Under 2019 gör jag för mig själv en helt unik resa. Efter två års väntan och efterforskningar gör jag en …….. SVERIGERESA. 18 av Sveriges 30 nationalparker har jag besökt i år. Och likaså 11 av Sveriges 15 världsarv. Dessutom har jag varit både på Sveriges högsta punkt och Sveriges nordligaste punkt under 2019. Nu under juldagarna 27-28 knyter jag ihop säcken och besöker Sveriges lägsta punkt och Sveriges sydligaste punkt.

Under Sverigeresan har jag fullspäckade dagar, vilket gör att inte exakt alla detaljer har hunnit kollas upp. När jag står vid Stora Sjöfallets nationalpark får jag veta att jag inte får gå med hund fritt in i nationalparken, jag får bara följa Kungsleden, vilket spräcker mitt mål.

Men jag kastar om planerna snabbt. Det blir en dagstur ut då på Kungsleden istället, Våkkudava’rre  – Teusajaurestugorna. Därav frigörs även några timmar, eller en natt och en förmiddag egentligen, så jag övernattar ute under bar himmel öster om Stora Sjöfallet utmed Luleåvattnet.

Jag har svårt att sova, ljuset dygnet runt gör mig vaken – dygnet runt (kärringen lider av nån bokstav i kombination med nån annan). Sent på kvällen ligger jag därför fortfarande och fipplar med mobilen i hopp om något spännande ska dyka upp som jag kan trycka in i schemat, eftersom jag ändå inte kan sova.

Så dyker det plötsligt upp…. Easy Elsie! Perfekt tänker jag, och somnar direkt i några få timmar. Jag vaknar snart igen – det är verkligen svårt att sova utomhus vid denna årstid. Ljust! Solen är inte över horisonten men det är ljust. Jag blinkar sömnen ur ögonen, har jag fått max två timmars sömn…. Äääh! nu kör vi på nästa dag!

Samtidigt som hunden kissar och kaffet kokar över brasan, plockar jag ihop campingprylar – för denna natten bara liggunderlag och sovsäck, inga mygg och inget regn. Så slänger vi (jag och min följeslagare Vittra) oss i bilen ”Lilla Loppan”. Jag jagar solen, vill uppleva soluppgången på plats. Vi rundar Porjus söder om Luleälven, över de stora dammfästena.

På väg upp mot naturreservatet slår det mig, tassemarker, tidig morgon. Jag kan få möjlighet att möta ett av våra stora rovdjur och fota. Jag bestämmer mig kvickt – jakthunden Vittra får faktiskt sova lite till i bilen. Det är en liten parkering där en liten skylt visar in till leden.

Kliver ut, drar ett djupt andetag. Solen har ännu inte brutit horisonten börjar gå spångarna ut på Jielkka-Rijmagåbbå naturreservat. En glimt av vildmark. Skyltar räknar ner till målet ……

Å där, ute på myren ligger hon. Easy Elsie!

Jag gillar inte skräp i naturen, men detta är en bit av vår historia Nu låter jag bilder och länkar att få dig att själv att söka vidare……

Reseblogg (video) från min Sverigeresa 2019

Här får du en inblick i min reseblogg

För dig som vill veta mer om Easy Elsie och naturreservatet

Länk till Länsstyrelsens information om  Jielkka-Rijmagåbbå naturreservat
Historien om Easy Elsie och dess uppdrag (skrivet av Svensk Expedition)
Så här skriver Wikipedia om Easy Elsie

Fler favoritturer här i bloggen

Länk till kategorin ”Årets favorittur 2019”

Inlägget Min favorittur 2019 – Linda Björk dök först upp på Hemomkringvandring.

Äntligen fick jag se den – den coola fågeln som jag hoppats på att få se ända sedan jag såg den senast på nyårsdagen. Hägern, eller gråhägern som den egentligen heter, är en av mina favoritfåglar och jag skulle kunna stå och se på den i timmar även att jag egentligen inte är så intresserad av fåglar. Eller rättare sagt – jag är helt okunnig när det kommer till fåglar. Trots det kan jag njuta av hägerns skönhet och dess sätt att röra sig som är både graciöst och klumpigt på samma gång. Jag längtar redan till nästa gång jag får se den, och förhoppningsvis kan jag komma lite närmare då. Om jag lämnar hundarna hemma….

För dig som vill veta mer om hägern

Länk till information om hägern hos den digitala fågelboken fageln.se

Inlägget Idag såg jag hägern igen dök först upp på Hemomkringvandring.