Det här var inte mitt första besök på Härön, men det var första gången jag övernattade på ön. Tidigare har det inte varit tillåtet. Nyligen såg jag på Länsstyrelsens att det finns en tillåten tältyta, så då ville jag dit igen.

Läs alltid reservatets föreskrifter

Trots att vi har allemansrätten i Sverige är en stor del av vår natur skyddad i form av naturreservat och nationalparker. I dessa kan det finnas regler (föreskrifter) som gör att allemansrätten inte gäller fullt ut. Varje gång någon frågar mig om man får sova på en plats jag skrivit om svarar jag: ”När JAG var där fick man det/fick man inte det, men du bör kontrollera på Länsstyrelsens sida innan du åker dit.”.

Anledningen är att reglerna kan ändras, så bara för att man kollat upp en plats en gång bör jan göra det inför varje besök. Härön här i Tjörns kommun är en ö jag gärna skulle sova på, men det har inte varit tillåtet. Döm om min förvåning när jag för någon vecka sedan såg på Länsstyrelsens webb att det numera finns en yta som är tillåten för tältning. Platsen ligger precis bakom vindskyddet. Självklart bestämde jag mig för att åka dit så snart jag hade möjlighet.

Blött längs norra stigen på Härön

Jag åkte ut till Härön med färjan på lördagseftermiddagen. Min plan var att ta den norra stigen ut till Änga, där vindskydd och tältplats ligger. Detta trots att norra stigen är längre (3 kilometer) än södra stigen (1,7 kilometer), men den brukar vara enklare att gå.

Men just den här gången var det inte rätt vägval. Eftersom det har regnat sådana mängder på sistone så var strandängar och hagar dyngsura och jag sjönk ner djupt för nästan varje steg. Det blev tungt att gå, och på flera ställen fick jag gå omvägar för att komma förbi översvämmade områden.

Till slut började jag känna mig stressad, för jag hade knappt 1,5 timme tills det var solnedgång, och det gick verkligen långsamt. Dessutom hade jag inte ätit någon riktig lunch, så jag var inte riktigt mitt bästa jag. Men till slut såg jag Ängen skymta en bit nedanför och halkade lyckligt nerför i geggan.

Vindskyddet och tältplatsen

Och när jag såg att det var tomt i vindskyddet steg både humöret och värmen i kroppen flera grader.

Så här ser tältplatsen ut och den ligger precis bakom vindskyddet. Till dasset är det kanske 150 meter att gå. Man kommer till Änga både via norra och södra stigen.

Mysig kväll i vindskyddet

Eftersom det höll på att mörkna redan när jag kom fram skyndade jag mig med förberedelserna. Jag sopade ur vindskyddet och gjorde i ordning bädden. Sedan tog jag fram kniven, sågen och den lilla vedpåsen jag burit med mig, för jag ville få igång brasan så snart som möjligt.

Snart hade jag en rejäl hög med mindre trästickor som passade perfekt för bushboxen, och det dröjde inte länge innan jag hade en härlig liten brasa. På den kokade jag upp lite mat och det tog mindre än 10 minuter från det att jag tände mitt lilla kök. Så snart jag fått mat i magen slappnade jag av och kunde njuta av stunden och platsen. Av lugnet på ön, av min brasas varma ljus runt vindskyddet, av värmen från liggunderlaget och ullmössan på huvudet. Och av lussekatten och clementinen jag tagit med ut som efterrätt.

Ute på grillgallret tände jag en marschall som gav mysbelysning många timmar, på tryggt avstånd från sovsäck och annat brännbart. I pannlampans sken gick jag en sväng till dasset vid Änga (kan det vara 150 meter bort kanske) innan det var dags att krypa ner i sovsäcken.

Hoppfull himmel på morgonen

Jag vaknade tidigt och passade på att ligga och dra mig i sovsäcken i mörkret. Efter någon timme började det ljusna vid horisonten och jag anade att det var sol på gång. Trots att SMHI hade sagt att det skulle vara mulet hela dagen. Med ny energi skuttade jag i mina kläder, gick på dass, och fortsatte med pannlampan som sällskap upp på ett närliggande berg.

När jag kom upp på krönet såg jag ut över havet och alla små öar som låg i halvmörker långt där nere. Men så snart jag vände och började gå mot Rörberget såg jag morgonrodnaden sprida sig över Tjörn och havet mellan oss. De varma orangeröda tonerna fick det att dansa och hoppa i magen på mig av glädje. Så längesedan jag hade sol.

Strövtåg på Härön

Från röset på Rörberget gick jag ner mot strandängarna och orkidékärret som ligger vid bryggan. Om jag hade tagit med mig packningen från vindskyddet hade jag satt mig här ute, på klipporna vid bryggan, och mött morgonsolen medan jag åt min frukost.

Från bryggan gick jag tillbaka till Änga och fortsatte sedan mot Rockenabben, givetvis med några små avstickare längs vägen. Vilken underbar liten tur jag fick där på morgonen, allt medan solen steg och fick klipporna runt mig att glimra som guld. Smala passager mellan klippblock, rullstenar, strandängar, höstfärgade eklöv och så havet.

Södra stigen mot färjan

Till slut var det dags att packa mina saker, städa ur vindskyddet och börja min lilla vandring mot färjan. Den här gången valde jag södra stigen, som bara är 1,7 kilometer. Den går mestadels över klippor så det gick snabbare än den norra stigen. Men även denna del av leden var hal och blöt.

Jag hann dock fram i god tid innan färjan skulle avgå, och var tacksam mot Härön för ännu en fin tur.

Med buss, taxi och färja

Det var lite spännande att ta sig till Härön utan bil. Särskilt som jag bor på en helt annan sida av ön, som även den saknar täta kommunikationer under helgerna. Men jag lyckades ta mig både till och från ön med mitt månadskort hos Västtrafik. Jag började med buss Rönnäng-Kållekärr, beställningstrafik (taxi) Kållekärr-Kyrkesunds brygga och färja Kyrkesunds brygga-Härön. På söndagen åkte jag samma rutt, men i andra riktningen. Fantastisk service, men ganska långa väntetider. Man kan inte säga annat än att jag utnyttjar mitt månadskort till max i alla fall – och verkligen utforskar alla möjligheter som finns här omkring mig.

Vandringslederna på Härön

I Häröns naturreservat finns flera vandringsleder, bland annat den gröna som även är en del av Kuststigen. Den är en rundslinga på ungefär fem kilometer. Eftersom den till stor del går i klippig terräng får man räkna med att det tar längre tid än när man går sträckan i ett motionsspår. Går man norra stigen är det 3 kilometer till Änga, och om man går södra stigen är det 1,7 kilometer. Om detta och lite till kan du läsa i mina tidigare inlägg om ön.

Min personliga favorit är den blå slingan som utgår från Änga. Den passerar flera vikar och berg, till exempel Jungfruviken, Rockenabben och Rörberget. Även den är en rundslinga, men du måste även gå slingan här ovanför för att ta dig ut till den blå rundslingan.

Avslutningsvis fakta och länkar

Till Härön kommer du med färja från Kyrkesund på Tjörn. Under sommaren avgår den en gång per halvtimme, se Västtrafik, linje 362 mellan Kyrkesund och Härön. Turen tar max 2-3 minuter. Så här års (november) går den en gång per timme under dagtid.

[instagram-feed feed=28]

Inlägget Häröns naturreservat med övernattning dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom våra vänner Yvonne och Peter driver turismverksamhet (Pevon Ecoturism) är det svårt att hitta lediga datum för gemensamma aktiviteter. Därför bokade jag och min sambo in den här helgen för ett härligt utedygn med dem redan i våras.

I vanliga fall brukar jag strosa fram, och att lägga mycket tid på varje plats jag besöker. Men den här gången ville jag ta vara på tiden och ge våra vänner ett utedygn med så många fina intryck som möjligt. Därför hade jag planerat in tre olika turer.

Härön (grön + blå led)

Precis som alla fredagar slutade jag jobba tidigt, och då väntade de övriga på mig på parkeringen. Därifrån åkte vi till Kyrkesund där vi parkerade och gick den korta promenaden till färjan i duggregn. Eftersom överfarten bara tar runt 2-3 minuter så vi var snart framme.

Norra stigen på höstigt Härön

Efter en kort promenad genom samhället följde vi den norra stigen (markerad med grönt, och den är även den av Kuststigens rundslingor) mot Ängen. Runt oss skiftade naturen till höstens färgglada kostym och vi konstaterade att naturen var lika vacker i regn.

När vi gått tre kilometer, i lite högre tempo än ”gå, lufsa och utforska-tempo” var vi framme vid den vackra ängen mitt på Härön. Här vek vi av från den gröna leden och gick istället in på den blå leden (i mitt inlägg från slutet av augusti kan du läsa mer om leden).

Blå leden bjöd på hav och klippor

Så fort vi kom ut på den blå leden möttes vi av ett helt annat landskap. Eftersom den leder upp på klipporna fick vi stora vyer ut mot havet.

Medan vinden slet i våra kläder (och mitt hår) gick vi pratande och skrattande i det vackra kustlandskapet. Tack vare att jag gått här för bara några veckor sedan hade jag ganska bra koll, för de övriga var det premiär att gå här.

Som tur var fanns det även platser med lä, så vi unnade oss en fikapaus längs vägen innan vi gick tillbaka mot Ängen.

Vid Ängen passade några av oss på att använda dasset innan vi tog den södra stigen (1,7 km) tillbaka mot hamnen. Återigen blev vi överväldigade av alla höstfärger som omgav oss. Vår tajming var perfekt, och vi hann precis med färjan som gick 3 timmar efter att vi kommit ut till Härön.

Björshuvudet (liten tur och tältning)

Från parkeringen i Kyrkesund hade vi bara en kort bilfärd på 6 kilometer framför oss till startpunkten för vår andra tur under vårt utedygn. Medan vi körde upphörde duggregnet, och himlen såg något ljusare ut. I Halsbäck lämnade vi bilarna och gick ut mot en av mina favoritplatser, Björshuvudet.

Upp med tälten i blåsten

Den starka vinden, och regnet som hängde i luften, inbjöd inte till några längre stopp under den två kilometer långa promenaden. Istället fokuserade vi på att komma fram så att vi skulle hinna få upp tälten, och göra upp eld för matlagning, innan det skulle mörkna. Eftersom jag övernattat här 6 gånger tidigare (och Lars 2) hade vi bra koll på vilka platser som kunde fungera.

Samla ved och göra upp eld för middagen

På grund av att det mörknar snabbt, särskilt molniga dagar, bestämde vi oss för att dela upp oss. Killarna gjort klart ”boplatserna” medan Yvonne och jag gav oss upp i den närliggande skogen för att leta efter brännbart material. Den här gången hade vi tur, för vi hittade ett ställe där man någon gång röjt utan att ta bort riset. Därför var det lätt att göra fina fynd som vi kunde bära (och dra) med oss tillbaka till lägerplatsen.

Lars hade redan gjort upp en liten brasa med hjälp av medburen ved, och nu satte han igång att såga även det vi haft med oss. Efter en stund bad jag att få prova, för det såg så enkelt ut. Och det var det – han kommer nog inte att få ha sin hopfällbara såg ifred i framtiden.

Lyxiga hamburgare och prat vid brasan

Sedan dröjde det inte länge innan vi kunde lägga våra 200-grams hamburgare på det medhavda grillgallret. Våra vänner hade dessutom med både bacon och god ost, så när vi sent omsider fick vår middag blev det en riktig festmåltid.

Resten av kvällen satt vi i brasans sken och njöt av sprakandet, och lugnet från naturen fyllde oss. Varken samtalsämnena eller skratten tog slut, så vi blev sittande länge vid vår lägereld. Men framåt midnatt kände jag mig riktigt trött, vilket ledde till att allihop valde att krypa in i tälten.

Till vår glädje hade vinden mojnat vid det här laget, så det var lugnt och behagligt att lägga sig. Själv somnade jag i stort sett så fort jag la mig i sovsäcken, och nästa dag fick jag höra att det varit likdant för de övriga.

Frukost och mini-topptur

Under natten sov jag oförskämt bra (och varmt), så jag kände mig väldigt utvilad när vi började stiga upp runt klockan 08. Eftersom de övriga är kaffedrickare fick vi givetvis starta dagen med en kaffestund innan vi gick på en liten utflykt.

När man överanattar i naturen tycker jag att det ger en större upplevelse om man även gör något i anslutning till övernattningen. Så jag hade föreslagit att vi skulle gå upp på den lilla toppen Björshuvudet innan vi tog ner tälten. Till min glädje hakade alla på, så vi fick en mysig liten tur redan på morgonen.

Sedan återstod bara att ta ner tälten och att gå tillbaka till bilarna för att åka vidare mot den sista av de tre planerade turerna.

Sundsby (Rådjursstigen, Solklinten och grottorna)

Visserligen var våra vänner redan nöjda med allt de fått se på Tjörn, men som grädden på moset ville jag visa ett favoritställe. Nämligen lite av det som finns längs vandringslederna på Sundsby Säteri. Dit hade vi 15 kilometer att köra på små krokiga vägar.

Kuperat, trånga passager och grottor

Vi gick ut på min favoritled Rådjursstigen (här har jag beskrivit leden mer ingående) som är 3,5 kilometer. Men med de avstickare som vi gjorde gick vi nog 5,5-6 kilometer. Det var så roligt att få visa detta fina område för Peter och Yvonne.

Inte nog med att det finns en massa häftiga passager och grottor, här finns även vackra lövskogar och krumma tallar.

Skogar av olika slag

Dessutom går vandringsleden genom stora lövskogar, över klippor med krumma tallar, och till och med in i en bokskog. Marken är på många platser täckt av blåbärsris.

Korv och bröd med havsutsikt

Vad är en utflykt utan fikapaus? Ingenting alls, skulle jag nog säga. Så efter att vi utforskat grottor, klämt oss igenom otaliga trånga passager och varit uppe vid Solklinten och sett på utsikten, satte vi oss på en klipphäll en bit ifrån leden.

Eftersom både jag och Lars hade med våra kök gick det snabbt att koka goda korvar till vår lunch. Utsikten ut mot havet var magnifik, och även här såg vi hur björkarna längre ner började skifta i gult. Det här blev en fin, god och värdig avslutning på vårt utedygn!

Inlägget Ett fint utedygn på Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.

Förra fredagen tog jag färjan från Kyrkesund på Tjörn ut till Härön. När jag var här för en månad sedan hittade jag den blå leden som inte fanns med på kartan. Eftersom jag blev nyfiken passade jag på att utforska den lite den här gången. Därför vet jag nu att Härön har mycket mer att erbjuda än det man får se längs den gröna rundslingan.

Raka spåret mot Änga

Markeringarna för den blå leden hade jag sett vid vindskyddet på Änga, så det var dit jag styrde stegen. Vanligtvis går jag den södra stigen ut dit, och den norra tillbaka. Den södra stigen är 1,7 kilometer och går över klipporna, medan den norra (som är 3 km) går över ljunghed. Dessa leder är markerade med gröna romber på stolpar längs stigen.

Den här gången gick jag i motsatt riktning. På grund av att det är lättare att gå över ljunghed bedömde jag att det inte skulle ta längre tid att gå norra stigen ut. Och det ångrar jag verkligen inte. När jag var där lyste klipporna rosalila av all ljung som blommade och det var extra vackert.

Vid Änga efter knappt en timme

Trots att jag hade sett norra stigen som en transportsträcka var det svårt att gå snabbt när allt var så vackert. Jag stannade och fotade betydligt mer än jag planerat, men till slut kom jag fram till Änga. De vackra sädesfälten stod vajande redo för skörd, och linet lyste blått.

För att komma till vindskyddet rundar man fältet (precis intill husen). Och för den som inte varit här kan jag nämna att här finns ett utedass där man kan tvätta händerna i rinnande vatten efteråt.

Ut på blå leden – äventyret börjar

Vid vindskyddet står en skylt med texten Sandbacken, och på den finns en blå romb. Eftersom den här leden inte finns med på naturreservatets karta (och inte heller i min kartapp) kändes det som ett äventyr att ge sig iväg längs stigen.

Den blå leden är tydligt markerad hela vägen, och vid varje stigskilje står skyltar som upplyser om vart man kommer om man svänger. Däremot kände jag inte till några av namnen, så jag hade ingen aning om vad de olika platserna innebar. Istället följde jag strategin att hela tiden välja den högra/yttre stigen.

Längs klippor vid havet

Från det att jag började gå längs den blå leden följde drygt tre kilometers total njutning. Den blå leden förde mig upp- och nerför berg, hela tiden med havet tätt intill. Stigarna ledde mig till bland annat till Jungfruviken, Rockevik, Rockenabben och Rörberget.

Mestadels följde jag leden, men flera gånger gick jag ut på klipporna och tog mina egna vägar. På flera ställen fanns bänkar utplacerade om man ville sitta ner och se på utsikten. Den ena platsen vackra platsen avlöstes av en annan, så jag låter bilderna tala för sig själva:

Jag mötte inte en enda människa

Under den tid jag var ute längs den blå leden, vilket var runt 1,5 timme, mötte jag inte en enda människa. Det märktes också att det inte är lika många som använder den här stigen eftersom den var mindre trampad, och även lite svårare att ”se”.

Egentligen är det inte särskilt konstigt, för man måste ju gå även den gröna leden (5 km) för att komma fram dit. Förutsatt att man inte kommer i kajak eller egen båt förstås. Jag hade kunnat stanna här mycket längre, men jag hade en färja att passa. Så på slutet fick jag öka takten lite tillbaka mot Änga. Därifrån gick jag den kortare, södra, stigen mot färjan.

Man kan gå blå leden som rundslinga

Om man bortser från Rörberget (som är en avstickare på kanske 250 meter) kan man gå den blå leden som en rundslinga. Men det finns också flera vägskäl där man kan korta av rundan genom att gå mot Änga.

Jag upplevde en enorm frihetskänsla

Kanske låter det konstigt, men för mig kändes detta som ett riktigt äventyr. Trots att den blå leden är inte mer än 3,2 kilometer. Anledningen tror jag är att jag gick ensam och inte hade någon att luta mig mot. Alla beslut fattade jag på egen hand, utan att rådfråga någon annan. Givetvis kändes det också lite större i och med att stigarna inte fanns med på någon karta, så jag visste ju inte vart de skulle leda.

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att Härön har mycket mer att erbjuda än det jag sett vid mina tidigare besök då jag gått den gröna rundslingan.

Mer information om Härön

Till Härön kommer du med färja från Kyrkesund på Tjörn. Under sommaren avgår den en gång per halvtimme, se Västtrafik, linje 362 mellan Kyrkesund och Härön. Turen tar max 2-3 minuter.

Böcker, länkar och blogginlägg

Och här kan du läsa om mina tidigare besök på Härön:

• Eftermiddagstur på Härön (med Madeleine, juli 2022)
• Härön – en vandringspärla på Tjörn (med Helena, juni 2021)
• Naturreservatet Härön, Tjörn (med sambo, hundar och barn januari 2020)

I boken ”Bohuslän – vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket är den grönmarkerade slingan tur nummer 25. Författaren informerar sakligt om hur man går i varje korsning. Dessutom är rundslingan, som är 5 kilometer lång, en del av Kuststigen (här hittar du info från West Sweden Trails). Den blå leden jag gick finns dock varken med i boken eller på naturreservatets karta.

Inlägget Den blå leden på Härön dök först upp på Hemomkringvandring.

Vart tar man med någon när man vill visa det ”gôttaste” med Västkusten på kort tid? Frågan blev aktuell när jag skulle träffa en före detta kollega häromdagen. Eftersom jag nyligen varit på Dyrön med min mamma bestämde jag mig för att vi istället skulle åka ut till Härön.

Kort färjetur från Kyrkesund på Tjörn

Madeleine hämtade upp mig när jag slutade jobba och så körde vi den korta biten till Kyrkesund. På grund av att det är ont om parkeringar i centrum ställde vi oss på badplatsens parkering före samhället (den är skyltad). Promenaden till bryggan tar mindre än 10 minuter, och själva färjeturen mellan Kyrkesund och Härön går på 2-3 minuter.

Vi gav oss ut på grön led, 5 km rundslinga

Precis som övriga gånger när jag har varit här valde vi den gröna rundslingan som går mot Ängen. Vi gick medsols. Dessutom tänkte jag att vi skulle gå till orkidékärret strax söder om Ängen och se om orkidén kärrknipprot fortfarande blommar.

Leden, som är en del av Kuststigen, är markerad med gröna romber på pinnar som dyker upp med täta mellanrum. Leden går delvis över klippor, ständigt med utsikt mot havet på vänster sida. Ljung, stenblock och våta markpartier avlöste varandra. Vi valde också att stanna och äta vår medhavda lunch till den underbara havsutsikten.

Ängen – vilken kontrast mot allt det karga

Leden på Härön är riktigt fin och bjuder på havsutsikt, klipphällar, vidsträckta ljunghedar, och så ängen då, mitt i allt detta karga. Den är en underbar kontrast med den vajande säden mot bohusklipporna i bakgrunden.

Vid ängen finns ett utedass där det finns möjlighet att tvätta händer med tvål och vatten efteråt – så där gör man gärna ett stopp. Dessutom fanns nu skyltar om en foto- och konstutställning i en av byggnaderna. Vissa av kustmotiven var så vackra att jag nästan smälte – så titta in om du vandrar förbi.

Det finns visst en blå led – vart går den?

Efter att vi hade tittat på utställningen ville jag visa Madeleine vindskyddet/rastplatsen innan vi vände och gick norrut på den gröna leden. Då såg jag att det fanns en blåmarkerad led som började strax intill vindskyddet. Denna led finns inte på reservatskartan och inte heller i appen jag använder när jag är ute.

Givetvis blev jag nyfiken, särskilt när jag såg att den ledde ner mot havet och Jungfruviken. Ärligt talat hade jag inte ens noterat tidigare gånger att det ligger en vik där, än mindre att man kan gå ner till den.

Vi följde den blå leden till vänster om viken och passade även på att ta en liten njutarpaus. Vattnet var så otroligt blått och platsen gjorde mig andlös med sin skönhet. Självklart kunde jag inte motstå att gå en sväng längs klipporna nere vid vattnet.

Sedan följde vi leden upp mot toppen, och då kunde vi konstatera att det skulle bli en kort, om än otroligt vacker avstickare. Det visade sig nämligen att spången man använder för att ta sig ut mellan klipporna låg under vatten (havsytan) och det var inte riktigt läge att göra ett sådant äventyr under den här turen.

Frågorna om leden på Härön kvarstår

Så frågan om vart den blå leden på Härön går och hur lång den är kvarstår. Men jag känner mig väldigt nyfiken på att ta mig ut hit igen redan nästa vecka och försöka ta reda på det. Och även gå söderut från Änga för att leta upp orkidén kärrknipprot eftersom vi inte hann med det den här gången.

Över ljunghed bland betande kor

När vi hade vänt tillbaka till gården fortsatte vi på den gröna leden, över ljunghed, bland betande kor. Visserligen är det nästan dubbelt så långt att gå till bryggan på Härön när man går den norra stigen, men den går nog ändå snabbare. Här är det mycket lättare underlag att gå på, så det går snabbt att ta sig till ”byn”.

Info för dig med hund: Det är inga stättor man behöver klättra över i hagarna – det finns grindar vid alla passager.

Det mysiga samhället

Leden avslutar rundan med promenad på den smala asfaltsvägen genom samhället ner till bryggan. Alla hus vid sidan av vägen är otroligt välskötta, och likaså trädgårdarna.

Det är något visst att gå längs smala bilfria gator ute på öarna. Känslan av charm är enorm, och allt är så oerhört vackert. Särskilt dagar med så fint väder som vi fick – när solen glittrar i vattnet mellan husen.

Sammanfattning av vår tur

Både Madeleine, hennes hund och jag tyckte det var skönt att få sätta oss ner några minuter och vila benen medan vi väntade på färjan. Många steg blev det, och många höjdmeter. Men vilken energi alla dessa vackra intryck fyllde oss med! Jag hade gått den gröna leden innan, men tänk att man kan upptäcka något nytt VARJE gång man är ute! Jag älskar verkligen det!

För dig som vill veta mer om Härön

Till Härön kommer du med färja från Kyrkesund på Tjörn. Under sommaren avgår den en gång per halvtimme, se Västtrafik, linje 362 mellan Kyrkesund och Härön Turen tar max 2-3 minuter.

Böcker, länkar och blogginlägg

I boken ”Bohuslän – vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket är den grönmarkerade slingan som vi gick tur nummer 25. I boken informeras sakligt om hur man går i varje korsning. Dessutom är rundslingan, som är 5 kilometer lång, en del av Kuststigen (här hittar du info från West Sweden Trails).

Och här kan du läsa om mina tidigare besök på Härön:

• Härön – en vandringspärla på Tjörn (med Helena, juni 2021)
• Naturreservatet Härön, Tjörn (med sambo, hundar och barn januari 2020)

Extra: En dag för tidigt för Härö-simmet

På skyltar utanför Magasinet såg vi att det skulle vara en annorlunda simtävling dagen efter vårt besök, Härö-simmet. Det innebär havssim 11 eller 3,5 km (det långa loppet är runt hela Härön). Det var fjärde året som tävlingen skulle gå. Så annorlunda – jag har inte ens simmat så långt i inomhusbassäng!

Inlägget Eftermiddagstur på Härön, Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.

Havsutsikt, klipphällar, strandväxter och vågbrus – det är vad jag vill ha ut av en kustnära vandring. Därför föll jag pladask för Härön – en ö utanför Tjörn som erbjuder precis allt detta och mer därtill.

Jag hade längtat till Härön i ett och ett halvt år

I söndags åkte jag till Kyrkesund på Tjörn för att ta färjan över till lilla Härön. Vilket jag såg fram emot väldigt mycket. För det första skulle jag få sällskap av Helena (länk) som följt mig på Instagram ett tag.

Dessutom hade jag faktiskt längtat efter att få återse ön ända sedan jag var där i januari 2020. Den gången var både sambon och tonåringarna med, och det blev inte så mycket vandrat. Däremot fick vi en mysig utflykt med korvgrillning och fin tid tillsammans.

Lite knölig start

Eftersom det var första gången jag och Helena träffades var det lite extra spännande. Hur skulle det gå? Men vi skrattade och pratade från det att vi träffades i Kyrkesund. Färjeturen gick på ett kick (eller 3 minuter) och vi började glada i hågen gå när vi stigit av färjan. Enligt naturreservatets karta skulle vi svänga till vänster. Men jag sa efter mindre än 100 meter att vi inte hade gått där när vi gick med familjen.

På grund av det vände vi och gick istället norrut. Efter bara ett hundratal meter såg vi Häröns lilla räddningstjänst och då utbrast jag: Här gick vi förra gången! Men snabbt byttes min iver i förvirring. För att sedan övergå i förtvivlan. Jag kände inte igen mig alls. På grund av att området bredvid vandringsleden var en enda stor byggplats. Det såg ut som om man håller på att bygga en väg rakt in över ön.

Mot havet

Så snart leden vek av från vägarbetet lämnade vi samhället bakom oss. Framför oss öppnade sig underbara vyer; Havet, vindpinade träd, små öar, klipphällar att ta sig fram över.

Stigen slingrade sig fram i det kuperade landskapet. Mellan klipphällarna fanns strandängar och våtmarker. Dessutom förundrades vi gång på gång över de stenmurar (stengärdesgårdar) som går spikrakt uppför och nerför bergen. Dessa har förmodligen fungerat som gränsmarkeringar. Men vilket jobb människorna som bodde här har lagt ner på att anlägga dem.

Och mellan bergen finns en äng..

Stigen är markerad med stolpar med gröna romber på. Dessa markeringar står med ganska täta mellanrum så det var bara att hålla utkik där vi gick. Vi gick uppför och nerför små berg, med våtmarker vid sidan av stigen.

När vi hade passerat en andra grind (det går betande djur på ön) var vi redan framme vid Änga som jag hade läst om. Men att läsa om en sak är inte alls detsamma som att se den i verkligheten. Det är svårt att beskriva hur otroligt vackert det var – och samtidigt kändes det helt malplacerat. Hur kan det vara så bördigt mitt i denna karga miljö?

Änga på Härön – vilket ställe

Förundrade gick vi längs stigen strax bredvid en åker. I kanten av åkern växte vallmo och enstaka blåklintar. Och stigen kantades av skogslök (Allium scorodoprasum).

Ända fram till 1980-talet brukades gården på ett traditionellt ålderdomligt sätt, vilket har bidragit till att bevara det vackra skärgårdslandskapet med betade strandängar, små åkrar och slåtterängar.

Vid gården finns bord och bänkar för den som vill ta en paus. Där finns även ett dass. Dessutom vatten och tvål i ett handfat utanför. Några hundra meter längre bort finns ett vindskydd med eldstad, och på en liten äng strax bakom ytterligare fikabord. Här valde även vi att stanna och njuta av platsen.

Och jag passade på att zippa av benen på vandringsbyxorna medan Helena bytte till shorts. Den utlovade solen hade nämligen hittat fram till oss vid det här laget, och vi var alldeles för varmt klädda. Efter en längre paus för frukost och att ta in platsen valde vi att gå vidare söderut, istället för att följa rundslingan/Kuststigen norrut. Rundslingan är 6 kilometer.

Utsiktsberg, brygga och orkidékärr

Eftersom både Helena och jag kände oss nyfikna och pigga följde vi först en stig upp på ett utsiktsberg bredvid Änga. Härifrån såg vi ut över havet både på öns västra och östra sida.

Sedan fortsatte vi söderut. Bredvid stigen löpte ett dike där enstaka fläcknycklar (orkidéer) blommade. Och det fanns mängder av vissnade blommor. Jag konstaterade att vi borde ha varit på Härön några veckor tidigare så hade vi fått se blomsterprakten. Snart var vi framme vid en informationstavla och jag insåg till min förvåning att vi redan var vid det som kallas Bryggan. Självklart gjorde vi en liten avstickare för att titta på bryggan, där det också fanns en grillplats med fikabord och mäktig utsikt över Rörviken.

Därefter vände vi tillbaka till korsningen – som vi upptäckte kallades ”Orkidékärret” på kartan. Och där fanns mycket riktigt en massa fläcknycklar. Men tyvärr inga spår av kärrknipprot som stod nämnd i broschyren – och faktiskt är en av mina favoriter.

Att sedan ta sig upp på utsiktsberget tog inte många minuter. Där passade vi på att vila en stund på en bänk, medan korna som betade på strandängen nedanför tittade undrande på oss. Avstånden är inte särskilt långa någonstans på Härön, vilket jag tycker är väldigt charmigt. I och med att naturen är så otroligt skiftande känns det ändå som om man har förflyttat sig långt. Så är det i och för sig rätt ofta på kustnära vandring.

Dags för lite off-road-vandring

Här hade vi kunnat vända norrut och börja gå mot färjeläget igen. Men vi kände oss inte redo, utan fortsatte stigen framåt mot havet. När vi passerade mellan två hus blev marken allt blötare. Till slut var det som om vi gick mitt i havet. Vi ville otroligt gärna komma närmare bränningarna en bit ut och såg några klippor som borde ge oss bättre utsikt. Därför valde vi att gå tillbaka en liten bit och gå över det blöta området där det var som smalast. Sedan följde vi klipporna så gott det gick. Men mycket zick-zack-gående blev det för att komma runt våtmarker, vattendrag och småraviner.

Efter lite ”klättring”/halkning nerför nådde vi en av klipporna vi sett på avstånd. Solen värmde oss medan vi såg bränningarna framför oss. Havet glittrade och vi fick ibland salta stänk på oss. Jag fotade lyckligt både strandaster, fackelblomster och hampflockel runt oss innan jag satte mig för att äta en macka. Sådant man kan få njuta av vid kustnära vandring. Både Helena och jag var otroligt nöjda med platsen och sprudlade av glädje.

Dags att tänka på refrängen

Hur härligt det än var så har vi båda familjer, så vi fick motvilligt börja tänka på att vända tillbaka mot färjan. Givetvis ville vi helst undvika att gå i det blöta området igen så vi försökte hitta en annan väg tillbaka till leden. Vilket ledde till en ganska spännande stigletning. Inklusive ett parti rumpåkande nerför ett berg, för att ta oss tillbaka till leden. Bildbevis saknas dock.

När vi kommit helskinnade tillbaka till leden följde vi samma stig som vi kommit till Änga. Därefter gick vi längs Kuststigen norrut – den del som vi inte gick på nervägen. Här var det annat än klippor som dominerade. Nämligen ljunghedar. Leden passerar även mängder av vindkrumma träd, en stor våtmark och strandängar där vi hörde kor en bit ifrån oss. Jag bör nog även nämna att den här delen av leden är enklare att gå, och vi mötte ganska många familjer här.

Alldeles för snart var vi ute vid havet på öns östra sida. Härifrån följer man en smal asfalterad väg mellan söta små (och en del större) hus med prunkande trädgårdar. I kanalen mellan Härön och Tjörn, som vi skymtade mellan husen, passerade otaliga båtar.

En liten sammanfattning

Efter ganska exakt 5 timmar, och 11 kilometer, kom vi nöjda och glada tillbaka till färjan. Jättegrytorna och den stora stenen formad som en hund som ska finnas på öns södra sida hann vi dock inte leta upp denna gång. Men vi hade en otroligt rolig, fin och varierad tur om man tycker om kustnära vandring. Det här är en mycket trevlig vandringsled som passar de flesta som kan röra sig i terräng. Däremot går det inte att köra barnvagn längs denna runda – förutom de bitar som går längs vägen. Det finns dock fina platser att gå till även via vägen söderut från färjeläget – bland annat badplatsen. Med största sannolikhet kommer jag att besöka Härön fler gånger.

Information för dig som vill veta mer om Härön

Härön ligger i Tjörn kommun, och du kommer hit med färja som trafikeras av Västtrafik (linje 362 mellan Kyrkesund och Härön).

Länk till mitt förra inlägg om Härön (januari 2020)
Om att vandra på Härön: Länk till Västsverige.coms information
Allt om Härön (inklusive vandringslederna): Länk till Härön.se
Länsstyrelsens information om naturreservatet Härön

Inlägget Härön – kustnära vandring på Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.

När jag sitter och skriver detta med höstregnet smattrande mot fönster och tak känns det lite overkligt att tänka tillbaka på vår härligt soliga tur längs Dyröleden i slutet av juli.

Sedan jag läste om Dyröleden i boken Kuststigen har jag velat åka dit och önskade mig då i födelsedagspresent att få åka med min sambo. Flera av mina vänner och bekanta som varit där har lovordat ön, så när vi väl kom iväg var förväntningarna väldigt höga. Efter en tur med färjan från Rönnäng (Tjörn) på cirka 10 minuter steg vi iland vid norra färjeläget. Där svängde vi höger och var efter bara några meter inne på leden som förde oss uppåt längs klipporna.

Vi konstaterade snabbt att detta var en ganska tillrättalagd led som var full av trappor och spänger. I förväg hade vi läst att leden delvis är krävande, och att man skulle ha rejält ingångna kängor på sig. Vi förväntade oss därför lite svårare terräng, men vi hade utan problem kunnat gå leden i gympaskor.

Som jag nämnt även i tidigare inlägg är jag otroligt svag för västkustklippor och havet, och här fick jag verkligen mitt lystmäte. Utsikten ut över havet är magiskt vacker. Det enda som störde mig var att det var så mycket folk ute på leden, trots att vi åkte ut tidigt på morgonen. Jag föredrar ju att vara på ställen där jag i stort sett är ensam ute. Men vi lät folk passera och tog lite extra raster. På det sättet kändes det som om vi var ensamma så fort de försvunnit ur synhåll.

Vid ett tillfälle vek vi av leden och upp på en högre platå där vi såg att det stod två korgstolar och ett bord. Dessutom gick det några mufflon (en vild fårart) och betade en bit bort. Jag njöt av frukosten där med en helt underbar utsikt. Sambons fokus låg mer på fåren.

På ett ställe går man igenom en smal passage med en trappa, Dynes ravin.

Vi njöt av allt vackert vi passerade längs leden. Den blå himlen, havet, alla klippor, båtar som passerade, blommorna och den härliga vinden. Ön är inte så stor, men upplevs större än den är eftersom leden vindlar fram.

Alldeles för snabbt kom fram till Sydhamnen där det kryllade av folk. Vi passade på att köpa varsin glass och tog oss tid att sitta och bara vara en stund innan vi gick vidare på öns östra sida. Ganska snabbt insåg vi att den västra sidan var betydligt vackrare. Här gick stigen till stor del genom skog, och det var inte alls vad vi förväntade oss.

En liten stund dippade vi och kände besvikelse över den sista delen av Dyröleden, men vi kom snabbt på oss själva och kunde därför se skönheten i naturen även den sista kilometern av den 5 kilometer långa vandringsleden. Jag tycker inte att leden levde upp till det höga betyg andra givit den, men jag är ändå glad att vi åkte dit.

För dig som vill veta mer

Läs mer om vad mufflonfår är hos Svenska Jägareförbundet
Läs mer om Dyrön och Dyröleden på Dyröns Samhällsförenings webbsida

Några av mina andra turer på Tjörn

Sundsbyleden, Tjörn
Säby kile, Tjörn
Naturreservatet Härön, Tjörn
Ängholmen (den vid Mjörn), Tjörn
Sundsby vandringsleder, Tjörn
Fredagslyx med övernattning i tält

Några bilder från mitt Instagram

[instagram-feed feed=18]

Inlägget Dyröleden – Dyrön, Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.

Igår fick jag och dottern möjlighet att uppleva lite av västkusten när vi åkte på en utflykt till naturreservatet Härön utanför Tjörn. Med oss hade vi några goda vänner. Eftersom jag nu har ännu ett ”hemomkring” att utforska försöker jag hela tiden hitta nya platser för utflykter och vandring på Tjörn. En kväll för några veckor sedan hittade jag Härön på kartan och blev nyfiken. Under mina efterforskningar upptäckte jag att Ronny som driver vonFrankEinsteins vandringstips hade varit där. Baserat på den information jag fick i hans blogg gjorde jag bedömningen att detta skulle kunna vara en perfekt utflykt att få med mig de ibland lite ”gå-ut-och-gå-motvilliga” (eller ”jag-sitter-hellre-här-) ungdomarna på.

Vid två tillfällen hade vi fått ställa in turen. Första gången på grund av att 3/4 av oss var sjuka och andra gången på grund av att väderleksprognosen ändrades radikalt. Men igår höll SMHI fast vid att det skulle bli sol (mycket enklare och roligare att få med den yngre generationen då) så då slog vi till. Från stugan på Tjörn där vi befann oss beräknades det ta 17 minuter med bil till Kyrkesund där färjan till Härön avgår, men det tog längre tid på grund av glashala vägar. Jag visste att parkeringen låg några hundra meter från färjans hållplats, men det fanns inga skyltar som visade vilken av gångvägarna vi skulle följa därifrån, så vi fick konsultera Google Maps innan vi kunde småspringa i rätt riktning. Tyvärr missade vi ändå färjan (som går en gång per timme) med 2 minuter, men den underbart vänlige man som körde färjan kom tillbaka och hämtade oss när han såg oss stå vid hållplatsen på bryggan.

När vi hade stigit av färjan visste jag att vi skulle gå den smala asfaltsvägen åt höger och sedan svänga av västerut på ön där vandringsleden började. Det var väldigt lätt att hitta början av leden. Det var nog inte mer än 300 meter från färjan – och ledstarten var tydligt märkt med skyltar. Över huvud taget så var leden med de grönmarkerade pinnarna som stod med täta mellanrum lätt att hitta och följa.

Leden ledde oss snabbt förbi de enstaka husen och sedan gick vi över klippor med lågväxta buskar, gräs och rester av förra sommarens blommor. Även att det är väldigt blött överallt i markerna hade jag inte tänkt mig att det skulle vara lika blött uppe på klipporna, men förutom att klipporna var livsfarligt hala efter gårdagens regn och nattens minusgrader så var faktiskt även stigarna väldigt, väldigt blöta, vilket inte gjorde att turen inte blev riktigt lika lättgådd som jag hade tänkt mig för tonåringarna.

Det tog betydligt längre tid för oss att ta oss fram än jag hade räknat med, men vi stressade inte för det. Vi tog oss god tid att beundra och fota den vackra naturen omkring oss – både i stort och små vackra detaljer – och att göra små avstickare till saker vi vill titta närmare på. För min dotter var detta första kontakten med den underbara bohuslänska västkustnaturen.

Hur som helst så dröjer det inte länge innan man kommer upp en liten bit och får utsikt mot havet. Sedan följer leden varje vik, även om man går en bit upp från vattnet största delen av tiden. Att få komma till Härön en dag då solen sken från en strålande blå, molnfri himmel var verkligen en härlig upplevelse. Utsikten var fantastisk, och var ny efter varje krök eller stigning. Det enda som störde mig var två kraftledningar som i stort sett gick på samma ställe som leden och störde intrycket rent estetiskt, men jag har försökt att undvika dem så mycket som möjligt på bilderna.

Korvgrillning i naturreservatet Härön

På många ställen fick vi sällskap av svanar som flög över oss, landade, hade möte med andra svanar och sedan lyfte och flög iväg igen. När vi började närma oss Änga där vi hade tänkt grilla i vindskyddet valde vi att istället vända när leden vek av från havet. Vi (eller rättare sagt mitt sällskap – jag ska inte ta åt mig äran för det) hittade en plats alldeles vid vattnet som passade helt perfekt för en korvgrillningslunch. Hundarna fick bada och vila, och vi tvåbenta fick både korv och marshmallows – som sig bör när man grillar på en utflykt. Dessutom fick vi njuta av att januarisolen faktiskt värmde oss i ansiktet där vi satt i den soliga viken och bara gottade oss ett tag.

Med ny energi i kroppen gick vandringen i rekordfart på tillbakavägen, men vi hann ändå se omgivningen.

När vi kom tillbaka till kajen var det mer än en halvtimme tills färjan skulle avgå mot Tjörn, så vi bestämde oss för att strosa runt lite i byn medan vi väntade. Det var lika vackert och idylliskt som ett vykort, och jag är glad att vi valde att använda tiden så klokt istället för att bara sitta och vänta på att färjan skulle avgå.

Information om leden i naturreservatet Härön

Vandringsleden vi gick är egentligen en rundslinga på cirka 6 kilometer. Vid Ängen svänger leden av norrut och sedan österut mot havet igen. Från Ängen ska man även kunna göra en liten avstickare till en utsiktplats som ligger strax söder om ”Änga”. Denna avstickare är ungefär en kilometer. Det finns också några andra platser på ön, utanför leden, som jag gärna hade sett, men för att hinna med det hade vi behövt några fler än de fyra timmar vi var på ön (och förmodligen ska en sådan tur göras utan barnen). Hur som helst var Härön en väldigt vacker ö med fin natur – och det var enkelt att ta sig dit. Har du inte bil går det bra att ta sig med buss (nummer 357, Västtrafik) ända till Kyrkesund. Färjan från Kyrkesund finns även den hos Västtrafik och heter linje 362. När det gäller tillgänglighet så finns några enklare och kortare turer som man kan gå på ön med barnvagn.

Fler vandringar och utflyktstips i närområdet (Tjörn/Bohuslän)

Här hittar du en förteckning över andra blogginlägg från Tjörn (och några fler ställen i Bohuslän)

För dig som vill veta mer om Härön

Länk till inlägg där jag vandrar här på sommaren
Om att vandra på Härön: Länk till Västsverige.coms information
Färja med Västtrafik, linje 362 mellan Kyrkesund och Härön
Allt om Härön (inklusive vandringslederna): Länk till Härön.se
Länsstyrelsens information om naturreservatet Härön

Inlägget Naturreservatet Härön, Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.