Häromdagen gick jag en liten sväng med hundarna i två naturreservat i Broddetorp, Gullängen och Ruskela källa (se blogginlägg från den lilla turen). Då passerade jag en skylt där det stod ”Brunnhemsleden” och kände min gamla nyfikenhet vakna till liv – den nyfikenhet som fick mig att skapa den här bloggen för snart 6 år sedan. Därför kom jag tillbaka någon dag senare för att svänga in på stigen och pröva den 10 kilometer långa rundslingan.

Start och mål möjligt på flera ställen

Brunnhemsleden startar och slutar vid Albionstugan som ligger mitt emellan Stenstorp och Broddetorp i Falköpings kommun. Därifrån utgår även ett elljusspår på 2,8 kilometer och en rundslinga på 5 kilometer. Leden är markerad med gröna skyltar med vita pilar på, och mycket välmarkerad. Jag läste någonstans att leden rustades upp under 2023.

Själv utgick jag från parkeringen vid Ruskela källa, och fick inleda med att gå genom gammal granskog där marken var täckt av mossa och harsyra (till och med nu i december).

Motionsspår eller vandringsled?

Därefter ledde stigen oss uppför Brunnhemsberget medan vi korsade ett hygge. Om det inte hade varit så dimmigt skulle jag haft fina vyer framför mig ner mot Hornborgasjön. Jag slogs snabbt av tanken att detta inte kändes som enbart ett motionsspår. Bitvis var det väldigt vacker natur runt oss, även att vi då och då även passerade hyggen som detta första.

Runt en kilometer går man längs en grusväg. Där har Brunnhemsleden dragits om eftersom marken var för blöt där den gått innan. För övrigt går man på skogsstig och skogsväg hela vägen. Om man jämför med vissa platser i området som kan skryta med kullar och dalar täckta av körsbärsträd till exempel är det kanske inte så spektakulärt, men jag tyckte om den här rundan. Dessutom är det alltid härligt att hitta rundslingor som det är lite ”längd” på.

Positivt överraskad – vilken variation

Eftersom varken jag eller Teddy hade någon aning om vad som väntade oss längs leden var det med stor förtjusning vi mötte den varierade naturen. Det var äldre granskog, ädellövskog, rasbranter (Nycklafallet), gamla stenmurar, den gamla offerkällan Ruskela Källa, stora stenblock och Kullostenen.

Variationen gjorde mig positivt överraskad, och det var med lätta steg vi tog oss fram trots att det småregnade en del av turen. Att gå runt hela leden tog oss drygt 2,5 timmar, men då la vi en del tid på nosande och grävande också. Och en massa vilt fanns det också att dofta på – om man är hund.

Fakta om Brunnhemsleden

Brunnhemsleden är en 10 kilometer lång rundslinga som går främst genom skog av olika typer. Leden går upp- och nerför Brunnhemsberget som är ett av de 15 platåbergen i Platåbergens Geopark. Egentligen är det nog tänkt som ett motionsspår, men för mig och Teddy var detta en helt perfekt runda. Du kan läsa mer om leden i en fin pdf som Falköpings kommun har tagit fram.

Är du nyfiken på området kring Hornborgasjön kan du hitta fler tips här i bloggen.

Inlägget Brunnhemsleden, rundslinga 10 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Igår skulle delar av familjen åka iväg och handla, och då blev det en lucka för mig att vara hemifrån en stund. Jag ville gärna gå på något ställe där jag aldrig gått innan. Efter att jag kollat på kartan fastnade jag för det lilla naturreservatet Gullängen som ligger i närheten.

Gullängen naturreservat

Naturreservatet Gullängen är ett lapptäcke av gräsmarker, rikkärr, hagmarker, grova ekar, ädellövskog och sumpskog. Området är otroligt vackert – och charmigt. För mig som gillar blommor får det bli ett återbesök i orkidétider förstod jag av informationen på skyltarna. Jag hann inte heller göra avstickaren till bokskogen. Min plan var att gå till den på tillbakavägen, men jag gick en annan väg än planerat så det får också bli en annan gång.

Gullängen ligger vid foten av Brunnhemsbergets västsluttning, cirka 1 km öster om Broddetorp i Falköpings kommun. Här finns utöver den vackra naturen även fornlämningar i form av gravfält och fornåkrar.

Från Gullängen följde jag skylt och stig mot Ruskela källa, som är en gammal offerkälla som aldrig sinar.

Naturreservatet Ruskela Källa

Jag och hundarna gick längs stigar och små skogsvägar. Leden var markerad med vit/gula markeringar och lätt att hitta. Det var cirka 2,5 kilometer enkel väg från Gullängens parkering fram till källan.

Småvägar till Broddetorp

I reservatet finns flera stigar att utforska. Igår vände jag tillbaka ner mot Gullängens naturreservat, men följde sedan en annan mindre väg fram till kyrkan i Broddetorp där vi blev upphämtade.

Här och var längs stigen fick man vyer ner mot Hornborgasjön. Vackert som alltid!

För dig som vill veta mer

Hos Länsstyrelsen kan du läsa mer, både om Gullängen naturreservat och om Ruskela Källa naturreservat. Där finns till exempel kartor och vägbeskrivningar. Parkeringar finns vid båda reservaten, och vid Broddetorps kyrka.

Är du nyfiken på området kring Hornborgasjön kan du hitta fler tips här i bloggen.

Inlägget Ruskela källa och Gullängen dök först upp på Hemomkringvandring.

FÄHOLMEN. När man pratar om Hornborgasjön tänker de flesta på Trandansen och Naturum (Fågeludden), men det finns så otroligt mycket mer att se i Hornborgasjöns naturreservat.

Impulsiv hemomkringvandring

Nu när jag inte kan vara hemifrån så långa stunder ägnar jag mig åt Hemomkringvandring från grunden. Alltså att låta nyfikenheten styra och utforska stigar/vägar/platser i min vardag. I morse till exempel svängde jag åt motsatt håll i en korsning på 4-kilometersrundan jag/vi brukar gå före jobbet på veckorna.

Fågeltornet på Fäholmen

Visserligen har jag gått ner till grillplatsen på Fäholmen tidigare, men idag var första gången jag gick ut till fågeltornet. Det är ingen lång sträcka så jag kallar det inte för vandringsled, men en stig markerad med organge stolpar leder ut till tornet. Från naturreservatets parkering är det bara 400 meter dit.

Var noga med att följa stigen, även om du tycker att det går att gena. Under stor del av året är den ytan fågelskyddsområde. Trappan i fågeltornet är mycket brant, så min hund Teddy klarade inte av att följa med upp. Den är dock stabilt byggd, så den kändes trygg att gå i för mig.

Rätt plats om du vill se tranor på hösten.

Från tornet har du utsikt över Hornborgasjöns norra del. På hösten, när tranorna flyger in i skymningen, är det här en av de bästa platserna att se dem. Tranorna kommer då oftast in från fälten i norr för att övernatta i sjön.

Tillgänglig grillplats

Om man ska på grillutflykt och behöver ett tillgängligt utflyktsmål är Fäholmen helt perfekt. Från parkeringen är det bara runt 25 meter till den fina grillplatsen, och det tillhörande vedförrådet. Men man ska kanske undvika så blåsiga dagar som den här, eftersom man sitter väldigt oskyddat. Det är platta strandängar ända ner till sjön.

Kanske är detta en bra plats för fika eller ute-middag nästa gång du är vid Hornborgasjön? Tänk på att bara elda på de platser som är tillåtna i reservatet: Fågeludden, Utloppet och så här vid Fäholmen.

Mer information om Fäholmen

Användbara länkar

Hos Länsstyrelsen kan du läsa allt om Hornborgasjöns naturreservat, där Fäholmen ingår. Hos Västsverige kan du läsa om alla fågeltorn vid Hornborgasjön.

Inte tillåtet att använda som ställplats

Observera att man inte får ställa upp husvagn eller husbil här, även om det känns lockande. Man hänvisas istället till parkeringarna vid Fågeludden (Naturum) och Trandansen.

Kor betar i hagen runt grillplatsen sommartid

På sommaren går det kor i hagen som grillplatsen ligger i, och som man också behöver gå igenom för att komma till fågeltornet. Men nu verkade hagen i alla fall vara tom.

Fler tips kring Hornborgasjön

Här hittar du mina andra tips om utflykter och vandringar runt Hornborgasjön.

Inlägget Fäholmen, Hornborgasjön dök först upp på Hemomkringvandring.

Det är inte alltid de största, längsta eller mest välkända lederna som gör störst intryck, något jag blev påmind om igår när jag gick i Falekvarna.

Lederna i Falekvarna

Igår gick vi två korta natur- och kulturstigar i Falekvarna tidigt på morgonen. Den östra leden var 2 kilometer och den västra fanns i två olika varianter. Där gick vi den kortare (1,2 km) som var markerad med blått, men det finns även en led på 4 kilometer som är markerad med gult.

Östra leden in på min topplista

Den östra leden klättrade direkt upp på årets topp-3-lista även att den är kort. Man går på en smal stig längs Kvarnabäcken, genom frodig lövskog. Längs stigen passerar man flera gamla kvarnruiner (det fanns minst elva kvarnar längs bäcken). Förutom den mysiga omgivningen uppskattade jag informationsskyltarna där man kan läsa om varje kvarns historia.

Att promenera här med bäckens porlande och fåglarnas kvittrande i morgonsolens strålar (och att hinna tillbaka till bilen innan regnet började) var en perfekt start på dagen.

Underhålls av Slöta Natur & Hembygdsförening

Den östra leden är välmarkerad med rött (se bilden här nedanför) och det finns flera spänger och trappor längs leden. Slöta Natur & Hembygdsförening har både skapat och underhåller lederna i Falekvarna. Självklart bidrog vi med en liten Swish-donation innan vi lämnade detta lilla paradis..

Mer information om Falekvarna

Hos föreningen kan du läsa mer om vandringslederna, och även hos Västsverige som skriver så här: ”Falekvarna var en utpräglad kvarnby där det funnits sammanlagt tretton kvarnar på en sträcka av 2 km. Idag återstår sex kvarnbyggnader i varierande skick.”

Så här hittar du hit

Falekvarna ligger i Falköpings kommun. Vandringslederna når du från Väg 47 där skylt med texten KVARNMILJÖ leder dig rätt. Omkring 500 meter in på denna väg ligger parkeringen, och där finns även en informationstavla. 

Inlägget Falekvarna natur- och kulturstig dök först upp på Hemomkringvandring.

Förra veckan var jag ledig. Då gick jag bland annat etapp 6 av billingeleden som bjöd på härlig skogsvandring på Billingens sydvästra kant mellan naturreservaten Jättadalen-Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen.

Diabasformationer i Jättadalen

Jättadalen är en fantastisk plats att vandra på (se till exempel blogginlägg från i våras om Jättadalen-Öglunda). Diabasformationerna som finns längs branterna vid sidan av leden är mäktiga, och jag önskade att stigen skulle fortsätta snirkla sig fram genom skogen.

Avstickare till Öglunda grotta

Efter en kort vandring kommer man fram till en skylt ”som berättar att ”Öglunda grotta” och självklart kunde jag inte motstå att gå ner till den. Jag hade varit här innan, men den gången låg det snö nere i ravinen. Så här ser det ut när en tant filmar på väg ner:

Avstickaren ner till grottan är inte mer än 100 meter, men i mina ögon värd att göra. Det är lite brant en kort bit (se filmen ovan), men om man tar det lugnt går det bra (till och med med mitt knä).

Mysig vandring i Torps naturreservat

Strax efter att leden passerat grottan delar sig stigen, och man ska där hålla till vänster. Annars hamnar man vid Öglunda kyrka. Trots att man gå nerför ett berg är det behaglig vandring på fin stig.

Sedan kommer man till Torps naturreservat (som jag aldrig hade hört talas om). Naturreservatet består av ett småkulligt landskap med naturbetesmarker, små åkrar, frodiga lövskogar, och dessutom sumpskogar/rikkärr. Här njöt jag ofantligt av lummig lövskog och gammaldags blommande ängar.

Besviken på Höjentorp-Drottningkullen

På grund av att jag hade sett många bilder och Instagraminlägg från Höjentorp-Drottningkullen hade jag höga förväntningar på detta naturreservat. Jag hade uteslutande sett bilder på böljande kullar, körsbärsträd och vackra blommor, men jag möttes av skog som tyvärr inte ens jag såg någon skönhet i, en miljard myggor, dåligt markerad led. Och dessutom ett vindskydd som inte alls var inbjudande.

Lunch vid Ormsjön

Jag hade planerat att sätta mig i det vindskydd som var märkt på vandringsledens karta, men det var inte lockande (se bild här ovanför). Istället satte jag mig på en stock vid Ormsjön och åt min lunch.

Sedan fortsatte jag vidare på nästa etapp (nummer 7) som går mellan Höjentorp-Drottningkullen och Varnhem – och som jag tyckte mycket mer om än slutet på etapp 6.

Dålig märkning av etapp 6, Billingeleden

Början av etappen var fantastisk, men luften gick ur mg lite inne i det sista naturreservatet, Höjentorp-Drottningkullen. Härinne var leden väldigt dåligt markerad och jag gick fel fem (!!!) gånger och fick vända tillbaka. En otrolig kontrast mot hur leden varit fram till dessa. Se exempel på bilden här nedanför där skyltarna står inne i ett buskage. Jag kan också varna om att alla korsande leder också är märkta med orange vilket bäddar för viss förvirring.

Fakta om Billingeleden

Etapp nummer 6 av Billingeleden (6,5 km) går mellan naturreservaten Jättadalen-Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen. Det är en härlig skogsvandring på Billingens sydvästra kant, både barr- och lövskog, men även härliga ängsmarker. I Höjentorp finns dessutom ett antal sjöar intill leden. Ett annat plus är att man på den här etappen går uteslutande på skogsstig och skogsväg. Totalt är leden 57 kilometer lång.

Parkeringar / kollektivtrafik

Vid etappens start finns parkering vid Öglunda kyrka, ca 1 km från Billingeleden (följ stig som tar dig upp på berget). Det finns även parkering vid etappens slut vid naturreservat Höjentorp – Drottningkullen. Därifrån får man gå cirka 650 meter för att komma till Billingeleden. Det är 3,7 kilometer att gå från närmaste busshållplats både vid etappstarten och etappmålet, men till flera andra etapper finns möjlighet att ta sig relativt nära med buss.

Jag tycker det är synd att inte leden går ut till parkeringen/vägen så att man kan nyttja toaletterna där till exempel. Det blir också tydligare var etappen startar/slutar om man utgår från en parkering eller fast punkt – inga sådana markeringar finns längs leden.

Avslutningsvis några länkar

• Länk till Billingeledens information om etapp 6
• Jättadalen-Öglunda naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)
• Torp naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)
• Höjentorp-Drottningkullen naturreservat, Skara kommun (Länsstyrelsen)

Mina övriga inlägg från Billingeleden

Länk till mina inlägg om Billingeleden.

Inlägget Billingeleden etapp 6, Öglunda – Höjentorp dök först upp på Hemomkringvandring.

Djupadalen Dala är ett litet naturreservat i Falköpings kommun som bjuder på en spännande kanjon i ett före detta stenbrott, ängsmarker och mängder av växter.

Premiärtur i Djupadalen Dala

Här kommer ett kort inlägg om en liten utflykt vi gjorde på nationaldagen, då vi besökte naturreservatet Djupadal Dala i Falköpings kommun.

Vi gick på Djupadalens sydsida i otroligt vackra kalkrika hagmarker som gav en alvar-liknanade känsla. Här har det blommat mängder med backsippor (lägger på minnet till nästa vår) och den här gången växte det fullt av bland annat brudbröd, backtimjan, getväppling, smörblommor, kattfot och skogsklöver. Längre fram ska man även kunna hitta axveronika och nattviol här.

Vädergudarna bjöd på både sol och spöregn, så vi passade på att fika i den fantastiska omgivningen mellan några skurar.

Lite mer om naturreservatet

Naturreservatet är inte stort, bara 5 hektar. Det finns inga markerade leder så man får leta sig fram på egen hand. Det är dock ganska enkelt i den här terrängen. Djupadalen bildades för 10.000 år sedan när inlandsisen smälte.

Ett tips om du vill passera dalen och gå även på andra sidan är att följa ravinkanten hela vägen. Det finns en ”kostig” längs stängslet i slutet av hagen.

Hitta till Djupdalen

Djupadalen ligger sydost om Stenstorp i Falköpings kommun. Lättast kommer du dit via vägen mellan Stenstorp och Högstena. Parkeringsplats finns. Mer information hittar du hos Länsstyrelsen.

Inlägget Djupadalen Dala, Falköping dök först upp på Hemomkringvandring.

I början av veckan gav jag mig ut för att vandra några av etapperna på Billingeleden. Jag började på etapp 5, vid Lycke lilla Höjen, och visste att tre vackra naturreservat väntade på mig.

Överraskande myggigt

Jag utgick från parkeringen vid naturreservatet Lycke Lilla Höjen. Därifrån följde jag stig över höjden som anslöt till Billingeleden. Efter att ha passerat en vacker äng går leden in i skog, och jag blev direkt omringad av myggor. Men så länge jag höll mig i rörelse var det ingen större fara.

Med stor förväntan stegade jag iväg längs stigen genom skogen. Leden var tydligt markerad och det gick lätt att gå. Runt mig fanns mestadels skog, men jag passerade även några små hus. En kort sträcka går på liten grusväg, men mestadels är underlaget stig.

Idylliska Bockaskedeåsen

När stigen svängde upp mot Bockaskedeåsen var jag så förväntansfull. Häruppe hade jag gjort ett kort stopp tidigare i våras för att se på körsbärsträden, så jag visste hur vackert det är. Men försommaren var ännu vackrare.

Stigen som går uppe på åsen (som faktiskt är Vallebygdens högsta) är omgiven av ängsblommor i mängd, och mellan trädens grenar skymtar den blånande horisonten. Mäktiga ekar och andra lövträd reser sig i slänterna och det kändes som att gå mitt i en Astrid Lindgren-idyll.

När man gått över hela åsen står en bänk som man kan sitta på och njuta av omgivningarna. Där satt jag en lång stund och bara tog in kullarna runt mig och ”lagren” av skog och små berg.

Får och hästar i hagen

Hela Bockaskedeåsen ligger i en stor hage, och redan vid passagen in fanns en skylt om att det skulle finnas 5 får och 3 hästar där. Därför blev jag väldigt förvånad när jag först möttes av en hel flock hästar – inklusive ett sött föl.

Strax därefter såg jag en liten fårhjord på 6 får med stora horn. Två av dem närmade sig mig och jag var lite osäker på om de var vänligt inställda eller inte, men jag hukade ner mig och hälsade när de kom fram. Sedan lät de mig knappt gå därifrån – det var tydligen väldigt skönt att bli klappad och kliad i den tjocka pälsen. Jag älskar såna här stopp och djurmöten på mina turer.

Vandring på liten asfaltsväg

Jag tycker vanligtvis att det är extremt oinspirerande att gå på asfalt, men här tänkte jag knappt på att det var asfalt. Vägen är smal och slingrar sig fram mellan blommande dikesrenar och beteshagar med olika djur. Dessutom hade jag turen att bara passeras av två bilar på hela sträckan som är 2,4 kilometer. Men hade detta varit i körsbärsblomningstid hade det förmodligen varit konstant trafik.

Brant uppför mot Jättadalen-Öglunda

Direkt efter att leden svängt av asfaltsvägen åt vänster börjar stigningen upp på Billingen, mot Jättadalen-Öglunda. Det blev en rejäl pulshöjning och väldigt lite fotat, men här kommer en bild som är tagen precis före stigningen.

Ovanför backen väntar ett hygge och utsikt över Vallebygden, innan stigen leder ytterligare en bit uppåt genom skog. Därefter är det lätt vandring på skogsväg fram till etappmålet.

Frukost uppe på toppen

Snart kände jag igen mig, där stigen från Öglunda kyrka sammanstrålar med Billingeleden. Här gick jag tidigt i våras (se blogginlägg om Jättadalen-Öglunda) och då kastade sig vattnet ut över kanten i ett vattenfall. Nu var bäcken torrlagd, förutom i några djupa hålor där det fortfarande stod vatten.

Men vid utsiktsplatsen strax intill stod en bänk där jag valde att stanna en längre stund och äta frukost och byta strumpor. Helt ljuvligt att ta en paus häruppe. Några få mygg letade sig fram till mig där jag satt, men inte någon mängd.

När jag var mätt på både mackor och utsikt reste jag mig och fortsatte in på nästa etapp (nummer 6) som går mellan Öglunda och Höjentorp-Drottningkullen..

Fakta om Billingeleden

Billingeleden är 57 kilometer lång och går i både Skövde och Skara kommun. Etapp nummer 5 går på Billingens västra sida, mellan naturreservaten Lycke Lilla Höjen och Öglunda. Här bjuds man på 6 kilometer vandring, varav en del av leden (2,4 kilometer) går på liten asfaltsväg, medan resten är stig och skogsväg. Omgivningarna är vackra även längs landsvägen, med öppna betesmarker och lövskogsbevuxna kullar.

Parkeringar / kollektivtrafik

Parkering finns i direkt anslutning till naturreservatet Lycke lilla Höjen. I Öglunda ligger parkeringen vid Öglunda kyrka, cirka 1 km från Jättadalen (stigen upp är tydligt markerad). Tyvärr är det ungefär 6 kilometer att gå från närmaste busshållplats både vid etappstarten och etappmålet, men till flera andra etapper finns möjlighet att ta sig relativt nära med buss .

Avslutningsvis några länkar

• Länk till Billingeledens information om etapp 5
• Naturreservatet Lycke Lilla Höjen (Länsstyrelsen)
• Bockaskedeåsen-Toran naturreservat (Länsstyrelsen)
• Jättalen-Öglunda naturreservat (Länsstyrelsen)

Inlägget Billingeleden etapp 5, Lycke lilla Höjen – Öglunda dök först upp på Hemomkringvandring.

Etapp 3 av Billingeleden går mellan underbara Högsböla ängar och Silverfallet. Det är en kort (3,5 kilometer) men vacker sträcka som är lätt att gå.

Etapp 3, Billingeleden (tur och retur)

I helgen gick min vandringsväninna från Skövde och jag etapp 3 av Billingeleden. Valet föll på just den här etappen för att hon ville visa mig orkidéerna på Högsböla ängar, och även för att ramslöken blommade i Melldala.

Vi fick en helt fantastisk dag, med omväxlande natur, perfekt vandringsväder och tre naturreservat. Dessutom fick vi uppleva allt två gånger, eftersom vi gick etappen tur och retur för att komma tillbaka till bilen.

Naturreservatet Högsböla ängar

Tack vare mitt intresse för blommor hade jag läst om naturreservatet Högsböla ängar flera gånger. Den finns med i min bok om botaniska utflyktsmål i Västergötland, och jag har även sett att Västkuststiftelsen ordnar blomstervandringar i naturreservatet.

Trots det var jag inte förberedd på hur idylliskt vackert det skulle vara i Högsböla ängar. Billingeleden följer en gammal skogsväg in i hagmark in i en lummig lövskog. En bit bort mellan träde skymtade kor som betade i hagen. Strax öppnade skogen upp sig och ängsmarken breder ut sig åt alla håll runt den mysiga stigen. Midsommarblomster, smörbollar, hundkex, smörblommor, aklejor och käringtand blommade i mängd. Och fågelsången runt oss var överväldigande.

Orkidéer, ängs- och hagmark

Min väninna hade varit i reservatet tidigare under veckan och ledde mig en liten bit bort från stigen rakt in i ett område där orkidén Sankt Pers nycklar blommade. Dem hade jag inte sett om jag bara följt leden, så jag var extra tacksam för den här lilla ”omvägen”.

Högsböla ängar är ett flackt område och utsikten mot sjön Lången är vacker. Ute på ängen finns flera fikabord där man kan rasta (om man inte vill sitta på marken). När jag gick där omgiven av alla blommor, hamlade träd och den blånande horisonten framför mig kändes det som om jag befann mig i en saga. Så otroligt idylliskt.

Melldala naturreservat

När vi hade passerat ängen gick vi igenom en grind och befann oss direkt i nästa naturreservat, Melldala. Personligen hade jag aldrig hört tala som det innan, men nu sedan jag varit där kommer jag aldrig att glömma det.

Billingeleden går även här på skogsstig. Här var det lite blötare i marken (och viss risk för mygg) och flera små bäckar sprang fram ur marken. Snart hade vi nått det som min väninna ville visa mig: Havet av ramslök. Redan innan vi kom fram till det gigantiska området som var täckt av de vackra vita blommorna slog den behagliga doften mot oss.

Hav av ramslök

Att få uppleva ramslök på det här sättet är något jag önskar alla, för det är något alldeles speciellt. Just detta att se de vita blommorna breda ut sig mellan träden åt alla håll, uppför backar, nerför backar, utan slut, samtidigt som den milda lökdoften fyller luften. Slutet på maj brukar vara den tid då ramslöken blommar.

Jag vill uppmana alla som har förmånen att besöka områden med mycket ramslök att inte klampa runt bland blommorna, utan lämna det vackert även för nästa person.

Silverfallet Karlsfors naturreservat

Snart hade vi gått igenom även Melldala naturreservat och kom in i naturreservatet Silverfallet-Karlsfors. Jag hade varit vid Silverfallet flera gånger tidigare (se blogginlägg), men då parkerat på reservatets parkering. Nu kom vi på leden från andra sidan vägen. En väldigt kort sträcka, max 100 meter, går man på väg innan man fortsätter på stigen som går från reservatets översta parkering.

Här är stigen mera trampad och området är vanligtvis väldigt välbesökt, till exempel av familjer på utflykt. Nu var det inte mycket vatten i bäcken, det mer sipprade fram än forsade. Men vi satte oss på rastplatsen ovanför fallet och åt en sen frukost i morgonsolen. Vi häpnade över att vi fortfarande var omgivna av sjungande fåglar.

Några bilder från i vintras

Eftersom vi fotat mycket längs vägen hade den korta sträckan, cirka 4 kilometer, tagit längre tid än beräknat, så vi vände här utan att passera själva fallen.

Billingen Trail

När vi kom ut på vägen några hundra meter från fikaplatsen satt några personer på parkeringen. De berättade att de var funktionärer i tävlingen Billingen Trail och att vi snart skulle bli omsprungna av första gänget löpare. Dessutom skulle vi snart även möta ett gäng. Detta gjorde att vandringen tillbaka inte blev lika lugn och harmonisk som när vi gick ut. Visserligen var alla tävlande glada och trevliga när de passerade, men det blir inte samma sak att vandra när man måste hålla uppsikt bakåt och flytta sig från stigen när det kommer löpare.

Just detta med tävlingen var lite dålig tajming, men vi gladdes åt att vi fick ha leden för oss själva hela morgonen. Och det är stillheten, fågelsången, grönskan, mängden blommor och doften av ramslök jag tar med mig från den här etappen av Billingeleden som jag alltså gick tur och retur. Totalt blev det 8 otroligt vackra kilometer.

Avslutningsvis några länkar

Hos Länsstyrelsen hittar du mer information om de tre naturreservaten som etappen passerar: Högsböla ängar (ängsmark/blommor), Melldala (ramslök) och Silverfallet-Karlsfors (vattenfall). Här kan du läsa mer om tävlingen Billingen Trail, och här i bloggen kan du läsa om mitt och min väninnas förra äventyr runt Skövde.

Inlägget Billingeleden etapp 3, Högsböla ängar – Silverfallet dök först upp på Hemomkringvandring.

Om man stiger ur bilen på en parkering strax intill ett stort sjukhus förväntar man sig inte någon stor naturupplevelse. Men i Skövde, i naturreservatet Rånna Ryd på platåberget Billingen, får man faktiskt det.

Många stigar att välja mellan

Min väninna som bor i Skövde hade så mycket hon ville visa mig, och hon hade planerat vår tur väl. Vi följde till största delen Trollstigen (som är 12,4 kilometer), men enligt hennes ”egen” variant. Genom naturreservatet Rånna Ryd går även Billingeleden och många andra stigar och mindre vägar.

Överväldigande vårgrönska

Strax efter att vi lämnade parkeringen, vandrade vi in i en frodig lövskog där vitsippor, lungört och vårärt tävlade om utrymmet i sluttningarna.

Stigen följer sedan Åsenbäcken och dess sprickdal. Här var det svalare och våren var därför lite senare, så vi såg både blåsippor och vätteros längs stigen. I bäcken finns flera grott- och raukbildningar som man kan gå ner och titta på när det är mindre vatten i bäcken. Det sägs att man även ska kunna se fossil här.

Upp mot Ymsingsborg

Vår vandring längs Trollstigen förde oss genom en lövskog där marken var täckt av ramslöksblad och knoppar. Vi passerade också böljande ängar som bjöd på en fantastisk utsikt över blomstrande körsbärsträd på sluttningarna.

Vid ett tillfälle stötte vi på träd med helt kritvita blommor som vi inte kände till, men efter att ha rådfrågat min växtapp, identifierade vi dem som körsbärsplommon. Dem vill vi definitivt återvända för att se i slutet av sommaren.

Fika vid fornborgen Ymsingsborg

Den slingrande stigen ledde oss till den Ymsingsborg, en av fornborgarna i Skövde kommun. Borgen sträckte sig 150 meter i längd och 85 meter i bredd, omgiven av branta stup. Även om inte mycket återstår av borgen, kan man fortfarande känna historiens vingslag där.

Häruppe står det fikabord på några ställen, men vi valde att sätta oss direkt på berget och titta ut över vyerna medan vi mumsade på nybakta muffins. Grönskan var enorm, och utsikten milsvid.

Till att börja med stördes jag lite av att man såg så många byggnader när man tittade ut över vidderna, men min väninna påminde mig om att det faktiskt ligger en stad precis nedanför Billingen.

Populära Ryds grottor – inga grottor

Efter pausen fortsatte vi vår vandring längs stigen. Efter bara några hundra meter nådde vi en mindre grusväg som ledde oss direkt till Ryds Grottor, en plats jag ofta sett på sociala medier. Överraskande nog går det att köra bil hela vägen fram till de imponerande diabaspelarna, vilket inte alls krävde någon lång vandring som jag hade förväntat mig.

Eftersom jag och min väninna är två nyfikna tanter nöjde vi oss inte med att gå längs kanten av branten, utan vi försökte ta oss runt till andra sidan för att se närmare på stenformationerna. Det blev många skratt och glada utrop från oss när vi försiktigt klättrade runt och åkte på rumpan för att ta oss tillbaka igen. Mitt ibland solande ungdomar.

Jag bör nämna att Ryds Grottor inte är en grotta, men den är imponerande ändå. ”Grottan” är nämligen flera diabaspelare som spruckit och bildat en djup klyfta mellan sig. Även här tog vi en längre paus – den här gången vid ett av fikaborden.

Körsbärsträd på Ryds ängar

Härifrån leder stigen nedåt, vilket gjorde vandringen enkel. Grönskan var obeskrivlig, och solstrålarna dansade vackert genom trädens grenverk. När vi kom ner till stora öppna ängar lyste flera körsbärsträd vita i all grönska. Sjukhuset syns ibland i bakgrunden och det känns helt overkligt att det ligger där så nära. Ryds ängar är stora och omgivna av lummig grönska.

Just nu blommar främst gullvivor och körsbärsträd här. Platsen verkade perfekt för en familjepicknick, ändå var det nästan inga människor här, trots det fina vädret. Från parkeringen är det bara några hundra meter till Ryds ängar. Själva hade vi vandrat ungefär 8 kilometer innan vi kom fram.

Fina skyltar längs den välmarkerade leden

Längs hela vandringsleden finns fina och informativa skyltar som beskriver sevärdheter eller ger nyttig information som berikar upplevelsen för oss vandrare. Den här typen av skyltar är något jag har börjat värdesätta allt mer under mina turer eftersom jag tycker de ger ett mervärde.

Avslutningsvis fakta om Rånna Ryd

Naturreservatet Rånna Ryd är 5 kilometer långt, så vi gick bara i en del av reservatet. Utöver de platser vi besökte ingår bland annat även Rånna, Mölltorps hage och Kulaboda rikkärr i reservatet. Dessutom finns här runt 20 fornlämningar. Mer information om reservatet hittar du hos Länsstyrelsen.

Det finns flera parkeringar för dig som vill besöka Rånna Ryd. Naturreservatet ligger läns Billingens sluttning och nås enklast från vägen mellan Ulveket och Rånna, Skövde.

Liten sammanfattning

Jag blev glatt överraskad av att upptäcka så mycket vacker natur nästan mitt i stan, och min väninna hade verkligen valt ut några pärlor åt oss. Det väckte min nyfikenhet, och jag längtar tills jag kan utforska fler stigar i Rånna Ryd. Det verkar nämligen finnas mycket mer att upptäcka här.

Mer i bloggen från samma dag

Läs gärna i bloggen om platåberget Borgundaberget som vi också besökte den här dagen.

Inlägget Rånna Ryd naturreservat, Skövde dök först upp på Hemomkringvandring.

Vi började den soliga vårdagen i naturreservatet Rånna Ryd i Skövde, där min väninna visade mig flera kända (och vackra) ställen. Därefter åkte vi en bit utanför stan till ett relativt nytt, och för mig okänt, naturreservat; Borgundaberget.

Två vandringsstigar på berget

Borgundaberget är ett litet platåberg omslutet av frodig grönska. Berget reser sig 285 meter över havet och erbjuder vandring längs två olika stigar. Den röda är 2,5 kilometer och den blå är 3,3, men det går att kombinera dem till en lite längre tur.

Bitvis följer de samma stigar, men den röda leden håller sig på den södra sidan av naturreservatet, medan den blå går runt hela platån. Vi valde att hålla vänster och sedan svänga av på den röda leden när vi kommit upp på platån. Därefter fortsatte vi på den blå slingan där den rödmarkerade stigen svänger ner mot parkeringen.

Lederna är tydligt markerade och dessutom finns fyra markerade rastplatser med bänkar där man kan njuta av den fantastiska utsikten.

Naturtyper längs vandringsstigarna

När vi började vår vandring följde vi stigen uppåt genom skog som vi upplevde som ”risig”, för att sedan fortsätta i artrik ängsmark. Man kan, precis som vi, uppleva skogen som lite risig eftersom den lämnas som den är, och därför innehåller mycket död ved. Vi konstaterade förvånat att körsbärsträden inte kommit i blom här ännu.

Efter den relativt branta klättringen nådde vi platån där vandringen blev enklare, utan höjdskillnader, längs smala, fina stigar. Leden slingrar sig därefter längs branterna, genom lövskogar där marken är täckt av grönska, genom mossiga barrskogar och förbi små våtmarker.

Vitsippor så långt ögat når

På Borgundaberget växer både kattfot, jungfrulin och backsippa, men just nu – just där vi gick – såg vi ingen av dem. Däremot såg vi vitsippor i sådan otrolig mängd att jag fortfarande ser blommorna svepa förbi när jag blundar.

Enligt mig var detta den ultimata rundslingan att gå nu i vitsippetider. Jag kan även tipsa om att liljekonvaljen kommer att blomma här i mängd om några veckor.

Platåbergen i Västergötland

Jag hade inte träffat min väninna på 11 månader, men tack vare hennes planering fick vi en sagolik dag på två av de 15 platåbergen i Västergötland; Borgundaberget och Billingen. Hos Platåbergens Geopark kan du läsa mer om dem.

Med sin unika lagerföljd av olika bergarter staplade på varandra berättar platåbergen om jordens historia under 150 miljoner års tid. Som en gammal bok med sina sidor bevarade kan vi ”läsa” berättelserna från en svunnen tid. Men det vi främst ser idag är den otroligt varierande naturen som geologin gett upphov till.

Platåbergens Geopark

Mer om Borgundaberget

Reservatet ligger längs väg 26 och väg 49, halvvägs mellan Skultorp och Stenstorp (i både Falköping och Skövde kommun). Drygt 150 meter söder om rondellen där väg 49 möter väg 26 svänger man vänster. Tyvärr finns ingen skylt vid vägen, så man får hålla koll på karta. Parkeringsplats finns precis nedanför berget, och båda vandringsstigarna utgår därifrån.

Hos Länsstyrelsen hittar du mer information om naturreservatet.

Fler blogginlägg från samma dag

Vi besökte även naturreservatet Rånna Ryd i Skövde (se blogginlägget här) denna dag.

Inlägget Borgundaberget och miljoner vitsippor dök först upp på Hemomkringvandring.

I söndags gick jag delar av pilgrimsleden Falköping-Varnhem. De 17 kilometer som jag tog mig an denna första gång var otroligt mysiga och vackra att gå. Tajmingen med körsbärsträden kändes också helt rätt.

Start i Varnhem

I alla beskrivningar av leden ska man starta i Falköping och gå till Varnhem, men jag gjorde tvärtom. Anledningen är att jag befann mig bara några kilometer från Varnhem, så det passade bra. Göran körde mig till den vackra klosterkyrkan vid 6-tiden på morgonen. Sedan traskade jag och hunden Silver iväg i det vårgröna landskapet runt den mäktiga kyrkan.

Vackert längs bäck

I vanliga fall hade jag strosat i klosterruinen, och kanske besökt Katas gård eftersom jag tycker det är fascinerande med historia. Men denna tidiga morgon följde jag istället pilgrimsleden.

Vi nådde strax fram till en bäck som stigen följer en bit uppströms. Längs bäcken passerar man inspelningsplatser från filmen Arn, och spåren efter ett kalkbrott.

Leden är lätt att gå och sammanfaller med Rosenstigen som är en 2 kilometer lång (kort) slinga som också utgår från Varnhem. När stigen når en vacker stenbro går lederna åt olika håll, och pilgrimsleden svänger höger in mot skogen.

Dimmig morgon i skog på Billingen

Stigen ledde oss från lummig lövskog in i barrskog. Strax kom vi fram till dagens enda hygge, och där gick vi uppåt längs en skogsväg. Runt oss var allt inbäddat i dimma, vilket gav naturen en mjuk inramning. Och det kändes som om Silver och jag var ensamma i värden.

Det var underbart att gå genom skogen i dimman. Visserligen är det produktionsskog, men det är granar, tallar och mossa åt alla håll och kanter.

Utsiktsplatser och rastplats

Det finns flera utsiktsplatser uppe på Billingen, men i den tjocka dimman såg jag ingenting. Kanske hade jag inte gjort det ens i klart väder, för det kändes som om det var ganska uppvuxet framför utsiktsplatserna. Stigen går inte exakt ute på platåbergets kant, men man skymtar ”luften” mellan träden hela tiden, så en solig dag får man förmodligen en helt annan upplevelse.

Jag måste även visa bilder på den supersöta rastplatsen som ligger längs leden (jag vet tyvärr inte vad platsen heter). Visserligen tycker jag att den passar bättre i en trädgård än längs en vandringsled, men det märks att det är någon som lagt ner mycket tid och kärlek på denna plats.

Himlen sprack upp efter frukost

Efter drygt 8 härliga kilometer på stigar går leden ner på en liten asfaltsväg som går genom kulturlandskap. Strax därefter passerar pilgrimsleden Görans hus, så jag smet in för att äta frukost med honom och min son.

Medan jag var inomhus försvann dimman som i ett trollslag och det kändes varmt när jag kom ut igen. Silver fick stanna kvar hemma, för hon är en äldre hunddam som inte är van vid att gå nästan en mil före frukost .

Lång paus i fårhage

Efter ytterligare en kort bit längs den lilla asfaltsvägen svänger stigen av vid Heljesgården. De gamla byggnaderna här är väldigt vackra och idylliska. När jag passerat gården kom jag in i hagar med böljande kullar. Här såg jag de första körsbärsträden börja slå ut i blom, och i en intilliggande hage gick får och betade.

Sedan upptäckte jag att pilgrimsled Falköping-Varnhem går in i fårhagen. Eftersom jag inte ville störa djuren alltför mycket, och inte heller visste om de var vänliga eller ogillade besökare, satte jag mig på en sten strax innanför stängslet. Där tänkte jag sitta och iaktta djuren och visa dem att jag inte var något hot mot dem eller deras lamm.

Till min förvåning var fåren väldigt nyfikna och kom fram till mig. Även lammen kom fram och ville bli klappade, suga på mina fingrar för att se om det kom mjölk, och undersöka min ryggsäck för att se om den innehöll något gott. Tackorna verkade lita på mig, för de blev inte upprörda över att jag pratade med och klappade deras lamm.

Här satt jag ungefär en kvart i godan ro innan jag fortsatte leden, som går längsmed stängslet genom hagen.

Längs Bolumsleden mot Naturum Hornborgasjön

I nästa hage ansluter pilgrimsleden till Bolumsleden (se tidigare blogginlägg). Den går genom hagar och längs Hornborgasjön fram till Naturum.

Just nu är sjön fågelskyddsområde, så det formligen kryllar av fåglar vid stränder och i vattnet. Ljudet från dem var nästan öronbedövande när jag passerade naturum. Därifrån fortsatte jag pilgrimsleden i riktning mot Ytterberg.

Körsbärsträden på Vässtorpsåsen

Efter att jag hade passerat Ängsladan höll jag tummarna för att jag skulle kunna ta mig fram till Vässtorpsåsen. Sist jag gick här var det nämligen översvämmat, men till min stora glädje gick det att ta sig förbi.

Vässtorpsåsen kan vara en av de vackraste platserna på jorden så här års. Runt åsen, som är en så kallad getryggsås, böljar grönskande kullar. Just nu stod körsbärsträden i blom, och på andra sidan åsen lyste Hornborgasjön blå. Leden går mitt uppe på åsen.

Mitt uppe på åsen står en bänk och där satte jag mig en lång stund och bara njöt av allt det obeskrivligt vackra runt mig. Om jag bara skulle få välja ett ögonblick att minnas från det här året så skulle jag välja detta.

Längs Vässtorpsåsen fick jag också njuta av några backsippor som sträckte sig mot solen.

Leden mot Ytterberg avstängd på grund av översvämning

Tyvärr kunde jag inte fortsätta ända fram till Ytterberg som planerat på grund av att leden var avstängd/översvämmad. Totalt gick jag någonstans mellan 17 och 18 kilometer, och min plan är att gå resten av leden vid annat tillfälle. Pilgrimsleden Falköping-Hornborgasjön är 44 kilometer lång.

Sammanfattning av etappen Varnhem – Ytterberg (nästan ända fram)

Eftersom den här leden är tänkt att vandras från Falköping till Varnhem började jag lite i fel ände. Men en helt fantastisk ände. Största delen av leden går längs stigar och man passerar både skog, berg, öppna böljande landskap och dessutom en av Europas viktigaste fågelsjöar, så jag kunde inte ha varit nöjdare. Dessutom var tajmingen med körsbärsträden vid Vässtorpsåsen en riktig fullträff. Den här etappen kan jag tänka mig att gå många gånger – gärna vid olika årstider.

Slutligen några användbara länkar

• Läs gärna WestSwedenTrails beskrivning av de tre etapperna
• Information från Västsverige om hundvänliga boenden och caféer längs pilgrimsleden Falköping-Hornborgasjön-Varnhem
• Leden passerar bland annat genom naturreservaten Hornborgasjön och Bolum Heljesgården
• Slutligen kan du läsa hos Svenska kyrkan om pilgrimsvandring i närområdet.

Inlägget Pilgrimsleden Varnhem-Falköping dök först upp på Hemomkringvandring.

Igår eftermiddag kom äntligen vårvärmen, så det var extra lätt att bli inspirerad till ytterligare en liten tur på kvällskvisten. Valet hamnade på naturreservatet Jättadalen och Öglunda grotta.

Hagar och porlande bäck

Eftersom det var mitt första besök i Jättadalen hade jag inga som helst förväntningar när Göran visade vägen upp mot berget. Vårvärmen omslöt oss när vi gick genom hagar där marken var täckt av vitsippor och ramslöksblad. Dessutom porlade en bäck vid sidan av stigen, och kabblekor och tussilago lyste som små solar mot oss.

Offerkällan och brant stigning

Snart kom vi in i granskog, fortfarande längs bäcken, och temperaturen sjönk flera grader. Helt plötsligt var det blåsippor vi såg runt oss, medan vitsipporna bara var i knopp. Alltså är den här stigen perfekt om man vill uppleva en lite senare vår.

Vi passerade också något som kallas för offerkällan, där vatten från Billingen rinner ut från berget vid sidan av stigen och ner mot den större bäcken.

Härifrån blir det snabbt brantare, när stigen slingrar sig uppåt genom granskogen. Till höger om stigen ligger en bäckravin omgiven av diabasstup, och på de brantaste ställena finns rep och kedjor uppsatta till hjälp för vandrare. Hela tiden hör man vattnet falla på de stora, nedfallna, kantiga stenblocken.

Utsikten ovanför Jättadalen

Vid utsiktsplatsen har man utsikt både över Jättadalen, sjöar, skog och ett blånande Kinnekulle vid horisonten. Om man vill ta en paus finns en bänk strategiskt placerad här. Vyn är otroligt dramatisk med alla stup, pelare och klyftor som diabasen bildar.

Här vid utsikten ansluter stigen dessutom till Billingeleden, som man sedan följer under den del av rundslingan som går uppe på berget.

Vandringen häruppe var väldigt vacker med all granskog och mossa vid sidan av stup och rasbranter. För min del var tajmingen helt perfekt, tack vare kvällssolens varma ljus letade sig ner mellan granarnas grenar.

Öglunda grotta

Efter någon kilometer passerar stigen skylten som berättar om Öglunda grotta. Ofta blir jag besviken på att platser kallas för grotta, eftersom de många gånger bara är en utskjutande sten eller klippa. Inte heller här är det en grotta i ordets riktiga bemärkelse, men här får man ändå en ”grottkänsla”.

För att komma till Öglunda grotta får man svänga av stigen och gå ner genom en trång och brant passage. Den är dock inte lång, och man behöver inte vara klättrare för att ta sig igenom. När man kommit ner i ravinens botten (där det just nu låg snö kvar) svänger man vänster. Då syns grottan tydligt i berget. Miljön är riktigt häftig här nere med alla diabaspelare som står utspridda.

Det yttre rummet i den lilla grottan rymde mig, men inte så mycket mer. Det fanns dock en fortsättning in, men jag hade ingen lampa med mig så jag vet inte hur djupt det är. Så även om inte Öglunda grotta är en ”riktig grotta” är den ändå ett stort hålrum som enorma diabasblock har bildat.

Utsikt och ner mot Jättadalen

Tillbaka uppe på stigen igen fortsatte vandringen genom blandskog, och jag skymtade många gånger utsikten till höger om mig. Vid ytterligare en sprickdal fanns en bänk med fin utsikt.

Strax därefter viker stigen av från Billingeleden, och går brant nerför berget. Så fort vi kom ner var det som att komma in i en annan klimatzon. På grund av att temperaturen var högre här formligen exploderade växtligheten runt oss.

Marken var täckt av violer och lungört, och vid ett vattendrag stod klungor av kabblekor och strålade ikapp med solen.

Tillbaka till parkeringen

Snart var vi ute på en liten grusväg som förde oss ner mot Öglunda kyrka. Parkeringen ligger på andra sidan kyrkan så vi var snart ”i mål”. Det här blev en helt oväntad, men stor, upplevelse för mig. Naturen var riktigt mäktig och jag fick så många fina vyer och olika intryck trots att slingan bara är runt 3 kilometer. Hit hoppas jag att jag kommer att kunna återvända fler gånger.

Fakta om Jättadalen och Öglunda grotta

Naturreservatet Jättadalen och Öglunda grotta (länk till Länsstyrelsen) ligger i Skara kommun i Västergötland. Parkering finns vid Öglunda kyrka. Därifrån utgår en rundslinga på cirka 3 kilometer. Leden är tydligt markerad med orange stolpar/markeringar. Rundan är inte tillgänglig för till exempel barnvagn eftersom den är en naturstig som bitvis är så brant att det finns rep/kedjor att ta hjälp av.

Inlägget Jättadalen och Öglunda grotta dök först upp på Hemomkringvandring.

Idag vill jag tipsa om en härlig vandring på Bolumsleden vid Hornborgasjön. Det är visserligen en ganska kort led, men den är naturskön och bjuder på magnifik utsikt över odlingslandskapet vid sjön.

Lite om Bolumsleden

Från Naturum Hornborgasjön utgår flera vandringsleder, och i morse gick jag, Göran och Silver en av dem, Bolumsleden. Den är en rundslinga på 3,4 kilometer som går över vackra åsar i ett gammalt odlingslandskap. Från flera platser längs leden har man fin utsikt ner mot Hornborgasjön.

Tack vare att leden är tydligt markerad (med blått) är den enkel att följa. Underlaget är till största delen stig över ängsmark, men en kort bit följer Bolumsleden den asfalterade vägen ner mot naturum.

Vacker även i regn

Idag duggregnade det när vi gick leden, men det var ändå ett otroligt vackert landskap att gå i. Jag kan knappt bärga mig tills det grönskar och körsbärsträden blommar på kullarna här. Dessutom ska det växa både trollsmultron, brudbröd och andra fina växter längs Bolumsleden. Eftersom jag är blomnörd lockar det såklart att ta en tur här igen om några månader.

Leden går sida vid sida med pilgrimsleden

Om man tycker att leden är för kort kan man fortsätta längs pilgrimsleden som går mellan Varnhem och Falköping, för delar av leden sträckan delas av dessa två leder. Det kan vara bra att känna till att det kan gå kossor i hagarna under sommarhalvåret.

För dig som planerar att besöka Trandansen kan jag även rekommendera Bolumsleden, så får du se ännu en av sjöns vackra sidor. Spara gärna tipset inför framtida besök.

Slutligen mer info om Bolumsleden

Naturum Hornborgasjön har gjort en sammanställning över lederna runt sjön. Där hittar du mer information om både denna och flera andra leder. Vill du ha fler tips kan du dessutom läsa några av mina blogginlägg från området.

Om du vill se hur det ser ut här på sommaren kan du läsa mitt blogginlägg från juli 2025.

Inlägget Bolumsleden – Hornborgasjön dök först upp på Hemomkringvandring.

Efter ett besök vid den vackra klosterruinen i Gudhem idag hamnade jag i naturreservatet Forentorpa Ängar. Eftersom det ligger enbart en kilometer bort passerade vi reservatsskylten på vägen.

Rundslinga i lövskogshagar

I Forentorpa ängar följde vi en fin vandringsstig på 2,4 kilometer genom betade lövskogshagar. Trots att rundslingan inte är längre beräknas den ta runt en timme att gå.

Längs stigen passerar man enormt vackra ekhagar, mossiga stenmurar, klostrets kvarn och informationsskyltar om platsens historia.

Perfekt miljö för en picknick

Det böljande landskapet, fullt med kullar, ryggar och platåer lockar verkligen till att komma tillbaka. Så i vår tar jag med mig picknickfilten och sätter mig under de mäktiga ekarna, askarna och enarna.

Mer information om Forentorpa Ängar

Naturreservatet ligger i Falköpings kommun, cirka 5 kilometer från Trandansen, och 1 kilometer från klosterruinen i Gudhem. Parkering finns – och den är även skyltad – längs väg 184. Mer information om naturreservatet kan du hitta hos Länsstyrelsen.

Tips på andra vandringsleder och sevärdheter i närheten hittar du här i bloggen.

Inlägget Forentorpa Ängar, Falköping dök först upp på Hemomkringvandring.

Hornborgasjön är en populär fågelsjö, som delar av året ”invaderas” av människor som vill se trandansen. Det är en fantastisk upplevelse, men vid sjön finns också möjlighet till vandring, till exempel den fina rundslingan Hångerleden.

Kort, men fin, rundslinga

En av helgens utflykter gick till södra delen av Hornborgasjöns naturreservat och just Hångers udde. För mig var detta en helt okänd plats, och kanske var det därför som dess skönhet berörde mig så djupt.

Där gick vi rundslingan Hångerleden som är 3,1 kilometer. Den går i ett varierat, och väldigt vackert, landskap med beteshagar, alsumpskog, gamla ekar och strandängar ner mot Hornborgasjön. Längs leden, precis vid sjöns södra ände, finns även ett fågeltorn.

Värt en avstickare om du har tid över

Hångerleden är relativt lätt att gå för här finns inga backar. Dessutom är leden tydligt markerad med orange stolpar. Det kan vara bra att känna till att det går kor i hagen under sommarhalvåret, och att underlaget kan bitvis vara blött.

Om du ska till Hornborgasjön någon gång (och har en stund över) är det absolut värt att svänga ner till Hångers udde och gå denna fina slinga.

Vill du veta mer om Hångers udde?

Hångers udde ligger vid Hornborgasjön i Falköpings kommun. Leden är cirka 3 kilometer och ganska lätt att gå (inga backar). Avtagsvägen mot Hångers udde finns längs väg 184 mellan Skara och Falköping.

Här hittar du information om alla vandringsleder runt Hornborgasjön. Och vill du se lite mer om vad jag sett och upplevt i området kan du titta här i bloggen.

Inlägget Hångerleden, Hornborgasjön dök först upp på Hemomkringvandring.