Det är få saker som gör sådant intryck på mig som mäktig natur. Eller platser som påminner om svunna tider och dem som levde då. I helgen fick jag vara med om en spännande upplevelse som uppfyllde båda dessa kriterier. Nämligen att gå en guidad visning i Qvarnstensgruvan i Lugnås – Europas enda kvarnstensgruva som är öppen för publik.

Ljuvligt vacker stig att gå fram till Qvarnstensgruvan

Parkeringen ligger ungefär 700 meter från själva Qvarnstensgruvan. Stigen därifrån var en av de vackraste jag gått på. Det syntes att marken nyligen varit täckt av vitsippor. Nu grönskade det av ormbunkar av olika slag. Dessutom nådde doften av ramslök fram till oss och det fanns gott om gamla sittbänkar utplacerade i skogen en bit från stigen. Sammantaget gav detta ett oerhört lugnt intryck. Att cisterciensermunkar kom hit redan på 1100-talet för att undersöka om platsen passade för ett kloster förvånar mig inte alls.

Vår guide Pia är oerhört engagerad

Pia, som även är en av delägarna till STF Lugnåsberget Ekohotell (där vi sov när vi vandrat etapp 7 av Biosfärleden – länk till mitt inlägg), var vår guide under visningen. Och hon var så otroligt engagerad och kunnig att denna guidning blev ett minne för livet. Redan innan vi kom in berättade hon uppbragt att det var kvinnorna och barnen som fick bära ut allt ”skräp” som männen högg bort när de tillverkade kvarnstenarna. I sina förkläden.

Guidningen inne i Qvarnstensgruvan

Pia berättar att det finns ungefär 600 dagbrott och 55 gruvor i området. Men den vi går in i är den enda som är öppen för besök. Vatten droppar från taket och stöttor säkrar så att taket inte ska rasa in på oss. Det känns skönt att ha fått låna en hjälm. Även när jag tänker på alla fladdermöss som bor här.

Det var fantastiskt att lyssna till guidens berättelse om det mödosamma arbetet i gamla tider. Vilket slitigt liv de levde, både män, kvinnor och barn. Dessutom dog många före 30-årsåldern på grund av allt stendamm de andades in. Vi fick också lära oss att det tog ungefär två veckor att hacka ut en kvarnsten. Och hur känsligt momentet att få loss den ur berget var. Förutom allt annat spännande som Pia berättade och visade för oss.

Gå gärna på en visning

Visserligen skulle jag kunna berätta en massa fakta och anekdoter, för detta var en oerhört fascinerande visning. Men jag ser hellre att du själv åker dit och stöttar föreningen som driver verksamheten genom att gå på en visning (det kostar 100:- för vuxna och 40:- för barn), köpa lite fika i deras café eller bli medlem i föreningen. Så får du all information direkt från källan.

När du besöker gruvan kan du pröva på ett av de smarta verktygen som man använde för att få ut kvarnstenarna ur gruvan: En krafta. Tack vare den kunde man förvånansvärt lätt få ut stenarna som vägde mellan 1 och 2 ton. På bilden ser du en liten sten som väger ungefär 100 kilo, men den kan till och med en skolflicka förflytta enkelt genom att snurra på ”pinnen”.

Vandring i Qvarnstensgruvans naturreservat

Området kring Qvarnstensgruvan är ett naturreservat. Och det ingår både i Platåbergens Geopark och Biosfärområdet Vänerskärgården med Kinnekulle. Här finns goda förutsättningar för dig som vill vandra. Förutom den vackra stigen mellan gruvan och parkeringen (700 meter) håller Länsstyrelsen på att skapa nya stigar inne i själva naturreservatet. Bland annat i området strax ovanför gruvan där ramslöken trängdes mellan buskarna och på ängarna när vi var där. Dessutom går etapp 8 av Biosfärleden (länk till etappens informationssida), och pilgrimsleden, rakt igenom området.

Kvarnstensgruvans naturreservat är oerhört vackert. Både naturen i sig och de gamla byggnaderna som står i det. Jag är oerhört glad att jag tack vare vandringen på Biosfärleden hörde talas om Qvarnstensgruvan. Detta är ett ställe jag verkligen kan rekommendera. Det är som att gå in i en annan värld. Och man kommer ut fascinerad och med en massa kunskap man inte hade när man gick in. Besök dem!

För dig som vill veta mer

Lugnås är beläget i Mariestads kommun, Västergötland. Mer information om hur du hittar hit finns på gruvans webbplats (se länk här nedanför).
– Läs mitt inlägg om etapp 8 på Biosfärleden
– Länk till Qvarnstensgruvan i Lugnås, Minnesfjället

Inlägget Qvarnstensgruvan i Lugnås – spännande plats dök först upp på Hemomkringvandring.

Att få med sig tonåringarna ut är inte det enklaste. Därför bokade vi snabbt biljetter till djurparken Nordens Ark när de sa att de kunde tänka sig att åka dit. Runt lunchtid i söndags parkerade vi bilen och gick glada och förväntansfulla mot entrén.

På grund av att man inte får ta med hunden in på Nordens Ark…

… fick jag helt enkelt hitta på något med hundarna. Och då blev det att gå ekoparksleden med dem, medan familjen gick in på djurparken. Sedan skulle jag ansluta till dem när hundarna låg och sov i bilen, trötta efter sin tur. I alla fall var det tanken när jag började gå längs leden.

Leden utgår från parkeringen och går en kort bit längs den otroligt vackra Åbyfjorden. Längs vägen står stolpar som berättar om platserna man passerar. Till att börja med går leden förbi en strandäng, på en skogsväg mellan gamla ekar. Därefter korsar leden vägen och går genom ett landskap fullt av underbara kullar klädda med lövskog. Jag kan tänka mig att den här leden är oerhört vacker att gå när löven spruckit ut på träden.

Utsiktspunkten Varpet

Efter knappt en kilometer valde jag att göra en liten avstickare upp till utsikten vid Varpet. Dit är det väl skyltat från ekoparksleden. Dessutom är underlaget väldigt lätt att gå på, då det är en skogsväg i bra skick. Att gå de extra 500 meter det blir enkel väg var absolut värt det. Eller vad säger du?

Förutom den vackra utsikten och de rejäla sittbänkarna fanns även en grillplats strax nedanför utsiktsplatsen.

Bäckravinen

Sedan jag (nästan) sett mig mätt på utsikten vände vi tillbaka ner till ekoparksleden. Stigen ledde oss då genom ett varierande, men kuperat landskap. Vi fick gå genom barrskog och lövskog, förbi odlingsmark, nerför backar (där det nog kommer att komma blåsippor snart). Till och med en gravdös fick vi se.

Vi passerade ett klätterberg och så var vi framme vid bäckravinen som jag läst om att stigen skulle följa. Till att börja med följer stigen kanten ovanför ravinen. Därefter går den brant neråt genom skogen. Medan man går hör man porlandet från bäcken, och jag kan tänka mig att det lilla, lilla vattenfallet varit betydligt större för bara några veckor sedan. Nu var det mest en stril.

Härifrån följer stigen bäcken några kilometer, där den slingrar sig fram genom landskapet. Tack och lov så finns det många, många broar att passera bäcken över. Just nu var marken i det här området hal och geggig. Så ska du gå här inom den närmaste tiden rekommenderar jag gummistövlar eller kängor. Jag önskar att jag hade gått här när träden var gröna och lummiga, för jag ser framför mig hur mysigt det kommer att vara då.

Tidsresan – vilken superbra grej

På många ställen längs leden såg jag skyltar med texten ”Tidsresan”. Det visade sig vara informativa, otroligt vackert målade, skyltar som visade hur det sett ut på platserna vi passerade. Till att börja med visade de platsen som den kan ha sett ut på stenåldern. Sedan följde skyltar för varje tidsepok fram till nutid. På varje skylt fanns också QR-koder till olika saker. Filmer. Information. Svar på frågan på föregående skylt och så vidare.

Det fanns också uppdrag vid varje stopp. Till exempel att räkna jätteekar, att känna på mossor och lavar, gissa vilken sten en skogsödla skulle gilla bäst att ligga och vila på och så vidare. Nu skriver jag inte fler av uppdragen för jag vill ju inte förstöra nöjet och spänningen. Men jag blev otroligt glad av den här tidsresan. Skyltarna i sig var vackra, och hade jag haft lite mindre barn hade jag varit så tacksam mot Nordens Ark för att de hjälpt till att göra vandringen roligare för dem. Och även för mig i förlängningen. Dessutom är det lärorikt även för oss vuxna att repetera kunskapen om Sveriges historia.

Grädden på moset – Åbyristningen

Bäst av allt på hela rundan var för mig den fina hällristningen som ligger strax utanför själva djurparken Nordens Ark; Åbyristningen. Man får göra en liten, liten avstickare från leden för att komma fram till den, men det handlar bara om några hundratal meter. När jag var där i söndags hade jag förmånen att få ha platsen helt för mig själv. Bara jag och hundarna var där så jag kunde verkligen ta in platsen och känna historiens vingslag. Se och njut:

Efter att jag slitit mig från hällristningen gick jag mot djurparkens parkering – samtidigt som jag fick ett telefonsamtal från Lars. Han och tonåringarna var redan klara inne på Nordens Ark. Och jag som inte ens hann dit! Visserligen gick jag miste om alla djuren, men jag fick se en fin och mysig vandringsled tillsammans med hundarna istället. Och för mig var det en stor upplevelse att få se hällristningen som jag velat stanna vid varje gång vi passerat djurparken.

För dig som vill veta mer om Nordens Ark – och ekoparksleden

Nordens Arks syfte är att bevara utrotningshotade djur och biologisk mångfald. På deras egen webbsida kan du läsa mer På deras sida kan du även läsa om vandringsleden i ekoparken. Ekoparksleden är 4,5 kilometer lång, men med avstickarna till utsiktplatsen, gravdösen och hällristningen blev den ungefär 6,5 kilometer. För mig och hundarna tog det knappt två timmar att gå runt hela slingan.

Inlägget Ekoparksleden, Nordens Ark dök först upp på Hemomkringvandring.