Ibland är det lätt att dagar och kvällar bara rinner iväg. Att den lediga tiden på arbetsdagarna blir till slentrian. Så kände jag tidigare i veckan, så i onsdags frågade jag Lars om han ville följa med på en mitt-i-veckan-tur med övernattning. Till min glädje ville han det (jag hade gått ut själv annars, men det är mysigt med sällskap).

Först en kort vandring

Eftersom jag hade en plan sa jag att platsen var en överraskning. Och att han inte behövde packa tält eller hammock. Planen var att vi skulle sova i ett vindskydd som Helena och jag passerade på etapp 9, bohusleden, förra helgen. Men försäkerhets skulle tog vi med en tarp. Trots att det var onsdag så kunde ju fler ha lust att göra en mitt-i-veckan-tur.

Vi parkerade bilen vid Bottenstugan i Svartedalen. Vilken är startpunkten för etapp 9. Därifrån följde vi bohusleden uppför en backig grusväg och sedan kuperad stig genom mossig skog. Efter bara 1,5 kilometer var vi framme vid målet för dagens tur – vindskyddet som ligger på en smal landremsa mellan sjöarna Lilla och Stora Iglekärr. Vandringsleden passerar precis utanför det mysiga vindskyddet med gräs på taket.

Eftermiddagsbad i skogssjö

Visserligen var himlen mörkgrå och molnen hopade sig, men precis när vi kom fram till vindskyddet sken solen. Både Lars och hundarna hoppade glatt ner i sjön för ett bad. Själv är jag en badkruka så jag höll mig på land, men agerade handdukshållare och pepp. För vattnet var visst inte lika varmt som det såg ut när solen sken.

Efter en stund var det färdigbadat och Lars klädde på sig för att slippa både de hårda vindarna och myggen. Vi hade med oss ved och gjorde upp en brasa i eldstaden.

Just nu får du 33 % rabatt om du beställer mina favorit-vandringsstrumpor från Happy Hiking. Ange koden hemomkringvandring. Gäller till och med 2021-09-30.

Härlig brasa och lyxig kvällsmat

Till att börja med gjorde vi bara en brasa som vi genast lät bli till glöd. Orsaken var att vi hade med oss lite rådjurskött som vi tänkte grilla. Till det lyxigt goda skivade köttet åt vi sallad och mangodressing i pitabröd.

Så fort vi grillat klart matade vi elden med mera ved så att vi kunde njuta av sprakandet. Regnet hängde i luften så det var extra härligt med värmen från brasan. Vi satt länge så. Sida vid sida. Täljde lite. Pratade lite. Filosoferade i tysthet. Allt medan det skymde runt oss.

Mitt-i-veckan-turens övernattning

Hösten närmar sig med stormsteg nu. Och det märks framför allt på att det mörknar så tidigt på kvällen. Redan runt 21.30 kröp vi ner i sovsäckarna inne i vindskyddet. Hundarna snarkade i stort sett innan de hunnit lägga ner huvudet på sina bäddar. Och likaså jag, men Lars är kvällsmänniska och var vaken lite längre.

När mitt alarm ljöd klockan 05.15 krånglade jag mig ur sovsäcken och hoppade i kängorna. Dessutom hängde jag på mig en jacka medan jag tog med mig hundarna uppför en kulle. Medan jag ringde för att väcka min bonusson så han inte skulle komma för sent till jobbet passade hundarna på att uträtta sina morgonbehov.

Anledningen till att jag gick upp på kullen var att det inte fanns något som helst nät nere vid vindskyddet, så jag var helt enkelt tvungen för att få kontakt med omvärlden. Även att jag hellre hade stannat kvar i sovsäcken.

45 minuter senare var det dags att upprepa proceduren för att se till att min dotter kom upp i tid för att hinna till skolan. Egentligen skulle jag själv varit uppe vid den här tiden om jag varit hemma, men jag valde att ta ut flextid några timmar den här torsdagsmorgonen.

Upptäcktsfärd och utefrukost

Eftersom jag ändå var uppe bestämde jag mig för att jag lika gärna kunde gå på en morgontur med hundarna. Först följde vi bohusleden. Men när vi var på väg tillbaka till vindskyddet följde jag ett infall att försöka gå runt en av sjöarna. Det tog oss ungefär en halvtimme att gå runt Lilla Iglekärr och var bitvis lite trixigt. Men det var roligt, och vi fick en del fina vyer (hundarna och jag).

Tillbaka vid vindskyddet väckte jag Lars. Det började bli dags att packa ihop våra sovsaker och börja med frukosten. Morgonen var riktigt mulen, men det var underbart att sitta sida vid sida i vindskyddet och äta tillsammans. Kaffe, varm choklad, söta hjärtformade mackor. Tänk att kunna göra så här en helt vanlig arbetsdag.

När vi var klara packade vi ihop vår lägerplats och gick den korta promenaden genom skogen ner till bilen vid Bottenstugan. De första dropparna regn kom mindre än 2 minuter efter att vi hade börjat köra hemåt. Och regnet tilltog ju längre vi kom. Jag var oerhört tacksam att vi hade uppehåll hela vår mitt-i-veckan-tur. Det gör upplevelsen till något helt annat än när man går i regn och blåst.

Sammanfattningsvis…

Idén med att ta en mitt-i-veckan-tur var riktigt bra. Om jag får säga det själv. I och med att man inte har hunnit få så höga förväntningar så blir glädjen och upplevelsen så mycket större. Vi brukar försöka gå ut och grilla korv i skogen med tonåringarna mitt i veckan. Eller åka iväg till havet och se på solnedgången. Men att hinna med en övernattning mellan två arbetsdagar kändes som en oerhörd frihet.

Så min tanke med detta inlägg är inte att tipsa om en exakt plats (men du kan läsa om bohusleden etapp 9 i mitt tidigare inlägg, eller på Bohusledens egen webbsida). Utan att få dig att hitta energi och vardagsglädje i att själv skapa tillfällen att vara ute oftare. Att ta vara på de där vardagarna och göra en mitt-i-veckan-tur av något slag med jämna mellanrum. Och faktiskt använda den där tiden som annars bara rinner mellan fingarna. Det behövs så lite för att göra en vanlig dag till en dag värd att minnas!

Inlägget Mitt-i-veckan-tur med övernattning dök först upp på Hemomkringvandring.

När jag gjorde mitt medborgarförslag om vindskydd längs Orust Tvärs kollade jag upp vilka vindskydd som fanns i närheten. Det var inte särskilt många, men genom ett tips från Sofia fick jag veta att ett av dem ligger vid Bö tjärn på grannön Tjörn.

Eftersom vi har vår valp Balder med oss försöker vi hitta platser som inte kräver lång vandring. Och jag kom på att just Bö tjärn borde passa oss väldigt bra. Innan vi åkte hemifrån igår åt vi middag med barnen, så det var nästan skymning när vi satte oss i bilen. Bilresan tog ungefär 30 minuter.

Fredagsmys vid Bö tjärn

Vi valde att gå stigen från vattenverket mot vindskyddet (som ligger bredvid Torpet dit det är skyltat). Precis runt vattenverket hade det nyligen avverkats skog, så skogsvägen var ganska geggig och hal. Enligt vad vi fått till oss skulle det ta runt 20 minuter att gå fram till vindskyddet, och det stämde ganska bra. När vi kom fram hade det redan mörknat så vi började med att förbereda kvällsbrasan. Ved hade vi burit med oss.

Temperaturen låg på någon plusgrad, men det blåste en hel del. Därför var det extra skönt att kura ihop sig nära varandra, sittande på ett liggunderlag, i vindskyddets kant framför brasan. Mörkret slöt sig snabbt runt oss. Jag njöt verkligen av lugnet och av tvåsamheten – som dock bröts då och då av att vår valp ville smaka vårt fredagsmys. Eller sitta mellan oss.

Relativt tidigt, för att vara en fredagskväll, kröp vi ner i sovsäckarna. För en gångs skull frös jag inte som en galning medan jag bytte om till ullunderställ (och mina nya ullstrumpor, ull-halsvärmare och ullmössa). Till att börja med var valpen Balder lite orolig. Det var hans första natt i vindskydd. Men när vi hade lagt hans liggunderlag mellan våra kom han snabbt till ro och vi somnade snabbt alla tre.

Första ”varma” ute-natten sedan november

En enda gång under natten var jag vaken och då var det bråttom. Valpen behövde göra sina behov. Du kan nog tänka dig hur det såg ut när jag i mörkret (innan jag fick på pannlampan) krånglade mig ur dubbla sovsäckar, fick av honom selen som var utanpå täcket (som helst inte ska bli kissigt!!) och täcket, krängde på honom selen och satte i kopplet samtidigt som jag försökte få i mina egna fötter i de kalla kängorna och slänga på en tröja utanpå understället. Men det gick bra. Vindskyddet besudlades inte!

Nästa gång jag vaknade var klockan nästan 07. Efter soluppgången med andra ord. Vädret var grått, men det blåste inte längre in i vindskyddet som det gjort på kvällen. Jag konstaterade att det var första ute-natten sedan november som jag inte frusit en enda gång vilket förmodligen berodde både på temperaturen och mina nya tunna merinoull-kläder från Haunted by Nature. Det var heller inte så jobbigt att lämna den varma sovsäcken för att kliva i mina kläder som det varit de senaste månaderna. Strax var jag redo att gå leden runt den lilla sjön Bö tjärn, och jag tog Balder med mig.

Vandringsleden runt Bö tjärn

Efter bara några minuter var vi uppe vid vandringsleden. Vid Torpet svängde vi vänster på leden och hade då sjön på vår vänstra sida. Landskapet var kuperat och gick genom både löv- och barrskog.

Vi fortsatte längs sjön i långsamt tempo. Att gå med hundvalp innebär otaliga stopp, för allt måste undersökas. Och allt man inte sett innan är spännande och antingen superintressant eller lite skrämmande. Skränande svanar till exempel.

Leden går i blandad terräng. En passage är väldigt brant, men där finns rep att ta hjälp av så man inte halkar/ramlar. Här kommer lite blandade bilder:

Favoritdelen av leden runt Bö tjärn var uppe på berget mitt emot vindskyddet. Där är det riktig västkustkänsla där leden går fram över hällarna. Utsikten är också fin och längst upp på toppen, innan leden börjar gå neråt mot skogen, finns ett fikabord med bänkar.

Även att vandringsleden bara är 4 kilometer är den för lång för en valp. Därför valde jag att bära Balder med jämna intervaller, och han verkade mycket nöjd med det arrangemanget. När jag såg honom sacka efter, eller lägga sig ner bredvid stigen tog jag paus och lät honom vila.

Äntligen frukostdags!

Efter nästan två timmar var vi tillbaka vid vindskyddet och då var det dags att packa ihop min sovplats, och att äta frukost med Lars. Han hade njutit av sin sovmorgon, och och vaknat strax innan vi kom tillbaka.

Vädret var grått och blåsigt, så det inbjöd inte direkt till någon längre vistelse sedan vi ätit vår frukost. Istället tog vi på våra ryggsäckar och gick tillbaka till bilen – nöjda med vår sköna start på helgen!

För dig som vill veta mer om Bö tjärn

Friluftsfrämjande på Tjörn (länk till deras info om Bö tjärn) ansvarar för leden vid Bö tjärn, och de sköter även om Torpet.

Vandringsleden runt Bö Tjärn är ungefär 4 kilometer lång. Eldstad och vindskydd finns. På berget på andra sidan sjön finns också en fin rastplats med vid utsikt. OBS! Just nu har det avverkats rejält runt vattenverket, så en liten del av leden är småtrist just nu. Men den bjuder ändå på stor variation och är fin på många ställen så jag tycker absolut att den är värd att gå!

PS. Att hitta parkering var lite bekymmersamt på grund av att det satt en handskriven skylt där det stod att det var parkeringsförbud längs vägen till och med den 15 mars (vi var där den 12-13 mars). Trots det valde vi att ändå till slut att parkera vid en större ficka längs vägen – bortanför vattenverket. Vi stod en bra bit vid sidan av körbanan – och handskrivna skyltar håller vad jag vet inte rent juridiskt. DS.

Inlägget Bö Tjärn på Tjörn – övernattning i vindskydd dök först upp på Hemomkringvandring.