I helgen har jag gjort något som jag aldrig har gjort förut – jag har deltagit i en arrangerad vandring , och dessutom en där det ingick grundläggande friluftsutbildning. Egentligen är jag typen som föredrar att vara ensam i naturen, eller vara där med några få personer. Jag uppskattar lugnet och stillheten i naturen mycket, och försöker oftast undvika platser och leder där jag har skäl att tro att det kommer att vara många andra. Men när jag såg på Instagram att Göta Äventyr (som jag följt i ungefär två år) skulle anordna en ny vandring kombinerad med friluftsutbildning (karta och kompass, klädsel, ätbara växter, akutsjukvård, eldningskunskap med mera) första helgen på min semester så tänkte jag att jag skulle passa på. Jag går ju mest dagsturer, men min tanke är att jag ska kunna vara ute längre ju äldre min dotter blir, så det lät som om kursinnehållet skulle passa mig.

Vandringen hölls i Väktorsjöområdet, Hjärtum

Så i lördags åkte jag hemifrån tidigt på morgonen för den 3 timmar långa bilfärden till Hjärtum och väktorsjöområdet som ligger intill Bredfjällets naturreservat. Det var spännande att stå där på parkeringen och se vilka andra som skulle vara med på vandringen. Totalt var vi 8 personer och när Lars (vår guide/ledare/instruktör) räknat in oss fick vi packa om och bara ta med en mindre ryggsäck under själva vandringen. I och med att vi skulle gå en rundslinga kunde vi hämta resten när vi skulle slå läger för kvällen, och det kändes lyxigt att inte behöva bära med sig hela packningen.

Glada i hågen tågade vi iväg längs blå/gul led mot sjön Store Väktor. Naturen var helt underbar runt sjön. Den bjöd på allt ifrån ekskog och lövskogsängar till bergssidor som sluttade ner mot sjön och knotiga tallar. En stund var det rejält uppför, men när vi väl kommit upp på Lyseberg var det väldigt bekvämt att gå. Både stigarna och omgivningarna var fina.

Grundläggande friluftsutbildning fick vi löpande under vandringen

På väg upp på berget stannade vi några gånger, dels för att vänta in alla och dels för att få små tips från Lars om ätbara växter vi passerade. Många tog tillfället i akt att plocka blåbär att njuta av under stoppen, och någon plockade kantareller som vi faktiskt såg en hel del av längs leden. Det blev också en paus med information och tips om hur man ska klä sig när man vandrar, hur man torkar kläder, hur man ska tänka när man packar. För mig personligen var det inte så mycket nytt, men oerhört viktig kunskap att ha när man ska vistas utomhus.

Uppe på toppen samlades vi för att gå igenom hur kompassen fungerar. Lars delade ut kartor över området vi vandrade i, visade hur vi skulle ta ut kompassriktningen för att ta oss till olika punkter och sedan fick vi öva. Han överraskade oss flera gånger under lördagen och söndagen med frågan ”Var är vi nu?” sådär helt apropå. Personligen blir jag väldigt ”lat” när jag går med andra och håller inte koll på kartan utan följer mer strömmen om man säger så – särskilt när jag har med en guide och följer en led. När jag går ensam brukar jag alltid försöka hålla koll på kartan när jag går på ställen jag inte känner till väl. Många uppskattade stationen och det var bra med en uppfräschning av kunskaperna.

Blomnörden i mig fick sitt

Vi fortsatte vår färd och det pågick samtal mellan oss deltagare hela tiden. Vi gick inte som på ett led utan man gick i sitt eget tempo. För min del innebar det att jag som vanligt stannade och fotade blommor och sedan fick gå mig svettig för att hinna ikapp de andra och sedan sakta ner för att hålla gruppens tempo tills jag stannade och fotade igen. Förmodligen tyckte de andra att jag var lite nördig (och det ÄR jag ju) men det fanns så många fina blommor där. Klockljung bland annat. Och jag såg både myrlilja och frossört för första gången. Dessutom hade jag turen att kunna fota en näckros på hyfsat nära håll. Annars tycker jag att de brukar vara svårfotade med allt vatten runt.

Men nu kom jag av mig lite. När vi gått ner från Lyseberg kom vi till sjön Lysevattnet som har kristallklart vatten. Lars berättade att vattnet i visst ljus är helt grönt, men så var det inte i lördags när vi var där. Men jag tyckte det var oerhört vackert ändå. Turligt nog fick vi stanna just där för att äta vår lunch och jag älskade utsikten och lugnet på platsen.

Ätbara växter, att bygga ett skydd och akutsjukvård

Med mat i magen fick alla ny energi och vi gick vidare i det vackra landskapet. Humöret var på topp, vädret varmt och skönt och längs vägen fick vi både höra om, se på och smaka på olika växter. Lars var oerhört kunnig inom området och det var kul att se hur han helt enkelt tog det som dök upp längs leden och berättade om det. Jag kan väl erkänna att det inte var allt som smakade gott, men i en krissituation så…

Vid ett stopp fick vi också instruktioner och mycket användbara tips om hur man bygger ett enkelt skydd att sova i. Egentligen kan man säga att tips av det slaget kom upp hela tiden när vi gick och det var bara att försöka suga åt sig och komma ihåg så mycket som möjligt.

Efter ett tag kom vi in på Bohusleden som ledde oss in i Bredfjällets naturreservat, men vi rörde oss tyvärr bara i reservatets utkanter. Jag hade gärna sett mer av det, men vid en omröstning röstade flera för att gå en kortare slinga.

Min favoritstation var akutsjukvården. Lars var informativ, kunnig och fick med sitt lugn blandat med humor oss alla att våga pröva att sätta en tourniqet på oss själva. Det är ett avsnörande förband som känns väldigt otrevligt att ha på sig. Jag satte mitt på armen och det tog inte många sekunder innan hela handen var bortdomnad. Vi fick sedan sätta förbandet på tid vilket var nyttigt. Extremt obehagligt att ha på sig, men kan rädda liv vid allvarlig skada.

Han visade även hur man lägger tryckförband vid allvarlig skada på halsen, där han med glimten i ögat påpekade att tourniqet inte bör användas. Jag tyckte att det var roligt att alla i gruppen vågade pröva och att vi skrattade med varandra och peppade varandra.

Efter vandringen slog vi läger för natten

Efter det gick vi de kilometer som var kvar till bilarna och hämtade vår packning som vi bar till en närbelägen strand där vi slog läger. Tält restes, svettiga vandrare badade och middagen började tillagas. Och inte vilken middag som helst – vildsvinsgryta med mycket gott i bjöds det på vilket uppskattades av alla. Lite öl och vin ökade humöret hos de flesta (det var väl jag och den 13-åriga tjejen som stod över) ytterligare och sedan månen som steg över sjön.

Runt halv ett gick vi och la oss, efter att även ha fått kex/ostbricka och grillat marshmallows, lagom trötta efter dagens äventyr. Klockan 6 vaknade jag av att någons alarm gick.. men dessvärre vaknade inte personen vars alarm ljöd. En timme senare var dock alla uppe och redo för den nya dagen.

Efter en god och välbehövlig frukost rev vi vårt läger, städade upp efter oss (och även efter andra som varit där före oss, men lämnat saker) och gick mot bilarna. Ett av gängen höll på att få med sig en fripassagerare i form av en groda som klurat sig in bland packningen.

Konsten att göra upp eld – på många olika sätt

Med enbart en lätt ryggsäck på ryggen gav vi oss iväg igen och fick instruktioner av Lars att längs vägen plocka på oss torrt material, inklusive näver, som skulle användas för att göra upp eld. På en stor grusplan samlades vi sedan för att titta på när Lars visade olika sätt att göra upp eld om man skulle sakna tändstickor, tändare, tändvätska eller liknande. Bland annat med en bågdrill. Han överraskade oss sedan genom att dela in oss i två grupper och ge oss i uppdrag att tillverka en egen – enligt de tips han givit medan han visade oss vad gäller material och liknande. Sedan fick vi även testa dem och det var riktigt kul att se att det fungerar. Vi fick även pröva på att antända gräs med hjälp av fnöskticka, tändstål/flintsten och eldstål. Jättebra att få testa och lära sig olika tekniker. Ett eldstål ska jag definitivt köpa. Jag som är så opraktisk blev lycklig varje gång det över huvud taget uppstod gnistor. Under de här momenten märktes det tydligt att vi hade hunnit bli en grupp för vi var alla var engagerade i varandras framgång och försökte guida/hjälpa/peppa och gladdes över varandras minsta gnista, rökutveckling eller eldslåga. Superhärligt gäng måste jag säga!

Detta var det sista momentet på utbildningen och vi var 7 nöjda men halvtrötta deltagare som sa hejdå till Lars och varandra och vände hemåt – många erfarenheter rikare. Så jag ångrar verkligen inte att jag åkte, även att det var några timmars bilfärd. Och kostnaden för att delta (inklusive middagen) på 300:- var väldigt prisvärd. Kunskapen och tipsen som Lars förmedlade i de olika momenten var bra, användbar, tydlig och uppfattades av mig som trovärdig och ”självupplevd”.

För dig som vill veta mer om Göta Äventyrs vandringar med friluftsutbildning:

Vill du veta mer om Göta Äventyrs vandringar kan du besöka deras webbsida www.gotaaventyr.se eller följa dem på Facebook https://www.facebook.com/Gotaaventyr/ eller instagram https://www.instagram.com/gotaaventyr/ så får du veta när det kommer fler tillfällen. Lars sa att det var fler vandringar och utbildningar inplanerade för hösten.

För dig som vill veta mer om området vi vandrade i:

Länk till pdf-fil om Väktorsjöområdet
Information om Bohusleden (och detta var längs etapp 11)
Länsstyrelsens information om Bredfjällets naturreservat

Inlägg till andra turer jag gjort vid Store Väktor:

Tjejkväll och tältnatt vid Lysevattnet, september 2021
Store Väktor runt – och till Backamo, juli 2021
Litet uthållighetstest – RESUL four day march, juli 2020
Övernattning i Bredfjällets naturreservat, mars 2019
Utflykt Lyseberg och Store Väktor, mars 2019

Inlägget Friluftsutbildning dök först upp på Hemomkringvandring.