Jag hade inte sovit i min bivvybag sedan i höstas, så jag tog chansen under veckans ”efter-jobbet-övernattning” med Sofia. Men det visade sig att jag (kanske) kunde valt ett bättre tillfälle.

Februari månads after work med Sofia

Igår var det i alla fall äntligen dags för en efter-jobbet-tur tillsammans med Sofia. Vi tog oss till en (för oss) okänd plats som hon hade letat upp på kartan. Det var extra spännande att vi inte visste exakt hur det skulle se ut, eller om det ens skulle vara möjligt att övernatta där vi tänkt.

I den första viken vi kom till hade vi kunnat slå upp tälten, men platsen var inte särskilt inspirerande. Men när vi kom till den andra viken visste vi direkt att det var där vi ville spendera kvällen och natten. Marken var ganska blöt, så det slutade med att Sofia slog upp sitt tält på en liten plätt av strandängen som var hyfsat torr, medan jag själv la ut bivvybagen på en klipphäll.

Vi satte oss längst uppe på klipporna för att njuta av solnedgång och kvällning medan vi åt vår middag. Trots att det inte var särskilt kallt (enligt termometern) så kylde vindarna enormt, så vi gjorde kväll tidigare än planerat. En sak vi kommer att minnas är nog att mitt kokkärl gled av brännare, men att jag tack vare Sofias varningsrop hann fånga det i luften med ”ta-mojjen”.

Torr och varm trots snöfall

Under natten både regnade och snöade det, men jag vaknade ändå torr och varm inne i min bivvybag. Fast jag får erkänna att jag någon gång under natten räddade skorna som stod utanför – jag hade inte alls räknat med någon nederbörd. I morse steg vi upp, packade och åkte mot våra jobb – med den här härliga upplevelsen i bagaget. Ett vardagsäventyr när det är som bäst!

Inlägget Vardagsäventyr i bivvybag dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom jag har prioriterat att vara ute framför att skriva blogg har jag nu fyra övernattningar (och en solnedgång) från den senaste månaden att berätta om. Två av dem var tillsammans med min sambo och våra hundar, och två på egen hand.

Tältning i hemmaskogen

Jag hade varit lite svag efter att ha haft feber och hosta i över en vecka, men längtan ut höll på att göra mig galen. Så jag gick bara ut i hemmaskogen (2023-02-11) och slog upp tältet 1,5 km från huset. Det blev en bra kompromiss mellan mitt behov av natur/friskluft och att ta det så lugnt som kroppen säger att jag behöver.

Eftersom jag hade smittat sambon så var han inte i skick att följa med ut, men själv kände jag mig mycket piggare efter mina 16 lugna timmar i skogen.

Tältning vid Gårdsjön

En liten tur runt Gårdsjön, Stenungsund, blev det igen 2023-02-18 (se länk till inlägg om förra besöket). Den här gången stannade vi och åt mat och tältade längs leden.

Jag, Lars och våra hundar fick en fantastisk stjärnklar kväll vid brasan. När vi kom ut på eftermiddagen var det strålande solsken och 8 plusgrader. När vi vaknade på morgonen låg det is på sjön. Härligt, friskt och vackert! Och när solen steg värmde den underbart!

Jag tycker alla ska unna sig mera vardagsäventyr som det här!

Under bar himmel, Verleskogen

Häromnatten sov jag med bara den stjärnklara himlen som tak. Jag älskar att ligga och titta på månen och stjärnorna – varm och go i min sovsäck. Under natten blev det någon minusgrad, och det blåste lite lätt från sjön, men jag fick en underbar upplevelse att minnas länge. Särskilt med tanke på den magiskt maffiga solnedgång vi fick på kvällen (2023-03-03).

Min sambo Lars och hundarna sov några hundra meter bort under en tarp, men just den här gången kände jag att jag ville sova under bar himmel.

Den vackra platsen är Verleskogens naturreservat i Risveden (Västra Götalands län) och jag hade bara varit där en gång tidigare (länk till mitt inlägg från första besöket). Då regnade det när vi gick vandringsleden genom reservatet. Nu hade vi betydligt mysigare väder.

 Morgonrundan med hundarna runt hela reservatslingan (3,5 km) som jag gick före frukost blev pricken över i. Lyxigt fin start på helgen.

Tältning vid havet, Orust

Eftersom det soliga vädret vi haft sista veckan skulle fortsätta resten av helgen ville jag passa på att sova en natt i mitt eget tält. Så igår eftermiddag (2023-03-04) åkte jag ut mot Hälleviksstrand här på Orust på eftermiddagen.

På grund av starka vindar tog det en bra stund att få upp tältet (bra träning skrev min sambo i SMS), så jag höll på att missa dagens solnedgång. Nu blev den inte lika maffig som den jag fått kvällen innan, men solnedgång över havet är ändå alltid vackert. Dessutom fick jag sällskap av de två planeterna Venus och Jupiter.

Det blev snabbt kallt i vinden, så jag satt i absiden och lagade min mat. Sedan la jag mig i sovsäcken ganska tidigt, och låg där och lyssnade på vinden och på alla gäss, svanar och andra fåglar som flög över tältet.

I morse gick det smidigt att få ner tältet och jag kände mig glad och nöjd när jag gick de 40 minuterna över klipporna tillbaka till bilen.

Fakta om utrustningen

Eftersom det ofta kommer frågor om vilken utrustning jag har så skriver jag det i förväg den här gången.

Observera att man inte behöver köpa en massa dyra prylar om man bara ska vara ute då och då – man klarar sig lätt med enklare utrustning även på vintern (se tips i tidigare blogginlägg).

Inlägget Fyra övernattningar och en solnedgång dök först upp på Hemomkringvandring.

För mig är det ingen ”stor grej” att övernatta i naturen. Redan när jag var liten var jag på hajker och läger med scouterna några gånger varje år. Dessutom hände det (enstaka gånger) att mina föräldrar fick för sig att vi skulle sova ute. Men jag förstår att det kan vara en hög tröskel att kliva över om man inte har med sig utesovandet sedan barnsben.

OBS! Artikeln innehåller reklamlänkar till Widforss.

Har sova-ute-dröm, men….

I många av de forum och Facebook-grupper som handlar om vandring framkommer det ofta att människor, främst kvinnor, faktiskt inte vågar sova ute. Åtminstone inte ensamma, och det är något jag tycker är väldigt sorgligt; att man egentligen vill, men inte vågar. De går miste om chansen till oändligt många fantastiska upplevelser som de annars hade kunnat få.

Vad är det egentligen som lockar?

Gissningsvis finns det lika många skäl till att vilja sova ute som det finns människor med ute-sovar-drömmar. Eftersom jag är nyfiken av mig har jag ställt just frågan om vad det är som lockar till en grupp på drygt 700 personer. Personerna i gruppen säger sig vilja sova ute, men har aldrig (eller nästan aldrig) gjort det. Av deras svar kan jag se ett mönster.

Man vill ha en större naturupplevelse

De allra flesta drömmer om utenätter för att få en (större) naturupplevelse. Väldigt många använder orden ”frihet” och ”frihetskänsla” när de beskriver anledningen till att vilja sova ute, och jag tycker att det är fantastiskt härliga ord.

Sedan är det, vilket kanske kan tyckas självklart i sammanhanget, naturupplevelsen man vill ha. Många nämner att de vill uppleva känslan av närheten till naturen. Att själva vara en del av naturen och få naturupplevelser dygnet runt.

Dessutom är det många som vill kunna se upp på stjärnhimlen, se månsken och förstås soluppgångar och solnedgångar. Det förstår jag för det är lika magiskt varje gång.

Önskan kan också uppstå av praktiska skäl

En liten del vill sova ute av mer praktiska skäl. Till exempel att det är ett billigt sätt att uppleva nya miljöer. Eller att man kan nå platser som man inte har möjlighet att uppleva om man bara gör en dagstur.

Hinder för att sova ute

När man nu har allt detta fantastiska som lockar och sporrar till att sova ute, vad kan hindra en? Vad är anledningen till att man inte gör det, trots att man både har önskan och viljan? Detta var också en fråga jag ställde i min enkät. I de flesta fall såg jag att de som svarade faktiskt skulle kunna sova ute – trots att de inte själva upplever det så.

Fysiska eller medicinska hinder

Fysiska hinder som sjukdomar och krämpor är de svåraste att komma förbi. Däremot kan man i många fall, men jag kan tyvärr inte säga alla, anpassa sitt äventyr så att det fungerar. Om man tänker om och ändrar ambitionsnivå kan man ofta hitta sätt som gör det möjligt att ändå ta sig ut.

Rädslor / osäkerhet

Det gjorde mig så ledsen att många av kvinnorna som besvarade enkäten radade upp rädslor som hindrar dem att sova ute. Både för att jag lider med dem, men också för att rädslorna i de flesta fall är helt ogrundade. Här kommer några av sakerna som man är rädd för:

• Rädsla för vilda djur
• Rädsla för insekter (knott, mygg, fästingar, övriga insekter)
• Mörkrädd
• Fryser väldigt lätt (Kanske kan man få lite tips i min artikel om att vintertälta?)
• Oro över att det ska vara obekvämt
• Känns otryggt att vara ensam, men saknar sällskap
• Vill ha en toalett i närheten
• Rädsla att bli rånad eller våldtagen
• Osäkerhet kring var man får tälta

Fakta och pepp kommer under hösten

Jag menar absolut inte att bagatellisera, utan förstår att rädslorna finns där på riktigt. Men jag tror att med större kunskap skulle rädslorna minska, så jag planerar att skriva upplysande artiklar inom detta område under hösten.

Man saknar utrustning

En väldigt stor andel av dem som besvarade frågan saknar dessutom utrustning för att sova ute. Anledningarna till detta är främst att det är dyrt (särskilt om man ska köpa till en hel familj), att man har för lite kunskap och att det känns oöverstigligt att sätta sig in i vad som behövs.

Olika sätt att sova ute

Tält

Jag tror att tält är det vanligaste sättet när man ska sova ute i Sverige. Det är först på senare år, sedan jag träffade min sambo, som jag själv börjat tälta. Ja, förutom när jag var liten och var scout förstås. Då tältade jag några gånger varje år. Och även någon enstaka gång med familjen.

Fördelar med tält

• Friheten att kunna välja sovplats (nästan) var man vill
• Fördelen att sova nära naturen, men med skydd mot väder och vind
• Man kan dela övernattningsupplevelsen med någon annan
• Packningen och kängorna ligger skyddade mot regn, dagg och frost
• Inne i tältet sover man myggfritt
• Vissa tält är förberedda för eldning i kamin

Nackdelar med tält

• Man behöver hitta en plan yta stor nog för tältet
• Beroende på tältmodell kan det vara trångt och obekvämt, till exempel när man ska byta om (men testa tipi-tält – i dem kan man stå upp)
• Kottar, stenar, rötter med mera kan vara obekväma att sova på
• Man måste bära med sig tältet i packningen

Vindskydd

Under alla år som jag varit ensamstående mamma med en liten flicka (som nu hunnit bli 15 år) har vindskydden som finns i vårt avlånga land varit min räddning. Tack vare dem har jag kunnat ge min dotter och hennes kompisar många minnesvärda utflykter och övernattningar. När man som ensam vuxen ska bära med sig packning för flera personer är det skönt att slippa bära ”huset” också.

Fördelar med vindskydd

• Längs vandringsleder finns ofta vindskydd (markerade på kartan)
• Lyxen att sova på plant underlag
• Man har ett riktigt tak över huvudet och åtminstone 3 riktiga väggar i sitt ”boende”
• Man behöver inte bära med sig sin sovplats
• Inifrån vindskyddet ser man rakt ut i naturen
• Ofta finns grillplatser i anslutning till vindskydden (och ibland även dass)
• Vindskydd är ofta byggda på natursköna platser

Nackdelar med vindskydd

• Vindskyddet man har tänkt sova i kan vara upptaget när man kommer fram
• Man måste hinna fram till det tänkta målet och kan inte vara lika flexibel i var man stannar

Hammock / hängmatta

Sedan jag prövade på att sova i hammock / hängmatta måste jag erkänna att det är ett av de mysigaste sätten jag vet att sova ute. Det ger en större naturupplevelse än att sova i tält, och det är otroligt behagligt att låta sig gungas/vaggas när man ligger i sin lilla kokong.

Fördelar med att sova i hammock

• I hammocken kommer man närmare naturen
• Man kan ligga och se ut genom myggnätet (om man har hammock med myggnät)
• Känslan när man gungas/vaggas av vinden
• Man slipper bry sig om kottar, pinnar och stenar som skär in i ryggen
• Urvalet av platser där man kan övernatta är stort
• Myggfritt boende (om hammocken har myggnät)

Nackdelar med att sova i hammock

• Det kyler mycket mer underifrån än när man sover på marken – så använd alltid liggunderlag i hammocken så att du har isolering under ryggen
• Man måste hitta stabila träd som står på lämpligt avstånd från varandra
• I en hammock är man mer utsatt för väder och vind (men det blir mer skyddat om man använder en tarp ovanför)
• Om man inte är så bra på knopar behöver man någon som visar hur man hänger upp den (eller köp enkla treehuggers och karbinhakar istället)

Under bar himmel

När vi nu ändå pratar om naturupplevelsen i att sova ute så borde det inte finnas något som slår känslan av att sova under bar himmel. Alltså att man bara lägger sig i sin sovsäck (förslagsvis på liggunderlaget också) och tillbringar natten så. Personligen har jag bara sovit så en handfull gånger, men det kommer att bli många fler.

Fördelar med att sova under bar himmel

• Ytan för sovplatsen behöver inte vara större än liggunderlaget
• Man kommer inte närmare naturen än så här
• Direkt från sovsäcken njuter man av månsken och stjärnhimmel
• Packningen blir ganska lätt

Nackdelar med att sova under bar himmel

• Risk för mygg
• Väderberoende – om det börjar regna blir allt dyngsurt
• Packningen står utomhus under natten

Trädtält och taktält

I enkäten var det många som uttryckte nyfikenhet på att sova i trädtält eller taktält. Båda dessa typer är tyngre och man bär inte med sig dem i ryggsäcken. Taktält har jag inte prövat, men det är ett tält som sätts fast på bilens vanliga takräcken. Prislappen på dessa är högre än vanliga vandringstält, men det går även att hyra taktält.

Trädtält har jag däremot prövat flera gånger. Eftersom man sätter upp dem med hjälp av spännband blir det väldigt tungt om man ska bära med sig det. Därför är det vanligaste att man hyr övernattning hos någon som har trädtälten uppsatta och klara redan när man kommer. Jag har prövat detta hos Pevon Ecoturism (Vättlefjäll) och hos Styrsö Vandrarhem (Strömstad/Koster). Mysigt och ett bra sätt att pröva på att sova ute.

Vilken utrustning behöver du

När man läser i olika vandringsgrupper på Facebook, eller andra vandringsforum, får man oftast känslan av att det finns miljarder prylar som man absolut måste ha för att vandra eller sova ute. Men så är det inte! Det är faktiskt bara ett fåtal saker du behöver.

Liggunderlag vill du (nog) inte vara utan

Ett liggunderlag är en av väldigt få saker som jag tycker att man verkligen behöver om man ska sova ute. Både för att få det bekvämare när man ska sova, och varmare.

Om jag bara fick ta med mig en sak ut i skogen skulle jag nog välja mitt liggunderlag. Kanske beror det på att jag börjar bli lite äldre (har ju passerat 50 med råge), men jag får annars lite ont i höfter och rygg när jag sover ute. Därför har jag unnat mig ett bekvämt uppblåsbart liggunderlag som är 10 cm tjockt. Under det brukar jag även lägga ett ”vanligt” liggunderlag. Både för att skydda det dyrare/ömtåligare uppblåsbara och för att öka isoleringen mot markkylan.

Köp utrustning som passar ditt behov

Men man behöver absolut inte köpa ett liggunderlag för flera tusen kronor när man ska sova ute första gången. Liggunderlag finns i alla prisklasser. Vill du ha högre komfort, eller ett lätt underlag med liten packvolym, behöver du dock göra en lite större investering. Fram till för bara några år sedan sov jag oftast på enkla liggunderlag (se exempel).

Jag tycker, som med all utrustning, att man ska tänka igenom vad man egentligen behöver och hur ofta man kommer att använda sina saker. Då får man en bra hint om vilken nivå som är rimlig att lägga sig på.

R-värdet indikerar hur bra det skyddar mot kyla

För dig som inte känner till vad R-värde är (något som ofta nämns när man pratar om liggunderlag) kan jag berätta att det är ett sätt att mäta hur bra ett liggunderlag skyddar mot kyla underifrån. Ju högre R-värdet är desto bättre skyddar det. Under kallare årstider (om man är frusen betyder det alla årstider utom sommaren) bör man ha minst 4 i R-värde. Mitt liggunderlag (Sea to summit Ether Light XT Extreme Mat Rectangular Large) har ett R-värde på 6,2.

En sovsäck behöver du också

En annan förutsättning för att du ska kunna sova gott är att du har en sovsäck. Den skyddar dig både mot mygg, vind och kyla. Ärligt talat är det en av de bästa stunderna jag vet; på morgonen innan man ska ta sig upp ur den sköna värmen i sovsäcken.

Sovsäck för en säsong? Eller kanske för tre?

Det finns sovsäckar för en, två, tre eller fyra säsonger. Sovsäckar för en säsong passar enbart under varma sommarnätter, men vet du att du bara ska sova ute på sommaren kan det räcka med en sådan. Om du inte är väldigt frusen. Det går också att använda en liner i sovsäcken för att öka värmen ytterligare (läs mer om liners en bit längre ner).

Personligen har jag satsat på en 3-säsongs i dun som jag använder året runt, och en lite lättare/tunnare i dun som jag använder vår, sommar och tidig höst. Men jag fryser lätt och brukar använda både liner och varmvattenflaska i sovsäcken under de kallaste nätterna. Självklart väljer jag enbart märken som är fyllda med RDS-certifierat dun som är plockat från icke levande fåglar när jag köper dunsovsäck.

Att tänka på när du väljer sovsäck

Det finns ett otroligt stort utbud av sovsäckar, och det är viktigt att först och främst tänka igenom när på året du kommer att sova ute, hur ofta du kommer att göra det, och om du har speciella tankar kring materialet/fyllningen. Tänk på att inte titta på vilken temperatur tillverkaren anger som extremtemperatur, utan på den som står som komforttemperatur. Oftast står det en temperatur för kvinnor och en för män, för vi kvinnor börjar oftast frysa tidigare än män.

Välj en sovsäck som passar din längd så du inte behöver värma upp kall luft när du lägger dig på kvällen. Titta också på packmått och vikt om det är faktorer som är viktiga för dig. Förra året fick jag till exempel hem en underbar vintersovsäck som tyvärr var så stor att den inte fick plats i min ryggsäck, så den fick åka tillbaka till butiken.

De flesta vill även ha ett tält eller en hammock

Personligen älskar jag att sova under bar himmel, men då är man förstås lite mer beroende av ”vänligt” väder. Så jag förstår att de flesta föredrar tryggheten att ha med sig ett tält eller hammock när de ska sova ute. Det finns oerhört mycket att tänka på när man ska välja till exempel ett tält, så det kommer jag att skriva om vid ett annat tillfälle.

Och några lite mindre nödvändiga saker

Om man som jag tillbringar många nätter utomhus varje år händer det att man investerar i saker som inte är helt nödvändiga. Som en kudde till exempel.

Kudde

Sedan jag började använda kudde kan jag inte sova ute utan att ha med mig den. Det finns sköna kuddar i många modeller. Själv har jag en uppblåsbar från Sea to Summit (Aeros ultralight) som knappt tar någon plats alls i packat format.

Liner

En annan sak som inte är helt nödvändig, men ändå väldigt bra att ha, är en liner, också kallat sovsäckslakan. En liner är en en ”påse” som man lägger inuti sovsäcken. Många sover i liner för att slippa få smuts och svett i själva sovsäcken.

För mig som är frusen har den ett helt annat huvudsyfte – nämligen att höja temperaturen i sovsäcken. Den jag använder på sommaren är är gjord i merinoull. Den är supertunn, men värmer härligt (ska höja sovsäckens temperatur med 11 grader) och är en av mina favoritprylar. Även linern tar liten plats när den är packad.

Jag måste erkänna att jag faktiskt har en liner till, och den är i fleece. Supergo när jag vintertältar. Varma sommarnätter fungerar den att sova i som den är, utan sovsäck. Fleece-linern tar dock större plats i packningen. Men.. under lång tid hade jag bara med mig en tunn fleecefilt från Rusta som jag la inne i sovsäcken, så man måste inte nödvändigtvis köpa dyra saker.

Så här kommer du igång

Att sova ute behöver inte vara ett så stort projekt som man kanske tänker sig. En övernattning behöver inte heller genomföras i anslutning till en längre vandring. Man kan unna sig en utenatt bara för att det är mysigt – eller kanske för att man vill testa/träna.

Om du inte har sovit ute tidigare föreslår jag att du börjar med ett mini-äventyr. För en del innebär det att övernatta i sin trädgård, och för en del att välja en närbelägen plats.

Det jag tycker är viktigast är att man har en reträttväg. Alltså ett sätt att dra sig tillbaka om man känner att det blir för ”stort”. Sover man i trädgården kan man helt enkelt gå in, och annars kan man kanske gå tillbaka till bilen (gå alltså inte för långt bort). Man ska inte se det som ett nederlag om man inte klarar av att sova hela natten första gången. Det är ett framsteg även om man bara låg i sovsäcken och vände sig fram och tillbaka en timme. Nästa försök kanske det funkar hela natten.

Visst vill du uppleva det här?

Efter att du har läst här hoppas jag att du känner dig inspirerad att gå ut i naturen – och kanske även övernatta där. Så ut och njut av frihet och naturupplevelser nu. Men jag varnar – det är beroendeframkallande att sova ute!

Bra-att-ha-länkar när man ska sova ute

Om du letar efter produkter som kan vara bra, användbara eller trevliga när du ska sova ute kan jag rekommendera att du till exempel tittar på tält och vindskydd eller sovsäckar och liggunderlag hos Widforss. De har både har stort sortiment och snabba leveranser.

Letar du mer inspiration om att vara (och sova) ute kan jag även rekommendera Friluftsfrämjandets webb.

Det kommer mera

Eftersom jag fått så många frågor kring närliggande ämnen kommer jag att skriva fler artiklar framöver. Titta gärna in här igen.

Inlägget Allt du behöver veta för att sova ute dök först upp på Hemomkringvandring.

Linda (som bor i Småland) är en av de personer som jag tycker om att vandra tillsammans med. När vi lyckades hitta några dygn då båda hade möjlighet att komma ifrån fyllde vi dem med uteupplevelser här i Bohuslän.

Måndag, Orust

På måndag eftermiddag kom Linda hem till oss och åt middag innan vi åkte till andra sidan av ön. Närmare bestämt till Hälleviksstrand här på Orust. Anledningen var att jag ville visa henne min favoritled, den korta men vackra Porsnäsleden.

Ut längs vackra Porsnäsleden

Vi gick leden medsols och kom därför snabbt upp på klipporna med utsikt mot havet. Där letade vi med gemensamma krafter efter de små rösen som markerar leden. Här får man verkligen det bästa av Bohuslän på en väldigt kort sträcka; klippor, glittrande hav, vidsträckta vyer och en fyr.

Det är inte alltid helt enkelt att gå denna led, men det gör den lite roligare tycker jag. Markeringarna duggar inte tätt, och marken är inte helt slät. Efter några kilometer kom vi fram till den planerade övernattningsplatsen.

Natt under bar himmel

Linda hittade direkt en plan yta som passade för tältet hon hade med sig. Att även jag hittade en plan yta gjorde inte saken sämre, så vi började med att göra i ordning våra sovplatser.

För egen del hade jag tänkt sova under bar himmel, så min sovplats blev klar snabbt. Underst ett ”vanligt” liggunderlag, sedan mitt underbara tjocka från Sea to summit, därefter sommarsovsäck med en tunn liner och skön kudde, också från Sea to summit. Egentligen behöver man inte ha så mycket grejer, men jag är rätt frusen av mig. Och vid havet här i Bohuslän är det rätt vanligt att det blåser.

Myggfritt – största delen av natten

Efter en massa prat och fotande av blommor och bär (bland annat sileshår och hönsbär) blev det dags att krypa ner i sovsäckarna. Himlen var vacker ut mot havet och egentligen ville vi inte sova bort en enda minut av den vackra kvällen.

Den här tiden på året kan man plågas rätt rejält av mygg även här i Bohuslän (se min artikel om en myggfri sommar om du vill ha tips/råd). Men vi hade tur den här gången. Det var i stort sett myggfritt ända tills vi la oss. Sedan mojnade vinden och jag fick sällskap av ett moln av knott.

Då tog jag fram min Thermacell och hade den påslagen i ungefär två timmar. Vid det laget hade vinden friskat i igen, och månen stod högt på himlen bortanför bergen längs leden. Sedan sov jag gott ända till klockan 05 då Linda och jag bestämt oss för att packa ihop och bege oss vidare.

Tisdag, från Orust till Styrsö (Strömstad)

Vi vaknade till en vacker morgon och gick den sista (betydligt enklare) biten av leden. Vi hade ställt bilen vid kyrkan i Hälleviksstrand och det var bara någon kilometer att gå dit.

Långtidsparkering i Strömstad

Därefter följde en bilresa på cirka 1,5 timme till Strömstad i norra Bohuslän. På långtidsparkeringarna i hamnområdet var det trångt, men vi lyckades knipa en plats. Efteråt fick vi höra att det finns långtidsparkeringar varifrån det går gratis parkeringsbuss under sommaren (se info på Strömstads webb).

Färja (Kosterbåtarna) mot Styrsö

Vår nästa anhalt var Styrsö där jag även var i våras. Då var det lågsäsong och gott om plats på färjan. Nu var det nästan klaustrofobiskt mycket folk när vi skulle åka ut. Men när färjan svängde in mot Styrsö blev jag helt varm inuti av återseendet. Jag tycker verkligen om den här ön!

Incheckning på Styrsö vandrarhem

Nu råkade vi komma ut till Styrsö för tidigt för att kunna checka in i det bokade trädtältet, men vi fick ändå lämna vår packning där. Jag föreslog att vi skulle gå ”rundan” runt ön så att Linda skulle få en uppfattning om öns storlek.

Dessutom var det läge att hitta någonstans där vi kunde slöa lite i solen – helst utan annat folk runt oss. Stigen som leder runt den mer tillgängliga delen av ön går både genom skog och över berg, så vek av från den och följde havet. Där fanns otaliga klipphällar att välja mellan.

Vädret var lite lurigt med både sol, moln och vind, så det blev inte mycket solat. Men jag satte mig och läste och Linda lyssnade på ljudbok i lugn och ro. Och så blev vi sittande i några timmar innan vi återvände till trädtältet.

Underbar tältplats – och färdiglagad middag

Den här gången hängde trädtältet på en annan plats än sist jag var här och det var den perfekta platsen. Tältet hängde i skydd av krumma tallar, med havet skymtande mellan grenarna. Dessutom låg det lite avsides, och inte precis intill själva vandrarhemmet.

Tanken var att Vittra, Lindas hund, skulle sova under tältet. Men för säkerhets skull slog vi upp ett tält åt henne ifall det skulle bli mycket mygg. Medan vi satt där fick vi besked från Helen som äger Styrsö vandrarhem att hon fixat lite hamburgare åt oss. Superlyxigt att gå ner till vandrarhemmet och sätta sig på uteserveringen och få maten serverad och klar.

Linda ramlade över orkidén knärot

Till på köpet hittade Linda en ”konstig” blomma som hon tack och lov fotade. Jag skrek nästan till av glädje när jag såg bilderna, för det var en av mina absoluta favoritblommor; orkidén knärot (Goodyera repens). Hon var snäll nog att valla mig på platsen så att jag också fick se. Totalt såg vi 5 exemplar, och det var första gången jag såg knärot i Bohuslän.

Planering för nästa dag och tidig kväll

Sedan var vi ganska trötta båda två efter en dag fullmatad av vackra intryck från den norra delen av Bohuslän. Särskilt när den följde på en utenatt. Min vana trogen hade jag läst på i förväg och hade två turförslag. Efter att vi gemensamt tittat på kartan och läst valda delar ur boken ”Nationalparker i södra Sverige” från Vildmarksbiblioteket, så beslutade vi oss för den kortare. Alltså blev det Nord-Koster även denna gång för min del.

Onsdag – Styrsö – Nordkoster – Styrsö

Nästa morgon unnade vi oss sovmorgon, och ställde inte alarmet förrän till klockan 06.00. Då kämpade solen mot molnen och det var en ganska jämn kamp. Men SMHI:s app visade att det skulle komma någon regnskur under dagen, så vi hängde på yttertältet innan vi gick.

Hissa ballong och åka färja i kuling

Före frukosten gick vi ner till bryggan och hissade ballongen som visar kaptenen på färjan att vi vill åka med. Annars kör de inte in mot Styrsö utan passerar utanför. För säkerhets skull ringde vi även och meddelade att vi önskade att färjan skulle gå in till vår brygga på turen som gick klockan 09.50.

Efter frukosten använde vi utedassen vid vandrarhemmet och gick sedan för att vänta på färjan. Det var lite skumpigt (kuling) att åka in mot Strömstad (jag höll mig krampaktigt i relingen), men Kosterbåtarna är ganska stora och stabila. I Strömstad satt vi kvar på båten medan alla andra steg av och nya resenärer klev på. Sedan fortsatte färjan ut mot Kosteröarna.

Nordkoster i alla väder

Inne i stan värmde solen huden som inte var täckt av kläder, men när vi steg av vid Vettnet på Nordkoster var himlen mörkgrå. Förra gången jag var på Nordkoster gick färjan in vid Västra Bryggan, så här vid Vettnet hade jag inte full koll på hur det såg. Men med kartans och Lindas hjälp var vi snart på rätt stigar.

En blandning av vit och orange led + oledat

Förra gången jag var på Nordkoster (se blogginlägg här) gick jag först ner till den kända stranden Björnsängen innan jag gick norrut längs orange led. Denna led är den som de flesta turister går, och den är vältrampad och lätt att gå. Den här gången gick vi bitvis längs denna led och bitvis längs vit led. Men mest gick vi utanför lederna, ute på klippor och strandängar.

Vackra blommor längs (och utanför) leden

Med tanke på den frodigheten i den här delen av Bohuslän fanns det mängder av blommor att titta på och att fotografera. Eftersom jag är uppvuxen på småländska höglandet är inte kustblommor min starkaste sida, så Linda och jag fick kolla upp flera gånger vad det var för växter vi hade framför oss.

Bland annat fick vi se martorn, marviol och småborre. Och givetvis en massa ängsblommor.

Regn, åska och kuling

När Linda och jag är ute brukar det alltid regna, och det slog inte fel den här gången heller. Nu är ingen av oss särskilt rädda för regn. Vi drar bara på oss regnjackorna och går vidare.

Men vi såg en del andra som sprang och ställde sig under de få träd som fanns för att få lite skydd under de korta regnskurar som föll under dagen. Ute över havet mullrade åskan och himlen var riktigt svart.

Och så slog vädret om till sol

Men så tittade solen fram och regnkläderna kändes plötsligt för varma och täta. Vid det laget var vi ute på klipporna och klättrade runt – en liten bit från stigen. Vi enades om att sätta oss ner och njuta av åskdramat över havet medan vi fyllde på med energi.

Trots solen blåste det kraftigt, så vi behöll ändå jackorna på efter vår fikapaus. Men när vi passerade en turkosgrön vik med människor som badade i klädda bikini kände vi att det nog var dags att ta av yttersta lagret.

Häftiga klippformationer – vad har hänt här?

Sedan fortsatte vi längs vit led innan vi återigen svängde av och följde olika stigar upp mot toppen av en av höjderna vi sett.

Ju högre upp vi kom desto mer såg vi av ön. Ett gigantiskt klapperstensfält, små tjärnar uppe på berget, tvillingfyrarna på avstånd, och det mäktiga Kosterhavet. Helt plötsligt kom vi fram till ett berg i en märklig formation.

Det såg ut som om berget tryckts upp underifrån, men det är väldigt svårt att visa på bild. Det var i alla fall en märklig känsla att vara där, mitt i det, trots att jag inte är geologiskt intresserad.

Lunch på strandäng och tvillingfyrarna

Från den högsta punkten följde vi klippor ner mot klapperstensfältet. Tanken var att vi skulle laga mat ute på udden bortanför stenarna, men när vi närmade oss såg vi en skylt som bad oss respektera fåglarna fram till den 1 augusti. Därför bytte vi riktning och tog närmaste genväg till orange led.

I en korsning svängde vi av längs vit led för att gå mot tvillingfyrarna, men vi gjorde snart ett stopp för lunch. Vi fick en lång lugn stund medan vi värmde vatten till frystorkad mat och kaffe. Sedan gick vi den korta biten som återstod till fyrarna (mer om dem kan du läsa i mitt förra inlägg från Nordkoster).

Hemresa via Ekenäs på Sydkoster

Därefter följde vi vägen ner mot samhället och Västra Bryggan, den hamn som färjan skulle avgå ifrån. Vi åkte inte via Strömstad tillbaka till Styrsö, utan vi mellanlandade i Ekenäs på Sydkoster där vi bytte färja.

När vi kom hem till Styrsö var vi ganska trötta. Linda och Vittra gick och la sig en stund medan jag strosade runt lite på ön. Smakade lite körsbär längs stigen, pratade med Helen och så fixade jag lite grillkorv åt oss. Dem satte vi oss strax utanför trädtältet och åt till otroligt fin utsikt.

Därefter kröp vi i säng, men jag hade svårt att somna. Jag var helt eurforiskt glad efter den vackra turen vi fått under dagen. Den var bara 8-9 kilometer lång, men vi var ute i 5 timmar och allt, precis allt, var verkligen vackert. Strax efter midnatt la jag undan boken (som jag i slutet läste i pannlampans sken) och somnade som en prinsessa i trädtältet.

Torsdag – Från Styrsö till Orust

Så kom den sista morgonen på Styrsö, snabbare än önskat. Både Linda och jag ville ta vara på tiden, så vi packade våra saker redan klockan 05.

Vi hinner en upptäcktsfärd till

Därefter tog vi bara våra små ryggsäckar och gav oss ut på ännu en upptäcktsfärd på ön. Vi följde strandlinjen och tänkte sätta oss någonstans och bara vara någon timme innan vi skulle åka hemåt. Ett regnväder gjorde att vi satte oss under en tall och åt lite tidigare än planerat. Men frukosten var lika god för det.

Efter att vi ätit fortsatte vi följa klippor och stenar längs vattnet. Slånbären är snart mogna, och marrispen (som jag aldrig sett tidigare) stod i knopp.

Vi tog god tid på oss att verkligen njuta in i det sista. Och suga i oss av den lugna härliga energin som finns här. Allt runt oss signalerade att det inte finns någon anledning att stressa.

Sista timmen på Styrsö

Precis som dagen före var vi tvungna att hissa ballongen för att bli upphämtade av färjan. Sedan hade vi inte så mycket annat att göra än att vänta. Så vi la oss utanför trädtältet, använde ryggsäckarna som kuddar, och bara njöt av stunden.

Från Strömstad bilade vi tillbaka till Orust och jag bar ett oerhört skönt lugn inuti. Jag hade knappt varit borta hemifrån i tre dygn, men kände mig rik på upplevelser och full av energi som efter en lång semester.

Så här tar du dig till Styrsö och Nordkoster

Från Strömstad i norra Bohuslän tar du färja nr 899 (se tidtabell hos Västtrafik här). Den går några gånger per dag året runt, men oftare under sommaren. Turen till Nordkoster tar cirka 35 minuter och färjan till Styrsö tar 15 minuter. Båten gör flera stopp både på Nordkoster (den mindre av Kosteröarna) och på Sydkoster. Om man vill stiga av vid Styrsö måste man avisera det när man stiger ombord – annars går den inte in till bryggan där.

För dig som vill veta mer om Styrsö vandrarhem

Styrsö vandrarhem som ligger på Styrsö utanför Strömstad, erbjuder både boende i vandrarhem och i trädtält. De har också en superhärlig sandstrand, kajaker, SUP, volleyboll med mera. Du kan läsa mer på deras webbsida.

Inlägget Tre dygn utomhus i Bohuslän dök först upp på Hemomkringvandring.

Beräknad läsningstid: 7 minuter

Oftast skriver jag om specifika vandringsleder jag gått eller platser som jag besökt. Men idag vill jag bara ge dig inspiration att sova under bar himmel. Vare sig du gjort det innan eller inte. Det är alltså inte själva platsen som är viktig i inlägget.

Vi passade på när vädret såg bra ut

Igår lovade SMHI att det skulle vara soligt på eftermiddagen – och dessutom uppehåll på natten. Då bestämde vi oss för att åka till Box Vette här på Orust. Sist vi var där såg vi nämligen en riktigt cool tall, precis intill stigen. Den var nästan som en koja, och vi sa direkt att vi måste sova där någon gång.

Eftersom solen går ner strax före kl. 16.00 fick vi åka hemifrån relativt tidigt. Men vi hann gå runt en stund uppe på berget och se när solen sjönk i havet. Därefter gick vi tillbaka till tallen som vi passerat på väg upp.

Jag såg fram emot att sova under bar himmel

För min sambo Lars är det vardagsmat att sova under bar himmel. Eftersom jag själv inte gjort det så många gånger tycker jag att det är riktigt spännande – och härligt. För min skull tänkte han hänga upp en tarp, men jag bad honom att låta bli. Jag ville mycket hellre ligga och titta på månen mellan grenarna.

Vi hade med oss lite ved för att kunna göra en brasa i vinterkylan. Dessutom samlade vi ihop en massa kvistar som fallit till marken i närheten. Eftersom vi inte hade någon riktig eldstad byggde Lars en botten som vi sedan byggde upp brasan på. Underbart att kunna sitta där i mörkret sedan och bara underhålla elden. Höra knastrandet, känna värmen och se på de förtrollande lågorna.

Kvällen gick snabbt

Vi åt lite kvällsmat, njöt av månen och den stjärnklara himlen, och varvade ner efter veckan. Till slut var det dags att bädda och göra oss klara för att krypa ner. Vi la ut liggunderlagen direkt på marken och sovsäckarna på. Båda två hade dessutom en fleeceliner inuti sovsäcken. Eftersom jag är så frusen hade jag såklart varmvattenflaska också – som vanligt.

Vår hund Balder har sin egen lilla sovplats när vi är ute och han hade krupit ihop på sin plats långt innan vi la oss.

Gott att sova under bar himmel

På grund av att det är många som har svårt att sova ute skäms jag nästan för att säga att jag sover superbra utomhus. Jag somnar nästan direkt, och sover oftast mycket längre på morgonen än jag gör hemma. Inatt var inget undantag. Innan jag visste ordet av var det morgon.

Strumporna är av mohair, inte merinoull, och från mitt favoritmärke Happy Hiking.

I vanliga fall är jag alltid snabbare upp på morgonen än Lars, men inte idag. Det tog emot att kliva ur den varma sovsäcken för att byta om och packa ihop sakerna. Men till sist var jag tvungen. När jag gick för att uträtta morgonbehoven möttes jag av en helt fantastisk soluppgång.

Den gav ny energi så sedan var det enklare att göra klart. Lars hade redan hunnit koka upp vatten till kaffe och choklad och vi åt en lätt frukost innan vi lämnade vår tall.

Efter en snabb sväng upp på berget igen gick vi till bilen. Lars för att åka hemåt, och jag för att vandra längs Pilgrimsleden Orust.

Hitta en egen fantastisk plats!

Syftet med det här inlägget är inte att du ska gå till Boxvik Vette och sova under ”vår” tall. Istället vill jag inspirera dig. Påminna om att det är härligt ute året om. Det som skulle göra mig gladast av allt är om du blir inspirerad att hitta en egen fin plats att sova under bar himmel på. Skulle det bli så; Skriv i kommentarsrutan här nedanför så kan du inspirera fler!

Länkar till inlägg om nätter jag valt att sova under bar himmel

• 50-årsfirande med övernattning under bar himmel
• Under bar himmel vid Björshuvudet
• Skarsjöleden (eller Stora Skarsjön runt), Ljungskile

Inlägget Sova under bar himmel – eller en tall dök först upp på Hemomkringvandring.

På grund av hälsoskäl ställde jag och Lars in vårt sova-ute-fredagsmys den här veckan. Men på lördagen kände i alla fall jag mig pigg nog att ta mig ut. Först och främst så längtade jag efter att få sova ute igen (trots utenatt tidigare i veckan). Men jag ville även vandra – så jag letade efter en lämplig rundslinga och valde Skarsjöleden i Ljungskile.

Har sneglat på Skarsjöleden i över ett år

Förra sommaren gick vi en liten del av Skarsjöleden första dagen av RESUL Four Day March. Och jag har sneglat på den sedan dess. Visserligen är den inte mer än 8,5 kilometer, men jag hade läst att den är kuperad och förväntas ta 3-4 timmar att gå. Så jag tyckte den kändes som ett ”lagom” val nu när jag är lite seg av borrelian och antibiotikan.

Till Stora Skarsjön utanför Ljungskile är det bara 16 kilometer från mig på Orust, så det tog inte lång tid att köra dit. Jag parkerade vid vattenverket och gick upp mot sjön och det första vindskyddet. Där svängde jag höger in på Skarsjöleden (följ röda markeringar) och gick alltså leden motsols.

Härlig natur längs hela Skarsjöleden

Den här leden är fantastiskt härlig att gå. Precis som jag läst är den kuperad, vilket gör att man ständigt går uppför eller nerför. Man får se upp var man sätter fötterna, för det är fullt av rötter och stenar längs stigen. Bredvid växer granskog. Eller lövskog. Beroende på var längs leden du är.

Dessutom finns trappor och spänger på flera platser. Och mossig skog, bergväggar och bäckar. Vill man ta god tid på sig och stanna och äta eller laga mat finns två vindskydd med ordentliga eldstäder längs sjön. På många uddar och utsiktsplatser finns även mer provisoriska eldstäder.

Medan jag gick runt sjön njöt jag i fulla drag. Ömsom gick man vid strandlinjen och ömsom högt ovanför längs någon bergskant. Slutligen måste jag säga att man verkligen har lycktas med dragningen av Skarsjöleden. Den går exakt hela vägen bredvid vattnet och det är så härligt att konstant få skymtar av sjön.

Övernattning nästan under bar himmel

Jag hade lovat att ta med mig vovven Balder så att han skulle få göra av med lite energi. Det var faktiskt första gången som jag skulle övernatta själv med honom, men det gick jättebra. Eftersom vårt grannland i väst igår hade sin #nattinaturen som anordnas av Norsk Friluftsliv tänkte jag att vi kunde hänga på härifrån Sverige.

Längs Skarsjöleden finns många uddar att utforska och en av dem valde jag och Balder ut till sovplats. Det var en udde där leden inte svängde ut. Så vi fick ett eget litet universum där vi kunde tillbringa några timmar i lugn och ro innan det blev sovdags i mörkret.

Själv sov jag i vindsäck på marken, vilket jag tycker är helt underbart. Dock bara lånad, tyvärr. Balder sov på sin hoprullbara bädd intill mig, och med långlina fäst i ett träd. Han var superduktig och sov hela natten. Förutom 3 gånger när han väckte mig för att få lite gos. Vilket han fick innan jag drog in armen igen för att undvika alla mygg.

När vi steg upp klockan 05.30 var jag helt utvilad och pigg på att fortsätta utforska Skarsjöleden. Vi gick bara 1,5 kilometer på kvällen, så vi hade det mesta kvar. Till att börja med fick jag ha pannlampan på för att inte snubbla i mörkret. Men ganska snart var morgonljuset denna grå morgon tillräckligt för att navigera i.

Sammanfattning av Skarsjöleden

För mig och Balder tog det 3 timmar att gå själva Skarsjöleden. Men då hade vi inga fikapauser eller liknande. Detta är en led som jag verkligen kan rekommendera, för den var vacker hela vägen. Men den verkar vara populär, och det brukar alltid generera minuspoäng från min sida om det är mycket folk. När vi kom ut igår kväll satt en familj och grillade vid det första vindskyddet, i en vik fanns både ett tält och en hängmatta och vid det andra vindskyddet var det också folk.

Men som vanligt gäller att det finns tider på dygnet då det är mer, respektive mindre, folk. Så man kan ju själv välja lite när man går ut. På den sträcka vi gick i morse såg vi inte en enda människa. Och den enda vi hörde var någon som låg och sov i vindskyddet och snarkade högljutt.

Slutligen lite länkar

Som vanligt avslutar jag med lite användbara länkar. Först ut är en beskrivning av Skarsjöleden i Ljungskile (Uddevalla kommuns webb). Där finns även en bra karta över leden och information om parkeringsplatser. Här parkerade jag (vid vattenverket).

Mina instagraminlägg från Skarsjöleden

[instagram-feed feed=5]

Inlägget Skarsjöleden (eller Stora Skarsjön runt), Ljungskile dök först upp på Hemomkringvandring.

Ibland snurrar livet på alldeles för snabbt. Och även att vi försöker tillbringa så mycket tid som möjligt utomhus så är det inte alltid nog. Trots att vi fick ett superhärligt dygn i Nösund kastade sig vardagen över mig när jag kom hem. Så jag föreslag att jag skulle få en helt egen utenatt. I så fall ville jag göra mitt premiärbesök till Björshuvudet.

Egentligen var jag sugen på att bara gå. Och att gå riktigt långt. Men när jag parkerat vid vägens slut, hängt på mig ryggsäcken och nått fram till havet rann det behovet av mig. Istället satte jag mig på en klippa, denna vårens första varma dag, och bara satt där. Länge.

Så underbart att faktiskt bara VARA

Under de timmar jag hade till förfogande innan det var läggdags kravlade jag runt och fotade blommor, och samlade nedfallna kvistar och pinnar till en brasa. Dessutom gjorde jag i ordning min sovplats. Vilket gick snabbt eftersom jag valt att sova under bar himmel. Och så njöt jag av den fantastiska solnedgången och min middag sittande i tystnaden framför brasan.

Till slut var det dags för mig att byta om och krypa ner i sovsäcken. Temperaturen hade sjunkit, men himlen var fortfarande klar. Där jag låg i sovsäcken hade jag himlen till tak, och månen och stjärnorna som lampor. Månljuset glittrade i vattnet och det enda jag hörde var vindens brus – och ibland vattnets kluckande.

Eftersom jag skulle börja jobba klockan 07.00 hade jag ställt ett alarm på 04.15. Jag snoozade lite innan jag steg upp, packade mina saker, kollade så att jag fått med mig allt och… nej, jag gick inte mot bilen. Innan jag tog på mig ryggsäcken passade jag på att fota lite i gryningen. Ljuset var lika fantastiskt som kvällen innan och jag var helt tagen av den vackra platsen!

För dig som vill veta mer om Björshuvudet

I själva verket är det svårt att ge dig ytterligare information om Björshuvudet. Anledningen till detta är att det inte verkar finnas mycket skrivet om platsen. För det första står det på några ställen att det är ett eget naturreservat. Men det är inte märkt så på kartan, och jag hittar heller inte information om det hos Länsstyrelsen. För det andra verkar det vara vanligare att stava platsens namn med ett n i mitten, alltså Björnshuvudet. Hur som helst så gör jag en länk till Naturskyddsföreningen på Tjörn, eftersom det är de som skyltat området.

Inlägget Under bar himmel vid Björshuvudet dök först upp på Hemomkringvandring.

Min väninna Sofia ville ge mig något fint eftersom jag fyllt år, och bjöd in mig till ett 50-årsfirande med övernattning under bar himmel. Platsen vi skulle till var hemlig, och maten ville hon också stå för. Det enda jag behövde göra var att packa mina grejer och åka hem till henne igår eftermiddag.

Platsen vi skulle till var en strand på Sofias mark här på Orust. Alltså behövde vi bara gå några hundra meter för att komma fram. Från havet blåste det rejält, och himlen var grå, men det var två glada och förväntansfulla vandringskvinnor som började packa upp. De som känner mig vet att jag inte brukar dricka alkohol, men jag gjorde ett undantag igår. Sofia hade köpt en liten flaska champagne för att inleda 50-årsfirandet med.

Äventyrliga Sofia

Det började bli dags att förbereda middagen (inte jag, Sofia var noga med att hon var värdinna för aktiviteten). Att göra upp eld i blåsvädret var en liten utmaning, men det är klart att det löste sig. Vi hade båda med oss bra tändstål. Medan vi väntade på att elden skulle ”gotta till sig lite” gick vi en sväng längs strandlinjen. Sofia, som är betydligt äventyrligare än jag är, försökte få mig att hoppa på drivande isflak. Det slutade med att hon fick hoppa runt själv medan jag stod och skrattade på stranden. Skrattade gjorde vi även då jag föll raklång på den klafsiga stranden i jakten på en plastfolia som flög iväg med vänden.

Festmåltid för 50-åringen

Därefter dukade Sofia upp en massa godsaker på den ilandflutna kistan. Rostbiff. Spenat. Tomater. Majs. Ost. Paprika. Lök. Kantareller. Där fanns allt för att göra goda quesadillas! Det kändes oerhört lyxigt att bara sitta där på mitt liggunderlag och titta på, och prata med Sofia, medan hon fixade med maten. Brasan sprakade. Vågorna på havet skvalpade mot stranden. Vinden ven. Och våra skratt låg på lut hela tiden och fyllde luften om och om igen.

Innan vi visste ordet av hade det mörknat och månen var uppe. Brasan hade vi matat med mera ved och vi tände små lyktor som gav mysig belysning.

Sovplatser under bar himmel

Vi började göra i ordning våra sovplatser. Det gick oerhört snabbt jämfört med om man sover i tält eller i hammock. För Sofias del var det bara liggunderlag (dubbla) och sovsäck och för mig även en vindsäck. Under kvällen hade vi diskuterat bland annat detta med frusenhet och att sova ute. Vi var båda förberedda med flera lager kläder under middagen. Inför natten hade Sofia dessutom med sig värmekuddar, och jag värmeflaska. Däremot hade jag tagit en sovsäck som var lite väl kall, så jag var tacksam att jag hade ett vindstoppande hölje runt mig. Vinden från havet bredvid oss var ganska stark.

Det kändes inte så lockande att ta av alla jackor för att krypa ner i sovsäcken i enbart underställ när det blåste så. Men väl på plats, och med vattenflaskan invirad i en filt, var det riktigt skönt. Känslan att bara ligga där och kunna se upp på månen och stjärnorna (där de gnistrade varje gång det blev en lucka i molnen som drog förbi) var helt underbar. Jag somnade på ett kick! Under natten var jag vaken några gånger för att jag var kall, men löste det genom att lägga min fleecejacka under ryggen som skydd mot markkylan. Jag vaknade också på grund av ivriga sjöfåglar i flock som slog sig ner i vår närhet. Men jag somnade om snabbt, lätt och i harmoni.

Vilken morgon!

Strax efter 06 vaknade jag, och då var Sofia redan i full färd med att göra upp eld för morgonkaffe och morgonte. Himlen var helt klar och morgonrodnaden spred sig vid horisonten. Till frukosten hade Sofia stuckit in ett tårtljus och en födelsedagsflagga i ett äpple. Det behövdes en ansenlig mängd tändstickor för att tända ljuset i blåsten – och det lyste inte länge. Men en stund. Oerhört mysigt och omtänksamt!

Medan morgonen ljusnade runt oss njöt vi av vår frukost. Eller ja.. jag njöt av halva koppen te – den andra halvan spillde jag över mig i min iver att fota den vackra morgonen, så den njöt jag mindre av.

Oerhört tacksam för fint 50-årsfirande

Att packa ihop våra saker gick sedan snabbt och enkelt. Liksom att gå de 300 meterna till Sofias hus. För mig är detta höjden av hemomkringvandring: Att gå till en plats i sin egen närhet och njuta av den istället för att längta till årets fjällsemester eller liknande. När vi skildes åt idag skulle Sofia till jobbet. Själv har jag semester. Men svårare än så här behöver det inte vara. Jag är så oerhört tacksam för att jag fick det här fina 50-årsfirandet i present – och för alla nya minnen som vi fick med oss.

Vill du följa Sofia på Instagram?

Eftersom vi sov på Sofias mark, i stort sett i anslutning till hennes hus, delar jag inga koordinater till platsen. Se detta som en inspiration till hur enkelt det kan vara att göra vardagen lite festligare och mer minnesvärd.

Följ gärna Sofia och hennes äventyr på Instagram: https://www.instagram.com/osterangens_aventyr/

Inlägget 50-årsfirande med övernattning under bar himmel dök först upp på Hemomkringvandring.