Ibland har man förmånen att bli guidad av någon i ett område man annars aldrig skulle vetat om. Som i lördags, när Tord visade mig naturvårdsområdet Saxiska Schweiz strax utanför Eksjö. Ett fantastiskt fint utflyktsmål måste jag säga!

Egentligen var det blomman pestskråp (petasites hybridus) vi skulle åka och titta på, eftersom varken Tord eller jag hade sett den i blomning, men jag blev förtjust i hela området. Vi parkerade vid Brånstorps-vägen och gick sedan längs en mysig skogsväg in mot naturvårdsområdet. I mitten av skogsvägen växte gräs, och hagar och lövskog omgav den.

Efter 500-600 meter finns ett sommarhus på vänster sida. Skogsvägen fortsätter förbi huset, men vi svängde höger från skogsvägen – ner mot en bäck – strax före huset. Vid bäcken stack ett större antal blomskott av pestskråp upp ur marken. De var alltså inte utslagna ännu, men otroligt vackra. Både jag och Tord ägnade en längre stund åt att fota dessa coola blommor.

Medan vi försiktigt kryssade fram mellan blommorna för att inte råka trampa på någon av dem upptäckte jag att det även fanns gullpudra (chrysosplenium alternifolium) där. Inte bara en, utan en massa. De var visserligen inte heller helt ”utslagna”, men så fina ändå i all enkelhet. Extra roligt tyckte jag såklart att det var att det var jag och inte Tord som såg dem först.

Som alltid när jag fått se en ny växt var jag exalterad och lycklig. Men det skulle bli ännu bättre. Jag trodde att vi skulle vända tillbaka mot bilen – men vi hade inte ens kommit in i själva ”Saxiska Schweiz” ännu. Strax efter sommarhuset ligger nämligen resterna av Brånstorps kvarn (1694-1980), ett litet vattenfall, en vacker å som ringlar sig fram genom mossig skog, en ravin och fler spännande växter.

Vi gick över en liten bro (där det går en mountainbike-led) för att titta närmare på vattenfallet. Vi hittade även spännande gräs och blad som vi försökte gissa vad det ”skulle bli”. Därefter gick vi över bron igen och följde ån ner i en ravin. Eller i alla fall genom en passage med ganska branta bergssidor.

På ett ställe hade någon ställt en bänk alldeles intill ån, precis ovanför nästa lilla vattenfall. Ljudet av det forsande vattnet, synen av ån som kastade sig fram mellan träden alldeles intill skogsvägen, alla fåglar som kvittrade och solen som målade hela världen vacker gjorde det hela till en väldigt stor upplevelse. Även att vi inte hade gått särskilt långt. Eller var på någon avlägsen plats.

Det fanns många ställen längs denna korta sträcka som lämpade sig för en fikastund. Just den här gången stod det dock inte på vår ”dagordning” att fika – vi hade fler naturvårdsområden och naturreservat att besöka innan vi skulle vända tillbaka till centrala Eksjö. Vi enades dock om att snart återvända hit till Saxiska Schweiz – för vi måste såklart se både pestskråp och gullpudran i full blom!

För dig som vill veta mer:

Så här hittar du till Saxiska Schweiz om du kör från Eksjö: Kör riksväg 32 mot Tranås. Precis innan du kommer fram till Norra Råsa tar du till vänster vid skylt Brånstorp 4. Efter cirka 700–800 meter ligger två röda hus och direkt efter husen en liten korsning. Där parkerade vi och gick till fots på skogsvägen in till vänster. Det går att fortsätta även i bil, men det är inte mer än cirka 500 meter att gå från korsningen.

Länk till information/vägbeskrivning hos Visit Eksjö

Fler ställen i närheten

Inte långt ifrån Saxiska Schweiz finns ett annat naturvårdsområde – Kntutstorp – läs gärna inlägget från mitt första besök där, sommaren 2019

Inlägget Naturvårdsområdet Saxiska Schweiz, Eksjö dök först upp på Hemomkringvandring.

Den här tiden på året när löven spricker på träden och våren formligen exploderar är helt fantastisk. Naturen bjuder på nya upptäckter varje dag och allt händer så snabbt att man får hänga med i svängarna. På ett ställe där det är knoppar på träden på morgonen kan löven ha slagit ut på kvällen.

Eftersom jag har hundar är jag ofta ute ganska tidigt på morgonen, och tyvärr (för mig) är det många blommor som inte visar sitt rätta jag innan solen har stigit upp. Därför går jag ofta exakt samma runda även efter arbetet för att kunna njuta av blommorna när de är ”vakna” och i full blom. Och – givetvis – för att kunna fota dem.

Jag är verkligen en riktig blomnörd, och jag inser att jag förmodligen inte borde arbeta alls den här tiden på året, utan vara utomhus hela dagarna och bara ta in och njuta av allt som händer i naturen. Att se alla vackra blommor, även dem som på håll verkar oansenliga, ger mig otroligt mycket energi och glädje. Ja, det gör mig nästan ”hög”, och jag vill se mer och mer.

Idag är det lite lägre temperaturer här i Småland. Enligt väderleksprognosen ska det fortsätta så en vecka framåt, så kanske kanske kommer våren att sakta ner så att vi hinner njuta av den, och alla fantastiska vårblommor, extra länge. Det är min förhoppning just nu.

PS. Jag har även sett mängder av styvmorsvioler, en massa gökärt och några smörblommor, men inte lyckats fånga dem på bild på ett sätt som jag är nöjd med. Det kommer alltså inga bilder på just dessa blommor idag. DS.

Inlägget Frossa i vårblommor dök först upp på Hemomkringvandring.

De senaste två åren har jag kommit på att det är oerhört roligt att fotografera i naturen, och främst blommor/växter. De är enkla att börja med eftersom de står stilla till skillnad från fåglar, insekter och vilda djur. Dessutom är de ofta färgglada och tacksamma som fotoobjekt. Jag har ingen särskild utrustning, utan använder min gamla iPhone SE och tycker att jag kommer ganska långt med den. Jag har heller ingen utbildning inom fotografering, utan jag går på känslan, både vad gäller hur jag ska använda kamerafunktionen och hur jag ska komponera mina bilder.

Idag kom min vän X ner på besök från Norrland och han är precis lika nördig som jag när det gäller fotograferande i naturen. Vi bestämde oss för att åka till Hassafall där jag var på utflykt igår, för att han skulle få lite vår som kontrast mot snön han fortfarande har hemma. Sträckan vi gick längs Hassafallsleden var ungefär 3 kilometer, men det tog oss två och en halv timmar att gå eftersom vi oftast stod, satt eller låg och fotograferade längs stigen och ån.

Det fanns mattor av vitsippor, en massa blåsippor, och vi hittade harsyra, tibast och kabbeleka som vi kände till. Dessutom hittade vi både rotparasiten vätteros (Lathraea squamaria) och den lilla, näst intill oansenliga, gullpudran (Chrysosplenium alternifolium).

Att ”hitta” nya växter, ta reda på vad de heter, och sedan lära mig lite om dem, är en av sakerna jag tycker är allra roligast med att fotografera i naturen – förutom att få vackra bilder förstås. Jag blir lycklig i hela kroppen av det.

De flesta som är med mig ute, som dotter, syskon och väninnor, tycker att jag är ganska tråkig som stannar för att fota så ofta, så det är alltid oerhört roligt att vara ute med någon som stannar lika ofta som jag själv.

Och för dem som tror att jag (och andra som är som jag) bara ser naturen genom skärmen och därmed missar den här och nu vill jag förtydliga att jag i allra högsta grad är närvarande. Jag försöker bara kapsla in och förstärka må-bra-känslan och minnena, så att jag kan plocka fram dem om och om igen genom mina bilder.

Inlägget Att fota växter dök först upp på Hemomkringvandring.