Ängholmen (den vid Mjörn), Tjörn

För mig är hemomkringvandring att utforska det jag har i närheten – vare sig jag är hemma eller borta. Här kommer ett typiskt (och dagsfärskt) exempel på hur det ofta går till i min värld.

Ängholmen del 1, 2019-12-31

På väg till stugan passerar man Mjörn och till höger har man den här vackra utsikten. På nyårsaftonen blev jag så nyfiken på denna udde (holme) att jag helt enkelt var tvungen att ta med mig hundarna dit. Jag parkerade på parkeringsficka alldeles invid väg 160, efter skylten ”Mjörn”.

Hundarna och jag tråcklade oss igenom en grind in till Ängholmen, som jag såg på kartan att platsen heter, och balanserade sedan längs stora stenar tills vi nått ”torra land” på holmen.

Väl där började vi ta oss upp på en liten bergsknalle. Mina hundar sprang lyckligt omkring som små bergsgetter i terrängen. Själv hasade jag mig fram, för det var fruktansvärt halt och svårt att hitta fäste, även att mina Hanwag-kängor brukar vara bra på alla underlag.

Hundarna var ivriga att komma vidare och sprang glatt ner på andra sidan berget när jag beundrat utsikten. Jag halkade nedåt i hastigheter som jag inte alls tyckte om, så till slut satte jag mig ner och åkte på rumpan ner. Jo, jag erkänner! Väl nere valde jag att gå mot ängarna och den fantastiska lövskogen mitt på holmen. Gigantiska lövträd samsades där med stora stenblock, stenmurar och mossa. Överallt var marken täckt av en matta av höstens vackra löv.

Snart kom vi upp på toppen av ett annat litet berg och jag förundrades både över utsikten och växtligheten. Berget var helt beklätt av mossor och lavar, den ena vackrare än den andra. Se och njut!

Vart man än såg, vare sig man gick uppåt eller neråt, så skymtade man vatten mellan träd och stenar. Vi hade dessutom turen att få sol på årets sista dag, och den förvandlade verkligen omgivningen till ett riktigt sagolandskap.

Ängholmen del 2, 2020-01-02

Här ovanför kunde det här inlägget ha slutat, men nu är det ju en gång för alla så att jag är ganska nyfiken av mig. Eftersom vi bara gick upp på det första berget i förrgår, och sedan höll oss till mitten av holmen, kände jag att det fanns mer att se och utforska där, så idag åkte vi tillbaka för en morgonpromenad med hundarna. Vädret var betydligt gråare, så jag fick se en helt annan Ängholmen än jag fick häromdagen.

Eftersom vi kom en annan tid på dygnet var det lite mera vatten, så det var riktigt spännande att ta sig över ”bron” över till holmen, men vi klarade oss alla torrskodda – utom en av hundarna. Den här gången valde vi att gå till vänster om berget, istället för att klättra över det, mot lövskogen.

Det är härligt kuperat över hela holmen – förutom på ängarna. Kostigar finns det i massor, så det är bara att följa någon av dem eller bana sig en helt egen väg. Det går inte att gå vilse, eftersom det är vatten på tre sidor. Jag älskar när jag kan skymta vatten vart jag än ser. Och jag är oerhört förtjust i såna här lövskogar.

Det är så avkopplande, härligt och lite spännande att utforska ett nytt ställe. Även om det bara är en liten holme som den här. Att inte veta exakt vad som finns runt knuten. Tillfredsställelsen när man hittar något nytt.

Det var lite halt att gå längs klipporna precis vid vattnet, och jag hade hjärtat i halsgropen mer än en gång då jag trodde att jag skulle halka ner. Så efter att vi utforskat en liten vik med utsikt mot Hästholmen (som även den är obebodd) valde vi att söka oss uppåt mot nästa berg för att se vilken utsikt som skulle möta oss där.

 

Vi kom efter en stunds underbart stigletande upp till bergets topp och såg ut över vattnet och skymtade både Knuten och Trankoket där vi gått de senaste dagarna. Allt var tyst och stilla. Svanarna simmade nedanför oss. Inte en bil hördes. Det var lätt att glömma hur nära vägen och ”civilisationen” vi faktiskt var. En underbar oas att vistas på drygt en timme innan vi åkte hem för att få oss lite frukost.

Ängholmen del 3 – uppdatering av inlägg 2020-01-05

Efter att Sofia Eithun Rönning läst detta inlägg blev hon inspirerad att övernatta på Ängholmen. Här kan du läsa hennes inlägg om utenatten.

För dig som vill veta mer

Ängholmen är knappt utmärkt på kartorna (i alla fall inte detta Ängholmen som ligger vid Mjörn på Tjörn), men vill du dit – sväng av väg 160 in på parkeringsfickan strax efter skylten ”Mjörn”. Gå tillbaka några hundra meter längs vägen till grind in till Ängholmen. Det finns inga utmärkta stigar eller leder, men du hittar lätt egna vägar och kan kryssa fram från ”kust till kust”. Välj själv om du vill upp på en höjd, bada vid en klippa i en vik, klättra i några av de maffiga träden eller ta en fika i den underbara lövskogen. Vi tillbringade 1,5 timme på Ängholmen på nyårsafton och cirka en timme och en kvart idag, men man kan vara där betydligt längre.

OBS! Det går betande djur i hagen – i alla fall en stor del av året. Enligt info jag fått sedan jag skrev inlägget ska det röra sig om unghingstar, vilket kanske inte gör detta till ett lika bra utflyktsmål som det kändes som idag!

Länk till andra utflykter och vandringar jag gjort på Tjörn

Länk till mina inlägg från Tjörn