Planen för trettonhelgen var att åka till Gårdsjön i grannkommunen Stenungsund. Där skulle vi gått några turer och jag tänkte också inviga mitt tält. Men när det gick ut allmän uppmaning om att inte ge sig ut på vägarna i onödan ändrade vi planerna. Istället blev det vandring hemomkring på Pilgrimsled Orust, som jag når till fots.

Besvikelse över att inte få testa tältet

Trots att jag är utomhus mycket har jag aldrig haft något eget tält. Tidigare, när jag var ensam med min dotter, övernattade jag oftast i vindskydd eller stugor. Sedan blev jag sambo, och Lars hade redan en massa olika tält, så jag har alltid lånat av honom. Men nu äntligen har jag ett eget tält. Det är ett självstagande kupoltält vilket är väldigt bra när man ska tälta vid kusten där det är svårt att få ner tältpinnar i klipporna. För den som är nyfiken och vill veta mer är det ett Helsport Reinsfjell Superlight 2.

Direkt när jag fick hem tältet i torsdags prövade jag att slå upp det i vardagsrummet så att jag skulle ha koll på hur allt funkade. Se gärna reaktionerna jag fick på detta på Instagram. Där delade även många följare med sig av sina bästa tältminnen. Jag längtade verkligen efter att få inviga tältet, men när det gick ut varningar om att man inte skulle ge sig ut i trafiken ändrade mig mig. Trots besvikelsen jag kände.

Tänk om snabbt för ny plan

Att bara sitta hemma en ledig dag på grund av snöfall och halvstorm är inget alternativ för mig, så jag tänkte om. På bara några minuter hade jag bestämt mig för att klä på mig och gå ut till den närliggande Pilgrimsled Orust (länk till mina tidigare turer på leden).

Jag bestämde mig för att ta med vår hund Balder eftersom han behöver rejält med motion.

Besvikelsen vändes i glädje

Jag måste erkänna att jag bar besvikelsen som ett moln över mig när jag gick ut. Men det dröjde inte länge förrän jag började njuta av vinden i ansiktet och känslan av äventyr när jag knappt såg för all snö som föll. Dessutom smittade Balders iver av sig.

Vi följde pilgrimsleden längs väg, skogsväg och stig, Sträckan vi gick var mellan Långelanda och Stillingsön. Sedan följde vi vägen tillbaka till Långelanda. Snön yrde och vi såg inte en människa under de tre timmar vi var ute.

Härligt med hemomkringvandring

Det jag tycker är så härligt med hemomkringvandring är att även om man har gått på ett ställe många gånger så är det alltid något nytt. Det är olika årstider och olika väder. Olika ljus, olika färger.

Detta hade aldrig gått utan dubbade skor

Väglaget var verkligen uselt denna dag. De sträckor jag gick längs väg var katastrofala. Kvällen innan hade det regnat och sedan frös det på under natten. Därför bildades blankis. Ovanpå den samlades sedan snö som stundtals vräkte ner, och stundtals bara singlade ner – men oftast i sidled på grund av vinden.

Med tanke på att jag även hade 43 kilo hund i kopplet hade jag aldrig kunnat gå utan mina dubbade skor (Torne). Balder själv halkade runt som Bambi på hal is, och de få bilar som vågat sig ut kröp fram. Varje vinter hamnar jag i lägen som detta och känner otrolig tacksamhet varje gång över att gå dubbat.

Ytterligare info om Pilgrimsled Orust

Pilgrimsleden Orust ska enligt uppgift vara 90 kilometer lång, men när jag lägger ihop delsträckorna får jag det till 105 km. Svårighetsgraden bedöms variera mellan medel och svår. Leden går mellan åtta vackra kyrkor på Orust. Via stigar, kuperad terräng och småvägar får man uppleva hav, berg och inland.

Länkar där du kan läsa mer

Här kan du läsa om de etapper som jag själv har gått, och hur jag upplevde dem. Du kanske också vill läsa om en annan snöig tur i mitt hemomkring.

Avslutningsvis kommer några användbara länkar där du kan läsa mer om pilgrimsleden som vi har här på Orust:

– Västsveriges beskrivning av Pilgrimsleden Orust
– Så här beskriver Svenska Kyrkan leden
– Följande information finns hos Orust kommun

Inlägget Vandring hemomkring i snö dök först upp på Hemomkringvandring.

Beräknad läsningstid: 6 minuter

Som du säkert vet älskar jag att vara ute – året om. Men jag får erkänna att jag tycker det enklare på sommaren än på vintern. Många tycker att det är jobbigt att vara ute när det är kallt, men för min del är det faktiskt inte kylan som varit det största problemet. Utan det är halkan som har begränsat mig.

I betalt samarbete med Icebug

Kyla kan man gardera sig mot, men halka?

Visserligen är jag en frusen person, men oftast kan man gardera sig mot kylan. I alla fall så länge man ska vara i rörelse. Man kommer långt genom att klä sig lager-på-lager och ha rätt material närmast kroppen. Men denna halka – som dessutom har en förmåga att återkomma många gånger under vinterhalvåret. Den tycker jag är jobbigare.

Eftersom jag har hund behöver jag komma ut varje dag året runt, oavsett väder. Även om jag har (och har haft) snälla hundar, så kan de bli ivriga och dra. De har ju ”fyrhjulsdrift” och bryr sig inte alls lika mycket om halkan som jag gör.

När jag var gravid ville jag ha bättre grepp

Tidigare accepterade jag i stort sett att det var halt ibland och att jag fick gå försiktigt. Men när jag väntade min dotter blev jag lite nojig. Jag var otroligt rädd för att ramla och att skada barnet därinne i magen.

Broddar är bara för pensionärer, tänkte jag, men i smyg köpte jag och testade. Jag prövade både modeller som var som en halvsula man stack in foten i och såna som man fäst med remmar. Men de var väldigt svåra att gå med så fort man vek av från vägarna.

Därför Googlade jag efter andra lösningar. Detta var 2006, och utbudet går inte att jämföra med det som finns idag. MEN… jag hittade Icebug! Rejäla, varma vinterkängor med höga skaft – och inbyggda dubbar.

Icebug blev räddningen

Självklart beställde jag ett par, och sedan den dagen bodde jag i dem vintertid. Känslan att kunna gå tryggt, trots halka och hund i kopplet, var som en uppenbarelse. Att skorna dessutom var så varma var ett extra plus under de norrländska vintrarna.

I många år gick jag i mina dubbade Icebug varje vinterpromenad. Ända tills jag hade slitit ut fodret inuti – men utsidan, inklusive dubbar, var som nya. Då beställde jag ytterligare ett par, av motsvarande modell. Nu, 16 år senare, är jag inne på mitt tredje par, och det är tack vare dem jag kan gå många av mina turer vintertid. Särskilt de som är kustnära.

Bra grepp även med odubbade skor

Sedan hösten 2021 är jag ambassadör för Icebug. Tack vare det har jag lärt mig mycket om skor som ger bra grepp i halka. Det var en uppenbarelse för mig att inse att även skor utan dubb kan ge bra grepp. Icebug har ett särskilt gummi i sina sulor som gör att man till exempel kan gå på hala klippor utan att halka. Vilket jag ofta har nytta av på mina turer.

Min absoluta favorit är outdoorskon Rover med BOA-snörning. Den är superlätt, men ändå stabil. Hittills har den hållit mig torr även när jag gått i blöt terräng, och när jag går på hala stenar känns det nästan som om jag har sugproppar under fötterna. Jag har den odubbade varianten, men den finns även med dubb.

Låt inte halka begränsa dig

Med tanke på utbudet av skor (med bra grepp) finns inte längre någon anledning att stanna inne på vintern. Vill du vara ute och promenera eller vandra på vintern – gör det. Och vill du fortsätta springa trots vinterväglag – gör det. Låt inte halka begränsa dig. På med bra skor och ut och njut istället!

Avslutningsvis några länkar

Inspiration om vinterlöpning

Inspiration om vinterlöpning (Icebug) – och glöm inte rabattkoden HEMOMKRING15NEW om du ska köpa Newrun den 27-30 januari.

Se Icebugs utbud av skor som är bra vid halka

Några blogginlägg om när jag behövt bra grepp

– Pilgrimsled Orust: Långelanda-Myckleby 12,6 km
– Anneröd-Bovallstrand, Kuststigen etapp 19
– Blå led, Korsvatten i Svartedalen – 6 km
– Kuststigen etapp 7 – Göksäter-Hoga
– Kolhättan-Ljungskile 16 km – Kuststigen etapp 5

Inlägget Låt inte halka begränsa dig dök först upp på Hemomkringvandring.