Förra veckan var jag ledig. Då gick jag bland annat etapp 6 av billingeleden som bjöd på härlig skogsvandring på Billingens sydvästra kant mellan naturreservaten Jättadalen-Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen.

Diabasformationer i Jättadalen

Jättadalen är en fantastisk plats att vandra på (se till exempel blogginlägg från i våras om Jättadalen-Öglunda). Diabasformationerna som finns längs branterna vid sidan av leden är mäktiga, och jag önskade att stigen skulle fortsätta snirkla sig fram genom skogen.

Avstickare till Öglunda grotta

Efter en kort vandring kommer man fram till en skylt ”som berättar att ”Öglunda grotta” och självklart kunde jag inte motstå att gå ner till den. Jag hade varit här innan, men den gången låg det snö nere i ravinen. Så här ser det ut när en tant filmar på väg ner:

Avstickaren ner till grottan är inte mer än 100 meter, men i mina ögon värd att göra. Det är lite brant en kort bit (se filmen ovan), men om man tar det lugnt går det bra (till och med med mitt knä).

Mysig vandring i Torps naturreservat

Strax efter att leden passerat grottan delar sig stigen, och man ska där hålla till vänster. Annars hamnar man vid Öglunda kyrka. Trots att man gå nerför ett berg är det behaglig vandring på fin stig.

Sedan kommer man till Torps naturreservat (som jag aldrig hade hört talas om). Naturreservatet består av ett småkulligt landskap med naturbetesmarker, små åkrar, frodiga lövskogar, och dessutom sumpskogar/rikkärr. Här njöt jag ofantligt av lummig lövskog och gammaldags blommande ängar.

Besviken på Höjentorp-Drottningkullen

På grund av att jag hade sett många bilder och Instagraminlägg från Höjentorp-Drottningkullen hade jag höga förväntningar på detta naturreservat. Jag hade uteslutande sett bilder på böljande kullar, körsbärsträd och vackra blommor, men jag möttes av skog som tyvärr inte ens jag såg någon skönhet i, en miljard myggor, dåligt markerad led. Och dessutom ett vindskydd som inte alls var inbjudande.

Lunch vid Ormsjön

Jag hade planerat att sätta mig i det vindskydd som var märkt på vandringsledens karta, men det var inte lockande (se bild här ovanför). Istället satte jag mig på en stock vid Ormsjön och åt min lunch.

Sedan fortsatte jag vidare på nästa etapp (nummer 7) som går mellan Höjentorp-Drottningkullen och Varnhem – och som jag tyckte mycket mer om än slutet på etapp 6.

Dålig märkning av etapp 6, Billingeleden

Början av etappen var fantastisk, men luften gick ur mg lite inne i det sista naturreservatet, Höjentorp-Drottningkullen. Härinne var leden väldigt dåligt markerad och jag gick fel fem (!!!) gånger och fick vända tillbaka. En otrolig kontrast mot hur leden varit fram till dessa. Se exempel på bilden här nedanför där skyltarna står inne i ett buskage. Jag kan också varna om att alla korsande leder också är märkta med orange vilket bäddar för viss förvirring.

Fakta om Billingeleden

Etapp nummer 6 av Billingeleden (6,5 km) går mellan naturreservaten Jättadalen-Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen. Det är en härlig skogsvandring på Billingens sydvästra kant, både barr- och lövskog, men även härliga ängsmarker. I Höjentorp finns dessutom ett antal sjöar intill leden. Ett annat plus är att man på den här etappen går uteslutande på skogsstig och skogsväg. Totalt är leden 57 kilometer lång.

Parkeringar / kollektivtrafik

Vid etappens start finns parkering vid Öglunda kyrka, ca 1 km från Billingeleden (följ stig som tar dig upp på berget). Det finns även parkering vid etappens slut vid naturreservat Höjentorp – Drottningkullen. Därifrån får man gå cirka 650 meter för att komma till Billingeleden. Det är 3,7 kilometer att gå från närmaste busshållplats både vid etappstarten och etappmålet, men till flera andra etapper finns möjlighet att ta sig relativt nära med buss.

Jag tycker det är synd att inte leden går ut till parkeringen/vägen så att man kan nyttja toaletterna där till exempel. Det blir också tydligare var etappen startar/slutar om man utgår från en parkering eller fast punkt – inga sådana markeringar finns längs leden.

Avslutningsvis några länkar

• Länk till Billingeledens information om etapp 6
• Jättadalen-Öglunda naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)
• Torp naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)
• Höjentorp-Drottningkullen naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)

Mina övriga inlägg från Billingeleden

Länk till mina inlägg om Billingeleden.

Inlägget Billingeleden etapp 6, Öglunda – Höjentorp dök först upp på Hemomkringvandring.

I början av veckan gav jag mig ut för att vandra några av etapperna på Billingeleden. Jag började på etapp 5, vid Lycke lilla Höjen, och visste att tre vackra naturreservat väntade på mig.

Överraskande myggigt

Jag utgick från parkeringen vid naturreservatet Lycke Lilla Höjen. Därifrån följde jag stig över höjden som anslöt till Billingeleden. Efter att ha passerat en vacker äng går leden in i skog, och jag blev direkt omringad av myggor. Men så länge jag höll mig i rörelse var det ingen större fara.

Med stor förväntan stegade jag iväg längs stigen genom skogen. Leden var tydligt markerad och det gick lätt att gå. Runt mig fanns mestadels skog, men jag passerade även några små hus. En kort sträcka går på liten grusväg, men mestadels är underlaget stig.

Idylliska Bockaskedeåsen

När stigen svängde upp mot Bockaskedeåsen var jag så förväntansfull. Häruppe hade jag gjort ett kort stopp tidigare i våras för att se på körsbärsträden, så jag visste hur vackert det är. Men försommaren var ännu vackrare.

Stigen som går uppe på åsen (som faktiskt är Vallebygdens högsta) är omgiven av ängsblommor i mängd, och mellan trädens grenar skymtar den blånande horisonten. Mäktiga ekar och andra lövträd reser sig i slänterna och det kändes som att gå mitt i en Astrid Lindgren-idyll.

När man gått över hela åsen står en bänk som man kan sitta på och njuta av omgivningarna. Där satt jag en lång stund och bara tog in kullarna runt mig och ”lagren” av skog och små berg.

Får och hästar i hagen

Hela Bockaskedeåsen ligger i en stor hage, och redan vid passagen in fanns en skylt om att det skulle finnas 5 får och 3 hästar där. Därför blev jag väldigt förvånad när jag först möttes av en hel flock hästar – inklusive ett sött föl.

Strax därefter såg jag en liten fårhjord på 6 får med stora horn. Två av dem närmade sig mig och jag var lite osäker på om de var vänligt inställda eller inte, men jag hukade ner mig och hälsade när de kom fram. Sedan lät de mig knappt gå därifrån – det var tydligen väldigt skönt att bli klappad och kliad i den tjocka pälsen. Jag älskar såna här stopp och djurmöten på mina turer.

Vandring på liten asfaltsväg

Jag tycker vanligtvis att det är extremt oinspirerande att gå på asfalt, men här tänkte jag knappt på att det var asfalt. Vägen är smal och slingrar sig fram mellan blommande dikesrenar och beteshagar med olika djur. Dessutom hade jag turen att bara passeras av två bilar på hela sträckan som är 2,4 kilometer. Men hade detta varit i körsbärsblomningstid hade det förmodligen varit konstant trafik.

Brant uppför mot Jättadalen-Öglunda

Direkt efter att leden svängt av asfaltsvägen åt vänster börjar stigningen upp på Billingen, mot Jättadalen-Öglunda. Det blev en rejäl pulshöjning och väldigt lite fotat, men här kommer en bild som är tagen precis före stigningen.

Ovanför backen väntar ett hygge och utsikt över Vallebygden, innan stigen leder ytterligare en bit uppåt genom skog. Därefter är det lätt vandring på skogsväg fram till etappmålet.

Frukost uppe på toppen

Snart kände jag igen mig, där stigen från Öglunda kyrka sammanstrålar med Billingeleden. Här gick jag tidigt i våras (se blogginlägg om Jättadalen-Öglunda) och då kastade sig vattnet ut över kanten i ett vattenfall. Nu var bäcken torrlagd, förutom i några djupa hålor där det fortfarande stod vatten.

Men vid utsiktsplatsen strax intill stod en bänk där jag valde att stanna en längre stund och äta frukost och byta strumpor. Helt ljuvligt att ta en paus häruppe. Några få mygg letade sig fram till mig där jag satt, men inte någon mängd.

När jag var mätt på både mackor och utsikt reste jag mig och fortsatte in på nästa etapp (nummer 6) som går mellan Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen..

Fakta om Billingeleden

Billingeleden är 57 kilometer lång och går i både Skövde och Skara kommun. Etapp nummer 5 går på Billingens västra sida, mellan naturreservaten Lycke Lilla Höjen och Öglunda. Här bjuds man på 6 kilometer vandring, varav en del av leden (2,4 kilometer) går på liten asfaltsväg, medan resten är stig och skogsväg. Omgivningarna är vackra även längs landsvägen, med öppna betesmarker och lövskogsbevuxna kullar.

Parkeringar / kollektivtrafik

Parkering finns i direkt anslutning till naturreservatet Lycke lilla Höjen. I Öglunda ligger parkeringen vid Öglunda kyrka, cirka 1 km från Jättadalen (stigen upp är tydligt markerad). Tyvärr är det ungefär 6 kilometer att gå från närmaste busshållplats både vid etappstarten och etappmålet, men till flera andra etapper finns möjlighet att ta sig relativt nära med buss .

Avslutningsvis några länkar

• Länk till Billingeledens information om etapp 5
• Naturreservatet Lycke Lilla Höjen (Länsstyrelsen)
• Bockaskedeåsen-Toran naturreservat (Länsstyrelsen)
• Jättalen-Öglunda naturreservat (Länsstyrelsen)

Inlägget Billingeleden etapp 5, Lycke lilla Höjen – Öglunda dök först upp på Hemomkringvandring.

Etapp 3 av Billingeleden går mellan underbara Högsböla ängar och Silverfallet. Det är en kort (3,5 kilometer) men vacker sträcka som är lätt att gå.

Etapp 3, Billingeleden (tur och retur)

I helgen gick min vandringsväninna från Skövde och jag etapp 3 av Billingeleden. Valet föll på just den här etappen för att hon ville visa mig orkidéerna på Högsböla ängar, och även för att ramslöken blommade i Melldala.

Vi fick en helt fantastisk dag, med omväxlande natur, perfekt vandringsväder och tre naturreservat. Dessutom fick vi uppleva allt två gånger, eftersom vi gick etappen tur och retur för att komma tillbaka till bilen.

Naturreservatet Högsböla ängar

Tack vare mitt intresse för blommor hade jag läst om naturreservatet Högsböla ängar flera gånger. Den finns med i min bok om botaniska utflyktsmål i Västergötland, och jag har även sett att Västkuststiftelsen ordnar blomstervandringar i naturreservatet.

Trots det var jag inte förberedd på hur idylliskt vackert det skulle vara i Högsböla ängar. Billingeleden följer en gammal skogsväg in i hagmark in i en lummig lövskog. En bit bort mellan träde skymtade kor som betade i hagen. Strax öppnade skogen upp sig och ängsmarken breder ut sig åt alla håll runt den mysiga stigen. Midsommarblomster, smörbollar, hundkex, smörblommor, aklejor och käringtand blommade i mängd. Och fågelsången runt oss var överväldigande.

Orkidéer, ängs- och hagmark

Min väninna hade varit i reservatet tidigare under veckan och ledde mig en liten bit bort från stigen rakt in i ett område där orkidén Sankt Pers nycklar blommade. Dem hade jag inte sett om jag bara följt leden, så jag var extra tacksam för den här lilla ”omvägen”.

Högsböla ängar är ett flackt område och utsikten mot sjön Lången är vacker. Ute på ängen finns flera fikabord där man kan rasta (om man inte vill sitta på marken). När jag gick där omgiven av alla blommor, hamlade träd och den blånande horisonten framför mig kändes det som om jag befann mig i en saga. Så otroligt idylliskt.

Melldala naturreservat

När vi hade passerat ängen gick vi igenom en grind och befann oss direkt i nästa naturreservat, Melldala. Personligen hade jag aldrig hört tala som det innan, men nu sedan jag varit där kommer jag aldrig att glömma det.

Billingeleden går även här på skogsstig. Här var det lite blötare i marken (och viss risk för mygg) och flera små bäckar sprang fram ur marken. Snart hade vi nått det som min väninna ville visa mig: Havet av ramslök. Redan innan vi kom fram till det gigantiska området som var täckt av de vackra vita blommorna slog den behagliga doften mot oss.

Hav av ramslök

Att få uppleva ramslök på det här sättet är något jag önskar alla, för det är något alldeles speciellt. Just detta att se de vita blommorna breda ut sig mellan träden åt alla håll, uppför backar, nerför backar, utan slut, samtidigt som den milda lökdoften fyller luften. Slutet på maj brukar vara den tid då ramslöken blommar.

Jag vill uppmana alla som har förmånen att besöka områden med mycket ramslök att inte klampa runt bland blommorna, utan lämna det vackert även för nästa person.

Silverfallet Karlsfors naturreservat

Snart hade vi gått igenom även Melldala naturreservat och kom in i naturreservatet Silverfallet-Karlsfors. Jag hade varit vid Silverfallet flera gånger tidigare (se blogginlägg), men då parkerat på reservatets parkering. Nu kom vi på leden från andra sidan vägen. En väldigt kort sträcka, max 100 meter, går man på väg innan man fortsätter på stigen som går från reservatets översta parkering.

Här är stigen mera trampad och området är vanligtvis väldigt välbesökt, till exempel av familjer på utflykt. Nu var det inte mycket vatten i bäcken, det mer sipprade fram än forsade. Men vi satte oss på rastplatsen ovanför fallet och åt en sen frukost i morgonsolen. Vi häpnade över att vi fortfarande var omgivna av sjungande fåglar.

Några bilder från i vintras

Eftersom vi fotat mycket längs vägen hade den korta sträckan, cirka 4 kilometer, tagit längre tid än beräknat, så vi vände här utan att passera själva fallen.

Billingen Trail

När vi kom ut på vägen några hundra meter från fikaplatsen satt några personer på parkeringen. De berättade att de var funktionärer i tävlingen Billingen Trail och att vi snart skulle bli omsprungna av första gänget löpare. Dessutom skulle vi snart även möta ett gäng. Detta gjorde att vandringen tillbaka inte blev lika lugn och harmonisk som när vi gick ut. Visserligen var alla tävlande glada och trevliga när de passerade, men det blir inte samma sak att vandra när man måste hålla uppsikt bakåt och flytta sig från stigen när det kommer löpare.

Just detta med tävlingen var lite dålig tajming, men vi gladdes åt att vi fick ha leden för oss själva hela morgonen. Och det är stillheten, fågelsången, grönskan, mängden blommor och doften av ramslök jag tar med mig från den här etappen av Billingeleden som jag alltså gick tur och retur. Totalt blev det 8 otroligt vackra kilometer.

Avslutningsvis några länkar

Hos Länsstyrelsen hittar du mer information om de tre naturreservaten som etappen passerar: Högsböla ängar (ängsmark/blommor), Melldala (ramslök) och Silverfallet-Karlsfors (vattenfall). Här kan du läsa mer om tävlingen Billingen Trail, och här i bloggen kan du läsa om mitt och min väninnas förra äventyr runt Skövde.

Inlägget Billingeleden etapp 3, Högsböla ängar – Silverfallet dök först upp på Hemomkringvandring.

Om man stiger ur bilen på en parkering strax intill ett stort sjukhus förväntar man sig inte någon stor naturupplevelse. Men i Skövde, i naturreservatet Rånna Ryd på platåberget Billingen, får man faktiskt det.

Många stigar att välja mellan

Min väninna som bor i Skövde hade så mycket hon ville visa mig, och hon hade planerat vår tur väl. Vi följde till största delen Trollstigen (som är 12,4 kilometer), men enligt hennes ”egen” variant. Genom naturreservatet Rånna Ryd går även Billingeleden och många andra stigar och mindre vägar.

Överväldigande vårgrönska

Strax efter att vi lämnade parkeringen, vandrade vi in i en frodig lövskog där vitsippor, lungört och vårärt tävlade om utrymmet i sluttningarna.

Stigen följer sedan Åsenbäcken och dess sprickdal. Här var det svalare och våren var därför lite senare, så vi såg både blåsippor och vätteros längs stigen. I bäcken finns flera grott- och raukbildningar som man kan gå ner och titta på när det är mindre vatten i bäcken. Det sägs att man även ska kunna se fossil här.

Upp mot Ymsingsborg

Vår vandring längs Trollstigen förde oss genom en lövskog där marken var täckt av ramslöksblad och knoppar. Vi passerade också böljande ängar som bjöd på en fantastisk utsikt över blomstrande körsbärsträd på sluttningarna.

Vid ett tillfälle stötte vi på träd med helt kritvita blommor som vi inte kände till, men efter att ha rådfrågat min växtapp, identifierade vi dem som körsbärsplommon. Dem vill vi definitivt återvända för att se i slutet av sommaren.

Fika vid fornborgen Ymsingsborg

Den slingrande stigen ledde oss till den Ymsingsborg, en av fornborgarna i Skövde kommun. Borgen sträckte sig 150 meter i längd och 85 meter i bredd, omgiven av branta stup. Även om inte mycket återstår av borgen, kan man fortfarande känna historiens vingslag där.

Häruppe står det fikabord på några ställen, men vi valde att sätta oss direkt på berget och titta ut över vyerna medan vi mumsade på nybakta muffins. Grönskan var enorm, och utsikten milsvid.

Till att börja med stördes jag lite av att man såg så många byggnader när man tittade ut över vidderna, men min väninna påminde mig om att det faktiskt ligger en stad precis nedanför Billingen.

Populära Ryds grottor – inga grottor

Efter pausen fortsatte vi vår vandring längs stigen. Efter bara några hundra meter nådde vi en mindre grusväg som ledde oss direkt till Ryds Grottor, en plats jag ofta sett på sociala medier. Överraskande nog går det att köra bil hela vägen fram till de imponerande diabaspelarna, vilket inte alls krävde någon lång vandring som jag hade förväntat mig.

Eftersom jag och min väninna är två nyfikna tanter nöjde vi oss inte med att gå längs kanten av branten, utan vi försökte ta oss runt till andra sidan för att se närmare på stenformationerna. Det blev många skratt och glada utrop från oss när vi försiktigt klättrade runt och åkte på rumpan för att ta oss tillbaka igen. Mitt ibland solande ungdomar.

Jag bör nämna att Ryds Grottor inte är en grotta, men den är imponerande ändå. ”Grottan” är nämligen flera diabaspelare som spruckit och bildat en djup klyfta mellan sig. Även här tog vi en längre paus – den här gången vid ett av fikaborden.

Körsbärsträd på Ryds ängar

Härifrån leder stigen nedåt, vilket gjorde vandringen enkel. Grönskan var obeskrivlig, och solstrålarna dansade vackert genom trädens grenverk. När vi kom ner till stora öppna ängar lyste flera körsbärsträd vita i all grönska. Sjukhuset syns ibland i bakgrunden och det känns helt overkligt att det ligger där så nära. Ryds ängar är stora och omgivna av lummig grönska.

Just nu blommar främst gullvivor och körsbärsträd här. Platsen verkade perfekt för en familjepicknick, ändå var det nästan inga människor här, trots det fina vädret. Från parkeringen är det bara några hundra meter till Ryds ängar. Själva hade vi vandrat ungefär 8 kilometer innan vi kom fram.

Fina skyltar längs den välmarkerade leden

Längs hela vandringsleden finns fina och informativa skyltar som beskriver sevärdheter eller ger nyttig information som berikar upplevelsen för oss vandrare. Den här typen av skyltar är något jag har börjat värdesätta allt mer under mina turer eftersom jag tycker de ger ett mervärde.

Avslutningsvis fakta om Rånna Ryd

Naturreservatet Rånna Ryd är 5 kilometer långt, så vi gick bara i en del av reservatet. Utöver de platser vi besökte ingår bland annat även Rånna, Mölltorps hage och Kulaboda rikkärr i reservatet. Dessutom finns här runt 20 fornlämningar. Mer information om reservatet hittar du hos Länsstyrelsen.

Det finns flera parkeringar för dig som vill besöka Rånna Ryd. Naturreservatet ligger läns Billingens sluttning och nås enklast från vägen mellan Ulveket och Rånna, Skövde.

Liten sammanfattning

Jag blev glatt överraskad av att upptäcka så mycket vacker natur nästan mitt i stan, och min väninna hade verkligen valt ut några pärlor åt oss. Det väckte min nyfikenhet, och jag längtar tills jag kan utforska fler stigar i Rånna Ryd. Det verkar nämligen finnas mycket mer att upptäcka här.

Mer i bloggen från samma dag

Läs gärna i bloggen om platåberget Borgundaberget som vi också besökte den här dagen.

Inlägget Rånna Ryd naturreservat, Skövde dök först upp på Hemomkringvandring.

Silverfallet i Karlsfors har jag sett bilder på många gånger, men igår var det premiär för mig att besöka naturreservatet. Det är inte det högsta, största, eller maffigaste vattenfall jag sett – men det var otroligt vackert och platsen gav en go känsla.

Silverfallet eller Silverfallen?

Silverfallet består av en bäck med flera vackra fall, så egentligen borde det kanske heta Silverfallen? Bäcken rinner genom en ravin som skär genom kalksten, alunskiffer och sandsten. och jag tyckte att det var mäktigt att se.

Fina stigar – och nära parkeringen

Naturreservatet har flera parkeringar, och det går fina stigar genom grönskan fram till bäcken. Marken i lövskogen var täckt av vitsippor och svalört. Snart kommer även gullvivor och ramslök att blomma här.

Avståndet mellan parkeringarna och bäcken är bara några hundra meter. Längs Silverfallet finns några trappor som dock kan vara lite trixigare om man har problem med höfter, knän eller fötter. Dessutom finns en fin rastplats och grillplats intill ån (ovanför fallen).

Alunbruk och lite geologi

I sluttningarna intill Silverfallet fanns under 1800-talets första hälft Skaraborgs största alunbruk. Här finns både informationsskyltar och många synliga spår av bruket.

Jag hade turen att ha med mig en guide som är kunnig inom geologi, så jag fick en massa ny kunskap. Till exempel fick jag veta att det finns något som kallas för orstenar eller stinkstenar i berget. Det är en variant av bituminös kalksten som förekommer som linsformade bildningar i alunskiffer. Dessutom fick jag lära mig att bergarten avger en stark lukt av fotogen eller råolja.

Billingeleden passerar

Billingeleden, som är en vandringsled på 57 kilometer som står på min önskelista, passerar förbi Silverfallet. Slutligen bör jag kanske säga att naturreservatet ligger mellan Berg och Karlsfors på norra Billingen, och ingår i Platåbergens Geopark.

Länkar och övrig info

Besök gärna @butikenpakarlsfors som ligger strax utanför naturreservatet Silverfallet-Karlsfors när du ändå är i närheten. Där passade vi på att stanna och köpa supergod glass (av märket @klingglass ), och där fanns även fika, konst på Karlsfors med mera. Mer om naturreservatet kan du läsa hos Länsstyrelsen.

Inlägget Silverfallet-Karlsfors naturreservat dök först upp på Hemomkringvandring.