Det är alltid viktigt att ha tillgång till vatten när man vandrar – viktigare och viktigare ju längre tid man ska vara ute. Eftersom jag tidigare mest har gått dagsturer har jag inte känt något behov av att rena vatten, men nu går jag även längre turer. Här delar jag med mig av mina upptäckter och erfarenheter i en liten vattenreningsskola.

Denna vattenreningsskola har jag gjort för att hjälpa andra som, precis som jag själv, är nybörjare inom området vattenrening. Inlägget innehåller marknadsföringslänkar till The General Prepper.

Varför viktigt med vatten på vandring?

Utan mat kan vi människor klara oss ganska länge, men vatten är livsnödvändigt. Dessutom i ganska stora mängder (från 2,5 liter per dag för en vuxen person). När man vandrar gör man av med mer än vanligt, så då är det extra viktigt att inte slarva. Ska man vara ute flera dagar blir det oerhört tungt om man ska bära med sig all den vätska man behöver (tro mig, jag vet – har gjort det misstaget).

Varför kan man behöva rena vatten?

Vistas man i fjällvärlden kan man i princip fylla sin kåsa med vatten från vilket vattendrag som helst, men så är det inte i hela landet – eller världen! Risken är stor att man får i sig förorenat vatten vilket kan resultera i diarré, buksmärta, kräkningar, illamående och huvudvärk (läs mer hos Folkhälsomyndigheten). Därför är det en god idé att se till att ha möjlighet att rena vatten längs turen.

Men hur gör man?

En av anledningarna till att jag inte skaffat någon typ av vattenrening tidigare har delvis berott på att jag inte har vetat hur man använder produkterna. Sedan har jag nog också varit lite lat eftersom jag tidigare varit sambo med en man som håller kurser i överlevnad, så han tog mer än gärna hand om allt praktiskt. Nu när jag även är ute på flerdagsturer på egen hand känns det viktigt att ha koll och kunna själv.

Olika slags filter

Grayl Ultrapress Purifier

Min bästa vän Linda har en Grayl Ultrapress som hon alltid har med sig på våra gemensamma turer. Eftersom hon har lovordat den både för sin enkelhet och sin funktion var jag nyfiken på att pröva på detta vattenfilter, som bara ser ut som en snygg vattenflaska.

Första försöket – i höstblöt bokskog

Första gången jag skulle använda min Grayl Ultrapress var på en dagstur då jag medvetet låtit bli att ta med mig vätska ut. Jag skulle gå i ett område som jag känner till väl, så jag visste att där fanns en bäck. Dessutom finns där ett litet vattenfall som jag tänkte ta mig fram till.

Trots att hade regnat mycket de senaste veckorna var det inte så mycket vatten i bäcken. Och vattenfallet var mer som en liten stril än ett vattenfall. Marken däremot var rejält fuktig och jag hasade mig försiktigt fram i slänten på en blöt matta av boklöv. ”Ramla inte i”, ropade Mari bakom mig.

Enkel användarmanual – men misslyckades ändå

Innan jag åkte hemifrån hade jag titta på den enkla manualen som följde med flaskan:

1. Rotate and pull apart
   Åh, det här var jättelätt. Man tar tag i handtaget med ena handen, håller om ytterflaskan med den andra, så drar man isär. Check på den.
2. Fill with dirty water
   Ännu lättare. Bara att böja sig fram och fylla ytterflaskan med vatten från bäcken (utan att själv ramla i).
3. Vent and press
   Okej.. här glömde jag momentet ”vent” när jag använde flaskan första gången. Man ska alltså vrida upp ”korken” ett halvt varv så att det kan komma in luft i filtret när man pressar ner innerflaskan i den fyllda ytterflaskan, men jag missade det. Detta fick som resultat att jag pressade som en galning (”Hur hårt och länge måste man trycka egentligen?”). Ännu en effekt av detta var att så fort jag slutade trycka så sprutade det ut vatten mellan ytter- och innerflaskan. Jag konstaterade att jag nog skulle behöva testa Graylen några gånger för att få en bättre teknik – för sådär hade det aldrig blivit när jag sett Linda använda sin flaska.
4. Drink purified water
   Absolut, jag fick dricka kristallklart och gott vatten – men jag hade fått jobba hårt för det (helt i onödan). När jag kom hem läste jag manualen direkt och insåg min miss. Därefter gick jag raka spåret ut i köket, fyllde flaskan med kranvatten och pressade en gång med korken öppen. Det blev så otroligt mycket smidigare jämfört med mitt första försök tidigare samma dag!

Fördelar och nackdelar

Den största fördelen med denna vattenrenare, förutom att den även fungerar som en vanlig vattenflaska och är lätt att använda, är att den tar bort dålig smak. Vattnet ser inte bara klart ut, utan det smakar rent och gott.

Nackdelen är kanske storleken – i alla fall den kalla årstiden då man måste skydda sitt vattenfilter för att det ska behålla sin funktion. Det är inte så lätt att bära hela den här flaskan innanför jackan till exempel.

Fakta och priser

Att köpa en Grayl Ultrapress kostar runt 1.200 kronor. Flaskan rymmer 0,5 liter. En riktigt bra grej med detta vattenfilter är att man behåller flaskan och bara byter ut filtret när det blir dags (efter 3 år eller 150 liter renat vatten). Ersättningsfiltret kostar idag 269:-. Filtret renar från 99,99% av kända virus, bakterier, protozoer, mikroplaster, kemikalier, tungmetaller och bekämpningsmedel.

Det finns även en storebror som rymmer 0,7 liter, Grayl Geopress, och den kostar cirka 1.100:-.

Sawyer Mini

När man pratar eller skriver om vattenrening är det många som rekommenderar Sawyer Mini. Och efter att ha använt den vid ett flertal tillfällen det senaste halvåret har jag full förståelse för att den är så populär.

Filtret skruvas direkt på en PET-flaska, och är väldigt litet så man kan utan problem få plats med det på vilken tur som helst. Antingen i ryggsäcken eller i fickan. Särskilt under en kyliga årstiden är detta ett extra plus eftersom vattenfilter kan frysa sönder.

Fördelar och nackdelar

Enligt mig har detta vattenfilter en mängd fördelar, bland annat:

• Storleken: Filtret är litet (ryms i fickan) och väger bara 56 gram
• Enkelt: Du skruvar på filtret direkt på en PET-flaska. Klart.
• Prisvvärt!
• Flexibelt: I förpackningen följer det även med ett sugrör som man kan använda till filtret, och dessutom kan man ansluta filtret till exempel till en Camelback eller liknande system.

Nackdelar däremot har jag bara kommit på en enda, och det är att filtret inte helt tar bort dålig smak om vattnet är riktigt ”sumpigt”.

Fakta och priser

Inköpspriset ligger på cirka 500:-. En Sawyer Mini renar vatten från bakterier, Protozoa, E. Coli, Giardia, Vibrio cholerea, Salmonella Typhi, Leptospiros, och mikroplaster. Vattenreningsfiltret rengör hela 378 000 liter dricksvatten, så skaffar man ett sådant bör det räcka livet ut.

BeFree Gravity Filter

Ytterligare ett av de filter som jag verkligen uppskattat under de månader jag testat är BeFree Gravity Filter från Katadyn. Åtminstone om man är mer än en person där man slår läger, till exempel om man är ett kompisgäng som är ute.

Jag skulle beskriva BeFree Gravity Filter som en vattenbehållare i form av en påse som man fyller med vatten och hänger upp i ett träd till exempel. När man kopplar in den medföljande slangen är det enkelt och bekvämt att fylla sin kåsa, kastrull eller vad man nu vill ha vatten i via den lilla kranen. Vattnet flödar lätt och snabbt genom detta filter, upp till 2 liter per minut.

Mitt första försök att montera filtret

Eftersom jag känner mig relativt bra på att läsa bruksanvisningar tog jag mig an även denna anvisning. Jag tog fram påsen, monterade ringen och slangen. Men när det gällde den klämma som justerar hastigheten för vattnet förstod jag inte riktigt hur den skulle monteras. Så första gången fixade min sambo det. Men nu kan även jag.

När man packar filtret tar det relativt liten plats – och det följer med en bärrem som gör det enkelt att transportera den från vattenkällan till platsen där man vill hänga upp vattenbehållaren.

Fördelar och nackdelar

Några av de största fördelarna är att det ryms mycket vatten i behållaren (6 liter, men det finns även en version som rymmer 10 liter), och att den kan användas av flera personer. Det är smidigt att bara ”vrida på kranen” för att få vatten. Jag har inte hittat något negativt alls med detta filter.

Fakta och priser

BeFree Gravity Filter 6 L kostar runt 1.500:-. Detta filter avlägsnar 99,999% av alla bakterier, 99,999% av alla parasiter, mikroplaster och reducerar kemikalier.

UV-ljus

UV: SteriPen UltraLight UV Water Purifier

Att rena vatten med UV-ljus tyckte jag lät väldigt avancerat. Men nu har jag testat SteriPen UltraLight UV Water Purifier och den är riktigt enkel att använda (förutsett att den är laddad). Man häller upp vatten i ett glas, tar av pennans lock (skyddet som sitter för själva sensorn), sticker ner pennan i vattnet och rör om. När sensorerna kommer i kontakt med vattnet tänds en röd lampa uppe på toppen. När vattnet är rent slocknar lampan och en grön indikator tänds. Då kan man sluta röra, och hela reningsprocessen tar ungefär 48 sekunder (säger manualen men det har gått snabbare när jag testat).

Fördelar och nackdelar

• UV-filtret tar liten plats, är enkelt att använda och renar vattnet snabbt.
• Däremot tycker jag personligen att det känns lite osäkert. Ett fysiskt vattenfilter är lättare för mig att förstå.
• En nackdel är att pennan behöver vara laddad för att fungera (laddas med USB), men den ska å andra sidan klara upp till 40 reningar på en laddning.
• En nackdel är att UV-filter tar inte bort smågrus t ex, så det passar bäst för kranvatten.

Men filtret kommer definitivt att få följa med mig på kommande utlandsresor.

Fakta och priser

SteriPEN Ultralight UV Water Purifier kostar runt 1.000:-. Filtret förstör 99,9% protozoer (inklusive Giardia och Cryptosporidia), bakterier och virus.

Kemisk rening

Tabletter – Biocool – Purify my drinking water

Det finns en mängd olika tabletter som man kan använda för att rena vatten. Biocool Purify my drinking water används för att bibehålla ett fräscht dricksvatten. Produkten tillsätter syre i dricksvattnet, vilket gör att det bibehåller den goda smaken. Produkten är miljövänlig och ska varken avge varken smak eller lukt.

Fördelar och nackdelar

Den här tabletten är till till för större mängder, den renar nämligen 5 liter vatten. Så den passar bättre att ha hemma i prepping-syfte än på vandring. Tabletterna är ovärderliga den dagen det händer något och man behöver se till att familjen har drickbart vatten. Hållbarheten på tabletterna är lång, men reningstiden är cirka 3 timmar, vilket är relativt lång tid jämfört med övriga metoder. Eftersom tabletterna inte filtrerar vatten passar de bäst på kranvatten eller annat förfiltrerat vatten.

Fakta och priser

En burk Biocool – Purify my drinking water som innehåller 250 tabletter kostar cirka 250:-.

Koka vattnet

Om man inte har med sig någon utrustning för att rena vatten kan man ändå minska risken för farliga bakterier genom att koka upp vattnet. Det är viktigt att se till att det verkligen kokar (inte bara blir varmt) och att sedan hålla det kokande någon minut. Många skadliga bakterier dör när vattnet värms till 100 grader.

Fördelar och nackdelar

En stor fördel är att man med den här metoden även kan ordna vatten på vintern, genom att smälta snö. Man behöver inte heller köpa någon dyr utrustning utan klarar sig med sitt kök. Enda nackdelen som jag ser det är att det tar en stund innan vatten man kokat har svalnat tillräckligt för att bli drickvänligt.

Tillverka ett eget vattenfilter

Om man hamnar i en situation där vattnet är slut och man inte har något vattenfilter med sig så kan man tillverka ett eget filter.

Det handlar om att skapa ett filter med flera lager så att vattnet blir renare och renare för varje lager det passerar. Det grövsta (till exempel löv eller larver) filtreras bort överst och så rinner vattnet vidare till nästa lager som är finare fördelat och då fastnar mindre partiklar och så vidare. Tanken är att du ska få ut klart vatten när det runnit igenom hela ditt filter. Till exempel som min sambo visar youtuber-gruppen JLC i klippet här:

Hur gör man?

Man kan använda en PET-flaska, ölburk, hink/bunke där man gör några hål i botten. Där ska vattnet komma ut när det är filtrerat. Sedan fyller man filtret med olika lager (i en flaska eller burk behöver man göra ett större hål i toppen så att man lättare kan fylla den). Bäst är om man kan lägga något tunt tyg i botten, kanske en gasbinda eller liknande, och sedan fin sand på den. Därefter pulvriserat kol (kanske är du i närheten av en lägerplats?), och ovanpå det fint grus och överst större grus/småsten. Fyll så mycket du kan, så att vattnet hinner passera tjocka lager.

Koka alltid ditt egenfiltrerade vatten

Ett egentillverkat filter filtrerar bara bort den grövsta smutsen. Eftersom det inte dödar bakterier eller virus, som ”köpta” vattenfilter behöver man alltid koka det filtrerade vattnet innan man dricker det eller använder till matlagning.

Sammanfattning – det är inte svårt!

Eftersom jag inte alls var insatt i hur vattenfilter egentligen fungerar eller vilket utbud som fanns blev det en ögonöppnare för mig att testa och skriva om vattenrening. Det är inte svårt eller krångligt att rena vatten under vandring. Man behöver inte heller vara särskilt teknisk kunnig som jag trodde. Jag inser att jag kan klara detta själv – och det är en underbar känsla av frihet. Ryggsäcken behöver inte längre bli för tung på grund av många liter vatten – nu kan jag använda det vatten jag passerar i diken, åar och sjöar. Och kan jag så kan du!

Några avslutande tips

Avslutningsvis vill jag ge ytterligare några tips om vatten: Först och främst är det bra att kolla upp vattentillgången innan man ger sig ut så att man vet vilka platser man kommer att passera där det går att fylla på vatten. Och när du väl är ute: Vänta inte med att dricka vatten tills du känner dig törstig. Drick hellre lite och ofta än mycket och sällan. Detta blir lättare om du har vattenflaskan tillgänglig utan att behöva stanna och ta av ryggsäcken varje gång du ska dricka. Tänk på att inte ta stillastående vatten när du ska dricka, utan alltid rörligt vatten.

Resorb och General Prepper

Skulle du trots bra förberedelser känna att du druckit för lite – se till att ha Resorb eller annan vätskeersättning i första förbandslådan och fyll på nivåerna snarast. Vill du titta på produkter för vattenrening (både dem jag testat och andra) kan du kika in hos General Prepper som har ett stort utbud. Ut och njut nu!

Inlägget Vattenrening på vandring – hur gör man? dök först upp på Hemomkringvandring.

När jag startade bloggen hemomkringvandring 2019 hade jag inte riktigt föreställt mig att jag skulle skriva så många inlägg, och dokumentera så många roliga och vackra äventyr. Nu finns det 667 tips här som jag skrivit under åren 2019 till 2024.

Vandringstips.se

Eftersom jag stött på lite tekniska problem för att sidan vuxit så mycket, har jag skaffat en ny webbplats: Vandringstips.se. Här hittar du mina tips från 2025 (just nu håller jag på att flytta över dessa inlägg) och förhoppningsvis även nya äventyr många år framåt.

Inlägget Ny webb för mina vandringstips dök först upp på Hemomkringvandring.

Häromdagen gick jag en liten sväng med hundarna i två naturreservat i Broddetorp, Gullängen och Ruskela källa (se blogginlägg från den lilla turen). Då passerade jag en skylt där det stod ”Brunnhemsleden” och kände min gamla nyfikenhet vakna till liv – den nyfikenhet som fick mig att skapa den här bloggen för snart 6 år sedan. Därför kom jag tillbaka någon dag senare för att svänga in på stigen och pröva den 10 kilometer långa rundslingan.

Start och mål möjligt på flera ställen

Brunnhemsleden startar och slutar vid Albionstugan som ligger mitt emellan Stenstorp och Broddetorp i Falköpings kommun. Därifrån utgår även ett elljusspår på 2,8 kilometer och en rundslinga på 5 kilometer. Leden är markerad med gröna skyltar med vita pilar på, och mycket välmarkerad. Jag läste någonstans att leden rustades upp under 2023.

Själv utgick jag från parkeringen vid Ruskela källa, och fick inleda med att gå genom gammal granskog där marken var täckt av mossa och harsyra (till och med nu i december).

Motionsspår eller vandringsled?

Därefter ledde stigen oss uppför Brunnhemsberget medan vi korsade ett hygge. Om det inte hade varit så dimmigt skulle jag haft fina vyer framför mig ner mot Hornborgasjön. Jag slogs snabbt av tanken att detta inte kändes som enbart ett motionsspår. Bitvis var det väldigt vacker natur runt oss, även att vi då och då även passerade hyggen som detta första.

Runt en kilometer går man längs en grusväg. Där har Brunnhemsleden dragits om eftersom marken var för blöt där den gått innan. För övrigt går man på skogsstig och skogsväg hela vägen. Om man jämför med vissa platser i området som kan skryta med kullar och dalar täckta av körsbärsträd till exempel är det kanske inte så spektakulärt, men jag tyckte om den här rundan. Dessutom är det alltid härligt att hitta rundslingor som det är lite ”längd” på.

Positivt överraskad – vilken variation

Eftersom varken jag eller Teddy hade någon aning om vad som väntade oss längs leden var det med stor förtjusning vi mötte den varierade naturen. Det var äldre granskog, ädellövskog, rasbranter (Nycklafallet), gamla stenmurar, den gamla offerkällan Ruskela Källa, stora stenblock och Kullostenen.

Variationen gjorde mig positivt överraskad, och det var med lätta steg vi tog oss fram trots att det småregnade en del av turen. Att gå runt hela leden tog oss drygt 2,5 timmar, men då la vi en del tid på nosande och grävande också. Och en massa vilt fanns det också att dofta på – om man är hund.

Fakta om Brunnhemsleden

Brunnhemsleden är en 10 kilometer lång rundslinga som går främst genom skog av olika typer. Leden går upp- och nerför Brunnhemsberget som är ett av de 15 platåbergen i Platåbergens Geopark. Egentligen är det nog tänkt som ett motionsspår, men för mig och Teddy var detta en helt perfekt runda. Du kan läsa mer om leden i en fin pdf som Falköpings kommun har tagit fram.

Är du nyfiken på området kring Hornborgasjön kan du hitta fler tips här i bloggen.

Inlägget Brunnhemsleden, rundslinga 10 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Igår skulle delar av familjen åka iväg och handla, och då blev det en lucka för mig att vara hemifrån en stund. Jag ville gärna gå på något ställe där jag aldrig gått innan. Efter att jag kollat på kartan fastnade jag för det lilla naturreservatet Gullängen som ligger i närheten.

Gullängen naturreservat

Naturreservatet Gullängen är ett lapptäcke av gräsmarker, rikkärr, hagmarker, grova ekar, ädellövskog och sumpskog. Området är otroligt vackert – och charmigt. För mig som gillar blommor får det bli ett återbesök i orkidétider förstod jag av informationen på skyltarna. Jag hann inte heller göra avstickaren till bokskogen. Min plan var att gå till den på tillbakavägen, men jag gick en annan väg än planerat så det får också bli en annan gång.

Gullängen ligger vid foten av Brunnhemsbergets västsluttning, cirka 1 km öster om Broddetorp i Falköpings kommun. Här finns utöver den vackra naturen även fornlämningar i form av gravfält och fornåkrar.

Från Gullängen följde jag skylt och stig mot Ruskela källa, som är en gammal offerkälla som aldrig sinar.

Naturreservatet Ruskela Källa

Jag och hundarna gick längs stigar och små skogsvägar. Leden var markerad med vit/gula markeringar och lätt att hitta. Det var cirka 2,5 kilometer enkel väg från Gullängens parkering fram till källan.

Småvägar till Broddetorp

I reservatet finns flera stigar att utforska. Igår vände jag tillbaka ner mot Gullängens naturreservat, men följde sedan en annan mindre väg fram till kyrkan i Broddetorp där vi blev upphämtade.

Här och var längs stigen fick man vyer ner mot Hornborgasjön. Vackert som alltid!

För dig som vill veta mer

Hos Länsstyrelsen kan du läsa mer, både om Gullängen naturreservat och om Ruskela Källa naturreservat. Där finns till exempel kartor och vägbeskrivningar. Parkeringar finns vid båda reservaten, och vid Broddetorps kyrka.

Är du nyfiken på området kring Hornborgasjön kan du hitta fler tips här i bloggen.

Inlägget Ruskela källa och Gullängen dök först upp på Hemomkringvandring.

FÄHOLMEN. När man pratar om Hornborgasjön tänker de flesta på Trandansen och Naturum (Fågeludden), men det finns så otroligt mycket mer att se i Hornborgasjöns naturreservat.

Impulsiv hemomkringvandring

Nu när jag inte kan vara hemifrån så långa stunder ägnar jag mig åt Hemomkringvandring från grunden. Alltså att låta nyfikenheten styra och utforska stigar/vägar/platser i min vardag. I morse till exempel svängde jag åt motsatt håll i en korsning på 4-kilometersrundan jag/vi brukar gå före jobbet på veckorna.

Fågeltornet på Fäholmen

Visserligen har jag gått ner till grillplatsen på Fäholmen tidigare, men idag var första gången jag gick ut till fågeltornet. Det är ingen lång sträcka så jag kallar det inte för vandringsled, men en stig markerad med organge stolpar leder ut till tornet. Från naturreservatets parkering är det bara 400 meter dit.

Var noga med att följa stigen, även om du tycker att det går att gena. Under stor del av året är den ytan fågelskyddsområde. Trappan i fågeltornet är mycket brant, så min hund Teddy klarade inte av att följa med upp. Den är dock stabilt byggd, så den kändes trygg att gå i för mig.

Rätt plats om du vill se tranor på hösten.

Från tornet har du utsikt över Hornborgasjöns norra del. På hösten, när tranorna flyger in i skymningen, är det här en av de bästa platserna att se dem. Tranorna kommer då oftast in från fälten i norr för att övernatta i sjön.

Tillgänglig grillplats

Om man ska på grillutflykt och behöver ett tillgängligt utflyktsmål är Fäholmen helt perfekt. Från parkeringen är det bara runt 25 meter till den fina grillplatsen, och det tillhörande vedförrådet. Men man ska kanske undvika så blåsiga dagar som den här, eftersom man sitter väldigt oskyddat. Det är platta strandängar ända ner till sjön.

Kanske är detta en bra plats för fika eller ute-middag nästa gång du är vid Hornborgasjön? Tänk på att bara elda på de platser som är tillåtna i reservatet: Fågeludden, Utloppet och så här vid Fäholmen.

Mer information om Fäholmen

Användbara länkar

Hos Länsstyrelsen kan du läsa allt om Hornborgasjöns naturreservat, där Fäholmen ingår. Hos Västsverige kan du läsa om alla fågeltorn vid Hornborgasjön.

Inte tillåtet att använda som ställplats

Observera att man inte får ställa upp husvagn eller husbil här, även om det känns lockande. Man hänvisas istället till parkeringarna vid Fågeludden (Naturum) och Trandansen.

Kor betar i hagen runt grillplatsen sommartid

På sommaren går det kor i hagen som grillplatsen ligger i, och som man också behöver gå igenom för att komma till fågeltornet. Men nu verkade hagen i alla fall vara tom.

Fler tips kring Hornborgasjön

Här hittar du mina andra tips om utflykter och vandringar runt Hornborgasjön.

Inlägget Fäholmen, Hornborgasjön dök först upp på Hemomkringvandring.

Det är inte alltid de största, längsta eller mest välkända lederna som gör störst intryck, något jag blev påmind om igår när jag gick i Falekvarna.

Lederna i Falekvarna

Igår gick vi två korta natur- och kulturstigar i Falekvarna tidigt på morgonen. Den östra leden var 2 kilometer och den västra fanns i två olika varianter. Där gick vi den kortare (1,2 km) som var markerad med blått, men det finns även en led på 4 kilometer som är markerad med gult.

Östra leden in på min topplista

Den östra leden klättrade direkt upp på årets topp-3-lista även att den är kort. Man går på en smal stig längs Kvarnabäcken, genom frodig lövskog. Längs stigen passerar man flera gamla kvarnruiner (det fanns minst elva kvarnar längs bäcken). Förutom den mysiga omgivningen uppskattade jag informationsskyltarna där man kan läsa om varje kvarns historia.

Att promenera här med bäckens porlande och fåglarnas kvittrande i morgonsolens strålar (och att hinna tillbaka till bilen innan regnet började) var en perfekt start på dagen.

Underhålls av Slöta Natur & Hembygdsförening

Den östra leden är välmarkerad med rött (se bilden här nedanför) och det finns flera spänger och trappor längs leden. Slöta Natur & Hembygdsförening har både skapat och underhåller lederna i Falekvarna. Självklart bidrog vi med en liten Swish-donation innan vi lämnade detta lilla paradis..

Mer information om Falekvarna

Hos föreningen kan du läsa mer om vandringslederna, och även hos Västsverige som skriver så här: ”Falekvarna var en utpräglad kvarnby där det funnits sammanlagt tretton kvarnar på en sträcka av 2 km. Idag återstår sex kvarnbyggnader i varierande skick.”

Så här hittar du hit

Falekvarna ligger i Falköpings kommun. Vandringslederna når du från Väg 47 där skylt med texten KVARNMILJÖ leder dig rätt. Omkring 500 meter in på denna väg ligger parkeringen, och där finns även en informationstavla. 

Inlägget Falekvarna natur- och kulturstig dök först upp på Hemomkringvandring.

Förra veckan var jag ledig. Då gick jag bland annat etapp 6 av billingeleden som bjöd på härlig skogsvandring på Billingens sydvästra kant mellan naturreservaten Jättadalen-Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen.

Diabasformationer i Jättadalen

Jättadalen är en fantastisk plats att vandra på (se till exempel blogginlägg från i våras om Jättadalen-Öglunda). Diabasformationerna som finns längs branterna vid sidan av leden är mäktiga, och jag önskade att stigen skulle fortsätta snirkla sig fram genom skogen.

Avstickare till Öglunda grotta

Efter en kort vandring kommer man fram till en skylt ”som berättar att ”Öglunda grotta” och självklart kunde jag inte motstå att gå ner till den. Jag hade varit här innan, men den gången låg det snö nere i ravinen. Så här ser det ut när en tant filmar på väg ner:

Avstickaren ner till grottan är inte mer än 100 meter, men i mina ögon värd att göra. Det är lite brant en kort bit (se filmen ovan), men om man tar det lugnt går det bra (till och med med mitt knä).

Mysig vandring i Torps naturreservat

Strax efter att leden passerat grottan delar sig stigen, och man ska där hålla till vänster. Annars hamnar man vid Öglunda kyrka. Trots att man gå nerför ett berg är det behaglig vandring på fin stig.

Sedan kommer man till Torps naturreservat (som jag aldrig hade hört talas om). Naturreservatet består av ett småkulligt landskap med naturbetesmarker, små åkrar, frodiga lövskogar, och dessutom sumpskogar/rikkärr. Här njöt jag ofantligt av lummig lövskog och gammaldags blommande ängar.

Besviken på Höjentorp-Drottningkullen

På grund av att jag hade sett många bilder och Instagraminlägg från Höjentorp-Drottningkullen hade jag höga förväntningar på detta naturreservat. Jag hade uteslutande sett bilder på böljande kullar, körsbärsträd och vackra blommor, men jag möttes av skog som tyvärr inte ens jag såg någon skönhet i, en miljard myggor, dåligt markerad led. Och dessutom ett vindskydd som inte alls var inbjudande.

Lunch vid Ormsjön

Jag hade planerat att sätta mig i det vindskydd som var märkt på vandringsledens karta, men det var inte lockande (se bild här ovanför). Istället satte jag mig på en stock vid Ormsjön och åt min lunch.

Sedan fortsatte jag vidare på nästa etapp (nummer 7) som går mellan Höjentorp-Drottningkullen och Varnhem – och som jag tyckte mycket mer om än slutet på etapp 6.

Dålig märkning av etapp 6, Billingeleden

Början av etappen var fantastisk, men luften gick ur mg lite inne i det sista naturreservatet, Höjentorp-Drottningkullen. Härinne var leden väldigt dåligt markerad och jag gick fel fem (!!!) gånger och fick vända tillbaka. En otrolig kontrast mot hur leden varit fram till dessa. Se exempel på bilden här nedanför där skyltarna står inne i ett buskage. Jag kan också varna om att alla korsande leder också är märkta med orange vilket bäddar för viss förvirring.

Fakta om Billingeleden

Etapp nummer 6 av Billingeleden (6,5 km) går mellan naturreservaten Jättadalen-Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen. Det är en härlig skogsvandring på Billingens sydvästra kant, både barr- och lövskog, men även härliga ängsmarker. I Höjentorp finns dessutom ett antal sjöar intill leden. Ett annat plus är att man på den här etappen går uteslutande på skogsstig och skogsväg. Totalt är leden 57 kilometer lång.

Parkeringar / kollektivtrafik

Vid etappens start finns parkering vid Öglunda kyrka, ca 1 km från Billingeleden (följ stig som tar dig upp på berget). Det finns även parkering vid etappens slut vid naturreservat Höjentorp – Drottningkullen. Därifrån får man gå cirka 650 meter för att komma till Billingeleden. Det är 3,7 kilometer att gå från närmaste busshållplats både vid etappstarten och etappmålet, men till flera andra etapper finns möjlighet att ta sig relativt nära med buss.

Jag tycker det är synd att inte leden går ut till parkeringen/vägen så att man kan nyttja toaletterna där till exempel. Det blir också tydligare var etappen startar/slutar om man utgår från en parkering eller fast punkt – inga sådana markeringar finns längs leden.

Avslutningsvis några länkar

• Länk till Billingeledens information om etapp 6
• Jättadalen-Öglunda naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)
• Torp naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)
• Höjentorp-Drottningkullen naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)

Mina övriga inlägg från Billingeleden

Länk till mina inlägg om Billingeleden.

Inlägget Billingeleden etapp 6, Öglunda – Höjentorp dök först upp på Hemomkringvandring.

Djupadalen Dala är ett litet naturreservat i Falköpings kommun som bjuder på en spännande kanjon i ett före detta stenbrott, ängsmarker och mängder av växter.

Premiärtur i Djupadalen Dala

Här kommer ett kort inlägg om en liten utflykt vi gjorde på nationaldagen, då vi besökte naturreservatet Djupadal Dala i Falköpings kommun.

Vi gick på Djupadalens sydsida i otroligt vackra kalkrika hagmarker som gav en alvar-liknanade känsla. Här har det blommat mängder med backsippor (lägger på minnet till nästa vår) och den här gången växte det fullt av bland annat brudbröd, backtimjan, getväppling, smörblommor, kattfot och skogsklöver. Längre fram ska man även kunna hitta axveronika och nattviol här.

Vädergudarna bjöd på både sol och spöregn, så vi passade på att fika i den fantastiska omgivningen mellan några skurar.

Lite mer om naturreservatet

Naturreservatet är inte stort, bara 5 hektar. Det finns inga markerade leder så man får leta sig fram på egen hand. Det är dock ganska enkelt i den här terrängen. Djupadalen bildades för 10.000 år sedan när inlandsisen smälte.

Ett tips om du vill passera dalen och gå även på andra sidan är att följa ravinkanten hela vägen. Det finns en ”kostig” längs stängslet i slutet av hagen.

Hitta till Djupdalen

Djupadalen ligger sydost om Stenstorp i Falköpings kommun. Lättast kommer du dit via vägen mellan Stenstorp och Högstena. Parkeringsplats finns. Mer information hittar du hos Länsstyrelsen.

Inlägget Djupadalen Dala, Falköping dök först upp på Hemomkringvandring.

I början av veckan gav jag mig ut för att vandra några av etapperna på Billingeleden. Jag började på etapp 5, vid Lycke lilla Höjen, och visste att tre vackra naturreservat väntade på mig.

Överraskande myggigt

Jag utgick från parkeringen vid naturreservatet Lycke Lilla Höjen. Därifrån följde jag stig över höjden som anslöt till Billingeleden. Efter att ha passerat en vacker äng går leden in i skog, och jag blev direkt omringad av myggor. Men så länge jag höll mig i rörelse var det ingen större fara.

Med stor förväntan stegade jag iväg längs stigen genom skogen. Leden var tydligt markerad och det gick lätt att gå. Runt mig fanns mestadels skog, men jag passerade även några små hus. En kort sträcka går på liten grusväg, men mestadels är underlaget stig.

Idylliska Bockaskedeåsen

När stigen svängde upp mot Bockaskedeåsen var jag så förväntansfull. Häruppe hade jag gjort ett kort stopp tidigare i våras för att se på körsbärsträden, så jag visste hur vackert det är. Men försommaren var ännu vackrare.

Stigen som går uppe på åsen (som faktiskt är Vallebygdens högsta) är omgiven av ängsblommor i mängd, och mellan trädens grenar skymtar den blånande horisonten. Mäktiga ekar och andra lövträd reser sig i slänterna och det kändes som att gå mitt i en Astrid Lindgren-idyll.

När man gått över hela åsen står en bänk som man kan sitta på och njuta av omgivningarna. Där satt jag en lång stund och bara tog in kullarna runt mig och ”lagren” av skog och små berg.

Får och hästar i hagen

Hela Bockaskedeåsen ligger i en stor hage, och redan vid passagen in fanns en skylt om att det skulle finnas 5 får och 3 hästar där. Därför blev jag väldigt förvånad när jag först möttes av en hel flock hästar – inklusive ett sött föl.

Strax därefter såg jag en liten fårhjord på 6 får med stora horn. Två av dem närmade sig mig och jag var lite osäker på om de var vänligt inställda eller inte, men jag hukade ner mig och hälsade när de kom fram. Sedan lät de mig knappt gå därifrån – det var tydligen väldigt skönt att bli klappad och kliad i den tjocka pälsen. Jag älskar såna här stopp och djurmöten på mina turer.

Vandring på liten asfaltsväg

Jag tycker vanligtvis att det är extremt oinspirerande att gå på asfalt, men här tänkte jag knappt på att det var asfalt. Vägen är smal och slingrar sig fram mellan blommande dikesrenar och beteshagar med olika djur. Dessutom hade jag turen att bara passeras av två bilar på hela sträckan som är 2,4 kilometer. Men hade detta varit i körsbärsblomningstid hade det förmodligen varit konstant trafik.

Brant uppför mot Jättadalen-Öglunda

Direkt efter att leden svängt av asfaltsvägen åt vänster börjar stigningen upp på Billingen, mot Jättadalen-Öglunda. Det blev en rejäl pulshöjning och väldigt lite fotat, men här kommer en bild som är tagen precis före stigningen.

Ovanför backen väntar ett hygge och utsikt över Vallebygden, innan stigen leder ytterligare en bit uppåt genom skog. Därefter är det lätt vandring på skogsväg fram till etappmålet.

Frukost uppe på toppen

Snart kände jag igen mig, där stigen från Öglunda kyrka sammanstrålar med Billingeleden. Här gick jag tidigt i våras (se blogginlägg om Jättadalen-Öglunda) och då kastade sig vattnet ut över kanten i ett vattenfall. Nu var bäcken torrlagd, förutom i några djupa hålor där det fortfarande stod vatten.

Men vid utsiktsplatsen strax intill stod en bänk där jag valde att stanna en längre stund och äta frukost och byta strumpor. Helt ljuvligt att ta en paus häruppe. Några få mygg letade sig fram till mig där jag satt, men inte någon mängd.

När jag var mätt på både mackor och utsikt reste jag mig och fortsatte in på nästa etapp (nummer 6) som går mellan Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen..

Fakta om Billingeleden

Billingeleden är 57 kilometer lång och går i både Skövde och Skara kommun. Etapp nummer 5 går på Billingens västra sida, mellan naturreservaten Lycke Lilla Höjen och Öglunda. Här bjuds man på 6 kilometer vandring, varav en del av leden (2,4 kilometer) går på liten asfaltsväg, medan resten är stig och skogsväg. Omgivningarna är vackra även längs landsvägen, med öppna betesmarker och lövskogsbevuxna kullar.

Parkeringar / kollektivtrafik

Parkering finns i direkt anslutning till naturreservatet Lycke lilla Höjen. I Öglunda ligger parkeringen vid Öglunda kyrka, cirka 1 km från Jättadalen (stigen upp är tydligt markerad). Tyvärr är det ungefär 6 kilometer att gå från närmaste busshållplats både vid etappstarten och etappmålet, men till flera andra etapper finns möjlighet att ta sig relativt nära med buss .

Avslutningsvis några länkar

• Länk till Billingeledens information om etapp 5
• Naturreservatet Lycke Lilla Höjen (Länsstyrelsen)
• Bockaskedeåsen-Toran naturreservat (Länsstyrelsen)
• Jättalen-Öglunda naturreservat (Länsstyrelsen)

Inlägget Billingeleden etapp 5, Lycke lilla Höjen – Öglunda dök först upp på Hemomkringvandring.

Etapp 3 av Billingeleden går mellan underbara Högsböla ängar och Silverfallet. Det är en kort (3,5 kilometer) men vacker sträcka som är lätt att gå.

Etapp 3, Billingeleden (tur och retur)

I helgen gick min vandringsväninna från Skövde och jag etapp 3 av Billingeleden. Valet föll på just den här etappen för att hon ville visa mig orkidéerna på Högsböla ängar, och även för att ramslöken blommade i Melldala.

Vi fick en helt fantastisk dag, med omväxlande natur, perfekt vandringsväder och tre naturreservat. Dessutom fick vi uppleva allt två gånger, eftersom vi gick etappen tur och retur för att komma tillbaka till bilen.

Naturreservatet Högsböla ängar

Tack vare mitt intresse för blommor hade jag läst om naturreservatet Högsböla ängar flera gånger. Den finns med i min bok om botaniska utflyktsmål i Västergötland, och jag har även sett att Västkuststiftelsen ordnar blomstervandringar i naturreservatet.

Trots det var jag inte förberedd på hur idylliskt vackert det skulle vara i Högsböla ängar. Billingeleden följer en gammal skogsväg in i hagmark in i en lummig lövskog. En bit bort mellan träde skymtade kor som betade i hagen. Strax öppnade skogen upp sig och ängsmarken breder ut sig åt alla håll runt den mysiga stigen. Midsommarblomster, smörbollar, hundkex, smörblommor, aklejor och käringtand blommade i mängd. Och fågelsången runt oss var överväldigande.

Orkidéer, ängs- och hagmark

Min väninna hade varit i reservatet tidigare under veckan och ledde mig en liten bit bort från stigen rakt in i ett område där orkidén Sankt Pers nycklar blommade. Dem hade jag inte sett om jag bara följt leden, så jag var extra tacksam för den här lilla ”omvägen”.

Högsböla ängar är ett flackt område och utsikten mot sjön Lången är vacker. Ute på ängen finns flera fikabord där man kan rasta (om man inte vill sitta på marken). När jag gick där omgiven av alla blommor, hamlade träd och den blånande horisonten framför mig kändes det som om jag befann mig i en saga. Så otroligt idylliskt.

Melldala naturreservat

När vi hade passerat ängen gick vi igenom en grind och befann oss direkt i nästa naturreservat, Melldala. Personligen hade jag aldrig hört tala som det innan, men nu sedan jag varit där kommer jag aldrig att glömma det.

Billingeleden går även här på skogsstig. Här var det lite blötare i marken (och viss risk för mygg) och flera små bäckar sprang fram ur marken. Snart hade vi nått det som min väninna ville visa mig: Havet av ramslök. Redan innan vi kom fram till det gigantiska området som var täckt av de vackra vita blommorna slog den behagliga doften mot oss.

Hav av ramslök

Att få uppleva ramslök på det här sättet är något jag önskar alla, för det är något alldeles speciellt. Just detta att se de vita blommorna breda ut sig mellan träden åt alla håll, uppför backar, nerför backar, utan slut, samtidigt som den milda lökdoften fyller luften. Slutet på maj brukar vara den tid då ramslöken blommar.

Jag vill uppmana alla som har förmånen att besöka områden med mycket ramslök att inte klampa runt bland blommorna, utan lämna det vackert även för nästa person.

Silverfallet Karlsfors naturreservat

Snart hade vi gått igenom även Melldala naturreservat och kom in i naturreservatet Silverfallet-Karlsfors. Jag hade varit vid Silverfallet flera gånger tidigare (se blogginlägg), men då parkerat på reservatets parkering. Nu kom vi på leden från andra sidan vägen. En väldigt kort sträcka, max 100 meter, går man på väg innan man fortsätter på stigen som går från reservatets översta parkering.

Här är stigen mera trampad och området är vanligtvis väldigt välbesökt, till exempel av familjer på utflykt. Nu var det inte mycket vatten i bäcken, det mer sipprade fram än forsade. Men vi satte oss på rastplatsen ovanför fallet och åt en sen frukost i morgonsolen. Vi häpnade över att vi fortfarande var omgivna av sjungande fåglar.

Några bilder från i vintras

Eftersom vi fotat mycket längs vägen hade den korta sträckan, cirka 4 kilometer, tagit längre tid än beräknat, så vi vände här utan att passera själva fallen.

Billingen Trail

När vi kom ut på vägen några hundra meter från fikaplatsen satt några personer på parkeringen. De berättade att de var funktionärer i tävlingen Billingen Trail och att vi snart skulle bli omsprungna av första gänget löpare. Dessutom skulle vi snart även möta ett gäng. Detta gjorde att vandringen tillbaka inte blev lika lugn och harmonisk som när vi gick ut. Visserligen var alla tävlande glada och trevliga när de passerade, men det blir inte samma sak att vandra när man måste hålla uppsikt bakåt och flytta sig från stigen när det kommer löpare.

Just detta med tävlingen var lite dålig tajming, men vi gladdes åt att vi fick ha leden för oss själva hela morgonen. Och det är stillheten, fågelsången, grönskan, mängden blommor och doften av ramslök jag tar med mig från den här etappen av Billingeleden som jag alltså gick tur och retur. Totalt blev det 8 otroligt vackra kilometer.

Avslutningsvis några länkar

Hos Länsstyrelsen hittar du mer information om de tre naturreservaten som etappen passerar: Högsböla ängar (ängsmark/blommor), Melldala (ramslök) och Silverfallet-Karlsfors (vattenfall). Här kan du läsa mer om tävlingen Billingen Trail, och här i bloggen kan du läsa om mitt och min väninnas förra äventyr runt Skövde.

Inlägget Billingeleden etapp 3, Högsböla ängar – Silverfallet dök först upp på Hemomkringvandring.

När Göran skulle planera födelsedagsfirande för sin syster Åsa var det Tjörn han valde att visa för sin familj från Dalarna. Eftersom han haft någon med lite lokalkännedom (pekar på mig själv) som släpat runt honom på ön hade han en del idéer.

Boende och middag på Tjörns Havspensionat

Här på Tjörn finns många fina boenden, men vi fastnade för Tjörns Havspensionat här i Rönnäng när vi skulle boka rum. Det är ett hotell/en restaurang som jag går förbi flera gånger i veckan på mina kvällsturer. Min enda erfarenhet av dem var att jag ätit julbord där med jobbet (troligen det bästa julbord jag ätit), och jag hade för övrigt bara hört gott om dem.

Det fanns många olika rumstyper att välja mellan, allt från enkla till sviter med havsutsikt. Göran bokade den lilla grindstugan för sina systrar och deras män –  liten, men mysig.

På fredagskvällen anlände Ulla och hennes man Rolle strax innan Göran och hans mamma Lisa dök upp. Alla var hungriga efter resan, så vi gick direkt upp till restaurangen och det bokade bordet.

Mitt intryck av pensionatet blev ännu bättre efter den här kvällen. Först och främst fick Silver följa med, och det är ju alltid trevligt. Dessutom var torskryggen vi fick otroligt vällagad, och vi var alla väldigt nöjda. Utsikten mot havet, den mysiga inredningen och den trevliga personalen var ytterligare bonusar.

Födelsedagsbarnet anlände i solnedgången

Efter middagen åkte vi till Skärhamn i förhoppningen om att få se lite solnedgång. Under den korta bilfärden hade vi kontakt med födelsedagsbarnet Åsa och hennes man Leif. De hade passerat Tjörnbron, och fick instruktioner om vart de skulle köra för att möta upp oss.

Visserligen gick solen ner i de enda moln vi sett på hela dagen, men det blev en fin stund när alla syskonen var på samma plats (och mamman).  Hunden Silver visste knappt till sig i sin iver när det var så många människor som hon tycker om som var där samtidigt.

Vi avslutade kvällen med en liten tur ut till Klädesholmen för att visa upp det pittoreska kustsamhället.

Frukost på min terrass

För min del startade lördagsmorgonen ganska hektiskt, eftersom jag hade föreslagit att vi skulle äta frukost hemma hos mig. Jag bor i en lägenhet på 38 kvadrat, och vi skulle vara 7 personer. Tack och lov var vädret lika strålande som på fredagen, så vi kunde sitta ute på min terrass.

Efter äggkokande, baconstekande, grönsaksskärande, bord-och-stol-bärande och allmänt frukostfix så blev det en trevlig frukoststund.

Födelsedagsfirande på Dyrön

Om man bara har ett dygn på sig att visa upp Tjörn måste man välja det gôttaste. Behöver man dessutom ta hänsyn till att inte alla är pigga, raska och rörliga som 20-åringar får man tänka till lite. Som så många gånger tidigare landade jag i att ta med hela gänget ut till Dyrön som ligger precis utanför ”mitt” samhälle. Den största utmaningen den här gången var att få med oss Lisa, 86 år, på de aktiviteter vi hade bokat in.

Samhällsföreningen kom med en golfbil

Vid flera av mina besök på Dyrön har jag hamnat i fina samtal med personer som är aktiva i Dyröns Samhällsförening. Därför testade jag att kontakta dem för att se om de kunde hjälpa till. Och vilket fantastiskt svar jag fick!

Om vi bara meddelade vilken färja vi anlände med så skulle någon hämta Lisa med golfbil och köra henne till våffelcaféet. Men inte nog med det visade det sig. Chauffören Bertil, en riktig gentleman, körde även Lisa nästan ända fram till bastun när vi hade vår bokning, och hämtade henne när vi var klara. Då skjutsade han henne till norra hamnen.

Tack vare den här otroligt fina servicen kunde vi vara tillsammans allihop under aktiviteterna. Vi swishade (nummer 123 161 65 72 om man vill stödja dem) en summa till samhällsföreningen som tack, men att få ha med Lisa var ovärderligt.

Våfflor och glass i solen

Eftersom det var som den finaste sommardag med sol, värme och blå himmel, hade vi räknat med att det skulle vara många vid våffelcaféet. Vi räknade därför med kö, och var på Dyrön i god tid.

Jag har nämnt stället flera gånger tidigare i mina inlägg, det obemannade, dygnet-runt-öppna caféet där man swishar och sedan gräddar sin våffla själv. Göran och jag tog på oss uppdraget att grädda våfflor medan de andra slog sig ner på uteserveringen och såg mot södra hamnen och havet.

Vi hade gott om tid att sitta i sol – eller skugga efter eget tycke – och bara vara. Det blev både våffla, kaffe och glass (fast glassen köpte vi i glassbaren).

Bastu och bad i havet

Hela gänget utom jag, Lisa och Silver, traskade iväg mot bastun som vi hade bokat mellan klockan 13 och 14. Strax kom Bertil och hämtade Lisa, så då gick Silver och jag mot bastun vi också. Golfbilen kunde inte ta sig hela vägen fram, men sista biten klarade Lisa ändå av att gå.

Det var en riktigt härlig känsla att få hänga upp repet med ”Bastun är abonnerad” och ha bastun, bryggan och grillplatsen helt för oss själva. Här infann sig en riktig semesterkänsla och det blev både bastu, sol och bad för de flesta, inklusive födelsedagsbarnet.

Själv hade jag tänkt sitta med Lisa vid caféet (för jag visste inte att hon skulle få skjuts även till bastun) så jag hade inte med några badkläder. Men jag hade det mysigt ändå. Och Lisa och Silver satt på en bänk i skuggan mellan bastubyggnaden och duschhuset – och var nöjda över att få vara med.

Att hyra bastun på Dyrön är en riktig höjdare (här kan du se när jag och Sofia var här och bastade en kväll förra våren).

Pater Noster Race

Medan vi hade vår bokade tid i bastun kom det en massa båtar och seglade förbi. Jag kan verkligen ingenting om båtar, men det var vackert att se dem passera, med alla sina färgglada segel.

Det visade sig vara Pater Noster Race, och de i gruppen som är båtfolk fick lite bonus i och med tävlingen som pågick precis framför våra ögon.

Dyröleden i mitt hjärta

Vid det här laget har jag hunnit gå Dyröleden ganska många gånger och det är definitivt något jag vill visa upp för besökare. Så när vi bastat klart fick de som ville gå med mig på vandringsleden längs öns västra kust. Det visade sig att alla utom Lisa, som ju åkte golfbil, och Göran som gjorde henne sällskap, ville följa med mig.

Den här delen av leden är ofantligt vacker och dramatisk med sina branta klippor. Och Dynes Ravin med sin smala trappa förstås. Det var riktigt roligt att se allas reaktion när vi kom fram till toppen av trappan och de insåg att vi skulle gå ner där.

Vi hann se blommor, äta bullar och prata med vandrare som vi mötte – och fota ön Åstol (som födelsedagsbarnet Åsa envisades med att kalla Östol) från alla möjliga vinklar.

Det är kuperad vandring, men man har god hjälp av alla trappor som Dyröns Samhällsförening har byggt. Glada och varma kom vi fram till Lisa och Göran som väntade på oss i norra hamnen innan vi tog färjan tillbaka till Rönnängs brygga.

Om du vill läsa mer om Dyröleden kan du titta i några av mina tidigare blogginlägg (använd förstoringsglaset och skriv in Dyrön). Här är ett inlägg där jag beskriver lederna ganska ingående.

Middag på Skärgår’n

På hamnplan, i direkt anslutning till färjan, ligger Skärgår’n och där bokade vi bord för middagen. Efter att vi varit hemma och bytt om träffades vi vid Rönnängs brygga för andra gången samma dag. Vi satt i uteserveringen (med Silver såklart) och hade kanalen precis utanför.

Efter maten gick vi in på kiosken som ligger vägg i vägg med restaurangen och köpte varsin glass. Sedan satt vi på en bänk och såg ut över havet medan solen sjönk. Och vissa av oss avslutade kvällen med en promenad på den vackra gångbanan som går längs havet ända bort till Stansvik och ishallen.

Frukost på Tjörns Havspensionat

Efter den fullmatade dagen sov alla gott och vaknade på gott humör. Vi hade bokat frukost på Tjörns Havspensionat för oss allihop. Det blev både en trevlig start på dagen, och ett fint avslut på vår gemensamma helg.

När vi hade ätit, och de långväga hade packat ihop sina saker, sa vi hejdå, uppfyllda av de nya gemensamma minnen som vi skapat. Jag är otroligt glad över att alla verkade vara lika nöjda som jag med sina upplevelser här på Tjörn.

Inlägget Födelsedagsfirande på Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.

Förra året hann jag bara paddla vid några få tillfällen eftersom jag skaffade packraften så sent på säsongen (september). Sedan dess har jag längtat efter att få använda den igen, och igår var det packraft-premiär för i år, och vilken premiär sedan!

Skogssjöar i trevligt sällskap

Jag paddlade i små skogssjöar med smala passager emellan. Vädret bjöd på sol och det var i stort sett vindstilla, så jag kunde inte önskat bättre.

Det var tack vare @dennisspike jag kom ut, han peppade mig innan, valde platsen och guidade (och det inkluderar att vara sten-varnare vid trånga passager) mig och @rebeckasundahl. Hon provade på packraft för första gången, och jag tror inte det var den sista. Eller jag hoppas det, för jag kan tänka mig att göra fler turer i det här sällskapet.

Glida fram i rogivande tempo

Vår tur var det mest avkopplande på länge. Vi paddlade i ett behagligt tempo och stannade ofta och bara tog in alla intryck. Inte nödvändigtvis alla på samma gång, utan man kunde ”bara vara” och följa sin egen rytm. Och min är inte så snabb, det får jag erkänna, men i den här miljön kändes det som om det passade ganska bra. Det blev lite skratt och gnabbande mellan varven, men även skön tystnad.

Middag på en udde

När solen började sjunka och inte längre nådde över trädtopparna på kullarna omkring oss, gick vi i land på en udde för att värma vatten till vår middag.

Temperaturen hade sjunkit markant sedan vi gav oss ut, så vi tog på oss varmare tröjor när vi pausade. Trots att vi hade förberett oss för mygg, fick vi sitta ostörda och behövde inte använda det medhavda myggmedlet. Det är otroligt hur mycket det finns att uppskatta!

Jag kom nära vattenväxterna

En av höjdpunkterna för mig var att paddla genom vattenklöver och få se de vackra växterna på nära håll. När man vandrar är det svårt att komma nära eftersom de växer i vatten. I myrmarken vi paddlade genom lyste det rosa av rosling på vissa platser. Mina utrop skrämde nästan livet ur de andra; de trodde att jag hade sett ormar eller kört på grund, när det i själva verket ”bara” var blommor.

Några ögonblicks rädsla…

Som många av er vet har jag alltid varit rädd för vatten, men förutsättningarna jag fick igår gjorde att jag kände mig trygg och full av sprudlande glädje. Inte ett enda ögonblick av rädsla – förutom när jag satte mig i packraften efter vår middag. Då hade jag öppnat ventilen på sitsen, men glömde det, så det började pysa ut luft när jag satte mig. Min hjärna trodde först att det var packraften som läckte, men den kortvariga skräcken gjorde att jag njöt ännu mer av det som återstod av paddlingen.

Praktiska lärdomar

Några praktiska lärdomar efter denna packrafttur:

• Det hjälper inte att sätta fast säkerhetslinan i paddeln om man inte har fäst linan i packraften
• Tidigare har jag fått ett veck mitt på packraften och alla har sagt att jag måste pumpa mer. Men jag märkte att om jag tryckte bakom mig så slätades vecket ut. Alltså tog jag bort ryggstödet, tömde ut luften ur sitsen och satte mig längst bak istället. Vips var vecket borta! Jag tycker att ryggstöd/sits sitter för långt fram i packraften – särskilt med tanke på att den är så kort, men det kan vara så att jag kan för lite för att förstå finessen med det.
• Jag behöver köpa ett annat ryggstöd, eftersom det var ansträngande för svanken att paddla en längre tid utan stöd.
• Det verkar dessutom som om jag behöver träna på att stiga i och kliva ur packraften (jag hoppas att Rebecka inte visar bildbevis på detta behov…)

Fakta om min packraft MRS Minnow

Min packraft är en MRS Minnow som väger 1.938 gram (inklusive ryggstöd, sits och fena). Paddeln är en Vikingraft Stinger (840 gram) och flytvästen – inte att förglömma – en uppblåsbar Anfibio Buoy Boy som väger 340 gram. Alltså totalt 3,1 kg, vilket i min värld är helt acceptabelt. Notera att denna modell inte har något kapell.

Följ min packraft-resa från nybörjare till…

Vill du följa min packraft-resa från start kan du läsa mer i tidigare blogginlägg.

10 % rabatt hos PackraftSverige

Hos Packraft Sverige får du 10% rabatt vid köp av packraft eller tillbehör om du anger koden hemomkringvandring. Koden gäller hela 2024.

Inlägget Packraft-premiär 2024 dök först upp på Hemomkringvandring.

Om man stiger ur bilen på en parkering strax intill ett stort sjukhus förväntar man sig inte någon stor naturupplevelse. Men i Skövde, i naturreservatet Rånna Ryd på platåberget Billingen, får man faktiskt det.

Många stigar att välja mellan

Min väninna som bor i Skövde hade så mycket hon ville visa mig, och hon hade planerat vår tur väl. Vi följde till största delen Trollstigen (som är 12,4 kilometer), men enligt hennes ”egen” variant. Genom naturreservatet Rånna Ryd går även Billingeleden och många andra stigar och mindre vägar.

Överväldigande vårgrönska

Strax efter att vi lämnade parkeringen, vandrade vi in i en frodig lövskog där vitsippor, lungört och vårärt tävlade om utrymmet i sluttningarna.

Stigen följer sedan Åsenbäcken och dess sprickdal. Här var det svalare och våren var därför lite senare, så vi såg både blåsippor och vätteros längs stigen. I bäcken finns flera grott- och raukbildningar som man kan gå ner och titta på när det är mindre vatten i bäcken. Det sägs att man även ska kunna se fossil här.

Upp mot Ymsingsborg

Vår vandring längs Trollstigen förde oss genom en lövskog där marken var täckt av ramslöksblad och knoppar. Vi passerade också böljande ängar som bjöd på en fantastisk utsikt över blomstrande körsbärsträd på sluttningarna.

Vid ett tillfälle stötte vi på träd med helt kritvita blommor som vi inte kände till, men efter att ha rådfrågat min växtapp, identifierade vi dem som körsbärsplommon. Dem vill vi definitivt återvända för att se i slutet av sommaren.

Fika vid fornborgen Ymsingsborg

Den slingrande stigen ledde oss till den Ymsingsborg, en av fornborgarna i Skövde kommun. Borgen sträckte sig 150 meter i längd och 85 meter i bredd, omgiven av branta stup. Även om inte mycket återstår av borgen, kan man fortfarande känna historiens vingslag där.

Häruppe står det fikabord på några ställen, men vi valde att sätta oss direkt på berget och titta ut över vyerna medan vi mumsade på nybakta muffins. Grönskan var enorm, och utsikten milsvid.

Till att börja med stördes jag lite av att man såg så många byggnader när man tittade ut över vidderna, men min väninna påminde mig om att det faktiskt ligger en stad precis nedanför Billingen.

Populära Ryds grottor – inga grottor

Efter pausen fortsatte vi vår vandring längs stigen. Efter bara några hundra meter nådde vi en mindre grusväg som ledde oss direkt till Ryds Grottor, en plats jag ofta sett på sociala medier. Överraskande nog går det att köra bil hela vägen fram till de imponerande diabaspelarna, vilket inte alls krävde någon lång vandring som jag hade förväntat mig.

Eftersom jag och min väninna är två nyfikna tanter nöjde vi oss inte med att gå längs kanten av branten, utan vi försökte ta oss runt till andra sidan för att se närmare på stenformationerna. Det blev många skratt och glada utrop från oss när vi försiktigt klättrade runt och åkte på rumpan för att ta oss tillbaka igen. Mitt ibland solande ungdomar.

Jag bör nämna att Ryds Grottor inte är en grotta, men den är imponerande ändå. ”Grottan” är nämligen flera diabaspelare som spruckit och bildat en djup klyfta mellan sig. Även här tog vi en längre paus – den här gången vid ett av fikaborden.

Körsbärsträd på Ryds ängar

Härifrån leder stigen nedåt, vilket gjorde vandringen enkel. Grönskan var obeskrivlig, och solstrålarna dansade vackert genom trädens grenverk. När vi kom ner till stora öppna ängar lyste flera körsbärsträd vita i all grönska. Sjukhuset syns ibland i bakgrunden och det känns helt overkligt att det ligger där så nära. Ryds ängar är stora och omgivna av lummig grönska.

Just nu blommar främst gullvivor och körsbärsträd här. Platsen verkade perfekt för en familjepicknick, ändå var det nästan inga människor här, trots det fina vädret. Från parkeringen är det bara några hundra meter till Ryds ängar. Själva hade vi vandrat ungefär 8 kilometer innan vi kom fram.

Fina skyltar längs den välmarkerade leden

Längs hela vandringsleden finns fina och informativa skyltar som beskriver sevärdheter eller ger nyttig information som berikar upplevelsen för oss vandrare. Den här typen av skyltar är något jag har börjat värdesätta allt mer under mina turer eftersom jag tycker de ger ett mervärde.

Avslutningsvis fakta om Rånna Ryd

Naturreservatet Rånna Ryd är 5 kilometer långt, så vi gick bara i en del av reservatet. Utöver de platser vi besökte ingår bland annat även Rånna, Mölltorps hage och Kulaboda rikkärr i reservatet. Dessutom finns här runt 20 fornlämningar. Mer information om reservatet hittar du hos Länsstyrelsen.

Det finns flera parkeringar för dig som vill besöka Rånna Ryd. Naturreservatet ligger läns Billingens sluttning och nås enklast från vägen mellan Ulveket och Rånna, Skövde.

Liten sammanfattning

Jag blev glatt överraskad av att upptäcka så mycket vacker natur nästan mitt i stan, och min väninna hade verkligen valt ut några pärlor åt oss. Det väckte min nyfikenhet, och jag längtar tills jag kan utforska fler stigar i Rånna Ryd. Det verkar nämligen finnas mycket mer att upptäcka här.

Mer i bloggen från samma dag

Läs gärna i bloggen om platåberget Borgundaberget som vi också besökte den här dagen.

Inlägget Rånna Ryd naturreservat, Skövde dök först upp på Hemomkringvandring.

Vi började den soliga vårdagen i naturreservatet Rånna Ryd i Skövde, där min väninna visade mig flera kända (och vackra) ställen. Därefter åkte vi en bit utanför stan till ett relativt nytt, och för mig okänt, naturreservat; Borgundaberget.

Två vandringsstigar på berget

Borgundaberget är ett litet platåberg omslutet av frodig grönska. Berget reser sig 285 meter över havet och erbjuder vandring längs två olika stigar. Den röda är 2,5 kilometer och den blå är 3,3, men det går att kombinera dem till en lite längre tur.

Bitvis följer de samma stigar, men den röda leden håller sig på den södra sidan av naturreservatet, medan den blå går runt hela platån. Vi valde att hålla vänster och sedan svänga av på den röda leden när vi kommit upp på platån. Därefter fortsatte vi på den blå slingan där den rödmarkerade stigen svänger ner mot parkeringen.

Lederna är tydligt markerade och dessutom finns fyra markerade rastplatser med bänkar där man kan njuta av den fantastiska utsikten.

Naturtyper längs vandringsstigarna

När vi började vår vandring följde vi stigen uppåt genom skog som vi upplevde som ”risig”, för att sedan fortsätta i artrik ängsmark. Man kan, precis som vi, uppleva skogen som lite risig eftersom den lämnas som den är, och därför innehåller mycket död ved. Vi konstaterade förvånat att körsbärsträden inte kommit i blom här ännu.

Efter den relativt branta klättringen nådde vi platån där vandringen blev enklare, utan höjdskillnader, längs smala, fina stigar. Leden slingrar sig därefter längs branterna, genom lövskogar där marken är täckt av grönska, genom mossiga barrskogar och förbi små våtmarker.

Vitsippor så långt ögat når

På Borgundaberget växer både kattfot, jungfrulin och backsippa, men just nu – just där vi gick – såg vi ingen av dem. Däremot såg vi vitsippor i sådan otrolig mängd att jag fortfarande ser blommorna svepa förbi när jag blundar.

Enligt mig var detta den ultimata rundslingan att gå nu i vitsippetider. Jag kan även tipsa om att liljekonvaljen kommer att blomma här i mängd om några veckor.

Platåbergen i Västergötland

Jag hade inte träffat min väninna på 11 månader, men tack vare hennes planering fick vi en sagolik dag på två av de 15 platåbergen i Västergötland; Borgundaberget och Billingen. Hos Platåbergens Geopark kan du läsa mer om dem.

Med sin unika lagerföljd av olika bergarter staplade på varandra berättar platåbergen om jordens historia under 150 miljoner års tid. Som en gammal bok med sina sidor bevarade kan vi ”läsa” berättelserna från en svunnen tid. Men det vi främst ser idag är den otroligt varierande naturen som geologin gett upphov till.

Platåbergens Geopark

Mer om Borgundaberget

Reservatet ligger längs väg 26 och väg 49, halvvägs mellan Skultorp och Stenstorp (i både Falköping och Skövde kommun). Drygt 150 meter söder om rondellen där väg 49 möter väg 26 svänger man vänster. Tyvärr finns ingen skylt vid vägen, så man får hålla koll på karta. Parkeringsplats finns precis nedanför berget, och båda vandringsstigarna utgår därifrån.

Hos Länsstyrelsen hittar du mer information om naturreservatet.

Fler blogginlägg från samma dag

Vi besökte även naturreservatet Rånna Ryd i Skövde (se blogginlägget här) denna dag.

Inlägget Borgundaberget och miljoner vitsippor dök först upp på Hemomkringvandring.

I söndags gick jag delar av pilgrimsleden Falköping-Varnhem. De 17 kilometer som jag tog mig an denna första gång var otroligt mysiga och vackra att gå. Tajmingen med körsbärsträden kändes också helt rätt.

Start i Varnhem

I alla beskrivningar av leden ska man starta i Falköping och gå till Varnhem, men jag gjorde tvärtom. Anledningen är att jag befann mig bara några kilometer från Varnhem, så det passade bra. Göran körde mig till den vackra klosterkyrkan vid 6-tiden på morgonen. Sedan traskade jag och hunden Silver iväg i det vårgröna landskapet runt den mäktiga kyrkan.

Vackert längs bäck

I vanliga fall hade jag strosat i klosterruinen, och kanske besökt Katas gård eftersom jag tycker det är fascinerande med historia. Men denna tidiga morgon följde jag istället pilgrimsleden.

Vi nådde strax fram till en bäck som stigen följer en bit uppströms. Längs bäcken passerar man inspelningsplatser från filmen Arn, och spåren efter ett kalkbrott.

Leden är lätt att gå och sammanfaller med Rosenstigen som är en 2 kilometer lång (kort) slinga som också utgår från Varnhem. När stigen når en vacker stenbro går lederna åt olika håll, och pilgrimsleden svänger höger in mot skogen.

Dimmig morgon i skog på Billingen

Stigen ledde oss från lummig lövskog in i barrskog. Strax kom vi fram till dagens enda hygge, och där gick vi uppåt längs en skogsväg. Runt oss var allt inbäddat i dimma, vilket gav naturen en mjuk inramning. Och det kändes som om Silver och jag var ensamma i värden.

Det var underbart att gå genom skogen i dimman. Visserligen är det produktionsskog, men det är granar, tallar och mossa åt alla håll och kanter.

Utsiktsplatser och rastplats

Det finns flera utsiktsplatser uppe på Billingen, men i den tjocka dimman såg jag ingenting. Kanske hade jag inte gjort det ens i klart väder, för det kändes som om det var ganska uppvuxet framför utsiktsplatserna. Stigen går inte exakt ute på platåbergets kant, men man skymtar ”luften” mellan träden hela tiden, så en solig dag får man förmodligen en helt annan upplevelse.

Jag måste även visa bilder på den supersöta rastplatsen som ligger längs leden (jag vet tyvärr inte vad platsen heter). Visserligen tycker jag att den passar bättre i en trädgård än längs en vandringsled, men det märks att det är någon som lagt ner mycket tid och kärlek på denna plats.

Himlen sprack upp efter frukost

Efter drygt 8 härliga kilometer på stigar går leden ner på en liten asfaltsväg som går genom kulturlandskap. Strax därefter passerar pilgrimsleden Görans hus, så jag smet in för att äta frukost med honom och min son.

Medan jag var inomhus försvann dimman som i ett trollslag och det kändes varmt när jag kom ut igen. Silver fick stanna kvar hemma, för hon är en äldre hunddam som inte är van vid att gå nästan en mil före frukost .

Lång paus i fårhage

Efter ytterligare en kort bit längs den lilla asfaltsvägen svänger stigen av vid Heljesgården. De gamla byggnaderna här är väldigt vackra och idylliska. När jag passerat gården kom jag in i hagar med böljande kullar. Här såg jag de första körsbärsträden börja slå ut i blom, och i en intilliggande hage gick får och betade.

Sedan upptäckte jag att pilgrimsled Falköping-Varnhem går in i fårhagen. Eftersom jag inte ville störa djuren alltför mycket, och inte heller visste om de var vänliga eller ogillade besökare, satte jag mig på en sten strax innanför stängslet. Där tänkte jag sitta och iaktta djuren och visa dem att jag inte var något hot mot dem eller deras lamm.

Till min förvåning var fåren väldigt nyfikna och kom fram till mig. Även lammen kom fram och ville bli klappade, suga på mina fingrar för att se om det kom mjölk, och undersöka min ryggsäck för att se om den innehöll något gott. Tackorna verkade lita på mig, för de blev inte upprörda över att jag pratade med och klappade deras lamm.

Här satt jag ungefär en kvart i godan ro innan jag fortsatte leden, som går längsmed stängslet genom hagen.

Längs Bolumsleden mot Naturum Hornborgasjön

I nästa hage ansluter pilgrimsleden till Bolumsleden (se tidigare blogginlägg). Den går genom hagar och längs Hornborgasjön fram till Naturum.

Just nu är sjön fågelskyddsområde, så det formligen kryllar av fåglar vid stränder och i vattnet. Ljudet från dem var nästan öronbedövande när jag passerade naturum. Därifrån fortsatte jag pilgrimsleden i riktning mot Ytterberg.

Körsbärsträden på Vässtorpsåsen

Efter att jag hade passerat Ängsladan höll jag tummarna för att jag skulle kunna ta mig fram till Vässtorpsåsen. Sist jag gick här var det nämligen översvämmat, men till min stora glädje gick det att ta sig förbi.

Vässtorpsåsen kan vara en av de vackraste platserna på jorden så här års. Runt åsen, som är en så kallad getryggsås, böljar grönskande kullar. Just nu stod körsbärsträden i blom, och på andra sidan åsen lyste Hornborgasjön blå. Leden går mitt uppe på åsen.

Mitt uppe på åsen står en bänk och där satte jag mig en lång stund och bara njöt av allt det obeskrivligt vackra runt mig. Om jag bara skulle få välja ett ögonblick att minnas från det här året så skulle jag välja detta.

Längs Vässtorpsåsen fick jag också njuta av några backsippor som sträckte sig mot solen.

Leden mot Ytterberg avstängd på grund av översvämning

Tyvärr kunde jag inte fortsätta ända fram till Ytterberg som planerat på grund av att leden var avstängd/översvämmad. Totalt gick jag någonstans mellan 17 och 18 kilometer, och min plan är att gå resten av leden vid annat tillfälle. Pilgrimsleden Falköping-Hornborgasjön är 44 kilometer lång.

Sammanfattning av etappen Varnhem – Ytterberg (nästan ända fram)

Eftersom den här leden är tänkt att vandras från Falköping till Varnhem började jag lite i fel ände. Men en helt fantastisk ände. Största delen av leden går längs stigar och man passerar både skog, berg, öppna böljande landskap och dessutom en av Europas viktigaste fågelsjöar, så jag kunde inte ha varit nöjdare. Dessutom var tajmingen med körsbärsträden vid Vässtorpsåsen en riktig fullträff. Den här etappen kan jag tänka mig att gå många gånger – gärna vid olika årstider.

Slutligen några användbara länkar

• Läs gärna WestSwedenTrails beskrivning av de tre etapperna
• Information från Västsverige om hundvänliga boenden och caféer längs pilgrimsleden Falköping-Hornborgasjön-Varnhem
• Leden passerar bland annat genom naturreservaten Hornborgasjön och Bolum Heljesgården
• Slutligen kan du läsa hos Svenska kyrkan om pilgrimsvandring i närområdet.

Inlägget Pilgrimsleden Varnhem-Falköping dök först upp på Hemomkringvandring.