Som du kanske vet är jag en stor blomälskare. En riktig blomnörd till och med, även att jag bara är amatör bland alla rutinerade botaniker. När jag såg för ett tag sedan att Svenska Botaniska Föreningen har initierat en omröstning för att ta fram Sveriges nationalblomma blev jag eld och lågor. Att vi har landskapsblommor är allmänt känt (till och med barn brukar veta vad de har för landskapsblomma, och vara stolta över den) men vi saknar en officiell nationalblomma.

Men hur ska man kunna välja en enda blomma för att representera vårt avlånga land? Naturen är så varierande och den ena blomman är vackrare än den andra. I första omröstningsomgången, som pågår från den 30 januari till 21 februari 2021, kan du välja bland 30 blommor som de botaniska regionalföreningarna har nominerat till titeln Sveriges nationalblomma. De 10 blommor som får flest röster går därefter vidare till final mellan 27:e februari och 12:e mars.

I våra grannländer finns redan nationalblommor. Norges nationalblomma är i själva verket två stycken: Fjällbrud och ljung. Finlands nationalblomma är liljekonvalj, och Ålands gullviva. I Danmark är prästkragen nationalblomma, och på Island Fjällsippan. Det ska bli spännande att se hur många som röstar, och vad resultatet blir i omröstningen av Sveriges nationalblomma. Resultatet visas upp den 13:e mars.

>>> Här röstar du på Sveriges nationalblomma <<<

Inlägget Rösta på Sveriges nationalblomma dök först upp på Hemomkringvandring.

Flugtrumpet, sarracenia purpurea, hade jag aldrig hört talas om förrän en av mina kompisar skickade en länk till ett Facebook-inlägg för ungefär 10 dagar sedan. Växten på bilderna såg fantastiskt spännande ut, så jag kontaktade den som gjort inlägget och fick vägbeskrivning – i utbyte mot koordinater till ett orkidéställe här runt Eksjö.

Eftersom växten råkade finnas i mitt eget landskap kändes det självklart att åka dit. På grund av att flugtrumpet är en ovanlig växt skriver jag inte ut exakt var den finns, men vi var i Ljungby kommun, Småland. Jag tog med min vän och mentor i blomvärlden, Tord, och även min väninna Linda som bor i området vi skulle till och så begav vi oss ut på en myr/mosse. Sträckan vi skulle klafsa och balansera fram på tuvor för att hålla oss så torra som möjligt (och inte sjunka ner i några dolda hål) var ungefär en kilometer, men det kändes oerhört mycket längre. Det var också lite svårt att orientera sig i den stiglösa miljön, men vi hade tagit ut riktmärken i form av träd.

Även att jag visste att det skulle finnas flugtrumpet i området, och fått en tydlig vägbeskrivning, kände jag viss oro att vi inte skulle hitta dem. Det var ju jag som hade lurat iväg mina vänner på den här utflykten (inklusive bilfärd på 1 timme och 50 minuter enkel resa) så jag kände ett visst ansvar. Men när vi hade kämpat oss fram rakt över myren och såg blombladen breda ut sig framför oss byttes oron mot lycka.

Jag hade aldrig sett något liknande innan. Flugtrumpeten var en ny bekantskap för oss alla och är en av de coolaste växter jag sett. Jag hoppas att bilderna här kan förmedla det.

Tord och jag som är riktiga blomnördar grottade ner oss totalt och fotade flugtrumpetens blad ur alla vinklar. Ja, detta färggranna är enbart bladen – blomman kommer lite längre fram. Tiden flög fram utan att vi märkte det, och Linda som är mer generellt ute-intresserad härdade ut – och roade sig med att fota oss.

Platsen var bedövande vacker och att få sitta där mitt ute på myren i tystnaden och äta vår medhavda matsäck var riktigt härligt.

Efter fikastunden gav vi oss i kast med att fota en liten stund till. Personligen tyckte jag att det var en svårfotad växt, men några bilder fick jag ihop ändå som jag blev nöjd med.

Vi var alla nöjda med vår utflykt, trots besväret att ta sig över myren. Tord och Linda har bestämt sig för att åka tillbaka om några veckor för att titta på flugtrumpeten när den blommar. Jag kommer dock inte att ha möjlighet att följa med den gången, men jag hoppas att de skickar mig många bilder så att jag får vara med på ett hörn ändå!

För dig som vill veta mer

Flugtrumpet (sarracenia purpurea) är en av våra köttätande växter. Bladen är läderartade och strutformade och fungerar som fällor för insekter. De innehåller en vätska som kan lösa upp det fångade bytet. Bladstrutarna är en till två decimeter långa och den blommar i juni-juli.

”Flugtrumpet är en ursprungligen odlad växt som hör hemma i Nordamerika. Den odlas ibland och har påträffats naturaliserad på några platser i Sydsverige, troligen efter utplantering. Den växer bland vitmossor i myrar, vilket liknar dess naturliga ståndort i hemlandet.” Källa: Den virtuella floran

Inlägget En av de coolaste växter jag sett – Flugtrumpet dök först upp på Hemomkringvandring.

Vätteros är en väldigt speciell växt som jag i vanliga fall bara ser några enstaka exemplar av varje vår. Till skillnad från i år då jag fick se hundratals av dessa rosa kott-liknande växter trängas med varandra.

Som vanligt är det Tord som håller koll på var blommorna finns och när de blommar. Lite avundsjuk (eller något åt det hållet) är jag på honom som kan vara utomhus hela dagarna. Men samtidigt är jag tacksam över att vara så lyckligt lottad att jag får guidning till fina platser fulla av blommande växter.

Eftersom just vätteros råkar vara en av Tords favoritblommor den här årstiden hade han forskat lite och hittat ett ställe där den skulle växa i mängd. Till på köpet skulle det enligt hans källa finnas chans att få se den sällsynta vitgula varianten av vätteros. Trots att han besökt platsen två gånger den senaste veckan hade han inte lyckats hitta någon sådan. Så igår kväll gav vi oss ut på gemensam jakt.

Vi åkte ut sent på eftermiddagen och stannade vid några hagar längs Anebyleden. Jag hade inte förstått innan vi kom dit hur otroligt många blommor det faktiskt fanns. Vid första stället, med kanske ett 30-tal blommor, fastnade jag helt överväldigad en lång stund för att fota.

När Tord sa att vi måste gå vidare för att det fanns många fler hade jag svårt att tro det. Anledningen till min misstro var jag aldrig tidigare sett så mycket vätteros på ett och samma ställe. Så hur skulle det kunna finnas fler? Men längs stigen vi följde fanns det, precis som han sagt, otaliga blommor. Visserligen får man hålla ögonen öppna för att hitta dem, särskilt när de är som små kottar och inte har rest sig upp ännu. Dessutom gömmer den sig ofta under torra höstlöv eller mossa.

Vätterosen är en växt som kan parasitera på flera arter av lövträd. Vanligast (i alla fall här omkring) är hasseln, men klibbal och asp fungerar också som värdväxter. Blomman är inte så vanlig, men den finns i södra och mellersta Sverige upp till Dalarna och Gästrikland.

Plötsligt händer det!

Vi hade gått åt ena hållet inne i området som Tord ville visa mig. På tillbakavägen valde vi att gå en bit in bland träden istället för att följa stigen/Anebyleden. Helt plötsligt hittade jag den! Blomman som Tord så gärna ville se; den gulvita vätterosen! Heureka, ropade jag, och Tord dansade nästan en liten glädjedans på stället innan han andäktigt började fotografera den ovanliga blomman.

På grund av att gulvit vätteros är så pass sällsynt kommer jag inte att skriva ut var den finns, och jag hoppas att du har förståelse för det och kan nöja dig med att titta på dessa bilder.

När du ser detta inlägg tror du kanske att det är lätt att gå ut och hitta vätteros. Det är kanske inte exakt lika enkelt. Även att jag visste exakt vad vi letade efter missade jag det första stället med en massa vätteros igår. Däremot kom ögat snabbt ihåg vad det var den skulle leta efter när jag väl sett de första. Med tanke på slutresultatet måste jag säga att det blev en väldigt lyckad skattjakt! Hundratals rosalila vätteros. Och en gulvit!

För dig som vill veta mer om vätteros

Hos den virtuella floran hittar du mer information

Blomnördar in action

Inlägget Vätteros (lathraea squamaria) i hundratals dök först upp på Hemomkringvandring.

Under hela mitt liv har jag känt kärlek till  vår underbara natur, men det är först på senare år som jag har börjat se det som finns runt omkring mig. Alltså att på riktigt faktiskt se, ta in, förundras och njuta av både stort och smått. En massa vackra växter. Luften fylld av färgglada fjärilar under varma sommardagar. Tidiga morgnar med dagg som glittrar i spindelnäten.

Under 2018 har jag haft förmånen att få ha med mig en nära vän till några av Sveriges fantastiska naturreservat och nationalparker och jag har på det sättet lärt mig många nya saker genom att få se naturen ”genom andra ögon”.

En nyfikenhet har väckts i mig – jag vill veta vad det är jag ser. Allt det som jag har missat i alla år vill jag ta igen nu, och jag känner mig som ett barn.

Min tanke inför 2019 är att jag ska dokumentera mina små turer och upplevelser – därav bloggen!

Inlägget Det är nu resan börjar… dök först upp på Hemomkringvandring.