Igår fick jag fyra sagolika, frostiga ute-timmar vid vackra Gårdsjön. Här har jag övernattat några gånger, men äntligen blev det av att gå runt hela sjön.

Dags att gå ut och ”bara vara”

Eftersom jag och min sambo Lars insåg att det var längesedan vi gick ut och bara hade det lugnt och skönt bestämde vi oss för att ta en sådan tur igår. Båda har vi ju vandrat på många ställen runtomkring, så förslagen till plats för vår utflykt var många. Men till slut bestämde vi oss för Gårdsjön som ligger i grannkommunen Stenungsund.

Rundslingan runt Gårdsjön

Jag har övernattat vid sjön några gånger (länk till magisk hammockmorgon), och därför gått delar av vandringsleden. Den här gången blev det äntligen av att gå hela. Leden är inte särskilt lång, bara 5,5 kilometer. Men eftersom den är så kuperad tar det ändå några timmar att ta sig runt.

Leden runt Gårdsjön är mycket kuperad och leder dig upp- och nerför berg, i stort sett hela tiden med utsikt mot sjön. Runt stigen finns mossig barrskog blandat med små berg och vacker lövskog.

När jag gick där igår med min sambo och våra hundar möttes vi av ett magiskt vackert frostigt landskap! Det var obeskrivligt vackert.

Detta är en led som jag verkligen kan rekommendera. Kom ihåg att ta god tid på dig – det tar en stund att gå runt denna vackra sjö med alla dess vikar och uddar.

Lunchpaus på egen udde

Vi gjorde en avstickare från leden och gick ut på en vacker udde mitt i Gårdsjön. Där hängde vi upp en tarp vid en helt sagolik utsikt.

Vi la ut liggunderlag och renfällar att sitta på. Sedan tog jag fram Trangia-köket och stekte lite ägg och bacon. Sällan har så enkel mat smakat så gott! Jag brukar inte visa upp matbilder särskilt ofta, men med den här bakgrunden måste jag nästan.

Dricksvatten tog vi direkt ur sjön (jag håller ju på att samla material till min vattenreningsskola som jag skriver i samarbete med The General Prepper ).

Hundarna var lika nöjda som vi. De fick ligga på varsitt liggunderlag och gnaga på goda tuggben medan vi åt våra supergoda mackor. Övrig tid var det bara spring och bus hela tiden, så hundarna var helt slut när vi kom hem.

Jag är tacksam för en riktigt fin utedag – trots att den utlovade solen uteblev – igen. När ska jag lära mig att inte tro på SMHI? Men, jag hade inte kunnat få en mycket vackrare tur än denna.

Så här hittar du till Gårdsjön

Vandringsleden ligger i min grannkommun Stengungsund i södra Bohuslän. Här hittar du parkeringen (kartlänk) intill ledens start och en informationstavla.

Vill du se mer?

Klicka på bilden här nedanför för att komma till min reel från turen. Eller läs om en av mina övernattningar vid Gårdsjön.

Inlägget Frostigt runt Gårdsjön – 5,5 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Igår eftermiddag åkte vi till kåtan i Herrestadsfjällets naturreservat (grannkommunen Uddevalla) för att fira. Egentligen var det två saker vi skulle fira. För det första att vi äntligen kunde gå ut tillsammans (min sambo och jag) och inte behövde turas om att vakta hundvalpar. De flyttade nämligen i helgen.

Födelsedagsfirande i snölandskap

Dessutom råkade Balders 1-årsdag infalla just igår. Vilket firande kan passa bättre för en polarhund än att få vara utomhus halva dagen, hela natten och sedan ytterligare en halv dag? När det är runt 7 minusgrader ute.

Vi nådde kåtan i skymningen

Eftersom det bara är någon kilometer att gå från parkeringen, och vi drog veden på pulka, så gick det snabbt och smidigt att nå vårt mål. Trots det hade det redan börjat skymma när vi kom fram till kåtan. Den sista biten, när vi svängt av bohusleden, gick vi under snötyngda grangrenar med pannlamporna tända. Över sjön rodnade himlen och kåtan var helt täckt av snö.

Det första vi gjorde var att packa upp vår ved och stapla den runt kaminen. Därefter tände vi en brasa. Tänk på att du behöver ta med egen ved om du vill elda där. I och med att kåtan har relativt hög takhöjd så tar det en bra stund att få upp värme därinne, men vi hade ingen brådska.

Middagen var det enda på vår agenda

Framför oss hade vi en lugn eftermiddag, kväll och natt. Det enda på vår agenda var att laga och äta middag. Tacos – på egen hjortfärs – stod på menyn och jag skivade och hackade grönsaker medan Lars stekte färsen. När allt var klart doftade det ljuvligt i kåtan – som vid det här laget började få en lite behagligare temperatur även att man fortfarande behövde ha ytterkläder på.

Det var underbart att kunna sitta tillsammans så här och äta. Hundarna var dock lite sura över att bara få torrfoder och varsitt tuggben (vi hade ändå köpt väldigt goda tuggben eftersom det var födelsedag och allt), och ville hellre ha tacos de med.

Invigning av nya liggunderlag

Efter att vi njutit av maten fortsatte vi att njuta. Av lugnet. Det fanns mycket tid att mysa med hundarna, att njuta av värmen och knastrandet från kaminen. Och att bädda i ordning inför natten. Dagen till ära invigde vi våra nya liggunderlag. Själv har jag haft ett billigt (Urberg) som på sista tiden släppt ut luften under nätterna. Lars har haft ett lite finare, men ventilen gick sönder förra vintern och nu klarar den inte av fler lagningar utan läcker den också. Så vi har investerat i varsitt 10 cm tjockt, isolerande, men lätt, liggunderlag från Sea to Summit.

Jag sov väldigt gott på det. Främst för att det är rektangulärt och ganska brett, vilket gör det enkelt för mig att vända mig om. För en gångs skull frös jag inte heller om ryggen. Men det är ju inte lika kallt inne i kåtan som när man sover i tält, så jag får vänta med att recensera tills jag använt det några fler gånger.

Frukost och vinterpromenad

När hundarna ville gå upp och rasta sig klockan 06 kände jag mig utvilad. Så istället för att lägga mig igen när jag kommit in tände jag en brasa i kaminen. Därefter plockade jag ihop min sovutrustning i godan ro, och satte mig sedan och filosoferade. Tyvärr vaknade Lars av mitt flackande med pannlampan, men då hade det i alla fall börja bli lite varmare inne i kåtan.

Lite kaffe och frukost fick vi i oss (eller, nja, jag dricker inte kaffe) innan vi packade våra saker. Därefter sopade vi ur kåtan så att den var i det skick vi själva skulle vilja att den var när vi kom dit. Dock lämnade vi kvar de saker som andra lämnat före oss: Två liggunderlag, en handduk, en presenning och lite annat. Det kan vara bra att veta att det finns ett dass i anslutning till kåtan, men det fanns inget toapapper där. Fast just nu gör det det – för jag glömde faktiskt min lilla plastpåse med toarulle och handsprit inne på dasset. Så den hoppas jag att någon annan kommer att ha nytta och glädje av istället.

På morgonen kändes temperaturen mildare än kvällen före och det gick smidigt att dra pulkan tillbaka till bilen. Idag drog vi själva, för Balder var lite för nyfiken igår för att bara gå rakt fram. Men det är bara att öva mer – övning ger ju färdighet.

Underbart med tillsammans-tid

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att det var helt underbart att få tillsammanstid utomhus med min sambo. Senast vi kunde vara ute tillsammans på det här sättet var för tre månader sedan när vi var i Norge. Men nu när vi är valpfria hoppas jag på många vandringar, övernattningsturer och matlagningsturer ihop. Det är sånt som förgyller livet!

För dig som vill veta mer om kåtan i Herrestadsfjället

Hitta hit

Kåtan ligger vid sjön Västra Krokevattnet i Herrestadsfjällets naturreservat, Uddevalla kommun, Västra Götalands län. Närmaste parkering hittar du vid Mettjärn, cirka 1,5 kilometer bort och det är skogsväg nästan hela vägen fram. Här hittar du koordinater till kåtan/udden

Bohusleden etapp 14 passerar

Bohusleden, etapp 14 (Bjursjön – Metsjö) passerar precis förbi. Kåtan är alltid öppen som raststuga och är populär bland vandrare. Eftersom du inte kan boka kåtan får du samsas med, och ge plats åt, alla andra vandrare som kommer. Vill du läs mer om Bohusleden etapp 14 gör du det här.

Stugor i naturreservatet kan du hyra av Friluftsfrämjandet, Uddevalla

Om du är intresserad av att hyra någon av stugorna (Kärrestugan, Krokestugan och Hällerstugan) i Herrestadsfjällets naturreservat kontaktar du Friluftsfrämjandet Uddevalla.

Just nu finns ett julerbjudande på mina favoritvandringsstrumpor i mohair från Happy Hiking. Ange koden Julstrumpan21 så får du 3 par men betalar bara för 2.

Länkar till fler inlägg från Herrestadsfjället

Eftersom vi verkligen tycker om området har det redan hunnit bli några besök i Herrestadsfjället i år.
– Stugorna runt, 16 km – Herrestadsfjället
– Påskdygn i Krokestugan, Herrestadsfjället (övernattning)
– Kåtan i Herrestadsfjällets naturreservat (övernattning)
– Skridskor och grillning på familjeutflykt
– Må-bra-tid i Kärrestugan, Herrestadsfjället (övernattning)
– Till Herrestadsfjället i jakt på snö

Inlägget Vintrigt firande i kåtan dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag tycker det är härligt när hela familjen gör saker tillsammans. Förutsatt att alla tycker att aktiviteten vi utför är rolig förstås. Det är inte alltid lätt att behaga tonåringarna, men den här veckan fick jag god hjälp av den otroliga vintern vi fått här på västkusten. Den gav oss nämligen möjligheten att åka skridskor i sagolikt vinterlandskap.

På sjön Vrångevattnet i Herrestadsfjällets naturreservat, grannkommunen Uddevallla, finns en långfärdsskridskobana på 5 km. Killarna hittade inte sina skridskor efter flytten, men vår lokalavdelning av Friluftsfrämjandet (Uddevalla) blev återigen räddningen. Hos dem hyrde vi skridskor, och fick på ”köpet” med både isdubbar och räddningslina.

Efter att ha flexat ut lite tidigare från jobbet i torsdags åkte vi till Herrestadsfjället och parkerade vid den generöst tilltagna parkeringen vid Vrångevattnet. Vi var långt ifrån ensamma där denna soliga dag, men det var heller ingen trängsel. Min dotter, min sambo och min bonusson snörade på sig sina skridskor och var ivriga att komma iväg. Planen var att de skulle åka längs banan runt sjön medan jag och hunden Wilma skulle gå leden till ett vindskydd ute på en udde. Där skulle vi ses för lite korvgrillning och samvaro.

Nu åkte familjen lite snabbare än jag tänkt mig (det är bara min sambo som är van åkare) så jag kom fram till vindskyddet bara några få minuter före de andra. På ryggen bar jag ryggsäck med ved, liggunderlag, korv och lite extrakläder.

Planen var att jag skulle ha brasan varm när de dök upp, så att väntetiden på maten inte skulle bli så lång. Men nu gick det bra ändå. Det fanns mycket att göra i väntan på glöd. Värma fötter vid brasan. Fota de vackra omgivningarna. Leka med istappar. Kasta snö. Och innan man visste ordet av var det dags att grilla.

Eftersom min dotter frös om fötterna bestämde vi att hon skulle gå tillbaka till parkeringen med mig och vovven, medan killarna fortsatte runt hela sjön. Vi fick oss många skratt under vår ”egentur”. Turligt nog kom vi fram till bilen i stort sett samtidigt som killarna gled in och tog av sina skridskor.

Solen hade precis gått ner över skogskanten så tajmingen var helt perfekt. Med rosiga kinder, bubblande av saker att berätta för varandra och nya gemensamma minnen, åkte vi hemåt.

Inlägget Skridskor och grillning på familjeutflykt dök först upp på Hemomkringvandring.

Idag skulle det bli sol och jag hade verkligen längtat. Vi har haft snö några dagar och tanken på hur gnistrande vacker den skulle bli i sol gjorde mig så förväntansfull. Dagen till ära hade vi planerat in en utflykt till ett (för oss) nytt ställe: Kuststigen mellan Albertsholmen och Stora Björnholmen i Morlanda naturreservat här på Orust. Sträckan kallas också ”Natur- och kulturstig Björnsundskanalen”.

Min väninna Sofia hade tipsat mig om ett ställe som hon trodde att vi skulle gilla ute på Stora Björnholmen, så ett av våra mål var att försöka hitta den platsen. Ett annat var såklart att utforska det nya området, och att få fota lite snö i sol. Vi nådde alla tre målen, om man är lite snäll i sin bedömning.

Vi körde till naturreservatets parkering. Den ligger vid sista avfarten till höger före färjan mot Malö från Ellös-hållet räknat. Efter morgonens regn var var det glashalt på den lilla vägen. Vi tog på våra ryggsäckar och följde Kuststigen ut mot Albertsholmen. Vägen övergick snart i stig och ledde oss ömsom genom bonsai-liknande tallskog och ömsom över berg med otroligt vackra vyer ut mot havet och Malö.

På många ställen skymtar man havet mellan träden och det är väldigt inbjudande att svänga av stigen och hitta en egen liten klippa eller vik att stanna vid. Kuststigen passerar ett trankokeri, och man kommer snart fram till Märrepallen på Albertsholmen, där man kan läsa om den stora farleden till Uddevalla som tidigare gick norr om holmen. På 1940-talet byggdes en stenpir och den använde vi idag för att ta oss över till Stora Björnholmen.

Så fort vi satte fötterna på Stora Björnholmen möttes vi av en skylt som informerade om farleden Björnsundskanalen som invigdes 1943. Mängder av sprängsten ligger som stora berg på holmen. Dessa är lite krångliga att klättra över, men det finns omarkerade stigar att följa.

Vi letade oss fram genom det spännande och mycket varierade landskapet, beundrade utsikten och tog oss sakta men säkert fram mot den plats som Sofia hade nämnt – och hittade den. Dramatiska berg, små havsvikar, bördiga ängar mitt uppe på höjderna och vackra stränder. Det fanns mycket att fota längs vägen. Istappar som hängde längs bergväggarna, vackra snäckskal och musslor, snö, is och havet i solen.

Vi följde lite olika stigar över holmen, och ibland fick vi göra egna. Till slut kom vi fram till en lång strand på solsidan. Vi var i lä tack vare ett berg, och vi bestämde oss för att sätta oss ner och ta en liten fikapaus. Vilken underbar stund det blev. Solen värmde och dess ljus fyllde mig med glädje och energi. Ljudet från havet som sakta kluckade, mitt i all tystnad. Med den jag älskar vid min sida. Mycket bättre kan man inte ha det. Efter en lång fikastund, och efterföljande fotostund, letade vi oss tillbaka mot stenpiren, för att hinna till bilen innan solen gick ner vid horisonten.

Det var en fin liten tur som gav oss nya, fina, gemensamma minnen att plocka fram och se tillbaka på många gånger i framtiden! Och.. plan finns för återbesök framåt sommaren. Dels ska här finnas en del orkidéer, dels såg jag vissnade spåtistlar och dels kan vi tänka oss att spendera lite längre tid och utforska hela holmen.

För dig som vill vet mer om Stora Björnholmen, Orust

Stora Björnholmen (och Albertsholmen) ligger i Morlanda naturreservat på västra Orust. Enklast är det att parkera på naturreservatets parkering, strax före färjan mot Malö (skyltat från Ellös). Ut till stenpiren i Björnholmen är det cirka 1,5 kilometer på vandringsleden Kuststigen. Här hittar du länk till karta.

Läs om fler inlägg från samma område

Tvärs över Orust (46 km) på en dag, augsuti 2022
Tur på grannön Flatön (syns från Stora Björnholmen) december 2020
Tur längs Svens Altare-leden som också går i Morlanda naturreservat, januari 2021
Kuststigen etapp 8, 13 km, passerar där man startar denna ”avstickare”, januari 2021

Blogginlägg om fler natur- och kulturstigar på Orust

Kultehamn kulturstig
Husebyleden och Svens Altare

Inlägget Utflykt till Stora Björnholmen, Orust dök först upp på Hemomkringvandring.

Till min stora lycka hade vi äntligen fått lite snö här på Orust. Och då menar jag verkligen lite – runt 1 cm. Eftersom längtan efter snö var stor bestämde vi oss för att leta upp någon närliggande plats med mer snö. Ryktet sa att det skulle ligga ungefär en dm snö i grannkommunen Uddevalla, så vi åkte till ett av deras mest populära naturreservat: Herrestadsfjället.

Varken jag eller Lars hade varit vid Herrestadsfjället tidigare. Att åka just dit var ett impulsivt beslut som fattades efter att vi åkt hemifrån. Jag hade därför inte läst på i förväg – något som jag alltid brukar göra – men efter ett snabbt ögonkast på kartan hittade jag en plats som verkade bra att parkera på. Från parkeringen gick vi till sjön Kärrevattnet inne i Herrestadsfjället naturreservat. Tyvärr var det inte mer snö där än hemmavid, men jag insåg snabbt att detta ändå var ett område som jag skulle komma att gilla. Naturreservatet var nämligen fullt av sjöar och stigar – två saker som jag är väldigt förtjust i!

Vi kom snabbt fram till Kärrevattnet där ett tunt islager täckte kanterna av sjön. Ett vindskydd med tillhörande eldstad låg uppe på en liten bergsknatte med helt underbar utsikt. Mitt emot såg vi en charmig stuga på en udde. Vi följde stigen från vindskyddet och fram till stugan. Framför Kärrestugan fanns en eldstad, och bakom den låg resten av udden och en grillplats med bänkar. Platsen var väldigt vacker och fridfull.

Från Kärrestugan gick vi en bit längs samma stig som vi kommit på, men strax före parkeringen svängde vi av den. Planen var att fortsätta förbi sjöarna Vrångevattnet och Metsjön fram till Krokestugan vid Västra Krokevattnet. Vi gick genom skog och stigen var bitvis fin. Just nu hade den dock bitvis förvandlats till rena sankmarken.

När vi skulle korsa en väg kastade vi först en blick på kartan och sedan på klockan, och insåg att det skulle bli väldigt tajt att hinna tillbaka innan det mörknade. Vi bestämde oss därför att gå längs vägen förbi Vrångevattnet och sedan svänga in på den skogsväg där vår bil stod parkerad.

Mycket snö hittade vi inte på vår tur, men Herrestadsfjället fångade mitt hjärta direkt. Vi är överens om att åka tillbaka så snart vi får möjlighet igen. Och till dess ska vi studera kartor och läsa på om området så att vi kan göra en längre tur.

För dig som vill veta mer om Herrestadsfjället

Läs i bloggen om när min väninna Sofia övernattade i Herrestadsfjällets naturreservat i mars 2020.

Herrestadsfjällets naturreservat ligger i Uddevalla kommun, Bohuslän. Det är skyltat ända inifrån stan (första skyltarna satt ungefär vid IKEA). Skogsvägen vi körde av på ligger en bit in i naturreservatet, ca 7 km in längs vägen. Uddevalla är vår grannkommun. Efter att vi kom hem kollade jag upp Kärrestugan och såg att den ägs av Friluftsfräjmandet. Den är öppen och varm söndagar kl. 11-15 i januari-mars.

Inlägget Till Herrestadsfjället i jakt på snö dök först upp på Hemomkringvandring.

Den här vintern har inte kommit igång på allvar  än känns det som (här i Småland i alla fall). Vi är i mitten av januari men ändå har snön inte riktigt lagt sig. Det kommer några cm snö innan det töar och är grått några dagar, för att sedan snöa igen.

Idag är jag hemma från jobbet på grund av feber. Eftersom jag har hundar måste jag ut ändå, men jag kan tack och lov till stor del styra hur aktiv jag själv är. Med tanke på dagsformen strosade jag bara i sakta mak och satte mig sedan på en stubbe så att hundarna fick springa lösa på en äng.

Solen sken (just då – en halvtimme senare började det snöa) och strålarna landade på en frusen nyponbuske mitt i blickfånget. Så otroligt vackert med små färgklickar i den annars ganska tråkiga vinter-färgskalan.

Inlägget Små färgklickar dök först upp på Hemomkringvandring.