Efter att vi hade varit vid oljekoken i Gössäter i lördags, fortsatte vi till ett av de mest kända ställena på Kinnekulle: Stenbrottet i Hällekis. Jag hade sett många bilder därifrån och fängslades av de höga bergväggarna och stenlagrens färgskiftningar. När jag dessutom läste att man kan fiska i dammen som är anlagd på täktbottnen insåg jag att detta var ett solklart utflyktsmål för vår familj.

När vi svängde in på parkeringen efter bilresan (som tog mindre än 10 minuter) häpnade jag över de mäktiga bergväggarna. Lager på lager på lager av kalksten i en massa vackra grå, bruna och röda nyanser. Allt var helt sagolikt – inte ens vädret hade kunnat vara bättre. Himlen var klarblå, och dammen i stenbrottet glittrade turkos i solljuset.

Fiske i stenbrottet

Tonåringarna slängde sig ur bilen och gick i förväg för att hitta ett bra ställe att fiska på.* Vi andra kom efter med hundarna och lite mera packning. Själv är jag inte så intresserad av att fiska, men det var ändå roligt att vara med och se dem komma igång. Dottern instruerade sin kompis som inte fiskat så mycket. Bonussonen som fiskat sedan barnsben däremot kom igång snabbt.

* Fiskekort krävs för alla över 14 år. Mer information hittar du på iFiske / Hällekis Båtklubbs webb. Där kan du också köpa ditt fiskekort.

Vandringsstig med hänförande utsikt

Efter att ha sett så att alla kom igång med fisket tog jag med mig valpen Balder för att gå stigen som följer stenbrottets kant. Till min förvåning följde även dottern och hennes kompis med oss.

Utsikten över detta mini-Grand Canyon var verkligen magnifik. Inte undra på att det blev många stopp för att titta och fota innan tonåringarna vek av från stigen ner mot dammen för att fortsätta fiska. Balder och jag fortsatte i sakta mak. Han var lite som tjuren Ferdinand….

Helt plötsligt spetsade han öronen och reste sig ivrigt. Anledningen till det visade sig några sekunder senare – min sambo och hunden Wilma kom klättrande uppför slänten mot stigen. Vi fick en lugn stund tillsammans, och vi passade på att beundra utsikten och njöt av både stenbrottet, dammen och att kunna se ut långt över Vänern.

Till slut insåg vi att tiden sprungit iväg och att det var läge att gå tillbaka till ungdomarna för lite lunch.

Lunchpaket från hotellet – vilka lyxlirare vi är

Eftersom vi är vana vid att laga vår egen mat när vi är ute kändes det extra lyxigt med lunchpaketen som hotellet skickade med oss. Vi fick varsin ryggsäck, varsin macka och två termosar – och vi fick behålla alltihop. Allt var väldigt gott, precis som övrig mat därifrån (Lundsbrunn Resort & Spa). Det blev en skön stund då vi satt ner tillsammans allihop.

Min plan att gå hela stigen runt stenbrottet gick inte i lås eftersom Balder var så långsam. På det stora hela var det mycket som jag skulle gjort annorlunda om jag varit där ensam, eller med Lars. Men att få ha med barnen ut är värt oerhört mycket, så jag anpassade mig mer än gärna denna dag. Fyra timmar spenderade vi i detta superhärliga stenbrott innan vi gick till bilen för nästa utflyktsmål; Martorpsfallet.

Länkar till alla våra utflykter på denna weekendresa

• Falbygdens Osteria
• Trandansen Hornborgasjön
• Lundsbrunn Resort & Spa – min port till Kinnekulle
• Sörboleden, Lundsbrunn
• Oljekoken i Gössäter, Kinnekulle
• Stenbrottet, Kinnekulle
• Munkängarna naturreservat, Kinnekulle
• Martorpsfallet, Västerplana naturreservat, Kinnekulle

Den här helgen valde vi att unna hela familjen (inklusive hundarna) påsklovslyx. Därför sov vi varken i tält eller vindskydd. Istället bodde vi på Lundsbrunn Resort & Spa, där vi hade bokat spa och vandringspaket. Smidigt att få med mackor och kaffe i ryggsäcken till vandrings/utflyktslunchen. Och framför allt lyxigt god mat vid kvällarnas 3-rätters. Se mer i respektive blogginlägg.

Inlägget Stenbrottet – ett mini-Grand Canyon på Kinnekulle dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag har en förkärlek för att pröva nya vägar och stigar när jag är ute. Jag frågar mig ständigt ”Vart leder den där?” och ”Vad finns där borta?”. Tack vare denna ständiga nyfikenhet hittade jag ett stenbrott idag.

Eftersom jag inte arbetar på min hemort har jag ett extra ”hemomkring” att utforska på dagarna. Vilket såklart är väldigt lyxigt. Dessvärre har jag bara en timme per dag till förfogande för detta – min lunchrast. Jag har blivit lite av en mästare på att leta upp platser som jag kan hinna till på den tiden.

Jag använder ofta Lantmäteriets karttjänst för att hitta lämpliga ställen. Främst letar jag efter platser där jag ska slippa gå längs vägar. Dessutom föredrar jag att ta mina lunchrundor där det inte är någon bebyggelse. Till idag hade jag valt ut en skogsväg i just ett sådant område. Min plan var att vi skulle följa skogsvägen fram till dess vändplan. Där såg det ut att vara en öppen yta, vilket vore perfekt för min hund att springa av sig lite på.

På lunchen gav vi oss iväg, jag och min hund Gemini. Från jobbet har vi bara 300 meter fram till Emån. Därifrån var det ytterligare en kilometer till skogsvägen jag planerat att följa. Den gick genom mossig skog, och jag skymtade en myr en bit bort mellan träden. Snart övergick skogen i åkermark omgiven av stenmurar, för att sedan återigen gå inne i skog och passera en blåsippebacke vid en bäck. Efter en mindre uppförsbacke skulle vi vara framme vid vändplanen såg jag när jag kastade ett öga på kartan.

En oväntad upptäckt i skogen – ett stenbrott

Det fanns inte någon stor öppen yta vid vändplanen. Tvärtom upptäckte jag till min förvåning att det låg ett gammalt stenbrott där, vilket betydde att hela området var fullt av stenar. När Gemini tydligt visade att han hellre ville upp på berget än att gå runt bland alla stenar var jag inte sen att följa efter.

På något sätt kändes miljön storslagen och vacker, även att ett stenbrott egentligen inte är ett naturligt inslag i landskapet. Kanske är det kargheten och kontrasterna som skapar det intrycket?

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag är glad att jag gjorde den här lilla turen (knappt 6 kilometer) idag. Även att vi fick skynda oss för att hinna tillbaka till kontoret inom en timme. Sol, frisk luft, spännande miljö, en glad hund och en massa vårblommor bidrog till att jag gick och nynnade på jobbet hela eftermiddagen!

Inlägget Min nyfikenhet ledde mig till ett stenbrott dök först upp på Hemomkringvandring.