Häromdagen gick jag en liten sväng med hundarna i två naturreservat i Broddetorp, Gullängen och Ruskela källa (se blogginlägg från den lilla turen). Då passerade jag en skylt där det stod ”Brunnhemsleden” och kände min gamla nyfikenhet vakna till liv – den nyfikenhet som fick mig att skapa den här bloggen för snart 6 år sedan. Därför kom jag tillbaka någon dag senare för att svänga in på stigen och pröva den 10 kilometer långa rundslingan.

Start och mål möjligt på flera ställen

Brunnhemsleden startar och slutar vid Albionstugan som ligger mitt emellan Stenstorp och Broddetorp i Falköpings kommun. Därifrån utgår även ett elljusspår på 2,8 kilometer och en rundslinga på 5 kilometer. Leden är markerad med gröna skyltar med vita pilar på, och mycket välmarkerad. Jag läste någonstans att leden rustades upp under 2023.

Själv utgick jag från parkeringen vid Ruskela källa, och fick inleda med att gå genom gammal granskog där marken var täckt av mossa och harsyra (till och med nu i december).

Motionsspår eller vandringsled?

Därefter ledde stigen oss uppför Brunnhemsberget medan vi korsade ett hygge. Om det inte hade varit så dimmigt skulle jag haft fina vyer framför mig ner mot Hornborgasjön. Jag slogs snabbt av tanken att detta inte kändes som enbart ett motionsspår. Bitvis var det väldigt vacker natur runt oss, även att vi då och då även passerade hyggen som detta första.

Runt en kilometer går man längs en grusväg. Där har Brunnhemsleden dragits om eftersom marken var för blöt där den gått innan. För övrigt går man på skogsstig och skogsväg hela vägen. Om man jämför med vissa platser i området som kan skryta med kullar och dalar täckta av körsbärsträd till exempel är det kanske inte så spektakulärt, men jag tyckte om den här rundan. Dessutom är det alltid härligt att hitta rundslingor som det är lite ”längd” på.

Positivt överraskad – vilken variation

Eftersom varken jag eller Teddy hade någon aning om vad som väntade oss längs leden var det med stor förtjusning vi mötte den varierade naturen. Det var äldre granskog, ädellövskog, rasbranter (Nycklafallet), gamla stenmurar, den gamla offerkällan Ruskela Källa, stora stenblock och Kullostenen.

Variationen gjorde mig positivt överraskad, och det var med lätta steg vi tog oss fram trots att det småregnade en del av turen. Att gå runt hela leden tog oss drygt 2,5 timmar, men då la vi en del tid på nosande och grävande också. Och en massa vilt fanns det också att dofta på – om man är hund.

Fakta om Brunnhemsleden

Brunnhemsleden är en 10 kilometer lång rundslinga som går främst genom skog av olika typer. Leden går upp- och nerför Brunnhemsberget som är ett av de 15 platåbergen i Platåbergens Geopark. Egentligen är det nog tänkt som ett motionsspår, men för mig och Teddy var detta en helt perfekt runda. Du kan läsa mer om leden i en fin pdf som Falköpings kommun har tagit fram.

Är du nyfiken på området kring Hornborgasjön kan du hitta fler tips här i bloggen.

Inlägget Brunnhemsleden, rundslinga 10 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Igår skulle delar av familjen åka iväg och handla, och då blev det en lucka för mig att vara hemifrån en stund. Jag ville gärna gå på något ställe där jag aldrig gått innan. Efter att jag kollat på kartan fastnade jag för det lilla naturreservatet Gullängen som ligger i närheten.

Gullängen naturreservat

Naturreservatet Gullängen är ett lapptäcke av gräsmarker, rikkärr, hagmarker, grova ekar, ädellövskog och sumpskog. Området är otroligt vackert – och charmigt. För mig som gillar blommor får det bli ett återbesök i orkidétider förstod jag av informationen på skyltarna. Jag hann inte heller göra avstickaren till bokskogen. Min plan var att gå till den på tillbakavägen, men jag gick en annan väg än planerat så det får också bli en annan gång.

Gullängen ligger vid foten av Brunnhemsbergets västsluttning, cirka 1 km öster om Broddetorp i Falköpings kommun. Här finns utöver den vackra naturen även fornlämningar i form av gravfält och fornåkrar.

Från Gullängen följde jag skylt och stig mot Ruskela källa, som är en gammal offerkälla som aldrig sinar.

Naturreservatet Ruskela Källa

Jag och hundarna gick längs stigar och små skogsvägar. Leden var markerad med vit/gula markeringar och lätt att hitta. Det var cirka 2,5 kilometer enkel väg från Gullängens parkering fram till källan.

Småvägar till Broddetorp

I reservatet finns flera stigar att utforska. Igår vände jag tillbaka ner mot Gullängens naturreservat, men följde sedan en annan mindre väg fram till kyrkan i Broddetorp där vi blev upphämtade.

Här och var längs stigen fick man vyer ner mot Hornborgasjön. Vackert som alltid!

För dig som vill veta mer

Hos Länsstyrelsen kan du läsa mer, både om Gullängen naturreservat och om Ruskela Källa naturreservat. Där finns till exempel kartor och vägbeskrivningar. Parkeringar finns vid båda reservaten, och vid Broddetorps kyrka.

Är du nyfiken på området kring Hornborgasjön kan du hitta fler tips här i bloggen.

Inlägget Ruskela källa och Gullängen dök först upp på Hemomkringvandring.

FÄHOLMEN. När man pratar om Hornborgasjön tänker de flesta på Trandansen och Naturum (Fågeludden), men det finns så otroligt mycket mer att se i Hornborgasjöns naturreservat.

Impulsiv hemomkringvandring

Nu när jag inte kan vara hemifrån så långa stunder ägnar jag mig åt Hemomkringvandring från grunden. Alltså att låta nyfikenheten styra och utforska stigar/vägar/platser i min vardag. I morse till exempel svängde jag åt motsatt håll i en korsning på 4-kilometersrundan jag/vi brukar gå före jobbet på veckorna.

Fågeltornet på Fäholmen

Visserligen har jag gått ner till grillplatsen på Fäholmen tidigare, men idag var första gången jag gick ut till fågeltornet. Det är ingen lång sträcka så jag kallar det inte för vandringsled, men en stig markerad med organge stolpar leder ut till tornet. Från naturreservatets parkering är det bara 400 meter dit.

Var noga med att följa stigen, även om du tycker att det går att gena. Under stor del av året är den ytan fågelskyddsområde. Trappan i fågeltornet är mycket brant, så min hund Teddy klarade inte av att följa med upp. Den är dock stabilt byggd, så den kändes trygg att gå i för mig.

Rätt plats om du vill se tranor på hösten.

Från tornet har du utsikt över Hornborgasjöns norra del. På hösten, när tranorna flyger in i skymningen, är det här en av de bästa platserna att se dem. Tranorna kommer då oftast in från fälten i norr för att övernatta i sjön.

Tillgänglig grillplats

Om man ska på grillutflykt och behöver ett tillgängligt utflyktsmål är Fäholmen helt perfekt. Från parkeringen är det bara runt 25 meter till den fina grillplatsen, och det tillhörande vedförrådet. Men man ska kanske undvika så blåsiga dagar som den här, eftersom man sitter väldigt oskyddat. Det är platta strandängar ända ner till sjön.

Kanske är detta en bra plats för fika eller ute-middag nästa gång du är vid Hornborgasjön? Tänk på att bara elda på de platser som är tillåtna i reservatet: Fågeludden, Utloppet och så här vid Fäholmen.

Mer information om Fäholmen

Användbara länkar

Hos Länsstyrelsen kan du läsa allt om Hornborgasjöns naturreservat, där Fäholmen ingår. Hos Västsverige kan du läsa om alla fågeltorn vid Hornborgasjön.

Inte tillåtet att använda som ställplats

Observera att man inte får ställa upp husvagn eller husbil här, även om det känns lockande. Man hänvisas istället till parkeringarna vid Fågeludden (Naturum) och Trandansen.

Kor betar i hagen runt grillplatsen sommartid

På sommaren går det kor i hagen som grillplatsen ligger i, och som man också behöver gå igenom för att komma till fågeltornet. Men nu verkade hagen i alla fall vara tom.

Fler tips kring Hornborgasjön

Här hittar du mina andra tips om utflykter och vandringar runt Hornborgasjön.

Inlägget Fäholmen, Hornborgasjön dök först upp på Hemomkringvandring.

Förra veckan var jag ledig. Då gick jag bland annat etapp 6 av billingeleden som bjöd på härlig skogsvandring på Billingens sydvästra kant mellan naturreservaten Jättadalen-Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen.

Diabasformationer i Jättadalen

Jättadalen är en fantastisk plats att vandra på (se till exempel blogginlägg från i våras om Jättadalen-Öglunda). Diabasformationerna som finns längs branterna vid sidan av leden är mäktiga, och jag önskade att stigen skulle fortsätta snirkla sig fram genom skogen.

Avstickare till Öglunda grotta

Efter en kort vandring kommer man fram till en skylt ”som berättar att ”Öglunda grotta” och självklart kunde jag inte motstå att gå ner till den. Jag hade varit här innan, men den gången låg det snö nere i ravinen. Så här ser det ut när en tant filmar på väg ner:

Avstickaren ner till grottan är inte mer än 100 meter, men i mina ögon värd att göra. Det är lite brant en kort bit (se filmen ovan), men om man tar det lugnt går det bra (till och med med mitt knä).

Mysig vandring i Torps naturreservat

Strax efter att leden passerat grottan delar sig stigen, och man ska där hålla till vänster. Annars hamnar man vid Öglunda kyrka. Trots att man gå nerför ett berg är det behaglig vandring på fin stig.

Sedan kommer man till Torps naturreservat (som jag aldrig hade hört talas om). Naturreservatet består av ett småkulligt landskap med naturbetesmarker, små åkrar, frodiga lövskogar, och dessutom sumpskogar/rikkärr. Här njöt jag ofantligt av lummig lövskog och gammaldags blommande ängar.

Besviken på Höjentorp-Drottningkullen

På grund av att jag hade sett många bilder och Instagraminlägg från Höjentorp-Drottningkullen hade jag höga förväntningar på detta naturreservat. Jag hade uteslutande sett bilder på böljande kullar, körsbärsträd och vackra blommor, men jag möttes av skog som tyvärr inte ens jag såg någon skönhet i, en miljard myggor, dåligt markerad led. Och dessutom ett vindskydd som inte alls var inbjudande.

Lunch vid Ormsjön

Jag hade planerat att sätta mig i det vindskydd som var märkt på vandringsledens karta, men det var inte lockande (se bild här ovanför). Istället satte jag mig på en stock vid Ormsjön och åt min lunch.

Sedan fortsatte jag vidare på nästa etapp (nummer 7) som går mellan Höjentorp-Drottningkullen och Varnhem – och som jag tyckte mycket mer om än slutet på etapp 6.

Dålig märkning av etapp 6, Billingeleden

Början av etappen var fantastisk, men luften gick ur mg lite inne i det sista naturreservatet, Höjentorp-Drottningkullen. Härinne var leden väldigt dåligt markerad och jag gick fel fem (!!!) gånger och fick vända tillbaka. En otrolig kontrast mot hur leden varit fram till dessa. Se exempel på bilden här nedanför där skyltarna står inne i ett buskage. Jag kan också varna om att alla korsande leder också är märkta med orange vilket bäddar för viss förvirring.

Fakta om Billingeleden

Etapp nummer 6 av Billingeleden (6,5 km) går mellan naturreservaten Jättadalen-Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen. Det är en härlig skogsvandring på Billingens sydvästra kant, både barr- och lövskog, men även härliga ängsmarker. I Höjentorp finns dessutom ett antal sjöar intill leden. Ett annat plus är att man på den här etappen går uteslutande på skogsstig och skogsväg. Totalt är leden 57 kilometer lång.

Parkeringar / kollektivtrafik

Vid etappens start finns parkering vid Öglunda kyrka, ca 1 km från Billingeleden (följ stig som tar dig upp på berget). Det finns även parkering vid etappens slut vid naturreservat Höjentorp – Drottningkullen. Därifrån får man gå cirka 650 meter för att komma till Billingeleden. Det är 3,7 kilometer att gå från närmaste busshållplats både vid etappstarten och etappmålet, men till flera andra etapper finns möjlighet att ta sig relativt nära med buss.

Jag tycker det är synd att inte leden går ut till parkeringen/vägen så att man kan nyttja toaletterna där till exempel. Det blir också tydligare var etappen startar/slutar om man utgår från en parkering eller fast punkt – inga sådana markeringar finns längs leden.

Avslutningsvis några länkar

• Länk till Billingeledens information om etapp 6
• Jättadalen-Öglunda naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)
• Torp naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)
• Höjentorp-Drottningkullen naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)

Mina övriga inlägg från Billingeleden

Länk till mina inlägg om Billingeleden.

Inlägget Billingeleden etapp 6, Öglunda – Höjentorp dök först upp på Hemomkringvandring.

Djupadalen Dala är ett litet naturreservat i Falköpings kommun som bjuder på en spännande kanjon i ett före detta stenbrott, ängsmarker och mängder av växter.

Premiärtur i Djupadalen Dala

Här kommer ett kort inlägg om en liten utflykt vi gjorde på nationaldagen, då vi besökte naturreservatet Djupadal Dala i Falköpings kommun.

Vi gick på Djupadalens sydsida i otroligt vackra kalkrika hagmarker som gav en alvar-liknanade känsla. Här har det blommat mängder med backsippor (lägger på minnet till nästa vår) och den här gången växte det fullt av bland annat brudbröd, backtimjan, getväppling, smörblommor, kattfot och skogsklöver. Längre fram ska man även kunna hitta axveronika och nattviol här.

Vädergudarna bjöd på både sol och spöregn, så vi passade på att fika i den fantastiska omgivningen mellan några skurar.

Lite mer om naturreservatet

Naturreservatet är inte stort, bara 5 hektar. Det finns inga markerade leder så man får leta sig fram på egen hand. Det är dock ganska enkelt i den här terrängen. Djupadalen bildades för 10.000 år sedan när inlandsisen smälte.

Ett tips om du vill passera dalen och gå även på andra sidan är att följa ravinkanten hela vägen. Det finns en ”kostig” längs stängslet i slutet av hagen.

Hitta till Djupdalen

Djupadalen ligger sydost om Stenstorp i Falköpings kommun. Lättast kommer du dit via vägen mellan Stenstorp och Högstena. Parkeringsplats finns. Mer information hittar du hos Länsstyrelsen.

Inlägget Djupadalen Dala, Falköping dök först upp på Hemomkringvandring.

I början av veckan gav jag mig ut för att vandra några av etapperna på Billingeleden. Jag började på etapp 5, vid Lycke lilla Höjen, och visste att tre vackra naturreservat väntade på mig.

Överraskande myggigt

Jag utgick från parkeringen vid naturreservatet Lycke Lilla Höjen. Därifrån följde jag stig över höjden som anslöt till Billingeleden. Efter att ha passerat en vacker äng går leden in i skog, och jag blev direkt omringad av myggor. Men så länge jag höll mig i rörelse var det ingen större fara.

Med stor förväntan stegade jag iväg längs stigen genom skogen. Leden var tydligt markerad och det gick lätt att gå. Runt mig fanns mestadels skog, men jag passerade även några små hus. En kort sträcka går på liten grusväg, men mestadels är underlaget stig.

Idylliska Bockaskedeåsen

När stigen svängde upp mot Bockaskedeåsen var jag så förväntansfull. Häruppe hade jag gjort ett kort stopp tidigare i våras för att se på körsbärsträden, så jag visste hur vackert det är. Men försommaren var ännu vackrare.

Stigen som går uppe på åsen (som faktiskt är Vallebygdens högsta) är omgiven av ängsblommor i mängd, och mellan trädens grenar skymtar den blånande horisonten. Mäktiga ekar och andra lövträd reser sig i slänterna och det kändes som att gå mitt i en Astrid Lindgren-idyll.

När man gått över hela åsen står en bänk som man kan sitta på och njuta av omgivningarna. Där satt jag en lång stund och bara tog in kullarna runt mig och ”lagren” av skog och små berg.

Får och hästar i hagen

Hela Bockaskedeåsen ligger i en stor hage, och redan vid passagen in fanns en skylt om att det skulle finnas 5 får och 3 hästar där. Därför blev jag väldigt förvånad när jag först möttes av en hel flock hästar – inklusive ett sött föl.

Strax därefter såg jag en liten fårhjord på 6 får med stora horn. Två av dem närmade sig mig och jag var lite osäker på om de var vänligt inställda eller inte, men jag hukade ner mig och hälsade när de kom fram. Sedan lät de mig knappt gå därifrån – det var tydligen väldigt skönt att bli klappad och kliad i den tjocka pälsen. Jag älskar såna här stopp och djurmöten på mina turer.

Vandring på liten asfaltsväg

Jag tycker vanligtvis att det är extremt oinspirerande att gå på asfalt, men här tänkte jag knappt på att det var asfalt. Vägen är smal och slingrar sig fram mellan blommande dikesrenar och beteshagar med olika djur. Dessutom hade jag turen att bara passeras av två bilar på hela sträckan som är 2,4 kilometer. Men hade detta varit i körsbärsblomningstid hade det förmodligen varit konstant trafik.

Brant uppför mot Jättadalen-Öglunda

Direkt efter att leden svängt av asfaltsvägen åt vänster börjar stigningen upp på Billingen, mot Jättadalen-Öglunda. Det blev en rejäl pulshöjning och väldigt lite fotat, men här kommer en bild som är tagen precis före stigningen.

Ovanför backen väntar ett hygge och utsikt över Vallebygden, innan stigen leder ytterligare en bit uppåt genom skog. Därefter är det lätt vandring på skogsväg fram till etappmålet.

Frukost uppe på toppen

Snart kände jag igen mig, där stigen från Öglunda kyrka sammanstrålar med Billingeleden. Här gick jag tidigt i våras (se blogginlägg om Jättadalen-Öglunda) och då kastade sig vattnet ut över kanten i ett vattenfall. Nu var bäcken torrlagd, förutom i några djupa hålor där det fortfarande stod vatten.

Men vid utsiktsplatsen strax intill stod en bänk där jag valde att stanna en längre stund och äta frukost och byta strumpor. Helt ljuvligt att ta en paus häruppe. Några få mygg letade sig fram till mig där jag satt, men inte någon mängd.

När jag var mätt på både mackor och utsikt reste jag mig och fortsatte in på nästa etapp (nummer 6) som går mellan Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen..

Fakta om Billingeleden

Billingeleden är 57 kilometer lång och går i både Skövde och Skara kommun. Etapp nummer 5 går på Billingens västra sida, mellan naturreservaten Lycke Lilla Höjen och Öglunda. Här bjuds man på 6 kilometer vandring, varav en del av leden (2,4 kilometer) går på liten asfaltsväg, medan resten är stig och skogsväg. Omgivningarna är vackra även längs landsvägen, med öppna betesmarker och lövskogsbevuxna kullar.

Parkeringar / kollektivtrafik

Parkering finns i direkt anslutning till naturreservatet Lycke lilla Höjen. I Öglunda ligger parkeringen vid Öglunda kyrka, cirka 1 km från Jättadalen (stigen upp är tydligt markerad). Tyvärr är det ungefär 6 kilometer att gå från närmaste busshållplats både vid etappstarten och etappmålet, men till flera andra etapper finns möjlighet att ta sig relativt nära med buss .

Avslutningsvis några länkar

• Länk till Billingeledens information om etapp 5
• Naturreservatet Lycke Lilla Höjen (Länsstyrelsen)
• Bockaskedeåsen-Toran naturreservat (Länsstyrelsen)
• Jättalen-Öglunda naturreservat (Länsstyrelsen)

Inlägget Billingeleden etapp 5, Lycke lilla Höjen – Öglunda dök först upp på Hemomkringvandring.

Etapp 3 av Billingeleden går mellan underbara Högsböla ängar och Silverfallet. Det är en kort (3,5 kilometer) men vacker sträcka som är lätt att gå.

Etapp 3, Billingeleden (tur och retur)

I helgen gick min vandringsväninna från Skövde och jag etapp 3 av Billingeleden. Valet föll på just den här etappen för att hon ville visa mig orkidéerna på Högsböla ängar, och även för att ramslöken blommade i Melldala.

Vi fick en helt fantastisk dag, med omväxlande natur, perfekt vandringsväder och tre naturreservat. Dessutom fick vi uppleva allt två gånger, eftersom vi gick etappen tur och retur för att komma tillbaka till bilen.

Naturreservatet Högsböla ängar

Tack vare mitt intresse för blommor hade jag läst om naturreservatet Högsböla ängar flera gånger. Den finns med i min bok om botaniska utflyktsmål i Västergötland, och jag har även sett att Västkuststiftelsen ordnar blomstervandringar i naturreservatet.

Trots det var jag inte förberedd på hur idylliskt vackert det skulle vara i Högsböla ängar. Billingeleden följer en gammal skogsväg in i hagmark in i en lummig lövskog. En bit bort mellan träde skymtade kor som betade i hagen. Strax öppnade skogen upp sig och ängsmarken breder ut sig åt alla håll runt den mysiga stigen. Midsommarblomster, smörbollar, hundkex, smörblommor, aklejor och käringtand blommade i mängd. Och fågelsången runt oss var överväldigande.

Orkidéer, ängs- och hagmark

Min väninna hade varit i reservatet tidigare under veckan och ledde mig en liten bit bort från stigen rakt in i ett område där orkidén Sankt Pers nycklar blommade. Dem hade jag inte sett om jag bara följt leden, så jag var extra tacksam för den här lilla ”omvägen”.

Högsböla ängar är ett flackt område och utsikten mot sjön Lången är vacker. Ute på ängen finns flera fikabord där man kan rasta (om man inte vill sitta på marken). När jag gick där omgiven av alla blommor, hamlade träd och den blånande horisonten framför mig kändes det som om jag befann mig i en saga. Så otroligt idylliskt.

Melldala naturreservat

När vi hade passerat ängen gick vi igenom en grind och befann oss direkt i nästa naturreservat, Melldala. Personligen hade jag aldrig hört tala som det innan, men nu sedan jag varit där kommer jag aldrig att glömma det.

Billingeleden går även här på skogsstig. Här var det lite blötare i marken (och viss risk för mygg) och flera små bäckar sprang fram ur marken. Snart hade vi nått det som min väninna ville visa mig: Havet av ramslök. Redan innan vi kom fram till det gigantiska området som var täckt av de vackra vita blommorna slog den behagliga doften mot oss.

Hav av ramslök

Att få uppleva ramslök på det här sättet är något jag önskar alla, för det är något alldeles speciellt. Just detta att se de vita blommorna breda ut sig mellan träden åt alla håll, uppför backar, nerför backar, utan slut, samtidigt som den milda lökdoften fyller luften. Slutet på maj brukar vara den tid då ramslöken blommar.

Jag vill uppmana alla som har förmånen att besöka områden med mycket ramslök att inte klampa runt bland blommorna, utan lämna det vackert även för nästa person.

Silverfallet Karlsfors naturreservat

Snart hade vi gått igenom även Melldala naturreservat och kom in i naturreservatet Silverfallet-Karlsfors. Jag hade varit vid Silverfallet flera gånger tidigare (se blogginlägg), men då parkerat på reservatets parkering. Nu kom vi på leden från andra sidan vägen. En väldigt kort sträcka, max 100 meter, går man på väg innan man fortsätter på stigen som går från reservatets översta parkering.

Här är stigen mera trampad och området är vanligtvis väldigt välbesökt, till exempel av familjer på utflykt. Nu var det inte mycket vatten i bäcken, det mer sipprade fram än forsade. Men vi satte oss på rastplatsen ovanför fallet och åt en sen frukost i morgonsolen. Vi häpnade över att vi fortfarande var omgivna av sjungande fåglar.

Några bilder från i vintras

Eftersom vi fotat mycket längs vägen hade den korta sträckan, cirka 4 kilometer, tagit längre tid än beräknat, så vi vände här utan att passera själva fallen.

Billingen Trail

När vi kom ut på vägen några hundra meter från fikaplatsen satt några personer på parkeringen. De berättade att de var funktionärer i tävlingen Billingen Trail och att vi snart skulle bli omsprungna av första gänget löpare. Dessutom skulle vi snart även möta ett gäng. Detta gjorde att vandringen tillbaka inte blev lika lugn och harmonisk som när vi gick ut. Visserligen var alla tävlande glada och trevliga när de passerade, men det blir inte samma sak att vandra när man måste hålla uppsikt bakåt och flytta sig från stigen när det kommer löpare.

Just detta med tävlingen var lite dålig tajming, men vi gladdes åt att vi fick ha leden för oss själva hela morgonen. Och det är stillheten, fågelsången, grönskan, mängden blommor och doften av ramslök jag tar med mig från den här etappen av Billingeleden som jag alltså gick tur och retur. Totalt blev det 8 otroligt vackra kilometer.

Avslutningsvis några länkar

Hos Länsstyrelsen hittar du mer information om de tre naturreservaten som etappen passerar: Högsböla ängar (ängsmark/blommor), Melldala (ramslök) och Silverfallet-Karlsfors (vattenfall). Här kan du läsa mer om tävlingen Billingen Trail, och här i bloggen kan du läsa om mitt och min väninnas förra äventyr runt Skövde.

Inlägget Billingeleden etapp 3, Högsböla ängar – Silverfallet dök först upp på Hemomkringvandring.

Om man stiger ur bilen på en parkering strax intill ett stort sjukhus förväntar man sig inte någon stor naturupplevelse. Men i Skövde, i naturreservatet Rånna Ryd på platåberget Billingen, får man faktiskt det.

Många stigar att välja mellan

Min väninna som bor i Skövde hade så mycket hon ville visa mig, och hon hade planerat vår tur väl. Vi följde till största delen Trollstigen (som är 12,4 kilometer), men enligt hennes ”egen” variant. Genom naturreservatet Rånna Ryd går även Billingeleden och många andra stigar och mindre vägar.

Överväldigande vårgrönska

Strax efter att vi lämnade parkeringen, vandrade vi in i en frodig lövskog där vitsippor, lungört och vårärt tävlade om utrymmet i sluttningarna.

Stigen följer sedan Åsenbäcken och dess sprickdal. Här var det svalare och våren var därför lite senare, så vi såg både blåsippor och vätteros längs stigen. I bäcken finns flera grott- och raukbildningar som man kan gå ner och titta på när det är mindre vatten i bäcken. Det sägs att man även ska kunna se fossil här.

Upp mot Ymsingsborg

Vår vandring längs Trollstigen förde oss genom en lövskog där marken var täckt av ramslöksblad och knoppar. Vi passerade också böljande ängar som bjöd på en fantastisk utsikt över blomstrande körsbärsträd på sluttningarna.

Vid ett tillfälle stötte vi på träd med helt kritvita blommor som vi inte kände till, men efter att ha rådfrågat min växtapp, identifierade vi dem som körsbärsplommon. Dem vill vi definitivt återvända för att se i slutet av sommaren.

Fika vid fornborgen Ymsingsborg

Den slingrande stigen ledde oss till den Ymsingsborg, en av fornborgarna i Skövde kommun. Borgen sträckte sig 150 meter i längd och 85 meter i bredd, omgiven av branta stup. Även om inte mycket återstår av borgen, kan man fortfarande känna historiens vingslag där.

Häruppe står det fikabord på några ställen, men vi valde att sätta oss direkt på berget och titta ut över vyerna medan vi mumsade på nybakta muffins. Grönskan var enorm, och utsikten milsvid.

Till att börja med stördes jag lite av att man såg så många byggnader när man tittade ut över vidderna, men min väninna påminde mig om att det faktiskt ligger en stad precis nedanför Billingen.

Populära Ryds grottor – inga grottor

Efter pausen fortsatte vi vår vandring längs stigen. Efter bara några hundra meter nådde vi en mindre grusväg som ledde oss direkt till Ryds Grottor, en plats jag ofta sett på sociala medier. Överraskande nog går det att köra bil hela vägen fram till de imponerande diabaspelarna, vilket inte alls krävde någon lång vandring som jag hade förväntat mig.

Eftersom jag och min väninna är två nyfikna tanter nöjde vi oss inte med att gå längs kanten av branten, utan vi försökte ta oss runt till andra sidan för att se närmare på stenformationerna. Det blev många skratt och glada utrop från oss när vi försiktigt klättrade runt och åkte på rumpan för att ta oss tillbaka igen. Mitt ibland solande ungdomar.

Jag bör nämna att Ryds Grottor inte är en grotta, men den är imponerande ändå. ”Grottan” är nämligen flera diabaspelare som spruckit och bildat en djup klyfta mellan sig. Även här tog vi en längre paus – den här gången vid ett av fikaborden.

Körsbärsträd på Ryds ängar

Härifrån leder stigen nedåt, vilket gjorde vandringen enkel. Grönskan var obeskrivlig, och solstrålarna dansade vackert genom trädens grenverk. När vi kom ner till stora öppna ängar lyste flera körsbärsträd vita i all grönska. Sjukhuset syns ibland i bakgrunden och det känns helt overkligt att det ligger där så nära. Ryds ängar är stora och omgivna av lummig grönska.

Just nu blommar främst gullvivor och körsbärsträd här. Platsen verkade perfekt för en familjepicknick, ändå var det nästan inga människor här, trots det fina vädret. Från parkeringen är det bara några hundra meter till Ryds ängar. Själva hade vi vandrat ungefär 8 kilometer innan vi kom fram.

Fina skyltar längs den välmarkerade leden

Längs hela vandringsleden finns fina och informativa skyltar som beskriver sevärdheter eller ger nyttig information som berikar upplevelsen för oss vandrare. Den här typen av skyltar är något jag har börjat värdesätta allt mer under mina turer eftersom jag tycker de ger ett mervärde.

Avslutningsvis fakta om Rånna Ryd

Naturreservatet Rånna Ryd är 5 kilometer långt, så vi gick bara i en del av reservatet. Utöver de platser vi besökte ingår bland annat även Rånna, Mölltorps hage och Kulaboda rikkärr i reservatet. Dessutom finns här runt 20 fornlämningar. Mer information om reservatet hittar du hos Länsstyrelsen.

Det finns flera parkeringar för dig som vill besöka Rånna Ryd. Naturreservatet ligger läns Billingens sluttning och nås enklast från vägen mellan Ulveket och Rånna, Skövde.

Liten sammanfattning

Jag blev glatt överraskad av att upptäcka så mycket vacker natur nästan mitt i stan, och min väninna hade verkligen valt ut några pärlor åt oss. Det väckte min nyfikenhet, och jag längtar tills jag kan utforska fler stigar i Rånna Ryd. Det verkar nämligen finnas mycket mer att upptäcka här.

Mer i bloggen från samma dag

Läs gärna i bloggen om platåberget Borgundaberget som vi också besökte den här dagen.

Inlägget Rånna Ryd naturreservat, Skövde dök först upp på Hemomkringvandring.

Vi började den soliga vårdagen i naturreservatet Rånna Ryd i Skövde, där min väninna visade mig flera kända (och vackra) ställen. Därefter åkte vi en bit utanför stan till ett relativt nytt, och för mig okänt, naturreservat; Borgundaberget.

Två vandringsstigar på berget

Borgundaberget är ett litet platåberg omslutet av frodig grönska. Berget reser sig 285 meter över havet och erbjuder vandring längs två olika stigar. Den röda är 2,5 kilometer och den blå är 3,3, men det går att kombinera dem till en lite längre tur.

Bitvis följer de samma stigar, men den röda leden håller sig på den södra sidan av naturreservatet, medan den blå går runt hela platån. Vi valde att hålla vänster och sedan svänga av på den röda leden när vi kommit upp på platån. Därefter fortsatte vi på den blå slingan där den rödmarkerade stigen svänger ner mot parkeringen.

Lederna är tydligt markerade och dessutom finns fyra markerade rastplatser med bänkar där man kan njuta av den fantastiska utsikten.

Naturtyper längs vandringsstigarna

När vi började vår vandring följde vi stigen uppåt genom skog som vi upplevde som ”risig”, för att sedan fortsätta i artrik ängsmark. Man kan, precis som vi, uppleva skogen som lite risig eftersom den lämnas som den är, och därför innehåller mycket död ved. Vi konstaterade förvånat att körsbärsträden inte kommit i blom här ännu.

Efter den relativt branta klättringen nådde vi platån där vandringen blev enklare, utan höjdskillnader, längs smala, fina stigar. Leden slingrar sig därefter längs branterna, genom lövskogar där marken är täckt av grönska, genom mossiga barrskogar och förbi små våtmarker.

Vitsippor så långt ögat når

På Borgundaberget växer både kattfot, jungfrulin och backsippa, men just nu – just där vi gick – såg vi ingen av dem. Däremot såg vi vitsippor i sådan otrolig mängd att jag fortfarande ser blommorna svepa förbi när jag blundar.

Enligt mig var detta den ultimata rundslingan att gå nu i vitsippetider. Jag kan även tipsa om att liljekonvaljen kommer att blomma här i mängd om några veckor.

Platåbergen i Västergötland

Jag hade inte träffat min väninna på 11 månader, men tack vare hennes planering fick vi en sagolik dag på två av de 15 platåbergen i Västergötland; Borgundaberget och Billingen. Hos Platåbergens Geopark kan du läsa mer om dem.

Med sin unika lagerföljd av olika bergarter staplade på varandra berättar platåbergen om jordens historia under 150 miljoner års tid. Som en gammal bok med sina sidor bevarade kan vi ”läsa” berättelserna från en svunnen tid. Men det vi främst ser idag är den otroligt varierande naturen som geologin gett upphov till.

Platåbergens Geopark

Mer om Borgundaberget

Reservatet ligger längs väg 26 och väg 49, halvvägs mellan Skultorp och Stenstorp (i både Falköping och Skövde kommun). Drygt 150 meter söder om rondellen där väg 49 möter väg 26 svänger man vänster. Tyvärr finns ingen skylt vid vägen, så man får hålla koll på karta. Parkeringsplats finns precis nedanför berget, och båda vandringsstigarna utgår därifrån.

Hos Länsstyrelsen hittar du mer information om naturreservatet.

Fler blogginlägg från samma dag

Vi besökte även naturreservatet Rånna Ryd i Skövde (se blogginlägget här) denna dag.

Inlägget Borgundaberget och miljoner vitsippor dök först upp på Hemomkringvandring.

I söndags gick jag delar av pilgrimsleden Falköping-Varnhem. De 17 kilometer som jag tog mig an denna första gång var otroligt mysiga och vackra att gå. Tajmingen med körsbärsträden kändes också helt rätt.

Start i Varnhem

I alla beskrivningar av leden ska man starta i Falköping och gå till Varnhem, men jag gjorde tvärtom. Anledningen är att jag befann mig bara några kilometer från Varnhem, så det passade bra. Göran körde mig till den vackra klosterkyrkan vid 6-tiden på morgonen. Sedan traskade jag och hunden Silver iväg i det vårgröna landskapet runt den mäktiga kyrkan.

Vackert längs bäck

I vanliga fall hade jag strosat i klosterruinen, och kanske besökt Katas gård eftersom jag tycker det är fascinerande med historia. Men denna tidiga morgon följde jag istället pilgrimsleden.

Vi nådde strax fram till en bäck som stigen följer en bit uppströms. Längs bäcken passerar man inspelningsplatser från filmen Arn, och spåren efter ett kalkbrott.

Leden är lätt att gå och sammanfaller med Rosenstigen som är en 2 kilometer lång (kort) slinga som också utgår från Varnhem. När stigen når en vacker stenbro går lederna åt olika håll, och pilgrimsleden svänger höger in mot skogen.

Dimmig morgon i skog på Billingen

Stigen ledde oss från lummig lövskog in i barrskog. Strax kom vi fram till dagens enda hygge, och där gick vi uppåt längs en skogsväg. Runt oss var allt inbäddat i dimma, vilket gav naturen en mjuk inramning. Och det kändes som om Silver och jag var ensamma i värden.

Det var underbart att gå genom skogen i dimman. Visserligen är det produktionsskog, men det är granar, tallar och mossa åt alla håll och kanter.

Utsiktsplatser och rastplats

Det finns flera utsiktsplatser uppe på Billingen, men i den tjocka dimman såg jag ingenting. Kanske hade jag inte gjort det ens i klart väder, för det kändes som om det var ganska uppvuxet framför utsiktsplatserna. Stigen går inte exakt ute på platåbergets kant, men man skymtar ”luften” mellan träden hela tiden, så en solig dag får man förmodligen en helt annan upplevelse.

Jag måste även visa bilder på den supersöta rastplatsen som ligger längs leden (jag vet tyvärr inte vad platsen heter). Visserligen tycker jag att den passar bättre i en trädgård än längs en vandringsled, men det märks att det är någon som lagt ner mycket tid och kärlek på denna plats.

Himlen sprack upp efter frukost

Efter drygt 8 härliga kilometer på stigar går leden ner på en liten asfaltsväg som går genom kulturlandskap. Strax därefter passerar pilgrimsleden Görans hus, så jag smet in för att äta frukost med honom och min son.

Medan jag var inomhus försvann dimman som i ett trollslag och det kändes varmt när jag kom ut igen. Silver fick stanna kvar hemma, för hon är en äldre hunddam som inte är van vid att gå nästan en mil före frukost .

Lång paus i fårhage

Efter ytterligare en kort bit längs den lilla asfaltsvägen svänger stigen av vid Heljesgården. De gamla byggnaderna här är väldigt vackra och idylliska. När jag passerat gården kom jag in i hagar med böljande kullar. Här såg jag de första körsbärsträden börja slå ut i blom, och i en intilliggande hage gick får och betade.

Sedan upptäckte jag att pilgrimsled Falköping-Varnhem går in i fårhagen. Eftersom jag inte ville störa djuren alltför mycket, och inte heller visste om de var vänliga eller ogillade besökare, satte jag mig på en sten strax innanför stängslet. Där tänkte jag sitta och iaktta djuren och visa dem att jag inte var något hot mot dem eller deras lamm.

Till min förvåning var fåren väldigt nyfikna och kom fram till mig. Även lammen kom fram och ville bli klappade, suga på mina fingrar för att se om det kom mjölk, och undersöka min ryggsäck för att se om den innehöll något gott. Tackorna verkade lita på mig, för de blev inte upprörda över att jag pratade med och klappade deras lamm.

Här satt jag ungefär en kvart i godan ro innan jag fortsatte leden, som går längsmed stängslet genom hagen.

Längs Bolumsleden mot Naturum Hornborgasjön

I nästa hage ansluter pilgrimsleden till Bolumsleden (se tidigare blogginlägg). Den går genom hagar och längs Hornborgasjön fram till Naturum.

Just nu är sjön fågelskyddsområde, så det formligen kryllar av fåglar vid stränder och i vattnet. Ljudet från dem var nästan öronbedövande när jag passerade naturum. Därifrån fortsatte jag pilgrimsleden i riktning mot Ytterberg.

Körsbärsträden på Vässtorpsåsen

Efter att jag hade passerat Ängsladan höll jag tummarna för att jag skulle kunna ta mig fram till Vässtorpsåsen. Sist jag gick här var det nämligen översvämmat, men till min stora glädje gick det att ta sig förbi.

Vässtorpsåsen kan vara en av de vackraste platserna på jorden så här års. Runt åsen, som är en så kallad getryggsås, böljar grönskande kullar. Just nu stod körsbärsträden i blom, och på andra sidan åsen lyste Hornborgasjön blå. Leden går mitt uppe på åsen.

Mitt uppe på åsen står en bänk och där satte jag mig en lång stund och bara njöt av allt det obeskrivligt vackra runt mig. Om jag bara skulle få välja ett ögonblick att minnas från det här året så skulle jag välja detta.

Längs Vässtorpsåsen fick jag också njuta av några backsippor som sträckte sig mot solen.

Leden mot Ytterberg avstängd på grund av översvämning

Tyvärr kunde jag inte fortsätta ända fram till Ytterberg som planerat på grund av att leden var avstängd/översvämmad. Totalt gick jag någonstans mellan 17 och 18 kilometer, och min plan är att gå resten av leden vid annat tillfälle. Pilgrimsleden Falköping-Hornborgasjön är 44 kilometer lång.

Sammanfattning av etappen Varnhem – Ytterberg (nästan ända fram)

Eftersom den här leden är tänkt att vandras från Falköping till Varnhem började jag lite i fel ände. Men en helt fantastisk ände. Största delen av leden går längs stigar och man passerar både skog, berg, öppna böljande landskap och dessutom en av Europas viktigaste fågelsjöar, så jag kunde inte ha varit nöjdare. Dessutom var tajmingen med körsbärsträden vid Vässtorpsåsen en riktig fullträff. Den här etappen kan jag tänka mig att gå många gånger – gärna vid olika årstider.

Slutligen några användbara länkar

• Läs gärna WestSwedenTrails beskrivning av de tre etapperna
• Information från Västsverige om hundvänliga boenden och caféer längs pilgrimsleden Falköping-Hornborgasjön-Varnhem
• Leden passerar bland annat genom naturreservaten Hornborgasjön och Bolum Heljesgården
• Slutligen kan du läsa hos Svenska kyrkan om pilgrimsvandring i närområdet.

Inlägget Pilgrimsleden Varnhem-Falköping dök först upp på Hemomkringvandring.

Igår eftermiddag kom äntligen vårvärmen, så det var extra lätt att bli inspirerad till ytterligare en liten tur på kvällskvisten. Valet hamnade på naturreservatet Jättadalen och Öglunda grotta.

Hagar och porlande bäck

Eftersom det var mitt första besök i Jättadalen hade jag inga som helst förväntningar när Göran visade vägen upp mot berget. Vårvärmen omslöt oss när vi gick genom hagar där marken var täckt av vitsippor och ramslöksblad. Dessutom porlade en bäck vid sidan av stigen, och kabblekor och tussilago lyste som små solar mot oss.

Offerkällan och brant stigning

Snart kom vi in i granskog, fortfarande längs bäcken, och temperaturen sjönk flera grader. Helt plötsligt var det blåsippor vi såg runt oss, medan vitsipporna bara var i knopp. Alltså är den här stigen perfekt om man vill uppleva en lite senare vår.

Vi passerade också något som kallas för offerkällan, där vatten från Billingen rinner ut från berget vid sidan av stigen och ner mot den större bäcken.

Härifrån blir det snabbt brantare, när stigen slingrar sig uppåt genom granskogen. Till höger om stigen ligger en bäckravin omgiven av diabasstup, och på de brantaste ställena finns rep och kedjor uppsatta till hjälp för vandrare. Hela tiden hör man vattnet falla på de stora, nedfallna, kantiga stenblocken.

Utsikten ovanför Jättadalen

Vid utsiktsplatsen har man utsikt både över Jättadalen, sjöar, skog och ett blånande Kinnekulle vid horisonten. Om man vill ta en paus finns en bänk strategiskt placerad här. Vyn är otroligt dramatisk med alla stup, pelare och klyftor som diabasen bildar.

Här vid utsikten ansluter stigen dessutom till Billingeleden, som man sedan följer under den del av rundslingan som går uppe på berget.

Vandringen häruppe var väldigt vacker med all granskog och mossa vid sidan av stup och rasbranter. För min del var tajmingen helt perfekt, tack vare kvällssolens varma ljus letade sig ner mellan granarnas grenar.

Öglunda grotta

Efter någon kilometer passerar stigen skylten som berättar om Öglunda grotta. Ofta blir jag besviken på att platser kallas för grotta, eftersom de många gånger bara är en utskjutande sten eller klippa. Inte heller här är det en grotta i ordets riktiga bemärkelse, men här får man ändå en ”grottkänsla”.

För att komma till Öglunda grotta får man svänga av stigen och gå ner genom en trång och brant passage. Den är dock inte lång, och man behöver inte vara klättrare för att ta sig igenom. När man kommit ner i ravinens botten (där det just nu låg snö kvar) svänger man vänster. Då syns grottan tydligt i berget. Miljön är riktigt häftig här nere med alla diabaspelare som står utspridda.

Det yttre rummet i den lilla grottan rymde mig, men inte så mycket mer. Det fanns dock en fortsättning in, men jag hade ingen lampa med mig så jag vet inte hur djupt det är. Så även om inte Öglunda grotta är en ”riktig grotta” är den ändå ett stort hålrum som enorma diabasblock har bildat.

Utsikt och ner mot Jättadalen

Tillbaka uppe på stigen igen fortsatte vandringen genom blandskog, och jag skymtade många gånger utsikten till höger om mig. Vid ytterligare en sprickdal fanns en bänk med fin utsikt.

Strax därefter viker stigen av från Billingeleden, och går brant nerför berget. Så fort vi kom ner var det som att komma in i en annan klimatzon. På grund av att temperaturen var högre här formligen exploderade växtligheten runt oss.

Marken var täckt av violer och lungört, och vid ett vattendrag stod klungor av kabblekor och strålade ikapp med solen.

Tillbaka till parkeringen

Snart var vi ute på en liten grusväg som förde oss ner mot Öglunda kyrka. Parkeringen ligger på andra sidan kyrkan så vi var snart ”i mål”. Det här blev en helt oväntad, men stor, upplevelse för mig. Naturen var riktigt mäktig och jag fick så många fina vyer och olika intryck trots att slingan bara är runt 3 kilometer. Hit hoppas jag att jag kommer att kunna återvända fler gånger.

Fakta om Jättadalen och Öglunda grotta

Naturreservatet Jättadalen och Öglunda grotta (länk till Länsstyrelsen) ligger i Skara kommun i Västergötland. Parkering finns vid Öglunda kyrka. Därifrån utgår en rundslinga på cirka 3 kilometer. Leden är tydligt markerad med orange stolpar/markeringar. Rundan är inte tillgänglig för till exempel barnvagn eftersom den är en naturstig som bitvis är så brant att det finns rep/kedjor att ta hjälp av.

Inlägget Jättadalen och Öglunda grotta dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag hyrde en campervan i helgen, och reste runt på Öland. Där fick jag, Göran och Silver pröva på vanlife samtidigt som vi njöt av naturen, vandringar och vårblommor i överflöd. Läs vidare om vår fullmatade helg.

Eftersom jag är född i Småland har det blivit en del besök på Öland för mig – både som barn och i vuxen ålder. I år var planen att hyra en liten campervan och åka på blomjakt på egen hand. Men våren var kall och sen, så det fick bli en allmän ”natur-upptäcktsfärd” istället – med sällskap.

Hämta bilen i Kalmar

Redan i somras hittade jag SmålandCampers på webben och jag gillade verkligen konceptet. De hyr ut charmiga campervans – inte husbilar. Eftersom jag känner mig extremt lockad av tanken på att bo enklare (åtminstone periodvis) kom jag på att jag kunde hyra en och testa för att se om det verkar passa mig. Till slut kom jag till skott, och i fredags var jag, Göran och Silver på plats i Kalmar för att hämta upp ”vår” campervan (modell Hydda).

Första natten i campervan

På grund av att jag känner till norra delen av Öland bäst ville jag väldigt gärna hinna så långt norrut som möjligt innan vi stannade för natten. Vi hade redan innan tittat i appen ”park4night” för att hitta tillåtna platser att ställa bilen på. Det är nämligen ganska tätt mellan förbudsskyltarna på Öland. Väldigt ofta är det parkeringsförbud kl. 23-04 till exempel. Appen är bra, men man får ta den med en nypa salt, och kontrollera på plats att det inte finns några förbudsskyltar.

Men tack vare appen hittade vi en plätt vid en skogsväg ganska nära havet där vi kunde stanna. Att ”möblera om” från soffor och bord till stor säng gick på ett kick. Med tanke på att temperaturen låg runt 0:an var jag väldigt tacksam över att det fanns en värmare inne i vår campervan. På så sätt fick vi upp lite värme därinne medan vi bytte om och skulle krypa ner i våra sovsäckar.

Snö och frost

Göran somnade snabbt medan jag och Silver låg och löste sudoku i lampskenet. Att ladda telefonen i väggens USB-uttag fungerade också bra – när jag väl insett att det fanns en on/off-knapp som jag var tvungen att trycka in först. Jag är som sagt lite opraktiskt lagd…

På morgonen väcktes vi av mitt alarm som ljöd strax efter klockan 05. Min tanke var att vi skulle hinna gå en soluppgångspromenad längs stranden. Dessvärre kom min iver tillfälligt av sig lite när vi tittade ut genom de isiga rutorna och insåg att det snöat under natten. Men sedan ryckte jag upp mig, och vi förflyttade oss till Lyckesand på norra Öland.

Morgonpromenad längs stranden

För mig blir det ingen riktig Ölands-resa om jag inte har fått ta en morgonpromenad längs Bödakustens långa sandstrand. Här har jag gått otaliga morgnar med mina hundar, både Pepsi och mina gatuhundar Denniz och Gemini som nu är änglahundar allihop.

Att möta morgonljuset medan vågorna mjukt rullar in mot stranden är helt fantastiskt. Även denna morgon blev det en oförglömlig upplevelse med iskalla vindar, magiskt ljus och total tystnad och harmoni.

5-6 kilometer blev det innan vi satte oss inne i bilen och åt frukost innan vi åkte vidare. Utanför var det alldeles för kallt i snön och blåsten.

Gammelskog i Fagerrör

För många år sedan hittade jag vackra Fagerrör när jag gått längs stranden hela vägen upp från Böda. Enligt mig är detta en av de vackraste platserna på hela Öland. Dessutom har jag gått en superfin rundslinga här (se blogginlägg från 2019), och jag ville visa en liten del av den för Göran. Man vill ju vara en bra värdinna när man har ”gäster”. Till Fagerrör är det inte särskilt långt att köra från Lyckesand, så det blev första stoppet efter frukosten.

Det visade sig bli en riktig fullträff. Här strosade vi runt på alla stigarna i gammelskogen som är full av död ved. Marken är beklädd med både mossa och lavar, och mellan träden glittrade havet mot oss. Hade det inte varit så otroligt kallt hade vi nog stannat kvar i flera timmar.

Nu nöjde vi oss med att gå runt och ta in miljön, medan Göran fotade alla fåglar som bodde i de gamla träden. Det finns gott om parkeringar (och dass), men man får inte övernatta här.

Fakta om Fagerrör

Fagerrör är känd för sin vackra sandstrand och ligger strax sydost om Byxelkrok på norra Öland. Följ skyltar mot museijärnväg. För några år sedan gick jag en helt underbar rundslinga vid Fagerrör (sommar) som jag verkligen kan rekommendera. I boken ”Öland och Blå Jungfrun – vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket är det tur 6A. Fagerrör ligger i naturreservatet Bödakusten östra, som du kan läsa mer om hos Länsstyrelsen.

Fyrstigen på Ölands norra udde

På Ölands norra udde står fyren Långe Erik, vilket nog är det som platsen är mest känd för. Men det är även en bra fågelskådningslokal, och strandängarna bjuder på många vackra växter under sommaren. Nu var inte fyren öppen för besök, men jag har gått uppför de vindlande trapporna tidigare.

Däremot var det premiär för mig att gå den lilla fyrstigen som leder runt udden. Medan vi stretade i vinden fascinerades jag av de vita stenarna, vågorna på havet, alla fåglarna och de fina fikaplatserna.

Fakta om Långe Erik och udden

Hos Allt på Öland kan du läsa lite mer om fyren Långe Erik och Ölands norra udde. Otroligt nog så finns det några parkeringsplatser här – med havsutsikt – där det är tillåtet att övernatta.

Några stopp i Bödakustens västra naturreservat

Ytterligare en fantastisk vandring som jag gjort på Öland tidigare är sträckan längs kusten mellan Byxelkrok och Byrum. Även på den här sidan är ön ofantligt vacker, så vi stannade till på några ställen längs kustvägen. Ibland för att fota en blomma, och ibland för att gå en liten bit längs havet.

Lunch på härliga sanddyner

Egentligen skulle vi ha åkt raka spåret ner till raukarna i Byrum, men alla våra stopp gjorde att förflyttningen tog längre tid än planerat. Eftersom jag började bli riktig hungrig svängde vi istället in mot badplatsen i Byrum och den stora parkeringen där.

Därifrån gick vi den korta biten ut på sandstranden/sanddynerna för att laga lite lunch. I vår campervan ingick både ett Trangia, gas och enkel köksutrustning, så det bar vi med oss. Sedan lagade vi en enkel lunch med köttbullar, mos och lingonsylt mitt på stranden. Solen sken, och vindarna var inte lika bitska som de varit tidigare under dagen.

Om vi hade haft mer än två dagar på oss hade jag valt att gå längs stranden bort till raukarna (1,5 km åt vardera hållet). Den här gången tog vi bilen.

Länk till Ekopark Böda

Hos Sveaskog kan du läsa mycket mer om Ekopark Böda och Bödakustens västra naturreservat.

Raukarna i Byrum, Öland

Vid Byrums raukar får man uppleva ett av Ölands mest säregna landskap. Havets vågor har under miljontals år mejslat fram meterhöga stenstoder ur den öländska kalkstenen. Inbäddat i kalkstenen hittar man ibland fossil, vilket även jag som vuxen tycker är spännande.

Detta är en av min sons favoritplatser, så här har vi suttit och ätit pizza i solnedgången några gånger när han var yngre. Den här gången blev det mer att visa upp raukarna för Göran och Silver som inte varit just i Byrum tidigare.

Fakta om Byrums raukar

Raukfältet ligger cirka 8 km NO Löttorp i Borgholms kommun. Sväng mot Byrum, antingen från Löttorp eller Böda. Åk cirka 8 kilometer respektive 6 kilometer och ta sedan av vid skylten med texten ”raukar”. Parkeringen är betalparkering, och man får inte stå här på natten.

Hos Länsstyrelsen kan du läsa mer om naturreservatet Byrums raukar

Backsippor i Beijershamn

I naturreservatet Beijershamn råkade vi hamna av en slump. Egentligen var jag ute efter en plats där man sett backsippor vid nerfarten till Haga Park, men vi körde för långt. Trots att jag såg blommorna redan från bilen.

Fina vandringsstigar

Istället åkte vi fram till naturreservatet som jag såg på kartan. Där fanns flera små vandringsstigar: Stora Beijershamnsrundan (2,5 km), Lilla Beijershamnsrundan (500 meter) och Pirpromenaden (5 kilometer). Dessutom passerar Mörbylångaleden genom reservatet.

Längs stigarna var marken helt täckt av vitsippor och gulsippor. Och jag fick även se stor vårstjärna och några annorlunda spretiga backsippor.

Fakta om naturreservat Beijershamn

Naturreservatet Beijershamn ligger längs kusten cirka 7 kilometer söder om Färjestaden. Hit är det skyltat från väg 943.

Egentligen är naturreservatet känt som ett fågelparadis, där man kan se på fåglar både från fågeltorn och skådarplattform, men jag tyckte det var fint med alla blommorna med. Du kan läsa mer om Beijershamn naturreservat hos Länsstyrelsen.

Var kan vi parkera ”vår” campervan?

Jag hade fått för mig att det var lättare att hitta parkeringsplatser för husbil eller campervan på norra Öland än på södra. Det visade sig att jag hade fel. När vi kollade i appen (park4night) hittade vi en massa platser där det skulle vara möjligt att parkera även på södra delen. En del platser låg till och med så nära varandra att vi kunde åka och jämföra några av dem.

På ett ställe hittade jag (för första gången i mitt liv) fältsippor, och lyckan var total. Dock valde vi inte just den platsen att övernatta på, utan en annan närliggande plats som låg mer undanskymt. Men båda hade fin utsikt.

Morgontur på Ölands alvar

Det är något speciellt med Ölands alvar som lockar mig. Kargheten, storheten, tystnaden och den avlägsna horisonten. Det är något vilt över landskapet.

På söndagen gick vi i Stora Vickleby naturreservat i någon timme innan vi åt frukost. Ute på alvaret hittade vi stora områden med fältsippor som glittrade av frost i morgonsolen. Solen stod lågt och blommornas luddiga stjälkar formligen lyste.

Marken längs leden var ganska blöt, men miljön är otroligt vilsam att vandra i.

Vår lilla tur på alvaret påminde mig om mitt försök att gå hela Stora alvar-leden för några år sedan, och jag känner att det är något jag vill slutföra i framtiden.

Jag fick se våradonis

Eftersom jag är en riktig blomnörd har jag länge velat se våradonis (Adonis vernalis), eller Arontorpsros som den också kallas. Det är en otroligt sällsynt växt som bara växer på kalkhedar på Öland och Gotland (i Sverige). Jag hade hittills bara sett den på bild, men visste att vi tidsmässigt var rätt ute. En av de mest kända lokalerna för våradonis är Arontorps naturreservat.

Arontorps naturreservat

Här kan man kan man frossa i typisk öländsk ädellövskog som är otroligt rik på blommor och fåglar. Jag var helt överväldigad av mängden vitsippor, blåsippor, gulsippor och vätteros. Några lungört och gullvivor såg jag också längs stigen från parkeringen fram till ängen med våradonis.

Växer bara på Öland och Gotland

Innan vi kom fram var jag lite orolig att vi skulle missa blommorna, men jag såg dem lysa på ängen så fort vi kom ut från den vårgröna lövskogen. Givetvis blev det ett långt fotostopp här.

Växten har gula stora blommor med blad och är inte lik någon annan blomma jag sett. Ofta verkar den växa i tuvor. Vi hade otrolig tur som fick solsken, för blomman är bara öppen dagtid vid fint väder. Den här upplevelsen är jag otroligt tacksam över.

Rödlistad och fridlyst

Jag vill poängtera att våradonis är fridlyst i hela landet och att man alltså inte får plocka, skada eller gräva upp den – eller ta frön från den.

Fakta om Arontorps naturreservat

För att komma till parkeringsplatsen; kör man väg 136 mot Ottenby och tar av på väg 957 mot Norra Möckleby och Gårdby. Efter cirka 2,5 km kommer Tveta gård och strax därefter ligger parkeringen på höger sida av vägen. Det är skyltat.

Från parkeringen går en välmarkerad stig, delvis förstärkt med spång, fram till reservatet. Sträckan att gå från parkeringen är ca 500 m. Hos Länsstyrelsen hittar du mer information både om naturreservatet och om våradonis.

Sammanfattning av helgen

Upplevelsemässigt kan man inte önska vackrare vyer eller platser än de vi fick. Jag hoppas att bilderna här ovanför talar för sig själva. Vädret var visserligen oväntat kallt (både snö och frost), men Öland levde definitivt upp till sitt rykte om att vara ”solens och vindarnas ö”.

Utvärdering av att resa med campervan

Avslutningsvis vill jag göra en kort resumé av min första upplevelse av vanlife. Jag kände direkt vi började rulla att detta var ett äventyr jag skulle komma att gilla. För mig är det helt fantastiskt att kunna stanna och vara så nära naturen – samtidigt som jag kan ha med mig all utrustning utan att behöva begränsa mig till det jag orkar bära.

Tanken är att i framtiden kombinera resande och nätter i campervan med att vandra och tälta som jag brukar göra. Just den friheten och flexibiliteten lockar mig. Lite som jag tänker när det gäller packraft också – jag gillar möjligheten att kunna variera mig och vara spontan.

Som jag redan nämnt tidigare var det enkelt att förvandla vardagsrum/kök till sovrum och vice versa. Trots att jag är väldigt opraktisk gick det utan problem, och på runt en minut. Observera att detta var lösningen i just den här bilen – det finns många olika sätt att lösa möbleringen på.

Viktigt med genomtänkt förvaring

Något jag insåg snabbt var att det är otroligt viktigt att vara organiserad och strukturerad vad gäller prylar och utrustning. Smart, genomtänkt förvaring är A och O. Eftersom vi åkte i en hyrd bil var den inte anpassad för just oss och våra behov, så det blev lite stökigt. Till exempel var våra ryggsäckar för stora för förvaringsutrymmena. Hade det varit min egen bil hade jag vetat att jag skulle packat i dry bags eller i speciella lådor istället för att trycka ner allt i en enda stor väska.

Några avslutande reflektioner

Jag uppskattade enormt att det fanns rinnande vatten (en 20-litersdunk med färskvatten var kopplad till kranen) och ett pyttelitet kylskåp. Trots att detta är ett enkelt boende saknade jag faktiskt ingenting. Förutom mer tid. Det är inte alls otroligt att jag kommer att hyra från SmålandCampers igen i framtiden, för 2 dygn är alldeles för kort tid för att känna efter på riktigt. Det är inte särskilt dyrt när man hyr utanför högsäsong som nu (runt 1.000:-/dag).

Ett plus att man får ta med sig hunden

I min värld är det ett stort plus att man får ha med sig sin hund i bilen. Sådant är man inte bortskämd med till exempel när man hyr bil.

Öland i mitt hjärta

Jag är otroligt tacksam för alla vackra platser jag fick besöka och allt underbart jag fick se under helgen. Öland har så mycket att erbjuda att det nästan är skamligt att bara vara där i två dygn. MEN.. bättre det än inget, och planen är att göra fler resor hit nästa år. Här kan du läsa alla mina blogginlägg från några av mina tidigare resor på Öland.

Inlägget Med campervan på Öland dök först upp på Hemomkringvandring.

Finns det något bättre sätt att starta helgen på än att övernatta i skogen? Får man dessutom vacker skog omkring sig, och utsikt över en sjö, som i kåtan i Herrestadsfjället, så är lyckan gjord. Oavsett väder.

Vädret var sig likt

Igår regnade det, som så många helger den här vintern och våren, men jag, Silver och Göran fick ändå en superfin övernattningstur. Den här gången åkte vi till i Herrestadsfjällets naturreservat som ligger i Uddevalla kommun.

Planen var att sova i vindskydd, men i sista sekund valde vi ändå kåtan eftersom man är mer skyddad där. Över hela området hade en dimma sänkt sig och det var trolskt vackert.

Middag och övernattning

Vi lagade en enkel middag i kåtan som ligger längs etapp 14 av Bohusleden.

Eftersom det varit en intensiv vecka gjorde vi en tidig kväll. Därefter sov vi gott allihop – allt medan regnet och vinden tilltog. Det blev faktiskt premiär för Silver att sova i i sin egen sovsäck utomhus och det gick jättebra, även att hon hellre hade sovit på/i min.

Ensamma i regnet

Det var ganska blött på delar av leden när vi gick tillbaka till bilen på morgonen, men det drabbar ingen som har bra skor och regnkläder.

Det blev en riktig höjdarstart på helgen. Och inte en enda människa mötte vi i skogen på hela tiden vi var ute. 

Mer om vandring i Herrestadsfjället

Herrestadsfjällets naturreservat ligger strax utanför Uddevalla. Det består av skog, sjöar och små berg med riktig vildmarkskänsla. Det finns tydligt märkta stigar som leder runt i reservatet, och det är lätt att koppla ihop flera av de kortare lederna till en längre. Dessutom passerar Bohusleden etapp 14 i kanten av Herrestadsfjället.

Via Friluftsfrämjandet Uddevalla kan man hyra Kärrestugan, Krokestugan och Hällerstugan. Det finns även en öppen stuga, Kölnestugan, och så kåtan då, där vi sov, där man kan rasta eller övernatta. Dessa går inte att boka.

Avslutningsvis länkar till tidigare blogginlägg

Herrestadsfjällets naturreservat är ett område som jag tycker mycket om, och jag har både vandrat och övernattat här många gånger. Här hittar du alla mina inlägg från Herrestadsfjället.

Inlägget Bra start på regnig helg dök först upp på Hemomkringvandring.

I mitten av april förra året åkte jag för att träffa min bästa vän, Linda Björk, och gå i ett av ”hennes” hemomkring: Eriksbergs naturreservat i Blekinge. Nu, ett år senare, har vi varit tillbaka, och vilken tur det blev.

Vad bjuder Allböleleden på?

Allböleleden i Karlshamns kommun är en av de leder som vi gick både förra våren och nu i helgen. Den är 8,8 kilometer lång och ligger i Eriksbergs Stränders naturreservat.

Nästan all slags natur

Längs Allböleleden känns det som om man får allt: Kust- och skärgårdslandskap med ädellövskog, tallskog, lövsumpskog, hällmarksskog, enbuskmark, hagmark, gräsmark, havsstrandäng, hällmark, hav, öar och skär.

Upprustat med stolpar och skyltar

Från början är leden ganska lätt att gå, men bitvis är den lite knölig. Förra året var den inte supertydligt märkt, men vi noterade då att leden höll på att fräschas upp med nya trappor och spänger. Vi såg att det även var nya ledstolpar och skyltar på väg. Därför var det extra roligt att komma tillbaka i år och se hur fint det blivit.

Sova i ett skyttevärn?

Förra året tältade vi så långt ut man kan komma längs leden. Men i år hade vi än ännu mer spännande sovplats; vi sov i ett skyttevärn. Tipset fick vi från personal på Eriksbergs Hotell & Safaripark där vi också tillbringade ett dygn under vår långhelg.

Spännande att ta sig in

Efter några kilometers vandring tänkte vi varje gång vi kom upp på en höjd: ”Nästa höjd – där ligger skyttevärnet”. Vi hade fel några gånger, men till slut var vi där. Först kom vi till dörren som är på bilden här, men vi kom inte på hur vi skulle ta oss in, så vi gick runt till andra sidan.

Där var det enklare att ta sig in, men dörrarna är ganska tunga. Det kan vara bra att veta, så det är bara att ta i om man tycker det går trögt. Känslan när man stod här på berget vid havet och öppnade portarna var rätt mäktig.

Så genomtänkt i varje detalj

Både Linda och jag blev imponerade av interiören. Man har byggt breda bänkar runt hela väggen och de är tillräckligt breda att sova på. Det finns en kamin, men man får nog bära med sig ved om man vill elda. Just när vi var där fanns lite rester av byggmaterial, men vi hade burit med en liten påse ved ut.

Men det fanns några saker härinne som verkligen imponerade på oss och det var att det fanns både brandsläckare, nödutgångsskylt och brandvarnare. Och ”bra-att-ha-saker” som sopborste, skyffel och askhink. Otroligt genomtänkt.

Inte ETT skyttevärn, utan två

Vi upptäckte också att det fanns ett nästan identiskt skyttevärn bara några hundra meter ifrån detta. Tack vare skorstenarna som stack upp såg vi det, för det hade vi ingen aning om innan att det fanns. Tänk att man kan använda gamla militära anläggningar på ett så här bra sätt. En stor eloge till dem som ordnat detta (tyvärr har jag inte information om vem/vilka det är).

Minnesvärd kväll och natt i skyttevärn

Eftersom vi kom fram till skyttevärnet redan under eftermiddagen hann vi både njuta av omgivningarna och äta middag. På grund av att Lindas hund Vittra mår bättre i ett mindre utrymme slog vi upp deras tält inne i värnet. Lite speciellt, men inget konstigt tycker jag som själv levt med hund många år.

Själv använde jag skyttevärnet ungefär som man använder ett vindskydd. Det var väldigt skönt att sova därinne. Helt vindstilla, mysigt med marschallerna tända och jag kände mig trygg eftersom vi inte stängde dörrarna helt. Jag sov som en stock och vaknade pigg och glad tidigt på morgonen.

Packning och städning före ”avfärd”

Det var lätt att lämna skyttevärnet i fint skick till nästa gäng som ska rasta eller övernatta där. Både borste och skyffel fanns på plats.

Extra fina naturupplevelser

Det var många saker som gjorde den här turen väldigt speciell för mig. Dels övernattningen i skyttevärnet förstås, för det var något helt nytt för mig, men även att jag gjorde turen med Linda.

Men vi fick flera andra upplevelser som också blev minnesvärda. Den vackra sandödlan vi fick beundra en långstund innan vi smög vidare för att inte skrämma den till exempel. Vildsvinet vi såg kasta sig ut i havet och simma i flera minuter innan han tog sig upp på en udde och sprang vidare var även det något vi kommer att minnas för alltid.

Och för mig var det superroligt att få se årets första gullviva här – bara några hundra meter ifrån platsen jag såg förra årets första. Dessutom såg vi en hel dikesren full med pestskråp (petasites hybridus) på den lilla bilvägen in till naturreservatets parkering. Sådant värmer självklart en blomnörds hjärta.

En sammanfattning av Allböleleden

Om någon skulle be mig att göra en kort sammanfattning av Allböleleden skulle kunna vara: Vackert, vackert, vackert!

Lite fakta om leden

Allböleleden är en vacker vandringsled som är 8,8 kilometer lång. Den ligger i Blekinge (Karlshamns kommun). Vi utgick från parkeringen vid Björnahemmet.

• Observera att detta inte är en rundslinga.
• Närmaste busshållplats heter Matvik och ligger i Karlshamn.
• I hela naturreservatet får man tälta två nätter. Det finns även markerad tältplats om man inte hittar någon egen. Där finns även grillstad och dass.
• Leden går strax intill Eriksbergs Vilt & Safaripark – så nära att man ibland går exakt utanför stängslet och chansen att se djur finns.

Mina andra vandringar vid Eriksberg

I samma naturreservat, Eriksbergs stränder, finns även Kohageleden som Linda och jag gick tillsammans i april förra våren (alltså 2023).

Dessutom gick vi en kortare tur i Järnaviks naturreservat samma helg. Här kan du läsa mina beskrivningar om de leder och slingor som jag gått vid Eriksberg (scrolla längst ner i inlägget).

Länkar till leder och naturreservat

• Naturkartans beskrivning av Allböleleden 8 km (Eriksbergs stränders naturreservat)
• Naturkartans beskrivning av Kohageleden 4,4 km (Eriksbergs stränders naturreservat)
• Kulturstig Kyrkesta 1 km, rundslinga (Eriksbergs Hotell & Viltpark)
• Länsstyrelsens information om naturreservat Järnavik
• Och slutligen Länsstyrelsens information om naturreservat Eriksbergs stränder

Mina bilder från Allböleleden 2023

Även förra våren gick Linda och jag Allböleleden. Den gången tältade vi så långt ut men kan komma längs leden och jag bjuder på några bilder från den turen. Det var superhärligt att få gå denna led igen.

Inlägget Allböleleden och natt i skyttevärn dök först upp på Hemomkringvandring.

I helgen gjorde jag och min bästa vän, Linda Björk, nästan en repris av förra årets höjdartur i ”hennes” Blekinge. Ändå blev det en helt annan upplevelse den här gången, tack vare att vi la till ett helt dygn på Eriksberg Vilt mellan vandringarna.

Övernattning i vindskydd

Eftersom jag bor en bit ifrån Blekinge mötte Linda upp mig vid tåget i Älmhult redan på torsdagskvällen. Därifrån åkte vi tillsammans till Brotorpet naturreservat som ligger längs vägen mot Blekinge. I duggregnet installerade vi oss i vindskyddet och Linda gjorde upp en härlig brasa åt oss utanför.

Det blev en massa prat eftersom vi inte träffats sedan jul. Sedan sov vi gott hela natten – förutom några gånger då vi vaknade av en liten skogsmus som hittat våra öppna chipspåsar. Lite orutinerat av oss.

Fin morgon i kvarnmiljö

Som vanligt inledde Linda dagen med kaffe och sedan insöp vi atmosfären i den fina kvarnmiljön runt oss. Särskilt vacker var stenvalvsbron. Till vår stora glädje var regnet som bortblåst och vi fick en jättefin morgon.

När vi kände oss nöjda packade vi ihop och fortsatte färden ner mot Eriksbergs Vilt.

Safariparken – Eriksbergs Hotell & Safaripark

Redan förra året passade Linda och jag på att göra en spännande safaritur i Eriksbergs Hotell & Safaripark när vi vandrade i området.

Även nu kombinerade vi vår vandringshelg med en spännande safaritur hos Eriksbergs Hotell & Safaripark. Där krypkörde vi i över två timmar längs vindlande grusvägar genom kustlandskapet och fick se många vilda djur på det vidsträckta området.

Slingan man kör är ungefär en mil, och vi såg en massa hjortar, visenter, mufflonfår och vildsvin. Dessutom såg vi en en hel del fåglar, bland annat tranor, fiskgjuse, duvhök och häger. En annorlunda naturupplevelse helt enkelt. 

Arken – del av hotellet som snart invigs

Vi passerade även den nya hotelldelen ”Arken” som invigdes bara några dagar före vårt besök. Jag har hört och läst en massa om de nya rummen, och jag tror de blir superfina. Bland annat ska alla rum hautsikt mot savannen, så man kommer att bo nära djuren. Dessutom ska vissa rum ha fönster i golvet så att man kan se djuren när de passerar under byggnaden.

Öppettider och priser, safariparken

Om man, precis som vi, upplever parken i egen bil är entréavgiften 265:-/vuxen och 180:- för barn mellan 4 och 16 år. Gratis för barn upp till 3. Nuvarande öppettider i parken är 12.00-16.00, men man får stanna kvar två timmar efter stängningsdags. Och det är också okej att köra mer än ett varv.

På området finns också hotell, restaurang, fika/grillplatser och en vacker utsiktsplats. Att göra denna tur ger en fin helhet av området.

Kulturstigen vid Kyrkestatorpet

Kyrkestatorpet ligger inne i parken längs safarislingan, cirka en kilometer från gårdsområdet med hotell och restauranger. Här finns en superfin liten kulturstig som bara är 400 meter, men den är värd att stanna till för.

Om inte annat för den vackra fägatans skull. Dessutom kan man passa på att kika in genom fönstren i det gamla torpet, eller använda det söta dasset. Detta är en av få platser där man får stanna till längs safarirundan.

Drömboendet SynVillan på Eriksberg

Efter turen checkade vi in på hotellet för en natt i SynVillan – ett spektakulärt naturboende som ligger mitt inne i safariparken. Även förra våren såg Linda och jag huset när vi åkte safarituren, och bestämde att här skulle vi bo någon gång.

Det var en speciell känsla att få passera Stop-skyltarna. De är till för att se till att de som hyr huset får en stund i lugn, ro och avskildhet. Förra året stod jag en bit bort och önskade att jag hade kunnat gå fram för att fota, och bara tittade drömskt mot villan.

Huset är så snyggt med sin exteriör i rostfri plåt, glas och vass, som tillsammans skapar en synvilla så huset knappt syns. Något annat jag gillar, förutom den vackra utsikten, är glasgolvet i vardagsrummet där man kan se djuren utfodras under huset.

Måltider och relax ”på gården” (alltså hotellet)

De goda måltiderna får man åka ner till ”gården” (läs ”hotellet”) och äta. Man kunde också boka skjuts mellan Synvillan och gården via Eriksberg Hotell & Safaripark.

För mig var det en fantastisk känsla att få övernatta i SynVillan – och extra roligt att göra det tillsammans med Linda, eftersom det var hon som tog med mig till Eriksberg första gången jag var här.

Verkligen unikt boende för speciella tillfällen

Ska du fira något särskilt, eller kanske helt enkelt bara uppskattar unika boenden kan jag verkligen rekommendera detta. SynVillan är definitivt ett boende utöver det vanliga – och det finns fina vandringsleder precis utanför grindarna.

Maten som var ren njutning

Linda åt middag på Eriksberg med sin särbo förra året och ville äta där igen. Och det var verkligen inget vi ångrade. Middagen njöt vi av på restaurang Havsörnen, där man både får lyxig viltmat och utsikt över savannen.

En förrätt med ångkokt torsk, kaviar och små krispiga kålrotsbitar i en god sås. Därefter huvudrätten som bestod av dovvilt med savoykål, sötpotatispuré, äppelpuré och ramslök (ja men du hör väl själv hur gott det var?). Det hela toppades med en dessert på maräng, karamell, getost och en svartvinbärsås.

Hotellfrukost i restaurang Visenten på ”gården”

Frukosten fick vi i restaurang Visenten som även den ligger på gården, inte vid Synvillan. Jag älskar verkligen byggnaderna här, liksom maten förstås. En favorit på frukostbordet var Janssons Frestelse i gjutjärnsformar i portionsstorlek , men även möjligheten att få ägg och pannkakor stekta efter sina egna önskemål var något vi uppskattade. Restaurangen är inredd i en blandning av rustik och modern stil.

Morgonpromenad runt sjön

Precis utanför hotellet finns en naturlekplats, en stor grillplats (hit kan man köpa grillbiljett, men på grund av svinpesten får man inte ha med egen mat just nu) och en naturstig. Den bestämde vi oss för att gå efter frukosten.

Naturstigen är bara en kilometer och går i vacker lövskog runt sjön, där det var full aktivitet bland alla fåglar. Längs stigen finns också frågor om djuren och fåglarna man kan se inne på Eriksberg.

Man kommer också förbi ett utsiktstorn som ligger strax intill gården. Därifrån har man fin utsikt både mot Eriksbergs byggnader, och över den vackra naturen. Fast jag är höjdrädd lyckades jag ta mig upp i tornet.

Sist men inte minst – relaxen

Vid hotellet hade vi också tillgång till relaxavdelningen som vi passade på att njuta av ordentligt innan vi skulle checka ut och ge oss ut på helgens sista vandringstur. Som bjöd på en betydligt enklare övernattningsplats än denna (se blogginlägg om när vi övernattar i ett skyttevärn).

Det var riktigt härligt att sitta i den varma poolen och se ut över ”savannen” och de omkringliggande lövskogsklädda kullarna. Därifrån såg vi också den nyinvigda hotelldelen Arken där alla rum har savann-utsikt.

Några användbara länkar

Eriksbergs Vilt & Nature reserve – deras egen webbsida som ligger i naturreservatet Eriksbergs stränder – info från Länsstyrelsen. Hos hotellkedjan Countryside hotels finns fler mysiga hotell som ligger lite ”avsides”.

Slutligen – turer i närområdet från 2023

Det var bland annat turerna här nedanför (från förra våren) som fick oss att komma tillbaka i år.

Kohageleden, Eriksbergs stränders naturreservat

Första dagen i Eriksberg 2023 gick vi Kohageleden, vars parkering ligger precis intill entrén till Eriksbergs Vilt & Nature Reserve. Vandringsleden, som är 4,3 kilometer (åt varje håll), går mellan vilthägnet och havet.

Vi gick längst ut och där åt vi middag, njöt och tältade innan vi gick tillbaka. Det är alltså inte någon rundslinga, utan man går samma väg tillbaka.

Leden går längs kusten genom ekskog, bokskog och med mycket en på klipporna. På vissa ställen fin utsikt över vattnet. Leden har orange markeringar på stolpar och träd.

Allböleleden, Eriksbergs stränders naturreservat

Våren 2023 gick vi även Allböleleden i samma naturreservat, men därifrån visar jag bara bilder. Anledningen är att vi gick leden även den här helgen (våren 2024). Här kan du läsa om dagen efter vistelsen på Eriksbergs Hotell – då vi övernattade i ett skyttevärn längs leden.

Järnavik naturreservat

Ett av de naturreservat vi besökte i april 2023 var Järnavik som består av ett typiskt kustområde i mellersta Blekinge. Det är starkt kuperat, med kala klippor, hällmarker, ädellövskog och betespräglade öppna partier. En helt underbar blandning med andra ord!

I Järnavik finns flera vandringsleder, och vi valde Kamrastigen som är en rundslinga på 2,8 kilometer. Under turen passade vi på att äta vår frukost till vidunderligt vacker utsikt. Trots att man går lite upp och ner på små berg är det en relativt lättgådd led, som bitvis går på smal grusväg, men till största delen längs stig.

För mig som älskar blommor var det underbart att möta våren här. Hav av styvmorsvioler, nunneört, och givetvis blåsippor, vitsippor och svalört. Skogsbingel såg vi också i området.

Om du är i närheten av Bräkne-Hoby och har en timme eller två att avsätta så är detta definitivt en härlig plats att få nya intryck och en massa energi ifrån.

Inlägget Eriksberg Hotell & Safaripark dök först upp på Hemomkringvandring.