Förra helgen gick jag etapp 8 av Kuststigen mellan Malö strömmar och Göksäter. Nu i helgen var det dags igen, och min sambo var snäll och och körde mig till punkten i Göksäter där han hämtade mig och hunden Wilma efter förra delsträckan. Den här gången skulle vi gå från Göksäter till Hoga, en sträcka av 11 kilometer.

På den här etappen ser man inte havet, men jag måste säga att jag blev allt annat än besviken även att jag älskar havet. Sträckan går genom vidsträckta odlingslandskap och typisk ”kustskog”. Det var underbart tyst och relativt enkelt att gå (i alla fall sommartid skulle jag tro) där leden följer skogsvägar, stigar och några kortare sträckor längs grusväg. Där jag startade i Göksäter låg det bara ett tunt lager pudersnö på marken. Ju längre vi gick, desto mera snö blev det. På grund av att hela Orust ligger på berggrund var det fläckvis ganska isigt och halt, men tack vare mina Icebug-kängor kunde jag ändå gå i stort sett obehindrat.

Jag vet inte om det var dimman som svepte in allt i ett magiskt ljus och dämpade alla ljud, eller om det alltid är så vackert här. Hur som helst blev jag väldigt förtjust i den här delen av leden. När himlen sprack upp och blev sådär riktigt blå som den bara blir på vintern när det är några minusgrader ute tyckte jag till och med att de tre vindkraftverken/snurrorna var vackra på sitt sätt.

Som vanligt är leden markerad med blå markeringar med täta mellanrum. I alla korsningar var det också tydligt märkt åt vilket håll leden gick. Dock var det vid något tillfälle där jag följde en grusväg där det inte fanns några markeringar förrän man skulle svänga av på en stig. Där hann jag börja fundera på om jag hade gått för långt. Något annat jag tycker mycket om längs denna delsträcka (som går längs leden Orust Tvärs) är alla informationstavlor som inte bara upplyser om att ”här låg ett torp under den eller den tidsperioden”. Nej, här är det ingående personskildringar som gör att man verkligen känner med dem som kämpade i den karga miljön här på ön. Den mest makabra platsen man passerar är avrättningsplatsen där den sista halshuggningen på Orust ägde rum 1857. Många spännande (och otäcka) detaljer om detta och mycket annat kan man läsa om längs leden om man är intresserad.

Jag njöt av hela turen och alldeles för snabbt hade jag och hunden Wilma tagit oss de 11 kilometerna vi skulle gå fram till Hoga. Där passade jag på att stanna och titta på Orust enda runsten. Hogastenen är registrerad av Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och har nummer: Stala 2:1. Tyvärr syns inristningarna inte så tydligt. Jag är bortskämd efter alla vackra runstenar jag såg i Småland förra året.

Eftersom det inte hade tagit oss mycket mer än 2 timmar att gå från Göksäter bestämde jag mig för att fortsätta hemåt mot Svanesund och alltså även gå etapp 6, ytterligare 11 kilometer. Men den etappen får ett eget inlägg.

För dig som vandrar med hund

Stättorna (5-6 stycken längs denna etapp) man ska ta sig över när man ska in i och ut ur hagar är tyvärr inte så hundvänliga. De är lite branta och pinnarna är vända åt ”fel” håll, så det finns inget för hundarna att sätta tassarna på. När jag gick där i helgen var det ingen el påslagen i stängslen, så då kunde Wilma ändå passera, men på sommaren får man nog lyfta sin hund i dessa passager. Detta är rapporterat till Orust kommun.

Mer om Kuststigen – Göksäter-Hoga / Orust Tvärs

Etappen är 11 kilometer och relativt lätt att gå. Man passerar främst odlingslandskap och västkustskog. Ingen kust i sikte på denna etapp. Länk till Kuststigens egen sida om etapp 7. Och här kan du läsa mer om leden Orust Tvärs.

Fler inlägg från Kuststigen här i bloggen

Här hittar du inlägg från de delar av Kuststigen som jag har gått

Här kan du läsa om Hoga-stenen

Länk till Orust kommun och deras information om Hoga-stenen

Inlägget Kuststigen etapp 7 – Göksäter-Hoga dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom den planerade turen runt några av sjöarna i Herrestadsfjällets naturreservat blev inställd (se gårdagens inlägg) fick jag hitta på något annat att göra idag. Jag valde att gå en av delsträckorna av Kuststigen som går här på Orust: Delsträcka 8 mellan Göksäter och Malö strömmar. Eller tvärtom blev det för mig, eftersom jag började vid kusten och gick ”hemåt”. Etappen är 13 kilometer lång, och ganska utmanande, så det kändes som en värdig ersättare för helgens ursprungliga plan.

Lars skjutsade mig till färjeläget utanför Ellös. När han hade vinkat av oss och önskat oss lycka till började jag och hunden Wilma gå längs asfaltsvägen. Det är bara asfalt några hundra meter. Sedan fortsätter leden genom jordbrukslandskap någon kilometer på mindre vägar. Tyvärr tappade jag bort ledmarkeringarna strax efter att jag passerat några bondgårdar. Jag såg en tydlig markering att jag skulle svänga vänster mot berget, men därefter såg jag inga fler markeringar. I nästa korsning prövade jag båda skogsvägarna, gick tillbaka och dubbelkollade där jag svängt men såga inga markeringar. Lätt frustrerad valde jag att fortsätta nedanför berget, gå upp genom bokskogen vid Uggletofta, följa Husebyleden en bra bit och sedan gå längs pilgrimsleden åt det håll jag visste att Kuststigen gick. Det blev några kilometer extra, men jag fick vacker natur på köpet.

Det dröjde inte alltför länge innan pilgrimsleden och Kuststigen (Orust Tvärs) förenades. Även att den här etappen inte går längs kusten så ger naturen vid sidan av stigen mycket kustkänsla. Till exempel de många små, men dramatiska bergen man passerar. kombinationen mellan berg och luftiga lövskogar. De förkrympta tallarna. Kargheten i naturen. Den här fantastiska naturen följer en hela vägen tills man passerat Slottsberget och utsiktsplatsen Svens Altare. Den här delen av leden sammanfaller med Svens Altare-leden.

Klara dagar ser man långt ut över havet uppifrån utsiktstornet. Idag kunde jag inte gå upp eftersom jag hade med mig vår hund, men här finns bilder från förra helgen då jag och min dotter var uppe i tornet då vi gick Svens Altare-leden, 6 km.

Efter att vi passerat bergstoppen blev det extra spännande för mig, för nu kom vi in på en del av leden som jag inte hade gått tidigare. Nedför berget följde vi en stig som var enkel att gå och strax kom vi till en 4-vägskorsning. Jag är väldigt svag för skyltar och de som stod där var både fina och hade roliga namn. Vad sägs till exempel om ”Snusplan”?

Efter alla höjdskillnader upp och ner i början av leden kändes det väldigt lätt att gå de kilometer som återstod till Göksäter när vi passerat utsiktstornet. Vi gick genom skog på skogsvägar och stigar. Bäckar forsade fram. På sjöarna låg is. Stigarna var hala och blöta och en del av skogsvägarna och grusvägarna var delvis isiga. Den sista delen av denna etapp (från mitt håll sett) går genom odlingslandskap och medeltempot blev genast högre. Innan vi visste ordet av fick vi ringa till Lars och be honom köra till den uppgjorda platsen i Göksäter för att hämta upp oss.

Idag var det extremt blött längs leden och det skulle nästan behövts vadarstövlar. Men man får ta hänsyn till att veckans snö smält och att det dessförinnan varit regnigt en längre period, så jag förmodar att den här etappen är betydligt torrare och vackrare längre fram på våren och sommaren. 17,3 kilometer blev den rutt som jag och Wilma tog, och det är nog troligt att vi går här igen framåt sommaren.

För dig som vill veta mer

Denna etapp av Kuststigen är en del av vandringsleden Orust Tvärs. Etappen är 13 kilometer lång och man får räkna med runt 4 timmar för att gå den i och med att den bitvis är rätt krävande. Underlaget består till största delen av stig och skogsväg, men några kilometer av etappen går på grusväg. En kort sträcka längs asfalt.

Läs på Kuststigens webb om etapp 8, Göksäter-Malö strömmar (Orust)

Fin avstickare från leden

Jag kan rekommendera att gå avstickaren från Malö strömmar och ut till Albertsholmen/Stora Björnholmen (mer info i eget inlägg här). Här handlar det om kustnära vandring. Avstickaren är cirka 3 kilometer tur och retur.

Fler etapper av Kuststigen

Här hittar du länkar till alla mina inlägg från Kuststigen

Inlägget Kuststigen etapp 8 – Malö strömmar-Göksäter dök först upp på Hemomkringvandring.