Det är inte alltid de största, längsta eller mest välkända lederna som gör störst intryck, något jag blev påmind om igår när jag gick i Falekvarna.

Lederna i Falekvarna

Igår gick vi två korta natur- och kulturstigar i Falekvarna tidigt på morgonen. Den östra leden var 2 kilometer och den västra fanns i två olika varianter. Där gick vi den kortare (1,2 km) som var markerad med blått, men det finns även en led på 4 kilometer som är markerad med gult.

Östra leden in på min topplista

Den östra leden klättrade direkt upp på årets topp-3-lista även att den är kort. Man går på en smal stig längs Kvarnabäcken, genom frodig lövskog. Längs stigen passerar man flera gamla kvarnruiner (det fanns minst elva kvarnar längs bäcken). Förutom den mysiga omgivningen uppskattade jag informationsskyltarna där man kan läsa om varje kvarns historia.

Att promenera här med bäckens porlande och fåglarnas kvittrande i morgonsolens strålar (och att hinna tillbaka till bilen innan regnet började) var en perfekt start på dagen.

Underhålls av Slöta Natur & Hembygdsförening

Den östra leden är välmarkerad med rött (se bilden här nedanför) och det finns flera spänger och trappor längs leden. Slöta Natur & Hembygdsförening har både skapat och underhåller lederna i Falekvarna. Självklart bidrog vi med en liten Swish-donation innan vi lämnade detta lilla paradis..

Mer information om Falekvarna

Hos föreningen kan du läsa mer om vandringslederna, och även hos Västsverige som skriver så här: ”Falekvarna var en utpräglad kvarnby där det funnits sammanlagt tretton kvarnar på en sträcka av 2 km. Idag återstår sex kvarnbyggnader i varierande skick.”

Så här hittar du hit

Falekvarna ligger i Falköpings kommun. Vandringslederna når du från Väg 47 där skylt med texten KVARNMILJÖ leder dig rätt. Omkring 500 meter in på denna väg ligger parkeringen, och där finns även en informationstavla. 

Inlägget Falekvarna natur- och kulturstig dök först upp på Hemomkringvandring.

Djupadalen Dala är ett litet naturreservat i Falköpings kommun som bjuder på en spännande kanjon i ett före detta stenbrott, ängsmarker och mängder av växter.

Premiärtur i Djupadalen Dala

Här kommer ett kort inlägg om en liten utflykt vi gjorde på nationaldagen, då vi besökte naturreservatet Djupadal Dala i Falköpings kommun.

Vi gick på Djupadalens sydsida i otroligt vackra kalkrika hagmarker som gav en alvar-liknanade känsla. Här har det blommat mängder med backsippor (lägger på minnet till nästa vår) och den här gången växte det fullt av bland annat brudbröd, backtimjan, getväppling, smörblommor, kattfot och skogsklöver. Längre fram ska man även kunna hitta axveronika och nattviol här.

Vädergudarna bjöd på både sol och spöregn, så vi passade på att fika i den fantastiska omgivningen mellan några skurar.

Lite mer om naturreservatet

Naturreservatet är inte stort, bara 5 hektar. Det finns inga markerade leder så man får leta sig fram på egen hand. Det är dock ganska enkelt i den här terrängen. Djupadalen bildades för 10.000 år sedan när inlandsisen smälte.

Ett tips om du vill passera dalen och gå även på andra sidan är att följa ravinkanten hela vägen. Det finns en ”kostig” längs stängslet i slutet av hagen.

Hitta till Djupdalen

Djupadalen ligger sydost om Stenstorp i Falköpings kommun. Lättast kommer du dit via vägen mellan Stenstorp och Högstena. Parkeringsplats finns. Mer information hittar du hos Länsstyrelsen.

Inlägget Djupadalen Dala, Falköping dök först upp på Hemomkringvandring.

När Göran skulle planera födelsedagsfirande för sin syster Åsa var det Tjörn han valde att visa för sin familj från Dalarna. Eftersom han haft någon med lite lokalkännedom (pekar på mig själv) som släpat runt honom på ön hade han en del idéer.

Boende och middag på Tjörns Havspensionat

Här på Tjörn finns många fina boenden, men vi fastnade för Tjörns Havspensionat här i Rönnäng när vi skulle boka rum. Det är ett hotell/en restaurang som jag går förbi flera gånger i veckan på mina kvällsturer. Min enda erfarenhet av dem var att jag ätit julbord där med jobbet (troligen det bästa julbord jag ätit), och jag hade för övrigt bara hört gott om dem.

Det fanns många olika rumstyper att välja mellan, allt från enkla till sviter med havsutsikt. Göran bokade den lilla grindstugan för sina systrar och deras män –  liten, men mysig.

På fredagskvällen anlände Ulla och hennes man Rolle strax innan Göran och hans mamma Lisa dök upp. Alla var hungriga efter resan, så vi gick direkt upp till restaurangen och det bokade bordet.

Mitt intryck av pensionatet blev ännu bättre efter den här kvällen. Först och främst fick Silver följa med, och det är ju alltid trevligt. Dessutom var torskryggen vi fick otroligt vällagad, och vi var alla väldigt nöjda. Utsikten mot havet, den mysiga inredningen och den trevliga personalen var ytterligare bonusar.

Födelsedagsbarnet anlände i solnedgången

Efter middagen åkte vi till Skärhamn i förhoppningen om att få se lite solnedgång. Under den korta bilfärden hade vi kontakt med födelsedagsbarnet Åsa och hennes man Leif. De hade passerat Tjörnbron, och fick instruktioner om vart de skulle köra för att möta upp oss.

Visserligen gick solen ner i de enda moln vi sett på hela dagen, men det blev en fin stund när alla syskonen var på samma plats (och mamman).  Hunden Silver visste knappt till sig i sin iver när det var så många människor som hon tycker om som var där samtidigt.

Vi avslutade kvällen med en liten tur ut till Klädesholmen för att visa upp det pittoreska kustsamhället.

Frukost på min terrass

För min del startade lördagsmorgonen ganska hektiskt, eftersom jag hade föreslagit att vi skulle äta frukost hemma hos mig. Jag bor i en lägenhet på 38 kvadrat, och vi skulle vara 7 personer. Tack och lov var vädret lika strålande som på fredagen, så vi kunde sitta ute på min terrass.

Efter äggkokande, baconstekande, grönsaksskärande, bord-och-stol-bärande och allmänt frukostfix så blev det en trevlig frukoststund.

Födelsedagsfirande på Dyrön

Om man bara har ett dygn på sig att visa upp Tjörn måste man välja det gôttaste. Behöver man dessutom ta hänsyn till att inte alla är pigga, raska och rörliga som 20-åringar får man tänka till lite. Som så många gånger tidigare landade jag i att ta med hela gänget ut till Dyrön som ligger precis utanför ”mitt” samhälle. Den största utmaningen den här gången var att få med oss Lisa, 86 år, på de aktiviteter vi hade bokat in.

Samhällsföreningen kom med en golfbil

Vid flera av mina besök på Dyrön har jag hamnat i fina samtal med personer som är aktiva i Dyröns Samhällsförening. Därför testade jag att kontakta dem för att se om de kunde hjälpa till. Och vilket fantastiskt svar jag fick!

Om vi bara meddelade vilken färja vi anlände med så skulle någon hämta Lisa med golfbil och köra henne till våffelcaféet. Men inte nog med det visade det sig. Chauffören Bertil, en riktig gentleman, körde även Lisa nästan ända fram till bastun när vi hade vår bokning, och hämtade henne när vi var klara. Då skjutsade han henne till norra hamnen.

Tack vare den här otroligt fina servicen kunde vi vara tillsammans allihop under aktiviteterna. Vi swishade (nummer 123 161 65 72 om man vill stödja dem) en summa till samhällsföreningen som tack, men att få ha med Lisa var ovärderligt.

Våfflor och glass i solen

Eftersom det var som den finaste sommardag med sol, värme och blå himmel, hade vi räknat med att det skulle vara många vid våffelcaféet. Vi räknade därför med kö, och var på Dyrön i god tid.

Jag har nämnt stället flera gånger tidigare i mina inlägg, det obemannade, dygnet-runt-öppna caféet där man swishar och sedan gräddar sin våffla själv. Göran och jag tog på oss uppdraget att grädda våfflor medan de andra slog sig ner på uteserveringen och såg mot södra hamnen och havet.

Vi hade gott om tid att sitta i sol – eller skugga efter eget tycke – och bara vara. Det blev både våffla, kaffe och glass (fast glassen köpte vi i glassbaren).

Bastu och bad i havet

Hela gänget utom jag, Lisa och Silver, traskade iväg mot bastun som vi hade bokat mellan klockan 13 och 14. Strax kom Bertil och hämtade Lisa, så då gick Silver och jag mot bastun vi också. Golfbilen kunde inte ta sig hela vägen fram, men sista biten klarade Lisa ändå av att gå.

Det var en riktigt härlig känsla att få hänga upp repet med ”Bastun är abonnerad” och ha bastun, bryggan och grillplatsen helt för oss själva. Här infann sig en riktig semesterkänsla och det blev både bastu, sol och bad för de flesta, inklusive födelsedagsbarnet.

Själv hade jag tänkt sitta med Lisa vid caféet (för jag visste inte att hon skulle få skjuts även till bastun) så jag hade inte med några badkläder. Men jag hade det mysigt ändå. Och Lisa och Silver satt på en bänk i skuggan mellan bastubyggnaden och duschhuset – och var nöjda över att få vara med.

Att hyra bastun på Dyrön är en riktig höjdare (här kan du se när jag och Sofia var här och bastade en kväll förra våren).

Pater Noster Race

Medan vi hade vår bokade tid i bastun kom det en massa båtar och seglade förbi. Jag kan verkligen ingenting om båtar, men det var vackert att se dem passera, med alla sina färgglada segel.

Det visade sig vara Pater Noster Race, och de i gruppen som är båtfolk fick lite bonus i och med tävlingen som pågick precis framför våra ögon.

Dyröleden i mitt hjärta

Vid det här laget har jag hunnit gå Dyröleden ganska många gånger och det är definitivt något jag vill visa upp för besökare. Så när vi bastat klart fick de som ville gå med mig på vandringsleden längs öns västra kust. Det visade sig att alla utom Lisa, som ju åkte golfbil, och Göran som gjorde henne sällskap, ville följa med mig.

Den här delen av leden är ofantligt vacker och dramatisk med sina branta klippor. Och Dynes Ravin med sin smala trappa förstås. Det var riktigt roligt att se allas reaktion när vi kom fram till toppen av trappan och de insåg att vi skulle gå ner där.

Vi hann se blommor, äta bullar och prata med vandrare som vi mötte – och fota ön Åstol (som födelsedagsbarnet Åsa envisades med att kalla Östol) från alla möjliga vinklar.

Det är kuperad vandring, men man har god hjälp av alla trappor som Dyröns Samhällsförening har byggt. Glada och varma kom vi fram till Lisa och Göran som väntade på oss i norra hamnen innan vi tog färjan tillbaka till Rönnängs brygga.

Om du vill läsa mer om Dyröleden kan du titta i några av mina tidigare blogginlägg (använd förstoringsglaset och skriv in Dyrön). Här är ett inlägg där jag beskriver lederna ganska ingående.

Middag på Skärgår’n

På hamnplan, i direkt anslutning till färjan, ligger Skärgår’n och där bokade vi bord för middagen. Efter att vi varit hemma och bytt om träffades vi vid Rönnängs brygga för andra gången samma dag. Vi satt i uteserveringen (med Silver såklart) och hade kanalen precis utanför.

Efter maten gick vi in på kiosken som ligger vägg i vägg med restaurangen och köpte varsin glass. Sedan satt vi på en bänk och såg ut över havet medan solen sjönk. Och vissa av oss avslutade kvällen med en promenad på den vackra gångbanan som går längs havet ända bort till Stansvik och ishallen.

Frukost på Tjörns Havspensionat

Efter den fullmatade dagen sov alla gott och vaknade på gott humör. Vi hade bokat frukost på Tjörns Havspensionat för oss allihop. Det blev både en trevlig start på dagen, och ett fint avslut på vår gemensamma helg.

När vi hade ätit, och de långväga hade packat ihop sina saker, sa vi hejdå, uppfyllda av de nya gemensamma minnen som vi skapat. Jag är otroligt glad över att alla verkade vara lika nöjda som jag med sina upplevelser här på Tjörn.

Inlägget Födelsedagsfirande på Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.

Om man stiger ur bilen på en parkering strax intill ett stort sjukhus förväntar man sig inte någon stor naturupplevelse. Men i Skövde, i naturreservatet Rånna Ryd på platåberget Billingen, får man faktiskt det.

Många stigar att välja mellan

Min väninna som bor i Skövde hade så mycket hon ville visa mig, och hon hade planerat vår tur väl. Vi följde till största delen Trollstigen (som är 12,4 kilometer), men enligt hennes ”egen” variant. Genom naturreservatet Rånna Ryd går även Billingeleden och många andra stigar och mindre vägar.

Överväldigande vårgrönska

Strax efter att vi lämnade parkeringen, vandrade vi in i en frodig lövskog där vitsippor, lungört och vårärt tävlade om utrymmet i sluttningarna.

Stigen följer sedan Åsenbäcken och dess sprickdal. Här var det svalare och våren var därför lite senare, så vi såg både blåsippor och vätteros längs stigen. I bäcken finns flera grott- och raukbildningar som man kan gå ner och titta på när det är mindre vatten i bäcken. Det sägs att man även ska kunna se fossil här.

Upp mot Ymsingsborg

Vår vandring längs Trollstigen förde oss genom en lövskog där marken var täckt av ramslöksblad och knoppar. Vi passerade också böljande ängar som bjöd på en fantastisk utsikt över blomstrande körsbärsträd på sluttningarna.

Vid ett tillfälle stötte vi på träd med helt kritvita blommor som vi inte kände till, men efter att ha rådfrågat min växtapp, identifierade vi dem som körsbärsplommon. Dem vill vi definitivt återvända för att se i slutet av sommaren.

Fika vid fornborgen Ymsingsborg

Den slingrande stigen ledde oss till den Ymsingsborg, en av fornborgarna i Skövde kommun. Borgen sträckte sig 150 meter i längd och 85 meter i bredd, omgiven av branta stup. Även om inte mycket återstår av borgen, kan man fortfarande känna historiens vingslag där.

Häruppe står det fikabord på några ställen, men vi valde att sätta oss direkt på berget och titta ut över vyerna medan vi mumsade på nybakta muffins. Grönskan var enorm, och utsikten milsvid.

Till att börja med stördes jag lite av att man såg så många byggnader när man tittade ut över vidderna, men min väninna påminde mig om att det faktiskt ligger en stad precis nedanför Billingen.

Populära Ryds grottor – inga grottor

Efter pausen fortsatte vi vår vandring längs stigen. Efter bara några hundra meter nådde vi en mindre grusväg som ledde oss direkt till Ryds Grottor, en plats jag ofta sett på sociala medier. Överraskande nog går det att köra bil hela vägen fram till de imponerande diabaspelarna, vilket inte alls krävde någon lång vandring som jag hade förväntat mig.

Eftersom jag och min väninna är två nyfikna tanter nöjde vi oss inte med att gå längs kanten av branten, utan vi försökte ta oss runt till andra sidan för att se närmare på stenformationerna. Det blev många skratt och glada utrop från oss när vi försiktigt klättrade runt och åkte på rumpan för att ta oss tillbaka igen. Mitt ibland solande ungdomar.

Jag bör nämna att Ryds Grottor inte är en grotta, men den är imponerande ändå. ”Grottan” är nämligen flera diabaspelare som spruckit och bildat en djup klyfta mellan sig. Även här tog vi en längre paus – den här gången vid ett av fikaborden.

Körsbärsträd på Ryds ängar

Härifrån leder stigen nedåt, vilket gjorde vandringen enkel. Grönskan var obeskrivlig, och solstrålarna dansade vackert genom trädens grenverk. När vi kom ner till stora öppna ängar lyste flera körsbärsträd vita i all grönska. Sjukhuset syns ibland i bakgrunden och det känns helt overkligt att det ligger där så nära. Ryds ängar är stora och omgivna av lummig grönska.

Just nu blommar främst gullvivor och körsbärsträd här. Platsen verkade perfekt för en familjepicknick, ändå var det nästan inga människor här, trots det fina vädret. Från parkeringen är det bara några hundra meter till Ryds ängar. Själva hade vi vandrat ungefär 8 kilometer innan vi kom fram.

Fina skyltar längs den välmarkerade leden

Längs hela vandringsleden finns fina och informativa skyltar som beskriver sevärdheter eller ger nyttig information som berikar upplevelsen för oss vandrare. Den här typen av skyltar är något jag har börjat värdesätta allt mer under mina turer eftersom jag tycker de ger ett mervärde.

Avslutningsvis fakta om Rånna Ryd

Naturreservatet Rånna Ryd är 5 kilometer långt, så vi gick bara i en del av reservatet. Utöver de platser vi besökte ingår bland annat även Rånna, Mölltorps hage och Kulaboda rikkärr i reservatet. Dessutom finns här runt 20 fornlämningar. Mer information om reservatet hittar du hos Länsstyrelsen.

Det finns flera parkeringar för dig som vill besöka Rånna Ryd. Naturreservatet ligger läns Billingens sluttning och nås enklast från vägen mellan Ulveket och Rånna, Skövde.

Liten sammanfattning

Jag blev glatt överraskad av att upptäcka så mycket vacker natur nästan mitt i stan, och min väninna hade verkligen valt ut några pärlor åt oss. Det väckte min nyfikenhet, och jag längtar tills jag kan utforska fler stigar i Rånna Ryd. Det verkar nämligen finnas mycket mer att upptäcka här.

Mer i bloggen från samma dag

Läs gärna i bloggen om platåberget Borgundaberget som vi också besökte den här dagen.

Inlägget Rånna Ryd naturreservat, Skövde dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag hyrde en campervan i helgen, och reste runt på Öland. Där fick jag, Göran och Silver pröva på vanlife samtidigt som vi njöt av naturen, vandringar och vårblommor i överflöd. Läs vidare om vår fullmatade helg.

Eftersom jag är född i Småland har det blivit en del besök på Öland för mig – både som barn och i vuxen ålder. I år var planen att hyra en liten campervan och åka på blomjakt på egen hand. Men våren var kall och sen, så det fick bli en allmän ”natur-upptäcktsfärd” istället – med sällskap.

Hämta bilen i Kalmar

Redan i somras hittade jag SmålandCampers på webben och jag gillade verkligen konceptet. De hyr ut charmiga campervans – inte husbilar. Eftersom jag känner mig extremt lockad av tanken på att bo enklare (åtminstone periodvis) kom jag på att jag kunde hyra en och testa för att se om det verkar passa mig. Till slut kom jag till skott, och i fredags var jag, Göran och Silver på plats i Kalmar för att hämta upp ”vår” campervan (modell Hydda).

Första natten i campervan

På grund av att jag känner till norra delen av Öland bäst ville jag väldigt gärna hinna så långt norrut som möjligt innan vi stannade för natten. Vi hade redan innan tittat i appen ”park4night” för att hitta tillåtna platser att ställa bilen på. Det är nämligen ganska tätt mellan förbudsskyltarna på Öland. Väldigt ofta är det parkeringsförbud kl. 23-04 till exempel. Appen är bra, men man får ta den med en nypa salt, och kontrollera på plats att det inte finns några förbudsskyltar.

Men tack vare appen hittade vi en plätt vid en skogsväg ganska nära havet där vi kunde stanna. Att ”möblera om” från soffor och bord till stor säng gick på ett kick. Med tanke på att temperaturen låg runt 0:an var jag väldigt tacksam över att det fanns en värmare inne i vår campervan. På så sätt fick vi upp lite värme därinne medan vi bytte om och skulle krypa ner i våra sovsäckar.

Snö och frost

Göran somnade snabbt medan jag och Silver låg och löste sudoku i lampskenet. Att ladda telefonen i väggens USB-uttag fungerade också bra – när jag väl insett att det fanns en on/off-knapp som jag var tvungen att trycka in först. Jag är som sagt lite opraktiskt lagd…

På morgonen väcktes vi av mitt alarm som ljöd strax efter klockan 05. Min tanke var att vi skulle hinna gå en soluppgångspromenad längs stranden. Dessvärre kom min iver tillfälligt av sig lite när vi tittade ut genom de isiga rutorna och insåg att det snöat under natten. Men sedan ryckte jag upp mig, och vi förflyttade oss till Lyckesand på norra Öland.

Morgonpromenad längs stranden

För mig blir det ingen riktig Ölands-resa om jag inte har fått ta en morgonpromenad längs Bödakustens långa sandstrand. Här har jag gått otaliga morgnar med mina hundar, både Pepsi och mina gatuhundar Denniz och Gemini som nu är änglahundar allihop.

Att möta morgonljuset medan vågorna mjukt rullar in mot stranden är helt fantastiskt. Även denna morgon blev det en oförglömlig upplevelse med iskalla vindar, magiskt ljus och total tystnad och harmoni.

5-6 kilometer blev det innan vi satte oss inne i bilen och åt frukost innan vi åkte vidare. Utanför var det alldeles för kallt i snön och blåsten.

Gammelskog i Fagerrör

För många år sedan hittade jag vackra Fagerrör när jag gått längs stranden hela vägen upp från Böda. Enligt mig är detta en av de vackraste platserna på hela Öland. Dessutom har jag gått en superfin rundslinga här (se blogginlägg från 2019), och jag ville visa en liten del av den för Göran. Man vill ju vara en bra värdinna när man har ”gäster”. Till Fagerrör är det inte särskilt långt att köra från Lyckesand, så det blev första stoppet efter frukosten.

Det visade sig bli en riktig fullträff. Här strosade vi runt på alla stigarna i gammelskogen som är full av död ved. Marken är beklädd med både mossa och lavar, och mellan träden glittrade havet mot oss. Hade det inte varit så otroligt kallt hade vi nog stannat kvar i flera timmar.

Nu nöjde vi oss med att gå runt och ta in miljön, medan Göran fotade alla fåglar som bodde i de gamla träden. Det finns gott om parkeringar (och dass), men man får inte övernatta här.

Fakta om Fagerrör

Fagerrör är känd för sin vackra sandstrand och ligger strax sydost om Byxelkrok på norra Öland. Följ skyltar mot museijärnväg. För några år sedan gick jag en helt underbar rundslinga vid Fagerrör (sommar) som jag verkligen kan rekommendera. I boken ”Öland och Blå Jungfrun – vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket är det tur 6A. Fagerrör ligger i naturreservatet Bödakusten östra, som du kan läsa mer om hos Länsstyrelsen.

Fyrstigen på Ölands norra udde

På Ölands norra udde står fyren Långe Erik, vilket nog är det som platsen är mest känd för. Men det är även en bra fågelskådningslokal, och strandängarna bjuder på många vackra växter under sommaren. Nu var inte fyren öppen för besök, men jag har gått uppför de vindlande trapporna tidigare.

Däremot var det premiär för mig att gå den lilla fyrstigen som leder runt udden. Medan vi stretade i vinden fascinerades jag av de vita stenarna, vågorna på havet, alla fåglarna och de fina fikaplatserna.

Fakta om Långe Erik och udden

Hos Allt på Öland kan du läsa lite mer om fyren Långe Erik och Ölands norra udde. Otroligt nog så finns det några parkeringsplatser här – med havsutsikt – där det är tillåtet att övernatta.

Några stopp i Bödakustens västra naturreservat

Ytterligare en fantastisk vandring som jag gjort på Öland tidigare är sträckan längs kusten mellan Byxelkrok och Byrum. Även på den här sidan är ön ofantligt vacker, så vi stannade till på några ställen längs kustvägen. Ibland för att fota en blomma, och ibland för att gå en liten bit längs havet.

Lunch på härliga sanddyner

Egentligen skulle vi ha åkt raka spåret ner till raukarna i Byrum, men alla våra stopp gjorde att förflyttningen tog längre tid än planerat. Eftersom jag började bli riktig hungrig svängde vi istället in mot badplatsen i Byrum och den stora parkeringen där.

Därifrån gick vi den korta biten ut på sandstranden/sanddynerna för att laga lite lunch. I vår campervan ingick både ett Trangia, gas och enkel köksutrustning, så det bar vi med oss. Sedan lagade vi en enkel lunch med köttbullar, mos och lingonsylt mitt på stranden. Solen sken, och vindarna var inte lika bitska som de varit tidigare under dagen.

Om vi hade haft mer än två dagar på oss hade jag valt att gå längs stranden bort till raukarna (1,5 km åt vardera hållet). Den här gången tog vi bilen.

Länk till Ekopark Böda

Hos Sveaskog kan du läsa mycket mer om Ekopark Böda och Bödakustens västra naturreservat.

Raukarna i Byrum, Öland

Vid Byrums raukar får man uppleva ett av Ölands mest säregna landskap. Havets vågor har under miljontals år mejslat fram meterhöga stenstoder ur den öländska kalkstenen. Inbäddat i kalkstenen hittar man ibland fossil, vilket även jag som vuxen tycker är spännande.

Detta är en av min sons favoritplatser, så här har vi suttit och ätit pizza i solnedgången några gånger när han var yngre. Den här gången blev det mer att visa upp raukarna för Göran och Silver som inte varit just i Byrum tidigare.

Fakta om Byrums raukar

Raukfältet ligger cirka 8 km NO Löttorp i Borgholms kommun. Sväng mot Byrum, antingen från Löttorp eller Böda. Åk cirka 8 kilometer respektive 6 kilometer och ta sedan av vid skylten med texten ”raukar”. Parkeringen är betalparkering, och man får inte stå här på natten.

Hos Länsstyrelsen kan du läsa mer om naturreservatet Byrums raukar

Backsippor i Beijershamn

I naturreservatet Beijershamn råkade vi hamna av en slump. Egentligen var jag ute efter en plats där man sett backsippor vid nerfarten till Haga Park, men vi körde för långt. Trots att jag såg blommorna redan från bilen.

Fina vandringsstigar

Istället åkte vi fram till naturreservatet som jag såg på kartan. Där fanns flera små vandringsstigar: Stora Beijershamnsrundan (2,5 km), Lilla Beijershamnsrundan (500 meter) och Pirpromenaden (5 kilometer). Dessutom passerar Mörbylångaleden genom reservatet.

Längs stigarna var marken helt täckt av vitsippor och gulsippor. Och jag fick även se stor vårstjärna och några annorlunda spretiga backsippor.

Fakta om naturreservat Beijershamn

Naturreservatet Beijershamn ligger längs kusten cirka 7 kilometer söder om Färjestaden. Hit är det skyltat från väg 943.

Egentligen är naturreservatet känt som ett fågelparadis, där man kan se på fåglar både från fågeltorn och skådarplattform, men jag tyckte det var fint med alla blommorna med. Du kan läsa mer om Beijershamn naturreservat hos Länsstyrelsen.

Var kan vi parkera ”vår” campervan?

Jag hade fått för mig att det var lättare att hitta parkeringsplatser för husbil eller campervan på norra Öland än på södra. Det visade sig att jag hade fel. När vi kollade i appen (park4night) hittade vi en massa platser där det skulle vara möjligt att parkera även på södra delen. En del platser låg till och med så nära varandra att vi kunde åka och jämföra några av dem.

På ett ställe hittade jag (för första gången i mitt liv) fältsippor, och lyckan var total. Dock valde vi inte just den platsen att övernatta på, utan en annan närliggande plats som låg mer undanskymt. Men båda hade fin utsikt.

Morgontur på Ölands alvar

Det är något speciellt med Ölands alvar som lockar mig. Kargheten, storheten, tystnaden och den avlägsna horisonten. Det är något vilt över landskapet.

På söndagen gick vi i Stora Vickleby naturreservat i någon timme innan vi åt frukost. Ute på alvaret hittade vi stora områden med fältsippor som glittrade av frost i morgonsolen. Solen stod lågt och blommornas luddiga stjälkar formligen lyste.

Marken längs leden var ganska blöt, men miljön är otroligt vilsam att vandra i.

Vår lilla tur på alvaret påminde mig om mitt försök att gå hela Stora alvar-leden för några år sedan, och jag känner att det är något jag vill slutföra i framtiden.

Jag fick se våradonis

Eftersom jag är en riktig blomnörd har jag länge velat se våradonis (Adonis vernalis), eller Arontorpsros som den också kallas. Det är en otroligt sällsynt växt som bara växer på kalkhedar på Öland och Gotland (i Sverige). Jag hade hittills bara sett den på bild, men visste att vi tidsmässigt var rätt ute. En av de mest kända lokalerna för våradonis är Arontorps naturreservat.

Arontorps naturreservat

Här kan man kan man frossa i typisk öländsk ädellövskog som är otroligt rik på blommor och fåglar. Jag var helt överväldigad av mängden vitsippor, blåsippor, gulsippor och vätteros. Några lungört och gullvivor såg jag också längs stigen från parkeringen fram till ängen med våradonis.

Växer bara på Öland och Gotland

Innan vi kom fram var jag lite orolig att vi skulle missa blommorna, men jag såg dem lysa på ängen så fort vi kom ut från den vårgröna lövskogen. Givetvis blev det ett långt fotostopp här.

Växten har gula stora blommor med blad och är inte lik någon annan blomma jag sett. Ofta verkar den växa i tuvor. Vi hade otrolig tur som fick solsken, för blomman är bara öppen dagtid vid fint väder. Den här upplevelsen är jag otroligt tacksam över.

Rödlistad och fridlyst

Jag vill poängtera att våradonis är fridlyst i hela landet och att man alltså inte får plocka, skada eller gräva upp den – eller ta frön från den.

Fakta om Arontorps naturreservat

För att komma till parkeringsplatsen; kör man väg 136 mot Ottenby och tar av på väg 957 mot Norra Möckleby och Gårdby. Efter cirka 2,5 km kommer Tveta gård och strax därefter ligger parkeringen på höger sida av vägen. Det är skyltat.

Från parkeringen går en välmarkerad stig, delvis förstärkt med spång, fram till reservatet. Sträckan att gå från parkeringen är ca 500 m. Hos Länsstyrelsen hittar du mer information både om naturreservatet och om våradonis.

Sammanfattning av helgen

Upplevelsemässigt kan man inte önska vackrare vyer eller platser än de vi fick. Jag hoppas att bilderna här ovanför talar för sig själva. Vädret var visserligen oväntat kallt (både snö och frost), men Öland levde definitivt upp till sitt rykte om att vara ”solens och vindarnas ö”.

Utvärdering av att resa med campervan

Avslutningsvis vill jag göra en kort resumé av min första upplevelse av vanlife. Jag kände direkt vi började rulla att detta var ett äventyr jag skulle komma att gilla. För mig är det helt fantastiskt att kunna stanna och vara så nära naturen – samtidigt som jag kan ha med mig all utrustning utan att behöva begränsa mig till det jag orkar bära.

Tanken är att i framtiden kombinera resande och nätter i campervan med att vandra och tälta som jag brukar göra. Just den friheten och flexibiliteten lockar mig. Lite som jag tänker när det gäller packraft också – jag gillar möjligheten att kunna variera mig och vara spontan.

Som jag redan nämnt tidigare var det enkelt att förvandla vardagsrum/kök till sovrum och vice versa. Trots att jag är väldigt opraktisk gick det utan problem, och på runt en minut. Observera att detta var lösningen i just den här bilen – det finns många olika sätt att lösa möbleringen på.

Viktigt med genomtänkt förvaring

Något jag insåg snabbt var att det är otroligt viktigt att vara organiserad och strukturerad vad gäller prylar och utrustning. Smart, genomtänkt förvaring är A och O. Eftersom vi åkte i en hyrd bil var den inte anpassad för just oss och våra behov, så det blev lite stökigt. Till exempel var våra ryggsäckar för stora för förvaringsutrymmena. Hade det varit min egen bil hade jag vetat att jag skulle packat i dry bags eller i speciella lådor istället för att trycka ner allt i en enda stor väska.

Några avslutande reflektioner

Jag uppskattade enormt att det fanns rinnande vatten (en 20-litersdunk med färskvatten var kopplad till kranen) och ett pyttelitet kylskåp. Trots att detta är ett enkelt boende saknade jag faktiskt ingenting. Förutom mer tid. Det är inte alls otroligt att jag kommer att hyra från SmålandCampers igen i framtiden, för 2 dygn är alldeles för kort tid för att känna efter på riktigt. Det är inte särskilt dyrt när man hyr utanför högsäsong som nu (runt 1.000:-/dag).

Ett plus att man får ta med sig hunden

I min värld är det ett stort plus att man får ha med sig sin hund i bilen. Sådant är man inte bortskämd med till exempel när man hyr bil.

Öland i mitt hjärta

Jag är otroligt tacksam för alla vackra platser jag fick besöka och allt underbart jag fick se under helgen. Öland har så mycket att erbjuda att det nästan är skamligt att bara vara där i två dygn. MEN.. bättre det än inget, och planen är att göra fler resor hit nästa år. Här kan du läsa alla mina blogginlägg från några av mina tidigare resor på Öland.

Inlägget Med campervan på Öland dök först upp på Hemomkringvandring.

För några dagar sedan blev det äntligen av att jag besökte Moriks Fårgård & Gårdsbutik. Jag passerar dem med bussen till och från jobbet varje dag, och har tänkt hur många gånger som helst att jag ska stiga av och gå upp till gården utan att det blivit av innan.

Bilderna i detta inlägg

Alla bilder i inlägget är fotade av @thomerphoto och de små filmerna kommer från mig.

Gårdsbutik med ullvaror – och fika

På Moriks Fårgård finns en mysig liten gårdsbutik med egna ullvaror (till exempel fårskinn, vantar, garn med mera) och närproducerade varor. Här kan man också fika (så här års är caféet öppet fredag-söndag, men under sommaren är det öppet varje dag).

Fåren och hagarna i Morik

Men mysigast av allt var det att se på fåren. Det var fullt av lamm som lyckligt skuttade, hoppade, lekte och ”stångades” ute i den härliga hagen. Sååå söta! Det var också väldigt fint att se djurens relation till sin ”matte”.

Foton: @thomerphoto 

Nedanför Moriks Fårgård skymtar en havsvik mellan bohusklippor och större idyll än så här är nog svårt att hitta.

Kombinera besöket med vandring

För dig som vill vandra i samband med ditt besök ligger parkeringen till Vetteberget, Tjörns högsta berg, bara 1 kilometer från gården. Utsikten därifrån är superfin och leden, som är markerad med små kryss, går över klippor och är dessutom markerad med små charmiga ledkryss.

• Min första vandring på Vetteberget (höst, noggrann beskrivning av leden)
• Vårvandring på Vetteberget
• Tur som inte alls gick som jag tänkt, men som blev bra ändå

Avslutningsvis lite länkar

Moriks Fårgård & Gårdsbutik ligger i Morik Sörgård, Skärhamn, Tjörn. Närmaste busshållplatserna är Morik alternativt Aröd (sök din resa hos Västtrafik).

Besök gärna fårgårdens egen webbsida eller deras Instagramkonto.

Inlägget Utflyktstips: Moriks Fårgård dök först upp på Hemomkringvandring.

Tycker du om havsutsikt, klippor, och fjällkänsla? Då är vandringsleden upp till Vetteberget på Tjörn en perfekt tur.

Efterlängtat återseende

I oktober 2022 var jag uppe på Vetteberget med min vän och kollega Mari. Sedan dess har jag velat tillbaka, men inte förrän nu, ett och ett halvt år senare blev det av. När det gäller den här turen kan jag säga ”bättre sent än aldrig”, för den är verkligen härlig.

Lätt bergsterräng att gå i

Visserligen går leden mestadels över klippor upp på berget, men den är väldigt ”snäll” för att vara ett berg. Förutom backen upp från parkeringen, och första backen sedan man svängt av mot berget, är det inga branter.

Leden är en tur-och-retur-stig på cirka 2 kilometer enkel väg. Eftersom man får havsutsikten i ryggen när man går upp brukar jag stanna ofta, vända mig om och njuta. Även att jag ska gå tillbaka samma väg sedan. Då kan det ju vara ett helt annat ljus. Dessutom kan jag aldrig se mig mätt på den här utsikten.

Följ bara ledkryssen

Ofta brukar jag, som är uppvuxen i de djupa skogarna i Småland, tycka att det kan vara svårt att se var leder över klippor går. Därför är jag tacksam över de små söta ledkryssen som tydligt markerar vandringsleden upp mot Vetteberget.

Bronsåldersröse och utsikt

På toppen av Vetteberget (hela 119 meter över havet) ligger ett bronsåldersröse daterat till cirka 1 000 år före Kristus. Det ska vara ett av de största rösena i hela Bohuslän. Vid arkeologiska utgrävningar har man hittat en grav med spännen, en rakkniv och ett bronssvärd.

Utsikten är ofantligt vacker åt alla håll., både uppifrån toppen och under tillbakavägen. Jag blev andlös gång på gång, och det är nästan svårt att ta in att jag bor bara några kilometer från detta vackra berg.

Man ska kunna gå runt…

Trots att kartan visar en tur-och-retur-stig så ska det finnas möjligheter att göra det till en rundslinga. För det första ska man kunna fortsätta stigen rakt fram, istället för att svänga av där kryssmarkeringarna börjar. Då ska man komma upp vid bronsåldersröset på Vetteberget och därefter följa leden ner.

Ytterligare ett alternativ är att gå nerför Vetteberget mot Kuballe, och därefter följa byvägen genom Tolleby tillbaka mot parkeringen i Aröd. Båda dessa alternativ har jag fått tips om efter lördagens tur, och jag ska undersöka dem så snart jag kan.

För dig som vill veta mer

Så här hittar du hit

Vetteberget ligger i Aröd, strax utanför Bleket på Tjörn (Bohuslän).

Med bil: Följ väg 169 mot Rönnäng, och sväng vänster in på en liten grusväg vid korsningen i Aröd (skylt med vandringssymbol). Grusvägen slutar vid en skyltad parkeringsplats, som dock bara har ett fåtal platser.

Med buss: Stig av bussen mot Rönnäng vid hållplats Aröd – därefter är det knappt 500 meter längs Vettebergsvägen till ledens början (följ skyltning). Länk till Västtrafiks tidtabell (linje Tjörn Express som du kan åka från Göteborg eller Stenungsund).

Om du vill läsa mer

Eftersom jag beskrivit leden ingående i mitt förra inlägg om Vetteberget, så finns mycket information där.

Läs även gärna vad Tjörns kommun skriver om Vettebergets vandringsled. Leden är också beskriven i boken Bohuslän – vandringsturer och utflykter – Vildmarksbiblioteket, tur nummer 12 ”Tjörns högsta berg”.

Inlägget Vårvintertur till Vetteberget dök först upp på Hemomkringvandring.

Efter ett besök vid den vackra klosterruinen i Gudhem idag hamnade jag i naturreservatet Forentorpa Ängar. Eftersom det ligger enbart en kilometer bort passerade vi reservatsskylten på vägen.

Rundslinga i lövskogshagar

I Forentorpa ängar följde vi en fin vandringsstig på 2,4 kilometer genom betade lövskogshagar. Trots att rundslingan inte är längre beräknas den ta runt en timme att gå.

Längs stigen passerar man enormt vackra ekhagar, mossiga stenmurar, klostrets kvarn och informationsskyltar om platsens historia.

Perfekt miljö för en picknick

Det böljande landskapet, fullt med kullar, ryggar och platåer lockar verkligen till att komma tillbaka. Så i vår tar jag med mig picknickfilten och sätter mig under de mäktiga ekarna, askarna och enarna.

Mer information om Forentorpa Ängar

Naturreservatet ligger i Falköpings kommun, cirka 5 kilometer från Trandansen, och 1 kilometer från klosterruinen i Gudhem. Parkering finns – och den är även skyltad – längs väg 184. Mer information om naturreservatet kan du hitta hos Länsstyrelsen.

Tips på andra vandringsleder och sevärdheter i närheten hittar du här i bloggen.

Inlägget Forentorpa Ängar, Falköping dök först upp på Hemomkringvandring.

Är du en av dem som fascineras av utsiktsplatser? I så fall kan jag tipsa om en riktigt fin plats som jag hamnade på idag – Tjörnehuvud i Rönnäng på Tjörn.

Sluta-tidigt-från-jobbet-tur

Redan tidigare hade jag sett på kartan att det fanns ett litet berg bortom kyrkan. Hur man skulle ta sig upp på Tjörnehuvud hade jag dock inte listat ut, så jag tänkte försöka leta mig upp framåt våren. Men förra helgen såg jag en trappa från kanalsidan, när Göran, Silver och jag passerade på färjan. Självklart blev jag så nyfiken att jag bara måste ta mig dit snarast möjligt.

Eftersom det är fredag slutade jag tidigt idag. Min vana trogen att försöka göra något extra av de lediga timmarna steg jag av bussen vid Rönnängs Brygga. Därifrån visade det sig vara bara 900 meter upp till utsiktsplatsen, men det visste jag ju inte då.

Brygga, trappor och kuperad terräng

Det är alltid spännande att gå på nya ställen, att inte veta exakt hur stigen ser ut eller vad som väntar efter nästa krök. Dessutom ökade det isiga underlaget spänningen ytterligare. Stigen går uppåt i ganska brant terräng, och det är dramatiskt med branta berg och havet intill.

Förvånansvärt snabbt kom jag fram till platsen märkt ”Utsikten”, och den gjorde verkligen skäl för sitt namn. Härifrån njöt jag av vyer över havet, öarna Tjörnekalv, Åstol, Dyrön och Marstrandsön och såklart samhället Rönnäng. Västkustidyll deluxe!

Vid utsikten fanns även två bord med bänkar, så frukost, lunch eller middag kommer jag nog att äta här någon gång framöver (särskilt om jag har besökare som inte är vana vid att sitta på marken och äta).

Jag tog mig inte ända till toppen

Sedan fortsatte jag på stigen mot Kyrkvägen. Vid trappan upp mot Tjörnehuvud tvekade jag först lite, för trappan bestod både av stenar och trä – och ingen hade gått där sedan snön föll. Det var extremt brant, men jag kunde inte motstå frestelsen. Fyra trappor gick jag uppför och jag klarade av många höjdmeter på kort tid. Men jag valde ändå att vända.

Det blev en väldigt lyckad ”sluta-tidigt-från-jobbet-lyx-tur” trots att jag inte lyckades ta mig ända upp till toppen. Anledningen var det snöiga och isiga underlaget. Visserligen hade jag dubbade skor på mig, men det var svårt att se underlaget under snön, ingen hade gått före mig och det hade börjat skymma. Därför valde jag att ta det sära före det osäkra.

Men jag tröstar mig med de otroligt vackra vyerna jag fick från ”Utsikten”.

Var går leden till Tjörnehuvud?

Jag utgick från Rönnängs brygga och följde skyltar mot kanalbryggan. Därifrån är det skyltat mot utsikten, Tjörnehuvud och Kyrkvägen. Man kan även gå upp på berget från Kyrkvägen, via trappan nedanför Tjörns Havspensionat (och där gick jag ner idag).

Den här turen är som gjord för en riktig njut-tur i njut-tempo. Självklart kommer jag tillbaka hit när snön har smält så att jag vågar mig upp på den riktiga toppen med.

Samlar du på utsiktsplatser kan jag säga att Tjörnehuvud är en du INTE vill missa!

Fakta om Tjörnehuvud

Tjörnehuvud är ett litet berg som ligger i samhället Rönnäng på Tjörn – höjden har jag inte sett någon notering om än. Vandringsleden över berget går att gå som en rundslinga (Rönnängs brygga – Kanalbryggan – Utsikten – Kyrkvägen – Rönnängs brygga) och den blir då runt 2 kilometer. Leden är ganska kuperad, men det finns trappor på de brantaste partierna. Du kan läsa mer om Tjörnehuvud hos Tjörns kommun .

Så här hittar du hit

Om du kommer med bil kör du väg 169 mot Rönnäng. Kör igenom Bleket och parkera vid Tjörns Ishall (åtminstone sommartid, för då finns sällan lediga parkeringar i samhället). Därifrån är det drygt en kilometers promenad till Rönnängs brygga. Man kan även åka buss med Västtrafik (linje TEXP från Göteborg eller Stenungsund, se tidtabell). Då kommer man ända fram till bryggan. Hållplatsen heter ”Rönnängs brygga”.

Inlägget Tjörnehuvud – vilken utsiktsplats dök först upp på Hemomkringvandring.

I helgen tog jag tåget till Älmhult i Småland, där min bästa vän Linda mötte mig. Ett fullmatat program som skulle bjuda på underbar natur både i och runt sjön Möckeln väntade.

Naturreservaten runt sjön Möckeln

Linda bor inte långt ifrån sjön Möckeln, och det var i och runt den som hon hade planerat helgens upplevelser. Vid sjön kryllar det av naturreservat. Främst är det vattnet och öar i det, men även smala remsor närmast sjön, som är skyddade områden.

Vi gick stigarna inne i några av naturreservaten; Marsholm, Taxås, Kronan och Möckelsnäs. Och det finns många fler! I det här ofantligt vackra och spännande området skulle jag behöva en hel vecka om jag skulle hinna besöka alla naturreservat. Och paddla en lite längre del av Helge å kanotled, som är totalt 9 mil.

Ädellövskog, höstfärger och ängsmark

Med tanke på att största delen av naturreservaten som vi gick i består av ädellövskog kunde vi inte tajmat vårt besök bättre. Höstfärgerna glödde runt oss, både från marken och från träden. Tjocka lager av löv låg runt oss, och ibland var stigen helt dold under det mjuka, frasande täcket. Och sjön Möckeln – den var allestädes närvarande där den skymtade mellan träden.

Blommor var det lite sent för, men en hel del svampar fanns det fortfarande. Eftersom Linda älskar at fota svampar blev det en några stopp av just detta skäl. Men det blir det omvända framåt våren – att jag kryper runt och fotar blommor medan hon väntar. En enda svampbild lyckades i alla fall jag också åstadkomma.

Stigarna i reservaten var relativt enkla att gå, även om några av dem på ett par ställen gick i kuperad terräng. Runt och mellan lövskogarna brer ängsmark och hagar ut sig. Nu, i början av november, mötte vi hästar i en enda hage, för övrigt såg vi inte till några djur.

Självstängande grindar

Däremot måste jag berätta om de fantastiska grindar som fanns längs lederna här: Självstängande! Jag har ofta irriterat mig på att grindar till hagar lämnats öppna av andra som passerat längs leden. Med den här typen av grind slipper man det problemet, och djuren blir kvar i sin hage. Den genialiska lösningen kommer från företaget Grindab. Tipsa gärna din egen kommun eller den som ansvarar för lederna i ditt område.

Östra Möckeln vandringsled

Alla stigar vi gick var delar av Östra Möckeln vandringsled. Det är en led som ännu inte är färdig, men som (när den är klar) ska knyta ihop fem olika naturreservat och kulturreservatet Linnés Råshult. De delar jag gick var otroligt fina, och jag hoppas få komma tillbaka när leden invigs i sin helhet. Den kommer då att vara cirka 3-4 mil lång.

Fakta om leden

På Älmhults kommuns webbsida kan du läsa mer om projektet med den kommande vandringsleden. Dessutom beskriver Naturkartan Möckelsnässlingan som var en av de slingor vi gick. Den är alltså en del av Östra Möckeln vandringsled.

Packraft (och kajak) i Möckeln

Genom sjön Möckeln går Helge å kanotled, och Lindas plan var att vi skulle paddla delar av den, både i ån och i sjön. Men det var så blött överallt att det var svårt att ta sig ner till och upp från ån, så vi valde att hålla oss i de delar som går i Möckeln.

Vilken fantastisk upplevelse detta var för mig som annars enbart vandrar. Nu kom jag ut i sjön, och kunde välja min egen väg där vi kryssade oss fram bland små holmar, stora stenar, öar och vikar. Jag skulle vilja påstå att naturens storhet och fantastiska färger verkligen kom till sin rätt i det gråa höstvädret.

Linda paddlade kajak och tog sig fram mycket snabbare än jag gjorde, men vi var inte där för att tävla. Vi var där för att njuta och utforska olika delar av denna stora sjö. Trots att vatten inte är mitt element kom jag på mig själv vid flera tillfällen att sitta och le brett där jag paddlade fram. Det känns helt otroligt att man kan få så här fina upplevelser med en liten uppblåsbar flotte som man bär i ryggsäcken bland all annan packning!

Vad var annorlunda jämfört med förra paddlingen?

Förra paddlingen jag gjorde var längs Tivedens kanotled och då blåste det rejält. Det gjorde det även när jag använde min packraft i Funäsfjällen, så detta var första gången jag fick njuta av att paddla på spegelblankt vatten. Några timmar – sedan blåste det upp även i Möckeln.

Regnet hängde i luften och det var bara några enstaka plusgrader, så det var ganska bistert. Förra turen frös jag ordentligt om händer och fötter, så jag har hunnit köpa både neoprenhandskar och neoprenstrumpor sedan dess. Och vilken skillnad det gjorde.

Dessutom har jag köpt en paddle leash så att jag kan fästa paddeln i packraften. Om jag tappar den mitt ute på sjön hamnar jag i ett riktigt jobbigt läge – som även kan vara farligt. Så jag är glad för att Linda tjatade på mig om det. Den kostade inte många kronor, så det hade verkligen varit idiotiskt att inte köpa den.

Blir du också nyfiken på packraft?

Om du vill kombinera vandring och paddling är packraft det ultimata sättet. Uppblåsbar, tar lite plats i ryggsäcken och du kan upptäcka helt nya sidor av områdena du vandrar i. Ange koden hemomkringvandring så får du 10% rabatt på hela din beställning om du beställer hos Packraft Sverige.
Gäller till och med 2023-12-31.

Fakta om Helge å kanotled

Hos Naturkartan kan du läsa mer om den 90 kilometer långa kanotleden, som bland annat passerar sjön Möckeln.

Två fina utenätter

När Linda och jag träffas sover vi oftast utomhus, och så blev det den här gången också. Linda hade rekat bra (fattas bra annat, vi var ju i hennes hemomkring som jag vet att hon vistas mycket i), så vi fick fina sovplatser båda nätterna. Platser som jag förmodligen inte hade hittat på egen hand.

Vindskydd vid Möckeln

På fredagen hann vi fram till vindskyddet precis före solnedgången. Och fantastiskt nog blev det en vacker solnedgång, trots att dagen varit grå. Vi tog oss tid att beundra färgerna som spred sig över hela himlen innan vi gjorde i ordning våra sovplatser och tände en brasa.

Sedan satt vi bara där i vindskyddet i några timmar. Tittade på brasan, lyssnade på fåglarna runt oss, pratade, åt lite snacks och bara mådde bra i varandras sällskap. Jag sov som en stock, men vaknade redan före klockan 3 och kände att jag hade sovit färdigt. Därefter slumrade jag från och till, smög upp och kissade, kröp ner igen, och låg och såg den grå morgonen bli allt ljusare.

Efter lite frukost gav vi oss ut på sjön igen.

Tältplats på fantastisk revel

Lördagsnatten tillbringade vi på en fantastiskt vacker revel som går ut i Möckeln. Vi hade tänkt tälta längst ut där det är sandstrand och öppet mot sjön åt båda hållen, men det blåste så mycket att vi inte kunde få upp tälten där (och packraften höll på att flyga bort).

Därför förflyttade vi oss en liten bit bort längs stranden där vi hade lite skydd bakom några tallar. Tälten slog vi upp nära varandra, som ett V, så att vi kunde sitta i våra absider och se varandra medan vi pratade.

Bushbox – en ”villhöver-pryl”

Middagen (frystorkat) lagade vi på min nya bushbox. Jag brukar inte vara prylgalen, men efter min senaste utenatt med Sofia kände jag: ”Jag VILLHÖVER ett sånt kök”. Och vilken grej! Med otrolig liten mängd ved kokade jag på kort tid upp vatten och vi hade sedan en mysig minibrasa som vi matade med små pinnar vi haft med ut.

Man klarar sig otroligt länge på bara ett vedträ. Man får både värme och mysbelysning. Köket heter Bushcraft Essentials Bushbox LF Titanium och tar i stort sett ingen plats alls i packningen. Och bäst av allt: Man behöver inte vara tekniskt/praktiskt lagd för att montera det. Tack vare gångjärn löser det sig i stort sett av sig självt. Jag ska visa detta någon gång framöver, men det var en parentes.

Superfin tältnatt

På grund av blåsten blev vi snabbt kalla, så vi gjorde en ganska tidig kväll. Även denna natt sov jag gott, men betydligt kortare än antalet mörka timmar.

På morgonen packade vi, tacksamma över att det inte regnade som SMHI hade förutspått, och tog oss mot bilen. Därefter gick vi flera vandringsslingor i några av naturreservaten runt sjön Möckeln (se längre upp).

Hemåt med tåg och buss

Efter två dygn, fyllda av tid med min bästa vän, höstvacker natur och äventyr i min packraft var det dags att stiga på tåget i Älmhult och bege mig hemåt igen.

Tre tåg och två bussar senare landade jag hemma på Tjörn, full av upplevelser och nya fina minnen. Vilken fantastisk sjö den är – Möckeln.

Jag är otroligt tacksam mot Linda som delade med sig av sitt fina hemomkring. Älmhult och sjön Möckeln skulle jag vilja åka tillbaka till och stanna länge för att hinna se mer. Och självklart skulle jag vilja paddla mer av kanotleden Helge å. Men det får nog vänta tills det blir lite varmare ute.

Avslutningsvis lite fakta

Sjön Möckeln ligger i flera kommunen, men vi befann oss till största delen i Älmhults kommun i Småland. De naturreservat som vi besökte runt sjön var:

• Marsholms naturreservat
• Kronans naturreservat
• Möckelsnäs naturreservat
• Taxås naturreservat

[instagram-feed feed=21]

Inlägget Möckeln – till fots och till sjöss dök först upp på Hemomkringvandring.

Fämtleden är en riktig höjdarled som Linda och jag ”ramlade över” när vi var på väg mot Funäsfjällen. Trots att ingen av oss hört talas om Fämtfallet innan så blev denna tur bland det bästa jag gjort i år.

Hur vi hamnade vid Fämtfallet

OBS! Bilderna i detta inlägg är från den 16 september 2023.

På vår resa norrut mot Funäsfjällen hade Linda och jag planerat in en övernattning någonstans längs Klarälven i Värmland. När jag skulle tagga en bild från vindskyddet på kvällen trodde Instagram flera gånger att jag var vid något som hette Fämtfallet, trots att jag såg på kartan att vi var vid Ambjörby. Nyfiken som jag är googlade jag på ”Fämtfallet” och såg att det var ett vattenfall bara några kilometer ifrån oss.

Eftersom vi inte hade någon brådska, vi hade ju 9-10 dagar kvar av resan, föreslog jag för Linda att vi skulle åka dit. Självklart kunde vi inte motstå det, så när vi packat på morgonen körde vi den korta biten till vattenfallet. Det ligger nära ”stora vägen” (väg 62, 5 km norr om Ambjörby)

Som alltid är det maffigt med vattenfall; både synen och dånet av vattenmassorna som forsar fram. Här gick vi runt och fotade lite, och såg att det tydligen är en badplats precis nedanför fallet, men så här på hösten låg inte bryggan kvar.

Titta det finns en vandringsled också

Plötsligt såg vi en fin skylt med texten ”Fämtleden” på. Den här gången var det Linda som kastade sig över Google och konstaterade att det handlade om en rundslinga på cirka 7,5 kilometer längs Fämtan. Det var inte alls vad vi hade planerat för dagen, men vad spelade det för roll? Till Funäsfjällen skulle vi hinna ändå, och vi kände både två att vi ville pröva den här leden. Alltså gick vi till bilen för att packa en liten ryggsäck och klä oss för en tur. Vi var nämligen klädda för 3-4 timmar i bil.

Tallskog, branter och blockterräng

Sedan bar det av, uppåt längs vattenfallet. Vi passerade både forsande partier och lugna partier av ån och alla intryck fyllde mig med liv och glädje. Snart ledde stigen oss in i vacker tallskog och upp på en bergsrygg som vi sedan följde, upp och ner, i några kilometer. Djupt nedanför oss i en 60 meter djup kanjon rann ån. Det var oerhört mäktigt att gå här och allt, precis allt, var vackert.

När det började dyka upp stora stenblock i terrängen runt oss, ungefär som i Tiveden eller Björnlandet, kände jag nästan att jag inte kunde ta in mer. Om det finns något som är en drömmiljö för mig att vara i så måste det vara just den här kombinationen.

Stigen var lite trixig att gå på sina ställen, så den är inget för den som vill ha en enkel promenad, men enligt mig var den värd varje steg vi tog.

Hängbro och vatten hela vägen

Linda hade läst att det skulle finnas en hängbro ungefär 3,5 kilometer uppströms. Leden skulle därefter fortsätta över bron och tillbaka på andra sidan. Helt fantastiskt med en led där man har möjlighet att gå på båda sidorna av forsarna och fallen. Vi var dock inte säkra på om vi skulle lyckas ta oss över bron; det fanns ju både en gammal hund och en gammal rädd tant (pekar på mig själv) i sällskapet.

Men vi hade inte behövt oroa oss. Bron var i gott skick, trots att den är 100 år gammal, och hängde inte så högt över vattnet, så vi klarade oss.

På andra sidan ån var det lite mera växtlighet och inte lika mycket blockterräng, även att det fanns på sina ställen här också. En kort sträcka går man på en bredare stig som nästan känns som en barrig gångbana. Men resten av leden går uteslutande på skogsstig.

Sammanfattning av Fämtleden

Den här leden hade det mesta och för mig är den än så länge ”årets led 2023”. Hela vägen såg man vattnet, ibland var man på samma nivå som vattenytan och ibland högt ovanför. Dånet från forsarna var ständigt närvarande, och likaså mossan, alla lavar och stora stenblock runt oss.

Kanske uppskattade jag leden extra mycket för att jag inte hade några som helst förväntningar på den innan vi kom dit. Vi visste ju inte ens om att den fanns. Men jag tror att jag hade fallit för den oavsett. Fämtleden är ”lagom” utmanande och går genom extremt vacker och dramatisk natur. Detta liknade inte något annat jag vandrat i tidigare, men jag kan rekommendera leden och området av hela mitt hjärta.

Karta över leden (visitvarmland.com)

Så här hittar du till Fämtfallet

Fämtfallet ligger i Torsby kommun i Värmland, cirka 5 kilometer norr om Ambjörby. Både parkeringen och vattenfallet ligger strax intill väg 62 och avfarten är skyltad. På parkeringen finns plats för många bilar och husbilar, och vattenfallet ligger i stort sett bredvid parkeringen.

Vandringsleden utgår från fallet och är tydligt markerad hela vägen, cirka 8,5 kilometer om man börjar här nere. Börjar man vid bron ovanför detta fallet är rundslingan 7,5 kilometer.

Här kan du läsa mer om Fämtfallet och Fämtleden hos visitvarmland.com

Inlägget Fämtfallet och Fämtleden dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom turen till spektakulära Evagraven och Fiskhålsgraven var en av mina favoriter förra hösten blev jag extra glad när det var just den turen Linda önskade mest.

Mutor till lavskrikan

Redan dagen efter att vi kom upp till Funäsfjällen bestämde vi oss för att gå turen vid Evagraven och Fiskhålsgraven. Dels för att det var den som stod högst på Lindas önskelista, men också för att det var den enda dagen som SMHI utlovade fint väder.

Vid frukosten nämnde jag för Linda att jag såg lavskrika första gången just där, vid parkeringen när jag var där förra året. Hon blev eld och lågor och sa att vi måste ta med lite korvbitar så att vi kunde locka in ”honom” om ”han” var där i år också. Så vi delade grillkorv i lite mindre bitar och tog med i en påse.

För oss var det bara en bonus om vi verkligen skulle få se någon, men redan när vi parkerade hade vi turen att skymta några. Därför fick hunden Vittra stanna kvar i bilen medan vi mutade (eh.. matade menar jag) fåglar, njöt av deras vackra färger, skrattade åt deras glupskhet och passade på att fota dem.

Linda hade en förhoppning om att de skulle våga landa i hennes hand, men det gick tyvärr inte på grund av alla bilar och människor som rörde sig på parkeringen.

Genom fjällskogen upp mot Evagraven

Från parkeringen gick vi rakt upp förbi fäbodarna och valde att gå raka spåret mot Evagraven. Vi gick alltså inte leden som går förbi hällmålningarna (här finns länk till inlägg när jag varit där). Stigen förde oss snabbt, men inte brant, uppåt genom myrmark och fjällskog. Under natten hade det varit minusgrader, så i alla skuggiga partier låg frosten fortfarande kvar.

Vilken fantastisk kanjon

Snart skymtade vi Evagraven, den första av de två kanjoner vi skulle passera på denna tur. Eftersom vi valde att gå just den här stigen så kom vi ”nerifrån” kanjonen och följde den hela vägen uppe på kanten. Otroligt maffigt och mäktigt. Jag låter bilderna tala för sig själva.

Kanjonen är hela 800 meter lång, och när vi vände oss om hade vi utsikt över enorma skogar, många sjöar och fjäll. För oss kändes det självklart att stanna här för en längre paus och bara ta in allt det vi hade omkring oss.

Vidare över fjällhed mot nästa kanjon

Om man har läst på vet man att Evagraven är den större av de två kanjonerna, och då kanske man känner sig frestad att nöja sig med den. Men det tycker jag inte att man ska göra. Fiskhålsgraven har nämligen en helt annan karaktär, och stigen dit är lätt att gå – på fjällhed med milsvid utsikt.

Lunchpaus och vila vid Fiskhålsgraven

Det dröjde inte länge förrän vi nådde vårt mål Fiskhålsgraven. Nere i denna kanjon rinner en bäck. Stenformationerna bildar öar, så kanjonen snirklar sig fram och även delar sig. Personligen tycker jag mer om denna än Evagraven, trots att den är mäktigare på ett sätt.

Här letade vi upp en fin plats i lä och gjorde oss hemmastadda. Här lagade vi lunch, och här låg vi och vilade en timme. Förmodligen var detta det ljuvligaste på hela turen.

Vi såg fridlyst dvärgröding

Nästa etapp blev inte mer än några hundra meter lång innan vi var tvungna att göra paus igen. Det är allmänt känt att det ska finnas dvärgröding i ån nedanför Fiskhålsgraven. Det unika med dessa är att de är kvar sedan istiden och har en helt annan uppsättning DNA än övriga rödingar. Alla vi mötte frågade om vi hade sett ”fiskarna”, men vi kom ju från andra hållet och hade ännu inte passerat.

Egentligen fortsätter leden på vänster sida om bäcken, men jag föreslog till Linda att vi skulle gå ner till den lilla bron som går över till grottan (som inte är någon grotta utan bara ett överhäng). För henne var det en självklarhet, så vi svängde av. Innan vi ens kom fram till bron såg vi de små fiskarna.

Jag kan ingenting om fiskar, och är vanligtvis ganska ointresserad (det får jag erkänna), men jag kände ändå en vördnad över att få se denna urgamla art. De är cirka 10-12 centimeter långa, vilket kan vara svårt att se i filmen ovan.

Lätt stig tillbaka till parkeringen

Från Fiskhålsgraven och ner till parkeringen följer man en tydligt markerad stig. Fjällskog, renar och tystnad är det man kan möta här. Tyvärr var det inga lavskrikor inom synhåll när vi skulle åka vidare mot Flatruet, men vi var väldigt glada över den långa stund vi fått beundra dem före vandringen. Vi hade tänkt oss en kort tur den här dagen, men vi var ute i nästan 7 timmar!

Avslutningsvis lite fakta/länkar

Evagraven är en kanjon/förkastningsspricka som uppkom för över 10.000 år sedan. Kanjonen är 800 meter lång och det är mäktigt att vandra på stigen längs kanten.

Vägbeskrivning

Från Funäsdalen tar det ungefär 45 minuter med bil till parkeringen på Ruvallens fäbod. Från Funäsdalen kör du mot Mittådalen (cirka 22 km) och svänger där höger mot Messlingen. Här följer en sträcka med fin asfalt i 11 km. Efter byn kör du ytterligare 2 km innan du svänger vänster in på en betalväg mot Ruvallen. Betala med Swish (40 kr). Parkera vid parkering/vindskydd nedanför fäbodarna. Leden utgår från parkeringen.

Länkar

Turen förbi Evagraven och Fiskhålsgraven beskrivs i boken ”Funäsfjällen, Helags och Ljungdalsfjällen – Vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket, och är en av varianterna på tur nummer 39.

Och här kan du läsa om mina övriga turer i Härjedalen/Jämtland.

Inlägget Kanjoner, lavskrikor och dvärgröding dök först upp på Hemomkringvandring.

I helgen fick jag äntligen se Västanå naturreservat i full grönska – något jag längtat efter ända sedan jag var här i Röttle tidigt i våras. Eftersom våren var sen var det ganska grått den gången, men jag föreställde mig hur vackert det skulle bli.

Enklare variant av Västanåleden

På grund av att den del av Västanåleden som går uppe på berget är ganska krävande valde jag att göra en egen variant. Anledningen till det var att spara lite på mitt onda knä. Jag gick först ner mot hamnen, förbi vattenfallet, och sedan följde jag stigen längs Vättern. Genom bokskog och annan lummig grönska med sjön och Visingsö i bakgrunden.

Vid vindskyddet fortsatte jag rakt fram (där vek jag av på stig upp mot berget förra gången). Därefter var stigen längs vattnet lite mindre trampad ända tills det var dags att vika av uppåt berget. Här slog doften av ramslök mot mig för varje steg, trots att den var överblommad sedan länge.

På kartan hade jag sett att det gick en skogsväg parallellt med både stigen vid vattnet och stigen på berget så den tänkte jag gå. Men jag fick gå 400-500 meter rätt genom skogen för att komma till skogsvägens start. Tidigare verkar det ha funnits en stig där, så det var inte supersvårt att ta sig fram, men den försvann då och då i växtligheten.

Rundan var en jakt på tältplats

Ett av syftena med min tur var att hitta en fin plats för tältet för (halleluja) man får övernatta i Västanå naturreservat. Så när jag kom tillbaka till bilen hämtade jag min packning och gick ut till en av platserna jag hittat.

Där spenderade jag kvällen och natten i lugn och ro i tältet. Det var oerhört avkopplande att lyssna till skvalpet från Vättern – och till regnet som smattrade mot tältet.

Slingan jag gick var mellan 9,5 och 10 kilometer (eftersom jag startade på Röttlestigens parkering, inte naturreservatets parkering). Men jag har alltså fortfarande inte gått hela den riktiga Västanåleden. Det ska jag göra när knät är bra igen, så jag kan skutta runt som en bergsget längs den kuperade stigen.

Tillåtet att tälta i Västanå naturreservat

Givetvis kontrollerade jag vilka föreskrifter som gäller i naturreservatet redan när jag planerade min tur. Och denna kontroll gjorde mig väldigt glad. Numera är det nämligen, enligt Länsstyrelsens informationssida, tillåtet både att tälta och att elda (förutsatt att man använder medhavd ved) var man vill i naturreservatet.

Mer att se i Röttle utanför Gränna

Vattenfallet i Röttleån

Här är själva vattenfallet i Röttle by. Det ligger bara några hundra meter från Västanåleden. Vid vattenfallet står Jerusalems kvarn som innehåller medeltida delar.

Det går stigar och trappor som gör att man kan se vattenfallet både från foten och ovanifrån. När jag var här i april var det betydligt mer vatten i fallet.

Parkera på parkering märkt Röttle by i Google Maps. Därifrån utgår stig mot vattenfallet (bara några hundra meter att gå) och den passerar också mysiga Röttle hamn.

Röttle hamn och Visingsö

Från parkeringen går stigen nerför trappor mot Röttlehamn. Där finns även en badplats om du vill bada i vackra Vättern och en grillplats. Utsikten härifrån är ut över Vättern, och mot Visingsö.

Rasmus kvarn i Röttle

Nej, jag måste visa ytterligare en sak från Röttle: Rasmus kvarn. Den är så otroligt vacker. Visserligen passerar inte Västanåleden kvarnen, men den ligger bara några hundra meter från parkeringen.

Stannar man för att titta på vattenfallet i Röttle (nedanför Jerusalems kvarn som är från medeltiden) tycker jag att man även ska upp till Rasmus kvarn. Det är bara 300 meter på lätt underlag (smal väg). Annars kan man även följa den mysiga Röttlestigen som tar en både förbi vattenfallet och de två kvarnarna.

På just den här platsen har det funnits kvarnar (några olika) ända sedan 1650-talet, men redan 1270 fanns det kvarnar i Röttleån. Jag älskar verkligen historiska platser.

Vill du veta mer om Röttle?

Tack och lov finns det en massa att läsa om Röttle och Västanå naturreservat. Som vanligt börjar jag med en länk till Länsstyrelsens sida om naturreservatet. Även hos Jönköpings Läns Museum finns en massa att läsa om Röttle by. Om du ska gå Västanåleden är det enklast att parkera vid naturreservatets parkering (länk till Google Maps).

Inlägget Röttle och Västanå naturreservat dök först upp på Hemomkringvandring.

Strövande i tre olika naturreservat, ett kulturreservat och boende på supermysiga Två Skyttlar (allt i Marks kommun) var precis vad jag och min kollega behövde.

En liten inledning

Eftersom både jag och min kollega Mari arbetar som skoladministratörer, bestämde vi att ta en tjejhelg för att fira att elevernas termin var slut. Att tälta är inte aktuellt (än) för Mari, så vi letade istället efter ett hotell med lantligt läge. Självklart behövde det finnas vacker natur i närheten och på önskelistan fanns också relax/spa. Vi fastnade för hotellet Två Skyttlar i Marks kommun. När vi bestämt oss började jag leta efter vackra platser att utforska – och det var inte svårt.

Naturreservatet Ramhultafallet

Egentligen hade jag inte planerat att åka till Ramhultafallet, men vår färdväg gick bara några kilometer ifrån det kända vattenfallet. Dessutom hade jag sett på Västskststiftelsens Instagram under veckan att de snart skulle vara klara med att göra naturen mer tillgänglig, och jag ville gärna se hur det såg ut.

Fina stigar ledde oss fram till ett kruttorrt vattenfall, men jag kan föreställa mig hur vackert det är i vanliga fall. När vattnet kastar sig nerför klipporna. Dessutom finns utsiktplatåer både ovanför och nedanför vattenfallen, och grillplats, bord och bänkar.

Trots att vi inte fick se något vattenfall var både Mari och jag väldigt nöjda med att ha fått se den vackra sjön Lygnern, och hur fint det var ordnat i naturreservatet.

Hyltenäs kulle naturreservat

Då och då hamnar jag på platser som vida överstiger mina förväntningar. Exakt så var det när jag och Mari åkte vidare och kom till naturreservatet Hyltenäs kulle. Även det i Marks kommun.

Utsiktsplatser uppe på kullen

På en udde mellan Östra och Västra Öresjön skulle Hyltenäs kulle höja sig över omgivningen, och jag tyckte det såg trevligt ut när jag läste på om det. Vi körde sakta längs de smala vägarna i vacker omgivning. Eftersom jag hade läst på i förväg passerade vi den första parkeringen och körde ända upp till kullens topp. Därifrån har man vidsträckt utsikt över det omgivande landskapet.

Seatons jaktslott

Vid parkeringen finns en stor öppen yta där George Seatons jaktslott låg 1917-1923 då det brann ner. Kvar finns en paviljong, rester av en fontän och husgrunder (även som gångar under marken, så har man med barn får man hålla lite koll).

Utsikt och strövstig på 700 meter

Längs kullens kanter har man vid utsikt mot de närliggande sjöarna, och där står flera fikabord utplacerade. När vi följde strövstigen (700 meter lång) kom vi till en otroligt fin plats där vi bestämde oss för att äta vår lunch. Det finns också möjlighet att vika av stigen och följa en annan stig som går brant nerför kullen och ansluter till leden som går nedanför kullen (se lite längre ner).

Lunch från Två Skyttlar

Precis som när jag var i Skåne med mina systrar i våras så erbjöd vårt boende (Två Skyttlar) en färdigpackad picnickryggsäck i sitt vandringspaket. Den hade vi hämtat upp på väg mot Hyltenäs kulle. Vi passerade hotellet på väg mot kullen, och det tog ungefär en kvart att köra.

Det är lite lyxigt ibland att inte behöva tänka på vad man ska ha med att äta. Här fick vi med en rejäl vegetarisk sallad med svamp och nudlar som huvudingredienser. Gott och mättande. Bröd/bulle, frukt, kaffe och vatten följde också med, liksom goa sittdynor i ull.

Vandringsleden nedanför kullen

När vi hade ätit klart tog vi bilen nerför backen och gick ett varv längs den 3 kilometer långa leden runt udden. Stigen tog oss genom fin lövskog med sjön intill största delen av tiden. Grönskan var enorm och det var härligt att gå här i tystnaden.

När vi kom fram till ett vindskydd med eldstad intill sjön var det verkligen den perfekta platsen. Även om jag inte skriver mycket om den här stigen så rekommenderar jag den verkligen. Detta var ett riktigt fint och härligt ställe.

Hur hittar du till Hyltenäs kulle?

Hyltenäs kulle ligger söder om Kinna, på en udde mellan Östra och Västra Öresjön. Från Kinna/Skene kör genom Örby och sedan mot Torestorp (18 kilometer), följ därefter skyltning Hyltenäs kulle. Från riksväg 41 är det skyltat Hyltenäs kulle i Sundholmen. Jag förstår nu efteråt att kullen är ett omtyckt och lättillgängligt utflyktsmål.

Naturreservatet Assbergs raviner

Trots att vi redan hade fått så många fina upplevelser på samma dag valde vi att även besöka naturreservatet Assbergs raviner. Det ligger egentligen i både Kinna, Skene och Örby. Parkeringen (som vi hade lite svårt att hitta först) ligger i naturreservatets norra del – mitt i ett industriområde.

Här gick vi mitt i ett böljande landskap, förbi gigantiska ekar, fina ängar, kor som betade, och på stig längs Viskan. Jag såg dessutom en massa blommor (såklart), och så åt vi årets första smultron.

Strövstigen är ingen rundslinga, utan man går samma väg fram och tillbaka. De första 430 meterna är tillgänglighetsanpassade. Man går då uppe på kanten av ravinen som är täckt med gräs, blommor och buskar. I slutet av stigen finns en rastplats där man kan stanna även med rullstol.

Därifrån är inte leden anpassad, utan sedan går man nerför och uppför branta trappor, med väldig ekar runt sig. Sedan över ängsmark och ner till ån Viskan. Därefter följer man ån till reservatets södra entré. Även här finns flera bord och bänkar om man vill ta det lite lugnt och bara ta in omgivningen. MEN.. där finns ingen parkering och ingen informationsskylt. Vi började nämligen från ett håll av leden varje dag för att se hur det såg ut.

Om vi bortser från den vilseledande informationen på Länsstyrelsens sida om den södra entrén har jag bara gott att säga om Assbergs raviner. Man får många mäktiga naturtyper på bara några kilometers vandring, och jag skulle gärna gå där igen om jag var i området.

Mysigt boende på Två Skyttlar

Pricken över i:et under vår helg blev boendet på Två Skyttlar i Örby (även det i Marks kommun).

Rummet

I den del av Två Skyttlar som vi bodde i ligger rummen i små radhus som har egen ingång. Vårt rum var stort, rymligt och väldigt rent. Och jag älskade tapeten, och sängarna var väldigt sköna att sova i (det är viktigt tycker jag – extra mycket nu när jag har ont i kroppen).

Vi hade en liten hall, separata sängar, nattduksbord, TV, fräscht badrum med dusch och en dörr rakt ut till vår egna lilla terrass från sovrummet.

Restaurangen och maten

På lördagen åt vi en 3-rättersmiddag i restaurangen och allt var helt perfekt – både smakerna och storleken på portionerna. Det var intressant att äta en lite ovanligt kombinerad meny med mycket härodlat direkt från hotellets egen trädgård. Sammanfattningsvis räcker det nog att jag säger att menyn var väldigt fräsch. Till sist måste jag bara nämna en detalj – jag hade sett på instagram att de älskar återbruk och brukar leta efter blått porslin. Och mycket riktigt – tallrikarna på bordet var inte likadana.. men man upplevde att de var av samma sort. Såna detaljer måste man ju bara älska!

Personalen var trevlig och proffsig och vi gick alldeles lagom mätta från bordet. Men vid frukosten på söndagsmorgonen var det svårare att hålla sig till att äta lite. Allt var vackert uppdukat och det fanns så mycket gott att välja på.

Söndagsmorgonen var lika vacker som föregående dag, så därför valde vi att sätta oss ute och äta vår frukost. Framför oss hade vi den lummiga trädgården och kulturreservatet Ramsholmen, med sina kullar klädda med ek och en, precis utanför.

Bastun och utebadet

En av resans höjdpunkter var dock våra två timmar i anläggningens utespa. Bastu nere vid sjön och en massa tid i bubbelpoolen. Efter dagens vandring i tre olika naturreservat var detta den helt perfekta avslutningen. Kroppen slappnade av och vi pratade och skrattade så det nog hördes ända in till Kinna medan solen sjönk allt lägre över sjön.

Varför unnar man sig inte såna här upplevelser oftare när det gör så gott – både för kropp och själ?

Härodlat från hotellets köksträdgård

När vi skulle lämna Två Skyttlar på söndagen fastnade Mari i hotellets köksträdgård. Deras trädgårdsmästare visade ivrigt runt oss, och lät oss smaka på diverse grönsaker. Jättekul att se att han redan var ute för att plocka sallad och örter till kvällens middag.

Kulturreservatet Ramsholmen

Mitt emot Två Skyttlar, ja det ligger alltså bokstavligt talat på andra sidan vägen, hittar man kulturreservatet Ramsholmen. Här finns flera markerade strövstigar genom öppna hagmarker, åkrar, ängar och granskog i länger mellan 1,5 och 3,8 kilometer. Vi följde dem allihop (både gul, blå och röd), men växlade mellan dem, så det är svårt att beskriva exakt var vi gick. Men så här såg det ut:

Att gå runt Dräggsjön lockade inte så mycket

Egentligen hade vi fått tipset att gå runt Dräggsjön. Där skulle det finnas en led på 7 kilometer, men vi upptäckte snart att det inte var någon vandringsled utan en motionsslinga som till stor del följde vägar. Därför valde vi att istället gå stigarna i kulturreservatet. Men om man vill gå Dräggsjön runt så kliver man enklast på i backen mellan receptionen och bryggan, där stig markerad med gult korsar.

Utsikten Uvberget

Här kommer ett litet tips som kanske främst vänder sig till dem som bor (eller planerar att bo) på Två Skyttlar precis som jag gjorde under min härliga tjejhelg. Från receptionen är det nämligen bara 1,1 kilometer upp till toppen av Uvberget och man går på mysig stig hela vägen.

Börja med att gå nerför backen mot sjön och sväng sedan vänster vid stig/vandringsled strax ovanför bastun. Sedan är det bara att följa gula markeringar, och till slut skyltar mot Uvberget. Uppe på toppen ser man ut över Örsjön mellan träden. Det finns ett bord, bänkar och gott om plats för picnicfiltar. Uvberget kan också passa perfekt som kvällsrunda om man vill ta med hunden på en liten tur.

För den som hellre vill gå en rundslinga rekommenderar jag att man går ut på vägen från hotellet och svänger höger där. Efter 300-400 meter visar skyltar mot Uvberget på höger sida av vägen. Följ skogsväg och gul markering. Från vägen är det bara 300 meter upp till toppen. Man kan sedan gå stigen genom skogen tillbaka till boendet, 1,1 km.

Är du bara på genomresa tycker jag att du ska fortsätta med bil en kvart till och åka till utsikten vid Hyltenäs kulle.

Avslutningsvis lite länkar

Här kommer avslutningsvis några länkar som kan vara till glädje om du vill läsa mer om de platser jag besökte.

• Två Skyttlar, vilket var vårt fina boende där vi även åt gott och gottade oss i utespa – se webbsidan – och Countryside Hotels (kedjan de ingår i)
• Hos Länsstyrelsen kan du läsa mer om Ramhultafallets naturreservat, naturreservatet Hyltenäs kulle (och även om George Seatons jaktslott) och naturreservatet Assbergs raviner.
• Kulturreservatet Ramsholmen kan du läsa mer om hos Västsverige.

Inlägget Tjejhelg i Marks kommun dök först upp på Hemomkringvandring.

Brukar du också göra avstickare för att titta på saker när du ändå passerar en plats? Jag är obotligt nyfiken, och blev så glad idag när min väninna Nalle utbrast att hon ville svänga av till Baldersnäs!

Avstickare på väg hem från blomskådning

Det var när vi var på hemväg från en blomvandring som vi gjort med Västkuststiftelsen, och jag tyckte det var superkul att få se ytterligare ett naturreservat när jag ändå var i vackra Dalsland.

Baldersnäs Herrgård

Pampiga Baldersnäs Herrgård har varit herresäte ända sedan 1796, men byggnaden som står här nu var klar 1910. Herrgården ligger på en halvö i Laxsjön, 5 km norr om Dals Långed, Bengtsfors kommun (i Dalsland). Eftersom Nalle hade sett otaliga bilder från markerna sedan Ingvar Oldsberg ägde dem – och drömt om att få rida här – ville hon gärna se de vackra ängarna.

Strövstig till Världens ände

När vi hade beundrat herrgården från utsidan gick vi en otroligt vacker slinga på ungefär 4,5 kilometer. Den gick från herrgården och till udden som tydligen heter Världens Ände. Tack vare att det finns en strövstig på varje sida av udden kan man gå utmed sjön hela tiden om man vill.

Till min stora sorg tog batteriet slut i min telefon när vi kom ut till Världens ände, så jag kunde inte fota. Men där ligger i alla fall ett fint vindskydd med eldstad, och där satt några som hade paddlat dit.

Olika vägval

Vi valde att gå längs den fina skogsvägen genom allén åt ena hållet (väldigt snällt mot knät), men längs sjökanten åt andra hållet. Och trots att det var nationaldag fick vi gå här utan att möta en enda människa.

Under turen bjöds vi på ett överflöd av färger; Grönskan var obeskrivlig och både himlen och vattnet i Laxsjön riktigt blå. Fälten var fulla av smörblommor och maskrosbollar, och korna låg och gottade sig i skuggan. Sist, men inte minst, kan jag säga att detta var en av de finaste strövstigar jag någonsin gått.

Mer att göra runt Baldersnäs

För den som vill gå en skön promenad i vacker natur, eller bara ta en fika i caféet, handla i någon av hemslöjdsbutikerna eller se gårdsdjur så är det här det perfekta stället. Dessutom ligger det bara några kilometer från Skärbo naturreservat där vi fick se orkidén guckusko.

Tänk att man kan få se så här vackra platser bara för att man är lite nyfiken och svänger av huvudvägen.

Avslutningsvis några länkar

Hos Länsstyrelsen kan du läsa mer om Baldersnäs naturreservat. Notera att man inte får tälta i naturreservatet, men när vi var där stod två tält intill vindskyddet. Om du blir lockad av att titta på boendet (precis som Nalle), så kommer även länken till Baldersnäs Herrgård.

Inlägget Baldersnäs naturreservat – utflyktstips dök först upp på Hemomkringvandring.