Även att vi, precis som många andra, hade en del att göra dan före dopparedan gav vi oss ut. Den här gången åkte vi till andra sidan ön för att gå Husebyleden. Jag och hundarna har gått den tidigare, men för Lars var det premiär.

Lugnt och stilla längs leden

På marken låg ett tunt lager snö, och temperaturen var runt 0 grader denna muliga dan före dopparedan. När vi följt skogsvägen från parkeringen, genom gångtunneln, svängde vi höger. Uppför Bertils trappor, förbi fornborgen och in i skogen.

Eftersom Husebyleden är en av de kulturstigar som Orust kommun har ordnat finns skyltar längs vägen. Dessa berättar inte bara om byggnaderna som stått på platsen, utan om människorna som slet för att kunna bo här. Och påminner oss om vilka förutsättningar som rådde. Längs denna led fick vi bland annat veta att det funnits både varg och björn här.

Vi varken såg eller hörde någon där vi gick. Helt ensamma fick vi vara hela turen. Bortsett från en massa rådjursspår var snön orörd, och det tycker jag är så vackert. Det fyller mig alltid med en speciell känsla. Varm och vördnadsfull på samma gång, över att få gå på ”ny” mark.

Flera olika naturtyper

Så snart vi kommit förbi återvinningscentralen (ja, leden går precis bakom) kom vi in i barrskogen. Det var inte lika blött som senast jag gick här, men på den del ställen fick man fortfarande göra små omvägar. Men jag njöt i fulla drag av lugnet och av naturen omkring mig. Skog, mossa och små berg runt stigen som slingrar sig fram.

Genom bokskogen

Därefter går stigen nerför, mot bokskogen Uggletofta/Himlabacken. En liten å rinner nere i ravinen och bokar växer på sidorna. På våren är marken översållad av vitsippor, blåsippor och skogsbingel. Och lite senare blommar gullvivorna här. Den här gången roade sig hundarna med att hoppa fram och tillbaka över ån nu när det inte var så mycket vatten. Och Lars klättrade ut på en hal trädstam högt ovanför.. innan han upptäckte att den var hal.

Det var underbart att få ha även bokskogen för oss själva. Härinne finns en rastplats med bord och bänkar. Dessutom kastar sig ett litet vattenfall utför branterna nere i nästa ravin. Den sista biten av leden går i den branta nerförsbacken från Himlabacken. De många lagren boklöv som låg på stigen, och temperaturen, gjorde det halt. Men vi tog oss ner helskinnade.

Dan före dopparedan blev en fin start på julen

Trots att Husebyleden inte är mer än 3,5 km tog den sin lilla tid att gå hela rundan. Inte för att vi skyndade oss, men ändå. Hur som helst blev det en riktigt fin start på julhelgen för oss. Nu blir det lite lugnt med uteliv några dagar, men nästa vecka är jag ledig från jobbet så då…..

Avslutningsvis några länkar

Vill du läsa mer om Husebyleden? I så fall kan du titta på några av mina tidigare blogginlägg från området:
– Husebyleden och bokskogen Uggletofta, Orust (oktober 2020)
– Kulturlederna Husebyleden och Svens Altare, Orust (april 2020)
– Hammock-natt på Himlabacken, Orust (maj 2021)

Inlägget Ensamma i skogen dan före dopparedan dök först upp på Hemomkringvandring.

I våras guidade Sofia mig längs kulturstigarna Husebyleden och Svens Altare här på Orust. I morse fick jag en så stark längtan efter bokskog att jag bestämde mig för att åka tillbaka dit och njuta av hösten och bokarna i Uggletofta. Numera (sedan jag flyttat till Orust) tar bilfärden dit runt 20 minuter.

Husebyleden är en vacker och charmig vandringsled på 3,5 kilometer. Enligt information på Orust kommuns webbsida tar det ungefär två timmar att gå den, men då räknar de in tid för en fikapaus. Idag var morgonen var grå, men mild, och när jag och familjehunden gick iväg stod (lyxigt nog) inga andra bilar än vår på parkeringen.

Från parkeringen följer man skylt märkt med gångbana och går under väg 178 genom en gångtunnel. Idag var marken i tunneln täckt av vatten, så gummistövlarna jag hade på mig kom väl till pass. Efter gångtunneln kommer man till en skogsväg där blå pilar visar att leden går till höger. Jag valde dock att gå till vänster eftersom jag ville gå i motsatt riktning jämfört med förra gången jag var här. Sedan var det ju just bokskogen jag längtade efter, och den kom jag nu kom till relativt snabbt.

Hade jag valt att gå i den rekommenderade riktningen hade jag haft nerför genom hela bokskogen. Nu fick jag istället gå i kraftig uppförsbacke, men det hade jag ingenting emot. Vid sidan av den breda stigen forsade en bäck fram. En bit upp i backen ansluter en annan bäck som kastar sig ner i ravinen i ett litet vattenfall. Jag njöt av alla intryck där jag gick. Färgerna. Ljuden. Dofterna.

Högst upp planar berget ut och där har man byggt bord och bänkar som passar perfekt om man vill ta en fikapaus. Det finns gott om utrymme att springa och leka i närheten, eller kanske plaska i vattnet i bäcken, om man tycker att fikarasten som man kanske tar här blir för lång(tråkig). Idag var höstfärgerna förtrollande vackra, även att solen inte ens visade sig. Upp till toppen var det i stort sett exakt en kilometer från parkeringen, så jag kan verkligen rekommendera platsen som utflyktsmål för barnfamiljer.

När jag motvilligt lämnade bokskogen bakom mig gick vi igenom lite barrskog och plumsade sedan fram över ett rätt blött hygge. Vid sidan av hygget ligger en avfallsanläggning. Den luktar inte, men det kan låta en del därifrån. Stigen går sedan vidare ner i skog och nu börjar man höra ljud från väg 178 – om man är så kräsen som jag på tystnad i skogen. Men omgivningarna är fortfarande vackra.

Efter den korta biten där naturen längs leden inte är så vacker stiger den uppåt och in i skogen. Pilar visar mot utsiktsplatsen vid den gamla fornborgen. Dit får man göra en avstickare och gå uppför trappor till toppen. Höstlöven på alla lövträden runt berget kom verkligen till sin rätt där uppifrån. Långt i fjärran skymtade jag till och med havet.

Från utsiktsplatsen är det bara några hundra meter tillbaka ner till parkeringen. Idag var det halt att gå nerför de vackra trätrapporna, men jag är säker på att det hade varit enklare att gå där om jag hade gått i den rekommenderade riktningen istället. Jag måste säga att detta är en led jag är mycket förtjust i, även att den är så kort, och jag längtar redan efter att få vandra där i vår bland alla vårblommor. Och kanske tar jag mig också mer tid då att läsa på skyltarna vid de 10 sevärdheterna?

För dig som vill veta mer om Huseby

Så här hittar du till den 3,5 km långa Husebyleden (OBS! Det tar längre tid att gå runt än man räknar med):
Husebyleden ligger intill väg 178 mellan Varekil och Ellös. Strax före Ellös tar du av mot Hälleviksstrand. Efter 50 meter finns en skylt Fornborg till vänster, där finns en P-plats. Husebyleden startar på andra sidan om väg 178. Du går genom gångtunneln under väg 178 och håller till höger vid den lilla blå träpilen (mycket klokt tips – jag gick nämligen åt vänster där och det märktes att både ”trappor” och skyltar var gjorda för att passa dem som gick motsols).

Länk till information om Husebyleden – där du också kan läsa om de 10 sevärdheter som är skyltade längs leden

Länkar till tidigare blogginlägg från samma plats

Länk till mitt förra inlägg härifrån

Tips nummer 10 i Orust Naturguide

Orust Naturguide – tips nummer 10
Huseby är tips nummer 10 i Orust Naturguide (länk till naturguiden)

Inlägget Husebyleden och bokskogen Uggletofta, Orust dök först upp på Hemomkringvandring.

Under påsken träffade jag Sofia för första gången. När hon skulle visa mig sitt hemomkring tog hon med mig på en spännande vandring runt kulturlederna Husebyleden och Svens Altare. Båda ligger i Storehamn på Orust. Egentligen var ursprungsplanen en helt annan, men den hårda blåsten gjorde att Sofia fick planera om.

Jag och min hund Gemini längs Husebyleden

Det är alltid roligt att få upptäcka nya ställen, och de här två lederna hade jag aldrig hört talas om innan vi kom dit. Mellan lederna är det bara någon kilometer, så vi följde stigar som band ihop turen till en rundslinga. Både början och slutet av turen gick längs Husebyleden – där vi också parkerade bilen. Denna led är endast 3,5 kilometer lång, men enligt ledinformationen beräknas den ta 2 timmar att gå.

Vadringsleden är bekvämt nog en rundslinga som består av skogsstig. Bitvis är stigen mycket brant, men den är ändå inte besvärlig. Längs leden finns tio skyltade sevärdheter som till exempel Huseby fornborg, ett fårhus i sten, torpargrunder och den mäktiga bokskogen (som blev min absoluta favorit) i snäckskalsravinen Uggletoften. Leden är markerad med blå pilar och blå band på träd och stolpar. Personligen hade jag inte behövt informationsskyltarna – för jag hade ju Sofia som var lika påläst och kunnig som en äkta guide!

För mig var det roligt att få se vilka växter som blommade på detta nya ställe – eller som skulle komma att blomma. Till exempel klockljungen som jag inte har hemma i Småland.

När vi hade gått ungefär halva slingan, läst på alla skyltar, oj:at och åh:at åt allt vi såg och fotat två miljoner detaljer längs vägen, vek vi av från leden för att ta en ”genväg” över till kulturleden Svens Altare. Även längs denna led fanns informativa skyltar och delvis följde vi Kuststigen och pilgrimsleden på Orust.

Efter någon kilometer anslöt vi till kultur- och vandringsleden Svens Altare. Den är 6 kilometer lång, och beräknas ta 3-4 timmar. Även detta är en rundslinga, och den är markerad med gula pilar eller markeringar.

Den högsta punkten, som är 105 meter över havet, kallas Svens Altare. Stenhögen på bergstoppen är enligt folksägen rester av det altare Sven använde när han höll predikan för sina får. På berget, där det växer vackert knotiga tallar, finns sedan 2003 ett utsiktstorn som Sofia lurade upp mig i. Det blåste hårda vindar, och jag måste erkänna att det var lite läskigt att klättra upp i det svajiga tornet. Men jag kan tänka mig att utsikten därifrån är hänförande en solig och klar dag!

Det kan hända att platserna kommer i lite fel ordning nu, men vi passerade även Kalvhagen, där det finns rester av en lada/fähus mitt ute i skogen, herrgården Hålta och dess vackra trädgård, Majlyckan, ett gammalt garveri, en milsten, Slottsberget och Galgeberget. Det finns otroligt mycket intressant att läsa om alla dessa ställen (se länk längst ner i inlägget) och det ger verkligen ett mervärde att få med sig platsens historia.

Vi kände att magarna började knorra när vi passerat Hålta. Turligt nog fanns en fin rastplats på andra sidan sjön. Det var faktiskt en sak jag reagerade på – att det fanns så många bord och bänkar. På min hemmaled höglandsleden är jag van vid att det finns ett eller två bord per dagsetapp. Här passerade vi kanske 10 stycken på 16 kilometer!! Det är kanske så här när man är närmare en storstad? Hur som helst var det gudomligt gott, och oerhört vackert att sitta vid sjön och äta. Även att vi höll på att blåsa bort och få fingrarna förfrusna.

När vi tittade på klockan insåg vi att vi skulle behöva öka tempot något för att hinna tillbaka i ungefär planerad tid. Med ny energi i kroppen var det inget problem, och hundarna verkade också glada över den snabbare takten. Egentligen tror jag att största skillnaden var att vi försökte att inte stanna och fota lika mycket som vi gjort från början.

Att dra ner på fotandet klarade jag ganska bra bitvis, men när vi kom fram till bokskogen (som ligger i slutet av Husebyleden) med sina blåsippor, ravinen och vattenfallet – nej, då var det kört! För min del var denna del av leden värt att åka dit för – alltså även om det varit enbart den vi sett/gått. Bokskog är så speciellt. Något extra, som man vanligtvis inte hittar i en bokskog, men gör här, är snäckskal som finns på marken i stor mängd. De samlades där under istiden (tack Sofia även för den informationen). Se och njut av Orusts största bokskog – även att inte löven slagit ut än.

När vi kom tillbaka till bilen (efter att jag även varit tvungen att stanna för att fotografera årets första gullvivor) var jag full av intryck. Och mobiltelefonen av bilder. Turen blev strax över 16 kilometer och den tog oss nästan 5,5 timmar, men man hade utan problem kunnat tillbringa ytterligare några timmar längs Husebyleden och Svens Altare. Jag är tacksam att Sofia tog med mig så att jag fick uppleva detta fina och spännande område.

Länkar för dig som vill veta mer om lederna

Så här hittar du hit

Husebyleden ligger intill väg 178 mellan Varekil och Ellös. Strax före Ellös tar du av mot Hälleviksstrand. Efter 50 meter finns en skylt Fornborg till vänster, där finns en P-plats. Husebyleden startar på andra sidan om väg 178. Du går genom gångtunneln under väg 178 och håller till höger vid den lilla blå träpilen.

Mer från området i bloggen

Läs om min nästa tur på Husebyleden, oktober 2020
Läs om min och sambons tältnatt i decemberrusk längs Husebyleden
Läs om min och tonårsdotterns tur runt Svens Altare-leden januari 2021

Användbara länkar:

Här hittar du Orust kommuns information om Husebyleden, Storehamn, Orust. Alla dess sevärdheter är beskrivna.
Här hittar du all tänkbar information om kulturleden Svens Altare, Storehamn, Orust
Länk till Länsstyrelsens information om Morlanda naturreservat (där leden Svens Altare går)

Inlägget Kulturlederna Husebyleden och Svens Altare, Orust dök först upp på Hemomkringvandring.