Innan jag flyttade till Orust hade jag en del fördomar om pilgrimsleder. Till exempel trodde jag att de enbart går längs vägar, och att det inte är någon naturupplevelse att gå dem. Tack vare att jag stött på delar av Pilgrimsleden Orust under mitt år här har jag insett att jag hade fel. Pilgrimsleder kan gå längs skogsstigar och i krävande terräng. De kan också bjuda på stora naturupplevelser. Men tyvärr gjorde inte etappen mellan Torp kyrka och Röra kyrka det.

Etappen Torp-Röra bestod mest av väg

Måhända har jag blivit bortskämd efter de fina etapper jag gått den senaste veckan (Långelanda-Myckleby-Torp) för jag blev besviken igår. Då gick jag mellan Torp kyrka och Röra kyrka, och hade förväntat mig fler charmiga, lantliga vägar och stigar. Istället gick jag kilometer efter kilometer längs väg. Först var det grusväg, och jag väntade hela tiden på att den skulle övergå i skogsväg. Men det hände aldrig.

Istället mynnade den ut på en mindre asfalterad väg som passerade några gårdar. Därefter kom vi ut på en ännu större asfaltsväg in mot Henån, och till slut fick vi gå upp emot en kilometer längs Orusts mest trafikerade väg. Nummer 160 som går till fastlandet i Uddevalla, och över grannön Tjörn mot fastlandet (Stenungsund).

Hastighetsbegränsningen säger att man får köra 80 km/h och vägrenen är inte särskilt bred. Även om Balder är en stor och stark hund, så tyckte han det var otäckt med all trafiken. När vi till sist svängde av fortsatte vägen förbi hus och gårdar – på asfalt.

Söker vackra vyer bredvid vägen

Vanligtvis är jag positiv och ser alltid det vackra omkring mig. Men för en gångs skulle tyckte jag att det var svårt. Jag såg inte så mycket som jag upplevde som vackert (och jag ber de boende längs vägen om ursäkt om jag sårar er). Visst är det vackert med odlingslandskap, och med böljande kullar med lövträd, hagar med hästar och får.

Men när vägen går parallellt med den stora vägen och jag hör bilar hela tiden så har jag lite svårt att få den rätta känslan. Med tanke på hur mycket trafik det gick där nu, en vardagseftermiddag i november, så kan jag tänka mig hur det är i semestertider. Vill man ha stillhet och ro är inte den här sträckan optimal.

Inte heller är den snäll mot fötter och knän, om man har problem med lederna. Jag är oerhört tacksam att jag inte gick i vandringskängor på detta hårda underlag.

Äntligen övergick asfalten i grusväg

Till slut svängde vi in på en grusväg som vi skulle följa ändra fram till Röra kyrka. Jag kände förväntan, men tyvärr hände det inte något särskilt spännande de kilometer vi hade kvar. Vi gick och gick, och det kändes mest som en transportsträcka. Men om jag hade hade haft med mig en kompis som jag inte träffat på länge hade jag kanske inte tänkt så. Då hade jag bara pratat och gått, och knappt lagt märke till var vi gick.

Eftersom vi gick på väg hela tiden gick den här etappen ganska snabbt. Ungefär två timmar tog det mig och hunden Balder att gå de 12,8 kilometrarna mellan Torps kyrka och Röra kyrka. När vi kom runt sista kröken och såg kyrkan var det nästan så att jag ropade ”Halleluja”! Äntligen var vi i mål.

Tyvärr tror jag inte att jag kommer att gå denna etapp igen, om det inte blir så att jag ska gå hela Pilgrimsleden Orust i ett svep någon gång framöver.

För dig som vill vet mer om Pilgrimsleden Orust

Pilgrimsleden Orust ska enligt uppgift vara 90 kilometer lång, men när jag lägger ihop delsträckorna får jag det till 105 km. Svårighetsgraden bedöms variera mellan medel och svår. Leden går mellan åtta vackra kyrkor på Orust. Via stigar, kuperad terräng och småvägar får man uppleva hav, berg och inland.

Alla delsträckor börjar och slutar vid en kyrka – där man även har möjlighet att fylla på sin vattenflaska och använda toalett. Dessutom ska det finnas en brevlåda med kartor/pilgrimspass och en stämpel vid varje kyrka.

Pilgrimsledens olika etapper (och länkar till mina inlägg om dem)

• Långelanda kyrka – Stala kyrka, 10,7 kilometer
• Stala kyrka – Tegneby kyrka, 6,5 kilometer
• Tegneby kyrka – Nösunds kapell, Brattebräcka, 11,2 kilometer (januari 2022)
• Nösunds kapell – Morlanda kyrka, 19 kilometer
• Morlanda kyrka – Röra kyrka, Göksäter, 13 kilometer
• Röra kyrka – Stala kyrka, 10 kilometer
• Röra kyrka – Torps kyrka, 12,8 kilometer (november 2021)
• Torps kyrka – Myckleby kyrka, 9,0 kilometer (november 2021)
• Myckleby kyrka – Långelanda kyrka, 12,6 kilometer (oktober 2021)

Avslutningsvis: Användbara länkar

– Västsveriges beskrivning av Pilgrimsleden Orust
– Så här beskriver Svenska Kyrkan leden
– Följande information finns hos Orust kommun

Inlägget Pilgrimsled Orust: Torp – Röra, 12,8 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Visst kan hösten vara vacker, säger en del, de dagar som solen lyser upp höstlöven. Och menar med detta att hösten inte är vacker de övriga dagarna. Men personligen tycker jag att hösten är en av de mest fantastiska årstiderna. När kan man annars få se landskapet runt sig inbäddat i dimma en hel dag? Som häromdagen när jag gick sträckan Myckleby-Torp på Pilgrimsleden Orust.

Dimma från morgon till kväll

Ibland har man otrolig tur. Precis som jag hade den här gången. Dimman täckte åkrarna och skogen runt vårt hus redan på morgonen, men jag kunde inte ge mig iväg direkt. Därför var jag säker på att dimman skulle hinna lätta. Men det gjorde den inte – dimman låg kvar från morgon till kväll.

Kameler i Myckleby

Den här gången skjutsade min sambo mig till Myckleby kyrka, där vovven Balder och jag steg av pilgrimsleden Orust förra gången. Strax innan vi var framme vid kyrkan var vi tvungna att stanna bilen och hoppa ut för att fota. För där i hagen gick det kameler!

Trots att kameler inte är något naturligt inslag i den Orustska naturen, så känns det fint att se just de här. Du som har följt mig ett tag kanske minns att jag tog med min dotter, syster och syskonbarn på kamelridning i somras (se blogginlägg). Det var här, i Myckleby, 8 kilometer hemifrån. Det är absolut värt att lägga en timme på att besöka Göran och hans kameler.

Jag utgick från kyrkan i Myckleby

Sedan lämnade Lars mig och Balder vid kyrkan innan han åkte hem för att vara med hundvalparna medan jag var ute. Vid varje kyrka (etappstart) finns en låda med pilgrimskarta/pass och en stämpel för att stämpla passet.

Jag gick iväg längs leden som först följer asfaltsväg några hundra meter innan den svänger av på en liten grusväg. Vägen blir smalare och smalare för varje hus man passerar. Och jag varken såg eller hörde en enda bil.

Till slut övergår vägen i stig och går in i skogen. Strax skymtade jag en sjö i dimman mellan träden, en bit nedanför stigen. Eftersom stigen inte gick intill vattnet vände jag och lät Balder få ta sig ett dopp. Han blev så lycklig över att få springa och hoppa runt i sjön.

När han verkade nöjd gick vi vidare längs skogsvägar och stigar. Leden går här i varierande terräng, både genom lövskog, knotig tallskog, barrskog och odlingslandskap, och det är otroligt vackert.

Längs grusväg genom landsbygden

Leden är extremt bra markerad. I varje liten korsning – även där jag inte ens undrat vart jag ska gå – sitter pilar och St Olovsmärken. Det var bara i Krossekärr, där man var tvungen att passera genom en hage och öppna ett elstängsel för att passera en hage, som jag inte såg någon markering. Visserligen kan det ändå har funnits någon, för jag hade fullt sjå att få med mig Balder genom öppningen.

Strax därefter kommer man ner på vägen vid sjön Grindsbyvattnet (den största sjön på Orust). Sedan följer en kort sträcka på asfaltsväg innan leden svänger in på en grusväg igen.

Avstickare till Ålgård

Här kan man välja att istället fortsätta längs landsvägen ytterligare något hundratal meter fram till Ålgård. Där finns en gammal kvarn och även en fin rastplats/grillplats (Friluftsfrämjandets). Det är ingen lång avstickare, men den bjuder på fin utsikt och passar bra om man vill ta en rast.

Dessutom kan man passa på att titta på muralmålningen på kvarnväggen. Mer om konstprojektet MUMA och målningarna av starka Orust-kvinnor kan du läsa på deras webbsida. Leden passerar faktiskt ytterligare en av målningarna i Krossekärr.

Tillbaka i dimman på leden

Tillbaka på leden omger stora hagar med vackra lövträd grusvägen man går på. Och en och annan gård. Dimman både döljer och framhäver naturens skönhet. När jag kom fram till en bro över en å såg jag inte ens sjön Assmunderödvatten även att vassen tydde på att den låg bara en liten bit ifrån vägen.

Där gjorde jag och Balder en liten avstickare. Dels för att titta på en halvmilsten (men texten syntes tyvärr knappt) och dels för att titta på gamla kvarnstallar som varit i drift i 300 år (fram till 1950-talet). Därefter viker pilgrimsleden av asfaltsvägen en kort, och fin, sträcka, för att sedan gå längs asfaltsvägen sista kilometern ner mot kyrkan i Torp.

Den här etappen passar inte dem som ogillar att gå längs vägar eftersom stor del av sträckan gör just det. Själv har jag inte problem med det så länge det är små vägar med lite eller ingen trafik. Men givetvis föredrar jag att gå på skogsvägar och stigar. Här är dock landskapet vackert och varierat, så jag tyckte om etappen trots vägsträckorna.

Tillgång till toalett

Vad gäller toalett så glömde jag (igen) att kolla i Myckleby. Däremot gick jag in i församlingshemmet och frågade när jag kom till Torp, för det enda hus jag såg där var ett bårhus. Det visade sig att toaletten faktiskt finns i just det huset. Men istället för att gå rakt fram så ska man ta dörren till höger. Så vet du ifall du kommer dit…

För dig som vill vet mer om Pilgrimsleden Orust

Pilgrimsleden Orust ska enligt uppgift vara 90 kilometer lång, men när jag lägger ihop delsträckorna får jag det till 105 km. Svårighetsgraden bedöms variera mellan medel och svår. Leden går mellan åtta vackra kyrkor på Orust. Via stigar, kuperad terräng och småvägar får man uppleva hav, berg och inland.

Alla delsträckor börjar och slutar vid en kyrka – där man även har möjlighet att fylla på sin vattenflaska och använda toalett. Dessutom ska det finnas en brevlåda med kartor/pilgrimspass och en stämpel vid varje kyrka.

Pilgrimsledens olika etapper (och länkar till mina inlägg om dem)

• Långelanda kyrka – Stala kyrka, 10,7 kilometer
• Stala kyrka – Tegneby kyrka, 6,5 kilometer
• Tegneby kyrka – Nösunds kapell, Brattebräcka, 11,2 kilometer (januari 2022)
• Nösunds kapell – Morlanda kyrka, 19 kilometer
• Morlanda kyrka – Röra kyrka, Göksäter, 13 kilometer
• Röra kyrka – Stala kyrka, 10 kilometer
• Röra kyrka – Torps kyrka, 12,8 kilometer (november 2021)
• Torps kyrka – Myckleby kyrka, 9,0 kilometer (november 2021)
• Myckleby kyrka – Långelanda kyrka, 12,6 kilometer (oktober 2021)

Avslutningsvis: Användbara länkar

– Västsveriges beskrivning av Pilgrimsleden Orust
– Så här beskriver Svenska Kyrkan leden
– Följande information finns hos Orust kommun

Inlägget Pilgrimsled Orust: Myckleby-Torp, 9 km dök först upp på Hemomkringvandring.