessutom användes både SUP och kajak (som man kan hyra på vandrarhemmet) flitigt av både unga och gamla. Det var underbart att se alla ha så roligt, och jag kommer att leva på det länge.

Sammanfattning av långhelg

Jag kan inte sammanfatta den här helgen på något annat sätt än som väldigt lyckad. Vädret var på vår sida, sällskapet var helt fantastiskt och platsen ligger mig varmt om hjärtat. Att vi valde att stanna ända till måndagen, och inte bara vara där fredag-söndag, gjorde att det kändes ännu lugnare och mer avstressat.

Detta kan vara något av det bästa jag gjort tillsammans med mina syskon och min mamma.

Inlägget Släktträff på Styrsö (Strömstad) dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag har varit i Store Mosse nationalpark många gånger (länk till mina inlägg), men den här gången fick jag uppleva mossen på ett nytt sätt. Nämligen med snöskor på fötterna.

Tisdag 14/2

Tågresa och bilskjuts

Både Karin och jag jobbade på tisdagen, men strålade samman på Göteborgs centralstation på eftermiddagen. Därifrån skulle vi resa med tåg till Gnosjö. Eftersom vi inte hade sett på ett tag hade vi mycket att prata om, och vi fyllde vår vagn med skratt.

Efter ett litet missöde (då vi tillfälligt steg av i Hestra, en station för tidigt) var vi framme i Gnosjö enligt tidtabell. Där blev vi mötta av André som driver vandrarhemmet. Han hade lovat att köra oss ut mot en mindre kostnad. Vandrarhemmet ligger nämligen mitt inne i nationalparken, och det var redan mörkt när vi kom fram.

Middag och tidig kväll på vandrarhemmet

När vi hade tackat André för skjutsen och vinkat av honom gjorde vi oss hemmastadda på vandrarhemmet. Karin och jag hade hela huset för oss själva. Till att börja med gjorde vi upp en brasa i kaminen i vårt rum. Därefter satte vi oss invirade i filtar i köket och kokade upp vatten på våra stormkök för lite frystorkad middag.

Eftersom vi båda var ganska trötta gick vi och la oss tidigt, och bara njöt av stillheten och landade i att vi faktiskt hade två semesterdagar framför oss – helt utan tider att passa.

Onsdag 15/2

Karins första möte med mossen

Vi hade ställt ett alarm som skulle väcka oss en timme före soluppgången, men när vi såg att det var grått znoozade vi en halvtimme. Från Lövö, där vandrarhemmet ligger, följde vi leden som passerar precis utanför grinden. Jag hade valt sträckan ner mot Andersberg, eftersom jag upplever den som den vildaste delen av mossen.

Från vandrarhemmet går man genom ett böljande ängslandskap några hundra meter, nerför en backe och genom en liten skog. Sedan är man framme vid fågeltornet och mossen breder ut sig framför en. Självklart gick vi upp i tornet och det första Karin sa när hon kom upp var: ”Therése, nu förstår jag varför du älskar Store Mosse”.

Utefrukost på Store Mosse

Leden består till största delen av spång, och ner till Andersberg är det 7 kilometer. Vi passerade Blådöpet och jag berättade längs vägen om de blommor jag brukar se här under vår och sommar. På flera ställen låg spången under vatten, men vi tog oss fram torrskodda*

Vid den bänk jag tycker är vackrast placerad tog vi en paus för att laga frukost. Vi bredde ut min renfäll på bänken, tog fram våra stormkök, och sedan stekte vi ägg, falukorv och kokade kaffe och varm choklad. Det var en otroligt god frukost.

Sedan fortsatte vi vår vandring någon kilometer till innan vi vände och gick samma väg tillbaka till Lövö. Vi njöt av omgivningarna, de otroliga vidderna, och vildmarkskänslan. Precis som vi gissat såg vi inte till en annan människa på hela turen denna vinteronsdag. Vi gick ungefär 12 kilometer denna första tur.

Korvgrillning och tårta

Vi kom tillbaka till huset tidigare än beräknat, så vi gjorde upp en brasa i kaminen och tog en lyxig liten tupplur. Otroligt skönt för vindpinade kinder att komma in i värmen en stund. Sedan skickade vi SMS till André om att han gärna fick göra oss sällskap runt klockan 14. Då hade Karin nämligen tänkt fira min födelsedag (som egentligen är den 16/2).

André kom alldeles lagom för att äta grillad korv med oss. Grillplatsen ligger bara några hundra meter från Lövö, mitt uppe på en kulle med utsikt ner mot mossen. Här finns också härliga klätterträd (vet jag sedan turer då min dotter varit med). Efter korven sjöng de för mig och bjöd på den finaste och godaste tårtan: Kladdkaka med grädde och jordgubbar. Och små ”raketer”.

Guidad tur med snöskor

André hade redan dagen innan sagt att han ville bjuda oss på något eftersom jag fyllde år. Med sig hade han tre par snöskor och med fulla magar följde vi med honom ner på mossen. När vi kommit ut på första ”ön” tog vi på oss snöskorna. Varken jag eller Karin hade testat innan, men jag blev förvånad över hur enkelt det var. Man trycker bara in sin vanliga sko i hållaren, och drar upp den bakre, elastiska remmen, över hälen.

Snöskorna var lätta som fjädrar, och jag hade hört att man måste gå väldigt bredbent när man går med snöskor. Men det var enkelt att gå med dem. Först traskade vi genom ljungen på den fasta marken ut till mossen. Därefter prövade vi oss fram. Från början försökte jag gå på tuvor, precis som man gör med vanliga skor, men jag insåg ganska snabbt att det bara var att gå. Formen på snöskorna gjorde att man höll sig ”flytande” så att säga.

Att gå med snöskor – bland det roligaste jag gjort

Vi skrattade och tjöt där vi gick (stackars vilda djur och fåglar som var i närheten, förlåt), och det här var det absolut roligaste jag har gjort på väldigt länge. Det var en helt unik upplevelse och jag kommer aldrig någonsin att glömma den. Men.. förhoppningsvis får jag möjlighet att gå ut på mosse med snöskor igen – och då kanske på en längre tur.

(I vanliga fall hyr vandrarhemmet ut snöskor, så prata med dem om du är nyfiken – kontaktuppgifterna finns längst ner på sidan).

Kvällen gick snabbt

Under kvällen förberedde vi för vår avfärd följande morgon. Karin var ute och klöv ved så att vi kunde fylla på alla vedkorgar i huset. Vi ställde tillbaka ljusstakar, lyktor, filtar och så vidare där vi tagit dem. Och vi packade det vi kunde. Även denna kväll somnade vi tidigt – totalt uppfyllda av dagens alla intryck. Hade vi verkligen fått vara med om allt detta på en enda dag?

Torsdag 16/2

För säkerhets skull hade vi ställt alarm även denna morgon, men vi vaknade av oss själva. Vi gjorde våra morgonbestyr, packade sovsäckar, vår mat i köket och resten av våra saker. Och innan vi lämnade vandarhemmet rakade vi askan ur kaminen, sopade golven och bar ut våra sopor till den lilla sorteringsstationen bakom huset.

Rocknar, mosse och regn

Temperaturen låg runt 0 när vi traskade iväg. Denna gång valde vi leden som går mot Lilla Lövö. Stigen förde oss genom vacker, gles tallskog över rocknarna. På sidorna anade vi mossen i stort sett hela tiden. När vi kom fram till Lilla Lövö valde vi att svänga av från rocknen och gå på spång över mossen fram till Kittlakull.

Precis när vi stannat till för att laga frukost började det regna. Och regn i den temperaturen, i kombination med vinden över mossen, gjorde att det kändes väldigt kallt. Så vårt frukoststopp blev något kortare än beräknat. Men vi unnade oss vår varma dryck (kaffe och choklad), ägg och mackor.

Dimma över mossen

Sedan följde vacker vandring längs spång, ända tills vi var framme vid järnvägsövergången vid Kittlakull. Vi konstaterade att trots att det var samma mosse som vi gått på dagen innan så har de olika områdena väldigt olika karaktär. Dessutom bidrog dimman denna morgon till en trolsk illusion om att mossen var ändlös.

Från Kittlakull följde vi grusvägen 1,5 kilometer upp till nationalparkens Naturum. Sträckan vi gick denna förmiddag var cirka 11 kilometer.

Kaffekokning vid Naturum

På grund av att vi ville se nationalparkens guldstjärna följde vi skyltarna mot fågeltornet när vi kom fram (tack André för informationen). Vi gick också längs Skogstrollens stig, en barnstig på cirka 500 meter. Det finns en tillhörande folder med en saga man ska läsa längs vägen. Mycket fint!

Därefter gick vi till Naturum. Karin var väldigt kaffesugen och hade tänkt köpa mig lite födelsedagsfika. Nu visade det sig att det tyvärr inte fanns möjlighet till detta, men vi blev vänligt bemötta av personalen. Istället satte vi oss precis utanför, och Karin kokade sitt kaffe på stormköket istället.

Hemresa med buss och tåg

Efter att kaffet var urdrucket, och jag hade ätit en macka, gick vi till stora vägen, bara några minuters promenad bort. Vi skulle åka bussen som går mellan Värnamo och Gnosjö, för att därifrån åka vidare mot Göteborg med tåg.

Chauffören för dagen satt nog i andra tankar för han såg oss inte där vi stod på hållplatsen, mitt på en raksträcka, med stora ryggsäckar och viftande och hoppande för att få honom att stanna. Någon på bussen sa förmodligen till honom, för något hundratal meter efter hållplatsen stannade han.

Vi kom till Gnosjö station som vi skulle, och vi hann njuta av varsin mastig kebabtallrik innan tåget kom. Väl inne i värmen kände vi hur trötta vi var efter våra äventyr, så vi gick ner i varv och bara satt och log och njöt av alla minnen vi tog med från denna tur.

För dig som vill veta mer

Snöskorna hyrde vi (inklusive guiden André) på Lövö Vandrarhem som ligger inne i nationalparken. Det var också där vi bodde båda nätterna.

E-post: info@vandramedandre.se
Mobil: 072-227 78 22

I boken ”Nationalparker i Södra Sverige” från Vildmarksbiblioteket finns nästan alla lederna (totalt 40 km) i nationalparken beskrivna. Jag rekommenderar verkligen den här boken – både vad gäller Store Mosse och övriga parker som jag besökt.

Slutligen hittar du här en länk till Store Mosse nationalparks officiella webbsida.

Nöjda med vårt skoval

* Båda hade vi skorna Icebug Rover Mid på fötterna, som både står emot väta bra och ger bra grepp. Otroligt nog höll vi oss torra båda dagarna, trots att spången många gånger låg under vatten. Dessutom hade vi dessa skor på oss när vi gick med snöskorna, och då sjönk man också ner i det blöta ett flertal gånger (fast på ett tryggt sätt).

Inlägget Snöskovandring på Store Mosse dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag har besökt Store Mosse nationalpark många gånger, men sedan flytten från Småland 2020 har det inte blivit av. Förrän nu i helgen då Linda och jag unnade oss en helg med boende på Lövö vandrarhem, mitt i nationalparken.

Vi skulle egentligen ha tältat…

Egentligen var planen att vi skulle tälta båda nätterna, precis som vi brukar göra när vi ses. Vi tycker båda om att sova ute, och dessutom tycker vi att det är skönt att krypa in i sin egen lilla vrå efter våra intensiva dagar.

Därför valde vi istället vandrarhem

Förra veckan insåg vi att vi skulle få tillbringa extremt mycket tid i tälten eftersom solen gick ner redan strax efter klockan 15. Ett av syftena med våra turer är givetvis att umgås, så det kändes lite tråkigt. Då kom vi på att vi kunde kolla om det fanns några lediga rum på vandrarhemmet på Lövö (där vi båda bott innan, fast inte tillsammans). Till vår stora glädje fanns det en massa plats för oss!

Första kvällen i Lövö

När vi anlände till vandrarhemmet på Lövö var klockan närmare 20.00 och temperaturen låg på några minusgrader. Vandrarhemmet saknar både elektricitet och vatten, så det var relativt kallt därinne när vi kom fram. Men i vårt rum fanns en kamin, och en vedkorg full med ved, så vi gjorde snabbt upp en brasa.

Fredagsmys vid kaminen

Sedan gjorde vi oss hemmastadda i vårt rum genom att bädda sängarna (lätt gjort med sovsäckarna, men Linda hade även med underlakan eftersom hennes hund var med) och tända våra stormlyktor.

När Linda försökte värma glöggen ovanpå kaminen var den inte tillräckligt varm, så det fick bli ett snabbt uppkok på stormköket. Det är såna här saker man minns efteråt.

Planer för nästa dag

Enligt SMHI skulle det vara grått och snöa hela lördagen, så vi bestämde oss för att inte ställa några alarm, utan för en gångs skull sova tills vi vaknade av oss själva.

Vandring i Store Mosse nationalpark

Vår plan var att vi under lördagen skulle vi gå leden från Lövö (vandringsleden passerar faktiskt precis utanför vandrarhemmets trädgård) till Andersberg och tillbaka. Enligt mig är detta den finaste delen av nationalparken, och man går i stort sett enbart på spång, totalt 14 km tur och retur.

Bråttom under oväntat klar morgon

Under natten sov jag hur gott som helst i sovsäcken. Till min förvåning var klockan över halv åtta när jag vaknade, och när jag tittade ut genom fönstret såg jag en klar himmel. Eftersom Linda konstaterat samma sak flög vi i princip upp ur sängarna. Det var bara en halvtimme kvar till soluppgång och vi ville gärna hinna ner till mossen innan solen steg upp över horisonten.

Både Linda och jag är ganska hemmastadda i området och vi hastade förbi den närliggande rastplatsen. Den korta biten genom skogen gick i rekordfart och vi hann klättra upp i fågeltornet före soluppgången.

Visserligen såg vi direkt att vi inte skulle få någon soluppgång, för molnen trängdes en bit bort på himlen. Men vi var oerhört tacksamma att vi hann ut så att vi fick en morgonstund i magiskt ljus.

Ut på den låååånga spången

Att ge sig ut på mossen ger mig alltid en känsla av lycka och förväntan. Naturen är så speciell här – så vid och storslagen att det varken går att förklara eller visa med bilder. Detta är en av mina absoluta favoritplatser och jag kommer tillbaka gång på gång.

Över hela mossen går en spång som gör att man kan komma nära den speciella naturen. Jag tycker verkligen om att gå på spång, och här sträcker sig spången kilometer efter kilometer.

Det blev tyvärr ensamvandring

Under fötterna knarrade snön. Temperaturen hade sjunkit rejält under natten och låg nu på drygt 10 minusgrader. Detta blev alldeles för kallt för Lindas hund Vittra. Eftersom hon får väldigt ont i tassarna av kyla vände de tillbaka till Lövö vandrarhem, medan jag fortsatte gå.

Lövö-Andersberg-Lövö – 14 km på spång

Den första delen av leden har jag gått ganska många gånger, men aldrig i snö. Det var lite trixigt på grund av att jag inte kunde se själva spången hela tiden, så ibland råkade jag kliva lite bredvid. Men jag hade tur och blev inte blöt om fötterna. Halkade gjorde jag inte heller, för jag hade mina dubbade Icebug på fötterna. Det blev en magisk tur.

Frukost i magiskt vinterland

Självklart saknade jag Linda där jag gick, för vi hade ju rest från varsitt håll för att träffas just här. Men jag kunde ändå njuta av den mäktiga känslan av att ingen hade gått här före mig i den orörda snön. Tystnaden låg som bomull runt mig, så när jag vid ett tillfälle hörde ett flygplan störde det mig något oerhört.

Längs spången finns flera bänkar utplacerade för den som vill ta en paus. Vid en av dem stannade jag för att äta lite frukost och dricka en mugg varm choklad.

Så fort jag stannade till blev jag rejält kall, så det var extra viktigt med lager-på-lager den här dagen. Temperaturerna var låga och vinden tilltog allt eftersom dagen gick. Mina förstärkningsplagg åkte upp och ner ur ryggsäcken hela tiden. Under de 5 timmar som det tog mig att gå de 14 kilometerna (tur och retur) var jag i tystnaden med bara mig själv. En oerhörd lyx. Här bjuder jag på lite bilder från turen.

Mysig eftermiddag på Lövö vandrarhem

När jag kom tillbaka till vandrarhemmet på Lövö mötte Linda och Vittra mig i dörren. De hade huggit ved och redan tänt både i kaminen i sovrummet och i vedspisen i köket. Dessutom hade Linda hunnit fota en del fåglar runtom Lövö vandrarhem.

Hugga ved, elda och prata

Det mörknade redan klockan 15 och det var många timmar kvar till sovdags. Men vi hade inte långtråkigt en sekund. Vi hade mycket att prata om, vi såg till att hålla brasan vid liv, vi var ute och klöv ved, vi lagade mat och såg på bilder från dagen.

Innan jag visste ordet av var det dags att krypa ner i sovsäcken, och den här kvällen var rummet riktigt varmt till skillnad mot föregående kväll då vi kommit sent.

Städa, packa och säga hejdå

På söndagen skulle det enligt SMHI bli klarblå himmel och strålande sol, men de hade fel igen. När vi vaknade var det nämligen mulet, så vi bestämde oss för att bara packa, städa och åka. Eftersom vi är ute ganska ofta gick packandet på rutin. Städningen gick också smidigt, och jag kan inte nog poängtera att det är viktigt att man lämnar rummet snyggt efter sig.

Mer vandring i nationalparken

Ännu var det flera timmar kvar tills mitt tåg skulle ta mig från Värnamo till Göteborg, så vi tog bilen till dagens startpunkt; Kittlakull.

Kittlakull-Lilla Lövö-Kittlakull

Egentligen kan man gå hit från Lövö vandrarhem (vilket jag har gjort flera gånger tidigare). Den här gången skulle vi dock åka hemåt direkt efter turen, så därför vi tog bilen till parkeringen vid entré Kittlakull.

Rundan vi gick är ungefär 4 kilometer och den är den perfekta turen om man inte vill gå superlångt. Eller lägga en heldag på vandring i Store Mosse, men ändå få den där coola känslan som vyerna ute på mossen ger. Vinden var bister, och vi hade lämnat Lindas hund i bilen, så vi stannade inte för att fota inte så mycket. Men jag är glad att vi fick en gemensam tur.

Lite mer om vandrarhemmen

Svänö vandrarhem, Store Mosse

I norra delen av nationalparken ligger en raststuga och även vandrarhemmet Svänö. Det här vandrarhemmet har genomgått en fint genomförd renovering.

Jag älskade verkligen tapeterna och möblerna de valt till de olika rummen, och taken är vackra och fräscht vitmålade. Känslan här är väldigt gemytlig. Vandringsleden går förbi precis utanför huset (se skyltarna på en av bilderna här nedanför).

Lövö vandrarhem, Store Mosse

I södra delen av Store Mosse nationalpark hittar du Lövö vandrarhem, som vi bodde på under helgen. Hit kommer du antingen via bilväg som är skyltad till entré Lövö. Det finns parkering för cirka 10 bilar några hundra meter före Lövö. Man kan också komma till fots via vandringsleden från entré Kittlakull (cirka 6 kilometer).

Här finns varken el eller vatten indraget i huset, utan man får hugga sin ved och elda i spisar och kaminer. Det finns en vattenpump ute på gården, men det är åtminstone enklare på vintern att ha med eget vatten. Det finns också fina utedass och en värmestuga för vandrare/besökare på gården. För mig som brukar tälta passade det här mysiga boendet perfekt och jag kommer att boka rum här fler gånger.

Kontaktuppgifter till vandrarhemmen

Här kan du läsa mer om vandrarhemmet på Lövö, mitt i Store Mosse nationalpark (södra delen)
Länk till Svänö vandrarhem (i norra delen av nationalparken). På dessa sidor kan du också boka rum om du också vill testa de mysiga boendena.

Erlandsvägen 7 335 74 Hillerstorp
Email: info@vandramedandre.se
Mobil: +46 (0) 72 227 78 22

Mer information om Store Mosse

Eftersom jag har varit i området många gånger finns det flera blogginlägg om vandring på Store Mosse (se länk). Avslutningsvis bjuder jag även på länken till nationalparkens egen webbsida.

Inlägget Helg på Lövö vandrarhem, Store Mosse dök först upp på Hemomkringvandring.

Linda (som bor i Småland) är en av de personer som jag tycker om att vandra tillsammans med. När vi lyckades hitta några dygn då båda hade möjlighet att komma ifrån fyllde vi dem med uteupplevelser här i Bohuslän.

Måndag, Orust

På måndag eftermiddag kom Linda hem till oss och åt middag innan vi åkte till andra sidan av ön. Närmare bestämt till Hälleviksstrand här på Orust. Anledningen var att jag ville visa henne min favoritled, den korta men vackra Porsnäsleden.

Ut längs vackra Porsnäsleden

Vi gick leden medsols och kom därför snabbt upp på klipporna med utsikt mot havet. Där letade vi med gemensamma krafter efter de små rösen som markerar leden. Här får man verkligen det bästa av Bohuslän på en väldigt kort sträcka; klippor, glittrande hav, vidsträckta vyer och en fyr.

Det är inte alltid helt enkelt att gå denna led, men det gör den lite roligare tycker jag. Markeringarna duggar inte tätt, och marken är inte helt slät. Efter några kilometer kom vi fram till den planerade övernattningsplatsen.

Natt under bar himmel

Linda hittade direkt en plan yta som passade för tältet hon hade med sig. Att även jag hittade en plan yta gjorde inte saken sämre, så vi började med att göra i ordning våra sovplatser.

För egen del hade jag tänkt sova under bar himmel, så min sovplats blev klar snabbt. Underst ett ”vanligt” liggunderlag, sedan mitt underbara tjocka från Sea to summit, därefter sommarsovsäck med en tunn liner och skön kudde, också från Sea to summit. Egentligen behöver man inte ha så mycket grejer, men jag är rätt frusen av mig. Och vid havet här i Bohuslän är det rätt vanligt att det blåser.

Myggfritt – största delen av natten

Efter en massa prat och fotande av blommor och bär (bland annat sileshår och hönsbär) blev det dags att krypa ner i sovsäckarna. Himlen var vacker ut mot havet och egentligen ville vi inte sova bort en enda minut av den vackra kvällen.

Den här tiden på året kan man plågas rätt rejält av mygg även här i Bohuslän (se min artikel om en myggfri sommar om du vill ha tips/råd). Men vi hade tur den här gången. Det var i stort sett myggfritt ända tills vi la oss. Sedan mojnade vinden och jag fick sällskap av ett moln av knott.

Då tog jag fram min Thermacell och hade den påslagen i ungefär två timmar. Vid det laget hade vinden friskat i igen, och månen stod högt på himlen bortanför bergen längs leden. Sedan sov jag gott ända till klockan 05 då Linda och jag bestämt oss för att packa ihop och bege oss vidare.

Tisdag, från Orust till Styrsö (Strömstad)

Vi vaknade till en vacker morgon och gick den sista (betydligt enklare) biten av leden. Vi hade ställt bilen vid kyrkan i Hälleviksstrand och det var bara någon kilometer att gå dit.

Långtidsparkering i Strömstad

Därefter följde en bilresa på cirka 1,5 timme till Strömstad i norra Bohuslän. På långtidsparkeringarna i hamnområdet var det trångt, men vi lyckades knipa en plats. Efteråt fick vi höra att det finns långtidsparkeringar varifrån det går gratis parkeringsbuss under sommaren (se info på Strömstads webb).

Färja (Kosterbåtarna) mot Styrsö

Vår nästa anhalt var Styrsö där jag även var i våras. Då var det lågsäsong och gott om plats på färjan. Nu var det nästan klaustrofobiskt mycket folk när vi skulle åka ut. Men när färjan svängde in mot Styrsö blev jag helt varm inuti av återseendet. Jag tycker verkligen om den här ön!

Incheckning på Styrsö vandrarhem

Nu råkade vi komma ut till Styrsö för tidigt för att kunna checka in i det bokade trädtältet, men vi fick ändå lämna vår packning där. Jag föreslog att vi skulle gå ”rundan” runt ön så att Linda skulle få en uppfattning om öns storlek.

Dessutom var det läge att hitta någonstans där vi kunde slöa lite i solen – helst utan annat folk runt oss. Stigen som leder runt den mer tillgängliga delen av ön går både genom skog och över berg, så vek av från den och följde havet. Där fanns otaliga klipphällar att välja mellan.

Vädret var lite lurigt med både sol, moln och vind, så det blev inte mycket solat. Men jag satte mig och läste och Linda lyssnade på ljudbok i lugn och ro. Och så blev vi sittande i några timmar innan vi återvände till trädtältet.

Underbar tältplats – och färdiglagad middag

Den här gången hängde trädtältet på en annan plats än sist jag var här och det var den perfekta platsen. Tältet hängde i skydd av krumma tallar, med havet skymtande mellan grenarna. Dessutom låg det lite avsides, och inte precis intill själva vandrarhemmet.

Tanken var att Vittra, Lindas hund, skulle sova under tältet. Men för säkerhets skull slog vi upp ett tält åt henne ifall det skulle bli mycket mygg. Medan vi satt där fick vi besked från Helen som äger Styrsö vandrarhem att hon fixat lite hamburgare åt oss. Superlyxigt att gå ner till vandrarhemmet och sätta sig på uteserveringen och få maten serverad och klar.

Linda ramlade över orkidén knärot

Till på köpet hittade Linda en ”konstig” blomma som hon tack och lov fotade. Jag skrek nästan till av glädje när jag såg bilderna, för det var en av mina absoluta favoritblommor; orkidén knärot (Goodyera repens). Hon var snäll nog att valla mig på platsen så att jag också fick se. Totalt såg vi 5 exemplar, och det var första gången jag såg knärot i Bohuslän.

Planering för nästa dag och tidig kväll

Sedan var vi ganska trötta båda två efter en dag fullmatad av vackra intryck från den norra delen av Bohuslän. Särskilt när den följde på en utenatt. Min vana trogen hade jag läst på i förväg och hade två turförslag. Efter att vi gemensamt tittat på kartan och läst valda delar ur boken ”Nationalparker i södra Sverige” från Vildmarksbiblioteket, så beslutade vi oss för den kortare. Alltså blev det Nord-Koster även denna gång för min del.

Onsdag – Styrsö – Nordkoster – Styrsö

Nästa morgon unnade vi oss sovmorgon, och ställde inte alarmet förrän till klockan 06.00. Då kämpade solen mot molnen och det var en ganska jämn kamp. Men SMHI:s app visade att det skulle komma någon regnskur under dagen, så vi hängde på yttertältet innan vi gick.

Hissa ballong och åka färja i kuling

Före frukosten gick vi ner till bryggan och hissade ballongen som visar kaptenen på färjan att vi vill åka med. Annars kör de inte in mot Styrsö utan passerar utanför. För säkerhets skull ringde vi även och meddelade att vi önskade att färjan skulle gå in till vår brygga på turen som gick klockan 09.50.

Efter frukosten använde vi utedassen vid vandrarhemmet och gick sedan för att vänta på färjan. Det var lite skumpigt (kuling) att åka in mot Strömstad (jag höll mig krampaktigt i relingen), men Kosterbåtarna är ganska stora och stabila. I Strömstad satt vi kvar på båten medan alla andra steg av och nya resenärer klev på. Sedan fortsatte färjan ut mot Kosteröarna.

Nordkoster i alla väder

Inne i stan värmde solen huden som inte var täckt av kläder, men när vi steg av vid Vettnet på Nordkoster var himlen mörkgrå. Förra gången jag var på Nordkoster gick färjan in vid Västra Bryggan, så här vid Vettnet hade jag inte full koll på hur det såg. Men med kartans och Lindas hjälp var vi snart på rätt stigar.

En blandning av vit och orange led + oledat

Förra gången jag var på Nordkoster (se blogginlägg här) gick jag först ner till den kända stranden Björnsängen innan jag gick norrut längs orange led. Denna led är den som de flesta turister går, och den är vältrampad och lätt att gå. Den här gången gick vi bitvis längs denna led och bitvis längs vit led. Men mest gick vi utanför lederna, ute på klippor och strandängar.

Vackra blommor längs (och utanför) leden

Med tanke på den frodigheten i den här delen av Bohuslän fanns det mängder av blommor att titta på och att fotografera. Eftersom jag är uppvuxen på småländska höglandet är inte kustblommor min starkaste sida, så Linda och jag fick kolla upp flera gånger vad det var för växter vi hade framför oss.

Bland annat fick vi se martorn, marviol och småborre. Och givetvis en massa ängsblommor.

Regn, åska och kuling

När Linda och jag är ute brukar det alltid regna, och det slog inte fel den här gången heller. Nu är ingen av oss särskilt rädda för regn. Vi drar bara på oss regnjackorna och går vidare.

Men vi såg en del andra som sprang och ställde sig under de få träd som fanns för att få lite skydd under de korta regnskurar som föll under dagen. Ute över havet mullrade åskan och himlen var riktigt svart.

Och så slog vädret om till sol

Men så tittade solen fram och regnkläderna kändes plötsligt för varma och täta. Vid det laget var vi ute på klipporna och klättrade runt – en liten bit från stigen. Vi enades om att sätta oss ner och njuta av åskdramat över havet medan vi fyllde på med energi.

Trots solen blåste det kraftigt, så vi behöll ändå jackorna på efter vår fikapaus. Men när vi passerade en turkosgrön vik med människor som badade i klädda bikini kände vi att det nog var dags att ta av yttersta lagret.

Häftiga klippformationer – vad har hänt här?

Sedan fortsatte vi längs vit led innan vi återigen svängde av och följde olika stigar upp mot toppen av en av höjderna vi sett.

Ju högre upp vi kom desto mer såg vi av ön. Ett gigantiskt klapperstensfält, små tjärnar uppe på berget, tvillingfyrarna på avstånd, och det mäktiga Kosterhavet. Helt plötsligt kom vi fram till ett berg i en märklig formation.

Det såg ut som om berget tryckts upp underifrån, men det är väldigt svårt att visa på bild. Det var i alla fall en märklig känsla att vara där, mitt i det, trots att jag inte är geologiskt intresserad.

Lunch på strandäng och tvillingfyrarna

Från den högsta punkten följde vi klippor ner mot klapperstensfältet. Tanken var att vi skulle laga mat ute på udden bortanför stenarna, men när vi närmade oss såg vi en skylt som bad oss respektera fåglarna fram till den 1 augusti. Därför bytte vi riktning och tog närmaste genväg till orange led.

I en korsning svängde vi av längs vit led för att gå mot tvillingfyrarna, men vi gjorde snart ett stopp för lunch. Vi fick en lång lugn stund medan vi värmde vatten till frystorkad mat och kaffe. Sedan gick vi den korta biten som återstod till fyrarna (mer om dem kan du läsa i mitt förra inlägg från Nordkoster).

Hemresa via Ekenäs på Sydkoster

Därefter följde vi vägen ner mot samhället och Västra Bryggan, den hamn som färjan skulle avgå ifrån. Vi åkte inte via Strömstad tillbaka till Styrsö, utan vi mellanlandade i Ekenäs på Sydkoster där vi bytte färja.

När vi kom hem till Styrsö var vi ganska trötta. Linda och Vittra gick och la sig en stund medan jag strosade runt lite på ön. Smakade lite körsbär längs stigen, pratade med Helen och så fixade jag lite grillkorv åt oss. Dem satte vi oss strax utanför trädtältet och åt till otroligt fin utsikt.

Därefter kröp vi i säng, men jag hade svårt att somna. Jag var helt eurforiskt glad efter den vackra turen vi fått under dagen. Den var bara 8-9 kilometer lång, men vi var ute i 5 timmar och allt, precis allt, var verkligen vackert. Strax efter midnatt la jag undan boken (som jag i slutet läste i pannlampans sken) och somnade som en prinsessa i trädtältet.

Torsdag – Från Styrsö till Orust

Så kom den sista morgonen på Styrsö, snabbare än önskat. Både Linda och jag ville ta vara på tiden, så vi packade våra saker redan klockan 05.

Vi hinner en upptäcktsfärd till

Därefter tog vi bara våra små ryggsäckar och gav oss ut på ännu en upptäcktsfärd på ön. Vi följde strandlinjen och tänkte sätta oss någonstans och bara vara någon timme innan vi skulle åka hemåt. Ett regnväder gjorde att vi satte oss under en tall och åt lite tidigare än planerat. Men frukosten var lika god för det.

Efter att vi ätit fortsatte vi följa klippor och stenar längs vattnet. Slånbären är snart mogna, och marrispen (som jag aldrig sett tidigare) stod i knopp.

Vi tog god tid på oss att verkligen njuta in i det sista. Och suga i oss av den lugna härliga energin som finns här. Allt runt oss signalerade att det inte finns någon anledning att stressa.

Sista timmen på Styrsö

Precis som dagen före var vi tvungna att hissa ballongen för att bli upphämtade av färjan. Sedan hade vi inte så mycket annat att göra än att vänta. Så vi la oss utanför trädtältet, använde ryggsäckarna som kuddar, och bara njöt av stunden.

Från Strömstad bilade vi tillbaka till Orust och jag bar ett oerhört skönt lugn inuti. Jag hade knappt varit borta hemifrån i tre dygn, men kände mig rik på upplevelser och full av energi som efter en lång semester.

Så här tar du dig till Styrsö och Nordkoster

Från Strömstad i norra Bohuslän tar du färja nr 899 (se tidtabell hos Västtrafik här). Den går några gånger per dag året runt, men oftare under sommaren. Turen till Nordkoster tar cirka 35 minuter och färjan till Styrsö tar 15 minuter. Båten gör flera stopp både på Nordkoster (den mindre av Kosteröarna) och på Sydkoster. Om man vill stiga av vid Styrsö måste man avisera det när man stiger ombord – annars går den inte in till bryggan där.

För dig som vill veta mer om Styrsö vandrarhem

Styrsö vandrarhem som ligger på Styrsö utanför Strömstad, erbjuder både boende i vandrarhem och i trädtält. De har också en superhärlig sandstrand, kajaker, SUP, volleyboll med mera. Du kan läsa mer på deras webbsida.

Inlägget Tre dygn utomhus i Bohuslän dök först upp på Hemomkringvandring.

Länge hade jag väntat på helgen då vi skulle åka upp till Strömstad och tillbringa tiden på och runt Styrsö. Jag hade förväntat mig en vacker ö, men var inte förberedd på att känna att jag fått ett nytt hemomkring.

Färjan (linje 899) från Strömstad

Den här helgen hade jag och Lars sällskap av hans kusin Jörgen och min kompis Helena. En stund innan färjan skulle avgå från Strömstad på eftermiddagen träffades vi i Norra Hamnen. Eftersom vi kom tidigt på säsongen gick inte färjan så ofta, så vi ville helst inte missa den.

Vissa turer till Styrsö tar bara 15 minuter, men den tur vi valde tog nästan en och en halv timme. Då hann vi se både Nordkoster och Sydkoster längs vägen. Eftersom det var första gången hundarna åkte personfärja tog det en stund innan de kom till ro. Men som jag njöt när de väl lugnat ner sig.

Färjan stannade i stort sett utanför vandrarhemmet

Den här helgen skulle vi bo på Styrsö Vandrarhem. Jag hade skickat SMS till Helen, som driver vandrarhemmet, och frågat om det var svårt att hitta från färjan. Till svar fick jag bara: ”Nej!” Och det var det verkligen inte.

Det var bara att följa bryggan runt 300 meter så var man framme. Och när färjan var på väg in såg man rakt in på den fantastiska sandstranden där vandrarhemmet ligger.

Två nätter i trädtält

Den här helgen skulle vi bo i trädtält på Styrsö Vandrarhem. Lars och jag testade trädtält redan i vintras, men för våra vänner var det premiär.

Personligen tycker jag att det är supermysigt, för jag gillar att underlaget inte är så stumt. Det är mycket skönare för min gamla rygg än vanligt tält – samtidigt som det är betydligt bekvämare än en hammock. Och här var det extra lyxigt – dass, handfat med rinnande vatten och duschar finns bara några hundra meter från tälten.

Helena och jag delade tält, medan Lars och Jörgen sov i ett tält några meter bort. Hundarna ”parkerade” vi under en tarp bredvid oss. Hade det inte varit så grått väder på nätterna (första natten regnade det till och med) hade vi nog tagit av yttertälten och legat och tittat på himlen och havet.

På Styrsö Vandrarhem finns även en prototyp för ett nytt koncept som kallas treesuite (trädsvit). Idén är fantastisk: Ett trädtält med en stor glasruta mot vacker utsikt, bekvämt inrett med madrasser, täcken och kuddar. Vi tog en liten sneak-peak, och så här var utsikten inifrån.

Mysig vandringsstig (3 km) runt Styrsö

På fredagen kom vi ut till Styrsö tidigt på kvällen, och solen försvann snart bakom molnen. Eftersom hundarna suttit still i flera timmar ville jag gå på en upptäcktsfärd. Helena följde också med, och när ägaren Helen hörde att vi skulle ut erbjöd hon sig att visa oss vägen – hon skulle ändå ut och springa.

Från vandrarhemmet gick vi genom tallskog, passerade på en smal stig mellan syrenbuskar och äppelträd i blom. Därefter gick vi mellan små charmiga hus i lummiga trädgårdar, innan vi kom fram till en liten vik. Efter ytterligare skog, ett orkidékärr (halleluja!!) så kom vi ut till en vik med utsikt rakt ut mot havet.

Längs vägen såg jag smällglim, strandkvanne, trift, gåsört, blodrot, gullvivor, Sankt Pers nycklar, en massa violer och förgätmigej. När stigen svängde av från havet och upp över berget följde vi små rösen som man lagt upp för att guida besökarna.

Den här stigen gick jag flera gånger under helgen, både medsols och motsols. Jag svängde också in på några stigar för att se vart de gick, men tyvärr hann jag inte utforska dem alla.

Utomhusmatlagning och brasor vid stranden

För oss kändes det lite som att vi hade ön för oss själva. På vandrarhemmet bodde bara 6 gäster under helgen, utöver oss som sov i trädtälten. Det fanns en massa olika möjligheter till utomhusmatlagning på området, bland annat flera eldstäder. Brännbart material samlade vi snabbt ihop av drivved under våra små upptäcktsfärder.

I den stressfria miljön var det lätt att ta allt som det kom. När det började skymma gick vi ner på stranden och tände en brasa, berättade anekdoter från olika turer, skrattade och bara var. Ända tills vi kände att det var dags att krypa i säng i trädtälten.

Killarna lånade kajaker

På lördagen skulle Helena och jag iväg på en vandringstur (förutom den runt ön som jag gick med hundarna på morgonen).

De övriga var inte lika pigga på det, men de ville inte bara stanna kvar på Styrsö i gråvädret. Så de kom på att de kunde låna kajaker från vandrarhemmet.

Lars och Jörgen tog med vår labrador Wilma och paddlade runt Styrsö. Sedan styrde de över till grannön Öddö där de satt i lugn och ro under en tarp, drack kaffe och lyssnade på regnet.

Tjejerna gjorde en dagstur på Nordkoster

Under tiden gjorde jag, Helena och hunden Balder en fantastiskt fin utflykt till Nordkoster. Mer om vår minnesvärda dagstur kan du läsa om i ett eget inlägg här i bloggen, ”Dagstur på Nordkoster”. Denna ö kommer jag att behöva besöka igen, för den hade så mycket vackert att se.

Underbart vackra kvällar

Under lördagen fick vi alla lite regn på oss, men inga störtskurar. Därför uppskattade vi den vackra lördagskvällen desto mer. Även denna kväll gick vi runt på ön tillsammans och tittade på det stilla havet.

Det är svårt att förklara, men det är något med omgivningarna här som gör att man går ner i varv. Den här kvällen valde vi att sätta oss uppe på berget istället för nere på stranden. Flera timmar satt vi där.

Att bara se ut över havet är oerhört rogivande. Extra härligt att göra det i sällskap av människor man tycker om. Och hundar såklart!

Som ett nytt hemomkring

Eftersom Västtrafiks app inte överensstämde med tidtabellen som var uppsatt vid färjebryggan valde vi att ta det säkra före det osäkra och tog morgonfärjan in till Strömstad på söndagen. Men vi hann ändå njuta av över tre timmar härlig solig västkust.

Trots att jag hade gått kors och tvärs i den närmaste omgivningen under helgen kände jag att jag inte var färdig med Styrsö när vi gick mot färjan. Tvärtom kände jag att jag bara påbörjat utforskandet av en plats som bara smög sig rätt in i hjärtat.

Här finns så mycket kvar för mig att se och uppleva – en massa berg, vikar och små skogar som bjuder på egna platser att bara njuta av. Och jag har redan en ny resa inplanerad till Styrsö under sommaren. Datumet är inte bestämt än, men jag längtar.

För dig som vill veta mer om Styrsö

”Mitt” Styrsö ligger utanför Strömstad, och är granne med Kosteröarna. Hit ut kan du ta dig med färja från Strömstad. Tidtabell hittar du hos Västtrafik, och det är linje 899 (som även passerar Kosteröarna).

Under vår vistelse bodde vi på Styrsö Vandrarhem som är beläget direkt vid den vackraste sandstrand man kan tänka sig. Dessutom bara ett stenkast ifrån bryggan där färjan lägger till. Här finns även flera trädtält som man har möjlighet att boka in för sin övernattning. Enligt mig ett väldigt mysigt sätt att bo.

Kontaktuppgifter Styrsö Vandrarhem

Webb: http://www.styrsovandrarhem.se
Telefon: 070-935 60 93
E-post: info@styrsovandrarhem.se

Inlägget På Styrsö Vandrarhem (Koster) ville jag stanna dök först upp på Hemomkringvandring.

När vi skulle till Omberg och vandra förra helgen, och även passa på att träffa småländska vänner, bodde vi bokstavligt talat mitt på Östgötaleden. Lars och jag sov med hundarna i Hamnvaktarstugan hos Borghamn Strand, medan Linda och Jörn hade ställplats för sin plåtis precis invid Vättern, 200 meter från stugan.

Inlägget innehåller betald marknadsföring från Borghamn Strand

Boende precis intill leden

Hos Borghamn Strand finns alla typer av boenden: vandrarhem, hotell, camping, stugor och ställplatser. Eftersom vi skulle vara flera personer, med olika fysiska förutsättningar, var detta en perfekt lösning. Annars hade vi förmodligen tältat någonstans runt Omberg.

Lars, jag och hundarna bodde i ett 1800-talstorp, hamnvaktarstugan. Trots att den såg väldigt liten ut rymde stugan ett rejält sovrum (med bekväm dubbelsäng), ett kök och en liten hall. I sovrummet fanns dessutom gott om förvaring – både i form av garderob och en byrå.

Till hundarna hade vi med bäddar som vi la nedanför vår säng, på grund av att vi inte ville riskera att de skulle hoppa upp i sängen. Vi tyckte verkligen att Hamnvaktarstugan var supercharmig, och helt perfekt för oss. Möjligen kunde man önskat att toalett och dusch fanns på lite närmare håll – idag finns de nämligen i en byggnad några hundra meter bort.

Restaurang och café

I huvudbyggnaden finns bland annat reception, restaurang/café och sällskapsrum, där vi njöt av våra goda middagar. För visst låter väl hjortbiffar, med amandinepotatis, rårörda lingon och gräddsås gott? Eller ramslökssoppa alternativt pasta med ramslökspesto?

Dessutom erbjuder boendet frukostkorg (men vi packade om till ryggsäckar och åt frukosten på Hjässan, Omberg) och även lunch. Den valde vi dock att äta på området, mellan några av alla de byggnader som ingår i Borghamn Strand.

Vi var väldigt nöjda med maten, den trevlige kocken och det tydliga miljötänket kring menyer och material.

Intressanta historiska byggnader

Borghamn Strand ser ut som en liten by med sina med 22 byggnader som ligger utspridda precis vid foten av Omberg och utmed Vätterns strand. Eftersom de flesta husen uppfördes vid början eller i mitten på 1800-talet (se deras webbsida för mer information) är de byggnads- och kulturminnesmärkta.

Det innebär att byggnaderna inte får byggas om och renoveras hur som helst. De har därför inte samma standard som dagen nybyggda hus och detta bidrar till att rummen kan vara lite lyhörda och golven kan knarra. Men det är en del av charmen med stället.

1842: Straffregemente där fångarna arbetade i stenbrottet

Till att börja med uppfördes byggnaderna för ett straffregemente, eftersom det var svårt att få frivilliga som ville arbeta i de kringliggande stenbrotten.

Arbetsförhållandena i stenbrottet var svåra och många fångar dog. Många av dem är begravda på Bockakyrkogården som ligger ungefär 200 meter från Borghamn Strand (om man följer vandringsleden mot Omberg.)

1923: Lanthushållsskola för flickor

Därefter flyttade en lanthushållsskola in i byggnaderna. Här bodde flickor som ville lära sig hantera råvaror och laga mat. Internatet som öppnade 1923 stängde 1997.

2018: Nuvarande ägare tog över driften av vandrarhemmet

Marken var statlig fram till 2018 då man avstyckade hela området och sålde marken till Atsmons förvaltning AB. De tog över driften av vandrarhemmet och drömmer om att skapa en fantastisk mötesplats på denna historiska och otroligt vackra plats.

Vandrarhem, hotell, camping och stugor

Eftersom alla byggnader var i behov av renovering när ägarna tog över 2018 är det ett långtidsprojekt att gå igenom allt. Standarden mellan olika hotellrum och vandrarhemsrum varierar därför. Det gör också att de kan erbjuda boenden i olika prisnivåer.

Goda chanser till vackra solnedgångar

Under vårt besök konstaterade vi att kvällarna kan vara otroligt vackra vid Vättern. När man befinner sig i hamnen, precis utanför huvudbyggnaden, är det lätt att glömma att man befinner sig vid en sjö och inte ett hav.

Redan den första kvällen tog vi en gemensam promenad längs ”strandstigen” – som visserligen snarare var en väg än en stig. Men trots mörkret skymtade vi Vättern mellan buskar och träd.

Mer information om Borghamn Strand

Standarden på hotellrum och vandrarhemsrum kan variera eftersom ett ständigt renoveringsarbete pågår. Det gör också att det förmodligen finns boende i varje prisnivå. Redan nu är hela anläggningen charmig och vi trivdes väldigt bra – särskilt i Hamnvaktarstugan. Men om de kan förverkliga sin vision kommer det att bli helt fantastiskt, för läget är helt oslagbart vackert.

Perfekt läge för vandrare – mitt på leden

Läget för oss vandrare är helt perfekt eftersom både Östgötaleden och Pilgrimsleden passerar rakt igenom anläggningen. Dessutom erbjuder de vatten och öppen toalett till alla som passerar. Om man följer leden 400 meter ansluter Östgötaleden även till leden Omberg runt, som du kan följa till Västra Väggar, Älvarums udde, Stocklycke och alla de andra vackra platserna i Ekopark Omberg.

Kontaktuppgifter till Borghamn Strand

Borghamn Strand
Borghamnsvägen 1A
59293 Borghamn

Email: info@borghamn.com
Telefon: 013-81000
Webb: www.borghamn.com

Vandringar vi gjorde under vår vistelse

• Ellen Keys led 6,1 km (Omberg)
• Anudden 4,5 km (Omberg)
• Egen tur från Borghamn Strand 11 km (Omberg) – kommer inom kort
• Svanhalsleden/Vasstigen 4 km (Naturum Tåkern)
• Prinsessan Estelles sagostig 800 m (Naturum Tåkern)

Fler bilder från området (mitt instagram)

[instagram-feed feed=8]

Inlägget Hamnvaktarstugan, Borghamn Strand, Omberg dök först upp på Hemomkringvandring.

Beräknad läsningstid: 10 minuter

För någon månad sedan skrev Lisbeth, som är en av dem som driver Nösundsgården, till mig. Anledningen var att hon ville tipsa mig om de fina vandringslederna som finns runt Nösund. Sedan dess har jag gått flera av dem och är väldigt förtjust i området. Därför var det ganska naturligt att det var just där vi valde att förlägga veckans fredagsmys.

Egentid – nästan på hemmaplan

Den här helgen behövde vi lite egentid. På grund av att vi inte vill vara för långt bort från våra tonåringar valde vi att sova över på Nösundsgården, 20-25 minuters bilfärd hemifrån. Det var bland det mysigaste vi gjort – i kategorin sova inomhus.

Kvällsutflykt med magisk solnedgång

När vi hade checkat in åkte vi till en plats i närheten som vi tycker mycket om. För det första för att rasta hundarna och för det andra för att se på den magiskt vackra solnedgången. Kvällen var ljum och vi fick nästan lite försommarvarning. Ändå låg inte temperaturen på särskilt många grader över 0-strecket.

Nösundsgårdens guldkantspaket

När vi kom tillbaka till Nösundsgården efter vår utflykt hade det mörknat och det var mysigt att strosa runt i den lilla parken på baksidan av hotellet. Igenom parken rinner en bäck och porlandet från den var det enda ljud som hördes i kvällningen.

När vi kom in på rummet väntade en guldkantsbricka på oss, fylld med godsaker att äta och dricka. Mätta och nöjda somnade vi snabbt och sov som kungligheter i lugnet och tystnaden. Förresten borde jag nämna att varje rum på Nösundsgården är unikt inrett. Eftersom ägarna visste att vi älskar att vandra och att vara ute i naturen lät de oss sova i det vackra björkrummet. Det fanns så många vackra detaljer därinne; Björkstammar, små gröna kvistar, och fönstren som gick från golv till tak. Utöver detta vilade en härlig känsla över rummet – en spaliknande känsla.

Frukostbuffé och planering inför dagen

På morgonen fanns inga andra hotellgäster än jag och Lars. Ändå gjorde de i ordning en frukostbuffé – enbart för oss. Övriga gäster denna natt bodde på vandrarhemmet och hade inte bokat frukost. Medan vi åt hade vi tid att planera dagens rutt tillsammans. Och att prata med ägarna och höra om husens historia och om trakten.

Genom den lilla parken på baksidan rinner en porlande bäck med flera broar man kan gå över. Det var underbart att komma ut med hundarna i grönskan på morgonen och mötas av bäckens porlande och vårens fågelkvitter. Innan vi lämnade Nösundsgården bad vi ägarna Lisbeth och Stig att komma ut så att vi fick ta en bild av dem. Så varma, genuina och entusiastiska människor träffar man sällan, och vi var otroligt tacksamma mot dem för vår lyxfredag!

Ut på Stora Rös-leden, Nösund

Efter frukosten idag gick vi en av alla de vandringsleder (rundslingor) som utgår från Nösund hamn några hundra meter från Nösundsgården. Vi valde Stor Rös-leden som tog oss över stock och sten, och till flera utsiktsplatser. Eftersom vi hellre ville gå längs havet än genom samhället följde vi till att börja med pilgrimsleden längs vattnet.

När pilgrimsleden vek av från vattnet följden vi den tills den gick ihop med Stora Rös-leden. Stora Rös-leden är tydligt märkt med röda och blå prickar målade på träd och stenhällar, så den är lätt att följa. Leden förde oss genom skiftande landskap. Alltifrån krumma tallar till lövskog och över rena berghällar.

Havsutsikt – från ovan

Eftersom vädret var på vår sida så blev vandringen en extra härlig upplevelse. Humöret var på topp. Vi hade inga tider att passa så det var enkelt att stanna på alla vackra platser och bara vara. Höjderna vi var uppe på var Stora Rös (eller Nösundsröset som det står i kartorna), Brattebäckaröset, Kvarnberget och Trappbergen. Även att leden går i olika typer av skog så ser man havet på många ställen. Och det är enkelt att hitta fina platser för en fikapaus.

Fastän vi inte gick mer än 6,5 kilometer tog det oss drygt 3 timmar. Hade vi följt Stora Rös-leden till punkt och pricka hade rundan blivit 4,5 kilometer. Den låga medelhastigheten berodde inte på att stigen var svårgådd, för det var den inte. Istället var anledningen att vi hade med oss vår valp. Dessutom påverkades tempot av att det var en underbar dag att ta längre raster på och faktiskt njuta av det vi hade runt oss.

När vi vi kom hem till tonåringarna lagom för en väldigt sen lunch igår var vi fulla av energi – och glädje. Och till Nösund – och Nösundsgården – kommer vi nog tillbaka inom kort.

Mer information om Nösundsgården och vandring runt Nösund

Nösund ligger på Orust, och det tar cirka en timme att bila hit från Göteborg. Jag kan verkligen rekommendera Nösundsgården om du tycker om västkustmiljö, men vill ha det lite lugnare omkring dig. Varmare och mer genuina människor än ägarna Lisbeth och Stig har jag sällan träffat! Man kan inte låta bli att tycka om dem! Och omgivningarna är verkligen vackra.

– Länk till lista/karta över vandringslederna (rundslingor) som utgår från Nösund
– Länk till underbara Nösundsgården där vi bodde (följ gärna deras instagram)

Andra leder jag gått i Nösundsområdet

Jag har gått några av de andra lederna tidigare som vanliga turer eller utflykter utan övernattning.
– Hjortsbackenleden – Frukosttur till Boxviks vette (7,5-10 km beroende på vägval)
– Rödleden Boxviks kile – tidig blomsterprakt (runt en mil)
Tacos och tältning vid Boxviks vette

Inlägget En natt på Nösundsgården – och Stora Rös-leden dök först upp på Hemomkringvandring.

Idag har jag besökt Store Mosse nationalpark igen. Jag insåg att det var mitt tredje besök där i år. Med mig på dagens utflykt hade jag min 12-åriga dotter, en av hennes klasskompisar som fått den här utflykten i födelsedagspresent, och våra två hundar. Humöret var på topp hos alla och vädret var även den här gången snällt mot oss och lät solen lysa från en blå himmel och en svag vind svalka oss.

Idag utgick vi från vandrarhemmet på Lövö och tjejerna hade bråttom att ta sig över ängen ner till fågeltornet som ligger precis i utkanten av mossen. Att klättra upp där är obligatoriskt, om man inte är den som håller i hundarnas koppel (tur för mig). När de var klara med fågeltornet stegade de iväg längs spången i ett så högt tempo att jag och hundarna fick kämpa för att hinna med.

Tempot dämpades ganska snart, för barnen hade fullt upp med att hålla koll på var de satte fötterna – dotterns kompis hade nämligen inte gått på spång tidigare. Det fanns också mycket att titta på längs vägen; fjärilar, olika mossor, nyckelpigor och en del blommor även att det inte var särskilt mycket växtlighet, mest såg vi rosling och vattenklöver som jag ju aldrig kan se mig mätt på.

Egentligen skulle vi spana efter småsileshår eftersom tjejerna aldrig sett dessa köttätande små växter, men när vi inte hade sett dem efter vår fikapaus på en av alla de bänkar som står utplacerade på strategiska platser längs spången valde de att vända. De ville hellre gå tillbaka till Lövö för att klättra i träd och fotografera, och det fick de självklart göra. Jag och hundarna fortsatte en bit till längs spången mot Andersberg innan vi också vände.

Efter att barnen vänt hittade jag givetvis de eftertraktade småsileshåren i stort sett direkt, men de var så pyttesmå att de knappt stack upp ur mossan. Däremot hittade jag några som hunnit växa till sig lite mer när jag nästan var tillbaka vid fågeltornet. Jag tycker att de är fascinerande växter med sitt ”klibb” som ska fånga och bryta ner insekter. Och färgerna är fantastiska!

Jag mötte upp tjejerna vid den vackra och generöst tilltagna rastplatsen på ängen vid Lövö.  Efter att vi hade fikat tillsammans (igen!) gick vi ner och tittade på de små blommorna så att de fick se dem i verkligheten.

Hundarna blev trötta i värmen trots att de fick dricka ofta, och tjejerna hade en liten svacka som botades med fika, men ”Det här var faktiskt jättekul”, var betyget från tjejerna när vi skulle åka hemåt efter fyra timmar i nationalparken, och det gladde mig att de tyckte om utflykten!

För dig som vill veta mer om Store Mosse nationalpark:
Inlägg här på bloggen: Utflykt till Store Mosse med barn – april 2019
Inlägg här på bloggen: Vandring på Store Mosse – april 2019
Länk till nationalparkens egen webbsida

Inlägget Store Mosse – igen dök först upp på Hemomkringvandring.

Annandag påsk vaknade vi bokstavligen talat precis utanför nationalparksgränsen på charmiga STF Villa Söderåsen där vi bott över natten.

Vi hade bestämt oss för att gå en liten morgonrunda mot Odensjön före frukost. Som vanligt valde vi det lite längre alternativet Nackarpsrundan på 4,3 kilometer istället för att gå Odensjöpromenaden som är 1,2 kilometer. Båda dessa vandringsleder utgår från Söderåsens nationalsparksentré i Röstånga, cirka 5-6 kilometers bilväg från huvudentrén i Skäralid. Här passerar även Skåneleden L3 ås till ås.

Första biten följs lederna åt på en liten grusväg som går i Nackarpsdalen innan Nackarpsrundan svänger in i lövskogen där marken var täckt av vitsippor och gulsippor denna härliga dag. Stigen går sedan uppåt mot åsen och passerar en liten bäck (Ärlabäcken). Vi hade fantastisk tur med vädret och morgonsolen följde oss på vår tidiga vandring.

Stigen var lätt att gå på. Det enda vi hörde var fåglarnas morgonkonsert, och jag njöt i fulla drag av lugnet, solen och den vackra omgivningen.

Uppe på åsen går stigen längs kraterkanten, ovanför branten ner mot den cirkelrunda Odensjön. Man ser sjön glittra då och då, långt där nere mellan alla bokar. Vid varje glimt man får tror man att det inte kan bli vackrare, men ändå blir det just det!

Efter att man passerat skylten vid utsiktsplatsen går leden förbi åkermark och börjar så sakteliga slutta nedåt i bokskogen.

Man kan njuta av att gå i den magiska bokskogen ändra fram till nationalparksentrén. Det sista man passerar innan man kommer fram är en helt fantastisk liten dal klädd med bokskog med mossiga trädstammar och bara den lilla stigen som slingrar sig fram. När man går där är det helt ofattbart att ”civilisationen” finns bara några hundra meter därifrån.

PS. Jag kan förresten konstatera att jag förmodligen inte kan bli trött på bokskog. Jag tycker att det är så oerhört vackert! DS.

För dig som vill veta mer om boendet:
Eftersom jag och X hade med mina två hundar var det enklast att bo på vandrarhem och vi bokade därför rum på STF Villa Söderåsen i Röstånga. I några av rummen är det tillåtet med djur och när vi kom dit hade de ställt fram både matskålar och en hundfilt, vilket verkligen uppskattades.

Det var bekvämt att komma till färdigbäddade sängar, och vi fick god och fräsch frukostbuffé som ingick i rumspriset. Dessutom hade vi bokat extra frukostpaket som vi kunde ta med oss ut, och dem fick vi packa själva från frukostbuffén. Personalen var också väldigt trevlig, glad och hjälpsam.

Runt Villa Söderåsen finns en härlig trädgård, och på baksidan av huset kommer man direkt in i nationalparken. Man kan inte bo närmare – om man inte bor i själva parken!

För dig som vill läsa om övriga turer vi gick i Söderåsens nationalpark:
Hjortsprångsrundan, 2019-04-21
Liakroksrundan, 2019-04-21

Inlägget Nackarpsrundan, Söderåsens nationalpark dök först upp på Hemomkringvandring.