Linda (som bor i Småland) är en av de personer som jag tycker om att vandra tillsammans med. När vi lyckades hitta några dygn då båda hade möjlighet att komma ifrån fyllde vi dem med uteupplevelser här i Bohuslän.

Måndag, Orust

På måndag eftermiddag kom Linda hem till oss och åt middag innan vi åkte till andra sidan av ön. Närmare bestämt till Hälleviksstrand här på Orust. Anledningen var att jag ville visa henne min favoritled, den korta men vackra Porsnäsleden.

Ut längs vackra Porsnäsleden

Vi gick leden medsols och kom därför snabbt upp på klipporna med utsikt mot havet. Där letade vi med gemensamma krafter efter de små rösen som markerar leden. Här får man verkligen det bästa av Bohuslän på en väldigt kort sträcka; klippor, glittrande hav, vidsträckta vyer och en fyr.

Det är inte alltid helt enkelt att gå denna led, men det gör den lite roligare tycker jag. Markeringarna duggar inte tätt, och marken är inte helt slät. Efter några kilometer kom vi fram till den planerade övernattningsplatsen.

Natt under bar himmel

Linda hittade direkt en plan yta som passade för tältet hon hade med sig. Att även jag hittade en plan yta gjorde inte saken sämre, så vi började med att göra i ordning våra sovplatser.

För egen del hade jag tänkt sova under bar himmel, så min sovplats blev klar snabbt. Underst ett ”vanligt” liggunderlag, sedan mitt underbara tjocka från Sea to summit, därefter sommarsovsäck med en tunn liner och skön kudde, också från Sea to summit. Egentligen behöver man inte ha så mycket grejer, men jag är rätt frusen av mig. Och vid havet här i Bohuslän är det rätt vanligt att det blåser.

Myggfritt – största delen av natten

Efter en massa prat och fotande av blommor och bär (bland annat sileshår och hönsbär) blev det dags att krypa ner i sovsäckarna. Himlen var vacker ut mot havet och egentligen ville vi inte sova bort en enda minut av den vackra kvällen.

Den här tiden på året kan man plågas rätt rejält av mygg även här i Bohuslän (se min artikel om en myggfri sommar om du vill ha tips/råd). Men vi hade tur den här gången. Det var i stort sett myggfritt ända tills vi la oss. Sedan mojnade vinden och jag fick sällskap av ett moln av knott.

Då tog jag fram min Thermacell och hade den påslagen i ungefär två timmar. Vid det laget hade vinden friskat i igen, och månen stod högt på himlen bortanför bergen längs leden. Sedan sov jag gott ända till klockan 05 då Linda och jag bestämt oss för att packa ihop och bege oss vidare.

Tisdag, från Orust till Styrsö (Strömstad)

Vi vaknade till en vacker morgon och gick den sista (betydligt enklare) biten av leden. Vi hade ställt bilen vid kyrkan i Hälleviksstrand och det var bara någon kilometer att gå dit.

Långtidsparkering i Strömstad

Därefter följde en bilresa på cirka 1,5 timme till Strömstad i norra Bohuslän. På långtidsparkeringarna i hamnområdet var det trångt, men vi lyckades knipa en plats. Efteråt fick vi höra att det finns långtidsparkeringar varifrån det går gratis parkeringsbuss under sommaren (se info på Strömstads webb).

Färja (Kosterbåtarna) mot Styrsö

Vår nästa anhalt var Styrsö där jag även var i våras. Då var det lågsäsong och gott om plats på färjan. Nu var det nästan klaustrofobiskt mycket folk när vi skulle åka ut. Men när färjan svängde in mot Styrsö blev jag helt varm inuti av återseendet. Jag tycker verkligen om den här ön!

Incheckning på Styrsö vandrarhem

Nu råkade vi komma ut till Styrsö för tidigt för att kunna checka in i det bokade trädtältet, men vi fick ändå lämna vår packning där. Jag föreslog att vi skulle gå ”rundan” runt ön så att Linda skulle få en uppfattning om öns storlek.

Dessutom var det läge att hitta någonstans där vi kunde slöa lite i solen – helst utan annat folk runt oss. Stigen som leder runt den mer tillgängliga delen av ön går både genom skog och över berg, så vek av från den och följde havet. Där fanns otaliga klipphällar att välja mellan.

Vädret var lite lurigt med både sol, moln och vind, så det blev inte mycket solat. Men jag satte mig och läste och Linda lyssnade på ljudbok i lugn och ro. Och så blev vi sittande i några timmar innan vi återvände till trädtältet.

Underbar tältplats – och färdiglagad middag

Den här gången hängde trädtältet på en annan plats än sist jag var här och det var den perfekta platsen. Tältet hängde i skydd av krumma tallar, med havet skymtande mellan grenarna. Dessutom låg det lite avsides, och inte precis intill själva vandrarhemmet.

Tanken var att Vittra, Lindas hund, skulle sova under tältet. Men för säkerhets skull slog vi upp ett tält åt henne ifall det skulle bli mycket mygg. Medan vi satt där fick vi besked från Helen som äger Styrsö vandrarhem att hon fixat lite hamburgare åt oss. Superlyxigt att gå ner till vandrarhemmet och sätta sig på uteserveringen och få maten serverad och klar.

Linda ramlade över orkidén knärot

Till på köpet hittade Linda en ”konstig” blomma som hon tack och lov fotade. Jag skrek nästan till av glädje när jag såg bilderna, för det var en av mina absoluta favoritblommor; orkidén knärot (Goodyera repens). Hon var snäll nog att valla mig på platsen så att jag också fick se. Totalt såg vi 5 exemplar, och det var första gången jag såg knärot i Bohuslän.

Planering för nästa dag och tidig kväll

Sedan var vi ganska trötta båda två efter en dag fullmatad av vackra intryck från den norra delen av Bohuslän. Särskilt när den följde på en utenatt. Min vana trogen hade jag läst på i förväg och hade två turförslag. Efter att vi gemensamt tittat på kartan och läst valda delar ur boken ”Nationalparker i södra Sverige” från Vildmarksbiblioteket, så beslutade vi oss för den kortare. Alltså blev det Nord-Koster även denna gång för min del.

Onsdag – Styrsö – Nordkoster – Styrsö

Nästa morgon unnade vi oss sovmorgon, och ställde inte alarmet förrän till klockan 06.00. Då kämpade solen mot molnen och det var en ganska jämn kamp. Men SMHI:s app visade att det skulle komma någon regnskur under dagen, så vi hängde på yttertältet innan vi gick.

Hissa ballong och åka färja i kuling

Före frukosten gick vi ner till bryggan och hissade ballongen som visar kaptenen på färjan att vi vill åka med. Annars kör de inte in mot Styrsö utan passerar utanför. För säkerhets skull ringde vi även och meddelade att vi önskade att färjan skulle gå in till vår brygga på turen som gick klockan 09.50.

Efter frukosten använde vi utedassen vid vandrarhemmet och gick sedan för att vänta på färjan. Det var lite skumpigt (kuling) att åka in mot Strömstad (jag höll mig krampaktigt i relingen), men Kosterbåtarna är ganska stora och stabila. I Strömstad satt vi kvar på båten medan alla andra steg av och nya resenärer klev på. Sedan fortsatte färjan ut mot Kosteröarna.

Nordkoster i alla väder

Inne i stan värmde solen huden som inte var täckt av kläder, men när vi steg av vid Vettnet på Nordkoster var himlen mörkgrå. Förra gången jag var på Nordkoster gick färjan in vid Västra Bryggan, så här vid Vettnet hade jag inte full koll på hur det såg. Men med kartans och Lindas hjälp var vi snart på rätt stigar.

En blandning av vit och orange led + oledat

Förra gången jag var på Nordkoster (se blogginlägg här) gick jag först ner till den kända stranden Björnsängen innan jag gick norrut längs orange led. Denna led är den som de flesta turister går, och den är vältrampad och lätt att gå. Den här gången gick vi bitvis längs denna led och bitvis längs vit led. Men mest gick vi utanför lederna, ute på klippor och strandängar.

Vackra blommor längs (och utanför) leden

Med tanke på den frodigheten i den här delen av Bohuslän fanns det mängder av blommor att titta på och att fotografera. Eftersom jag är uppvuxen på småländska höglandet är inte kustblommor min starkaste sida, så Linda och jag fick kolla upp flera gånger vad det var för växter vi hade framför oss.

Bland annat fick vi se martorn, marviol och småborre. Och givetvis en massa ängsblommor.

Regn, åska och kuling

När Linda och jag är ute brukar det alltid regna, och det slog inte fel den här gången heller. Nu är ingen av oss särskilt rädda för regn. Vi drar bara på oss regnjackorna och går vidare.

Men vi såg en del andra som sprang och ställde sig under de få träd som fanns för att få lite skydd under de korta regnskurar som föll under dagen. Ute över havet mullrade åskan och himlen var riktigt svart.

Och så slog vädret om till sol

Men så tittade solen fram och regnkläderna kändes plötsligt för varma och täta. Vid det laget var vi ute på klipporna och klättrade runt – en liten bit från stigen. Vi enades om att sätta oss ner och njuta av åskdramat över havet medan vi fyllde på med energi.

Trots solen blåste det kraftigt, så vi behöll ändå jackorna på efter vår fikapaus. Men när vi passerade en turkosgrön vik med människor som badade i klädda bikini kände vi att det nog var dags att ta av yttersta lagret.

Häftiga klippformationer – vad har hänt här?

Sedan fortsatte vi längs vit led innan vi återigen svängde av och följde olika stigar upp mot toppen av en av höjderna vi sett.

Ju högre upp vi kom desto mer såg vi av ön. Ett gigantiskt klapperstensfält, små tjärnar uppe på berget, tvillingfyrarna på avstånd, och det mäktiga Kosterhavet. Helt plötsligt kom vi fram till ett berg i en märklig formation.

Det såg ut som om berget tryckts upp underifrån, men det är väldigt svårt att visa på bild. Det var i alla fall en märklig känsla att vara där, mitt i det, trots att jag inte är geologiskt intresserad.

Lunch på strandäng och tvillingfyrarna

Från den högsta punkten följde vi klippor ner mot klapperstensfältet. Tanken var att vi skulle laga mat ute på udden bortanför stenarna, men när vi närmade oss såg vi en skylt som bad oss respektera fåglarna fram till den 1 augusti. Därför bytte vi riktning och tog närmaste genväg till orange led.

I en korsning svängde vi av längs vit led för att gå mot tvillingfyrarna, men vi gjorde snart ett stopp för lunch. Vi fick en lång lugn stund medan vi värmde vatten till frystorkad mat och kaffe. Sedan gick vi den korta biten som återstod till fyrarna (mer om dem kan du läsa i mitt förra inlägg från Nordkoster).

Hemresa via Ekenäs på Sydkoster

Därefter följde vi vägen ner mot samhället och Västra Bryggan, den hamn som färjan skulle avgå ifrån. Vi åkte inte via Strömstad tillbaka till Styrsö, utan vi mellanlandade i Ekenäs på Sydkoster där vi bytte färja.

När vi kom hem till Styrsö var vi ganska trötta. Linda och Vittra gick och la sig en stund medan jag strosade runt lite på ön. Smakade lite körsbär längs stigen, pratade med Helen och så fixade jag lite grillkorv åt oss. Dem satte vi oss strax utanför trädtältet och åt till otroligt fin utsikt.

Därefter kröp vi i säng, men jag hade svårt att somna. Jag var helt eurforiskt glad efter den vackra turen vi fått under dagen. Den var bara 8-9 kilometer lång, men vi var ute i 5 timmar och allt, precis allt, var verkligen vackert. Strax efter midnatt la jag undan boken (som jag i slutet läste i pannlampans sken) och somnade som en prinsessa i trädtältet.

Torsdag – Från Styrsö till Orust

Så kom den sista morgonen på Styrsö, snabbare än önskat. Både Linda och jag ville ta vara på tiden, så vi packade våra saker redan klockan 05.

Vi hinner en upptäcktsfärd till

Därefter tog vi bara våra små ryggsäckar och gav oss ut på ännu en upptäcktsfärd på ön. Vi följde strandlinjen och tänkte sätta oss någonstans och bara vara någon timme innan vi skulle åka hemåt. Ett regnväder gjorde att vi satte oss under en tall och åt lite tidigare än planerat. Men frukosten var lika god för det.

Efter att vi ätit fortsatte vi följa klippor och stenar längs vattnet. Slånbären är snart mogna, och marrispen (som jag aldrig sett tidigare) stod i knopp.

Vi tog god tid på oss att verkligen njuta in i det sista. Och suga i oss av den lugna härliga energin som finns här. Allt runt oss signalerade att det inte finns någon anledning att stressa.

Sista timmen på Styrsö

Precis som dagen före var vi tvungna att hissa ballongen för att bli upphämtade av färjan. Sedan hade vi inte så mycket annat att göra än att vänta. Så vi la oss utanför trädtältet, använde ryggsäckarna som kuddar, och bara njöt av stunden.

Från Strömstad bilade vi tillbaka till Orust och jag bar ett oerhört skönt lugn inuti. Jag hade knappt varit borta hemifrån i tre dygn, men kände mig rik på upplevelser och full av energi som efter en lång semester.

Så här tar du dig till Styrsö och Nordkoster

Från Strömstad i norra Bohuslän tar du färja nr 899 (se tidtabell hos Västtrafik här). Den går några gånger per dag året runt, men oftare under sommaren. Turen till Nordkoster tar cirka 35 minuter och färjan till Styrsö tar 15 minuter. Båten gör flera stopp både på Nordkoster (den mindre av Kosteröarna) och på Sydkoster. Om man vill stiga av vid Styrsö måste man avisera det när man stiger ombord – annars går den inte in till bryggan där.

För dig som vill veta mer om Styrsö vandrarhem

Styrsö vandrarhem som ligger på Styrsö utanför Strömstad, erbjuder både boende i vandrarhem och i trädtält. De har också en superhärlig sandstrand, kajaker, SUP, volleyboll med mera. Du kan läsa mer på deras webbsida.

Inlägget Tre dygn utomhus i Bohuslän dök först upp på Hemomkringvandring.

Länge hade jag väntat på helgen då vi skulle åka upp till Strömstad och tillbringa tiden på och runt Styrsö. Jag hade förväntat mig en vacker ö, men var inte förberedd på att känna att jag fått ett nytt hemomkring.

Färjan (linje 899) från Strömstad

Den här helgen hade jag och Lars sällskap av hans kusin Jörgen och min kompis Helena. En stund innan färjan skulle avgå från Strömstad på eftermiddagen träffades vi i Norra Hamnen. Eftersom vi kom tidigt på säsongen gick inte färjan så ofta, så vi ville helst inte missa den.

Vissa turer till Styrsö tar bara 15 minuter, men den tur vi valde tog nästan en och en halv timme. Då hann vi se både Nordkoster och Sydkoster längs vägen. Eftersom det var första gången hundarna åkte personfärja tog det en stund innan de kom till ro. Men som jag njöt när de väl lugnat ner sig.

Färjan stannade i stort sett utanför vandrarhemmet

Den här helgen skulle vi bo på Styrsö Vandrarhem. Jag hade skickat SMS till Helen, som driver vandrarhemmet, och frågat om det var svårt att hitta från färjan. Till svar fick jag bara: ”Nej!” Och det var det verkligen inte.

Det var bara att följa bryggan runt 300 meter så var man framme. Och när färjan var på väg in såg man rakt in på den fantastiska sandstranden där vandrarhemmet ligger.

Två nätter i trädtält

Den här helgen skulle vi bo i trädtält på Styrsö Vandrarhem. Lars och jag testade trädtält redan i vintras, men för våra vänner var det premiär.

Personligen tycker jag att det är supermysigt, för jag gillar att underlaget inte är så stumt. Det är mycket skönare för min gamla rygg än vanligt tält – samtidigt som det är betydligt bekvämare än en hammock. Och här var det extra lyxigt – dass, handfat med rinnande vatten och duschar finns bara några hundra meter från tälten.

Helena och jag delade tält, medan Lars och Jörgen sov i ett tält några meter bort. Hundarna ”parkerade” vi under en tarp bredvid oss. Hade det inte varit så grått väder på nätterna (första natten regnade det till och med) hade vi nog tagit av yttertälten och legat och tittat på himlen och havet.

På Styrsö Vandrarhem finns även en prototyp för ett nytt koncept som kallas treesuite (trädsvit). Idén är fantastisk: Ett trädtält med en stor glasruta mot vacker utsikt, bekvämt inrett med madrasser, täcken och kuddar. Vi tog en liten sneak-peak, och så här var utsikten inifrån.

Mysig vandringsstig (3 km) runt Styrsö

På fredagen kom vi ut till Styrsö tidigt på kvällen, och solen försvann snart bakom molnen. Eftersom hundarna suttit still i flera timmar ville jag gå på en upptäcktsfärd. Helena följde också med, och när ägaren Helen hörde att vi skulle ut erbjöd hon sig att visa oss vägen – hon skulle ändå ut och springa.

Från vandrarhemmet gick vi genom tallskog, passerade på en smal stig mellan syrenbuskar och äppelträd i blom. Därefter gick vi mellan små charmiga hus i lummiga trädgårdar, innan vi kom fram till en liten vik. Efter ytterligare skog, ett orkidékärr (halleluja!!) så kom vi ut till en vik med utsikt rakt ut mot havet.

Längs vägen såg jag smällglim, strandkvanne, trift, gåsört, blodrot, gullvivor, Sankt Pers nycklar, en massa violer och förgätmigej. När stigen svängde av från havet och upp över berget följde vi små rösen som man lagt upp för att guida besökarna.

Den här stigen gick jag flera gånger under helgen, både medsols och motsols. Jag svängde också in på några stigar för att se vart de gick, men tyvärr hann jag inte utforska dem alla.

Utomhusmatlagning och brasor vid stranden

För oss kändes det lite som att vi hade ön för oss själva. På vandrarhemmet bodde bara 6 gäster under helgen, utöver oss som sov i trädtälten. Det fanns en massa olika möjligheter till utomhusmatlagning på området, bland annat flera eldstäder. Brännbart material samlade vi snabbt ihop av drivved under våra små upptäcktsfärder.

I den stressfria miljön var det lätt att ta allt som det kom. När det började skymma gick vi ner på stranden och tände en brasa, berättade anekdoter från olika turer, skrattade och bara var. Ända tills vi kände att det var dags att krypa i säng i trädtälten.

Killarna lånade kajaker

På lördagen skulle Helena och jag iväg på en vandringstur (förutom den runt ön som jag gick med hundarna på morgonen).

De övriga var inte lika pigga på det, men de ville inte bara stanna kvar på Styrsö i gråvädret. Så de kom på att de kunde låna kajaker från vandrarhemmet.

Lars och Jörgen tog med vår labrador Wilma och paddlade runt Styrsö. Sedan styrde de över till grannön Öddö där de satt i lugn och ro under en tarp, drack kaffe och lyssnade på regnet.

Tjejerna gjorde en dagstur på Nordkoster

Under tiden gjorde jag, Helena och hunden Balder en fantastiskt fin utflykt till Nordkoster. Mer om vår minnesvärda dagstur kan du läsa om i ett eget inlägg här i bloggen, ”Dagstur på Nordkoster”. Denna ö kommer jag att behöva besöka igen, för den hade så mycket vackert att se.

Underbart vackra kvällar

Under lördagen fick vi alla lite regn på oss, men inga störtskurar. Därför uppskattade vi den vackra lördagskvällen desto mer. Även denna kväll gick vi runt på ön tillsammans och tittade på det stilla havet.

Det är svårt att förklara, men det är något med omgivningarna här som gör att man går ner i varv. Den här kvällen valde vi att sätta oss uppe på berget istället för nere på stranden. Flera timmar satt vi där.

Att bara se ut över havet är oerhört rogivande. Extra härligt att göra det i sällskap av människor man tycker om. Och hundar såklart!

Som ett nytt hemomkring

Eftersom Västtrafiks app inte överensstämde med tidtabellen som var uppsatt vid färjebryggan valde vi att ta det säkra före det osäkra och tog morgonfärjan in till Strömstad på söndagen. Men vi hann ändå njuta av över tre timmar härlig solig västkust.

Trots att jag hade gått kors och tvärs i den närmaste omgivningen under helgen kände jag att jag inte var färdig med Styrsö när vi gick mot färjan. Tvärtom kände jag att jag bara påbörjat utforskandet av en plats som bara smög sig rätt in i hjärtat.

Här finns så mycket kvar för mig att se och uppleva – en massa berg, vikar och små skogar som bjuder på egna platser att bara njuta av. Och jag har redan en ny resa inplanerad till Styrsö under sommaren. Datumet är inte bestämt än, men jag längtar.

För dig som vill veta mer om Styrsö

”Mitt” Styrsö ligger utanför Strömstad, och är granne med Kosteröarna. Hit ut kan du ta dig med färja från Strömstad. Tidtabell hittar du hos Västtrafik, och det är linje 899 (som även passerar Kosteröarna).

Under vår vistelse bodde vi på Styrsö Vandrarhem som är beläget direkt vid den vackraste sandstrand man kan tänka sig. Dessutom bara ett stenkast ifrån bryggan där färjan lägger till. Här finns även flera trädtält som man har möjlighet att boka in för sin övernattning. Enligt mig ett väldigt mysigt sätt att bo.

Kontaktuppgifter Styrsö Vandrarhem

Webb: http://www.styrsovandrarhem.se
Telefon: 070-935 60 93
E-post: info@styrsovandrarhem.se

Inlägget På Styrsö Vandrarhem (Koster) ville jag stanna dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag har länge velat vandra på Kosteröarna i Kosterhavets nationalpark, för jag har hört så mycket om denna idyll. Eftersom vi bodde på en av grannöarna (Styrsö) i helgen passade jag på att åka över till Nordkoster för en vandringsdag.

Med morgonfärjan från Styrsö till Nordkoster

Redan före frukost var Helena nere på bryggan för att hissa bojen. Det måste man nämligen göra om färjan ska stanna till vid lilla Styrsö. Sedan stod vi där i god tid och väntade, Helena, Balder och jag, taggade för vårt äventyr.

Att åka personfärja med en stor, stark, ovan hund är en utmaning, men vi tog oss igenom resan – både på sträckan Styrsö-Strömstad och Strömstad-Nordkoster. Stundtals duggregnade det, men vi hade garderat oss och tagit på regnjackorna redan innan vi lämnade Styrsö vandrarhem.

Västra Bryggan på Nordkoster

Första stoppet efter Strömstad var just Västra Bryggan på Nordkoster där vi skulle stiga av. Anledningarna till att vi valde Nordkoster var först och främst att den är mindre än Sydkoster, så vi tänkte hinna gå runt den. Men det berodde också på att jag hade fått ett turtips från en som känner området väl.

Vår plan för dagen var att följa det detaljerade turtips som jag hade fått från en vänlig själ via mejl. Oftast är det roligare att se det som bara de boende känner till. Sådant som vi turister oftast inte känner till eller hinner upptäcka. Början av turen gick dock till den närliggande Basteviken, där vi såg den första informationsskylten om naturreservatet.

Vackra sandstränder och klippor

Därifrån följde vi röda markeringar över berget mot Björnsängen, en otroligt vacker sandstrand omgiven av höga klippor på tre sidor.

Vi såg en familj med en hund där nere som verkade ha planer på att stanna en stund. Så vi fortsatte en bit åt vänster uppe på klipporna och såg då en annan vik.

Om vi inte hade haft med oss Balder hade vi försökt klättra nerför klipporna (det är lite brantare än det ser ut). På grund av att vi hade med honom valde vi att istället gå tillbaka en bit och leta oss ner på mindre branta stigar.

Lunch vid en egen sandstrand

Eftersom klockan var runt 11.30 bestämde vi oss för att stanna här och äta vår lunch. Helena var snäll nog att erbjuda sig att värma vatten till vår mat. Själv strosade jag runt med Balder och fotade omgivningarna. Framför allt blommorna på strandängen, och orkidéerna i ”kärret” strax bakom.

Innan jag visste ordet av ropade Helena på mig att det var dags att äta. Jag var oerhört mot henne för att hon tog hand om det praktiska så att jag kunde gå runt och ”blomnörda” mig lite. Sedan satt vi en lång stund i duggregnet, åt vår mat och beundrade de vackra naturen runt oss.

Med vårt tempo skulle vi inte hinna

Nordkoster må vara en liten ö, men vi insåg när vi skulle vidare att vi aldrig skull hinna med den tänkta rutten. Därför tog vi kartan till hjälp och enades om att gå orange led – vilken är densamma som de flesta turister går.

För att komma in på orange led fick vi gå samma stig tillbaka till Basteviken. Därifrån följde vi en liten skogsväg genom skog och hagmark med betande kor.

Klapperstensfält och strandängar

Snart öppnade vyerna upp sig framför oss med ett kargt landskap med havet i bakgrunden. Dessutom sträckte stora klapperstensfält ut sig i flera riktningar.

Hela området inbjöd till ytterligare upptäcktsfärder med klippor och strandängar. Men en skylt bad oss hålla oss på stigen under fåglarnas häckningssäsong fram till 15 juni – så då gjorde vi givetvis det.

Leden tog oss sedan genom en liten tallskog på sand och ut till Valnäsbukten. Även här hade jag kunnat tänka mig att stanna en längre stund. På grund av att vi inte visste hur lång tid det skulle ta att gå till fyrarna valde vi att bara göra en liten avstickare ner på stranden.

Genom lövskog och hagar mot fyrarna

Till vår förvåning svängde stigen snart in i grönskande lövskog med en frodig vitsippsmatta. Runt omkring oss bar träden vårgröna löv i alla tänkbara nyanser. Det var lätt att se naturens skönhet här.

Missa inte tvillingfyrarna på Nordkoster

Trots att vi sett på kartan att vi skulle svänga höger efter två hus för att komma till fyrarna missade vi stigen. När vi upptäckte vårt misstag och vände upptäckte vi varför – stigen var bara skyltad från ena hållet.

Hittills hade vandringen inte inneburit några kraftiga höjdskillnader, men nu blev det rejält uppför. Några syrenbuskar spred sin ljvliga doft när vi passerade och gjorde stigningen enklare för oss.

Tvillingfyrarna byggdes 1849 och från toppen av Högen har man utsikt över hela Kosterhavet, och ända till Norge. Om det inte är så grått väder som när vi var där. Men fyrtornen var så vackra, och här passade vi på att stanna för en vätske- och fotopaus.

Tyvärr har man envisats med att bygga en ful (men förmodligen välbehövlig) mast mellan fyrarna. Fast utsikten kan man verkligen inte klaga på. Den var storslagen även i gråväder.

Tid över för kaffe och fotbad

Den sista biten gick snabbare för oss att gå än beräknat längs de bilfria vägarna.

Därför lyxade vi till det genom att gå tillbaka till Basteviken. Medan Helena kokade sig ännu en kopp kaffe passade jag på att ta av strumpor och skor och gå med Balder i det kalla havsvattnet.

Det var svinkallt, men ändå skönt på något sätt. Och Balder var nöjd över att få sällskap. Sedan la han sig på en klippa bakom mig och Helena. Jag kollade i guide-boken (från Vildmarksbiblioteket) och kände mig nöjd att vi hade rätt bra koll på läget.

Dags att lämna den vackra ön

Det tog oss bara 10 minuter att gå från Basteviken tillbaka till Västra Bryggan. Molnen hängde svarta över havet, och vi befarade att himlen skulle öppna sig över oss på hemresan. Istället nådde dagens första solstrålar oss när färjan lämnade piren, och en regnbåge över Styrsö var det som mötte oss när vi kom ”hem”.

Som slutord vill jag verkligen rekommendera vandring på Nordkoster – den har så mycket att erbjuda. Och jag kommer själv att återvända så snart jag får tillfälle.

Så här tar du dig till Nordkoster

Från Strömstad i norra Bohuslän tar du färja nr 899 (se tidtabell hos Västtrafik här). Den går några gånger per dag under lågsäsong, men betydligt oftare under sommaren. Turen tar cirka 40 minuter, och färjan gör flera stopp både på Nordkoster (den mindre av öarna) och på Sydkoster.

Inlägget Dagstur på Nordkoster dök först upp på Hemomkringvandring.