Förra sommaren gav jag mig själv en personlig utmaning – att gå leden Orust Tvärs (45 km) på en dag. Då klarade jag utmaningen, men häromdagen funderade jag på hur mycket min ett år äldre kropp skulle orka i år. Skulle jag klara av att gå tvärs över Orust på en dag även nu? Eftersom jag behöver lite ”mängdträning” inför mitt deltagande i Icebug Xperience West Coast Trail om två veckor kändes detta som ett bra test, så igår gav jag mig ut.

Fakta om sträckan

Orust Tvärs är en natur- och kulturstig som går tvärs över Orust. Enligt tillgänglig information ska den vara 44 km, men när jag gick blev det 46. Leden består av fyra delsträckor: Svanesund-Hoga, Hoga-Göksäter, Göksäter-Malö strömmar, Malö strömmar/Flatön-Bryggan Ängön. Man går även kortare delar av natur- och kulturstigarna Kultehamn och Svens Altare. Strax innan man kommer ner till färjan mot Malö kan man göra en avstickare via kulturstigen Albertsholmen. Utöver all natur kan man även se 64 skyltade kultur- och naturminnen längs leden.

Dessutom är Orust Tvärs en del av den längre leden Kuststigen (se de etapper jag gått), och motsvarar Kuststigens etapp 6, 7, 8 och 9. Men igår gick jag i motsatt riktning och började vid Ängö brygga där etapp 9 slutar, och gick i mål vid Svanesunds färjeläge där etapp 6 startar.

Inte rätt led för dig som vill se skärgården

Sammanfattningsvis måste jag säga att Orust Tvärs är en mycket trevlig vandringsled. Den erbjuder varierad natur och mycket lugn och ro. Igår mötte jag bara en enda person, förutom de få personer jag såg som var ute i sina trädgårdar. Men kommer du hit i förhoppningen att få se västkustens skärgård så är inte detta rätt led. Skog och jordbruksmark dominerar.

Ängö, Flatön och Malö – jag inledde vid havet

I år gick jag i motsatt riktning jämfört med i fjol och det var en klar förbättring. I alla fall från början när jag gick på de smala vägarna på Flatön. Härute hade jag gått tidigare, både ensam och med min väninnan Sofia. Leden går nära havet och jag passade på att njuta av att få se det.

Underlaget man går på här är tyvärr till stor del på asfalt, men det finns också passager på grusväg och till och med lite stig. Det är relativt lättgått, men jag missbedömde tiden (för att jag fotade en massa) och kom inte 5 kilometer den första timmen. Tack och lov var det enkelt att ta ikapp det så att jag låg i fas.

Här samsas Kuststigen även med pilgrimsled Orust, och leden passerar Flatöns kyrka.

Den här första etappen är 9 kilometer och det vackraste stället är nog vid Malö strömmar mellan Flatön och Malö. Därifrån gick det snabbt komma ner till linfärjan som just nu går en gång i halvtimmen (hos Trafikverket hittar du tidtabellen).

Linfärja, och vandring längs stig

När jag kom till färjan var det 22 minuter till nästa avgång. Då satte jag mig helt sonika och åt frukost på klipporna bredvid bilkön. Dessutom tog jag av strumpor och skor för att låta fötterna torka. Och innan jag åkte vidare tog på jag rena, torra strumpor. Jag brukar försöka vara noga med att byta varje mil.

Från färjan är det asfalt en liten bit innan man svänger in mot Morlanda naturreservat. Här har jag gått ganska många gånger, både på Kuststigen och på Pilgrimsled Orust. Efter en längre passage på grusväg går man över till vandring på stig och skogsväg.

Hålta trädgård och Svens Altare

Det dröjer inte länge förrän man kommer fram till Svens-Altare-leden (länk till utflykt med dottern) som är markerad med gult, och den följer man sedan fram till utsiktstornet. Här får man både lövskog, barrskog, stenblock och en gammal herrgårdsträdgård (Hålta).

När jag passerade rastplatsen vid Håltasjön hade jag gått ungefär 17 kilometer och började bli lite småhungrig. Jag bestämde mig för att stanna och ordna lunchen vid Svens Altare, förutsatt att jag hade gått minst 19 km när jag kom dit. Nu hade jag inte det, utan bara 18,9, så jag gjorde en kort paus för att fota och fylla på vätska. Sedan gick jag vidare.

En längre lunchpaus vid 21 km

Efter Svens Altare går man på underbar skogsstig i nästan två kilometer. Sedan kommer man ner på en väg, och jag visste sedan tidigare att det ligger en sjö där. Så när jag kom dit svängde jag av ut på en klipphäll och hängde av mig ryggsäcken.

Skor och strumpor åkte av och jag packade upp mitt lilla kök. Lyckan när jag hittade en banan i ryggsäcken var stor och den tryckte jag i mig på bara fyra tuggor. Vattnet till soppan kokade upp på bara några minuter, och jag hade inte ens hunnit besvara alla kommentarer och meddelanden jag fått på Instagram.

Soppan var varm och god, och ostmackan jag också lyxade till det med förgyllde stunden. När jag packat ner allt tog jag på torra strumpor (det blev de blå) och fortsatte min färd.

Mot Göksäter och sedan Hoga

Ett av etappmålen/etappstarterna är Göksäter, men det är knappt så det märks vid leden. Göksäter är ett stort varuhus på landet, och lokalt kallas det för ”Lilla Ullared”. Dock går inte leden exakt förbi varuhuset, utan man måste göra en liten avstickare på något hundratal meter för att komma dit. Enligt karta ska man kunna fylla på vatten där.

Jag fortsatte min färd tvärs över Orust längs grusvägar och skogsvägar förbi gårdar och skogar. Här mötte jag en rävunge som blev lika förvånad som jag när vi möttes på stigen. En hare såg jag också och fyra rådjur. Det enda som störde längs den här delen var de tre vindkraftverken som står intill leden.

All energi försvann efter 33 km

Mitt på denna sträcka hände något konstigt. Visst drog det lite i musklerna i både vaderna och låren, men energinivån kändes helt okej. Helt plötsligt försvann all energi. Inte gradvis, utan det gick ner till 0 från okej på mindre än en minut. Då tog jag fram mitt sittunderlag och satte mig precis där jag var.

Jag skrev meddelande till min sambo som erbjöd sig att hämta mig, men jag ville fortsätta. Vilket jag också kunde göra efter att jag fyllt på vätska, ätit en macka och lite choklad. Dessutom masserade jag fötterna och passade på att byta strumpor igen när jag ändå satt stilla. Efter ytterligare två kilometer passerade jag Hogastenen, Orusts enda runsten.

In på sista etappen – Hoga – Svanesund

Hoga är också etappstart/etappslut. Härifrån och resten av leden är som mina hemmamarker. Jag har gått med våra hundar många, många gånger längs den här sträckan, så det var lättare att gå när jag visste vad som väntade vid varje krök.

Förutom just när jag påbörjat etappen. Jag var nämligen väldigt medveten om att jag skulle upp på den mittersta ”kullen” på bilden här ovanför och det är en rejäl, lång och brant backe upp dit. Men det gick bra – jag klarade till och med av att hålla mitt tempo.

Den här sträckan är ljuvlig och går bara genom skog, så jag njöt trots att vissa delar av kroppen började kännas ordentligt. Jag tycker att det är något visst med att gå på stigar man känner till väl. Som till exempel när jag kom till den delen som följer kulturstig Kultehamn (som startar 2 km från min ytterdörr).

Enda gången jag dippade mentalt några minuter var när jag gått 43 km och jag visste att jag hade minst 2 km kvar till målet. Jag hade varit så inställd på att sträckan skulle vara 43 km.

Slutspurten genom hembyn Svanesund

Snart kom jag ut på asfaltsvägen som leder genom vårt samhälle Svanesund och ner till färjeläget. Jag ringde min sambo som lovade att komma och hämta mig. Trots att jag kände mig rätt mörbultad försökte jag hålla tempo genom samhället.

När jag gick längs gångbanan körde min sambo förbi och ropade några uppmuntrande ord till mig. Sedan gjorde jag mitt bästa för att komma ner till färjeläget så snabbt som möjligt. Jag ville ju inte att han skulle behöva vänta för länge. Och, ärligt talat så längtade mina ben och fötter efter att få vila.

Tider, höjdmeter med mera

Förra året tog det mig 11 timmar och 37 minuter att ta mig tvärs över Orust. I år tog det 10 timmar och 5 minuter. Förmodligen var förbättringen vandringsstavarnas förtjänst. Aktiv ”gå-tid” var 9 timmar och 8 minuter, vilket innebär ett medeltempo på 5,1 km/h. Mitt mål var att kunna hålla 5 km/h hela vägen och jag är otroligt glad och stolt över att det gick vägen. I vanliga fall går jag i njut-tempo så jag är inte van att gå mot klocka.

När jag frågade min sambo hur många höjdmeter han trodde att jag gått sa han: ”Det är ju vid havet, så det är ju rätt platt. Kanske 440 meter?”. Där hade han lite fel. Leden är faktiskt ganska kuperad och innebar 897 meter upp och 938 meter ner. Och sträckan blev 46,28 km.

Länkar för dig som vill läsa mer

– Etapp 7 av Kuststigen (vintern 2021)
– Etapp 8 av Kuststigen (vintern 2021)
– Orust Tvärs på en dag (juli 2021)
– Information om leden hos Västsverige
– Vandringsleden så som Orusts kommun beskriver den

Inlägget Tvärs över Orust på en dag – 46 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Oftast är jag ute för att njuta av naturen. För att se allt det vackra som finns omkring mig. Men under gårdagens personliga lilla utmaning – att gå hela leden Orust Tvärs på en dag – var mitt fokus mest på att försöka hålla ett lite högre tempo än när jag fotar blommor. Och att faktiskt klara av sträckan på 45 kilometer.

Hur uppstod tanken på att gå Orust Tvärs på en enda dag?

Redan i höstas, strax efter vår flytt till Orust, var jag redo att utforska vandringsmöjligheterna här på ön. För det första läste jag på om vilka leder och slingor som finns här. Därefter började jag gå dem, en efter en. Eftersom vandringsleden Orust Tvärs passerar någon kilometer från vårt hus blev den en av de första att testa. Vid det tillfället gick jag bara en etapp i taget. Därefter prövade jag några av de fina natur- och kulturstigar som också finns här.

Sedan kläckte min sambo Lars idén om att vi skulle gå hela leden på en och samma dag. Så det var vår plan – att vi skulle göra det tillsammans. På grund av operationen han genomgick vid midsommar kan han inte göra så långa turer just nu. Så jag bestämde mig för att gå själv.

Så här gick själva genomförandet

I förrgår kväll spöregnade det och åskade det hos oss på Orust. Och när jag såg att det skulle bli gråväder och små regnskurar även igår bestämde jag mig för att passa på. Strax efter klockan 06 fick jag skjuts av Lars ner till färjan i Svanesund där Orust Tvärs startar. Ett stilla duggregn föll, och jag hade shorts och regnjacka på mig.

Direkt när jag blivit avsläppt började jag gå längs trottoaren upp genom samhället Svanesund. Underlaget är asfalt, men det gick snabbt och lätt att gå två kilometer längs gångbanan innan jag skulle svänga av mot skogen. Och regnet hade redan upphört. Eftersom jag har gått den här etappen många gånger med hundarna är den välbekant för mig.

Jag passerade förbi en massa hagar. Där fanns hästar, kor, får, getter. Och givetvis en massa vilda djur – harar och rådjur var de jag såg igår. Den enda hage som leden passerar igenom innehöll hästar. Om man går med hund finns några stättor som inte är riktigt hundvänliga. De är lite för branta och har väldigt smala stegpinnar. Men jag gör bedömningen att man kan ta sig igenom på annat sätt vid dessa ställen.

Sommarens blötaste dag – rekord i strumpbyten

Trots att det varit oerhört torrt på Orust de senaste veckorna så gällde det inte just igår. Efter nattens åskregn var allt blött. Både gräset, ormbunkarna, buskarna och träden. Så fort jag nuddade en buske så ”regnade” det ner på mig. Vatten sipprade även in i kängorna så fort jag svängt av den asfalterade gångbanan. Med tanke på att det var nästan 20 grader varmt ute så frös jag inte om fötterna. Men det är ändå obehagligt att gå längre sträckor med blöta fötter.

Eftersom jag vet att det är viktigt att hålla fötterna torra bestämde jag mig för att byta strumpor varje mil. Och det höll jag fast vid hela dagen. Fem par strumpor använde jag. De flesta av favoritmärket Happy Hiking. Sedan jag hittade dem i våras har vi utökat vår strumpgarderob enormt. Hur kan man inte vilja ha färgglada strumpor på sig?

Just nu får du 33 % rabatt om du beställer mina favorit-vandringsstrumpor från Happy Hiking. Ange koden hemomkringvandring. Och dessutom får du fri frakt.

Igår började jag med denimblå, bytte till gyllengula, rokokoblå, chokladbrun och sedan ljusbrun. Underbart att låta fötterna lufttorka medan jag fikade, uppdaterade Instagramkontot eller bara satt och njöt. För att sedan ta på mig varma strumpor i go mohair. Fast de blev visserligen blöta snabbt igen eftersom kängorna var dyngsura. Jag tror det börjar bli dags för nya kängor. Mina Hanwag har jag haft i drygt två år och de är helt utslitna i sulan – på insidan.

Skulle kroppen hålla och hjärnan ”orka”?

Tidigare har jag rört mycket på mig, men jag har inte varit så snäll mot kroppen det senaste året. Därför visste jag inte säkert om kroppen skulle hålla för en tur på 45 kilometer. Dessutom kan det vara lite trögare att gå ensam. För det första har man ingen som peppar en och för det andra är man ensam om att hålla uppe tempot. Men det gick vägen. Även att jag fick ont i min hälsporrefot. Trots att tempot sänktes något allt eftersom kilometer lades till kilometer.

Efter 11 timmar och 37 minuter var jag framme vid Ängö brygga. Då hade jag gått drygt 45 kilometer, och det kändes i kroppen. Men på något sätt tror jag att jag hade kunnat fortsätta nöta i några timmar till. Bara jag hade haft med mig mer vatten att dricka. Jag var otroligt nöjd och stolt över mig själv när Lars kom och hämtade upp mig vid färjan.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis måste jag säga att Orust Tvärs är en mycket trevlig vandringsled. Den erbjuder varierad natur och mycket lugn och ro. Enda gången jag mötte människor igår var på vägen/stigen mellan Svens Altare och Hålta. Men kommer du hit i förhoppningen att få se västkustens skärgård så är inte detta rätt led. Skog och jordbruksmark dominerar.

Vad jag personligen önskar vore annorlunda är de längre passager på väg (även asfalt) som leden innehåller. När man kommer över till Malö till exempel så går man längs smal asfaltsväg i 3 kilometer innan man svänger av på en mindre väg. Samma sak starten i Svanesund, men där finns åtminstone en gångbana att gå på. Asfalt får mig inte glad inuti över huvud taget.

Det finns heller inga vindskydd (vilket jag lämnat in ett medborgarförslag om till Orust kommun). Det skulle också varit bra om det fanns någonstans att fylla sin vattenflaska. Och kanske kunde det funnits något dass längs vägen också, så hade man sluppit se allt toapapper som låg slängt runt ”vackra” platser. Men nu är vi inne på överkurs.

Och för dig som vill veta mer om leden Orust Tvärs

Lite om själva vandringsleden

Orust Tvärs är en natur- och kulturstig på 44 kilometer, som går tvärs över Orust. Den består av fyra delsträckor: Svanesund-Hoga, Hoga-Göksäter, Göksäter-Malö strömmar, Malö strömmar/Flatön-Bryggan Ängön. Man går även kortare delar av natur- och kulturstigarna Kultehamn och Svens Altare. Strax innan man kommer ner till färjan mot Malö kan man göra en avstickare via kulturstigen Albertsholmen. Utöver all natur man får se finns 64 skyltade kultur- och naturminnen på stigen.

Dessutom är Orust Tvärs en del av den längre leden Kuststigen, och motsvarar Kuststigens etapp 6, 7, 8 och 9.

Egentligen är det bara den sista etappen, den som går över Malö/Flatön/Ängön, som är vandring vid kust. Till största delen går leden genom skog och jordbrukslandskap. En del av leden går längs grusväg och asfaltsväg. Avslutningsvis kan jag upplysa om att leden är mycket tydligt markerad med blå märkning och pilar hela vägen.

Just nu får du 33 % rabatt om du beställer mina favorit-vandringsstrumpor från Happy Hiking. Ange koden hemomkringvandring. Och dessutom får du fri frakt.

Länkar för dig som vill läsa mer

– Etapp 7 av Kuststigen (när jag gick den i vintras)
– Etapp 8 av Kuststigen (när jag gick den i vintras)
– Information om leden hos Västsverige
– Vandringsleden så som Orusts kommun beskriver den

Inlägget Orust Tvärs på en dag – 45 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Förra helgen gick jag etapp 8 av Kuststigen mellan Malö strömmar och Göksäter. Nu i helgen var det dags igen, och min sambo var snäll och och körde mig till punkten i Göksäter där han hämtade mig och hunden Wilma efter förra delsträckan. Den här gången skulle vi gå från Göksäter till Hoga, en sträcka av 11 kilometer.

På den här etappen ser man inte havet, men jag måste säga att jag blev allt annat än besviken även att jag älskar havet. Sträckan går genom vidsträckta odlingslandskap och typisk ”kustskog”. Det var underbart tyst och relativt enkelt att gå (i alla fall sommartid skulle jag tro) där leden följer skogsvägar, stigar och några kortare sträckor längs grusväg. Där jag startade i Göksäter låg det bara ett tunt lager pudersnö på marken. Ju längre vi gick, desto mera snö blev det. På grund av att hela Orust ligger på berggrund var det fläckvis ganska isigt och halt, men tack vare mina Icebug-kängor kunde jag ändå gå i stort sett obehindrat.

Jag vet inte om det var dimman som svepte in allt i ett magiskt ljus och dämpade alla ljud, eller om det alltid är så vackert här. Hur som helst blev jag väldigt förtjust i den här delen av leden. När himlen sprack upp och blev sådär riktigt blå som den bara blir på vintern när det är några minusgrader ute tyckte jag till och med att de tre vindkraftverken/snurrorna var vackra på sitt sätt.

Som vanligt är leden markerad med blå markeringar med täta mellanrum. I alla korsningar var det också tydligt märkt åt vilket håll leden gick. Dock var det vid något tillfälle där jag följde en grusväg där det inte fanns några markeringar förrän man skulle svänga av på en stig. Där hann jag börja fundera på om jag hade gått för långt. Något annat jag tycker mycket om längs denna delsträcka (som går längs leden Orust Tvärs) är alla informationstavlor som inte bara upplyser om att ”här låg ett torp under den eller den tidsperioden”. Nej, här är det ingående personskildringar som gör att man verkligen känner med dem som kämpade i den karga miljön här på ön. Den mest makabra platsen man passerar är avrättningsplatsen där den sista halshuggningen på Orust ägde rum 1857. Många spännande (och otäcka) detaljer om detta och mycket annat kan man läsa om längs leden om man är intresserad.

Jag njöt av hela turen och alldeles för snabbt hade jag och hunden Wilma tagit oss de 11 kilometerna vi skulle gå fram till Hoga. Där passade jag på att stanna och titta på Orust enda runsten. Hogastenen är registrerad av Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och har nummer: Stala 2:1. Tyvärr syns inristningarna inte så tydligt. Jag är bortskämd efter alla vackra runstenar jag såg i Småland förra året.

Eftersom det inte hade tagit oss mycket mer än 2 timmar att gå från Göksäter bestämde jag mig för att fortsätta hemåt mot Svanesund och alltså även gå etapp 6, ytterligare 11 kilometer. Men den etappen får ett eget inlägg.

För dig som vandrar med hund

Stättorna (5-6 stycken längs denna etapp) man ska ta sig över när man ska in i och ut ur hagar är tyvärr inte så hundvänliga. De är lite branta och pinnarna är vända åt ”fel” håll, så det finns inget för hundarna att sätta tassarna på. När jag gick där i helgen var det ingen el påslagen i stängslen, så då kunde Wilma ändå passera, men på sommaren får man nog lyfta sin hund i dessa passager. Detta är rapporterat till Orust kommun.

Mer om Kuststigen – Göksäter-Hoga / Orust Tvärs

Etappen är 11 kilometer och relativt lätt att gå. Man passerar främst odlingslandskap och västkustskog. Ingen kust i sikte på denna etapp. Länk till Kuststigens egen sida om etapp 7. Och här kan du läsa mer om leden Orust Tvärs.

Fler inlägg från Kuststigen här i bloggen

Här hittar du inlägg från de delar av Kuststigen som jag har gått

Här kan du läsa om Hoga-stenen

Länk till Orust kommun och deras information om Hoga-stenen

Inlägget Kuststigen etapp 7 – Göksäter-Hoga dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom den planerade turen runt några av sjöarna i Herrestadsfjällets naturreservat blev inställd (se gårdagens inlägg) fick jag hitta på något annat att göra idag. Jag valde att gå en av delsträckorna av Kuststigen som går här på Orust: Delsträcka 8 mellan Göksäter och Malö strömmar. Eller tvärtom blev det för mig, eftersom jag började vid kusten och gick ”hemåt”. Etappen är 13 kilometer lång, och ganska utmanande, så det kändes som en värdig ersättare för helgens ursprungliga plan.

Lars skjutsade mig till färjeläget utanför Ellös. När han hade vinkat av oss och önskat oss lycka till började jag och hunden Wilma gå längs asfaltsvägen. Det är bara asfalt några hundra meter. Sedan fortsätter leden genom jordbrukslandskap någon kilometer på mindre vägar. Tyvärr tappade jag bort ledmarkeringarna strax efter att jag passerat några bondgårdar. Jag såg en tydlig markering att jag skulle svänga vänster mot berget, men därefter såg jag inga fler markeringar. I nästa korsning prövade jag båda skogsvägarna, gick tillbaka och dubbelkollade där jag svängt men såga inga markeringar. Lätt frustrerad valde jag att fortsätta nedanför berget, gå upp genom bokskogen vid Uggletofta, följa Husebyleden en bra bit och sedan gå längs pilgrimsleden åt det håll jag visste att Kuststigen gick. Det blev några kilometer extra, men jag fick vacker natur på köpet.

Det dröjde inte alltför länge innan pilgrimsleden och Kuststigen (Orust Tvärs) förenades. Även att den här etappen inte går längs kusten så ger naturen vid sidan av stigen mycket kustkänsla. Till exempel de många små, men dramatiska bergen man passerar. kombinationen mellan berg och luftiga lövskogar. De förkrympta tallarna. Kargheten i naturen. Den här fantastiska naturen följer en hela vägen tills man passerat Slottsberget och utsiktsplatsen Svens Altare. Den här delen av leden sammanfaller med Svens Altare-leden.

Klara dagar ser man långt ut över havet uppifrån utsiktstornet. Idag kunde jag inte gå upp eftersom jag hade med mig vår hund, men här finns bilder från förra helgen då jag och min dotter var uppe i tornet då vi gick Svens Altare-leden, 6 km.

Efter att vi passerat bergstoppen blev det extra spännande för mig, för nu kom vi in på en del av leden som jag inte hade gått tidigare. Nedför berget följde vi en stig som var enkel att gå och strax kom vi till en 4-vägskorsning. Jag är väldigt svag för skyltar och de som stod där var både fina och hade roliga namn. Vad sägs till exempel om ”Snusplan”?

Efter alla höjdskillnader upp och ner i början av leden kändes det väldigt lätt att gå de kilometer som återstod till Göksäter när vi passerat utsiktstornet. Vi gick genom skog på skogsvägar och stigar. Bäckar forsade fram. På sjöarna låg is. Stigarna var hala och blöta och en del av skogsvägarna och grusvägarna var delvis isiga. Den sista delen av denna etapp (från mitt håll sett) går genom odlingslandskap och medeltempot blev genast högre. Innan vi visste ordet av fick vi ringa till Lars och be honom köra till den uppgjorda platsen i Göksäter för att hämta upp oss.

Idag var det extremt blött längs leden och det skulle nästan behövts vadarstövlar. Men man får ta hänsyn till att veckans snö smält och att det dessförinnan varit regnigt en längre period, så jag förmodar att den här etappen är betydligt torrare och vackrare längre fram på våren och sommaren. 17,3 kilometer blev den rutt som jag och Wilma tog, och det är nog troligt att vi går här igen framåt sommaren.

För dig som vill veta mer

Denna etapp av Kuststigen är en del av vandringsleden Orust Tvärs. Etappen är 13 kilometer lång och man får räkna med runt 4 timmar för att gå den i och med att den bitvis är rätt krävande. Underlaget består till största delen av stig och skogsväg, men några kilometer av etappen går på grusväg. En kort sträcka längs asfalt.

Läs på Kuststigens webb om etapp 8, Göksäter-Malö strömmar (Orust)

Fin avstickare från leden

Jag kan rekommendera att gå avstickaren från Malö strömmar och ut till Albertsholmen/Stora Björnholmen (mer info i eget inlägg här). Här handlar det om kustnära vandring. Avstickaren är cirka 3 kilometer tur och retur.

Fler etapper av Kuststigen

Här hittar du länkar till alla mina inlägg från Kuststigen

Inlägget Kuststigen etapp 8 – Malö strömmar-Göksäter dök först upp på Hemomkringvandring.

Idag har jag för första gången gjort ett inspel i politiken. Visserligen bara på det lokala planet – och bara genom att lämna ett medborgarförslag – men ändå. Orustförslaget jag lämnat berör i allra högsta grad vandring och friluftsliv.

Vad innebär mitt förslag?

I korthet går mitt förslag ut på att Orust kommun, som har satsat mycket på att rusta upp flera vandringsleder och natur/kulturstigar, också borde bygga några vindskydd längs dessa leder. Jag fokuserade på leden Orust Tvärs som är den längsta. Den är hela 40 kilometer, och är även en delsträcka av Kuststigen. Längs denna led finns det inte ett enda vindskydd.

Mitt bidrag till Orustförslaget innehåller argument för vad vindskydd längs leden skulle medföra för positivt både för kuststigenvandrare och kommuninvånare. Om du vill läsa hela texten kan du göra det här: Länk till Orustförslaget nr 361 där jag föreslagit följande till politikerna i Orust kommun: ”Vindskydd längs vandringsleden Orust Tvärs (och andra natursköna platser)”

Vad kan DU göra…

…för att Orust Tvärs / Kuststigen ska få vindskydd?

Bor du på Orust? I så fall kan du:

• Gå in och rösta på Orustförslaget 361 här!
• Dela detta inlägg på sociala medier – använd gärna #orustförslaget361
• Länka detta inlägg eller medborgarförslaget i grupper du är med i (OBS! Självklart enbart i grupper som accepterar att man länkar)

Bor du INTE på Orust?
Ingen fara! Du kanske ändå känner någon, som känner någon, som känner någon som bor på Orust. Det vet man aldrig innan. Men du kan hjälpa till så här:

• Dela detta inlägg på sociala medier – använd gärna #orustförslaget361
• Länka detta inlägg eller själva medborgarförslaget i grupper du är med i (OBS! Självklart enbart i grupper som accepterar att man länkar)

Vad händer nu med Orustförslaget?

I Orust kommun fungerar medborgarförslag på det sättet att för att ärendet över huvud taget ska tas upp i kommunstyrelsen behöver 25 personer (folkbokförda i Orust kommun) ha röstat det. Medborgarförslagen ligger ute på kommunens hemsida i 90 dagar. Jag kommer att rapportera läget regelbundet på en egen sida här i bloggen och på instagramkontot @hemomkringvandring. Om ärendet kommer upp i Orusts kommunstyrelse kommer ett nytt inlägg här i bloggen.

Inlägget Orustförslaget – Vindskydd längs leden Orust Tvärs dök först upp på Hemomkringvandring.

Trots att Kultehamn kulturstig börjar så nära som två kilometer från min ytterdörr tog det mig hela tre månader från flytten till Orust innan jag gick den. Men idag blev det äntligen av.

Eftersom jag jobbade hemifrån hade jag möjlighet att ta en lunchrunda och valde då att gå just Kulteby kulturstig. Jag tog bilen till parkeringen där jag hade stämt träff med en granne och hennes hund. På första skylten informerades vi om att det finns hela 7 rastplatser med bänkar och bord längs leden.

Vi gick iväg längs en bred stig som ledde oss genom landskapets bergiga kullar och passerar en mängd övergivna torpruiner. Vid varje ruin fanns skyltar som berättade om byggnadens historia, både på svenska och engelska. Dessutom var det på varje skylt tydligt märkt på en karta var längs leden man befann sig.

På ett ställe kan man välja att gå den enkla eller den svåra vägen. Självklart valde vi den svåra vägen. Den är alltså inte svår, men det går inte att köra barnvagn eller rullstol längs denna del som förlänger leden med ungefär en kilometer. Vid Ransberg går Kultehamn kulturstig ihop med Kuststigen en kortare sträcka, så om man går Kuststigen går det alldeles utmärkt att göra en avstickare längs kulturstigen i och med att den är en rundslinga.

Längs den lite svårare delen är stigen lite knaggligare och smalare, och där finns även trappor. När vi gått den extra slingan kom vi fram till den vackra lilla sjön Kultevatten det det givetvis också fanns en liten rastplats. Överallt längs stigen stannade vi och läste på skyltarna och förundrades över de starka människor som levt i dessa små torp under så svåra förhållanden.

I och med att vi gick den lite längre rundan blev denna tur ungefär 5 kilometer och den tog oss drygt en timme att gå i normalt ”prata och läsa-på-skyltar-tempo”.

För dig som vill veta mer om kulturstigen Kultehamn

Kultehamn kulturstig ligger mellan Svanesund och Vräland på Orust. Här hittar du en karta som visar dig till parkeringen där leden börjar.

Längs stigen finns fjorton ruiner och byggnader som presenteras på skyltar med torpens historia. Området förklarades 1987 som kulturminne och skyddas av kulturminneslagen. Orust kommun har en föredömligt bra sida (länk till sidan) där de beskriver de 14 ruinerna och byggnaderna var för sig. Vandringsleden ligger mellan Svanesund och Vräland på Orust och den är till klassad som promenadvänlig.

Tillgänglighet längs stigen

Det går alldeles utmärkt att köra barnvagn hela rundan som är 4 kilometer lång. Väljer man den svårare vägen blir rundan 5 kilometer och man går då en bit längs Kuststigen.

På kartan kan du se hur tillgängligt det är på en tregradig skala grön, gul och röd. Grönt är fullt tillgängligt för alla medan gult är tillgängligt för många men kan innebära problem för några. Rött är otillgängligt för rullstolsburna men ändå ganska lättvandrat. Blått markerar anslutning till Kuststigen, delsträckan Orust Tvärs. Kartan kommer från Orust kommuns information om Kultehamn.

Tips om andra kulturleder på Orust som jag gått

Husebyleden och leden Svens altare
Albertsholmen och Stora Björnholmen, Morlanda
Svens Altare-leden
Husebyleden

Inlägget Kultehamn kulturstig – tillgänglig vandring på Orust dök först upp på Hemomkringvandring.