I ungefär ett år har jag sagt till min sambo att jag skulle vilja sova i grottor på nyår. Vi hade några ganska närliggande grottor i åtanke, men ändrade oss när vi upptäckte de häftiga grottorna på Hunneberg på webben.

Jag hade som vanligt läst på och hade tagit reda på att grottorna skulle ligga mitt emot Västra Tunhems kyrka. På vägen dit passerade vi Byklevsfallet (vilket vi sedan upptäckte var en omväg). Men det var fint där, och betydligt mer vatten än vid vårt besök i november.

Vi parkerade vid kyrkan och bytte om till gummistövlar. På bilder och filmer hade vi sett att det brukar vara vatten i grottorna. Min sambo Lars hade knähöga stövlar medan jag själv hade lite lägre skaft vilket skulle visa sig innebära en viss nackdel för mig.

Inne i grottan var det nämligen rejält med vatten. Jag chansade ändå på att regnbyxorna skulle hålla tätt mot stövlarna, vilket var dumt gjort. Jag blev blöt och iskall om fötterna rätt snabbt. Dessutom visade det sig att det inte fanns någon torr plats i grottan där vi kunde sova, så vi gick tillbaka till bilen där jag drog av stövlarna och bytte till torra strumpor och vandringskängor. På kartan såg vi att det verkade finnas grottor en bit längre fram också så vi rullade sakta iväg genom det lilla samhället. Längs vägen kom ett äldre par gående, så vi stannade till och fick utförliga tips från dem. Bilen parkerade vi därefter en kilometer fram vid Nygårdspark.

Vi följde ”Kyrkstigen” som utgår från parkeringen. Stigen följer dalen nedanför Hunnebergs rasbranter och är mycket vacker. Bokskog, gamla mossiga stenar och stammar, och bergets dramatiska silhuett är ständigt närvarande. Vi vek av stigen och hittade snart en spännande grotta att utforska. Vatten droppade på många ställen, men Lars hittade en relativt plan yta, relativt nära en ingång, där det dessutom var torrt, och vi bestämde oss för att detta fick bli vår sovplats.

Efter att ha gjort oss hemmastadda genom att placera ut lite marschaller runt oss (som vi givetvis tog med oss hem efteråt), och lagt ut liggunderlagen för att ha att sitta på, var det dags för middag. Vi hade med oss tjälknöl tillagad av älg, och till det kokade Lars vatten till pulvermos som vi kryddade till. Det blev en supergod middag. Och det kändes mäktigt att äta den i en sådan speciell miljö – en grotta i ett berg.

Vi gick på en liten upptäcktsfärd och insåg att vi hamnat i en stor grotta. Lars filmade den när han gick igenom (jag fastnade längs vägen eftersom jag kände behovet att stanna och fota vackra detaljer) och det tog nästan 6 minuter att gå igenom den. Och då gick han ändå bara huvudtunneln.

Utan pannlampor hade det inte varit möjligt att gå in i vår grotta. Vi hade varsin pannlampa på huvudet, hade med en extra lampa och dessutom power bank så att vi kunde ladda, vilket det blev behov av frampå kvällen. Dessutom blev det dags att göra i ordning vår sovplats.

Det var en lite märklig känsla att krypa ner i sovsäcken inne i grottan. Allt var knäpptyst förutom droppandet från taket. Mörkret var verkligen kompakt så fort man kom utanför marschallernas räckvidd. Tanken var att vi skulle ligga och prata en stund, men jag somnade som en stock. Totalt avslappnad i miljön. Jag tyckte att det var lite kylslaget, men Lars (som svettades så att han fick ta av understället mitt i natten) hävdade att det var otroligt varmt i grottan. Med tanke på att inget dagsljus nådde in till oss var det lite svårt att avgöra om det var natt eller morgon när jag vaknade, men efter en titt på klockan såg jag att det var okej att smyga sig upp. Klockan var 08.

Vi åt lite frukost och packade ihop våra saker. Tittade efter så att vi inte lämnat kvar några spår efter oss. Sedan tackade vi grottan och sa hejdå. Efter att ha lämnat våra ryggsäckar i bilen valde vi att gå tillbaka och utforska några fler av de grottor som finns i området.

Det fanns grunda grottor som bara bestod av ett rum, det fanns flera grottor/gruvgångar som gick längsmed berget och hade flera ingångar och en massa pelare så att de nästan såg ut som klosterruiner, det fanns grottor som delade sig i flera gångar. En del var fina och i en del såg man att det rasat inuti.

Vi avslutade vårt äventyr med att köra till Skäktefallet/Brudslöjan (se blogginlägg från vårt förra besök där) – en bilfärd på drygt 10 minuter.

Och det var sååå värt det! Liksom att förverkliga drömmen om att sova i grottor. Vilka härliga intryck och minnen vi fick med oss från detta äventyr!

För dig som vill veta mer

Viktigt om du ska besöka grottor

Tänk på att alltid vara försiktig med tanke på rasrisken. Det är också viktigt att du har med dig minst en extra pannlampa eller ficklampa. Ha ordentliga skor på fötterna – det kan vara blött. Och.. meddela alltid någon vart du ska ta vägen och när du förväntas vara tillbaka – om du skulle råka ut för något.

Så här hittar du hit

• Länk till karta där du även kan få vägbeskrivning

Parkeringsplatser finns både i korsningen vid Nygårdspark och en liten bit in längs vägen, på vänster sida. Följ sedan Kyrkvägen. Berget har du då till höger om dig, i bokskogen, och en bit fram kan du skymta grottorna vid bergets fot. Vid några ställen går stigar upp och vi rekommenderar stigen som efter runt 300-400 meter går upp vid några fikabord. Grottorna där fanns det inga ras i, och de passar för familjer. Den första delen av Kyrkvägen är tillgänglighetsanpassad, men det går inte att ta sig upp till själva grottorna med till exempel barnvagn.

Inlägget Äventyr i grottor med middag och övernattning dök först upp på Hemomkringvandring.

Vid några tillfällen hade jag sett fantastiska vattenfallsbilder från Skäktefallet (också kallat Brudslöjan) i mitt instagramflöde. De bilderna gjorde mig riktigt nyfiken eftersom vi är förtjusta i vattenfall, så jag kände att detta skulle kunna vara ett perfekt utflyktsmål för hela familjen.

Vackra Skäktefallet (Brudslöjan)

I lördags bar det av, men vi vuxna fick åka själva eftersom tonåringarna i sista sekunden bestämde sig för att stanna hemma. Bilfärden till Halleberg gick smidigt och tog oss strax över en timme. Från parkeringen var det bara några hundra meter längs en lättpromenerad skogsväg fram till Skäktefallet. Marken runt oss var täckt av höstlöv i alla färger, och framför oss såg vi den mäktiga bergväggen som bäcken kastar sig ut över i det vackra vattenfallet.

En liten bit från vattenfallets fot, med fin utsikt mot fallet, finns två bord med bänkar och jag har svårt att tänka mig en bättre plats för en picknick med familjen. Alldeles bredvid finns en bro som leder över bäcken. Tack vare den kan man gå en rundslinga parkering-vattenfall-parkering. Jag skulle gissa på att den är max 800 meter att gå.

Självklart var vårt mål först och främst att få att se och njuta av vattenfallet, men alla som följt bloggen ett tag vet nog att både jag och min sambo även tycker om att fotografera. När vi kom dit var en barnfamilj på plats, så då fick vi uppföra oss ordentligt och hålla oss på behörigt avstånd från vattenfallet, men så snart de gick vidare började min sambo gå ut på de hala klippblocken, och även att klättra uppåt i fallet, trots mina högljudda invändningar.

Tack och lov kom han ner helskinnad efter sina små utflykter. Berget som vattnet kastar sig utför är brant. Dånet från vattenfallet omgav oss och jag hade svårt att ens höra min egen röst. Vatten yrde i luften och kläderna var lika blöta som efter en regnskur. Trots gråvädret var Skäktefallet oerhört vackert och jag kan förstå varför det ibland kallas för Brudslöjan. När men tittade på vattnet från sidan gav alla de små fallen samma böljande intryck som en brudslöja. Jag såg för min inre syn hur ofantligt vackert detta vattenfall måste vara när vattnet stelnat i ett ishölje. Eller när det forsar fram i vårgrönskan. Denna plats måste vi helt enkelt besöka fler gånger – det var vi överens om.

Byklevsfallet

Så sent som samma morgon som vi åkte till vattenfallet fick jag reda på att det fanns ytterligare ett fall i området, Byklevsfallet. Visserligen hade vi redan spenderat någon timme vid Skäktefallet, men när det inte är mer än 7 kilometer till nästa vattenfall vore det dumt att inte göra en avstickare dit också. Byklevsfallet ligger alldeles intill bilvägen på grannberget Hunneberg och det var lätt att hitta dit.

Jag tror att vi lyckades komma dit exakt rätt dag för att att få se årets vackraste höstfäger runt Byklevsfallet. Det var inte långt att gå, men inte så tillgängligt om man ville komma närmare än att stå på vägbron och titta. Vi följde en smal, hal stig längs åns kant och förundrades av de vackra träden och vattnet som föll nerför flera fall i bakgrunden.

Fallhöjden ska vara ungefär 25 meter, men det är svårt att fånga med en mobilkamera Vi stannade inte lika länge vid detta fall, men vi fick med oss många skratt och fina minnen även härifrån. Med största sannolikhet kommer vi att besöka båda fallen, och även fler intressanta platser i närheten, inom några månader.

För dig som vill veta mer om Skäktefallet och Byklevsfallet

Skäktefallet, som också kallas Brudslöjan, ligger i Vänersborgs kommun, Västra Götalands län. Här kan du ta fram en vägbeskrivning till Skäktefallet från valfri punkt)

Länk till Länsstyrelsens information om naturreservatet Halle- Hunnebergs platåer där båda vattenfallen finns

Pinsamt nog fick jag från en av mina följare på Instagram i efterhand reda på att vattenfallen Skäktefallet och Byklevsfallet ligger i en Ekopark – Halleberg och Hunneberg (se länk). Där finns en mängd sevärdheter som vi helt missade när vi var där.

Länkar till några andra inlägg om vattenfall

• Stalpets vattenfall, Aneby
• Vattenfallsdusch på hemmaplan, Ale
• Slereboåns dalgång, Risveden
• Målsånnaleden – Stalpets vattenfall – fallosstenen, Aneby
• Utflykt till Hassafall, Jönköping
• Utladalen och Vettisfossen – Jotunheimen
• Favorit i repris – Slereboån i Risveden
• Husebyleden och bokskogen Uggletofta, Orust

[instagram-feed feed=10]

Inlägget Vattenfall x 2 – Skäktefallet och Byklevsfallet dök först upp på Hemomkringvandring.