Björnlandets nationalpark

Jag är fortfarande inte återställd efter min operation för knappt 3 veckor sedan, så istället för att bjuda på en ny vandringstur tänkte jag förgylla med bilder från Björnlandets nationalpark där jag tillbringade 2 dygn för ganska exakt ett år sedan.

Björnlandets nationalpark
Björnlandets nationalpark

Björnlandets nationalpark ligger i Åsele lappmark och är en storslagen vildmark med en av landets mest värdefulla urskogar. Anledningen att jag hamnade där är att nationalparken gränsar till mina gamla hemtrakter (Örnsköldsviks kommun, Ångermanland) som jag besöker med jämna mellanrum.

Angsjökojan i Björnlandets nationalpark
Angsjökojan i Björnlandets nationalpark

Jag hade kört ungefär 90 mil och kom fram på eftermiddagen. Eftersom det var i november mörknade det tidigt, så jag och X parkerade våra bilar vid entré Angsjö och gick bara den korta biten till Angsjökojan (cirka 1 km) där vi hade tänkt övernatta den första dagen. Vi hade tur att kojan var ledig när vi kom fram dit. Det var 14 minusgrader ute, så vi gjorde snabbt upp eld i kaminen både för värmens skull och för att kunna laga lite middag. Som vanligt blir jag väldigt trött efter mina långkörningar, och den härliga värmen från kaminen gjorde mig inte piggare. När jag gick och la mig  efter maten passade X på att ta med sig hundarna ut och fota det fantastiska månskenet – som jag alltså missade totalt.

Angsjöstugan på kvällen
Angsjöstugan på kvällen

 

Under natten hade isen lagt sig
Under natten hade isen lagt sig – och jag fick för första gången höra is råma

Vi, inklusive hundarna, är morgonpigga, så vi gav oss ut redan innan det ljusnat och hann gå både Urskogsrundan (2,6 kilometer, beräknad tidsåtgång 1 timme) och Guldbäcksleden (7 kilometer och beräknat tidsåtgång 3 timmar) före vår egentliga frukost. Jag njöt av urskog, stora stenblock, hängande lav på träden. Tystnaden och sällskapet. Men jag var ordentligt hungrig när vi kom tillbaka till kojan. Som tur var hade jag med mig lite nödproviant i fickan, annars finns risk att jag blivit… citat från min 12-åriga dotter.. “sur som ett ilsket vildsvin”.

Stora stenblock finns det gott om i Björnlandets nationalpark
Stora stenblock finns det gott om i Björnlandets nationalpark

Efter att vi ätit ordentligt och packat om begav vi oss iväg mot Svärmorskojan lite längre in i nationalparken. Dit gick vi via svärmorsleden som är 12 kilometer och beräknas ta 6-8 timmar att gå. Jag kan säga att jag var som i extas hela vägen. De vackra gamla tallarna, de hänglavsdraperade gransumpskogarna och de tydliga spåren av skogsbränder gör Björnlandet till en fantastiskt vacker, spännande och lärorik plats att vandra på.

 

En och annan utsiktspunkt bjuder Björnlandets nationalpark på
En och annan utsiktspunkt bjuder nationalparken på

 

En del av svärmorsleden
En del av svärmorsleden

 

Längs svärmorsleden
Längs svärmorsleden

 

Mera längs svärmorsleden
Mera längs svärmorsleden

Det var en bister dag och lätt snö föll medan det blåste snålt. Temperaturen låg på mellan 12 och 14 minusgrader. När vi kom nerför berget och såg Svärmorskojan var det ren och skär glädje. Jag längtade efter att få komma in och värma mina händer. Vi började nästan skratta när vi upptäckte att temperaturen inne i stugan var 7 minusgrader. Men vi fann på råd. X gjorde upp eld i vedspisen och sedan grillade vi direkt i den.

I båda kojorna finns två våningssängar med filtar och kuddar. Det är gratis att sova i kojorna, men man kan inte boka dem så man får samsas om det kommer fler vandrare. För mig som är rätt frusen av mig var det skönt att det gick hyfsat snabbt att få upp värme i kojorna när man eldade eller lagade mat. Men de kyldes också ut snabbt när man inte eldade (men då var det som sagt drygt 10 minusgrader ute). Strax efter klockan 15 började det skymma så det blev mycket tid till prat och mat under kvällen. Dagen efter fortsatte vi svärmorsleden tillbaka ner mot Angsjökojan och jag njöt av de sista timmarna i det knäpptysta, snöiga sagolandskapet.

Här går jag
Här går jag

 

Lite brant lutning bredvid leden
Lite brant lutning bredvid leden när man är på väg ner mot Angsjön

Det som jag slogs av under de två dagarna i Björnlandets nationalpark var vildmarkskänslan som var i det närmaste total. Allt var knäpptyst. Mobilen hade ingen mottagning. Vi korsade inte en enda väg, inte ens en skogsväg. Det var bara vi, hundarna och naturen. Tiden och omvärlden blev rätt oviktiga.

Hit kommer jag igen
Hit kommer jag igen

 

Området lockar till att gå off-road, och jag vill definitivt tillbaka till Björnlandets nationalpark. Jag blev inte klar med den. Jag vill gärna utforska nationalparken från Entré Häggsjö, och kanske under en annan årstid än början av vintern för att även få uppleva andra sidor av parken.

Morgon i Björnlandets nationalpark
Morgon i Björnlandets nationalpark

För dig som vill veta mer om Björnlandets nationalpark

Länk till Länsstyrelsens information om Björnlandets nationalpark

Andra blogginlägg från närområdet

Länk till inlägg från vandringar och utflykter i Ångermanland

 

Märkt , , , ,

5 kommentarer till “Björnlandets nationalpark

  1. Blir som alltid såå inspirerad att packa ryggsäcken och ge mig iväg på nya äventyr!

    1. Vad väntar du på? 🙂

      1. Jag väntar på en efterlängtad semester i samband med julen. Då ska de minsann vandras.
        Innan dess får de bli vad som kan hinnas med på helger och korta arbetsdagar.

          -  
  2. Det där låter som ett intressant område. Och vilka härliga bilder, wow.

    1. Ingegerd, det är det verkligen! Såg du länkarna sist i inlägget? Naturreservaten “Vändåtberget”, “Stockholmsgata”, “Trolltjärn” och “Kålhuvudet” ligger alla inom en timme från nationalparken, så man kan lätt vara i området ett antal dagar. Jag brukar köra till Örnsköldsvik och sedan mot Björna (4 mil från stan) och därifrån vidare inåt landet. Då ligger flera av reservaten längs vägen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.