Medan jag bodde i Småland besökte jag Stuverydsbäckens naturreservat många gånger. Både på egen hand, men också med mina hundar, barn eller vänner. Men i helgen fick jag även visa denna favoritplats – i vinterskrud – för min bästa kompis Linda.

Länsstyrelsens beskrivning av Stuverydsbäcken

”Att besöka Stuverydsbäcken är en utmaning. Området är kuperat och miljön nere i Skrôlehie är svårframkomlig med frodig växtlighet, stora block och såphala stenar. Det finns en markerad led med enklare broar och ramper för att kunna ta sig ner i och igenom ravinen. Dock kan inte området anges lättillgängligt så stor försiktighet är lämpligt. Men om man är försiktig och vågar får man uppleva en fantastisk miljö.”

Citat från Länsstyrelsens webbsida.

Sagolikt vinterlandskap i bäckravinen

Något säger mig att den beskrivningen är baserad på sommarförhållanden – så tänk hur det var att gå där i snö. Alltså helt underbart. Både Linda och jag gick i dubbade skor, annars hade åtminstone inte jag vågat mig på att gå här nu. Men så roligt vi hade.

Vi blev som barn båda två. Det var fantastiskt att ha med Linda eftersom hon verkligen visade att hon uppskattade naturen. Det unika med Skrôle Hie är bäcken som rinner genom hela ravinen (cirka 800 meter) – dessutom är inte leden särskilt tillrättalagd.

Här fick vi bokstavligen klättra över stock och sten, och även över och under nedfallna träd. Vattennivån var så hög att vi inte kunde gå nere i ravinen hela vägen – därför fick vi gå uppe på kanten en bit. På några ställen finns broar, och en trappa, men för övrigt får man hasa, klättra och klänga. Särskilt när det är snö.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det var ofantligt vackert med snön, solen som stod så lågt på himlen att den bara lyste förbi trädstammarna och det ständiga porlandet från bäcken. Jag påmindes ännu en gång om anledningen till att jag tycker så mycket om den här rundslingan.

Lite fakta om Skrôle Hie

Till att börja med bör jag nämna att Stuverydsbäckens naturreservat ligger i Eksjö kommun (Småland), strax utanför samhället Bruzaholm. Sommartid kan man köra bil till reservatets parkering, men i det väglag som rådde valde vi att gå dit. Detta innebar cirka 1,5 kilometer (enkel väg) från en parkering vid ”stora vägen”.

Till Skrôle Hie kan man även ta sig med buss som trafikerar sträckan Nässjö-Eksjö-Västervik. I så fall är det linje 325 (tidtabell), och hållplatsen Bruzaholm Metallduk som ligger strax intill vägen ner mot Stuverydsbäcken.

Länkar där du kan läsa mer

Om du är nyfiken på hur det ser ut på sommaren kan du kika på ett av mina tidigare inlägg om Stuverydsbäckens naturreservat. Som vanligt hittar du dessutom fakta och kartor på Länsstyrelsens sida om naturreservatet.

Tips: För dig som gillar utmaningar finns ytterligare en ravin utanför samma samhälle, men den saknar markerad led. Här kan du läsa om Hulegata i Bruzaholm.

Övernattning i enkel timmerstuga

Efter vår härliga vandring insåg vi att tiden sprungit iväg, och att vi inte skulle hinna med några fler äventyr denna dag. Istället förflyttade vi oss med bil till en liten timmerstuga utan el eller vatten. Trots att det är en privat stuga fick vi lov av markägaren att använda den en natt.

Trots att vi var på plats redan klockan 14 (en timme före solnedgång) gick tiden väldigt fort i Lindas sällskap. Vi bäddade, eldade i kaminen, lagade mat, gosade med hunden, spelade spel – och pratade en massa såklart. Månen var full och lyste ner på den orörda snön runt stugan och det gick knappt att tänka sig något mer idylliskt.

Vi vaknade till nysnö

På morgonen vaknade vi till en decimeter nysnö, så jag hoppade ivrigt ur sovsäcken för att gå en promenad med Lindas hund. För mig var det en drömstart på dagen eftersom jag verkligen saknar att ha egen hund. Och för Linda var det skönt att för en gångs skull kunna göra sitt morgonkaffe i lugn och ro.

Efter att vi packat våra saker, skrivit i gästboken och städat ur stugan åkte vi tillbaka mot Eksjö och sa hejdå till varandra för den här gången. Men vilket kanondygn vi fick – det kommer jag att leva länge på.

Skorna som både jag och Linda bär på denna tur heter Torne 2 och kommer från Icebug. Det är varma (komfortzon -30), stabila kängor med dubb. Jag har använt denna modell (och dess föregångare) sedan 2006.

Några av mina och Lindas turer

• Allböleleden och natt i skyttevärn (april 2024)
• Eriksberg Hotell & Safaripark (april 2024)
• Möckeln – till fots och till sjöss (november 2023)
• Fämtfallet och Fämtleden (september 2023)
• Till sjön Bolagen, Funäsfjällen (september 2023)
• Tältnatt på Gaske Miesjehkentjahke (september 2023)
• Kanjoner, lavskrikor och dvärgröding (september 2023)
• Äventyr i Kotka Hamina, Finland (augusti 2023)
• Eriksbergs stränders naturreservat, Blekinge (april 2023)
• Helg på Lövö vandrarhem, Store Mosse (december 2022)
• En helg på Nordkoster (september 2022)
• Tre dygn utomhus i Bohuslän (juli 2022)
• Kinnekulleleden, 48 kilometer (maj 2022)
• Mysig morgontur till Anudden, Omberg (april 2022)
• Ellen Keys led på Omberg – 6,1 km (april 2022)
• Upptäcktsfärd på Härmanö, Orust (oktober 2020)
• En av de coolaste växter jag sett – flugtrumpet (juni 2020)
• Sevedeleden: en led med Tivedenkänsla, dag 1 (maj 2020)
• Sevedeleden: en led med Tivedenkänsla, dag 2 (maj 2020)
• Med flera, med flera.

Inlägget Stuverydsbäckens naturreservat dök först upp på Hemomkringvandring.

Gårdagens tur blev inte så lång, men ändå väldigt fin, särskilt med tanke på solljuset som silade ner till oss där vi gick bland skuggorna på botten av en ravin. Vi var på ett av våra ”ofta-ställen” – Stuverydsbäckens naturreservat utanför Bruzaholm i Eksjö kommun. Eller ”Skrôle Hie” som det kallas i folkmun.

Skrôle Hie är en ungefär 800 meter lång ravin, med branter på båda sidor om Stuverydsbäcken. Höglandsleden går i utkanten av naturreservatet, men man får svänga av den om man vill gå igenom ravinen.

Så här säger Länsstyrelsen: ”Att besöka Stuverydsbäcken är en utmaning. Området är kuperat och miljön nere i Skrôlehie är svårframkomlig med frodig växtlighet, stora block och såphala stenar. Det finns en markerad led med enklare broar och ramper för att kunna ta sig ner i och igenom ravinen. Dock kan inte området anges lättillgängligt så stor försiktighet är lämpligt. Men om man är försiktig och vågar får man uppleva en fantastisk miljö.”

Just den här gången var inte min dotter med, men barn i alla åldrar brukar älska den här miljön – och framför allt att det inte är så tillrättalagt. Hela slingan, som är en rundslinga, är uppskattningsvis mellan 4 och 5 kilometer, men man får tänka på att det tar en stund att gå igenom ravinen.

Man får gå på skogsstig, spång, kuperad terräng nere i ravinen där man det inte är någon jämn stig utan man får både krypa, klättra och klänga för att ta sig fram. Sista halvan av leden går längs skogsväg och skogsstig som är lättare att gå på.

Vid parkeringen finns grillplats och bord/bänkar, men jag tycker att det är mysigare att stanna längs leden och fika – vilket man självfallet gör om man har med sig barn. Eller om jag nu bara skyller på dem…

För dig som vill veta mer:
Länsstyrelsens informationssida om Stuverydsbäckens naturreservat

Inlägget Skrôle Hie, Bruzaholm dök först upp på Hemomkringvandring.