Häromdagen gick jag en liten sväng med hundarna i två naturreservat i Broddetorp, Gullängen och Ruskela källa (se blogginlägg från den lilla turen). Då passerade jag en skylt där det stod ”Brunnhemsleden” och kände min gamla nyfikenhet vakna till liv – den nyfikenhet som fick mig att skapa den här bloggen för snart 6 år sedan. Därför kom jag tillbaka någon dag senare för att svänga in på stigen och pröva den 10 kilometer långa rundslingan.

Start och mål möjligt på flera ställen

Brunnhemsleden startar och slutar vid Albionstugan som ligger mitt emellan Stenstorp och Broddetorp i Falköpings kommun. Därifrån utgår även ett elljusspår på 2,8 kilometer och en rundslinga på 5 kilometer. Leden är markerad med gröna skyltar med vita pilar på, och mycket välmarkerad. Jag läste någonstans att leden rustades upp under 2023.

Själv utgick jag från parkeringen vid Ruskela källa, och fick inleda med att gå genom gammal granskog där marken var täckt av mossa och harsyra (till och med nu i december).

Motionsspår eller vandringsled?

Därefter ledde stigen oss uppför Brunnhemsberget medan vi korsade ett hygge. Om det inte hade varit så dimmigt skulle jag haft fina vyer framför mig ner mot Hornborgasjön. Jag slogs snabbt av tanken att detta inte kändes som enbart ett motionsspår. Bitvis var det väldigt vacker natur runt oss, även att vi då och då även passerade hyggen som detta första.

Runt en kilometer går man längs en grusväg. Där har Brunnhemsleden dragits om eftersom marken var för blöt där den gått innan. För övrigt går man på skogsstig och skogsväg hela vägen. Om man jämför med vissa platser i området som kan skryta med kullar och dalar täckta av körsbärsträd till exempel är det kanske inte så spektakulärt, men jag tyckte om den här rundan. Dessutom är det alltid härligt att hitta rundslingor som det är lite ”längd” på.

Positivt överraskad – vilken variation

Eftersom varken jag eller Teddy hade någon aning om vad som väntade oss längs leden var det med stor förtjusning vi mötte den varierade naturen. Det var äldre granskog, ädellövskog, rasbranter (Nycklafallet), gamla stenmurar, den gamla offerkällan Ruskela Källa, stora stenblock och Kullostenen.

Variationen gjorde mig positivt överraskad, och det var med lätta steg vi tog oss fram trots att det småregnade en del av turen. Att gå runt hela leden tog oss drygt 2,5 timmar, men då la vi en del tid på nosande och grävande också. Och en massa vilt fanns det också att dofta på – om man är hund.

Fakta om Brunnhemsleden

Brunnhemsleden är en 10 kilometer lång rundslinga som går främst genom skog av olika typer. Leden går upp- och nerför Brunnhemsberget som är ett av de 15 platåbergen i Platåbergens Geopark. Egentligen är det nog tänkt som ett motionsspår, men för mig och Teddy var detta en helt perfekt runda. Du kan läsa mer om leden i en fin pdf som Falköpings kommun har tagit fram.

Är du nyfiken på området kring Hornborgasjön kan du hitta fler tips här i bloggen.

Inlägget Brunnhemsleden, rundslinga 10 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Det är få saker som gör sådant intryck på mig som mäktig natur. Eller platser som påminner om svunna tider och dem som levde då. I helgen fick jag vara med om en spännande upplevelse som uppfyllde båda dessa kriterier. Nämligen att gå en guidad visning i Qvarnstensgruvan i Lugnås – Europas enda kvarnstensgruva som är öppen för publik.

Ljuvligt vacker stig att gå fram till Qvarnstensgruvan

Parkeringen ligger ungefär 700 meter från själva Qvarnstensgruvan. Stigen därifrån var en av de vackraste jag gått på. Det syntes att marken nyligen varit täckt av vitsippor. Nu grönskade det av ormbunkar av olika slag. Dessutom nådde doften av ramslök fram till oss och det fanns gott om gamla sittbänkar utplacerade i skogen en bit från stigen. Sammantaget gav detta ett oerhört lugnt intryck. Att cisterciensermunkar kom hit redan på 1100-talet för att undersöka om platsen passade för ett kloster förvånar mig inte alls.

Vår guide Pia är oerhört engagerad

Pia, som även är en av delägarna till STF Lugnåsberget Ekohotell (där vi sov när vi vandrat etapp 7 av Biosfärleden – länk till mitt inlägg), var vår guide under visningen. Och hon var så otroligt engagerad och kunnig att denna guidning blev ett minne för livet. Redan innan vi kom in berättade hon uppbragt att det var kvinnorna och barnen som fick bära ut allt ”skräp” som männen högg bort när de tillverkade kvarnstenarna. I sina förkläden.

Guidningen inne i Qvarnstensgruvan

Pia berättar att det finns ungefär 600 dagbrott och 55 gruvor i området. Men den vi går in i är den enda som är öppen för besök. Vatten droppar från taket och stöttor säkrar så att taket inte ska rasa in på oss. Det känns skönt att ha fått låna en hjälm. Även när jag tänker på alla fladdermöss som bor här.

Det var fantastiskt att lyssna till guidens berättelse om det mödosamma arbetet i gamla tider. Vilket slitigt liv de levde, både män, kvinnor och barn. Dessutom dog många före 30-årsåldern på grund av allt stendamm de andades in. Vi fick också lära oss att det tog ungefär två veckor att hacka ut en kvarnsten. Och hur känsligt momentet att få loss den ur berget var. Förutom allt annat spännande som Pia berättade och visade för oss.

Gå gärna på en visning

Visserligen skulle jag kunna berätta en massa fakta och anekdoter, för detta var en oerhört fascinerande visning. Men jag ser hellre att du själv åker dit och stöttar föreningen som driver verksamheten genom att gå på en visning (det kostar 100:- för vuxna och 40:- för barn), köpa lite fika i deras café eller bli medlem i föreningen. Så får du all information direkt från källan.

När du besöker gruvan kan du pröva på ett av de smarta verktygen som man använde för att få ut kvarnstenarna ur gruvan: En krafta. Tack vare den kunde man förvånansvärt lätt få ut stenarna som vägde mellan 1 och 2 ton. På bilden ser du en liten sten som väger ungefär 100 kilo, men den kan till och med en skolflicka förflytta enkelt genom att snurra på ”pinnen”.

Vandring i Qvarnstensgruvans naturreservat

Området kring Qvarnstensgruvan är ett naturreservat. Och det ingår både i Platåbergens Geopark och Biosfärområdet Vänerskärgården med Kinnekulle. Här finns goda förutsättningar för dig som vill vandra. Förutom den vackra stigen mellan gruvan och parkeringen (700 meter) håller Länsstyrelsen på att skapa nya stigar inne i själva naturreservatet. Bland annat i området strax ovanför gruvan där ramslöken trängdes mellan buskarna och på ängarna när vi var där. Dessutom går etapp 8 av Biosfärleden (länk till etappens informationssida), och pilgrimsleden, rakt igenom området.

Kvarnstensgruvans naturreservat är oerhört vackert. Både naturen i sig och de gamla byggnaderna som står i det. Jag är oerhört glad att jag tack vare vandringen på Biosfärleden hörde talas om Qvarnstensgruvan. Detta är ett ställe jag verkligen kan rekommendera. Det är som att gå in i en annan värld. Och man kommer ut fascinerad och med en massa kunskap man inte hade när man gick in. Besök dem!

För dig som vill veta mer

Lugnås är beläget i Mariestads kommun, Västergötland. Mer information om hur du hittar hit finns på gruvans webbplats (se länk här nedanför).
– Läs mitt inlägg om etapp 8 på Biosfärleden
– Länk till Qvarnstensgruvan i Lugnås, Minnesfjället

Inlägget Qvarnstensgruvan i Lugnås – spännande plats dök först upp på Hemomkringvandring.

För en blomnörd som jag var det inte helt smärtfritt att vistas en helg på Kinnekulle – utan att ha möjlighet att leta upp, njuta av och fota blommor. Men jag fick i alla fall chansen att besöka Munkängarna naturreservat en stund medan de andra fiskade vid stenbrottet bara någon kilometer bort. Munkängarna är mest känt för all sin ramslök och jag har sett otaliga vackra bilder därifrån genom åren.

Ramslökens grönska täckte marken i Munkängana

Även att solen lyste klart just denna dag så var det ingen riktig vårkänsla för övrigt. Marken var fortfarande höstig i färgerna. Men när jag, dottern och hennes kompis gick från parkeringen och in i Munkängarna naturreservatet blev världen plötsligt helt grön! Marken var full av ramslöksblad – så långt ögat kunde nå. Och luften var fylld av dess karaktäristiska doft.

Eftersom vi bara hade en timme på oss bestämde vi oss för att gå åt olika håll. Jag ville fota växter och tonåringarna ville mest bara gå och prata. Att gå på de breda och vältrampade stigarna/vägarna i Munkängarna var som att gå i en sagovärld. Trots att ramslöken inte blommar än på ett tag. De höga, ståtliga träden. Den gröna blom-mattan. Det dramatiska platåberget bortom träden.

Inte ENBART ramslök

Jag skulle vilja säga att jag tog tillvara på min timme i Munkängarna på absolut bästa sätt. Där jag strosade fram lät jag alla intryck skölja över mig. Färgerna, ljuset, dofterna. Förutom alla ramslöksblad såg jag en hel del blåsippor vid bergets fot, och även lite skogsbingel.

Min dotter skickade SMS efter SMS med foton. Och det enda ord som stod i meddelandena var: GRÖNT! Jag förstår verkligen hennes fascination – och gladdes väldigt över att även hon fick ut något av besöket i naturreservatet. För egen del visste jag redan innan att jag skulle älska Munkängarna. Men nu när jag varit där vet jag ju hur otroligt vackert det är – och känner att jag bara måste åka dit igen. Fast lite senare på våren så att jag får se ännu fler blommor.

Dessutom blir jag otroligt sugen på att gå Kinnekulleleden som bland annat går genom detta vackra naturreservat.

Länkar till alla våra utflykter på denna weekendresa

• Falbygdens Osteria
• Trandansen Hornborgasjön
• Lundsbrunn Resort & Spa – min port till Kinnekulle
• Sörboleden, Lundsbrunn
• Oljekoken i Gössäter, Kinnekulle
• Stenbrottet, Kinnekulle
• Munkängarna naturreservat, Kinnekulle
• Martorpsfallet, Västerplana naturreservat, Kinnekulle

Den här helgen valde vi att unna hela familjen (inklusive hundarna) påsklovslyx. Därför sov vi varken i tält eller vindskydd. Istället bodde vi på Lundsbrunn Resort & Spa, där vi hade bokat spa och vandringspaket. Smidigt att få med mackor och kaffe i ryggsäcken till vandrings/utflyktslunchen. Och framför allt lyxigt god mat vid kvällarnas 3-rätters. Se mer i respektive blogginlägg.

Inlägget Munkängarna naturreservat, Kinnekulle dök först upp på Hemomkringvandring.

Efter att vi hade varit vid oljekoken i Gössäter i lördags, fortsatte vi till ett av de mest kända ställena på Kinnekulle: Stenbrottet i Hällekis. Jag hade sett många bilder därifrån och fängslades av de höga bergväggarna och stenlagrens färgskiftningar. När jag dessutom läste att man kan fiska i dammen som är anlagd på täktbottnen insåg jag att detta var ett solklart utflyktsmål för vår familj.

När vi svängde in på parkeringen efter bilresan (som tog mindre än 10 minuter) häpnade jag över de mäktiga bergväggarna. Lager på lager på lager av kalksten i en massa vackra grå, bruna och röda nyanser. Allt var helt sagolikt – inte ens vädret hade kunnat vara bättre. Himlen var klarblå, och dammen i stenbrottet glittrade turkos i solljuset.

Fiske i stenbrottet

Tonåringarna slängde sig ur bilen och gick i förväg för att hitta ett bra ställe att fiska på.* Vi andra kom efter med hundarna och lite mera packning. Själv är jag inte så intresserad av att fiska, men det var ändå roligt att vara med och se dem komma igång. Dottern instruerade sin kompis som inte fiskat så mycket. Bonussonen som fiskat sedan barnsben däremot kom igång snabbt.

* Fiskekort krävs för alla över 14 år. Mer information hittar du på iFiske / Hällekis Båtklubbs webb. Där kan du också köpa ditt fiskekort.

Vandringsstig med hänförande utsikt

Efter att ha sett så att alla kom igång med fisket tog jag med mig valpen Balder för att gå stigen som följer stenbrottets kant. Till min förvåning följde även dottern och hennes kompis med oss.

Utsikten över detta mini-Grand Canyon var verkligen magnifik. Inte undra på att det blev många stopp för att titta och fota innan tonåringarna vek av från stigen ner mot dammen för att fortsätta fiska. Balder och jag fortsatte i sakta mak. Han var lite som tjuren Ferdinand….

Helt plötsligt spetsade han öronen och reste sig ivrigt. Anledningen till det visade sig några sekunder senare – min sambo och hunden Wilma kom klättrande uppför slänten mot stigen. Vi fick en lugn stund tillsammans, och vi passade på att beundra utsikten och njöt av både stenbrottet, dammen och att kunna se ut långt över Vänern.

Till slut insåg vi att tiden sprungit iväg och att det var läge att gå tillbaka till ungdomarna för lite lunch.

Lunchpaket från hotellet – vilka lyxlirare vi är

Eftersom vi är vana vid att laga vår egen mat när vi är ute kändes det extra lyxigt med lunchpaketen som hotellet skickade med oss. Vi fick varsin ryggsäck, varsin macka och två termosar – och vi fick behålla alltihop. Allt var väldigt gott, precis som övrig mat därifrån (Lundsbrunn Resort & Spa). Det blev en skön stund då vi satt ner tillsammans allihop.

Min plan att gå hela stigen runt stenbrottet gick inte i lås eftersom Balder var så långsam. På det stora hela var det mycket som jag skulle gjort annorlunda om jag varit där ensam, eller med Lars. Men att få ha med barnen ut är värt oerhört mycket, så jag anpassade mig mer än gärna denna dag. Fyra timmar spenderade vi i detta superhärliga stenbrott innan vi gick till bilen för nästa utflyktsmål; Martorpsfallet.

Länkar till alla våra utflykter på denna weekendresa

• Falbygdens Osteria
• Trandansen Hornborgasjön
• Lundsbrunn Resort & Spa – min port till Kinnekulle
• Sörboleden, Lundsbrunn
• Oljekoken i Gössäter, Kinnekulle
• Stenbrottet, Kinnekulle
• Munkängarna naturreservat, Kinnekulle
• Martorpsfallet, Västerplana naturreservat, Kinnekulle

Den här helgen valde vi att unna hela familjen (inklusive hundarna) påsklovslyx. Därför sov vi varken i tält eller vindskydd. Istället bodde vi på Lundsbrunn Resort & Spa, där vi hade bokat spa och vandringspaket. Smidigt att få med mackor och kaffe i ryggsäcken till vandrings/utflyktslunchen. Och framför allt lyxigt god mat vid kvällarnas 3-rätters. Se mer i respektive blogginlägg.

Inlägget Stenbrottet – ett mini-Grand Canyon på Kinnekulle dök först upp på Hemomkringvandring.

I helgen nosade vi lite på vad Kinnekulle har att erbjuda. Egentligen skulle jag kunnat tillbringa en hel helg krypande runt med kameran i högsta hugg på jakt efter blommor men… Eftersom tonåringarna var med fick jag försöka göra det hela lite mer spännande. Först ut blev då oljekoken i Gössäter.

Hotellfrukost före dagens upptäcktsfärd

Innan vi lämnade Lundsbrunn Resort & Spa för dagens upptäcktsfärd åt vi en väl tilltagen hotellfrukost i restaurangen. Dessutom fick vi med oss varsin ryggsäck laddad med kaffe/choklad-termos och en landgång med köttbullar och rödbetssallad. Supersmidigt att ha bo med vandringspaket när sådant ingår. Lite skillnad från våra tältnätter (som vi också älskar förstås).

Oljekoken – lite utanför ”turiststråket”

Personligen tycker jag att det är roligt att hitta besöksmål man inte kommer till via de mest upptrampade stigarna. De där ställena som inte ”alla andra” har varit vid. Dagens första stopp skulle bli vid precis ett sådant ställe. Nämligen oljekoken i Gössäter. Det tog bara runt 20 minuter med bilen på vägar genom ett charmigt Kinnekulle-landskap. Vi körde förbi vackra gårdar, åar, och lövskogsklädda kullar. Trots att oljekoken ligger på en ytterst smal grusväg var det lätt att dit med hjälp av Google Maps.

Både de tre tonåringarna och vi vuxna var förväntansfulla och tyckte att det skulle bli spännande att få se de gamla husresterna. Lite orolig var jag dock att vi inte skulle hitta dem när vi kom fram. Jag visste nämligen inte riktigt hur långt det skulle vara att gå. Men det skulle visa sig att det inte fanns något skäl till oro. Redan när vi parkerade bilen längs den lilla grusvägen skymtade vi betongblock mellan träden.

Som en stor lekpark – för vissa

Att gå den lilla stigen ner mot den vattenfyllda ruinen tog oss inte mer än en minut. Eftersom jag är väldigt förtjust i gamla platser (här försökte man utvinna olja ur alunskiffer i slutet av 1800-talet) började jag vördnadsfullt gå runt byggnaden och försiktigt kika in genom alla portar och prång. Men luften fylldes snart av skratt och rop. Till min förskräckelse såg jag att både tonåringar och sambo var uppe och balanserade på murarna. När jag påminde om att det enda som fanns nedanför de höga väggarna var ett tunt lager vatten och sten så klättrade faktiskt alla ner. Innan jag hann fota dem. Utom det stora ”barnet” som poserade villigt och glatt i resterna av oljekoken.

Trots att inte löven slagit ut ännu var platsen mycket vacker och omgavs av en känsla av mystik. Jag tycker att det är oerhört sorgligt att den man som ägde den stora gården och stenhuggeriet, trots alla sina efterforskningar gick i konkurs och blev utblottad av sin satsning. Han hade rätt i att man kunde utvinna mycket olja ur alunskiffret, men man kom inte på något bra sätt att rena den på.

Oavsett anledning till att dessa ruiner står kvar där mitt i skogen så var det ett lyckat utflyktsmål för oss. Vi åkte sedan vidare mot Stenbrottet i Kinnekulle. En biltur på knappt 10 minuter.

Länkar till alla våra utflykter på denna weekendresa

• Falbygdens Osteria
• Trandansen Hornborgasjön
• Lundsbrunn Resort & Spa – min port till Kinnekulle
• Sörboleden, Lundsbrunn
• Oljekoken i Gössäter, Kinnekulle
• Stenbrottet, Kinnekulle
• Munkängarna naturreservat, Kinnekulle
• Martorpsfallet, Västerplana naturreservat, Kinnekulle

Den här helgen valde vi att unna hela familjen (inklusive hundarna) påsklovslyx. Därför sov vi varken i tält eller vindskydd. Istället bodde vi på Lundsbrunn Resort & Spa, där vi hade bokat spa och vandringspaket. Smidigt att få med mackor och kaffe i ryggsäcken till vandrings/utflyktslunchen. Och framför allt lyxigt god mat vid kvällarnas 3-rätters. Se mer i respektive blogginlägg.

Inlägget Oljekoken i Gössäter, Kinnekulle dök först upp på Hemomkringvandring.