Förra veckan var jag ledig. Då gick jag bland annat etapp 6 av billingeleden som bjöd på härlig skogsvandring på Billingens sydvästra kant mellan naturreservaten Jättadalen-Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen.

Diabasformationer i Jättadalen

Jättadalen är en fantastisk plats att vandra på (se till exempel blogginlägg från i våras om Jättadalen-Öglunda). Diabasformationerna som finns längs branterna vid sidan av leden är mäktiga, och jag önskade att stigen skulle fortsätta snirkla sig fram genom skogen.

Avstickare till Öglunda grotta

Efter en kort vandring kommer man fram till en skylt ”som berättar att ”Öglunda grotta” och självklart kunde jag inte motstå att gå ner till den. Jag hade varit här innan, men den gången låg det snö nere i ravinen. Så här ser det ut när en tant filmar på väg ner:

Avstickaren ner till grottan är inte mer än 100 meter, men i mina ögon värd att göra. Det är lite brant en kort bit (se filmen ovan), men om man tar det lugnt går det bra (till och med med mitt knä).

Mysig vandring i Torps naturreservat

Strax efter att leden passerat grottan delar sig stigen, och man ska där hålla till vänster. Annars hamnar man vid Öglunda kyrka. Trots att man gå nerför ett berg är det behaglig vandring på fin stig.

Sedan kommer man till Torps naturreservat (som jag aldrig hade hört talas om). Naturreservatet består av ett småkulligt landskap med naturbetesmarker, små åkrar, frodiga lövskogar, och dessutom sumpskogar/rikkärr. Här njöt jag ofantligt av lummig lövskog och gammaldags blommande ängar.

Besviken på Höjentorp-Drottningkullen

På grund av att jag hade sett många bilder och Instagraminlägg från Höjentorp-Drottningkullen hade jag höga förväntningar på detta naturreservat. Jag hade uteslutande sett bilder på böljande kullar, körsbärsträd och vackra blommor, men jag möttes av skog som tyvärr inte ens jag såg någon skönhet i, en miljard myggor, dåligt markerad led. Och dessutom ett vindskydd som inte alls var inbjudande.

Lunch vid Ormsjön

Jag hade planerat att sätta mig i det vindskydd som var märkt på vandringsledens karta, men det var inte lockande (se bild här ovanför). Istället satte jag mig på en stock vid Ormsjön och åt min lunch.

Sedan fortsatte jag vidare på nästa etapp (nummer 7) som går mellan Höjentorp-Drottningkullen och Varnhem – och som jag tyckte mycket mer om än slutet på etapp 6.

Dålig märkning av etapp 6, Billingeleden

Början av etappen var fantastisk, men luften gick ur mg lite inne i det sista naturreservatet, Höjentorp-Drottningkullen. Härinne var leden väldigt dåligt markerad och jag gick fel fem (!!!) gånger och fick vända tillbaka. En otrolig kontrast mot hur leden varit fram till dessa. Se exempel på bilden här nedanför där skyltarna står inne i ett buskage. Jag kan också varna om att alla korsande leder också är märkta med orange vilket bäddar för viss förvirring.

Fakta om Billingeleden

Etapp nummer 6 av Billingeleden (6,5 km) går mellan naturreservaten Jättadalen-Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen. Det är en härlig skogsvandring på Billingens sydvästra kant, både barr- och lövskog, men även härliga ängsmarker. I Höjentorp finns dessutom ett antal sjöar intill leden. Ett annat plus är att man på den här etappen går uteslutande på skogsstig och skogsväg. Totalt är leden 57 kilometer lång.

Parkeringar / kollektivtrafik

Vid etappens start finns parkering vid Öglunda kyrka, ca 1 km från Billingeleden (följ stig som tar dig upp på berget). Det finns även parkering vid etappens slut vid naturreservat Höjentorp – Drottningkullen. Därifrån får man gå cirka 650 meter för att komma till Billingeleden. Det är 3,7 kilometer att gå från närmaste busshållplats både vid etappstarten och etappmålet, men till flera andra etapper finns möjlighet att ta sig relativt nära med buss.

Jag tycker det är synd att inte leden går ut till parkeringen/vägen så att man kan nyttja toaletterna där till exempel. Det blir också tydligare var etappen startar/slutar om man utgår från en parkering eller fast punkt – inga sådana markeringar finns längs leden.

Avslutningsvis några länkar

• Länk till Billingeledens information om etapp 6
• Jättadalen-Öglunda naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)
• Torp naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)
• Höjentorp-Drottningkullen naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)

Mina övriga inlägg från Billingeleden

Länk till mina inlägg om Billingeleden.

Inlägget Billingeleden etapp 6, Öglunda – Höjentorp dök först upp på Hemomkringvandring.

På den här rundan går man upp mot Solklinten med utsikt över landskapet och vidare till grottorna i Sundsby. En kort men varierad tur där stigen bjuder på både klippor, skog och upptäckarlust. Särskilt med barn i sällskapet, som den här gången.

Frukost på Solklinten

En annan tradition när Tina och hennes familj hälsar på hos mig är att vi äter frukosten ute. Den här gången hade jag planerat att vi skulle äta frukosten vid den fina utsikten på Solklinten vid Sundsby Säteri. Tyvärr blev det lite för ansträngande för min syster i hennes tillstånd, men hon tog sig dit i alla fall.

Vägen upp dit är inte så lång, runt en kilometer från parkeringen. Men den är riktigt kuperad, vilket är jobbigt när man är gravid (jag minns själv). Leden är i alla fall bra markerad och bjuder på både vackra lövskogar, krumma tallar, berg och havsutsikt. Och oräkneliga pyttesmå grodor som skuttade över stigen.

Mot grottorna

När vi hade ätit frukost till den vackraste av utsikter lämnade vi min syster med en bok, sittande på ett liggunderlag i skuggan på toppen. Vi övriga skulle nu ut på en spännande tur för att utforska grottorna i Sundsby.

Vägen från Solklinten och ner mot grottorna är inte den lättaste att gå. Det är stora höjdskillnader på stigen på så sätt att man måste upp över och under klippblock. Det finns dock andra vägar till grottorna, till exempel om man går Rådjursstigen. Men självklart tog vi den mest spännande vägen när jag skulle visa syskonbarnen.

Grottor, blåbär och utsikt

Vi kom alla helskinnade, och med gott humör, igenom alla passager och fram till grottan. Den är ganska mäktig den med – men är man här med barn bör man se till att de är nära. Här finns nämligen djupa passager som det är svårt att komma upp ur utan rep och klätterutrustning.

Till min stora förvåning verkade barnen tycka att det var minst lika spännande att få stanna och plocka blåbär runt stigen, som att gå in i grottan.

Från grottan följde vi Rådjursstigen (åt vänster från grottan sett) och vek sedan av mot Solklinten vid skylt.

Tillbaka till min syster på toppen

Den sista lilla biten upp mot Solklinten, där min syster satt och läste, är brant, men fin att gå. Barnen hade superroligt hela rundan, och faktiskt vi vuxna med. När barnen träffade sin mamma hade de en massa att berätta.

Bland annat sa ett av barnen: ”Det var tur att du inte var med mamma, för din mage hade fastnat”. Som avslutning, innan vi gick nerför berget, tog vi ytterligare en fikapaus uppe på Solklinten.

Därefter gick vi tillsammans ner till parkeringen där vi sa hejdå för den här gången. Jag åkte hem till Orust, och min syster åkte med sin familj hem till Småland. Det här var avslutningen på en fin helg, och vi hann göra en massa roligt tillsammans som jag tror att vi alla kommer att minnas länge!

Fler turer på Sundsby

Rådjursstigen, 3,5 km (min favorit)
Ivers Skogspromenad, 1,8 km (extra rolig för barn)
Karpstigen, 1 km tillgänglighetsanpassad led (inte rundslinga)
Sundsbyleden, 5 km

Inlägget Utsikt Solklinten och grottor vid Sundsby dök först upp på Hemomkringvandring.

I ungefär ett år har jag sagt till min sambo att jag skulle vilja sova i grottor på nyår. Vi hade några ganska närliggande grottor i åtanke, men ändrade oss när vi upptäckte de häftiga grottorna på Hunneberg på webben.

Jag hade som vanligt läst på och hade tagit reda på att grottorna skulle ligga mitt emot Västra Tunhems kyrka. På vägen dit passerade vi Byklevsfallet (vilket vi sedan upptäckte var en omväg). Men det var fint där, och betydligt mer vatten än vid vårt besök i november.

Vi parkerade vid kyrkan och bytte om till gummistövlar. På bilder och filmer hade vi sett att det brukar vara vatten i grottorna. Min sambo Lars hade knähöga stövlar medan jag själv hade lite lägre skaft vilket skulle visa sig innebära en viss nackdel för mig.

Inne i grottan var det nämligen rejält med vatten. Jag chansade ändå på att regnbyxorna skulle hålla tätt mot stövlarna, vilket var dumt gjort. Jag blev blöt och iskall om fötterna rätt snabbt. Dessutom visade det sig att det inte fanns någon torr plats i grottan där vi kunde sova, så vi gick tillbaka till bilen där jag drog av stövlarna och bytte till torra strumpor och vandringskängor. På kartan såg vi att det verkade finnas grottor en bit längre fram också så vi rullade sakta iväg genom det lilla samhället. Längs vägen kom ett äldre par gående, så vi stannade till och fick utförliga tips från dem. Bilen parkerade vi därefter en kilometer fram vid Nygårdspark.

Vi följde ”Kyrkstigen” som utgår från parkeringen. Stigen följer dalen nedanför Hunnebergs rasbranter och är mycket vacker. Bokskog, gamla mossiga stenar och stammar, och bergets dramatiska silhuett är ständigt närvarande. Vi vek av stigen och hittade snart en spännande grotta att utforska. Vatten droppade på många ställen, men Lars hittade en relativt plan yta, relativt nära en ingång, där det dessutom var torrt, och vi bestämde oss för att detta fick bli vår sovplats.

Efter att ha gjort oss hemmastadda genom att placera ut lite marschaller runt oss (som vi givetvis tog med oss hem efteråt), och lagt ut liggunderlagen för att ha att sitta på, var det dags för middag. Vi hade med oss tjälknöl tillagad av älg, och till det kokade Lars vatten till pulvermos som vi kryddade till. Det blev en supergod middag. Och det kändes mäktigt att äta den i en sådan speciell miljö – en grotta i ett berg.

Vi gick på en liten upptäcktsfärd och insåg att vi hamnat i en stor grotta. Lars filmade den när han gick igenom (jag fastnade längs vägen eftersom jag kände behovet att stanna och fota vackra detaljer) och det tog nästan 6 minuter att gå igenom den. Och då gick han ändå bara huvudtunneln.

Utan pannlampor hade det inte varit möjligt att gå in i vår grotta. Vi hade varsin pannlampa på huvudet, hade med en extra lampa och dessutom power bank så att vi kunde ladda, vilket det blev behov av frampå kvällen. Dessutom blev det dags att göra i ordning vår sovplats.

Det var en lite märklig känsla att krypa ner i sovsäcken inne i grottan. Allt var knäpptyst förutom droppandet från taket. Mörkret var verkligen kompakt så fort man kom utanför marschallernas räckvidd. Tanken var att vi skulle ligga och prata en stund, men jag somnade som en stock. Totalt avslappnad i miljön. Jag tyckte att det var lite kylslaget, men Lars (som svettades så att han fick ta av understället mitt i natten) hävdade att det var otroligt varmt i grottan. Med tanke på att inget dagsljus nådde in till oss var det lite svårt att avgöra om det var natt eller morgon när jag vaknade, men efter en titt på klockan såg jag att det var okej att smyga sig upp. Klockan var 08.

Vi åt lite frukost och packade ihop våra saker. Tittade efter så att vi inte lämnat kvar några spår efter oss. Sedan tackade vi grottan och sa hejdå. Efter att ha lämnat våra ryggsäckar i bilen valde vi att gå tillbaka och utforska några fler av de grottor som finns i området.

Det fanns grunda grottor som bara bestod av ett rum, det fanns flera grottor/gruvgångar som gick längsmed berget och hade flera ingångar och en massa pelare så att de nästan såg ut som klosterruiner, det fanns grottor som delade sig i flera gångar. En del var fina och i en del såg man att det rasat inuti.

Vi avslutade vårt äventyr med att köra till Skäktefallet/Brudslöjan (se blogginlägg från vårt förra besök där) – en bilfärd på drygt 10 minuter.

Och det var sååå värt det! Liksom att förverkliga drömmen om att sova i grottor. Vilka härliga intryck och minnen vi fick med oss från detta äventyr!

För dig som vill veta mer

Viktigt om du ska besöka grottor

Tänk på att alltid vara försiktig med tanke på rasrisken. Det är också viktigt att du har med dig minst en extra pannlampa eller ficklampa. Ha ordentliga skor på fötterna – det kan vara blött. Och.. meddela alltid någon vart du ska ta vägen och när du förväntas vara tillbaka – om du skulle råka ut för något.

Så här hittar du hit

• Länk till karta där du även kan få vägbeskrivning

Parkeringsplatser finns både i korsningen vid Nygårdspark och en liten bit in längs vägen, på vänster sida. Följ sedan Kyrkvägen. Berget har du då till höger om dig, i bokskogen, och en bit fram kan du skymta grottorna vid bergets fot. Vid några ställen går stigar upp och vi rekommenderar stigen som efter runt 300-400 meter går upp vid några fikabord. Grottorna där fanns det inga ras i, och de passar för familjer. Den första delen av Kyrkvägen är tillgänglighetsanpassad, men det går inte att ta sig upp till själva grottorna med till exempel barnvagn.

Inlägget Äventyr i grottor med middag och övernattning dök först upp på Hemomkringvandring.