När Göran skulle planera födelsedagsfirande för sin syster Åsa var det Tjörn han valde att visa för sin familj från Dalarna. Eftersom han haft någon med lite lokalkännedom (pekar på mig själv) som släpat runt honom på ön hade han en del idéer.

Boende och middag på Tjörns Havspensionat

Här på Tjörn finns många fina boenden, men vi fastnade för Tjörns Havspensionat här i Rönnäng när vi skulle boka rum. Det är ett hotell/en restaurang som jag går förbi flera gånger i veckan på mina kvällsturer. Min enda erfarenhet av dem var att jag ätit julbord där med jobbet (troligen det bästa julbord jag ätit), och jag hade för övrigt bara hört gott om dem.

Det fanns många olika rumstyper att välja mellan, allt från enkla till sviter med havsutsikt. Göran bokade den lilla grindstugan för sina systrar och deras män –  liten, men mysig.

På fredagskvällen anlände Ulla och hennes man Rolle strax innan Göran och hans mamma Lisa dök upp. Alla var hungriga efter resan, så vi gick direkt upp till restaurangen och det bokade bordet.

Mitt intryck av pensionatet blev ännu bättre efter den här kvällen. Först och främst fick Silver följa med, och det är ju alltid trevligt. Dessutom var torskryggen vi fick otroligt vällagad, och vi var alla väldigt nöjda. Utsikten mot havet, den mysiga inredningen och den trevliga personalen var ytterligare bonusar.

Födelsedagsbarnet anlände i solnedgången

Efter middagen åkte vi till Skärhamn i förhoppningen om att få se lite solnedgång. Under den korta bilfärden hade vi kontakt med födelsedagsbarnet Åsa och hennes man Leif. De hade passerat Tjörnbron, och fick instruktioner om vart de skulle köra för att möta upp oss.

Visserligen gick solen ner i de enda moln vi sett på hela dagen, men det blev en fin stund när alla syskonen var på samma plats (och mamman).  Hunden Silver visste knappt till sig i sin iver när det var så många människor som hon tycker om som var där samtidigt.

Vi avslutade kvällen med en liten tur ut till Klädesholmen för att visa upp det pittoreska kustsamhället.

Frukost på min terrass

För min del startade lördagsmorgonen ganska hektiskt, eftersom jag hade föreslagit att vi skulle äta frukost hemma hos mig. Jag bor i en lägenhet på 38 kvadrat, och vi skulle vara 7 personer. Tack och lov var vädret lika strålande som på fredagen, så vi kunde sitta ute på min terrass.

Efter äggkokande, baconstekande, grönsaksskärande, bord-och-stol-bärande och allmänt frukostfix så blev det en trevlig frukoststund.

Födelsedagsfirande på Dyrön

Om man bara har ett dygn på sig att visa upp Tjörn måste man välja det gôttaste. Behöver man dessutom ta hänsyn till att inte alla är pigga, raska och rörliga som 20-åringar får man tänka till lite. Som så många gånger tidigare landade jag i att ta med hela gänget ut till Dyrön som ligger precis utanför ”mitt” samhälle. Den största utmaningen den här gången var att få med oss Lisa, 86 år, på de aktiviteter vi hade bokat in.

Samhällsföreningen kom med en golfbil

Vid flera av mina besök på Dyrön har jag hamnat i fina samtal med personer som är aktiva i Dyröns Samhällsförening. Därför testade jag att kontakta dem för att se om de kunde hjälpa till. Och vilket fantastiskt svar jag fick!

Om vi bara meddelade vilken färja vi anlände med så skulle någon hämta Lisa med golfbil och köra henne till våffelcaféet. Men inte nog med det visade det sig. Chauffören Bertil, en riktig gentleman, körde även Lisa nästan ända fram till bastun när vi hade vår bokning, och hämtade henne när vi var klara. Då skjutsade han henne till norra hamnen.

Tack vare den här otroligt fina servicen kunde vi vara tillsammans allihop under aktiviteterna. Vi swishade (nummer 123 161 65 72 om man vill stödja dem) en summa till samhällsföreningen som tack, men att få ha med Lisa var ovärderligt.

Våfflor och glass i solen

Eftersom det var som den finaste sommardag med sol, värme och blå himmel, hade vi räknat med att det skulle vara många vid våffelcaféet. Vi räknade därför med kö, och var på Dyrön i god tid.

Jag har nämnt stället flera gånger tidigare i mina inlägg, det obemannade, dygnet-runt-öppna caféet där man swishar och sedan gräddar sin våffla själv. Göran och jag tog på oss uppdraget att grädda våfflor medan de andra slog sig ner på uteserveringen och såg mot södra hamnen och havet.

Vi hade gott om tid att sitta i sol – eller skugga efter eget tycke – och bara vara. Det blev både våffla, kaffe och glass (fast glassen köpte vi i glassbaren).

Bastu och bad i havet

Hela gänget utom jag, Lisa och Silver, traskade iväg mot bastun som vi hade bokat mellan klockan 13 och 14. Strax kom Bertil och hämtade Lisa, så då gick Silver och jag mot bastun vi också. Golfbilen kunde inte ta sig hela vägen fram, men sista biten klarade Lisa ändå av att gå.

Det var en riktigt härlig känsla att få hänga upp repet med ”Bastun är abonnerad” och ha bastun, bryggan och grillplatsen helt för oss själva. Här infann sig en riktig semesterkänsla och det blev både bastu, sol och bad för de flesta, inklusive födelsedagsbarnet.

Själv hade jag tänkt sitta med Lisa vid caféet (för jag visste inte att hon skulle få skjuts även till bastun) så jag hade inte med några badkläder. Men jag hade det mysigt ändå. Och Lisa och Silver satt på en bänk i skuggan mellan bastubyggnaden och duschhuset – och var nöjda över att få vara med.

Att hyra bastun på Dyrön är en riktig höjdare (här kan du se när jag och Sofia var här och bastade en kväll förra våren).

Pater Noster Race

Medan vi hade vår bokade tid i bastun kom det en massa båtar och seglade förbi. Jag kan verkligen ingenting om båtar, men det var vackert att se dem passera, med alla sina färgglada segel.

Det visade sig vara Pater Noster Race, och de i gruppen som är båtfolk fick lite bonus i och med tävlingen som pågick precis framför våra ögon.

Dyröleden i mitt hjärta

Vid det här laget har jag hunnit gå Dyröleden ganska många gånger och det är definitivt något jag vill visa upp för besökare. Så när vi bastat klart fick de som ville gå med mig på vandringsleden längs öns västra kust. Det visade sig att alla utom Lisa, som ju åkte golfbil, och Göran som gjorde henne sällskap, ville följa med mig.

Den här delen av leden är ofantligt vacker och dramatisk med sina branta klippor. Och Dynes Ravin med sin smala trappa förstås. Det var riktigt roligt att se allas reaktion när vi kom fram till toppen av trappan och de insåg att vi skulle gå ner där.

Vi hann se blommor, äta bullar och prata med vandrare som vi mötte – och fota ön Åstol (som födelsedagsbarnet Åsa envisades med att kalla Östol) från alla möjliga vinklar.

Det är kuperad vandring, men man har god hjälp av alla trappor som Dyröns Samhällsförening har byggt. Glada och varma kom vi fram till Lisa och Göran som väntade på oss i norra hamnen innan vi tog färjan tillbaka till Rönnängs brygga.

Om du vill läsa mer om Dyröleden kan du titta i några av mina tidigare blogginlägg (använd förstoringsglaset och skriv in Dyrön). Här är ett inlägg där jag beskriver lederna ganska ingående.

Middag på Skärgår’n

På hamnplan, i direkt anslutning till färjan, ligger Skärgår’n och där bokade vi bord för middagen. Efter att vi varit hemma och bytt om träffades vi vid Rönnängs brygga för andra gången samma dag. Vi satt i uteserveringen (med Silver såklart) och hade kanalen precis utanför.

Efter maten gick vi in på kiosken som ligger vägg i vägg med restaurangen och köpte varsin glass. Sedan satt vi på en bänk och såg ut över havet medan solen sjönk. Och vissa av oss avslutade kvällen med en promenad på den vackra gångbanan som går längs havet ända bort till Stansvik och ishallen.

Frukost på Tjörns Havspensionat

Efter den fullmatade dagen sov alla gott och vaknade på gott humör. Vi hade bokat frukost på Tjörns Havspensionat för oss allihop. Det blev både en trevlig start på dagen, och ett fint avslut på vår gemensamma helg.

När vi hade ätit, och de långväga hade packat ihop sina saker, sa vi hejdå, uppfyllda av de nya gemensamma minnen som vi skapat. Jag är otroligt glad över att alla verkade vara lika nöjda som jag med sina upplevelser här på Tjörn.

Inlägget Födelsedagsfirande på Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.

Går din vecka i snigelfart medan du räknar ner dagarna till helgen? Det här inlägget handlar om ett sätt att få även veckorna att kännas meningsfulla; nämligen mitt-i-veckan-turer.

Dyröleden efter jobbet

Igår till exempel fick jag och Rebecka Sundahl (följ gärna henne på Instagram) en otroligt fin kvällstur längs Dyröleden efter jobbet. Detta är en tur som jag har gjort flera gånger – även som mitt-i-veckan-tur – eftersom jag bor så nära.

Utsikten längs leden var helt fantastisk, och vi fick till och med njuta av några riktigt goda våfflor längs vägen! Våfflorna gräddade vi själva i det obemannade caféet i sydhamnen (swisha, grädda, njut som det står på skylten).

Otrolig solnedgång

Eftersom kvällarna är ljusa länge bestämde vi oss för att gå samma väg tillbaka som vi kommit, istället för att gå raka vägen till vindskyddet. Vi ”klättrade” på klippor, tog in havsutsikten, gladde oss över att se mufflon med lamm, och njöt av solnedgången över horisonten.

Vindskyddsnatt

Som grädden på moset övernattade vi i ett mysigt vindskydd innan vi steg upp och åkte till jobbet i morse. För mig är det få saker som slår att somna till naturens ljud och dofter, så det var en perfekt avslutning på vår mitt-i-veckan-tur.

Mitt-i-veckan-turer – som minisemester

Om du känner dig uttråkad, trött, eller bara behöver en paus från vardagen rekommenderar jag verkligen att du unnar dig en vandring mitt i veckan. Lång eller kort. Med eller utan övernattning. Det är som att få en minisemester, både vad gäller energi, glädje och intryck!

Var kan DU göra en mitt-i-veckan-tur?

Tanken är inte att du ska behöva ta dig till Tjörn och kopiera min tur, utan jag vill inspirera dig att öppna ögonen och hitta platser i ditt eget hemomkring.

Vill du veta mer om Dyrön?

Eftersom Dyrön ligger så nära mitt hem (jag ser faktiskt ön från mitt vardagsrumsfönster) har jag hunnit vara här ganska många gånger. Därför har jag inte beskrivit själva leden så ingående i just det här inlägget. Men inlägget ”Kors och tvärs på Dyrön” har jag beskrivit leden mer noggrant. Och det finns även fler inlägg om Dyrön där du kan hitta inspirerande bilder och texter.

Inlägget Tips om mitt-i-veckan-turer dök först upp på Hemomkringvandring.

För några dagar sedan blev det äntligen av att jag besökte Moriks Fårgård & Gårdsbutik. Jag passerar dem med bussen till och från jobbet varje dag, och har tänkt hur många gånger som helst att jag ska stiga av och gå upp till gården utan att det blivit av innan.

Bilderna i detta inlägg

Alla bilder i inlägget är fotade av @thomerphoto och de små filmerna kommer från mig.

Gårdsbutik med ullvaror – och fika

På Moriks Fårgård finns en mysig liten gårdsbutik med egna ullvaror (till exempel fårskinn, vantar, garn med mera) och närproducerade varor. Här kan man också fika (så här års är caféet öppet fredag-söndag, men under sommaren är det öppet varje dag).

Fåren och hagarna i Morik

Men mysigast av allt var det att se på fåren. Det var fullt av lamm som lyckligt skuttade, hoppade, lekte och ”stångades” ute i den härliga hagen. Sååå söta! Det var också väldigt fint att se djurens relation till sin ”matte”.

Foton: @thomerphoto 

Nedanför Moriks Fårgård skymtar en havsvik mellan bohusklippor och större idyll än så här är nog svårt att hitta.

Kombinera besöket med vandring

För dig som vill vandra i samband med ditt besök ligger parkeringen till Vetteberget, Tjörns högsta berg, bara 1 kilometer från gården. Utsikten därifrån är superfin och leden, som är markerad med små kryss, går över klippor och är dessutom markerad med små charmiga ledkryss.

• Min första vandring på Vetteberget (höst, noggrann beskrivning av leden)
• Vårvandring på Vetteberget
• Tur som inte alls gick som jag tänkt, men som blev bra ändå

Avslutningsvis lite länkar

Moriks Fårgård & Gårdsbutik ligger i Morik Sörgård, Skärhamn, Tjörn. Närmaste busshållplatserna är Morik alternativt Aröd (sök din resa hos Västtrafik).

Besök gärna fårgårdens egen webbsida eller deras Instagramkonto.

Inlägget Utflyktstips: Moriks Fårgård dök först upp på Hemomkringvandring.

På annandag påsk tog jag med mig Göran och Silver till Toftenäs naturreservat på Tjörn. Här hade jag bara gått vintertid, och älskat det, så jag var så förväntansfull.

Om vackra Toftenäs naturreservat

Toftenäs är ett litet naturreservat som ligger strax utanför Skärhamn på Tjörn. Där finns en orangemarkerad rundslinga genom hagar som jag tycker är mindre spännande, men stigen som är markerad med vitt och blått är fantastisk. Här kan man stilla sitt behov av klippor och hav. Dessutom finns flera grillplatser längs denna stig och den är riktigt fin.

Beskrivning av vandringsleden

Idag utgick vi (Silver och Göran var också med) från naturreservatets parkering. Därifrån gick vi stig mot Toftenäs Strand. Därefter följde vi bryggan längs havskanten och fortsatte sedan på leden uppför klipporna.

Hela området är starkt kuperat. Mäktiga kala bergsryggar med sprickdalar dominerar landskapet.

Vackra vyer öppnade sig ut mot havet; små öar, glittrande hav och en gnistrande vårsol förgyllde vår promenad. Leden går i starkt kuperad terräng, men den är lätt att följa. Ledstolparna (och stenarna) som är markerade med vitt och blått står ganska tätt.

Länkar och fakta

Naturreservatet ligger i norra delen av Skärhamn på Tjörn i södra Bohuslän. I området Tubberöd följer du skylt mot vandringsled så kommer du till reservatets parkering. Busshållplats ”Tubberöd” finns också för den som vill åka med kollektivtrafik. Det är dock runt en kilometer att gå från busshållplatsen fram till Toftenäs naturreservat.

Jag vill även nämna att detta är en rundslinga, och den är ungefär 2,8 kilometer. Det låter kanske kort, men leden är som gjord för njut-pauser vid vackra platser.

Här kan du läsa mer om Toftenäs

Observera att leden jag gick inte är den orange-markerade Tjörns kommun tipsar om. Men följer du leden som är markerad med vitt och blått får du njuta av samma vackra vyer som vi gjorde. Även Länsstyrelsen har med den nya stigen på sin karta nu. Sist men inte minst delar jag även med mig av mina tidigare små turer här.

Inlägget Skärhamn och Toftenäs naturreservat dök först upp på Hemomkringvandring.

Idag ska jag berätta om en oväntad vandringsupplevelse på Vetteberget här på Tjörn. Det blev en vandring som inte gick som jag tänkt.

Tisdag 12:e mars – försök 1

Idag steg jag av bussen ganska många hållplatser före min egen när jag skulle hem från jobbet. Efter att jag visat bilder från Vetteberget har jag fått veta att det finns en stig på ”baksidan” så man kan få en rundslinga.

Tänk om jag hade hittat den här fint markerade stigen redan när jag skulle UPP på Vetteberget idag. Då hade jag hunnit hem före skymningen.

Självklart kunde jag inte motstå frestelsen att gå en ny stig, så min plan var att försöka hitta den idag. Nu bar det sig så illa att jag stannade för att fota en stor vacker sten som det växte stensöta på, så jag missade helt att det stod ett litet stentorn på andra sidan stigen. Bakom min rygg. Där skulle jag svängt in, men jag fortsatte framåt när jag slutat fota.

Det gick inte som jag tänkt

Eftersom stigen jag skulle följa inte fanns med på några kartor visste jag inte riktigt var den skulle gå. När jag märkte att jag närmade mig bebyggelse gav jag mig rätt in i skogen, och sedan vidare upp på berget, helt offroad. Jag tog sikte mot det håll där bronsåldersröset skulle vara, och fick ta små omvägar förbi ”raviner” och våtmarker.

När jag bara hade några hundra meter kvar, och kunde skymta det stora röset, råkade jag korsa stigen som jag egentligen skulle gått. Den var tydligt markerad med små stentorn hela vägen.

Så när jag hade beundrat utsikten från toppen tog jag självklart den markerade leden ner. Nästa gång ska jag gå stigen markerad med stenar upp, och den som är markerad med ledkryss ner – för då har jag havet framför mig hela tiden jag går neråt.

Idag upptäckte jag dessutom att jag kunde snirkla mig hem till fots från Vetteberget, på stigar och grus/skogsvägar. Då kom jag fram i Håltet, Bäckevik. Jättekul liten upptäcktsfärd på hemmaplan!

Tisdag 19:e mars – försök 2

Det finns inget dåligt väder. Idag blev det drygt en mil upp- och nerför några av bergen här efter jobbet. I vind, snö och regn. Superhärligt!

Och den här gången gick jag precis som jag tänkt mig på Vetteberget – upp den rösade leden och ner den kryssmarkerade. Underbart att utforska sitt hemomkring och hitta nya stigar och kombinationer att gå.

Lördag 30:e mars – nu kan jag rundan

Efter lite påsk-feber gick jag, Silver och Göran rundan i väldigt sakta mak. Det tog oss nästan fem timmar att gå den kuperade milen. Men då unnade vi oss två fikastopp och att verkligen njuta av allt vi såg längs vägen.

Vårtecknen duggade tätt: Blåsippor, vitsippor, fjärilar, vårlök, svalört och till och med en liten nyckelpiga.

Vi gick Bäckevik, Håltets vindskydd, den rösade leden upp på Vetteberget, men den kryssmarkerade leden ner. Ner till vägen och så gångbanan mot Bleket.

Vid Missionskyrkan svängde vi av och fortsatte uppför backen till berget ovanför. Därifrån följde vi rösen mot Tåsskärr. Och slutligen passerade vi Tuveslätts naturreservat och fotbollsplanen på vår väg tillbaka mot Bäckevik.

Avslutningsvis några länkar

Till att börja med delar jag med mig av några inlägg som jag skrivit från tidigare besök på Vetteberget. Och sedan givetvis en länk till Tjörns kommun som berättar om den kryssmarkerade leden. I boken ”Bohuslän – vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket är kryssleden tur nummer 21.

Inlägget Det gick inte som jag tänkt (Vetteberget) dök först upp på Hemomkringvandring.

Tycker du om havsutsikt, klippor, och fjällkänsla? Då är vandringsleden upp till Vetteberget på Tjörn en perfekt tur.

Efterlängtat återseende

I oktober 2022 var jag uppe på Vetteberget med min vän och kollega Mari. Sedan dess har jag velat tillbaka, men inte förrän nu, ett och ett halvt år senare blev det av. När det gäller den här turen kan jag säga ”bättre sent än aldrig”, för den är verkligen härlig.

Lätt bergsterräng att gå i

Visserligen går leden mestadels över klippor upp på berget, men den är väldigt ”snäll” för att vara ett berg. Förutom backen upp från parkeringen, och första backen sedan man svängt av mot berget, är det inga branter.

Leden är en tur-och-retur-stig på cirka 2 kilometer enkel väg. Eftersom man får havsutsikten i ryggen när man går upp brukar jag stanna ofta, vända mig om och njuta. Även att jag ska gå tillbaka samma väg sedan. Då kan det ju vara ett helt annat ljus. Dessutom kan jag aldrig se mig mätt på den här utsikten.

Följ bara ledkryssen

Ofta brukar jag, som är uppvuxen i de djupa skogarna i Småland, tycka att det kan vara svårt att se var leder över klippor går. Därför är jag tacksam över de små söta ledkryssen som tydligt markerar vandringsleden upp mot Vetteberget.

Bronsåldersröse och utsikt

På toppen av Vetteberget (hela 119 meter över havet) ligger ett bronsåldersröse daterat till cirka 1 000 år före Kristus. Det ska vara ett av de största rösena i hela Bohuslän. Vid arkeologiska utgrävningar har man hittat en grav med spännen, en rakkniv och ett bronssvärd.

Utsikten är ofantligt vacker åt alla håll., både uppifrån toppen och under tillbakavägen. Jag blev andlös gång på gång, och det är nästan svårt att ta in att jag bor bara några kilometer från detta vackra berg.

Man ska kunna gå runt…

Trots att kartan visar en tur-och-retur-stig så ska det finnas möjligheter att göra det till en rundslinga. För det första ska man kunna fortsätta stigen rakt fram, istället för att svänga av där kryssmarkeringarna börjar. Då ska man komma upp vid bronsåldersröset på Vetteberget och därefter följa leden ner.

Ytterligare ett alternativ är att gå nerför Vetteberget mot Kuballe, och därefter följa byvägen genom Tolleby tillbaka mot parkeringen i Aröd. Båda dessa alternativ har jag fått tips om efter lördagens tur, och jag ska undersöka dem så snart jag kan.

För dig som vill veta mer

Så här hittar du hit

Vetteberget ligger i Aröd, strax utanför Bleket på Tjörn (Bohuslän).

Med bil: Följ väg 169 mot Rönnäng, och sväng vänster in på en liten grusväg vid korsningen i Aröd (skylt med vandringssymbol). Grusvägen slutar vid en skyltad parkeringsplats, som dock bara har ett fåtal platser.

Med buss: Stig av bussen mot Rönnäng vid hållplats Aröd – därefter är det knappt 500 meter längs Vettebergsvägen till ledens början (följ skyltning). Länk till Västtrafiks tidtabell (linje Tjörn Express som du kan åka från Göteborg eller Stenungsund).

Om du vill läsa mer

Eftersom jag beskrivit leden ingående i mitt förra inlägg om Vetteberget, så finns mycket information där.

Läs även gärna vad Tjörns kommun skriver om Vettebergets vandringsled. Leden är också beskriven i boken Bohuslän – vandringsturer och utflykter – Vildmarksbiblioteket, tur nummer 12 ”Tjörns högsta berg”.

Inlägget Vårvintertur till Vetteberget dök först upp på Hemomkringvandring.

Under veckan hade jag på egen hand hunnit njuta av middag ute på Tjörnehuvud. Men jag ville gärna ta med Silver och Göran på en utefrukost när de var här under helgen.

Bedräglig vårsol

Under lördagen sken solen, och väderleksprognosen lovade att vi åtminstone skulle få halvklart på söndagsmorgonen. Glada i hågen klädde vi på oss och åkte ut till Tjörnekalv med en tidig morgonfärja. Redan innan vi stigit på färjan kände vi att det var bitande kallt, och inte alls vårlikt.

På tjärnen mitt på ön glittrade tunn is när vi gick förbi, och isiga vindar blåste och fick våra ögon att tåras.

Frukostplats relativt i lä

Efter att vi hade kryssat fram över klipporna vid havet hittade Göran en fin liten klipphylla lite längre in på land. Där var vindarna betydlig lugnare, så vi bestämde oss för att göra det till vår frukostplats.

Vi bredde ut renfällen, tog fram Trangiat och stekte både korv och äggröra till våra frukostmackor. Trots att vår utefrukost var riktigt god och utsikten vacker, gick det inte att komma ifrån att kylan smög sig in i märg och ben. Därför blev pausen lite kortare än den blivit om det varit ljumma vindar och sol.

Jättegrytor (som inte är så ”jättiga”)

Jag ville väldigt gärna visa upp jättegrytorna ute på Tjörnekalv eftersom det var Görans första besök där. Så dit gick vi efter frukosten. För mig var det riktigt roligt att se jättegrytorna igen. Sist jag var på ”Kalven” såg jag bara några av dem.

Göran tyckte att de kunde varit större, men de flesta jättegrytor jag sett har faktiskt varit ganska små. Både här och på andra platser i vårt avlånga land. Hur som helst tycker jag att det är ett ganska coolt naturfenomen – särskilt när man kan se flera stycken i samma område.

Slutligen länkar om Tjörnekalv

Tack vare att det finns färja mellan Rönnängs brygga på Tjörn och ön Tjörnekalv är det lätt att ta sig dit. Turen tar bara några minuter (linje 361, Västtrafik). Till Rönnängs brygga kan du ta dig med buss från antingen Göteborg eller Stenungsund. Busslinjen heter TEXP.

Mer att läsa i bloggen

Eftersom jag besökt ön flera gånger tidigare finns ytterligare inlägg som du kan läsa om du vill har inspiration kring vad du kan göra här. Utöver att äta utefrukost alltså. Här skriver jag om flera små turer i samma inlägg, och i det här inlägget berättar jag mer ingående om stigarna på ön.

Inlägget Utefrukost i kylan dök först upp på Hemomkringvandring.

Vid Sundsby säteri har jag vandrat, strosat, ätit frukost och bara njutit hur många gånger som helst. Igår var det dags igen, men då kryssade vi mellan olika leder.

Premiär för Silver och Göran

Eftersom det var första gången som Göran och Silver skulle besöka Sundsby ville jag visa upp det ”gôttaste”. Vilket blev Rådjursstigen (med avstickare till grottorna), passagen från grottorna upp mot Solklinten, från Solklinten ner till Rådjursstigen, avstickare till bokskogen, och så förlängde vi med Ivers skogspromenad på slutet.

Grottor och spännande passager

Det som utmärker de här lederna är först och främst att de är kuperade naturstigar, och alltså innebär en viss utmaning att gå, jämfört med att gå till exempel på ett motionsspår. Dessutom är naturen slående vacker med berg, ädellövskog, branta sluttningar och högt blåbärsris.

Jag tycker alltid att det är lika roligt att få visa upp det här området för personer som inte tidigare varit här. När man passerar Sundsby på vägen ser det inte så märkvärdigt ut, men området innehåller så många vackra och spännande överraskningar.

Utsikt från Solklinten

När man är på Tjörn är det nästan ett måste att se kust och hav. Igår blåste det dock lite för mycket för att det skulle vara njutbart vid havet, men havsutsikt fick vi ändå uppifrån utsikten Solklinten.

Om man inte vill gå den krångliga vägen genom trånga passager som vi gick kan man gå en enklare (och närmare) väg. Den är tydligt skyltad ”Solklinten” från parkeringen.

Ädellövskog, Springareken och barnslinga

När vi lämnat området med grottorna bakom oss gick vi genom ädellövskog på slingrande stigar. Istället för att gå till parkeringen när Rådjursstigen svängde av ner mot Karpdammen fortsatte vi rakt fram på Ivers skogspromenad.

En mysig liten slinga där det finns informationsskyltar och frågor riktade till barn. Slingan bjuder på skog, berg, fikabord vid en utflyktsplats och en massa springvänlig miljö. Dessutom passerar man den gamla Springareken som stått där sedan 1100-talet.

På väg mot Sundsby Säteri (längs fin och tillgänglig gångbana) passerar man även en skogslekpark och ett vindskydd med grillplats.

Slutligen en liten summering

Vid Sundsby Säteri finns verkligen något för alla som tycker om vandring. De markerade lederna är mellan 1,3 och 4,8 kilometer, och flera av dem går att kombinera. Det finns utsiktsberg, grottor, berg, ädellövskog, vindskydd, karpdamm och café/restaurang.

Här kan du läsa alla mina inlägg som handlar om lederna runt Sundsby. Och mer fakta hittar du även hos Tjörns kommun.

Området runt Sundsby Säteri är, och förblir, en favorit. Oavsett hur många gånger jag går där.

Så här hittar du till Sundsby Säteri

Med bil: Sundsby ligger på Tjörn i södra Bohuslän (några mil norr om Göteborg). När du har passerat Tjörnbron fortsätter du väg 160 mot Orust. Efter ytterligare cirka 5 kilometer sväng vänster mot Sundsby säteri. Följ vägen cirka 1 km. Parkering finns på höger sida.

Inlägget Några timmar runt Sundsby Säteri dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag hade inte sovit i min bivvybag sedan i höstas, så jag tog chansen under veckans ”efter-jobbet-övernattning” med Sofia. Men det visade sig att jag (kanske) kunde valt ett bättre tillfälle.

Februari månads after work med Sofia

Igår var det i alla fall äntligen dags för en efter-jobbet-tur tillsammans med Sofia. Vi tog oss till en (för oss) okänd plats som hon hade letat upp på kartan. Det var extra spännande att vi inte visste exakt hur det skulle se ut, eller om det ens skulle vara möjligt att övernatta där vi tänkt.

I den första viken vi kom till hade vi kunnat slå upp tälten, men platsen var inte särskilt inspirerande. Men när vi kom till den andra viken visste vi direkt att det var där vi ville spendera kvällen och natten. Marken var ganska blöt, så det slutade med att Sofia slog upp sitt tält på en liten plätt av strandängen som var hyfsat torr, medan jag själv la ut bivvybagen på en klipphäll.

Vi satte oss längst uppe på klipporna för att njuta av solnedgång och kvällning medan vi åt vår middag. Trots att det inte var särskilt kallt (enligt termometern) så kylde vindarna enormt, så vi gjorde kväll tidigare än planerat. En sak vi kommer att minnas är nog att mitt kokkärl gled av brännare, men att jag tack vare Sofias varningsrop hann fånga det i luften med ”ta-mojjen”.

Torr och varm trots snöfall

Under natten både regnade och snöade det, men jag vaknade ändå torr och varm inne i min bivvybag. Fast jag får erkänna att jag någon gång under natten räddade skorna som stod utanför – jag hade inte alls räknat med någon nederbörd. I morse steg vi upp, packade och åkte mot våra jobb – med den här härliga upplevelsen i bagaget. Ett vardagsäventyr när det är som bäst!

Inlägget Vardagsäventyr i bivvybag dök först upp på Hemomkringvandring.

Är du en av dem som fascineras av utsiktsplatser? I så fall kan jag tipsa om en riktigt fin plats som jag hamnade på idag – Tjörnehuvud i Rönnäng på Tjörn.

Sluta-tidigt-från-jobbet-tur

Redan tidigare hade jag sett på kartan att det fanns ett litet berg bortom kyrkan. Hur man skulle ta sig upp på Tjörnehuvud hade jag dock inte listat ut, så jag tänkte försöka leta mig upp framåt våren. Men förra helgen såg jag en trappa från kanalsidan, när Göran, Silver och jag passerade på färjan. Självklart blev jag så nyfiken att jag bara måste ta mig dit snarast möjligt.

Eftersom det är fredag slutade jag tidigt idag. Min vana trogen att försöka göra något extra av de lediga timmarna steg jag av bussen vid Rönnängs Brygga. Därifrån visade det sig vara bara 900 meter upp till utsiktsplatsen, men det visste jag ju inte då.

Brygga, trappor och kuperad terräng

Det är alltid spännande att gå på nya ställen, att inte veta exakt hur stigen ser ut eller vad som väntar efter nästa krök. Dessutom ökade det isiga underlaget spänningen ytterligare. Stigen går uppåt i ganska brant terräng, och det är dramatiskt med branta berg och havet intill.

Förvånansvärt snabbt kom jag fram till platsen märkt ”Utsikten”, och den gjorde verkligen skäl för sitt namn. Härifrån njöt jag av vyer över havet, öarna Tjörnekalv, Åstol, Dyrön och Marstrandsön och såklart samhället Rönnäng. Västkustidyll deluxe!

Vid utsikten fanns även två bord med bänkar, så frukost, lunch eller middag kommer jag nog att äta här någon gång framöver (särskilt om jag har besökare som inte är vana vid att sitta på marken och äta).

Jag tog mig inte ända till toppen

Sedan fortsatte jag på stigen mot Kyrkvägen. Vid trappan upp mot Tjörnehuvud tvekade jag först lite, för trappan bestod både av stenar och trä – och ingen hade gått där sedan snön föll. Det var extremt brant, men jag kunde inte motstå frestelsen. Fyra trappor gick jag uppför och jag klarade av många höjdmeter på kort tid. Men jag valde ändå att vända.

Det blev en väldigt lyckad ”sluta-tidigt-från-jobbet-lyx-tur” trots att jag inte lyckades ta mig ända upp till toppen. Anledningen var det snöiga och isiga underlaget. Visserligen hade jag dubbade skor på mig, men det var svårt att se underlaget under snön, ingen hade gått före mig och det hade börjat skymma. Därför valde jag att ta det sära före det osäkra.

Men jag tröstar mig med de otroligt vackra vyerna jag fick från ”Utsikten”.

Var går leden till Tjörnehuvud?

Jag utgick från Rönnängs brygga och följde skyltar mot kanalbryggan. Därifrån är det skyltat mot utsikten, Tjörnehuvud och Kyrkvägen. Man kan även gå upp på berget från Kyrkvägen, via trappan nedanför Tjörns Havspensionat (och där gick jag ner idag).

Den här turen är som gjord för en riktig njut-tur i njut-tempo. Självklart kommer jag tillbaka hit när snön har smält så att jag vågar mig upp på den riktiga toppen med.

Samlar du på utsiktsplatser kan jag säga att Tjörnehuvud är en du INTE vill missa!

Fakta om Tjörnehuvud

Tjörnehuvud är ett litet berg som ligger i samhället Rönnäng på Tjörn – höjden har jag inte sett någon notering om än. Vandringsleden över berget går att gå som en rundslinga (Rönnängs brygga – Kanalbryggan – Utsikten – Kyrkvägen – Rönnängs brygga) och den blir då runt 2 kilometer. Leden är ganska kuperad, men det finns trappor på de brantaste partierna. Du kan läsa mer om Tjörnehuvud hos Tjörns kommun .

Så här hittar du hit

Om du kommer med bil kör du väg 169 mot Rönnäng. Kör igenom Bleket och parkera vid Tjörns Ishall (åtminstone sommartid, för då finns sällan lediga parkeringar i samhället). Därifrån är det drygt en kilometers promenad till Rönnängs brygga. Man kan även åka buss med Västtrafik (linje TEXP från Göteborg eller Stenungsund, se tidtabell). Då kommer man ända fram till bryggan. Hållplatsen heter ”Rönnängs brygga”.

Inlägget Tjörnehuvud – vilken utsiktsplats dök först upp på Hemomkringvandring.

När man, som jag, är en person som tycker om att hela tiden utforska nya och nygamla platser, är det alltid något på gång. För många skulle det kanske kännas stressigt, men jag är ganska bra på att planera. Därför är det ytterst sällan jag upplever stress när jag är ute.

Utomhus med en likasinnad

Ensamhet är inte något som skrämmer mig, utan snarare något jag uppskattar. Men jag är ute i stort sett dagligen, och därför uppskattar jag enormt de gånger jag har sällskap. För utflykter och kortare turer har jag trevligt med de flesta, men om jag ska vara ute i flera dygn är det skönt om mitt sällskap och jag har samma tänk och dygnsrytm.

Hittills har jag haft förmånen att hitta några få sådana personer, bland annat min bästa vän Linda. Men under hösten har det ramlat in ytterligare en person som det är oerhört enkelt att vara utomhus tillsammans med, och det är Göran. Och hans hund Silver förstås – hon älskar att vara ute.

Inspiration till vardagsäventyr

När jag träffar Göran och Silver hinner vi oftast med många utflykter och stopp, men utan stress. Eftersom jag inte hinner skriva inlägg om varje kommer här ett litet axplock från några av våra utflykter hittills under 2024. Jag hoppas att de kan inspirera även dig till små vardagsäventyr.

Kvällsaktiviteter runt Hornborgarsjön

Några dagar under årets första vecka jobbade jag på distans ifrån Görans hus som har utsikt mot Hornborgasjön. Tack vare det kunde vi ge oss ut i kvällningen så fort båda jobbat klart för dagen. På grund av att solen fortfarande går ner tidigt hann vi inte se själva solnedgången, men vi njöt av de fantastiska färgerna i blå timmen.

Under dagarna fick jag hundsällskap medan jag satt och jobbade. Dessutom hann jag och Silver gå på härliga lunchpromenader tillsammans.

På fredagen kom även några av Görans familjemedlemmar och gjorde oss sällskap. Först gick vi en promenad i Hornborgasjöns naturreservat, och därefter grillade vi hamburgare vid Fågeludden. Den eftermiddagen var det minus 18 grader, så det var tur att åtminstone en av oss hade tillräckligt med känsel i fingrarna för att göra upp eld.

Jag uppskattar att umgås med människor som verkligen tar vara på de små stunderna.

Promenader i och runt Rönnäng

Eftersom Göran och Silver har tillbringat en helg här på Tjörn också har jag fått tillfälle att visa några av ”mina” ställen.

I kvällsdimma gick vi halva Trollstigen, men svängde sedan genom Rönnäng och gick Kyrkvägen hemåt. Dagen därpå gick vi till Katrinevik där vi fick njuta av årets första riktigt varma solstrålar.

Vindskyddsnatt på Dyrön

Jag har sovit i vindskyddet på Dyrön några gånger, men det gör mig inget om jag sover flera gånger på samma ställe. Vindskyddet är fräscht, rymligt och ligger bra till för en övernattningstur. Därför föreslog jag det när Göran tyckte det var dags för årets första (för honom) utenatt. Dock var han lite osäker på om Silver skulle kunna sova i vindskydd – hon har bara sovit i tält tidigare.

Vi tog med oss tält för säkerhets skull, men tänkte ändå pröva vindskyddet i första hand. Det var en riktigt mild kväll, så vi blev sittande länge på renfällen framför den sprakande brasan. När vi blev för trötta förflyttade vi oss bara in i sovsäckarna. Silver snarkade redan i godan ro, och verkade inte alls bry sig om att hon sov i ett vindskydd mitt i naturen.

På morgonen packade vi, nöjda med Silvers första vindskyddsnatt, och tog färjan tillbaka till Rönnäng.

Silverfallet i frusen skrud

För någon vecka sedan gick vi en liten tur till Silverfallet Karlsfors. Jag var här för första gången i våras och blev väldigt förtjust i naturreservatet och de små vattenfallen. Nu hade vattnet frusit till fantastiska isformationer och det var otroligt vackert.

Att strosa fram i snön längs ån kändes overkligt, nästan sagolikt. Och det enda som hördes i tystnaden var vattnet som porlade fram under isen. Karlsforsslingan är inte mer än 3,5 kilometer, men det var precis lagom en kall morgon.

Silverfallet ligger på Billingen i Skövde kommun (Västergötland) och ingår i Platåbergens Geopark.

Kamelridningen på Orust

En av våra utflykter var till Kamelridningen på Orust, en av mina före detta grannar. Det är visserligen inte någon vandring eller naturupplevelse på det sättet, men jag ville ändå visa det. För hur många kan stoltsera med att ha glada kameler, lamor, alpackor, emuer, åsnor och så vidare i sitt hemomkring? Dessutom är detta en plats där det inte handlar om löpande-band-upplevelser, utan det är verkligen helt stressfritt att vistas här.

Det blev en fin stund tillsammans med Göran (ja, ägaren till Kamelridningen heter också Göran) och alla hans djur. Vi hade inte bokat in någon kamelridning den här gången, men jag tror nästan att vi måste göra det någon gång framöver. Det skulle vara riktigt kul.

Solnedgångar på Tjörn

Trots att SMHI väldigt ofta har fel i sina prognoser har vi lyckats se vackra soluppgångar och solnedgångar här på Tjörn också. De platser vi varit på är Klädesholmen, Akvarellmuséet, hamnen i Skärhamn och Toftenäs naturreservat.

Slutligen lite länkar

Avslutningsvis vill jag skicka med lite länkar till några av de ställen vi varit på ifall du känner dig nyfiken och vill veta mer. Och kom ihåg – stressa inte!

• Kamelridning.se (Myckleby, Orust) – också en miljö helt utan stress
• Naturreservat Silverfallet Karlsfors – länk till Länsstyrelsens information
• Hornborgasjöns naturreservat – länk till Länsstyrelsens information
• Visit Hornborgasjön
• Dyröns samhällsförening – information om vandringsleder, vindskydd, butiker, sevärdheter

[instagram-feed feed=30]

Inlägget Många aktiviteter, men utan stress dök först upp på Hemomkringvandring.

Man pratar ofta om vardagsäventyr. För mig är nog det bästa att sova ute mitt i veckan, eftersom jag tycker att det är otroligt härligt att få en utenatt mellan två arbetsdagar.

Efter-jobbet-övernattning

Egentligen är nog efter-jobbet-övernattningar ett ”konststycke” som är enklare att genomföra under årets ljusare årstider. Ändå var det just en sådan övernattning ihop med Sofia som blev 2024 års första utenatt för mig. Vi hade bestämt oss för att gå till Katrinevik på grund av att det ligger på gångavstånd från min lägenhet.

Sagolika snögnistrande klippor

Först följde vi en väg, men fortsatte sedan genom en liten stugby och följde en bred stig neråt mot havet. Efter att vi hade passerat en liten tallskog svängde vi ner mot havsviken jag hade sett ut i förväg. Nu var det bedövande vackert eftersom hela landskapet var täckt av pudersnö, frostrosor och is.

Försiktigt tog vi oss över ett isfält (lättare för mig som hade dubbade skor) mot talldungen vi tänkte slå upp tälten i.

Tält på årets första utenatt

Här var marken helt snöfri, men ofantligt kott-rik. Vi flyttade undan så mycket kottar vi kunde innan vi slog upp våra tält på så plana ytor vi kunde hitta. Mörkret hade redan sänkt sig, så till sist fick vi slå på våra pannlampor för att bli klara.

På en klippa strax bortom Sofias tältplats tände jag en marschall för att lysa upp i vintermörkret. Tack vare det upptäckte jag att det fanns en liten jättegryta strax intill. Lite charmigt, men oväntat.

Middag och 3 timmar på klipporna

Eftersom vi började bli hungriga vid det här laget tog jag med mig renfällen ut på klipporna. Där letade vi upp en bra plats att sitta och laga vår middag på. Därefter fortsatte jag elda i min bushbox flera timmar, med medhavda pinnar och plockade kottar.

Eftersom molnen sprack upp ovanför våra huvuden var himlen snart helt beströdd med stjärnor. Vi njöt av hur det mörknade helt runt oss och medan havet skvalpade mot klipporna nedanför. När vi till slut började känna oss lite kylslagna reste vi på oss och gick runt lite för att få upp värmen före läggdags.

Sovdags årets första utenatt

Eftersom vi skulle upp tidigt nästa morgon (mitt alarm stod på 04.00) gick vi i säng ganska tidigt. Som vanligt sov jag som en prinsessa i tältet, så jag kände inte en enda av de cirka 200 kottar som förmodligen låg under liggunderlaget.

På morgonen försökte jag packa min utrustning så tyst som möjligt eftersom jag inte ville väcka Sofia. Jag började jobba två timmar tidigare än hon, och hade bestämt mig för att gå hem och duscha innan jag åkte till jobbet. Det var med lätta steg (trots tung ryggsäck) som jag gick hemåt efter årets första utenatt – här hemma på Tjörn. Hit kommer jag att gå fler gånger!

Länkar till nyårsblogginlägg

2023 Årets första utenatt – Svartedalen
2022 Årets första övernattning – Risveden x 3
2021 – Årets första utenatt – Halle/Hunneberg

Inlägget Årets första utenatt 2024 dök först upp på Hemomkringvandring.

Trots att jag varit på Tjörnekalv (också kallad Kalven) två gånger tidigare bjöd den lilla ön på nya upptäckter igår. Både några jättegrytor och en ”ny” rundslinga.

Nygammal plats för mig

Att man redan har varit på en plats betyder inte att man är färdig med den. Tvärtom finns det alltid mer att utforska, upptäcka och uppleva. För mig är det är ett grundläggande tankesätt, och även det som för mig symboliserar hemomkringvandring. Sedan jag flyttade till Tjörn i månadsskiftet augusti/september hade jag hunnit besöka ön Tjörnekalv två gånger – varav en gång i mörker.

Jakten på jättegrytor

Igår, på mitt tredje besök på ön Tjörnekalv fick jag sällskap av Rebecka Sundahl. Ett av mina mål var att försöka hitta de jättegrytor som jag hade läst om. De skulle finnas på södra delen av ön, och jag hade redan vid ett tidigare besök sett skylten ”Jättehôlera”.

Efter att ha gått rakt fram från färjan svängde vi höger in på markerad grässtig, och strax före badplatsen Gröne Viga följde vi skylt som ledde oss mot klippor och hav.

Till min glädje hittade vi jättegrytorna. Det fanns flera stycken, i olika storlekar. Men det var nära att vi missade dem eftersom jag först lurade med mig Rebecka på klättring på hala klippor åt helt fel håll.

Är de mystiska pinnarna en led?

Eftersom det inte finns några stigar på de kartappar vi tittat på hade jag räknat med att vi skulle behöva vända och gå samma stigar tillbaka. Men så var de inte. När vi kryssade runt bland jättegrytorna upptäckte Rebecka nämligen några mystiska pinnar som stod lite här och var. Nyfiket följde vi dem genom terrängen. Bitvis var det en stig att följa, men bitvis kände vi oss skeptiska till om tanken verkligen var att man skulle gå just där.

Jag gillar verkligen att gå på stigar så här, när jag inte vet exakt vart de för mig – eller om de ens kommer att leda någonstans. Hur som helst visade det sig att det blev en rundslinga som ledde oss tillbaka till bygatan. Observera att terrängen inte var helt lätt att gå i, särskilt inte när klipporna va blöta.

Led märkt med nyckelpigor

Därefter gick vi genom byn och följde stigen norrut mot Lillekalv. Den leden är markerad med söta nyckelpigor, och här hade jag gått tidigare. Längs vägen passade vi på att stanna och fika, eftersom vi då befann oss på läsidan av ön.

Tack vare att jag gått här tidigare kunde jag leda oss fram till en av badplatserna (Vadviken) och sedan gick vi i den vackra passagen mellan bergen på vår väg tillbaka mot Storekalv.

Upp på Klonken – hela 57 meter hög

När vi kom tillbaka till Storkalv upptäckte vi till vår glädje hade vi tid kvar innan färjan skulle komma. Så vi passade även på att gå upp till öns högsta punkt, Klonken. Även denna avstickare var ny för mig, precis som jättegrytorna hade varit. Stigen dit var välmarkerad (stolpar med vit topp), men slipprig och inget för den som vill gå på lätt underlag.

När vi kom upp på toppen höll vi på att blåsa omkull, och sikten var just igår rätt begränsad på grund av dimman. Men något som liknade Ronja-tjut (om än något försiktiga) kom över våra läppar när vi nådde toppen, för här kände man sig fri. Och man kunde ana vilken storslagen utsikt som platsen bjuder på vid klart väder.

Sammanfattning av turen

Medan vi väntade på färjan var vi överens om att det fanns många platser på denna ö som man skulle vilja se igen. Bland annat skulle jag vilja komma tillbaka och leta efter fler jättegrytor (det ska finnas ett 20-tal). Men då gärna när underlaget är lite torrare. Turen vi gick var cirka 9 kilometer.

Och så fakta och några länkar

• Tjörnekalvs egen webbsida
• Färjans tidtabell linje 361 (länk till Västtrafik)
• Blogginlägg från mina tidigare turer på Tjörnekalv
• Rebeckas inspirerande Instagramkonto med utflyktstips

[instagram-feed feed=29]

Inlägget Jättegrytor på Tjörnekalv dök först upp på Hemomkringvandring.

Igår steg jag av bussen i Skärhamn efter jobbet. Jag hade slutat tidigt, och ville testa en (för mig) ny slinga i Toftenäs naturreservat.

Andra besöket, december 2023

Senast jag var här var i slutet av september, och då gick jag den slinga som Länsstyrelsen tipsar om på sin webbsida. Rundslingan som är 2,6 km är märkt med orange och går genom hagar intill havet. Det var ganska blött den gången, och jag fick sällskap av både kor och får.

Igår valde jag en annan stig, märkt med vita och blå markeringar. Visserligen var den inte mer än 2 kilometer lång, men WOW vilken natur jag fick njuta av. Hav, hav, hav och klippor. Flera grillplatser finns också längs denna stig och den är riktigt fin.

Liten beskrivning av leden

Jag utgick från naturreservatets parkering och gick in genom grinden till hagen. Efter knappt 100 meter pekar skylt mot Strana och Båset uppför backen till vänster, så där svängde jag av. Då kom jag över berget och ner mot Toftenäs Strand. Därefter följde jag bryggan längs klippan och fortsatte sedan på leden uppför klipporna.

Vackra vyer öppnade sig ut mot havet; små öar, glittrande hav och en sjunkande sol förgyllde min promenad. Leden går i kuperad terräng, men är lätt att följa tack vare att ledstolparna står ganska tätt. Jag bör kanske även nämna att detta är en rundslinga.

På grund av att det både är halt och brant där leden går upp och nerför klipporna får man ta på sig bra skor. Jag var extremt tacksam över mina dubbade skor från Icebug.

Första besöket, september 2023

En fredag i september kände jag att det var alldeles för längesedan jag använde min ”sluta-tidigt-fredag” till utemys i naturen. Därför bestämde jag mig för att helt enkelt kliva av bussen halvvägs hem. Där traskade jag ut till ett naturreservat som heter Toftenäs, strax utanför Skärhamn på Tjörn.

Den orange leden, 2,6 km

Enligt naturreservatets information finns där en led markerad med ”diskret orange” som ska vara 2,6 kilometer. Någonstans längs vägen blev den för diskret för mig, för jag tappade bort den. Men jag gick längs olika stigar och djurstigar inne i hagarna intill havet. Klippor, strandängar, ängsmark (ganska blöt), får, kor, växter i vackra höstfärger och utsikt över havet fick jag ändå.

Det fanns två andra slingor markerade i reservatet, en vit och en blå, men dem får jag utforska en annan gång. Efter att jag strosat runt i reservatet gick jag vägen ner mot samhället, hoppade på bussen, och åkte hem – nöjd med starten på min helg.

Sammanfattning

Jag tyckte visserligen att naturreservatet var mysigt redan under mitt första besök, men det motsvarade inte riktigt de förväntningar jag hade. Däremot var jag i det närmaste lyrisk efter mitt andra besök.

Det finns fortfarande en markerad stig kvar för mig att utforska (mot Oskarsvik). Eftersom det blir mörkt tidigt så här års var jag tvungen att ta hänsyn till solnedgången för att hinna ut från det klippiga området igår. Men jag ska försöka att åka tillbaka under dagtid någon gång och ta god tid på mig och knyta ihop alla stigarna.

Avslutningsvis fakta och länkar

Toftenäs ligger på nordvästra delen av Tjörn, strax norr om Skärhamn. Här kan du läsa mer om naturreservatet hos Länsstyrelsen.

Inlägget Toftenäs naturreservat, Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.

Häromkvällen gick jag Trollstigen här i Rönnäng. Det är en relativt kort, lättgådd och upplyst motionsslinga. Rundan är bara 2,4 kilometer lång, och här kan du till och med ta dig fram med barnvagn.

Ibland kan det vara lite trögt att komma ut den mörka årstiden – även för mig. Just en sådan kväll bestämde jag mig för att gå upp till rundslingan, eftersom jag bara hade gått en liten del av den när jag var ute på en annan tur. Och precis som vanligt var det värt det när jag väl hade kommit ut.

Perfekt med upplyst runda

Eftersom jag nästan alltid bott på landet känns det lyxigt att kunna gå en upplyst slinga (på hemmaplan) på så här fint underlag. Dessutom får motionsslingan en massa pluspoäng från mig för att den inte går inne i samhället, utan mest genom skog och mellan berg.

Längs rundan finns flera bänkar att sitta ner och vila på, och på ett ställe finns även fikabord. Det är så roligt att gå på såna här små upptäcktsfärder – även om jag hade sett mer av omgivningen i dagsljus.

För mig blev rundan ungefär 5,5 kilometer, eftersom jag gick till och från motionsslingan också.

Trollstigen i dagsljus

Eftersom jag är så nyfiken var jag givetvis tvungen att gå leden även i dagsljus. Så här bjuder jag på lite bilder där man ser mer av omgivningarna.

Inlägget Trollstigen i Rönnäng – kort motionsslinga dök först upp på Hemomkringvandring.