Förra veckan var jag ledig. Då gick jag bland annat etapp 6 av billingeleden som bjöd på härlig skogsvandring på Billingens sydvästra kant mellan naturreservaten Jättadalen-Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen.

Diabasformationer i Jättadalen

Jättadalen är en fantastisk plats att vandra på (se till exempel blogginlägg från i våras om Jättadalen-Öglunda). Diabasformationerna som finns längs branterna vid sidan av leden är mäktiga, och jag önskade att stigen skulle fortsätta snirkla sig fram genom skogen.

Avstickare till Öglunda grotta

Efter en kort vandring kommer man fram till en skylt ”som berättar att ”Öglunda grotta” och självklart kunde jag inte motstå att gå ner till den. Jag hade varit här innan, men den gången låg det snö nere i ravinen. Så här ser det ut när en tant filmar på väg ner:

Avstickaren ner till grottan är inte mer än 100 meter, men i mina ögon värd att göra. Det är lite brant en kort bit (se filmen ovan), men om man tar det lugnt går det bra (till och med med mitt knä).

Mysig vandring i Torps naturreservat

Strax efter att leden passerat grottan delar sig stigen, och man ska där hålla till vänster. Annars hamnar man vid Öglunda kyrka. Trots att man gå nerför ett berg är det behaglig vandring på fin stig.

Sedan kommer man till Torps naturreservat (som jag aldrig hade hört talas om). Naturreservatet består av ett småkulligt landskap med naturbetesmarker, små åkrar, frodiga lövskogar, och dessutom sumpskogar/rikkärr. Här njöt jag ofantligt av lummig lövskog och gammaldags blommande ängar.

Besviken på Höjentorp-Drottningkullen

På grund av att jag hade sett många bilder och Instagraminlägg från Höjentorp-Drottningkullen hade jag höga förväntningar på detta naturreservat. Jag hade uteslutande sett bilder på böljande kullar, körsbärsträd och vackra blommor, men jag möttes av skog som tyvärr inte ens jag såg någon skönhet i, en miljard myggor, dåligt markerad led. Och dessutom ett vindskydd som inte alls var inbjudande.

Lunch vid Ormsjön

Jag hade planerat att sätta mig i det vindskydd som var märkt på vandringsledens karta, men det var inte lockande (se bild här ovanför). Istället satte jag mig på en stock vid Ormsjön och åt min lunch.

Sedan fortsatte jag vidare på nästa etapp (nummer 7) som går mellan Höjentorp-Drottningkullen och Varnhem – och som jag tyckte mycket mer om än slutet på etapp 6.

Dålig märkning av etapp 6, Billingeleden

Början av etappen var fantastisk, men luften gick ur mg lite inne i det sista naturreservatet, Höjentorp-Drottningkullen. Härinne var leden väldigt dåligt markerad och jag gick fel fem (!!!) gånger och fick vända tillbaka. En otrolig kontrast mot hur leden varit fram till dessa. Se exempel på bilden här nedanför där skyltarna står inne i ett buskage. Jag kan också varna om att alla korsande leder också är märkta med orange vilket bäddar för viss förvirring.

Fakta om Billingeleden

Etapp nummer 6 av Billingeleden (6,5 km) går mellan naturreservaten Jättadalen-Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen. Det är en härlig skogsvandring på Billingens sydvästra kant, både barr- och lövskog, men även härliga ängsmarker. I Höjentorp finns dessutom ett antal sjöar intill leden. Ett annat plus är att man på den här etappen går uteslutande på skogsstig och skogsväg. Totalt är leden 57 kilometer lång.

Parkeringar / kollektivtrafik

Vid etappens start finns parkering vid Öglunda kyrka, ca 1 km från Billingeleden (följ stig som tar dig upp på berget). Det finns även parkering vid etappens slut vid naturreservat Höjentorp – Drottningkullen. Därifrån får man gå cirka 650 meter för att komma till Billingeleden. Det är 3,7 kilometer att gå från närmaste busshållplats både vid etappstarten och etappmålet, men till flera andra etapper finns möjlighet att ta sig relativt nära med buss.

Jag tycker det är synd att inte leden går ut till parkeringen/vägen så att man kan nyttja toaletterna där till exempel. Det blir också tydligare var etappen startar/slutar om man utgår från en parkering eller fast punkt – inga sådana markeringar finns längs leden.

Avslutningsvis några länkar

• Länk till Billingeledens information om etapp 6
• Jättadalen-Öglunda naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)
• Torp naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)
• Höjentorp-Drottningkullen naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)

Mina övriga inlägg från Billingeleden

Länk till mina inlägg om Billingeleden.

Inlägget Billingeleden etapp 6, Öglunda – Höjentorp dök först upp på Hemomkringvandring.

Igår eftermiddag kom äntligen vårvärmen, så det var extra lätt att bli inspirerad till ytterligare en liten tur på kvällskvisten. Valet hamnade på naturreservatet Jättadalen och Öglunda grotta.

Hagar och porlande bäck

Eftersom det var mitt första besök i Jättadalen hade jag inga som helst förväntningar när Göran visade vägen upp mot berget. Vårvärmen omslöt oss när vi gick genom hagar där marken var täckt av vitsippor och ramslöksblad. Dessutom porlade en bäck vid sidan av stigen, och kabblekor och tussilago lyste som små solar mot oss.

Offerkällan och brant stigning

Snart kom vi in i granskog, fortfarande längs bäcken, och temperaturen sjönk flera grader. Helt plötsligt var det blåsippor vi såg runt oss, medan vitsipporna bara var i knopp. Alltså är den här stigen perfekt om man vill uppleva en lite senare vår.

Vi passerade också något som kallas för offerkällan, där vatten från Billingen rinner ut från berget vid sidan av stigen och ner mot den större bäcken.

Härifrån blir det snabbt brantare, när stigen slingrar sig uppåt genom granskogen. Till höger om stigen ligger en bäckravin omgiven av diabasstup, och på de brantaste ställena finns rep och kedjor uppsatta till hjälp för vandrare. Hela tiden hör man vattnet falla på de stora, nedfallna, kantiga stenblocken.

Utsikten ovanför Jättadalen

Vid utsiktsplatsen har man utsikt både över Jättadalen, sjöar, skog och ett blånande Kinnekulle vid horisonten. Om man vill ta en paus finns en bänk strategiskt placerad här. Vyn är otroligt dramatisk med alla stup, pelare och klyftor som diabasen bildar.

Här vid utsikten ansluter stigen dessutom till Billingeleden, som man sedan följer under den del av rundslingan som går uppe på berget.

Vandringen häruppe var väldigt vacker med all granskog och mossa vid sidan av stup och rasbranter. För min del var tajmingen helt perfekt, tack vare kvällssolens varma ljus letade sig ner mellan granarnas grenar.

Öglunda grotta

Efter någon kilometer passerar stigen skylten som berättar om Öglunda grotta. Ofta blir jag besviken på att platser kallas för grotta, eftersom de många gånger bara är en utskjutande sten eller klippa. Inte heller här är det en grotta i ordets riktiga bemärkelse, men här får man ändå en ”grottkänsla”.

För att komma till Öglunda grotta får man svänga av stigen och gå ner genom en trång och brant passage. Den är dock inte lång, och man behöver inte vara klättrare för att ta sig igenom. När man kommit ner i ravinens botten (där det just nu låg snö kvar) svänger man vänster. Då syns grottan tydligt i berget. Miljön är riktigt häftig här nere med alla diabaspelare som står utspridda.

Det yttre rummet i den lilla grottan rymde mig, men inte så mycket mer. Det fanns dock en fortsättning in, men jag hade ingen lampa med mig så jag vet inte hur djupt det är. Så även om inte Öglunda grotta är en ”riktig grotta” är den ändå ett stort hålrum som enorma diabasblock har bildat.

Utsikt och ner mot Jättadalen

Tillbaka uppe på stigen igen fortsatte vandringen genom blandskog, och jag skymtade många gånger utsikten till höger om mig. Vid ytterligare en sprickdal fanns en bänk med fin utsikt.

Strax därefter viker stigen av från Billingeleden, och går brant nerför berget. Så fort vi kom ner var det som att komma in i en annan klimatzon. På grund av att temperaturen var högre här formligen exploderade växtligheten runt oss.

Marken var täckt av violer och lungört, och vid ett vattendrag stod klungor av kabblekor och strålade ikapp med solen.

Tillbaka till parkeringen

Snart var vi ute på en liten grusväg som förde oss ner mot Öglunda kyrka. Parkeringen ligger på andra sidan kyrkan så vi var snart ”i mål”. Det här blev en helt oväntad, men stor, upplevelse för mig. Naturen var riktigt mäktig och jag fick så många fina vyer och olika intryck trots att slingan bara är runt 3 kilometer. Hit hoppas jag att jag kommer att kunna återvända fler gånger.

Fakta om Jättadalen och Öglunda grotta

Naturreservatet Jättadalen och Öglunda grotta (länk till Länsstyrelsen) ligger i Skara kommun i Västergötland. Parkering finns vid Öglunda kyrka. Därifrån utgår en rundslinga på cirka 3 kilometer. Leden är tydligt markerad med orange stolpar/markeringar. Rundan är inte tillgänglig för till exempel barnvagn eftersom den är en naturstig som bitvis är så brant att det finns rep/kedjor att ta hjälp av.

Inlägget Jättadalen och Öglunda grotta dök först upp på Hemomkringvandring.

Vid Sundsby säteri har jag vandrat, strosat, ätit frukost och bara njutit hur många gånger som helst. Igår var det dags igen, men då kryssade vi mellan olika leder.

Premiär för Silver och Göran

Eftersom det var första gången som Göran och Silver skulle besöka Sundsby ville jag visa upp det ”gôttaste”. Vilket blev Rådjursstigen (med avstickare till grottorna), passagen från grottorna upp mot Solklinten, från Solklinten ner till Rådjursstigen, avstickare till bokskogen, och så förlängde vi med Ivers skogspromenad på slutet.

Grottor och spännande passager

Det som utmärker de här lederna är först och främst att de är kuperade naturstigar, och alltså innebär en viss utmaning att gå, jämfört med att gå till exempel på ett motionsspår. Dessutom är naturen slående vacker med berg, ädellövskog, branta sluttningar och högt blåbärsris.

Jag tycker alltid att det är lika roligt att få visa upp det här området för personer som inte tidigare varit här. När man passerar Sundsby på vägen ser det inte så märkvärdigt ut, men området innehåller så många vackra och spännande överraskningar.

Utsikt från Solklinten

När man är på Tjörn är det nästan ett måste att se kust och hav. Igår blåste det dock lite för mycket för att det skulle vara njutbart vid havet, men havsutsikt fick vi ändå uppifrån utsikten Solklinten.

Om man inte vill gå den krångliga vägen genom trånga passager som vi gick kan man gå en enklare (och närmare) väg. Den är tydligt skyltad ”Solklinten” från parkeringen.

Ädellövskog, Springareken och barnslinga

När vi lämnat området med grottorna bakom oss gick vi genom ädellövskog på slingrande stigar. Istället för att gå till parkeringen när Rådjursstigen svängde av ner mot Karpdammen fortsatte vi rakt fram på Ivers skogspromenad.

En mysig liten slinga där det finns informationsskyltar och frågor riktade till barn. Slingan bjuder på skog, berg, fikabord vid en utflyktsplats och en massa springvänlig miljö. Dessutom passerar man den gamla Springareken som stått där sedan 1100-talet.

På väg mot Sundsby Säteri (längs fin och tillgänglig gångbana) passerar man även en skogslekpark och ett vindskydd med grillplats.

Slutligen en liten summering

Vid Sundsby Säteri finns verkligen något för alla som tycker om vandring. De markerade lederna är mellan 1,3 och 4,8 kilometer, och flera av dem går att kombinera. Det finns utsiktsberg, grottor, berg, ädellövskog, vindskydd, karpdamm och café/restaurang.

Här kan du läsa alla mina inlägg som handlar om lederna runt Sundsby. Och mer fakta hittar du även hos Tjörns kommun.

Området runt Sundsby Säteri är, och förblir, en favorit. Oavsett hur många gånger jag går där.

Så här hittar du till Sundsby Säteri

Med bil: Sundsby ligger på Tjörn i södra Bohuslän (några mil norr om Göteborg). När du har passerat Tjörnbron fortsätter du väg 160 mot Orust. Efter ytterligare cirka 5 kilometer sväng vänster mot Sundsby säteri. Följ vägen cirka 1 km. Parkering finns på höger sida.

Inlägget Några timmar runt Sundsby Säteri dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom våra vänner Yvonne och Peter driver turismverksamhet (Pevon Ecoturism) är det svårt att hitta lediga datum för gemensamma aktiviteter. Därför bokade jag och min sambo in den här helgen för ett härligt utedygn med dem redan i våras.

I vanliga fall brukar jag strosa fram, och att lägga mycket tid på varje plats jag besöker. Men den här gången ville jag ta vara på tiden och ge våra vänner ett utedygn med så många fina intryck som möjligt. Därför hade jag planerat in tre olika turer.

Härön (grön + blå led)

Precis som alla fredagar slutade jag jobba tidigt, och då väntade de övriga på mig på parkeringen. Därifrån åkte vi till Kyrkesund där vi parkerade och gick den korta promenaden till färjan i duggregn. Eftersom överfarten bara tar runt 2-3 minuter så vi var snart framme.

Norra stigen på höstigt Härön

Efter en kort promenad genom samhället följde vi den norra stigen (markerad med grönt, och den är även den av Kuststigens rundslingor) mot Ängen. Runt oss skiftade naturen till höstens färgglada kostym och vi konstaterade att naturen var lika vacker i regn.

När vi gått tre kilometer, i lite högre tempo än ”gå, lufsa och utforska-tempo” var vi framme vid den vackra ängen mitt på Härön. Här vek vi av från den gröna leden och gick istället in på den blå leden (i mitt inlägg från slutet av augusti kan du läsa mer om leden).

Blå leden bjöd på hav och klippor

Så fort vi kom ut på den blå leden möttes vi av ett helt annat landskap. Eftersom den leder upp på klipporna fick vi stora vyer ut mot havet.

Medan vinden slet i våra kläder (och mitt hår) gick vi pratande och skrattande i det vackra kustlandskapet. Tack vare att jag gått här för bara några veckor sedan hade jag ganska bra koll, för de övriga var det premiär att gå här.

Som tur var fanns det även platser med lä, så vi unnade oss en fikapaus längs vägen innan vi gick tillbaka mot Ängen.

Vid Ängen passade några av oss på att använda dasset innan vi tog den södra stigen (1,7 km) tillbaka mot hamnen. Återigen blev vi överväldigade av alla höstfärger som omgav oss. Vår tajming var perfekt, och vi hann precis med färjan som gick 3 timmar efter att vi kommit ut till Härön.

Björshuvudet (liten tur och tältning)

Från parkeringen i Kyrkesund hade vi bara en kort bilfärd på 6 kilometer framför oss till startpunkten för vår andra tur under vårt utedygn. Medan vi körde upphörde duggregnet, och himlen såg något ljusare ut. I Halsbäck lämnade vi bilarna och gick ut mot en av mina favoritplatser, Björshuvudet.

Upp med tälten i blåsten

Den starka vinden, och regnet som hängde i luften, inbjöd inte till några längre stopp under den två kilometer långa promenaden. Istället fokuserade vi på att komma fram så att vi skulle hinna få upp tälten, och göra upp eld för matlagning, innan det skulle mörkna. Eftersom jag övernattat här 6 gånger tidigare (och Lars 2) hade vi bra koll på vilka platser som kunde fungera.

Samla ved och göra upp eld för middagen

På grund av att det mörknar snabbt, särskilt molniga dagar, bestämde vi oss för att dela upp oss. Killarna gjort klart ”boplatserna” medan Yvonne och jag gav oss upp i den närliggande skogen för att leta efter brännbart material. Den här gången hade vi tur, för vi hittade ett ställe där man någon gång röjt utan att ta bort riset. Därför var det lätt att göra fina fynd som vi kunde bära (och dra) med oss tillbaka till lägerplatsen.

Lars hade redan gjort upp en liten brasa med hjälp av medburen ved, och nu satte han igång att såga även det vi haft med oss. Efter en stund bad jag att få prova, för det såg så enkelt ut. Och det var det – han kommer nog inte att få ha sin hopfällbara såg ifred i framtiden.

Lyxiga hamburgare och prat vid brasan

Sedan dröjde det inte länge innan vi kunde lägga våra 200-grams hamburgare på det medhavda grillgallret. Våra vänner hade dessutom med både bacon och god ost, så när vi sent omsider fick vår middag blev det en riktig festmåltid.

Resten av kvällen satt vi i brasans sken och njöt av sprakandet, och lugnet från naturen fyllde oss. Varken samtalsämnena eller skratten tog slut, så vi blev sittande länge vid vår lägereld. Men framåt midnatt kände jag mig riktigt trött, vilket ledde till att allihop valde att krypa in i tälten.

Till vår glädje hade vinden mojnat vid det här laget, så det var lugnt och behagligt att lägga sig. Själv somnade jag i stort sett så fort jag la mig i sovsäcken, och nästa dag fick jag höra att det varit likdant för de övriga.

Frukost och mini-topptur

Under natten sov jag oförskämt bra (och varmt), så jag kände mig väldigt utvilad när vi började stiga upp runt klockan 08. Eftersom de övriga är kaffedrickare fick vi givetvis starta dagen med en kaffestund innan vi gick på en liten utflykt.

När man överanattar i naturen tycker jag att det ger en större upplevelse om man även gör något i anslutning till övernattningen. Så jag hade föreslagit att vi skulle gå upp på den lilla toppen Björshuvudet innan vi tog ner tälten. Till min glädje hakade alla på, så vi fick en mysig liten tur redan på morgonen.

Sedan återstod bara att ta ner tälten och att gå tillbaka till bilarna för att åka vidare mot den sista av de tre planerade turerna.

Sundsby (Rådjursstigen, Solklinten och grottorna)

Visserligen var våra vänner redan nöjda med allt de fått se på Tjörn, men som grädden på moset ville jag visa ett favoritställe. Nämligen lite av det som finns längs vandringslederna på Sundsby Säteri. Dit hade vi 15 kilometer att köra på små krokiga vägar.

Kuperat, trånga passager och grottor

Vi gick ut på min favoritled Rådjursstigen (här har jag beskrivit leden mer ingående) som är 3,5 kilometer. Men med de avstickare som vi gjorde gick vi nog 5,5-6 kilometer. Det var så roligt att få visa detta fina område för Peter och Yvonne.

Inte nog med att det finns en massa häftiga passager och grottor, här finns även vackra lövskogar och krumma tallar.

Skogar av olika slag

Dessutom går vandringsleden genom stora lövskogar, över klippor med krumma tallar, och till och med in i en bokskog. Marken är på många platser täckt av blåbärsris.

Korv och bröd med havsutsikt

Vad är en utflykt utan fikapaus? Ingenting alls, skulle jag nog säga. Så efter att vi utforskat grottor, klämt oss igenom otaliga trånga passager och varit uppe vid Solklinten och sett på utsikten, satte vi oss på en klipphäll en bit ifrån leden.

Eftersom både jag och Lars hade med våra kök gick det snabbt att koka goda korvar till vår lunch. Utsikten ut mot havet var magnifik, och även här såg vi hur björkarna längre ner började skifta i gult. Det här blev en fin, god och värdig avslutning på vårt utedygn!

Inlägget Ett fint utedygn på Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.

På den här rundan går man upp mot Solklinten med utsikt över landskapet och vidare till grottorna i Sundsby. En kort men varierad tur där stigen bjuder på både klippor, skog och upptäckarlust. Särskilt med barn i sällskapet, som den här gången.

Frukost på Solklinten

En annan tradition när Tina och hennes familj hälsar på hos mig är att vi äter frukosten ute. Den här gången hade jag planerat att vi skulle äta frukosten vid den fina utsikten på Solklinten vid Sundsby Säteri. Tyvärr blev det lite för ansträngande för min syster i hennes tillstånd, men hon tog sig dit i alla fall.

Vägen upp dit är inte så lång, runt en kilometer från parkeringen. Men den är riktigt kuperad, vilket är jobbigt när man är gravid (jag minns själv). Leden är i alla fall bra markerad och bjuder på både vackra lövskogar, krumma tallar, berg och havsutsikt. Och oräkneliga pyttesmå grodor som skuttade över stigen.

Mot grottorna

När vi hade ätit frukost till den vackraste av utsikter lämnade vi min syster med en bok, sittande på ett liggunderlag i skuggan på toppen. Vi övriga skulle nu ut på en spännande tur för att utforska grottorna i Sundsby.

Vägen från Solklinten och ner mot grottorna är inte den lättaste att gå. Det är stora höjdskillnader på stigen på så sätt att man måste upp över och under klippblock. Det finns dock andra vägar till grottorna, till exempel om man går Rådjursstigen. Men självklart tog vi den mest spännande vägen när jag skulle visa syskonbarnen.

Grottor, blåbär och utsikt

Vi kom alla helskinnade, och med gott humör, igenom alla passager och fram till grottan. Den är ganska mäktig den med – men är man här med barn bör man se till att de är nära. Här finns nämligen djupa passager som det är svårt att komma upp ur utan rep och klätterutrustning.

Till min stora förvåning verkade barnen tycka att det var minst lika spännande att få stanna och plocka blåbär runt stigen, som att gå in i grottan.

Från grottan följde vi Rådjursstigen (åt vänster från grottan sett) och vek sedan av mot Solklinten vid skylt.

Tillbaka till min syster på toppen

Den sista lilla biten upp mot Solklinten, där min syster satt och läste, är brant, men fin att gå. Barnen hade superroligt hela rundan, och faktiskt vi vuxna med. När barnen träffade sin mamma hade de en massa att berätta.

Bland annat sa ett av barnen: ”Det var tur att du inte var med mamma, för din mage hade fastnat”. Som avslutning, innan vi gick nerför berget, tog vi ytterligare en fikapaus uppe på Solklinten.

Därefter gick vi tillsammans ner till parkeringen där vi sa hejdå för den här gången. Jag åkte hem till Orust, och min syster åkte med sin familj hem till Småland. Det här var avslutningen på en fin helg, och vi hann göra en massa roligt tillsammans som jag tror att vi alla kommer att minnas länge!

Fler turer på Sundsby

Rådjursstigen, 3,5 km (min favorit)
Ivers Skogspromenad, 1,8 km (extra rolig för barn)
Karpstigen, 1 km tillgänglighetsanpassad led (inte rundslinga)
Sundsbyleden, 5 km

Inlägget Utsikt Solklinten och grottor vid Sundsby dök först upp på Hemomkringvandring.

I ungefär ett år har jag sagt till min sambo att jag skulle vilja sova i grottor på nyår. Vi hade några ganska närliggande grottor i åtanke, men ändrade oss när vi upptäckte de häftiga grottorna på Hunneberg på webben.

Jag hade som vanligt läst på och hade tagit reda på att grottorna skulle ligga mitt emot Västra Tunhems kyrka. På vägen dit passerade vi Byklevsfallet (vilket vi sedan upptäckte var en omväg). Men det var fint där, och betydligt mer vatten än vid vårt besök i november.

Vi parkerade vid kyrkan och bytte om till gummistövlar. På bilder och filmer hade vi sett att det brukar vara vatten i grottorna. Min sambo Lars hade knähöga stövlar medan jag själv hade lite lägre skaft vilket skulle visa sig innebära en viss nackdel för mig.

Inne i grottan var det nämligen rejält med vatten. Jag chansade ändå på att regnbyxorna skulle hålla tätt mot stövlarna, vilket var dumt gjort. Jag blev blöt och iskall om fötterna rätt snabbt. Dessutom visade det sig att det inte fanns någon torr plats i grottan där vi kunde sova, så vi gick tillbaka till bilen där jag drog av stövlarna och bytte till torra strumpor och vandringskängor. På kartan såg vi att det verkade finnas grottor en bit längre fram också så vi rullade sakta iväg genom det lilla samhället. Längs vägen kom ett äldre par gående, så vi stannade till och fick utförliga tips från dem. Bilen parkerade vi därefter en kilometer fram vid Nygårdspark.

Vi följde ”Kyrkstigen” som utgår från parkeringen. Stigen följer dalen nedanför Hunnebergs rasbranter och är mycket vacker. Bokskog, gamla mossiga stenar och stammar, och bergets dramatiska silhuett är ständigt närvarande. Vi vek av stigen och hittade snart en spännande grotta att utforska. Vatten droppade på många ställen, men Lars hittade en relativt plan yta, relativt nära en ingång, där det dessutom var torrt, och vi bestämde oss för att detta fick bli vår sovplats.

Efter att ha gjort oss hemmastadda genom att placera ut lite marschaller runt oss (som vi givetvis tog med oss hem efteråt), och lagt ut liggunderlagen för att ha att sitta på, var det dags för middag. Vi hade med oss tjälknöl tillagad av älg, och till det kokade Lars vatten till pulvermos som vi kryddade till. Det blev en supergod middag. Och det kändes mäktigt att äta den i en sådan speciell miljö – en grotta i ett berg.

Vi gick på en liten upptäcktsfärd och insåg att vi hamnat i en stor grotta. Lars filmade den när han gick igenom (jag fastnade längs vägen eftersom jag kände behovet att stanna och fota vackra detaljer) och det tog nästan 6 minuter att gå igenom den. Och då gick han ändå bara huvudtunneln.

Utan pannlampor hade det inte varit möjligt att gå in i vår grotta. Vi hade varsin pannlampa på huvudet, hade med en extra lampa och dessutom power bank så att vi kunde ladda, vilket det blev behov av frampå kvällen. Dessutom blev det dags att göra i ordning vår sovplats.

Det var en lite märklig känsla att krypa ner i sovsäcken inne i grottan. Allt var knäpptyst förutom droppandet från taket. Mörkret var verkligen kompakt så fort man kom utanför marschallernas räckvidd. Tanken var att vi skulle ligga och prata en stund, men jag somnade som en stock. Totalt avslappnad i miljön. Jag tyckte att det var lite kylslaget, men Lars (som svettades så att han fick ta av understället mitt i natten) hävdade att det var otroligt varmt i grottan. Med tanke på att inget dagsljus nådde in till oss var det lite svårt att avgöra om det var natt eller morgon när jag vaknade, men efter en titt på klockan såg jag att det var okej att smyga sig upp. Klockan var 08.

Vi åt lite frukost och packade ihop våra saker. Tittade efter så att vi inte lämnat kvar några spår efter oss. Sedan tackade vi grottan och sa hejdå. Efter att ha lämnat våra ryggsäckar i bilen valde vi att gå tillbaka och utforska några fler av de grottor som finns i området.

Det fanns grunda grottor som bara bestod av ett rum, det fanns flera grottor/gruvgångar som gick längsmed berget och hade flera ingångar och en massa pelare så att de nästan såg ut som klosterruiner, det fanns grottor som delade sig i flera gångar. En del var fina och i en del såg man att det rasat inuti.

Vi avslutade vårt äventyr med att köra till Skäktefallet/Brudslöjan (se blogginlägg från vårt förra besök där) – en bilfärd på drygt 10 minuter.

Och det var sååå värt det! Liksom att förverkliga drömmen om att sova i grottor. Vilka härliga intryck och minnen vi fick med oss från detta äventyr!

För dig som vill veta mer

Viktigt om du ska besöka grottor

Tänk på att alltid vara försiktig med tanke på rasrisken. Det är också viktigt att du har med dig minst en extra pannlampa eller ficklampa. Ha ordentliga skor på fötterna – det kan vara blött. Och.. meddela alltid någon vart du ska ta vägen och när du förväntas vara tillbaka – om du skulle råka ut för något.

Så här hittar du hit

• Länk till karta där du även kan få vägbeskrivning

Parkeringsplatser finns både i korsningen vid Nygårdspark och en liten bit in längs vägen, på vänster sida. Följ sedan Kyrkvägen. Berget har du då till höger om dig, i bokskogen, och en bit fram kan du skymta grottorna vid bergets fot. Vid några ställen går stigar upp och vi rekommenderar stigen som efter runt 300-400 meter går upp vid några fikabord. Grottorna där fanns det inga ras i, och de passar för familjer. Den första delen av Kyrkvägen är tillgänglighetsanpassad, men det går inte att ta sig upp till själva grottorna med till exempel barnvagn.

Inlägget Äventyr i grottor med middag och övernattning dök först upp på Hemomkringvandring.

På juldagen sken solen från en klarblå himmel och vi bestämde oss för att som dagens andra utflykt åka till grannön Tjörn och gå Sundsbyleden. Sundsby är ett underbart område som vi upptäckte för ganska exakt ett år sedan. Vi var där några gånger då, så nu var det verkligen på tiden att återbesöka området.

Leden är bitvis väldigt lätt att gå, och området är välbesökt. Parkeringen var full av bilar och vid grillplatser och andra vackra platser samlades familjer/grupper för att grilla och fika tillsammans. Den breda stigen leder genom mäktig lövskog. På ena sidan har man höga bergväggar, och på andra sidan går Stigfjorden in.

Området korsas av många stigar, och vid den andra stigen som leder mot grottorna vek även vi av. Denna stig är inte lika lämplig för barnvagnskörning – men spännande att gå på för både små och stora barn. På flera ställen passerar man smala skrevor mellan höga bergsväggar. Ibland kan man till och med få krypa under något stenblock. Väl framme vid grottorna gjorde vi ett kort stopp.

Från grottorna gick vi skilda vägar upp till utsiktsplatsen Solklinten – toppen av berget i Sundsby. Lars klättrade upp, medan jag och hunden följde Rådjursstigen en bit och sedan vek av på en omärkt stig mot toppen. Solen dalade medan vi gick och landskapet började bada i ett härligt varmt kvällsljus.

Vi var helt ensamma på utsiktsberget. Förmodligen gav sig de flesta iväg hemåt när det började mörkna. Själva hade vi med våra pannlampor för att inte vara begränsade av de få soltimmarna. Vi stannade på rastplatsen och passade på att fota havet, solnedgången och varandra – även att fingrarna nästan krullade sig av köld i blåsten.

Det var med stor försiktighet vi sedan tog oss nerför berget. Temperaturen låg runt 0 och på vissa ställen låg isen kvar sedan föregående natt. Lite extra spännande är det ju att gå i skymningsljus, men vi klarade att ta oss ner relativt helskinnade.

Sundsbyleden är 4,8 kilometer och mycket fin att gå. Den gör dock ”bara” ett yttvervarv kring Sundsbyområdet och går inte fram till grottorna eller utsiktsplatsen. Beskrivning av leden finns i blogginläggen som jag länkat här nedanför. De stigar vi svängde av på är lite mer krävande, men värda varenda svettdroppe. Och med den solnedgången vi fick igår log jag hela vägen hem!

För dig som vill veta mer om Sundsby

Uppdatering 2022-04-14: Eftersom Sundsby ligger längs vägen till mitt jobb kommer jag att vistas en del i området. Därför har jag gjort en egen kategori där du kan hitta alla mina inlägg om vandringslederna i området.

Mina instagrambilder från lederna i Sundsby

[instagram-feed feed=7]

Så här hittar du till Sundsby

Med bil: Efter Tjörnbron fortsätt väg 160 mot Orust. Efter cirka 5 kilometer sväng vänster mot Sundsby säteri. Följ vägen cirka 1 km. Parkering finns på höger sida och är skyltad.

Med buss: Från Myggenäs korsväg, ta Orust express mot Orust. Gå av vid Sundsby korsväg. Gå ca 1 km. För tidtabell, se Västtrafik.

Inlägget Sundsbyleden i solnedgång – Tjörnfavorit i repris dök först upp på Hemomkringvandring.

Vid Sundsby säteri på Tjörn startar flera fina vandringsleder. Lederna utgår från den stora parkeringen i dammens södra del och hela området ligger i Stigfjordens vackra naturreservat.

Sundsby vandringsleder består i stort sett av i det närmaste obearbetade naturstigar. Lederna är mellan 1,3 och 4,8 kilometer långa, men det går att ”koppla ihop” flera leder för att få ihop en längre sammanhängande slinga om man vill det. Området är välbesökt, och är ett utflyktsmål som även passar bra för barn.

Jag har haft förmånen att få gå längs Sundsby vandringsleder två gånger under hösten (oktober och november) och båda gångerna styrde vi färden mot grottorna, ravinen och toppen Solklinten, den ena gången längs svart led, och andra gången längs Rådjursstigen till grottorna och sedan svart stig mot Solklinten.

Detta är den svåraste leden, och bitvis är den krävande. En del passager är riktigt trånga och man kan både behöva klättra över eller krypa/åla under fastkilade stenblock (jättekul ju!!!). Jag måste erkänna att längs vissa delar av leden, till exempel när man passerar ravinen, hade det varit enklare att ta mig igenom om jag hade lämnat hundarna hemma, se bild här nedanför.

Andra gången jag gick här var i november, och då var det en del vatten i ravinen.

Efter ravinen finns en stor grotta som har bildats av ett nedrasat jätteblock som blivit som ett tak över andra stora block. Det är lite trixigt att ta sig ner dit (vi band hundarna vid ett träd innan vi gick ner i grottan), men det är absolut värt den lilla extra tid det tar. Jag gillade känslan att vara i ett ”eget” bergrum. Även att det faktiskt var en scoutgrupp som grillade vid rastplatsen precis utanför grottan så märkte jag dem knappt.

Vi fortsatte sedan upp till Solklinten som är den högsta punkten på berget. Vi tog oss dit via ravinen, men man kan också gå den gulmarkerade Rådjursstigen upp från grottorna mot toppen. Den väg vi valde är lite trång och brant – men rolig att gå.

Solklinten är 108 meter över havet, och ravinen är där, precis på andra sidan kanten. Man får vara uppmärksam här uppe, för det är bara staket/räcken längs vissa delar. Från toppen har man utsikt över Stigfjorden mellan öarna Tjörn och Orust. Härlig vy för en småländsk själ!

Naturen är varierande längs denna tur. Från Solklinten valde vi att gå den lite brantare svarta leden ner mot Rådjursstigen och Sundsbyleden.

Det finns många vackra träd som anpassat sig till ett liv bland bergen. Min dotter intygar att de även är klättervänliga.

För dig som vill veta mer om Sundsby vandringsleder

Länk till Tjörns kommuns information om Sundsby vandringsleder

Läs om alla mina turer runt Sundsby

Uppdatering 2022-04-14: Eftersom Sundsby ligger längs vägen till mitt jobb kommer jag att vistas en del i området. Därför har jag gjort en egen kategori där du kan hitta alla mina inlägg om vandringslederna i området.

Mina instagrambilder från lederna på Sundsby

[instagram-feed feed=7]

Så här hittar du till Sundsby Säteri

Med bil: Efter Tjörnbron fortsätt väg 160 mot Orust. Efter cirkaa 5 kilometer sväng vänster mot Sundsby säteri. Följ vägen cirka 1 km. Parkering finns på höger sida.

Med buss: Från Myggenäs korsväg, ta Orust express mot Orust. Gå av vid Sundsby korsväg. Gå ca 1 km. För tidtabell, se Västtrafik.

Inlägget Sundsby vandringsleder, Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.