Idag skulle det bli sol och jag hade verkligen längtat. Vi har haft snö några dagar och tanken på hur gnistrande vacker den skulle bli i sol gjorde mig så förväntansfull. Dagen till ära hade vi planerat in en utflykt till ett (för oss) nytt ställe: Kuststigen mellan Albertsholmen och Stora Björnholmen i Morlanda naturreservat här på Orust. Sträckan kallas också ”Natur- och kulturstig Björnsundskanalen”.

Min väninna Sofia hade tipsat mig om ett ställe som hon trodde att vi skulle gilla ute på Stora Björnholmen, så ett av våra mål var att försöka hitta den platsen. Ett annat var såklart att utforska det nya området, och att få fota lite snö i sol. Vi nådde alla tre målen, om man är lite snäll i sin bedömning.

Vi körde till naturreservatets parkering. Den ligger vid sista avfarten till höger före färjan mot Malö från Ellös-hållet räknat. Efter morgonens regn var var det glashalt på den lilla vägen. Vi tog på våra ryggsäckar och följde Kuststigen ut mot Albertsholmen. Vägen övergick snart i stig och ledde oss ömsom genom bonsai-liknande tallskog och ömsom över berg med otroligt vackra vyer ut mot havet och Malö.

På många ställen skymtar man havet mellan träden och det är väldigt inbjudande att svänga av stigen och hitta en egen liten klippa eller vik att stanna vid. Kuststigen passerar ett trankokeri, och man kommer snart fram till Märrepallen på Albertsholmen, där man kan läsa om den stora farleden till Uddevalla som tidigare gick norr om holmen. På 1940-talet byggdes en stenpir och den använde vi idag för att ta oss över till Stora Björnholmen.

Så fort vi satte fötterna på Stora Björnholmen möttes vi av en skylt som informerade om farleden Björnsundskanalen som invigdes 1943. Mängder av sprängsten ligger som stora berg på holmen. Dessa är lite krångliga att klättra över, men det finns omarkerade stigar att följa.

Vi letade oss fram genom det spännande och mycket varierade landskapet, beundrade utsikten och tog oss sakta men säkert fram mot den plats som Sofia hade nämnt – och hittade den. Dramatiska berg, små havsvikar, bördiga ängar mitt uppe på höjderna och vackra stränder. Det fanns mycket att fota längs vägen. Istappar som hängde längs bergväggarna, vackra snäckskal och musslor, snö, is och havet i solen.

Vi följde lite olika stigar över holmen, och ibland fick vi göra egna. Till slut kom vi fram till en lång strand på solsidan. Vi var i lä tack vare ett berg, och vi bestämde oss för att sätta oss ner och ta en liten fikapaus. Vilken underbar stund det blev. Solen värmde och dess ljus fyllde mig med glädje och energi. Ljudet från havet som sakta kluckade, mitt i all tystnad. Med den jag älskar vid min sida. Mycket bättre kan man inte ha det. Efter en lång fikastund, och efterföljande fotostund, letade vi oss tillbaka mot stenpiren, för att hinna till bilen innan solen gick ner vid horisonten.

Det var en fin liten tur som gav oss nya, fina, gemensamma minnen att plocka fram och se tillbaka på många gånger i framtiden! Och.. plan finns för återbesök framåt sommaren. Dels ska här finnas en del orkidéer, dels såg jag vissnade spåtistlar och dels kan vi tänka oss att spendera lite längre tid och utforska hela holmen.

För dig som vill vet mer om Stora Björnholmen, Orust

Stora Björnholmen (och Albertsholmen) ligger i Morlanda naturreservat på västra Orust. Enklast är det att parkera på naturreservatets parkering, strax före färjan mot Malö (skyltat från Ellös). Ut till stenpiren i Björnholmen är det cirka 1,5 kilometer på vandringsleden Kuststigen. Här hittar du länk till karta.

Läs om fler inlägg från samma område

Tvärs över Orust (46 km) på en dag, augsuti 2022
Tur på grannön Flatön (syns från Stora Björnholmen) december 2020
Tur längs Svens Altare-leden som också går i Morlanda naturreservat, januari 2021
Kuststigen etapp 8, 13 km, passerar där man startar denna ”avstickare”, januari 2021

Blogginlägg om fler natur- och kulturstigar på Orust

Kultehamn kulturstig
Husebyleden och Svens Altare

Inlägget Utflykt till Stora Björnholmen, Orust dök först upp på Hemomkringvandring.

Enligt vad jag hade läst mig till så ska ön Lyr vara ett Orust i miniatyr. Vid frukosten dag bestämde vi oss för att ta en tur dit och ta reda på om det stämmer. Som vanligt hade jag läst på i förväg, så jag visste att det skulle ta knappt 25 minuter att köra till färjan. Den avgår en gång i halvtimmen och trafikerar det 200 meter ”långa” sundet mellan Orust och Lyr.

Det var lätt att hitta till färjeläget i Lyresten – ön är skyltad ända från vägen mellan Varekil och Ellös. Vi behövde bara vänta några minuter innan vi körde upp på den lilla färjan. När vi rullade av på andra sidan förundrades jag över den smala vägen, de stora hagarna med lövträd och berg, och havet såklart som skymtade fram vid varje krök.

Målet med vår tur idag var att ta oss till udden ”Kalven” på öns sydöstra sida. Precis som på många andra ställen här på Orust är det ganska svårt att hitta någonstans att ställa bilen, eftersom det ofta saknas parkeringsplatser. Vi parkerade på en skogsväg och gick ett hundratal meter längs grusvägen vi kommit körande på innan vi svängde av på en annan skogsväg som bjöd oss på fantastiska vyer mot havet. När vi hade passerat några få hus och en äng gick vi genom en kort passage med taggiga buskar innan landskapet öppnade sig och vi kom fram till ett litet sund mellan Lyr och Kalven.

Där skulle det finnas en stenbro som kan använda för att ta sig ut till Kalven utan att behöva gå en lång omväg på land. Vi visste inte om bron skulle ligga under vatten nu när markerna är så mättade av allt regn, men vi hade tur. Bron var stabilt byggd och det var inga problem att ta sig torrskodd över. Däremot var det väldigt halt när vi började ta oss fram över klipporna, så det gick långsamt. Vi letade oss fram längs den lilla stigen och tog omvägar förbi små sjöar som bildats, eller branta klipphällar som var för riskabla att ta sig fram över i det här vädret.

Stigen ledde oss genom små raviner och upp på ett berg. Enligt vår karta skulle stigen ha fört oss ner på klipporna och längs en klipphylla ända till vattnet. Men idag stod vattnet betydligt högre än det gjorde på kartan, så vi valde att istället ta oss upp på den högsta punkten och fota lite ut mot havet, och de omkringliggande små öarna.

Det var väldigt vackert och fridfullt däruppe och vi spenderade en del tid med att strosa runt bland ljung, klippor och enar innan vi vände tillbaka samma väg vi kom.

Vår lilla tur tog runt två timmar, och vi hann bara se en ytterst liten del av Lyr. Men jag tyckte mycket om det jag såg, och vill gärna tillbaka och utforska mer av ön – när det är lite torrare och lättare att gå på klipporna. Och när vårt hälsotillstånd är bättre än nu.

Mina tips på andra vandringar på Orust

Om jag skulle rekommendera några av mina favoriter här på Orust så skulle det bli:

• Porsnäsleden (Hälleviksstrand)
• Uggletofta/Himlabackens bokskog (Husebyleden)
• Boxviks Vette (här i samband med Hjortsbackenleden)
• Härmanö – flera olika slingor
• Vissa etapper av Pilgrimsled Orust
• Kulturstigar (Kultehamn, Huseby, Svens Altare, Stora Björholmen) m fl

Lyr – Tips nummer 14 i Orust Naturguide

Ön Lyr är tips nummer 14 i Orust Naturguide (länk till naturguiden). Hit kommer man med kostnadsfri färja, som även tar bilar. Överfarten tar 3 minuter och färjan avgår två gånger per timme. Enligt naturguiden är Lyr en bra plats både att titta på fåglar och blommor på – under rätt säsong. Och typisk västkust-natur förstås! Koordinater och karta hittar du här.

Inlägget Mitt första besök på ön Lyr, Orust dök först upp på Hemomkringvandring.