För en blomnörd som jag var det inte helt smärtfritt att vistas en helg på Kinnekulle – utan att ha möjlighet att leta upp, njuta av och fota blommor. Men jag fick i alla fall chansen att besöka Munkängarna naturreservat en stund medan de andra fiskade vid stenbrottet bara någon kilometer bort. Munkängarna är mest känt för all sin ramslök och jag har sett otaliga vackra bilder därifrån genom åren.

Ramslökens grönska täckte marken i Munkängana

Även att solen lyste klart just denna dag så var det ingen riktig vårkänsla för övrigt. Marken var fortfarande höstig i färgerna. Men när jag, dottern och hennes kompis gick från parkeringen och in i Munkängarna naturreservatet blev världen plötsligt helt grön! Marken var full av ramslöksblad – så långt ögat kunde nå. Och luften var fylld av dess karaktäristiska doft.

Eftersom vi bara hade en timme på oss bestämde vi oss för att gå åt olika håll. Jag ville fota växter och tonåringarna ville mest bara gå och prata. Att gå på de breda och vältrampade stigarna/vägarna i Munkängarna var som att gå i en sagovärld. Trots att ramslöken inte blommar än på ett tag. De höga, ståtliga träden. Den gröna blom-mattan. Det dramatiska platåberget bortom träden.

Inte ENBART ramslök

Jag skulle vilja säga att jag tog tillvara på min timme i Munkängarna på absolut bästa sätt. Där jag strosade fram lät jag alla intryck skölja över mig. Färgerna, ljuset, dofterna. Förutom alla ramslöksblad såg jag en hel del blåsippor vid bergets fot, och även lite skogsbingel.

Min dotter skickade SMS efter SMS med foton. Och det enda ord som stod i meddelandena var: GRÖNT! Jag förstår verkligen hennes fascination – och gladdes väldigt över att även hon fick ut något av besöket i naturreservatet. För egen del visste jag redan innan att jag skulle älska Munkängarna. Men nu när jag varit där vet jag ju hur otroligt vackert det är – och känner att jag bara måste åka dit igen. Fast lite senare på våren så att jag får se ännu fler blommor.

Dessutom blir jag otroligt sugen på att gå Kinnekulleleden som bland annat går genom detta vackra naturreservat.

Länkar till alla våra utflykter på denna weekendresa

• Falbygdens Osteria
• Trandansen Hornborgasjön
• Lundsbrunn Resort & Spa – min port till Kinnekulle
• Sörboleden, Lundsbrunn
• Oljekoken i Gössäter, Kinnekulle
• Stenbrottet, Kinnekulle
• Munkängarna naturreservat, Kinnekulle
• Martorpsfallet, Västerplana naturreservat, Kinnekulle

Den här helgen valde vi att unna hela familjen (inklusive hundarna) påsklovslyx. Därför sov vi varken i tält eller vindskydd. Istället bodde vi på Lundsbrunn Resort & Spa, där vi hade bokat spa och vandringspaket. Smidigt att få med mackor och kaffe i ryggsäcken till vandrings/utflyktslunchen. Och framför allt lyxigt god mat vid kvällarnas 3-rätters. Se mer i respektive blogginlägg.

Inlägget Munkängarna naturreservat, Kinnekulle dök först upp på Hemomkringvandring.

Ramslök – allium ursinum – är en växt som jag inte har stött på så många gånger. Egentligen har jag bara upplevt de heltäckande gröna och väldoftande mattorna när jag varit på Omberg, så jag har trott att det inte funnits ramslök på småländska höglandet. Men för bara några veckor sedan guidade Tord mig till ett hemligt ställe i vårt ”hemomkring”.

Vi tog oss till den hemliga platsen med bil, och resan tog cirka 15 minuter från Eksjö. Vår plan var att plocka lite ramslök för att använda till framtida matlagning. Jag hade aldrig plockat ramslök tidigare, men tänkte att jag nog kunde googla mig till vad jag skulle göra av bladen sedan, så jag följde glatt med.

Tydligen ska man plocka ramslöken innan den blommar, så vi var ute i alldeles perfekt tid. Ramslöken stod nämligen i knopp. Jag kan erkänna att jag gärna hade sett några blommor för fotandets skull, men på det här sättet (utan distraherande vackra blommor) blev det lite effektivare plockning. Den härliga doften av ramslök spred sig runt oss medan vi muntert pratande fyllde våra kassar.

När vi kände oss nöjda med skörden (Tord fick med sig cirka 500 gram och jag lite mer) strosade vi till bilen och vände hemåt. Väl hemma blev det en hektisk kväll för mig. Jag googlade på rasmslöksrecept och fick tips från vänner. Under mitt googlande hamnade jag hos Landleys kök (se här). Jag bestämde mig för att rosta bladen i ugnen för att få lite krydda (tänk oregano så förstår du hur jag menar). Det var väldigt enkelt och tog bara drygt en halvtimme per omgång längst ner i ugnen, på 100 grader.

Jag fastnade också för att göra ramslökssmör, alltså smör som man fryser in i rullar, precis som vitlökssmör, persiljesmör eller liknande. Herregud vad jag jobbade på i köket den kvällen. Men hur mycket jag än gjorde så fanns det ramslök kvar. Detta trots att jag även frusit in några påsar med hela blad. Tur att jag kunde ge bort en del av bladen till min mamma under kvällspromenaden så att allt kom till nytta.

Sedan vi var ute för knappt två veckor sedan har jag inte varit hemma många dagar, så jag har inte hunnit smaka varken smör eller kryddor än. Men jag hoppas att resultatet av mitt första försök att använda ramslök ska vara lyckat.

Idag åkte jag tillbaka enbart för att se på blommorna. De är ljuvligt vackra där de växer tillsammans i grönskan, och jag är så glad att jag fick uppleva dem – här – på min hemmaplan.

För dig som vill veta mer

Hos den virtuella floran hittar du fakta om ramslök
Recept, tips och trix – från Landleys kök

Inlägget Ramslök fanns på närmare håll än jag trodde dök först upp på Hemomkringvandring.