Linda (som bor i Småland) är en av de personer som jag tycker om att vandra tillsammans med. När vi lyckades hitta några dygn då båda hade möjlighet att komma ifrån fyllde vi dem med uteupplevelser här i Bohuslän.

Måndag, Orust

På måndag eftermiddag kom Linda hem till oss och åt middag innan vi åkte till andra sidan av ön. Närmare bestämt till Hälleviksstrand här på Orust. Anledningen var att jag ville visa henne min favoritled, den korta men vackra Porsnäsleden.

Ut längs vackra Porsnäsleden

Vi gick leden medsols och kom därför snabbt upp på klipporna med utsikt mot havet. Där letade vi med gemensamma krafter efter de små rösen som markerar leden. Här får man verkligen det bästa av Bohuslän på en väldigt kort sträcka; klippor, glittrande hav, vidsträckta vyer och en fyr.

Det är inte alltid helt enkelt att gå denna led, men det gör den lite roligare tycker jag. Markeringarna duggar inte tätt, och marken är inte helt slät. Efter några kilometer kom vi fram till den planerade övernattningsplatsen.

Natt under bar himmel

Linda hittade direkt en plan yta som passade för tältet hon hade med sig. Att även jag hittade en plan yta gjorde inte saken sämre, så vi började med att göra i ordning våra sovplatser.

För egen del hade jag tänkt sova under bar himmel, så min sovplats blev klar snabbt. Underst ett ”vanligt” liggunderlag, sedan mitt underbara tjocka från Sea to summit, därefter sommarsovsäck med en tunn liner och skön kudde, också från Sea to summit. Egentligen behöver man inte ha så mycket grejer, men jag är rätt frusen av mig. Och vid havet här i Bohuslän är det rätt vanligt att det blåser.

Myggfritt – största delen av natten

Efter en massa prat och fotande av blommor och bär (bland annat sileshår och hönsbär) blev det dags att krypa ner i sovsäckarna. Himlen var vacker ut mot havet och egentligen ville vi inte sova bort en enda minut av den vackra kvällen.

Den här tiden på året kan man plågas rätt rejält av mygg även här i Bohuslän (se min artikel om en myggfri sommar om du vill ha tips/råd). Men vi hade tur den här gången. Det var i stort sett myggfritt ända tills vi la oss. Sedan mojnade vinden och jag fick sällskap av ett moln av knott.

Då tog jag fram min Thermacell och hade den påslagen i ungefär två timmar. Vid det laget hade vinden friskat i igen, och månen stod högt på himlen bortanför bergen längs leden. Sedan sov jag gott ända till klockan 05 då Linda och jag bestämt oss för att packa ihop och bege oss vidare.

Tisdag, från Orust till Styrsö (Strömstad)

Vi vaknade till en vacker morgon och gick den sista (betydligt enklare) biten av leden. Vi hade ställt bilen vid kyrkan i Hälleviksstrand och det var bara någon kilometer att gå dit.

Långtidsparkering i Strömstad

Därefter följde en bilresa på cirka 1,5 timme till Strömstad i norra Bohuslän. På långtidsparkeringarna i hamnområdet var det trångt, men vi lyckades knipa en plats. Efteråt fick vi höra att det finns långtidsparkeringar varifrån det går gratis parkeringsbuss under sommaren (se info på Strömstads webb).

Färja (Kosterbåtarna) mot Styrsö

Vår nästa anhalt var Styrsö där jag även var i våras. Då var det lågsäsong och gott om plats på färjan. Nu var det nästan klaustrofobiskt mycket folk när vi skulle åka ut. Men när färjan svängde in mot Styrsö blev jag helt varm inuti av återseendet. Jag tycker verkligen om den här ön!

Incheckning på Styrsö vandrarhem

Nu råkade vi komma ut till Styrsö för tidigt för att kunna checka in i det bokade trädtältet, men vi fick ändå lämna vår packning där. Jag föreslog att vi skulle gå ”rundan” runt ön så att Linda skulle få en uppfattning om öns storlek.

Dessutom var det läge att hitta någonstans där vi kunde slöa lite i solen – helst utan annat folk runt oss. Stigen som leder runt den mer tillgängliga delen av ön går både genom skog och över berg, så vek av från den och följde havet. Där fanns otaliga klipphällar att välja mellan.

Vädret var lite lurigt med både sol, moln och vind, så det blev inte mycket solat. Men jag satte mig och läste och Linda lyssnade på ljudbok i lugn och ro. Och så blev vi sittande i några timmar innan vi återvände till trädtältet.

Underbar tältplats – och färdiglagad middag

Den här gången hängde trädtältet på en annan plats än sist jag var här och det var den perfekta platsen. Tältet hängde i skydd av krumma tallar, med havet skymtande mellan grenarna. Dessutom låg det lite avsides, och inte precis intill själva vandrarhemmet.

Tanken var att Vittra, Lindas hund, skulle sova under tältet. Men för säkerhets skull slog vi upp ett tält åt henne ifall det skulle bli mycket mygg. Medan vi satt där fick vi besked från Helen som äger Styrsö vandrarhem att hon fixat lite hamburgare åt oss. Superlyxigt att gå ner till vandrarhemmet och sätta sig på uteserveringen och få maten serverad och klar.

Linda ramlade över orkidén knärot

Till på köpet hittade Linda en ”konstig” blomma som hon tack och lov fotade. Jag skrek nästan till av glädje när jag såg bilderna, för det var en av mina absoluta favoritblommor; orkidén knärot (Goodyera repens). Hon var snäll nog att valla mig på platsen så att jag också fick se. Totalt såg vi 5 exemplar, och det var första gången jag såg knärot i Bohuslän.

Planering för nästa dag och tidig kväll

Sedan var vi ganska trötta båda två efter en dag fullmatad av vackra intryck från den norra delen av Bohuslän. Särskilt när den följde på en utenatt. Min vana trogen hade jag läst på i förväg och hade två turförslag. Efter att vi gemensamt tittat på kartan och läst valda delar ur boken ”Nationalparker i södra Sverige” från Vildmarksbiblioteket, så beslutade vi oss för den kortare. Alltså blev det Nord-Koster även denna gång för min del.

Onsdag – Styrsö – Nordkoster – Styrsö

Nästa morgon unnade vi oss sovmorgon, och ställde inte alarmet förrän till klockan 06.00. Då kämpade solen mot molnen och det var en ganska jämn kamp. Men SMHI:s app visade att det skulle komma någon regnskur under dagen, så vi hängde på yttertältet innan vi gick.

Hissa ballong och åka färja i kuling

Före frukosten gick vi ner till bryggan och hissade ballongen som visar kaptenen på färjan att vi vill åka med. Annars kör de inte in mot Styrsö utan passerar utanför. För säkerhets skull ringde vi även och meddelade att vi önskade att färjan skulle gå in till vår brygga på turen som gick klockan 09.50.

Efter frukosten använde vi utedassen vid vandrarhemmet och gick sedan för att vänta på färjan. Det var lite skumpigt (kuling) att åka in mot Strömstad (jag höll mig krampaktigt i relingen), men Kosterbåtarna är ganska stora och stabila. I Strömstad satt vi kvar på båten medan alla andra steg av och nya resenärer klev på. Sedan fortsatte färjan ut mot Kosteröarna.

Nordkoster i alla väder

Inne i stan värmde solen huden som inte var täckt av kläder, men när vi steg av vid Vettnet på Nordkoster var himlen mörkgrå. Förra gången jag var på Nordkoster gick färjan in vid Västra Bryggan, så här vid Vettnet hade jag inte full koll på hur det såg. Men med kartans och Lindas hjälp var vi snart på rätt stigar.

En blandning av vit och orange led + oledat

Förra gången jag var på Nordkoster (se blogginlägg här) gick jag först ner till den kända stranden Björnsängen innan jag gick norrut längs orange led. Denna led är den som de flesta turister går, och den är vältrampad och lätt att gå. Den här gången gick vi bitvis längs denna led och bitvis längs vit led. Men mest gick vi utanför lederna, ute på klippor och strandängar.

Vackra blommor längs (och utanför) leden

Med tanke på den frodigheten i den här delen av Bohuslän fanns det mängder av blommor att titta på och att fotografera. Eftersom jag är uppvuxen på småländska höglandet är inte kustblommor min starkaste sida, så Linda och jag fick kolla upp flera gånger vad det var för växter vi hade framför oss.

Bland annat fick vi se martorn, marviol och småborre. Och givetvis en massa ängsblommor.

Regn, åska och kuling

När Linda och jag är ute brukar det alltid regna, och det slog inte fel den här gången heller. Nu är ingen av oss särskilt rädda för regn. Vi drar bara på oss regnjackorna och går vidare.

Men vi såg en del andra som sprang och ställde sig under de få träd som fanns för att få lite skydd under de korta regnskurar som föll under dagen. Ute över havet mullrade åskan och himlen var riktigt svart.

Och så slog vädret om till sol

Men så tittade solen fram och regnkläderna kändes plötsligt för varma och täta. Vid det laget var vi ute på klipporna och klättrade runt – en liten bit från stigen. Vi enades om att sätta oss ner och njuta av åskdramat över havet medan vi fyllde på med energi.

Trots solen blåste det kraftigt, så vi behöll ändå jackorna på efter vår fikapaus. Men när vi passerade en turkosgrön vik med människor som badade i klädda bikini kände vi att det nog var dags att ta av yttersta lagret.

Häftiga klippformationer – vad har hänt här?

Sedan fortsatte vi längs vit led innan vi återigen svängde av och följde olika stigar upp mot toppen av en av höjderna vi sett.

Ju högre upp vi kom desto mer såg vi av ön. Ett gigantiskt klapperstensfält, små tjärnar uppe på berget, tvillingfyrarna på avstånd, och det mäktiga Kosterhavet. Helt plötsligt kom vi fram till ett berg i en märklig formation.

Det såg ut som om berget tryckts upp underifrån, men det är väldigt svårt att visa på bild. Det var i alla fall en märklig känsla att vara där, mitt i det, trots att jag inte är geologiskt intresserad.

Lunch på strandäng och tvillingfyrarna

Från den högsta punkten följde vi klippor ner mot klapperstensfältet. Tanken var att vi skulle laga mat ute på udden bortanför stenarna, men när vi närmade oss såg vi en skylt som bad oss respektera fåglarna fram till den 1 augusti. Därför bytte vi riktning och tog närmaste genväg till orange led.

I en korsning svängde vi av längs vit led för att gå mot tvillingfyrarna, men vi gjorde snart ett stopp för lunch. Vi fick en lång lugn stund medan vi värmde vatten till frystorkad mat och kaffe. Sedan gick vi den korta biten som återstod till fyrarna (mer om dem kan du läsa i mitt förra inlägg från Nordkoster).

Hemresa via Ekenäs på Sydkoster

Därefter följde vi vägen ner mot samhället och Västra Bryggan, den hamn som färjan skulle avgå ifrån. Vi åkte inte via Strömstad tillbaka till Styrsö, utan vi mellanlandade i Ekenäs på Sydkoster där vi bytte färja.

När vi kom hem till Styrsö var vi ganska trötta. Linda och Vittra gick och la sig en stund medan jag strosade runt lite på ön. Smakade lite körsbär längs stigen, pratade med Helen och så fixade jag lite grillkorv åt oss. Dem satte vi oss strax utanför trädtältet och åt till otroligt fin utsikt.

Därefter kröp vi i säng, men jag hade svårt att somna. Jag var helt eurforiskt glad efter den vackra turen vi fått under dagen. Den var bara 8-9 kilometer lång, men vi var ute i 5 timmar och allt, precis allt, var verkligen vackert. Strax efter midnatt la jag undan boken (som jag i slutet läste i pannlampans sken) och somnade som en prinsessa i trädtältet.

Torsdag – Från Styrsö till Orust

Så kom den sista morgonen på Styrsö, snabbare än önskat. Både Linda och jag ville ta vara på tiden, så vi packade våra saker redan klockan 05.

Vi hinner en upptäcktsfärd till

Därefter tog vi bara våra små ryggsäckar och gav oss ut på ännu en upptäcktsfärd på ön. Vi följde strandlinjen och tänkte sätta oss någonstans och bara vara någon timme innan vi skulle åka hemåt. Ett regnväder gjorde att vi satte oss under en tall och åt lite tidigare än planerat. Men frukosten var lika god för det.

Efter att vi ätit fortsatte vi följa klippor och stenar längs vattnet. Slånbären är snart mogna, och marrispen (som jag aldrig sett tidigare) stod i knopp.

Vi tog god tid på oss att verkligen njuta in i det sista. Och suga i oss av den lugna härliga energin som finns här. Allt runt oss signalerade att det inte finns någon anledning att stressa.

Sista timmen på Styrsö

Precis som dagen före var vi tvungna att hissa ballongen för att bli upphämtade av färjan. Sedan hade vi inte så mycket annat att göra än att vänta. Så vi la oss utanför trädtältet, använde ryggsäckarna som kuddar, och bara njöt av stunden.

Från Strömstad bilade vi tillbaka till Orust och jag bar ett oerhört skönt lugn inuti. Jag hade knappt varit borta hemifrån i tre dygn, men kände mig rik på upplevelser och full av energi som efter en lång semester.

Så här tar du dig till Styrsö och Nordkoster

Från Strömstad i norra Bohuslän tar du färja nr 899 (se tidtabell hos Västtrafik här). Den går några gånger per dag året runt, men oftare under sommaren. Turen till Nordkoster tar cirka 35 minuter och färjan till Styrsö tar 15 minuter. Båten gör flera stopp både på Nordkoster (den mindre av Kosteröarna) och på Sydkoster. Om man vill stiga av vid Styrsö måste man avisera det när man stiger ombord – annars går den inte in till bryggan där.

För dig som vill veta mer om Styrsö vandrarhem

Styrsö vandrarhem som ligger på Styrsö utanför Strömstad, erbjuder både boende i vandrarhem och i trädtält. De har också en superhärlig sandstrand, kajaker, SUP, volleyboll med mera. Du kan läsa mer på deras webbsida.

Inlägget Tre dygn utomhus i Bohuslän dök först upp på Hemomkringvandring.

Porsnäsleden är min favoritled här på Orust, trots att den inte är längre än 4,7 kilometer. Anledningen till att jag tycker så mycket om den är att den är utmanande, både vad gäller underlag och märkning. När sambon och jag nu skulle ut på vår första gemensamma övernattning på en månad valde vi tältning längs just denna led.

Lätt att slå upp tältet

Förra gången vi övernattade längs Porsnäsleden blåste det riktigt ordentligt. Igår var det i stort sett vindstilla, så då gick det betydligt lättare. Trots att vi fick använda stenar istället för tältpinnar för att få upp tältet.

Sedan hade vi gott om tid att titta på solnedgången, elda i vår Biolite, prata och bara vara. Kvällen var oerhört vacker och havet låg kav lugnt. Temperaturen sjönk fram på kvällen, och frosten täckte allt i ett glittrande täcke.

Dags för tältning

Till slut var det för kallt att sitta stilla, hur vackert och mysigt det än var. Så vi kokade upp vatten till flaskorna vi skulle ha i våra sovsäckar, och gjorde oss klara.

Att krypa ner i sovsäcken var helt ljuvligt. Och till vår glädje la sig även hundarna tillrätta på sina bäddar och kom till ro direkt. Själv tänkte jag titta på mina bilder från kvällen, men blev för kall om fingrarna. Så det var bara att lägga undan telefonen och gotta ner mig i sovsäcken.

Precis som jag i stort sett alltid gör sov jag väldigt gott hela natten. Ända tills hundarna väckte mig någon gång mellan klockan 05 och 06.

Morgonpromenad i fascinerande landskap

Tack vare att jag sovit så gott klädde jag på mig och skuttade (nästan) ur sovsäcken. Sedan tog jag med mig hundarna mot fyren längs Porsnäsleden. Allt medan morgonrodnaden spreds på himlen över havet.

Stigen är stenig och kuperad, så det gäller att se var man sätter fötterna. Och hålla koll på var nästa röse är så man vet vart man ska. Men som jag njöt av omgivningen, och var extremt tacksam att jag även den här gången hade Rover från Icebug på fötterna.

Efter att vi hade passerat fyren vek vi av från leden och strosade fritt uppe på bergen. Landskapet är helt fascinerande – det är nästan som att vara i fjällen. Däruppifrån njöt jag av dagens första solstrålar och av hur de förvandlade landskapet runt mig.

Tillbaka till tältet – och frukost

När vi hade varit ute ungefär en och en halv timme var vi tillbaka vid tältet. Lars var vaken och steg upp när vi kom. Därför åt vi frukost riktigt tidigt denna morgon. Utsikten över havet var vidunderligt vacker. Och jag konstaterade att Härmanö Huvud, där jag var med bonussonen förra helgen, var ett av de berg vi såg på öarna framför oss.

Därefter packade vi ihop våra sovsaker, och tältet, och började gå tillbaka mot kyrkan i Hälleviksstrand där vi parkerat bilen.

För dig som vill veta mer om Porsnäsleden

Först och främst kan jag tipsa dig om att läsa mitt inlägg från första turen här.

Porsnäsleden är i alla fall en led för dig som älskar havet och västkusten. Och för dig som vill ha en utflykt som ändå är lite äventyrlig. Däremot passar den inte om du har ont i fötter, ben eller höfter, eftersom leden inte är tillrättalagd. Här gäller det att hitta sitt eget sätt att ta sig upp- och nerför stora stenblock.

Porsnäsleden passar inte heller för dig som vill att leden ska vara tydligt märkt. Som till exempel Bohusleden eller Kuststigen, där man i stort sett hela tiden ser nästa markering. Här är det lite mer spännande, och den passar för personer som är vana att vara ute. Men den fungerar alltså att övernatta vid, trots att den är ganska kort. Tältning är tillåtet i området.

Mina tidigare bilder från Porsnäsleden

[instagram-feed feed=2]

Inlägget Tältning längs fina Porsnäsleden dök först upp på Hemomkringvandring.

För drygt en vecka sedan blev jag tipsad (av en som läst några av mina blogginlägg) om att gå Porsnäsleden i Hälleviksstrand här på Orust. Eftersom jag älskar att läsa på i förväg och vara lite förberedd googlade jag på leden och såg att den bara var 4,7 kilometer. Men den lät ändå väldigt spännande för den skulle gå i svår terräng över klippor och myrmarker. Och med utsikt över vår vackra skärgård. Så jag bestämde mig för att försöka gå den så snart som möjligt.

Rena pensionärsslingan – tänkte jag först

I lördags tog jag mig tiden att köra till Hälleviksstrand för att pröva Porsnäsleden. Och jag var väldigt förväntansfull. Med mig hade jag en papperskarta över leden och jag hade kollat upp redan innan att den fanns med i Orust kommuns vandringsapp. Men när jag parkerade vid kyrkan fanns helt plötsligt bara en enda led markerad i Hälleviksstrand. Därför var det lite extra spännande att ge sig ut på denna tur.

Längs vägen mötte jag flera pensionärspar. Och det var inte konstigt, för underlaget var lätt att gå på. Till och med enklare än att gå på skogsväg. Så jag började känna en viss besvikelse, för det var inte en sådan här tur jag hade tänkt mig – rask promenad längs tillrättalagt underlag.

Plötsligt händer det!

Men så.. efter 1,7 kilometer förvandlas landskapet som i en handvändning. Den prunkande grönskan övergick i karga klippor och havet glittrade till vänster om mig.

Eftersom jag kände viss frustration över att Porsnäsleden varit så lätt att gå, valde jag att gå rakt fram och upp på klipporna en stund för att i alla fall få kryssa runt lite och leta min egen väg en stund. Och Wilma som var med blev lycklig för hon fick svalka av sig i en liten tjärn.

Dagen var solig, men väldigt blåsig så jag höll min papperskarta i ett hårt grepp för att den inte skulle flyga iväg!

Ut på spännande tur bland klipporna

Sedan vände jag tillbaka till stigkorset där jag gjorde min rebelliska lilla utflykt från Porsnäsleden. Enligt min papperskarta skulle jag svänga vänster här så det gjorde jag. Jag kom ner till havet och njöt i fulla drag av utsikten.

Framför mig hade jag havet och till vänster om mig reste sig ett kargt och klippigt landskap. Trots att jag sökte av området med blicken hittade jag inga markeringar. Enligt kartan skulle Porsnäsleden nämligen vara märkt med vita markeringar. Men jag tog papperskartan till hjälp och såg att leden skulle gå en bit in från havet. Vilket var förståeligt med tanke på att det var ganska brant närmast vattnet.

Så jag sökte mig uppåt och kryssade fram lite tills jag sprang på ett litet röse bestående av 2-3 stenar. När jag stannade till och såg mig omkring upptäckte jag en sten som såg lite malplacerad ut i landskapet framför mig. Och när jag kom dit såg jag ytterligare ett litet röse. Jag förstod då att det var så leden var markerad.

Underbar vandring mot fyren på Porsnäs udde

Sedan fick jag en stunds vandring som verkligen var ren lycka. Det var kargt och stenigt varvat med myrmark, och det var helt omöjligt att gå raka spåret mot nästa lilla röse. På de flesta ställen fanns ingen stig att följa. I alla fall inte någon som var uppenbar för mig som är relativt ny i den här typen av miljö. Jag njöt verkligen av att leta min egen slingrande väg fram mot fyren på Porsnäs udde som kom allt närmare.

Väl framme vid fyren hade jag fullt sjå att titta på och njuta av alla växter. Kärringtand som lyste röd, gul fetknopp, strandglim, trift, och strandkvanne (strätta).

Genom myrmark och mot utsiktspunkt

Från fyren gick färden vidare uppåt. Underlaget var fortfarande stenigt och ojämnt. Men det var ändå enklare än innan att leta sig fram, eftersom jag anade att man inte skulle behöva gå rakt igenom våtmarken som låg som i en dal.

En bit framför mig såg jag ett större röse på en liten topp och jag förstod till min glädje att leden skulle föra mig dit. Utsikten över viken in mot Stördalen var ofantligt vacker. Och lika vacker var den om jag vände mig och tittade ut över alla små öar i skärgården.

Att ta sig ner härifrån var väldigt brant, och jag misstänker att jag och vovven inte tog rätt väg. Men ner kom vi i alla fall. När jag skulle skriva detta inlägg såg jag att det ska finnas några jättegrytor i närheten av utsikten. Men eftersom min app bara visade en enda led i Hälleviksstrand – och inte just den här – så kunde jag varken navigera efter appen eller få upp sådan här spännande information.

Blomsterrika Stördalen – och tillbaka till kyrkan

Jag var helt överväldigad av allt jag hade sett och fylld av vackra intryck. Därför kom det som världens bästa dessert att Stördalen var en av de blomrikaste strandängar jag sett!

Redan på håll såg jag hur den ängen lyste gul av gåsört. När jag gick längs havskanten såg jag att bland lågt gräs och små blad trängdes massor av strandkrypa. Det var nästan överväldigande med all växtlighet efter att ha gått på de karga klipporna.

Resten av Porsnäsleden gick längs grusväg ända fram till kyrkan och det gick snabbt och smidigt att ta sig den sträckan. För mig och hunden Wilma tog det 2 timmar och 14 minuter att gå 6 kilometer. Men i den tiden är vår extrasväng utanför leden inräknad. Själva leden är 4,7 kilometer. Vi tog inte någon fikapaus, utan vi var i rörelse hela tiden. Som sammanfattning kan jag säga att detta nog var den roligaste och finaste led jag gått här på Orust.

För dig som vill veta mer om Porsnäsleden

Porsnäsleden är bara 4,7 kilometer, men är delvis svår att gå. Detta gäller de delar som går över klipporna och myrmarken, cirka 2,5 kilometer. Övriga delar är lätta att gå längs grusväg/skogsväg. Leden finns i Hälleviksstrand på Orust. Här hittar du information om alla leder som finns i Hälleviksstrand (länk).

Detta är en led för dig som älskar havet och västkusten. Och för dig som vill ha en utflykt som ändå är lite äventyrlig. Däremot passar den inte dig som har ont i fötter, ben, höfter eftersom den halvan som går över klipporna inte är tillrättalagd utan det är att hitta sitt eget sätt att ta sig upp och nerför stora stenblock. Jag skulle heller inte rekommendera någon att gå här om det regnar eller just har gjort det. Jag tror att Porsnäsleden skulle vara väldigt hal och besvärlig att gå i sådant väglag.

Det finns fler leder i Hälleviksstrand – i alla svårighetsgrader.

Här finns mina bilder från Porsnäsleden

Sedan jag skrev detta inlägg har jag gått Porsnäsleden flera gånger. Här ser du bilder från dessa turer.

[instagram-feed feed=3]

Inlägget Porsnäsleden, Hälleviksstrand- ren njutning dök först upp på Hemomkringvandring.