Beräknad läsningstid: 12 minuter

I lördags kände jag att det var alldeles för längesedan jag gick någon längre sträcka här på Orust. Så jag frågade min sambo Lars om han kunde skjutsa mig till Nösund. Planen för dagen var att gå del två av Pilgrimsled Orust. Etappen är 19 kilometer och går mellan Nösunds kapell och Morlanda kyrka, eller vice versa.

Vandring på kända stigar i Nösund

Eftersom jag har vandrat en del runt Nösund hade jag gått en del av etappen tidigare. Men det gjorde mig ingenting, för stigarna runt Nösund är riktigt mysiga och fina att gå. Efter några hundra meter längs den lilla asfaltsvägen svängde jag in på stigen som leder förbi både Trappbergen och Kvarnberget. Vill du se fler bilder härifrån kan du kolla mitt inlägg från när Lars och jag gick Stora Rösleden förra våren.

Sedan gick Balder och jag vidare på tydligt markerad skogsstig tills vi kom till husen högst upp i samhället. När jag gått nerför en asfalterad backe förbi några hus svängde leden mot havet, och följde sedan strandpromenaden mot Nösund.

Genom Nösund och mot Boxviks Vette

När vi passerade Nösund kikade jag in mot Nösundsgården, men såg inte mina vänner Lisbeth och Stickan. Här kan jag annars rekommendera att man gör ett stopp. De har både vandrarhem, hotell och tidvis även café.

Avstickare till Arekullen

Strax efter Nösundsgården svänger pilgrimsleden in mellan husen. Här har jag gått ganska många gånger, både när jag gick Hjortsbackenleden och när jag gått till Boxviks Vette. Om du har tid tycker jag att du ska göra en avstickare direkt efter samhället upp till Arekullen (se Hjortsbackenleden). Avstickaren är bara några hundra meter tur och retur, men brant och vacker.

Ytterligare en avstickare – till Boxviks Vette

Pilgrimsleden mot Morlanda går genom ett typiskt ”bohuslänskt” landskap med lövskog mellan små västkustberg. Den är tydligt markerad och lätt att gå det här avsnittet. Till största delen går man på skogsväg där det kommer att lysa blått av blåsippor om bara några veckor. Men än så länge såg jag bara blad.

Om du vill titta på en ravin kan du svänga av mot Vargklyftan (se i slutet av detta blogginlägg) och sedan gå tillbaka till leden.

Dessutom kan du göra en riktigt fin avstickare på cirka 700 meter enkel väg för utsikt mot havet och skärgården från Boxviks Vette (se inlägg med bilder).

Först lite asfalt – sedan fika i en glänta

Även efter att jag passerat skylten mot Box Vette gick leden på skogsväg ända tills jag skymtade havet igen, ovanför Röd. Där får man dock gå på asfalt i en lång nerförsbacke innan man svänger av in mot skogen igen.

Helt plötsligt tittade solen fram, precis när vi passerade en underbar glänta i skogen. Därför bestämde jag mig för att det var dags för en liten fikapaus. Både Balder och jag slog oss ner och njöt av sol och fruktsallad (även att han hoppade över apelsinbitarna).

Skyltarna pekade visserligen mot Morlanda.. men…

När vi lämnat vår glänta fortsatte vi på skogsvägen. Omgivningarna var lika rogivande och vackra som de varit i stort sett hela vägen.

Men helt plötsligt kom jag till en korsning där skyltarna sa att jag skulle vända och gå tillbaka för att komma till Morlanda.

Skyltarna pekade fel

Till att börja med tänkte jag att jag kanske blivit snurrig vid fikat och gått åt fel håll. Men i så fall borde jag ha passerat här tidigare, och jag kände inte alls igen mig. Jag bestämde mig dock för att inte följa skyltarnas råd efter att jag tittat på kartan. Och jag hade rätt – om man följde skylten som pekade mot Nösund gick man mot Morlanda. Och tvärtom.

Sedan var vi nästan framme vid väg 178

Snart var vi framme vid väg 178 som går mellan Varekil och Ellös här på Orust. Till min stora glädje slapp vi korsa den trafikerade vägen. Istället gick vi under den genom en tunnel, vilket var mycket bra ordnat av Pilgrimsled Orust.

Detta var i höjd med återvinningscentralen, strax ovanför backen där Husebyledens parkering ligger. Så nu gick jag återigen på välkända stigar där jag gått många gånger.

Gå genom bokskogen Himlabacken istället

Jag skulle rekommendera att du svänger vänster, istället för höger, när du gått in på stigen bredvid återvinningscentralen. Då följer du Husebyleden förbi fornborgen, nerför backen och håller sedan höger nedanför berget. Därefter går du uppför Himlabacken, vår vackra bokskog.

Om du följer stigen genom bokskogen kommer du efter en knapp kilometer fram till Pilgrimsleden och svänger då vänster om du ska fortsätta mot Morlanda.

Innan jag visste ordet av var jag i Morlanda

Jag hade väntat mig en lång och slingrande tur inne i Morlanda naturreservat. Kanske till och med förbi Svens Altare. Men jag insåg sedan att det är etappen mellan Röra och Morlanda som passerar där. Och även leden Orust Tvärs som jag gått några gånger.

Så helt plötsligt hade vi bara en nerförsbacke kvar innan vi skulle gå den korta biten på grusväg fram till Morlanda kyrka. Den allra sista biten på kanske 400 meter går längs asfaltsväg. Balder och jag kom i mål vid kyrkan efter 4 timmar och 38 minuter. Sträckan blev 19,44 km och vi hade även haft en längre fikapaus längs vägen. Och jag var väldigt nöjd efter dagens avkopplande och fina tur.

Sammanfattning och länkar

Vad kan jag säga för att sammanfatta de här 19 kilometerna? Naturskönt i varierade naturtyper , och underlaget består till största delen av skogsväg och stigar. 

Pilgrimsledens olika etapper (och länkar till mina inlägg om dem)

• Långelanda kyrka – Stala kyrka, 10,7 kilometer
• Stala kyrka – Tegneby kyrka, 6,5 kilometer
• Tegneby kyrka – Nösunds kapell, Brattebräcka, 11,2 kilometer (januari 2022)
• Nösunds kapell – Morlanda kyrka, 19 kilometer (mars 2022)
• Morlanda kyrka – Röra kyrka, Göksäter, 13 kilometer
• Röra kyrka – Stala kyrka, 10 kilometer
• Röra kyrka – Torps kyrka, 12,8 kilometer (november 2021)
• Torps kyrka – Myckleby kyrka, 9,0 kilometer (november 2021)
• Myckleby kyrka – Långelanda kyrka, 12,6 kilometer (oktober 2021)

Länk till ledens webbsida

Självklart delar jag även med mig av länken till Svenska Kyrkans beskrivning av Pilgrimsled Orust.

Har du också gått etappen, eller är intresserad av att göra det, skriv gärna en kommentar här nedanför.

Inlägget Pilgrimsled Orust: Nösund – Morlanda, 19 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Precis som ordspråket säger så finns det inget dåligt väder. Däremot finns det aktiviteter som lämpar sig bättre och sämre vid olika väder. Vilket jag lärde mig av dagens lite överambitiösa plan.

Eftersom vi inte har så många långa vandringsleder på Orust så har jag tänkt att jag ska gå dem i sin helhet. Nu har turen kommit till pilgrimsleden Orust och jag hade tänkt gå del 2, Morlanda kyrka till Nösunds kapell idag. Sträckan är 19 kilometer, men jag hade även tänkt göra en avstickare till kyrkan i Hälleviksstrand.

Inte skulle dåligt väder stoppa mig!

Visserligen hade jag sett på prognosen att det skulle regna, men inte i någon större mängd. Så jag tyckte att det var löjligt att stanna hemma på grund av vädret. Alltså bad jag Lars skjutsa mig och Balder till Morlanda kyrka när han hade ätit sin frukost. Själv fick han vara hemma sedan ifall valparna skulle få för sig att titta ut just idag.

Redan medan vi satt i bilen häpnade vi över hur mycket vatten det stod i diken och ute på åkrar. På ett ställe blev det nästan tvärstopp när vi körde – på grund av en översvämning i en svacka. Skämtsamt sa jag till Lars att jag kanske skulle behöva göra något vad under turen. Men då visste jag inte hur nära sanningen jag var.

Ofantligt mycket vatten – överallt

Så fort vo vinkat hejdå till Lars började Balder och jag gå längs pilgrimsleden Orust. Leden är tydlig märkt med Sankt Olofs-märken och det satt skyltar som pekade ut riktningen redan vid kyrkan. Efter några hundra meter kom vi fram till den första stora vattenpölen som inte gick att runda på grund av diken och våtmark runt om. Efter ytterligare några hundra meter var det dags att ta sig över nästa passage med 15-20 cm vattendjup.

Visserligen såg det ut som om man kunde gå på en grässträng i mitten. Fast jag insåg snabbt att det bara var en synvilla. Marken var helt blöt, så även där det såg ut som gräs eller annan fast mark stod det vatten. Vid de första pölarna försökte jag hoppa,parera och leta bra vägar för att ta mig förbi. Men efter några kilometer gav jag upp och plumsade bara rätt fram i vattenfårorna.

Gemensam led med Kuststigen och Orust Tvärs

Början av etappen går på samma vägar och stigar som Orust Tvärs och Kuststigen så där kände jag igen mig från tidigare turer. Den här gången slapp jag gå fel, för nu fanns tydliga skyltar där det var dags att börja gå uppför berget. Otroligt smidigt att gå längs skogsväg istället för att göra egna stigar som jag gjort två gånger tidigare. Bredvid mig forsade vatten fram i något som förmodligen knappt är en rännil till bäck i vanliga fall.

Det regnade fortfarande medan jag gick, men jag njöt av bäckens skummande virvlar och små fall. Längs skogsvägen kom vi fram till ännu ett ställe där vägen var översvämmad. Balder tyckte mest att det var kul med allt vatten – själv försökte jag fortfarande hålla mig torr.

Stigen var helt översvämmad

När vi svängt av från de andra lederna blev det bara blötare och blötare i marken. När hela stigen var som ett dike försökte jag vid något tillfälle gå runt. Men här på Orust är det vanligt med kombinationen berg och våtmark, så det var i stort sett omöjligt på flera av ställena. Dessutom rinner vattnet undan liten dåligt när det är berg under överallt.

Till slut kände jag att jag måste sluta irritera mig på att det var så blött – och så började jag gå rakt fram i vattenfårorna. Och på en gång blev det lättare att se tjusningen i naturens krafter. Jag kunde inte säga annat än att det var både vackert och fascinerande med allt vatten som vällde fram i skogen.

Jag bestämde mig för att avbryta

Vid det här laget var jag ganska blöt om fötter, ben och huvud (jag hade fällt ner luvan eftersom det blev så varmt). Och jag kände att det inte gav mig någon vidare njutning att gå på det här sättet i vattenspåren. Dessutom var det svårt att fota eftersom jag fick lägga tid på att parera så jag inte halkade när allt var så blött. Jag ville ju gärna dokumentera leden också. Så jag bestämde mig helt enkelt för att avbryta, och fortsätta ”pilgrimsprojektet” när det är lite torrare i markerna.

För mig är det ingen prestige att jag måste gå exakt den planerade sträckan. Tvärtom. En fin upplevelse är viktigare än sträckan. Så jag skickade meddelande till Lars och kollade om det var okej att hämta upp oss vid bokskogen i Huseby. Det var det, och vi kom överens om att jag skulle höra av mig när det var dags för honom att åka. Balder och jag hade fortfarande en bra bit kvar att gå innan vi var där, och det var svårt att beräkna hur lång tid det skulle ta när allt var så översvämmat.

Bokskogen Himlabacken – och ännu mer vatten

När vi kom in i bokskogen forsade ån fram i ravinen bredvid oss. För ett ögonblick trodde jag att vi skulle behöva vada över det strömmande vattnet, men sedan såg jag till min lättnad att bron stod kvar. Men vattnet nådde nästan ända upp till bron, och vatten vällde in från flera håll.

Grönskan omkring mig gjorde mig lyckligt förstummad. Det var en sådan kontrast till allt grått och brunt jag sett under dagen. Men marken var lika vattensjuk här som längs resten av leden.

Vattnet kastade sig fram i ravinen och ut i vattenfallet. Även från de små bäckar som normalt rinner i området anslöt nu kaskader av vatten. Jag har aldrig sett ett sådant flöde där. Oerhört mäktigt!

Avslutning och sammanfattning

Efter att vi försiktigt tagit oss nerför den hala stigen till bergets fot gick vi knappt en kilometer ut till asfaltsvägen där vi väntade på Lars. Regnet piskade på oss, Balder såg dränkt ut och byxorna satt som klistrade mot mina ben. Men jag kände mig bara glad och nöjd. Även att jag inte alls gått den sträcka som jag först tänkt mig. Jag fick ju se en massa annat istället. Och nästa gång kliver jag på pilgrimsleden i Huseby och fortsätter mot Hälleviksstrand och Nösund därifrån. Det finns inget dåligt väder. Bara dåligt omdöme. Tur att man kan ändra sig.

Information om Pilgrimsleden och området

Slutligen kommer en länk till pilgrimsleden Orusts webbsida.

Länkar till inlägg från andra turer jag gjort i samma område

– Hammock-natt på Himlabacken, Orust (maj 2021)
– Svens Altare-leden, Orust – med tonårsdotter (januari 2021)
– Utflykt till Stora Björnholmen, Orust (januari 2021)
– Tältnatt i decemberrusk (december 2020)
– Husebyleden och bokskogen Uggletofta, Orust (oktober 2020)
– Kulturlederna Husebyleden och Svens Altare, Orust (april 2020)

Inlägget Det finns inget dåligt väder dök först upp på Hemomkringvandring.

Det är inte så ofta tonåringarna vill följa med ut. Men idag fick jag med mig min glada 13-åriga dotter. Vi valde att gå en av de fina natur- och kulturstigarna i vårt närområde. Svens Altareleden är 6,5 km lång (7,5 om du även går upp till utsiktstornet) och går genom ett varierat och kuperat landskap.

Sven Altare-leden går i Morlanda naturreservat på Orust. Den består korta bitar av grusväg, men mest går den längs stigar. Vi fick njuta där vi gick genom luftiga lövskogar och vi passerade många, många vackra martallar. Hela området är kuperat och går upp- och nerför berget.

Längs leden finns vackra, tydliga och informativa tavlor om platser som är intressanta ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Följande sevärdheter beskrivs på tavlorna, och på Orust kommuns webb (se länk längst ner i inlägget):

• Morlanda Säteri
• Galgeberget
• Skogen
• Kalvhagen
• Hålta
• Majlyckan
• Lugneborg
• Hulténs skorpor
• Milstenen
• Svens altare

Temperaturen låg på minus sju grader, marken var täckt av ett tunt lager snö och solen sken från en klarblå himmel så vi kunde inte önskat bättre väder. Vi kastade nysnö upp i luften, prövade om is på vattenpölar höll att gå på, klättrade i träd (eh.. bara dottern, inte jag) och gick på darrande ben uppför trapporna i tornet. Det var absolut värt att göra det för utsikten däruppifrån var otrolig idag när det var klart väder.

Trots att leden inte är längre än 6 kilometer tog det oss drygt två timmar att gå hela rundan. Och det hade kunnat ta ännu längre tid om vi hade stannat för att fika också. Vi tyckte båda om den och jag tror att dottern kan tänka sig att i alla fall åka tillbaka för att få gå upp i tornet på högsta punkten igen.

För dig som vill veta mer om Svens Altare-leden

I bloggen

Läs gärna blogginlägget från min första tur längs leden (med Sofia och hundarna, april 2020). Där beskriver jag leden mer ingående än i detta inlägg.
Blogginlägg om förra helgens utflykt till Albertsholmen som också ligger i Morlanda naturreservat

Så här hittar du hit

Koordinater till parkeringen:
WGS 84 (lat, lon): N 58° 11.890′, E 11° 32.051′
WGS 84 decimal (lat, lon): 58.19817, 11.53419
RT90: 6460685, 1248942
SWEREF99 TM: 6456011, 29632

Externa länkar till informativa guldgruvor

Länk till Orust kommuns information om Sven Altare-leden. Varje sevärdhet presenteras på webbbsidan
Länk till Länsstyrelsens information om Morlanda naturreservat (där leden går)

Inlägget Svens Altare-leden, Orust – med tonårsdotter dök först upp på Hemomkringvandring.

Under påsken träffade jag Sofia för första gången. När hon skulle visa mig sitt hemomkring tog hon med mig på en spännande vandring runt kulturlederna Husebyleden och Svens Altare. Båda ligger i Storehamn på Orust. Egentligen var ursprungsplanen en helt annan, men den hårda blåsten gjorde att Sofia fick planera om.

Jag och min hund Gemini längs Husebyleden

Det är alltid roligt att få upptäcka nya ställen, och de här två lederna hade jag aldrig hört talas om innan vi kom dit. Mellan lederna är det bara någon kilometer, så vi följde stigar som band ihop turen till en rundslinga. Både början och slutet av turen gick längs Husebyleden – där vi också parkerade bilen. Denna led är endast 3,5 kilometer lång, men enligt ledinformationen beräknas den ta 2 timmar att gå.

Vadringsleden är bekvämt nog en rundslinga som består av skogsstig. Bitvis är stigen mycket brant, men den är ändå inte besvärlig. Längs leden finns tio skyltade sevärdheter som till exempel Huseby fornborg, ett fårhus i sten, torpargrunder och den mäktiga bokskogen (som blev min absoluta favorit) i snäckskalsravinen Uggletoften. Leden är markerad med blå pilar och blå band på träd och stolpar. Personligen hade jag inte behövt informationsskyltarna – för jag hade ju Sofia som var lika påläst och kunnig som en äkta guide!

För mig var det roligt att få se vilka växter som blommade på detta nya ställe – eller som skulle komma att blomma. Till exempel klockljungen som jag inte har hemma i Småland.

När vi hade gått ungefär halva slingan, läst på alla skyltar, oj:at och åh:at åt allt vi såg och fotat två miljoner detaljer längs vägen, vek vi av från leden för att ta en ”genväg” över till kulturleden Svens Altare. Även längs denna led fanns informativa skyltar och delvis följde vi Kuststigen och pilgrimsleden på Orust.

Efter någon kilometer anslöt vi till kultur- och vandringsleden Svens Altare. Den är 6 kilometer lång, och beräknas ta 3-4 timmar. Även detta är en rundslinga, och den är markerad med gula pilar eller markeringar.

Den högsta punkten, som är 105 meter över havet, kallas Svens Altare. Stenhögen på bergstoppen är enligt folksägen rester av det altare Sven använde när han höll predikan för sina får. På berget, där det växer vackert knotiga tallar, finns sedan 2003 ett utsiktstorn som Sofia lurade upp mig i. Det blåste hårda vindar, och jag måste erkänna att det var lite läskigt att klättra upp i det svajiga tornet. Men jag kan tänka mig att utsikten därifrån är hänförande en solig och klar dag!

Det kan hända att platserna kommer i lite fel ordning nu, men vi passerade även Kalvhagen, där det finns rester av en lada/fähus mitt ute i skogen, herrgården Hålta och dess vackra trädgård, Majlyckan, ett gammalt garveri, en milsten, Slottsberget och Galgeberget. Det finns otroligt mycket intressant att läsa om alla dessa ställen (se länk längst ner i inlägget) och det ger verkligen ett mervärde att få med sig platsens historia.

Vi kände att magarna började knorra när vi passerat Hålta. Turligt nog fanns en fin rastplats på andra sidan sjön. Det var faktiskt en sak jag reagerade på – att det fanns så många bord och bänkar. På min hemmaled höglandsleden är jag van vid att det finns ett eller två bord per dagsetapp. Här passerade vi kanske 10 stycken på 16 kilometer!! Det är kanske så här när man är närmare en storstad? Hur som helst var det gudomligt gott, och oerhört vackert att sitta vid sjön och äta. Även att vi höll på att blåsa bort och få fingrarna förfrusna.

När vi tittade på klockan insåg vi att vi skulle behöva öka tempot något för att hinna tillbaka i ungefär planerad tid. Med ny energi i kroppen var det inget problem, och hundarna verkade också glada över den snabbare takten. Egentligen tror jag att största skillnaden var att vi försökte att inte stanna och fota lika mycket som vi gjort från början.

Att dra ner på fotandet klarade jag ganska bra bitvis, men när vi kom fram till bokskogen (som ligger i slutet av Husebyleden) med sina blåsippor, ravinen och vattenfallet – nej, då var det kört! För min del var denna del av leden värt att åka dit för – alltså även om det varit enbart den vi sett/gått. Bokskog är så speciellt. Något extra, som man vanligtvis inte hittar i en bokskog, men gör här, är snäckskal som finns på marken i stor mängd. De samlades där under istiden (tack Sofia även för den informationen). Se och njut av Orusts största bokskog – även att inte löven slagit ut än.

När vi kom tillbaka till bilen (efter att jag även varit tvungen att stanna för att fotografera årets första gullvivor) var jag full av intryck. Och mobiltelefonen av bilder. Turen blev strax över 16 kilometer och den tog oss nästan 5,5 timmar, men man hade utan problem kunnat tillbringa ytterligare några timmar längs Husebyleden och Svens Altare. Jag är tacksam att Sofia tog med mig så att jag fick uppleva detta fina och spännande område.

Länkar för dig som vill veta mer om lederna

Så här hittar du hit

Husebyleden ligger intill väg 178 mellan Varekil och Ellös. Strax före Ellös tar du av mot Hälleviksstrand. Efter 50 meter finns en skylt Fornborg till vänster, där finns en P-plats. Husebyleden startar på andra sidan om väg 178. Du går genom gångtunneln under väg 178 och håller till höger vid den lilla blå träpilen.

Mer från området i bloggen

Läs om min nästa tur på Husebyleden, oktober 2020
Läs om min och sambons tältnatt i decemberrusk längs Husebyleden
Läs om min och tonårsdotterns tur runt Svens Altare-leden januari 2021

Användbara länkar:

Här hittar du Orust kommuns information om Husebyleden, Storehamn, Orust. Alla dess sevärdheter är beskrivna.
Här hittar du all tänkbar information om kulturleden Svens Altare, Storehamn, Orust
Länk till Länsstyrelsens information om Morlanda naturreservat (där leden Svens Altare går)

Inlägget Kulturlederna Husebyleden och Svens Altare, Orust dök först upp på Hemomkringvandring.