Idag ska jag berätta om en oväntad vandringsupplevelse på Vetteberget här på Tjörn. Det blev en vandring som inte gick som jag tänkt.

Tisdag 12:e mars – försök 1

Idag steg jag av bussen ganska många hållplatser före min egen när jag skulle hem från jobbet. Efter att jag visat bilder från Vetteberget har jag fått veta att det finns en stig på ”baksidan” så man kan få en rundslinga.

Tänk om jag hade hittat den här fint markerade stigen redan när jag skulle UPP på Vetteberget idag. Då hade jag hunnit hem före skymningen.

Självklart kunde jag inte motstå frestelsen att gå en ny stig, så min plan var att försöka hitta den idag. Nu bar det sig så illa att jag stannade för att fota en stor vacker sten som det växte stensöta på, så jag missade helt att det stod ett litet stentorn på andra sidan stigen. Bakom min rygg. Där skulle jag svängt in, men jag fortsatte framåt när jag slutat fota.

Det gick inte som jag tänkt

Eftersom stigen jag skulle följa inte fanns med på några kartor visste jag inte riktigt var den skulle gå. När jag märkte att jag närmade mig bebyggelse gav jag mig rätt in i skogen, och sedan vidare upp på berget, helt offroad. Jag tog sikte mot det håll där bronsåldersröset skulle vara, och fick ta små omvägar förbi ”raviner” och våtmarker.

När jag bara hade några hundra meter kvar, och kunde skymta det stora röset, råkade jag korsa stigen som jag egentligen skulle gått. Den var tydligt markerad med små stentorn hela vägen.

Så när jag hade beundrat utsikten från toppen tog jag självklart den markerade leden ner. Nästa gång ska jag gå stigen markerad med stenar upp, och den som är markerad med ledkryss ner – för då har jag havet framför mig hela tiden jag går neråt.

Idag upptäckte jag dessutom att jag kunde snirkla mig hem till fots från Vetteberget, på stigar och grus/skogsvägar. Då kom jag fram i Håltet, Bäckevik. Jättekul liten upptäcktsfärd på hemmaplan!

Tisdag 19:e mars – försök 2

Det finns inget dåligt väder. Idag blev det drygt en mil upp- och nerför några av bergen här efter jobbet. I vind, snö och regn. Superhärligt!

Och den här gången gick jag precis som jag tänkt mig på Vetteberget – upp den rösade leden och ner den kryssmarkerade. Underbart att utforska sitt hemomkring och hitta nya stigar och kombinationer att gå.

Lördag 30:e mars – nu kan jag rundan

Efter lite påsk-feber gick jag, Silver och Göran rundan i väldigt sakta mak. Det tog oss nästan fem timmar att gå den kuperade milen. Men då unnade vi oss två fikastopp och att verkligen njuta av allt vi såg längs vägen.

Vårtecknen duggade tätt: Blåsippor, vitsippor, fjärilar, vårlök, svalört och till och med en liten nyckelpiga.

Vi gick Bäckevik, Håltets vindskydd, den rösade leden upp på Vetteberget, men den kryssmarkerade leden ner. Ner till vägen och så gångbanan mot Bleket.

Vid Missionskyrkan svängde vi av och fortsatte uppför backen till berget ovanför. Därifrån följde vi rösen mot Tåsskärr. Och slutligen passerade vi Tuveslätts naturreservat och fotbollsplanen på vår väg tillbaka mot Bäckevik.

Avslutningsvis några länkar

Till att börja med delar jag med mig av några inlägg som jag skrivit från tidigare besök på Vetteberget. Och sedan givetvis en länk till Tjörns kommun som berättar om den kryssmarkerade leden. I boken ”Bohuslän – vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket är kryssleden tur nummer 21.

Inlägget Det gick inte som jag tänkt (Vetteberget) dök först upp på Hemomkringvandring.

Idag vill jag tipsa om en härlig vandring på Bolumsleden vid Hornborgasjön. Det är visserligen en ganska kort led, men den är naturskön och bjuder på magnifik utsikt över odlingslandskapet vid sjön.

Lite om Bolumsleden

Från Naturum Hornborgasjön utgår flera vandringsleder, och i morse gick jag, Göran och Silver en av dem, Bolumsleden. Den är en rundslinga på 3,4 kilometer som går över vackra åsar i ett gammalt odlingslandskap. Från flera platser längs leden har man fin utsikt ner mot Hornborgasjön.

Tack vare att leden är tydligt markerad (med blått) är den enkel att följa. Underlaget är till största delen stig över ängsmark, men en kort bit följer Bolumsleden den asfalterade vägen ner mot naturum.

Vacker även i regn

Idag duggregnade det när vi gick leden, men det var ändå ett otroligt vackert landskap att gå i. Jag kan knappt bärga mig tills det grönskar och körsbärsträden blommar på kullarna här. Dessutom ska det växa både trollsmultron, brudbröd och andra fina växter längs Bolumsleden. Eftersom jag är blomnörd lockar det såklart att ta en tur här igen om några månader.

Leden går sida vid sida med pilgrimsleden

Om man tycker att leden är för kort kan man fortsätta längs pilgrimsleden som går mellan Varnhem och Falköping, för delar av leden sträckan delas av dessa två leder. Det kan vara bra att känna till att det kan gå kossor i hagarna under sommarhalvåret.

För dig som planerar att besöka Trandansen kan jag även rekommendera Bolumsleden, så får du se ännu en av sjöns vackra sidor. Spara gärna tipset inför framtida besök.

Slutligen mer info om Bolumsleden

Naturum Hornborgasjön har gjort en sammanställning över lederna runt sjön. Där hittar du mer information om både denna och flera andra leder. Vill du ha fler tips kan du dessutom läsa några av mina blogginlägg från området.

Om du vill se hur det ser ut här på sommaren kan du läsa mitt blogginlägg från juli 2025.

Inlägget Bolumsleden – Hornborgasjön dök först upp på Hemomkringvandring.

När man, som jag, är en person som tycker om att hela tiden utforska nya och nygamla platser, är det alltid något på gång. För många skulle det kanske kännas stressigt, men jag är ganska bra på att planera. Därför är det ytterst sällan jag upplever stress när jag är ute.

Utomhus med en likasinnad

Ensamhet är inte något som skrämmer mig, utan snarare något jag uppskattar. Men jag är ute i stort sett dagligen, och därför uppskattar jag enormt de gånger jag har sällskap. För utflykter och kortare turer har jag trevligt med de flesta, men om jag ska vara ute i flera dygn är det skönt om mitt sällskap och jag har samma tänk och dygnsrytm.

Hittills har jag haft förmånen att hitta några få sådana personer, bland annat min bästa vän Linda. Men under hösten har det ramlat in ytterligare en person som det är oerhört enkelt att vara utomhus tillsammans med, och det är Göran. Och hans hund Silver förstås – hon älskar att vara ute.

Inspiration till vardagsäventyr

När jag träffar Göran och Silver hinner vi oftast med många utflykter och stopp, men utan stress. Eftersom jag inte hinner skriva inlägg om varje kommer här ett litet axplock från några av våra utflykter hittills under 2024. Jag hoppas att de kan inspirera även dig till små vardagsäventyr.

Kvällsaktiviteter runt Hornborgarsjön

Några dagar under årets första vecka jobbade jag på distans ifrån Görans hus som har utsikt mot Hornborgasjön. Tack vare det kunde vi ge oss ut i kvällningen så fort båda jobbat klart för dagen. På grund av att solen fortfarande går ner tidigt hann vi inte se själva solnedgången, men vi njöt av de fantastiska färgerna i blå timmen.

Under dagarna fick jag hundsällskap medan jag satt och jobbade. Dessutom hann jag och Silver gå på härliga lunchpromenader tillsammans.

På fredagen kom även några av Görans familjemedlemmar och gjorde oss sällskap. Först gick vi en promenad i Hornborgasjöns naturreservat, och därefter grillade vi hamburgare vid Fågeludden. Den eftermiddagen var det minus 18 grader, så det var tur att åtminstone en av oss hade tillräckligt med känsel i fingrarna för att göra upp eld.

Jag uppskattar att umgås med människor som verkligen tar vara på de små stunderna.

Promenader i och runt Rönnäng

Eftersom Göran och Silver har tillbringat en helg här på Tjörn också har jag fått tillfälle att visa några av ”mina” ställen.

I kvällsdimma gick vi halva Trollstigen, men svängde sedan genom Rönnäng och gick Kyrkvägen hemåt. Dagen därpå gick vi till Katrinevik där vi fick njuta av årets första riktigt varma solstrålar.

Vindskyddsnatt på Dyrön

Jag har sovit i vindskyddet på Dyrön några gånger, men det gör mig inget om jag sover flera gånger på samma ställe. Vindskyddet är fräscht, rymligt och ligger bra till för en övernattningstur. Därför föreslog jag det när Göran tyckte det var dags för årets första (för honom) utenatt. Dock var han lite osäker på om Silver skulle kunna sova i vindskydd – hon har bara sovit i tält tidigare.

Vi tog med oss tält för säkerhets skull, men tänkte ändå pröva vindskyddet i första hand. Det var en riktigt mild kväll, så vi blev sittande länge på renfällen framför den sprakande brasan. När vi blev för trötta förflyttade vi oss bara in i sovsäckarna. Silver snarkade redan i godan ro, och verkade inte alls bry sig om att hon sov i ett vindskydd mitt i naturen.

På morgonen packade vi, nöjda med Silvers första vindskyddsnatt, och tog färjan tillbaka till Rönnäng.

Silverfallet i frusen skrud

För någon vecka sedan gick vi en liten tur till Silverfallet Karlsfors. Jag var här för första gången i våras och blev väldigt förtjust i naturreservatet och de små vattenfallen. Nu hade vattnet frusit till fantastiska isformationer och det var otroligt vackert.

Att strosa fram i snön längs ån kändes overkligt, nästan sagolikt. Och det enda som hördes i tystnaden var vattnet som porlade fram under isen. Karlsforsslingan är inte mer än 3,5 kilometer, men det var precis lagom en kall morgon.

Silverfallet ligger på Billingen i Skövde kommun (Västergötland) och ingår i Platåbergens Geopark.

Kamelridningen på Orust

En av våra utflykter var till Kamelridningen på Orust, en av mina före detta grannar. Det är visserligen inte någon vandring eller naturupplevelse på det sättet, men jag ville ändå visa det. För hur många kan stoltsera med att ha glada kameler, lamor, alpackor, emuer, åsnor och så vidare i sitt hemomkring? Dessutom är detta en plats där det inte handlar om löpande-band-upplevelser, utan det är verkligen helt stressfritt att vistas här.

Det blev en fin stund tillsammans med Göran (ja, ägaren till Kamelridningen heter också Göran) och alla hans djur. Vi hade inte bokat in någon kamelridning den här gången, men jag tror nästan att vi måste göra det någon gång framöver. Det skulle vara riktigt kul.

Solnedgångar på Tjörn

Trots att SMHI väldigt ofta har fel i sina prognoser har vi lyckats se vackra soluppgångar och solnedgångar här på Tjörn också. De platser vi varit på är Klädesholmen, Akvarellmuséet, hamnen i Skärhamn och Toftenäs naturreservat.

Slutligen lite länkar

Avslutningsvis vill jag skicka med lite länkar till några av de ställen vi varit på ifall du känner dig nyfiken och vill veta mer. Och kom ihåg – stressa inte!

• Kamelridning.se (Myckleby, Orust) – också en miljö helt utan stress
• Naturreservat Silverfallet Karlsfors – länk till Länsstyrelsens information
• Hornborgasjöns naturreservat – länk till Länsstyrelsens information
• Visit Hornborgasjön
• Dyröns samhällsförening – information om vandringsleder, vindskydd, butiker, sevärdheter

[instagram-feed feed=30]

Inlägget Många aktiviteter, men utan stress dök först upp på Hemomkringvandring.

Häromkvällen gick jag Trollstigen här i Rönnäng. Det är en relativt kort, lättgådd och upplyst motionsslinga. Rundan är bara 2,4 kilometer lång, och här kan du till och med ta dig fram med barnvagn.

Ibland kan det vara lite trögt att komma ut den mörka årstiden – även för mig. Just en sådan kväll bestämde jag mig för att gå upp till rundslingan, eftersom jag bara hade gått en liten del av den när jag var ute på en annan tur. Och precis som vanligt var det värt det när jag väl hade kommit ut.

Perfekt med upplyst runda

Eftersom jag nästan alltid bott på landet känns det lyxigt att kunna gå en upplyst slinga (på hemmaplan) på så här fint underlag. Dessutom får motionsslingan en massa pluspoäng från mig för att den inte går inne i samhället, utan mest genom skog och mellan berg.

Längs rundan finns flera bänkar att sitta ner och vila på, och på ett ställe finns även fikabord. Det är så roligt att gå på såna här små upptäcktsfärder – även om jag hade sett mer av omgivningen i dagsljus.

För mig blev rundan ungefär 5,5 kilometer, eftersom jag gick till och från motionsslingan också.

Trollstigen i dagsljus

Eftersom jag är så nyfiken var jag givetvis tvungen att gå leden även i dagsljus. Så här bjuder jag på lite bilder där man ser mer av omgivningarna.

Inlägget Trollstigen i Rönnäng – kort motionsslinga dök först upp på Hemomkringvandring.

Precis som vanligt slutade jag tidigare på jobbet igår, men de kraftiga isande vindarna fick mig nästan att avstå från fredagsutflykt. Fast nu fick jag ett spännande strövtåg fullt med vackra intryck – tack vare att jag trotsade den känslan.

Jag kollade kartor i bussen

Under dagen var jag riktigt taggad, och längtade ut efter en hel vecka på kontoret. Så medan jag satt på bussen hemåt tittade jag i appen ”Min karta” för att få inspiration.  Eftersom jag inte har tillgång till bil behöver det vara inom gångavstånd från min lägenhet. Eller bussavstånd, men nu mörknar det ju tidigare, och det begränsar området jag kan röra mig i efter jobbet.

Relativt snabbt bestämde jag mig för att gå en ”ny” väg/stig till mitt närmaste naturreservat Tuveslätt. Rundan skulle inte bli så lång, kanske 4 kilometer, men som det såg ut på kartan skulle en del av sträckan vara i oledad terräng. Alltså tänkte jag att det kunde bli lagom.

Skulle jag verkligen ”orka” ut?

Ända tills jag steg av bussen var jag glad, men vindarna som slog emot mig då kylde snabbt ner mig. Både fysiskt och känslomässigt. Skulle jag verkligen ge mig ut i det här vädret – det verkade inte särskilt njutningsfullt? Men under den korta promenaden bestämde jag mig för att ändå byta om och gå den korta rundan jag tänkt. För frisk luft behövde jag oavsett väder. Och det är ett beslut jag verkligen inte ångrar.

Skogsstig ledde till Håltets vindskydd

Först gick jag på gångbana genom bostadsområdet, och sedan kanske 200 meter längs vägen, innan jag svängde upp på en skogsväg precis före gårdsbutiken vid Lyckorna. Precis före bostadshusen valde jag en stig som ledde upp till skogen, helt enligt plan.

Till min stora förvåning kom jag efter bara några minuter fram till ett vindskydd med en fin grillplats. Och förvåningen ökade när jag insåg att det var Håltets vindskydd som jag följt på Instagram något år. Jag hade inte den blekaste aning om att detta låg på gångavstånd från mitt nya hem. Men nu vet jag, så hit blir det nog någon utflykt med mina syskonbarn i framtiden.

Vidare mot Tuveslätts naturreservat

Sedan fortsatte jag längs skogsväg, som blev stig, längs fälten mitt emot Håltet och in i skogen. Här stod vackra tallar och trängdes med stenar och berg, och här och var fick de samsas med buskar och mindre lövträd som lyste i höstfärger.

På marken speglades solen (som tittade fram då och då) i vattenpölar. Flera mindre stigar gick här åt olika håll, och jag kände upptäckarlusten och nyfikenheten i mig vakna till. Då och då kontrollerade jag på kartan så att jag inte skulle komma alltför långt ifrån min tänkta rutt.

Vid ett stigskilje skymtade jag ett hustak, och insåg att jag nu var framme vid Tåsskärr. Eftersom det var här jag planerat att vika av mot Tuveslätts naturreservat började jag se mig omkring för att hitta en stig som inte ledde över trädgård/privat mark.

Upptäcktsfärd på berget vid Tåsskärr

En tydlig skylt stod en bit från stigen och jag var självklart tvungen att gå fram och läsa på den. Just här har det funnits en boplats redan på äldre stenålder, alltså för ungefär 10.000 år sedan.

Men jag såg också att det verkade finnas en stig upp på berget. Så jag gick upp där för att se om jag kunde få lite utsikt efter min promenad inne i skogen. Såna här gånger är jag glad att jag inte kan låta bli nya stigar, för här bredde bergen och klipporna ut sig åt alla håll. Här och var stod en upprest sten för att visa var stigen gick och jag följde den allt längre bort från min planerade rutt.

Små tjärnar, våtmarker och raviner bröt av allt det grå och hårda berget. Strax skymtade också havet framför mig, och när stigen började leda nedåt bestämde jag mig för att fortsätta följa den. Trots att jag nu började hamna ganska långt hemifrån, och med ett helt berg att runda för att komma hem.

Genom samhället Bleket

Till slut kom stigen fram vid en gata i grannsamhället Bleket. Jag följde gatan nerför berget, och gick sedan några hundra meter längs huvudvägen. Trots att det inte är så roligt att gå på asfalt så såg jag just då inga alternativ. Vid skolan svängde jag av mot berget igen, för jag såg på kartan att det verkade finas en stig där bakom. Mycket riktigt fanns där en gångbana som ledde mig hemåt, mot Tuveslätts naturreservat.

Avstickare upp mot mast

Bara några minuter senare passerade jag nedanför ett berg, och såg att det fanns trappor upp på det. Givetvis kunde jag inte motstå frestelsen att gå upp här (har inte hittat något namn på berget). Jag kom högre och högre upp och vindarna var nästan otäckt kraftiga när jag kom upp till masten.

Men utsikten ut mot Klädesholmen och Rönnäng var värd både trappstegen och rädslan. När jag huttrande beundrat utsikten en stund, med håret piskande runt huvudet, gick jag ner samma väg som jag kom.

Trollstigen mot Tuveslätt

Från kyrkogården som ligger precis nedanför berget var Trollstigen skyltad. Eftersom jag sett skyltar om den några gånger när jag gått i naturreservatet visste jag nu att jag var på rätt väg och behövde inte kolla på kartan fler gånger. Känslan när jag kom fram till stigen från Tuveslätts naturreservat var riktigt go. Det är något speciellt med att gå nya stigar på nya platser – men lika speciellt att gå på välkänd mark. Härifrån gick jag gångväg och grusväg hela vägen hem.

Sammanfattning av mitt strövtåg

Hur kan man ens sammanfatta en så här härlig tur? Det som bara skulle vara en runda för att få lite frisk luft blev en riktig upptäcktsfärd på över en mil. Tre timmar gick jag i omväxlande och vackra omgivningar. Och det bästa av allt är att det fortfarande finns en massa kvar att utforska längs samma rutt. Stigar och klippor som bara väntar på att jag ska komma tillbaka. Tjörn är fantastiskt – jag kan inte säga mycket mer än så.

Du behöver inte gå i MINA fotspår…

Med detta inlägg vill jag inte få dig att gå exakt samma väg som jag gjorde. Men väldigt gärna inspirera dig att gå ut på en EGEN upptäcktsfärd i närheten av dig och ditt. Ut och njut – oavsett väder och plats!

Men om du blev nyfiken på just Tjörn kan du ta en titt på Tjörns kommuns webbsida. Eller gotta dig i några av alla mina andra inlägg härifrån ön.

Inlägget På strövtåg en blåsig fredag dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom jag tycker att det är så roligt att visa upp allt fint jag hittar i naturen blev jag glad när en av mina ”gamla” följare skulle till mina trakter. Innan jag ens hann tänka mig för hade jag frågat om han ville ha guidning här på Tjörn.

Med kameran i släptåg

Främst ville Göran till Västkusten för att njuta av, och fota, havet. Och jag tycker förstås att Tjörn är en bra plats för just detta. Så för några veckor sedan kom han körande för en liten guidning. Vi hade båda följt varandra på Instagram i några år, men inte träffats innan, så det var lite spännande.

Första stoppet – Björshuvudet

Först åkte vi till Halsbäck, på Tjörns norra sida, och därifrån gick vi till Björshuvudet. Små vikar, klippor, en skalgrusgrop, en lång sandstrand och flera fina strandängar kunde jag stolt visa upp under promenaden ut dit.

I en av vikarna stannade vi för att steka hamburgare (eller jag rättare sagt, Göran gick runt och fotade havet). Hunden Silver och jag blev goda vänner tack vare att jag inte orkade hela min hamburgare.

Därefter strosade vi längs stranden, mötte en av hästarna som betar i hagen och besteg sedan Björshuvudets högsta punkt. Allt medan samtalet böljade fram mellan olika ämnen. Med ojämna mellanrum utropade vi beundrande ord om naturen runt oss.

Andra stoppet – Pilane skulptur & konstpark

När vi körde ifrån Björshuvudet föreslog jag att vi även skulle göra en liten avstickare till Pilane skulptur & konstpark, och Göran nappade på idén. Det var riktigt roligt att få visa upp den fina miljön som skulpturparken ligger i, trots att vi var där efter säsongen. Alltså var det inte så många skulpturer på plats, men några fick vi se i alla fall.

Och ytterligare en guidning

Några veckor senare kom Göran och Silver tillbaka för ännu en guidning och fotografering. Här hade havet varit i uppror några dagar, men när Göran skulle fota allt det dramatiska la det sig platt. Då passade vi på att åka ut till Dyrön, en av mina närmaste pärlor.

Här gick vi längs Dyröleden, gräddade våfflor, gick upp på utsiktsplatser, ner i badvikar, jag visade det fina vindskyddet och så handlade vi i den obemannade Ica-butiken. För mig som ursprungligen kommer från de småländska djupa skogarna är det lätt att förstå besökares fascination för Dyröns natur.

Som grädden på moset fick vi också se några mufflon uppe i bergen, strax innan vi var tillbaka i nordhamnen. Jag vet inte om det var jag eller Göran som blev gladast av det. Inte Silver i alla fall – för hon märkte ingenting alls. Men det blev en perfekt avslutning på en superfin vandringsdag.

Tjänster och gentjänster

Förutom att vi hunnit bli vänner så har jag nu även en gentjänst att hämta in sägs det: Guidning runt Hornborgasjön. Där har jag aldrig gått, så det ser jag mycket fram emot någon gång framåt vintern. Rapport kommer.

För dig som vill veta mer om Dyrön

Här kan du läsa mer om vandring på Dyrön – i mina tidigare inlägg härifrån.

[instagram-feed feed=18]

Inlägget Guidning på hemmaplan dök först upp på Hemomkringvandring.

För några dagar förvandlades min vackra lugna Båtevik till ett gungande inferno med stormvindar upp mot 29-30 sekundmeter. För mig, som inte är uppvuxen vid havet, var det både skräckinjagande och fascinerande att betrakta.

Vackra, lugna Båtevik

Bara några minuters promenad från lägenheten ligger den lilla viken Båtevik. Hit går jag ofta för att komma ner i varv, sitta och titta ut över havet, äta middag eller bara för att få lite frisk luft. Viken är idylliskt vacker med en sandstrand, branta klippor, små stugor och så Dyrön tvärs över sundet. De här bilderna är tagna tre dagar före stormen.

Följande dag skulle jag passera viken på väg hem från affären, men redan då var stigen helt översvämmad. Jag insåg snabbt att jag inte skulle kunna ta mig förbi, utan valde att vända och gå gångbanorna, runt berget, hem istället. Men först fotade jag såklart lite. Detta är två dagar före den större stormen.

Stormen slog till på lördagen

På lördagen skulle jag ha varit med Naturskyddsföreningen och städat i natureservatet Toftenäs utan för Skärhamn på Tjörn, men jag ställde in mitt deltagande. Anledningen var stormen som blåste in över oss, med upp till 29-30 sekundmeter i byarna.

Större delen av dagen höll jag mig inomhus, men jag var tvungen att gå till affären på eftermiddagen. Då och då slogs jag bakåt av vindarna, och det var fysiskt kämpigt att ta sig till affären till fots. När jag hade handlat tänkte jag att jag lika gärna kunde fortsätta ner till badplatsen och ta en titt. Enligt mina beräkningar borde den ligga på läsidan.

Fascinerande men skrämmande skådespel

Precis som jag tänkt mig låg den hyfsat i lä även denna stormiga dag, men på klipporna strax utanför var det helt annorlunda. Där kunde jag knappt stå upp på grund av vindarna, utan fick sätta mig ner. Sedan förflyttade jag mig på rumpan – vilket är väldigt tjusigt och damigt.

Sedan satt jag länge på en klippa och tittade ut över havet som var som en stor gungande massa. Jag fascinerades av havets alla färger, dånet, vågorna som slog upp mot klipporna och de salta stänken som ibland nådde upp till mig.

Havet är så otroligt mäktigt. Det både skrämmer mig och lugnar mig på samma gång. Och bilderna här gör absolut inte upplevelsen rättvisa. Det var obeskrivligt mäktigt – och kanske berörde det mig lite extra att jag var mitt ute i allt detta stora vilda – helt ensam.

Inlägget När stormen ryter över havet dök först upp på Hemomkringvandring.

Tänk dig att du varit många gånger på en plats som du tycker om. Kanske vid olika årstider, och du känner stigarna och omgivningarna väl. Men när du kommer dit i sällskap av någon som betyder extra mycket för dig, så blir platsen ännu mer speciell. Den här gången tänker jag på Hassafall-leden.

Vintrig tur längs fallen

Hassafallsleden är en riktig favorit i repris för mig. Förra gången jag var i Småland fick jag en jättefin tur där med två av mina systrar och en av mina systerdöttrar (4 månader gammal).

Jag har gått här många gånger, och även skrivit om leden i bloggen tidigare. Hassafallsleden går genom härlig mossig skog längs Tabergsån, där flera små vattenfall och forsar finns. Det finns också flera eldstäder längs leden, så det här är även ett bra utflyktsmål.

Enklast parkerar man vid hembygdsgården i Hovslätt. Hela rundan, inklusive upp till utsikten på Varekullen är 4,1 kilometer.

Längs Hassafall-leden är det supermysigt året runt. Dessutom kommer marken runt ån snart att vara täckt av vitsippor och blåsippor). Men extra mysigt var det för mig att få så här fin tid tillsammans med mina systrar!

Vill du veta mer om Hassafall-leden?

Avslutningsvis kommer här en länk till Jönköpings kommun och deras beskrivning av leden.

Inlägget Systerträff på Hassafall-leden dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag har varit i Store Mosse nationalpark många gånger (länk till mina inlägg), men den här gången fick jag uppleva mossen på ett nytt sätt. Nämligen med snöskor på fötterna.

Tisdag 14/2

Tågresa och bilskjuts

Både Karin och jag jobbade på tisdagen, men strålade samman på Göteborgs centralstation på eftermiddagen. Därifrån skulle vi resa med tåg till Gnosjö. Eftersom vi inte hade sett på ett tag hade vi mycket att prata om, och vi fyllde vår vagn med skratt.

Efter ett litet missöde (då vi tillfälligt steg av i Hestra, en station för tidigt) var vi framme i Gnosjö enligt tidtabell. Där blev vi mötta av André som driver vandrarhemmet. Han hade lovat att köra oss ut mot en mindre kostnad. Vandrarhemmet ligger nämligen mitt inne i nationalparken, och det var redan mörkt när vi kom fram.

Middag och tidig kväll på vandrarhemmet

När vi hade tackat André för skjutsen och vinkat av honom gjorde vi oss hemmastadda på vandrarhemmet. Karin och jag hade hela huset för oss själva. Till att börja med gjorde vi upp en brasa i kaminen i vårt rum. Därefter satte vi oss invirade i filtar i köket och kokade upp vatten på våra stormkök för lite frystorkad middag.

Eftersom vi båda var ganska trötta gick vi och la oss tidigt, och bara njöt av stillheten och landade i att vi faktiskt hade två semesterdagar framför oss – helt utan tider att passa.

Onsdag 15/2

Karins första möte med mossen

Vi hade ställt ett alarm som skulle väcka oss en timme före soluppgången, men när vi såg att det var grått znoozade vi en halvtimme. Från Lövö, där vandrarhemmet ligger, följde vi leden som passerar precis utanför grinden. Jag hade valt sträckan ner mot Andersberg, eftersom jag upplever den som den vildaste delen av mossen.

Från vandrarhemmet går man genom ett böljande ängslandskap några hundra meter, nerför en backe och genom en liten skog. Sedan är man framme vid fågeltornet och mossen breder ut sig framför en. Självklart gick vi upp i tornet och det första Karin sa när hon kom upp var: ”Therése, nu förstår jag varför du älskar Store Mosse”.

Utefrukost på Store Mosse

Leden består till största delen av spång, och ner till Andersberg är det 7 kilometer. Vi passerade Blådöpet och jag berättade längs vägen om de blommor jag brukar se här under vår och sommar. På flera ställen låg spången under vatten, men vi tog oss fram torrskodda*

Vid den bänk jag tycker är vackrast placerad tog vi en paus för att laga frukost. Vi bredde ut min renfäll på bänken, tog fram våra stormkök, och sedan stekte vi ägg, falukorv och kokade kaffe och varm choklad. Det var en otroligt god frukost.

Sedan fortsatte vi vår vandring någon kilometer till innan vi vände och gick samma väg tillbaka till Lövö. Vi njöt av omgivningarna, de otroliga vidderna, och vildmarkskänslan. Precis som vi gissat såg vi inte till en annan människa på hela turen denna vinteronsdag. Vi gick ungefär 12 kilometer denna första tur.

Korvgrillning och tårta

Vi kom tillbaka till huset tidigare än beräknat, så vi gjorde upp en brasa i kaminen och tog en lyxig liten tupplur. Otroligt skönt för vindpinade kinder att komma in i värmen en stund. Sedan skickade vi SMS till André om att han gärna fick göra oss sällskap runt klockan 14. Då hade Karin nämligen tänkt fira min födelsedag (som egentligen är den 16/2).

André kom alldeles lagom för att äta grillad korv med oss. Grillplatsen ligger bara några hundra meter från Lövö, mitt uppe på en kulle med utsikt ner mot mossen. Här finns också härliga klätterträd (vet jag sedan turer då min dotter varit med). Efter korven sjöng de för mig och bjöd på den finaste och godaste tårtan: Kladdkaka med grädde och jordgubbar. Och små ”raketer”.

Guidad tur med snöskor

André hade redan dagen innan sagt att han ville bjuda oss på något eftersom jag fyllde år. Med sig hade han tre par snöskor och med fulla magar följde vi med honom ner på mossen. När vi kommit ut på första ”ön” tog vi på oss snöskorna. Varken jag eller Karin hade testat innan, men jag blev förvånad över hur enkelt det var. Man trycker bara in sin vanliga sko i hållaren, och drar upp den bakre, elastiska remmen, över hälen.

Snöskorna var lätta som fjädrar, och jag hade hört att man måste gå väldigt bredbent när man går med snöskor. Men det var enkelt att gå med dem. Först traskade vi genom ljungen på den fasta marken ut till mossen. Därefter prövade vi oss fram. Från början försökte jag gå på tuvor, precis som man gör med vanliga skor, men jag insåg ganska snabbt att det bara var att gå. Formen på snöskorna gjorde att man höll sig ”flytande” så att säga.

Att gå med snöskor – bland det roligaste jag gjort

Vi skrattade och tjöt där vi gick (stackars vilda djur och fåglar som var i närheten, förlåt), och det här var det absolut roligaste jag har gjort på väldigt länge. Det var en helt unik upplevelse och jag kommer aldrig någonsin att glömma den. Men.. förhoppningsvis får jag möjlighet att gå ut på mosse med snöskor igen – och då kanske på en längre tur.

(I vanliga fall hyr vandrarhemmet ut snöskor, så prata med dem om du är nyfiken – kontaktuppgifterna finns längst ner på sidan).

Kvällen gick snabbt

Under kvällen förberedde vi för vår avfärd följande morgon. Karin var ute och klöv ved så att vi kunde fylla på alla vedkorgar i huset. Vi ställde tillbaka ljusstakar, lyktor, filtar och så vidare där vi tagit dem. Och vi packade det vi kunde. Även denna kväll somnade vi tidigt – totalt uppfyllda av dagens alla intryck. Hade vi verkligen fått vara med om allt detta på en enda dag?

Torsdag 16/2

För säkerhets skull hade vi ställt alarm även denna morgon, men vi vaknade av oss själva. Vi gjorde våra morgonbestyr, packade sovsäckar, vår mat i köket och resten av våra saker. Och innan vi lämnade vandarhemmet rakade vi askan ur kaminen, sopade golven och bar ut våra sopor till den lilla sorteringsstationen bakom huset.

Rocknar, mosse och regn

Temperaturen låg runt 0 när vi traskade iväg. Denna gång valde vi leden som går mot Lilla Lövö. Stigen förde oss genom vacker, gles tallskog över rocknarna. På sidorna anade vi mossen i stort sett hela tiden. När vi kom fram till Lilla Lövö valde vi att svänga av från rocknen och gå på spång över mossen fram till Kittlakull.

Precis när vi stannat till för att laga frukost började det regna. Och regn i den temperaturen, i kombination med vinden över mossen, gjorde att det kändes väldigt kallt. Så vårt frukoststopp blev något kortare än beräknat. Men vi unnade oss vår varma dryck (kaffe och choklad), ägg och mackor.

Dimma över mossen

Sedan följde vacker vandring längs spång, ända tills vi var framme vid järnvägsövergången vid Kittlakull. Vi konstaterade att trots att det var samma mosse som vi gått på dagen innan så har de olika områdena väldigt olika karaktär. Dessutom bidrog dimman denna morgon till en trolsk illusion om att mossen var ändlös.

Från Kittlakull följde vi grusvägen 1,5 kilometer upp till nationalparkens Naturum. Sträckan vi gick denna förmiddag var cirka 11 kilometer.

Kaffekokning vid Naturum

På grund av att vi ville se nationalparkens guldstjärna följde vi skyltarna mot fågeltornet när vi kom fram (tack André för informationen). Vi gick också längs Skogstrollens stig, en barnstig på cirka 500 meter. Det finns en tillhörande folder med en saga man ska läsa längs vägen. Mycket fint!

Därefter gick vi till Naturum. Karin var väldigt kaffesugen och hade tänkt köpa mig lite födelsedagsfika. Nu visade det sig att det tyvärr inte fanns möjlighet till detta, men vi blev vänligt bemötta av personalen. Istället satte vi oss precis utanför, och Karin kokade sitt kaffe på stormköket istället.

Hemresa med buss och tåg

Efter att kaffet var urdrucket, och jag hade ätit en macka, gick vi till stora vägen, bara några minuters promenad bort. Vi skulle åka bussen som går mellan Värnamo och Gnosjö, för att därifrån åka vidare mot Göteborg med tåg.

Chauffören för dagen satt nog i andra tankar för han såg oss inte där vi stod på hållplatsen, mitt på en raksträcka, med stora ryggsäckar och viftande och hoppande för att få honom att stanna. Någon på bussen sa förmodligen till honom, för något hundratal meter efter hållplatsen stannade han.

Vi kom till Gnosjö station som vi skulle, och vi hann njuta av varsin mastig kebabtallrik innan tåget kom. Väl inne i värmen kände vi hur trötta vi var efter våra äventyr, så vi gick ner i varv och bara satt och log och njöt av alla minnen vi tog med från denna tur.

För dig som vill veta mer

Snöskorna hyrde vi (inklusive guiden André) på Lövö Vandrarhem som ligger inne i nationalparken. Det var också där vi bodde båda nätterna.

E-post: info@vandramedandre.se
Mobil: 072-227 78 22

I boken ”Nationalparker i Södra Sverige” från Vildmarksbiblioteket finns nästan alla lederna (totalt 40 km) i nationalparken beskrivna. Jag rekommenderar verkligen den här boken – både vad gäller Store Mosse och övriga parker som jag besökt.

Slutligen hittar du här en länk till Store Mosse nationalparks officiella webbsida.

Nöjda med vårt skoval

* Båda hade vi skorna Icebug Rover Mid på fötterna, som både står emot väta bra och ger bra grepp. Otroligt nog höll vi oss torra båda dagarna, trots att spången många gånger låg under vatten. Dessutom hade vi dessa skor på oss när vi gick med snöskorna, och då sjönk man också ner i det blöta ett flertal gånger (fast på ett tryggt sätt).

Inlägget Snöskovandring på Store Mosse dök först upp på Hemomkringvandring.

Igår prövade jag lite nya stigar här på Orust. Till min förvåning (och lycka) hittade jag en underbar bäck med ett litet vattenfall i. Bara 2 kilometer från min dörr.

Definitionen av hemomkringvandring?

När någon frågar mig vad hemomkringvandring är brukar jag säga att det är att gå i samma område gång på gång, och ändå upptäcka nya eller vackra saker varje gång.

En del tycker att det är tråkigt att besöka en plats mer än en gång (”där har vi ju redan varit”), men det tycker inte jag. Tvärtom ger det mig en massa glädje! Först och främst ser alla platser olika ut under olika årstider och olika väderförhållanden, så det är som nytt varje gång. Dessutom ser man nya möjligheter till rundor/slingor om man lär känna ett område bättre.

Hur går det till?

Första gången följer man kanske en skogsväg. När man har gått den några gånger upptäcker man helt plötsligt att det finns stigar som korsar skogsvägen, och så testar man några av dem.

Till slut har man gått alla stigar som man hittat i området och då börjar man kanske gena mellan dem. För i det läget har man koll på hur terrängen ser ut, var olika platser och stigar ligger i förhållande till varandra, och man vet även ungefär hur långa avstånden är.

Lycklig av att upptäcka nytt

Att kunna gå på det här sättet fyller mig med en otrolig glädje. Igår till exempel prövade jag nya stigar och ramlade över ett fint vattenfall i en bäck bara någon kilometer hemifrån.

Och den glädjen och upptäckarlusten vill jag så gärna sprida vidare, smitta ner alla er som läser mina inlägg! Så att ni också går ut och upptäcker ERT hemomkring! Inte bara drömmer om att besöka de platser som jag besöker eller vandrar på.

Vackra platser finns överallt! Bara man ser med rätt ögon!

Ett exempel är gårdagens tur

Alla bilder i detta inlägg är från gårdagens hemomkringvandring här på Orust. Då utgick jag från en väg jag brukar gå, fortsatte på en mindre. När den tog slut följde jag en stig.. som även den tog slut, så då blev det lite off-road. Efter att jag hittat vattenfallet kollade jag på en karta och följde olika stigar tillbaka. Det blev en liten 2-timmars upptäcktsfärd på hemmaplan.

Inlägget Lycka är – att hitta ett litet vattenfall dök först upp på Hemomkringvandring.

När jag såg solen skina in genom kontorsfönstret vid 11-tiden bestämde jag mig för att försöka ta långlunch. Tack vare min snälla chef (som släppte iväg mig) lyckades jag ta mig ut.

Säbyleden ligger nära jobbet

Eftersom den vackra vandringsleden Säbyledenara ligger bara några minuters bilfärd från mitt jobb valde jag att åka dit. Närheten var inte enda anledningen till mitt val, utan även att leden går längs havet. Kombinationen hav och solsken är alltid härlig.

Sammanfattningsvis ka man säga att Säbyleden är en lättgången, 6 kilometer lång, kustnära led på Tjörn. Liksom Sundsbyleden som jag gick på lunchen häromdagen är den här rundslingan en del av Kuststigen (läs om alla delleder på deras sida).

Avstickare till Stenstugan

Jag har gått Säbyleden, och delar av den, många gånger. Både på egen hand, med min sambo, med våra hundar och tillsammans med vänner. Detta är ett område som jag gärna kommer tillbaka till.

Som vanligt gjorde jag avstickaren ut på Säby ö och Stenstugan, trots att det blir några kilometer mer att gå. Stenstugan är så vacker, och även naturen på väg ut dit.

I nästan en och en halv timme strosade jag runt vid havet och insöp så mycket sol jag bara kunde!

Ett litet blomsterparadis

Eftersom jag är blomnörd är jag extra svag för de tre naturreservaten som man går igenom längs Säbyleden. Under våren trängs triften längs klipporna, och strandängarna är fulla av gullvivor och mandelblom. På försommaren blommar strandängarna för fullt, med stor artrikedom, som till exempel växterna här nedanför (mitten av juni 2022).

Vill du veta mer om Säbyleden?

Så här hittar du till Säbyleden som ligger på Tjörn i södra Bohuslän: Med bil: Kör väg 169 mot Skärhamn. Ta höger mot Kållekärr. Passera Kållekärr. Efter rondellen vid Hoga, ta höger mot Säby. Parkering finns vid Säbygården. Med buss: Ta buss mot hållplats Hoga på Tjörn.

Här kan du läsa ett inlägg från en höstig tur jag gjort till Stenstugan.

[instagram-feed feed=17]

Inlägget Lunchjakt på solsken, Säby dök först upp på Hemomkringvandring.

Planen för trettonhelgen var att åka till Gårdsjön i grannkommunen Stenungsund. Där skulle vi gått några turer och jag tänkte också inviga mitt tält. Men när det gick ut allmän uppmaning om att inte ge sig ut på vägarna i onödan ändrade vi planerna. Istället blev det vandring hemomkring på Pilgrimsled Orust, som jag når till fots.

Besvikelse över att inte få testa tältet

Trots att jag är utomhus mycket har jag aldrig haft något eget tält. Tidigare, när jag var ensam med min dotter, övernattade jag oftast i vindskydd eller stugor. Sedan blev jag sambo, och Lars hade redan en massa olika tält, så jag har alltid lånat av honom. Men nu äntligen har jag ett eget tält. Det är ett självstagande kupoltält vilket är väldigt bra när man ska tälta vid kusten där det är svårt att få ner tältpinnar i klipporna. För den som är nyfiken och vill veta mer är det ett Helsport Reinsfjell Superlight 2.

Direkt när jag fick hem tältet i torsdags prövade jag att slå upp det i vardagsrummet så att jag skulle ha koll på hur allt funkade. Se gärna reaktionerna jag fick på detta på Instagram. Där delade även många följare med sig av sina bästa tältminnen. Jag längtade verkligen efter att få inviga tältet, men när det gick ut varningar om att man inte skulle ge sig ut i trafiken ändrade mig mig. Trots besvikelsen jag kände.

Tänk om snabbt för ny plan

Att bara sitta hemma en ledig dag på grund av snöfall och halvstorm är inget alternativ för mig, så jag tänkte om. På bara några minuter hade jag bestämt mig för att klä på mig och gå ut till den närliggande Pilgrimsled Orust (länk till mina tidigare turer på leden).

Jag bestämde mig för att ta med vår hund Balder eftersom han behöver rejält med motion.

Besvikelsen vändes i glädje

Jag måste erkänna att jag bar besvikelsen som ett moln över mig när jag gick ut. Men det dröjde inte länge förrän jag började njuta av vinden i ansiktet och känslan av äventyr när jag knappt såg för all snö som föll. Dessutom smittade Balders iver av sig.

Vi följde pilgrimsleden längs väg, skogsväg och stig, Sträckan vi gick var mellan Långelanda och Stillingsön. Sedan följde vi vägen tillbaka till Långelanda. Snön yrde och vi såg inte en människa under de tre timmar vi var ute.

Härligt med hemomkringvandring

Det jag tycker är så härligt med hemomkringvandring är att även om man har gått på ett ställe många gånger så är det alltid något nytt. Det är olika årstider och olika väder. Olika ljus, olika färger.

Detta hade aldrig gått utan dubbade skor

Väglaget var verkligen uselt denna dag. De sträckor jag gick längs väg var katastrofala. Kvällen innan hade det regnat och sedan frös det på under natten. Därför bildades blankis. Ovanpå den samlades sedan snö som stundtals vräkte ner, och stundtals bara singlade ner – men oftast i sidled på grund av vinden.

Med tanke på att jag även hade 43 kilo hund i kopplet hade jag aldrig kunnat gå utan mina dubbade skor (Torne). Balder själv halkade runt som Bambi på hal is, och de få bilar som vågat sig ut kröp fram. Varje vinter hamnar jag i lägen som detta och känner otrolig tacksamhet varje gång över att gå dubbat.

Ytterligare info om Pilgrimsled Orust

Pilgrimsleden Orust ska enligt uppgift vara 90 kilometer lång, men när jag lägger ihop delsträckorna får jag det till 105 km. Svårighetsgraden bedöms variera mellan medel och svår. Leden går mellan åtta vackra kyrkor på Orust. Via stigar, kuperad terräng och småvägar får man uppleva hav, berg och inland.

Länkar där du kan läsa mer

Här kan du läsa om de etapper som jag själv har gått, och hur jag upplevde dem. Du kanske också vill läsa om en annan snöig tur i mitt hemomkring.

Avslutningsvis kommer några användbara länkar där du kan läsa mer om pilgrimsleden som vi har här på Orust:

– Västsveriges beskrivning av Pilgrimsleden Orust
– Så här beskriver Svenska Kyrkan leden
– Följande information finns hos Orust kommun

Inlägget Vandring hemomkring i snö dök först upp på Hemomkringvandring.

Det jag vill ska vara tongivande i mitt liv under 2023 är natur, vandring och friluftsliv – precis som innan. Därför kändes det extra bra att vi kunde ha vårt nyårsfirande mitt i naturen, och inleda året med en tältnatt.

Inga nyårslöften

Inför det nya året har jag inte avlagt några nyårslöften. Varken om att gå ner i vikt, ha en utenatt i månaden eller något annat. Istället vill jag fortsätta göra mitt bästa för att vara i nuet, utforska det jag har omkring mig, och glädja mig även åt små detaljer.

Visst har jag förhoppningar om att kunna gå nya leder, besöka nya naturreservat och se nya växter. Min önskelista är väldigt lång, men för mig är det viktigare med kvalitet än kvantitet. Därför får det ta tid. Jag ser hellre hälften så många ställen, men hinner titta på dem ordentligt än att rusa igenom dem.

Nyårsfirande med tältnatt

Tack vare att våra tonåringar hade andra planer kunde vi planera för nyårsfirande i skogen. Eftersom både jag och min sambo är ute mycket hade vi många förslag på platser som kunde passa. Till slut landade vi i att åka till Svartedalen i grannkommunen.

Vi slog upp tältet utanför naturreservatet

Den här gången valde vi inte någon av alla de vackra platserna som finns inne i naturreservaten. Istället slog vi upp vårt tält strax utanför reservatsgränsen, intill Kroksjön. Det var en vacker plats, och extra roligt att vi paddlade förbi strax nedanför tältplatsen 2020.

Det började redan skymma när vi kom fram runt klockan 15, och regnet hängde i luften. Därför prioriterade vi att få upp tältet snabbt och även att spänta upp ved så vi kunde elda i kaminen. En säck ved hade vi med oss ut. Några regnstänk hann vi få på oss innan vi kunde göra oss hemmastadda i tältet.

Eldning, middag och lugn tid

Sedan följde några väldigt lugna och härliga timmar. Vi satt och pratade, gosade med hundarna, eldade och lagade lite middag.

För oss var det här ett perfekt nyårsfirande, och ännu bättre för hundarna, som fick lugn och ro. Här ute i skogen var det ingen som sköt några raketer eller smällare. Runt klockan 17 hörde vi fyrverkerierna från Bohus fästning, och vid tolvslaget smällde det på avstånd från flera håll. Men för övrigt var det väldigt tyst.

Vi fick sova gott

Om jag ska vara ärlig så orkade vi inte vara vakna ända till tolvslaget, men det var bara 30-40 minuter kvar när vi sa godnatt. Hundarna somnade som stockar – Balder på sin sovsäck och Wilma i sin. Precis som vanligt.

Jag invigde faktiskt en ny sovsäck själv också – min julklapp som är en riktig vintersovsäck. Hittills har jag använt en 3-säsongssäck, men jag är så frusen av mig att jag verkligen behövde en varmare på vintern. Tyvärr fotade jag den inte, men jag sov som en prinsessa i den fluffiga sovsäcken (Helsport Rago X-treme Lady). Nästa gång ska jag försöka fota.

Underbar frukostplats

På årets första dag hade vi en otroligt vacker frukostplats precis utanför tältet. Dimman låg över sjön som delvis var istäckt. Här var det lätt att bara vara och starta det nya året på rätt sätt.

Jag önskar dig ett fint 2023

Det är inte alla som vill eller kan fira nyår utomhus, men jag är oerhört tacksam. Tack för att du läser mina inlägg – det gör mig alltid glad att veta att mina tips gläder andra. Jag önskar alla läsare och följare ett riktigt fint ute-år 2023, med detta bildspel (klicka för att öppna):

Vill du veta mer om Svartedalen?

Här kan du frossa i text och bilder från alla mina turer i Svartedalen – både i och utanför naturreservaten.

Avslutningsvis kommer en länk till Länsstyrelsen där du kan läsa mer om Svartedalen och naturreservaten här.

Inlägget Nyårsfirande i tält, Svartedalen dök först upp på Hemomkringvandring.

Tidigare i höstas genomförde jag en undersökning. Den visade att nästan 20 % av alla som skulle vilja sova ute (men inte gör det) saknar egen friluftsutrusning.

Tänk först – handla sedan

När jag skriver om olika produkter brukar jag poängtera att man ska börja med att tänka igenom sina behov. Gör man det innan man handlar är det betydligt enklare att undvika överkonsumtion. Dessutom kan man numera hyra friluftsutrustning på många ställen – istället för att köpa.

Varför hyra friluftsutrustning?

Jag kan se många fördelar med att hyra utrustning jämfört med att köpa egen. Åtminstone om man vet att man inte kommer att använda sina prylar ”hela tiden”. Här kommer några av mina tankar:

• Ingen hög investeringskostnad
  Flera av dem som besvarade enkäten nämnde att det är dyrt att köpa utrustning till hela familjen (och det är det – helt klart). Ska man enbart använda sina friluftsprylar under en semestervecka per år till exempel kan det vara klokt att istället hyra det man behöver.
• Någon som är kunnig väljer dina produkter
  Man behöver inte (och kan inte) vara expert på allt. Många angav att det är alldeles för mycket att sätta sig in i innan man kan bedöma vilken utrustning man behöver. När man hyr däremot finns ofta färdiga paket att välja mellan, och man kan också rådfråga uthyraren.
• Mindre ägande – lägre klimatavtryck
  De flesta av oss (som tycker om att vara ute) vill att alla ska kunna njuta av naturen. Inte bara nu, utan även i framtiden. För att det ska vara möjligt är det viktigt att vi gör ett så litet klimatavtryck som möjligt. Både under våra ute-aktiviteter och i vår konsumtion inför och under våra turer.
• Ett bra sätt att prova på friluftsliv
  Dessutom är hyra ett bra sätt att pröva på friluftsliv, och se om det är något man trivs med i verkligheten – och inte enbart i sina drömmiga fantasier.

Hyra friluftsutrustning – hur går det till?

På många ställen hyr du direkt i en fysisk butik, men på senare tid har det ”poppat upp” företag som bedriver uthyrning via webben. Dessa företag skickar utrustningen hem till dig. Oftast fungerar det så här:

1. Du väljer utrustning och hyr den via företagets webbsida
2. Friluftsutrustningen levereras till dig
3. Du njuter av ditt äventyr
4. Du skickar tillbaka utrustningen till uthyraren

Länkar till uthyrare

Observera att jag själv inte har hyrt från någon av dessa uthyrare, förutom från min lokalavdelning inom Friluftsfrämjandet (se inlägg här). Jag har enbart sammanställt listan utifrån det jag har kunnat söka fram via webben.

Få utrustningen hemskickad

GearRentle

GearRentle är ett webbaserat företag som hyr ut färdiga paket. Där finns flera olika vandringspaket, så man kan välja nivå själv. Utöver det finns även paket för cykling att hyra. Bland de produkter som ingår i de olika paketen hittar du tält, hammockar, liggunderlag, sovsäckar, kök, ryggsäckar. Alla produkter går också att hyra ”lösa”, liksom lavinkit och GoPro. Utrustningen levereras till din ort.
Webb: www.gearrentle.se

Hikehire

Även Hikehire är ett webbaserat företag och skickar de produkter man hyr. Om man bor i Stockholmstrakten kan man själv hämta upp utrustningen i Haninge. Förutom att du kan hyra tält, sovsäckar, liggunderlag, friluftskök och ryggsäckar så finns färdiga paket för 1, 2 eller 4 personer. Produkterna skickas.
Webb: www.hikehire.se

OutdoorSupply

Här hittar du friluftsprodukter som friluftskök, tält, ryggsäckar, sovsäckar och så vidare, och även flera olika färdiga paket att välja mellan. Här finns dessutom nödsändare och vandringsstavar att hyra. Utrustningen skickas. Det framgår tydligt hyr mycket produkterna kostar per dygn för olika hyreslängder.
Webb: www.outdoorsupply.se

OutdoorBuddies

Utrustningen du beställer hos OutdoorBuddies kan du antingen hämta ut i Åre eller få utrustningen skickad. Här kan man hyra både kläder och utrustning av olika slag (fjällpulkor, friluftskök, kängor/skor, långfärdsskridskor, ryggsäckar, bärstolar, snöskor, tält, sovsäckar/liggunderlag, turskidor med mera).
Webb: www.outdoorbuddies.se

Hämta utrustningen själv

Friluftsfrämjandet, många orter i hela landet

På många orter i Sverige hyr lokalföreningarna ut friluftsutrustning till väldigt humana priser. Utrustningen behöver man hämta på plats. Observera att du får leta dig fram till rätt lokalförening innan du ser vilken utrustning som finns i närheten av just ditt äventyr.
Webb: www.friluftsframjandet.se

Naturkompaniet, många orter i hela landet

I alla Naturkompaniets butiker kan man hyra tält och ryggsäck. I vissa kan man även hyra friluftskök, eller till och med en pulka för vinteräventyret. Observera att produkterna inte skickas, utan man väljer den av Naturkompaniets butiker som ligger på lämplig ort.
Webb: www.naturkompaniet.se

Laponia Adventures, Jokkmokk och Gällivare

Enligt dem själva har det det mesta som behövs för ett lyckat vandrings-, skid- eller kajakäventyr. Och jag är benägen att hålla med. Det finns kategorier som ”Skidor, skridskor, snöskor och pulka”, ”Vinterkläder och varma kängor”, ”Bo och sova”, ”Vandra och bära”, ”Säkerhetsutrustning” och ”Kajaker och kanoter”. Produkterna hämtar man på plats i Jokkmokk eller Gällivare – alternativt får dem levererade till dessa orters tåg- och busstation.
Webb: www.laponiaadventures.com

Packraft Sverige, Tiveden

Hos Packraft Sverige, som ligger i Tiveden, strax intill Tivedens kanotled, kan man hyra packraft och superlätta friluftstält med kaminer. Ingen leverans, utan man hämtar på plats.
Webb: www.packraft-sverige.se

Experitur.se, Askersund, Tiveden, Örebro

Vill du hyra tält, hammock, sovsäckar och annan friluftsutrustning i närheten av Tiveden kan du vända dig till Experitur.
Webb: www.experitur.se

Kiruna, Nikkaluokta, Abisko och Kebnekaise

På webbsidan Kirunalapland.se finns en lång lista över butiker och fjällstationer där du kan hyra friluftsutrustning för både sommaräventyr och vinteräventyr. Många bra länkar hittar du här om du ska till just det området.
Webb: www.kirunalapland.se

STF Kungsgården Långvind, Hudiksvall

Här kan du hyra cyklar, kajaker, SUP, snöskor och sparkstöttingar (superkul ju), oavsett om du är boende på STF-hotellet eller inte.
Webb: www.langvind.com

Privata uthyrare

Hygglo – hyr av privatpersoner

På webbsidan Hygglo hyr privatpersoner ut saker under de perioder som de inte själva behöver dem, så här kan man också hitta friluftsprodukter för uthyrning. Sök upp kategorin Friluftsliv och en ort nära dig.
Webb: www.hygglo.se

Hyrahyra – hyr av privatpersoner

Även hos Hyrahyra.se finns en del friluftsutrustning för uthyrning, men jag tycker personligen att sidan är otydlig och det är svårt att förstå upplägget.
Webb: www.hyrahyra.se

Saknar du någon i listan?

Vet du några fler företag eller organisationer som hyr ut friluftsutrustning? Kommentera gärna här nedanför så uppdaterar jag listan.

Inlägget Var kan man hyra friluftsutrustning? dök först upp på Hemomkringvandring.

Ända sedan jag var liten har jag älskat att läsa. Nu för tiden plöjer jag mest igenom kriminalromaner, men jag läser även gärna på om platser jag planerar att besöka. Inför nästa sommar har jag och min sambo planer på att åka Vildmarksvägen.

Ny bok om Vildmarksvägen

När jag hittade en helt ny bok om just Vildmarksvägen var jag givetvis tvungen att skaffa den, och det är jag otroligt glad över. Detta är nämligen en av de vackraste böcker jag har.

Smart indelning i intresseområden

Det är inte någon guidebok i ordets vanliga bemärkelse, men jag gillade upplägget i den skarpt. Istället för att beskriva plats för plats har författaren delat in boken i kapitel som till exempel:

• Vattnets väg
• Djurens väg (magiska bilder av fjällräv, björn, fjällämmel med flera)
• Renens land
• Växternas väg (jag är ju blomnörd)
• Insekternas väg
• Fåglarnas väg
• Vandrarnas väg
• Skogarnas väg

Detta gör att man kan grotta ner sig i det som man själv är mest intresserad av.

Sagolika bilder och exklusiv känsla

Texterna är beskrivande, men det är bilderna som lyfter hela boken. Det är oerhört hög kvalitet på alla naturfoton, och många av dem är nästan är överjordiskt vackra.

Det finns ytterligare en sak som förhöjer intrycket, och det är papperskvaliteten. ”Vildmarksvägen” är tryckt på 150 grams papper. Sidorna är alltså lite tjockare och känslan blir mer exklusiv.

Jag har läst hela boken, men kommer att dyka ner i olika kapitel när vår resa närmar sig.

Fakta om boken Vildmarksvägen

Blir du nyfiken på boken så kommer den från Votum Förlag och är skriven av Rolf Segerstedt (som också har tagit alla otroligt vackra foton i boken). Boken är inbunden, består av 205 sidor och har ISBN-nummer 9789189021730.

Inlägget Vildmarksvägen – vilken vacker bok dök först upp på Hemomkringvandring.