Förra året hann jag bara paddla vid några få tillfällen eftersom jag skaffade packraften så sent på säsongen (september). Sedan dess har jag längtat efter att få använda den igen, och igår var det packraft-premiär för i år, och vilken premiär sedan!

Skogssjöar i trevligt sällskap

Jag paddlade i små skogssjöar med smala passager emellan. Vädret bjöd på sol och det var i stort sett vindstilla, så jag kunde inte önskat bättre.

Det var tack vare @dennisspike jag kom ut, han peppade mig innan, valde platsen och guidade (och det inkluderar att vara sten-varnare vid trånga passager) mig och @rebeckasundahl. Hon provade på packraft för första gången, och jag tror inte det var den sista. Eller jag hoppas det, för jag kan tänka mig att göra fler turer i det här sällskapet.

Glida fram i rogivande tempo

Vår tur var det mest avkopplande på länge. Vi paddlade i ett behagligt tempo och stannade ofta och bara tog in alla intryck. Inte nödvändigtvis alla på samma gång, utan man kunde ”bara vara” och följa sin egen rytm. Och min är inte så snabb, det får jag erkänna, men i den här miljön kändes det som om det passade ganska bra. Det blev lite skratt och gnabbande mellan varven, men även skön tystnad.

Middag på en udde

När solen började sjunka och inte längre nådde över trädtopparna på kullarna omkring oss, gick vi i land på en udde för att värma vatten till vår middag.

Temperaturen hade sjunkit markant sedan vi gav oss ut, så vi tog på oss varmare tröjor när vi pausade. Trots att vi hade förberett oss för mygg, fick vi sitta ostörda och behövde inte använda det medhavda myggmedlet. Det är otroligt hur mycket det finns att uppskatta!

Jag kom nära vattenväxterna

En av höjdpunkterna för mig var att paddla genom vattenklöver och få se de vackra växterna på nära håll. När man vandrar är det svårt att komma nära eftersom de växer i vatten. I myrmarken vi paddlade genom lyste det rosa av rosling på vissa platser. Mina utrop skrämde nästan livet ur de andra; de trodde att jag hade sett ormar eller kört på grund, när det i själva verket ”bara” var blommor.

Några ögonblicks rädsla…

Som många av er vet har jag alltid varit rädd för vatten, men förutsättningarna jag fick igår gjorde att jag kände mig trygg och full av sprudlande glädje. Inte ett enda ögonblick av rädsla – förutom när jag satte mig i packraften efter vår middag. Då hade jag öppnat ventilen på sitsen, men glömde det, så det började pysa ut luft när jag satte mig. Min hjärna trodde först att det var packraften som läckte, men den kortvariga skräcken gjorde att jag njöt ännu mer av det som återstod av paddlingen.

Praktiska lärdomar

Några praktiska lärdomar efter denna packrafttur:

• Det hjälper inte att sätta fast säkerhetslinan i paddeln om man inte har fäst linan i packraften
• Tidigare har jag fått ett veck mitt på packraften och alla har sagt att jag måste pumpa mer. Men jag märkte att om jag tryckte bakom mig så slätades vecket ut. Alltså tog jag bort ryggstödet, tömde ut luften ur sitsen och satte mig längst bak istället. Vips var vecket borta! Jag tycker att ryggstöd/sits sitter för långt fram i packraften – särskilt med tanke på att den är så kort, men det kan vara så att jag kan för lite för att förstå finessen med det.
• Jag behöver köpa ett annat ryggstöd, eftersom det var ansträngande för svanken att paddla en längre tid utan stöd.
• Det verkar dessutom som om jag behöver träna på att stiga i och kliva ur packraften (jag hoppas att Rebecka inte visar bildbevis på detta behov…)

Fakta om min packraft MRS Minnow

Min packraft är en MRS Minnow som väger 1.938 gram (inklusive ryggstöd, sits och fena). Paddeln är en Vikingraft Stinger (840 gram) och flytvästen – inte att förglömma – en uppblåsbar Anfibio Buoy Boy som väger 340 gram. Alltså totalt 3,1 kg, vilket i min värld är helt acceptabelt. Notera att denna modell inte har något kapell.

Följ min packraft-resa från nybörjare till…

Vill du följa min packraft-resa från start kan du läsa mer i tidigare blogginlägg.

10 % rabatt hos PackraftSverige

Hos Packraft Sverige får du 10% rabatt vid köp av packraft eller tillbehör om du anger koden hemomkringvandring. Koden gäller hela 2024.

Inlägget Packraft-premiär 2024 dök först upp på Hemomkringvandring.

I helgen tog jag tåget till Älmhult i Småland, där min bästa vän Linda mötte mig. Ett fullmatat program som skulle bjuda på underbar natur både i och runt sjön Möckeln väntade.

Naturreservaten runt sjön Möckeln

Linda bor inte långt ifrån sjön Möckeln, och det var i och runt den som hon hade planerat helgens upplevelser. Vid sjön kryllar det av naturreservat. Främst är det vattnet och öar i det, men även smala remsor närmast sjön, som är skyddade områden.

Vi gick stigarna inne i några av naturreservaten; Marsholm, Taxås, Kronan och Möckelsnäs. Och det finns många fler! I det här ofantligt vackra och spännande området skulle jag behöva en hel vecka om jag skulle hinna besöka alla naturreservat. Och paddla en lite längre del av Helge å kanotled, som är totalt 9 mil.

Ädellövskog, höstfärger och ängsmark

Med tanke på att största delen av naturreservaten som vi gick i består av ädellövskog kunde vi inte tajmat vårt besök bättre. Höstfärgerna glödde runt oss, både från marken och från träden. Tjocka lager av löv låg runt oss, och ibland var stigen helt dold under det mjuka, frasande täcket. Och sjön Möckeln – den var allestädes närvarande där den skymtade mellan träden.

Blommor var det lite sent för, men en hel del svampar fanns det fortfarande. Eftersom Linda älskar at fota svampar blev det en några stopp av just detta skäl. Men det blir det omvända framåt våren – att jag kryper runt och fotar blommor medan hon väntar. En enda svampbild lyckades i alla fall jag också åstadkomma.

Stigarna i reservaten var relativt enkla att gå, även om några av dem på ett par ställen gick i kuperad terräng. Runt och mellan lövskogarna brer ängsmark och hagar ut sig. Nu, i början av november, mötte vi hästar i en enda hage, för övrigt såg vi inte till några djur.

Självstängande grindar

Däremot måste jag berätta om de fantastiska grindar som fanns längs lederna här: Självstängande! Jag har ofta irriterat mig på att grindar till hagar lämnats öppna av andra som passerat längs leden. Med den här typen av grind slipper man det problemet, och djuren blir kvar i sin hage. Den genialiska lösningen kommer från företaget Grindab. Tipsa gärna din egen kommun eller den som ansvarar för lederna i ditt område.

Östra Möckeln vandringsled

Alla stigar vi gick var delar av Östra Möckeln vandringsled. Det är en led som ännu inte är färdig, men som (när den är klar) ska knyta ihop fem olika naturreservat och kulturreservatet Linnés Råshult. De delar jag gick var otroligt fina, och jag hoppas få komma tillbaka när leden invigs i sin helhet. Den kommer då att vara cirka 3-4 mil lång.

Fakta om leden

På Älmhults kommuns webbsida kan du läsa mer om projektet med den kommande vandringsleden. Dessutom beskriver Naturkartan Möckelsnässlingan som var en av de slingor vi gick. Den är alltså en del av Östra Möckeln vandringsled.

Packraft (och kajak) i Möckeln

Genom sjön Möckeln går Helge å kanotled, och Lindas plan var att vi skulle paddla delar av den, både i ån och i sjön. Men det var så blött överallt att det var svårt att ta sig ner till och upp från ån, så vi valde att hålla oss i de delar som går i Möckeln.

Vilken fantastisk upplevelse detta var för mig som annars enbart vandrar. Nu kom jag ut i sjön, och kunde välja min egen väg där vi kryssade oss fram bland små holmar, stora stenar, öar och vikar. Jag skulle vilja påstå att naturens storhet och fantastiska färger verkligen kom till sin rätt i det gråa höstvädret.

Linda paddlade kajak och tog sig fram mycket snabbare än jag gjorde, men vi var inte där för att tävla. Vi var där för att njuta och utforska olika delar av denna stora sjö. Trots att vatten inte är mitt element kom jag på mig själv vid flera tillfällen att sitta och le brett där jag paddlade fram. Det känns helt otroligt att man kan få så här fina upplevelser med en liten uppblåsbar flotte som man bär i ryggsäcken bland all annan packning!

Vad var annorlunda jämfört med förra paddlingen?

Förra paddlingen jag gjorde var längs Tivedens kanotled och då blåste det rejält. Det gjorde det även när jag använde min packraft i Funäsfjällen, så detta var första gången jag fick njuta av att paddla på spegelblankt vatten. Några timmar – sedan blåste det upp även i Möckeln.

Regnet hängde i luften och det var bara några enstaka plusgrader, så det var ganska bistert. Förra turen frös jag ordentligt om händer och fötter, så jag har hunnit köpa både neoprenhandskar och neoprenstrumpor sedan dess. Och vilken skillnad det gjorde.

Dessutom har jag köpt en paddle leash så att jag kan fästa paddeln i packraften. Om jag tappar den mitt ute på sjön hamnar jag i ett riktigt jobbigt läge – som även kan vara farligt. Så jag är glad för att Linda tjatade på mig om det. Den kostade inte många kronor, så det hade verkligen varit idiotiskt att inte köpa den.

Blir du också nyfiken på packraft?

Om du vill kombinera vandring och paddling är packraft det ultimata sättet. Uppblåsbar, tar lite plats i ryggsäcken och du kan upptäcka helt nya sidor av områdena du vandrar i. Ange koden hemomkringvandring så får du 10% rabatt på hela din beställning om du beställer hos Packraft Sverige.
Gäller till och med 2023-12-31.

Fakta om Helge å kanotled

Hos Naturkartan kan du läsa mer om den 90 kilometer långa kanotleden, som bland annat passerar sjön Möckeln.

Två fina utenätter

När Linda och jag träffas sover vi oftast utomhus, och så blev det den här gången också. Linda hade rekat bra (fattas bra annat, vi var ju i hennes hemomkring som jag vet att hon vistas mycket i), så vi fick fina sovplatser båda nätterna. Platser som jag förmodligen inte hade hittat på egen hand.

Vindskydd vid Möckeln

På fredagen hann vi fram till vindskyddet precis före solnedgången. Och fantastiskt nog blev det en vacker solnedgång, trots att dagen varit grå. Vi tog oss tid att beundra färgerna som spred sig över hela himlen innan vi gjorde i ordning våra sovplatser och tände en brasa.

Sedan satt vi bara där i vindskyddet i några timmar. Tittade på brasan, lyssnade på fåglarna runt oss, pratade, åt lite snacks och bara mådde bra i varandras sällskap. Jag sov som en stock, men vaknade redan före klockan 3 och kände att jag hade sovit färdigt. Därefter slumrade jag från och till, smög upp och kissade, kröp ner igen, och låg och såg den grå morgonen bli allt ljusare.

Efter lite frukost gav vi oss ut på sjön igen.

Tältplats på fantastisk revel

Lördagsnatten tillbringade vi på en fantastiskt vacker revel som går ut i Möckeln. Vi hade tänkt tälta längst ut där det är sandstrand och öppet mot sjön åt båda hållen, men det blåste så mycket att vi inte kunde få upp tälten där (och packraften höll på att flyga bort).

Därför förflyttade vi oss en liten bit bort längs stranden där vi hade lite skydd bakom några tallar. Tälten slog vi upp nära varandra, som ett V, så att vi kunde sitta i våra absider och se varandra medan vi pratade.

Bushbox – en ”villhöver-pryl”

Middagen (frystorkat) lagade vi på min nya bushbox. Jag brukar inte vara prylgalen, men efter min senaste utenatt med Sofia kände jag: ”Jag VILLHÖVER ett sånt kök”. Och vilken grej! Med otrolig liten mängd ved kokade jag på kort tid upp vatten och vi hade sedan en mysig minibrasa som vi matade med små pinnar vi haft med ut.

Man klarar sig otroligt länge på bara ett vedträ. Man får både värme och mysbelysning. Köket heter Bushcraft Essentials Bushbox LF Titanium och tar i stort sett ingen plats alls i packningen. Och bäst av allt: Man behöver inte vara tekniskt/praktiskt lagd för att montera det. Tack vare gångjärn löser det sig i stort sett av sig självt. Jag ska visa detta någon gång framöver, men det var en parentes.

Superfin tältnatt

På grund av blåsten blev vi snabbt kalla, så vi gjorde en ganska tidig kväll. Även denna natt sov jag gott, men betydligt kortare än antalet mörka timmar.

På morgonen packade vi, tacksamma över att det inte regnade som SMHI hade förutspått, och tog oss mot bilen. Därefter gick vi flera vandringsslingor i några av naturreservaten runt sjön Möckeln (se längre upp).

Hemåt med tåg och buss

Efter två dygn, fyllda av tid med min bästa vän, höstvacker natur och äventyr i min packraft var det dags att stiga på tåget i Älmhult och bege mig hemåt igen.

Tre tåg och två bussar senare landade jag hemma på Tjörn, full av upplevelser och nya fina minnen. Vilken fantastisk sjö den är – Möckeln.

Jag är otroligt tacksam mot Linda som delade med sig av sitt fina hemomkring. Älmhult och sjön Möckeln skulle jag vilja åka tillbaka till och stanna länge för att hinna se mer. Och självklart skulle jag vilja paddla mer av kanotleden Helge å. Men det får nog vänta tills det blir lite varmare ute.

Avslutningsvis lite fakta

Sjön Möckeln ligger i flera kommunen, men vi befann oss till största delen i Älmhults kommun i Småland. De naturreservat som vi besökte runt sjön var:

• Marsholms naturreservat
• Kronans naturreservat
• Möckelsnäs naturreservat
• Taxås naturreservat

[instagram-feed feed=21]

Inlägget Möckeln – till fots och till sjöss dök först upp på Hemomkringvandring.

Första gången jag snubblade över bilder av en packraft (och reflekterade över det) var för ungefär 3 år sedan. Då visade Johan Gärtner (Robinson-Johan 2023) en Youtube-film från när han vandrade vid Pärlälven. Och även tog sig fram längs älven med hjälp av packraft.

Detta inlägg innehåller reklamlänkar till Packraft Sverige.

Jag blev nyfiken på packraft

Då insåg jag att jag också skulle kunna få ytterligare en dimension på mitt vandrande. Min dåvarande sambo kände likadant och vi pratade om att testa. Men min rädsla för vatten har varit ett stort hinder som jag har försökt att jobba med, och i år har jag gjort stora framsteg. Särskilt resan till Finland i augusti hjälpte mig att inse att jag kan och vågar mycket mer än jag tror (och det gör faktiskt de flesta). Min vän Linda har varit ett fantastiskt stöd när det gäller min rädsla för vatten.

Eftersom Johan är ambassadör för Packraft Sverige kändes det naturligt för mig att kontakta samma företag. Och tack vare deras goda råd har jag nu en packraft som passar just de önskemål som var viktigast för mig. En MRS Minnow. Den är både lätt (så att jag orkar bära den) och stabil (så jag slipper vara rädd). Men den saknar kapell.

Test i vardagsrummet

Precis som när jag ska testa ett nytt tält bestämde jag mig för att testa att blåsa upp packraften hemma i vardagsrummet. Anledningen är att jag vill känna att jag har full koll när jag väl kommer ut i naturen. Hemma behöver jag inte ta hänsyn till om det blåser, om det snart blir mörkt eller om det är svinkallt (så jag skulle frusit om händerna).

Givetvis blåste jag även upp flytvästen. Med den var största utmaningen att komma på hur man skulle få ut luften efteråt. Men jag kom på det med – tack och lov för manualer/instruktioner.

Nybörjare i packraft, Funäsfjällen

Under en resa till Funäsfjällen i september, bara några dagar efter att min packraft kom hem, testade jag den 2 gånger. Jag paddlade bara korta sträckor för att känna på hur den kändes och uppförde sig.

Första försöket – motströms i å

För det första testet åkte jag och Linda till en å utanför Funäsdalen. Vi försökte hitta ett område där det inte var så strömt och där paddlade jag lite fram och tillbaka. Packraften verkade väldigt stabil men den var svår att styra. Förmodligen mitt eget fel eftersom jag tagit bort styrfenan för att inte skada den. Dessutom fyllde jag för lite luft första försöket.

Andra försöket – på vågig sjö

Bara några dagar senare gjorde jag ett nytt försök på Anderssjöarna i Tänndalen. Vädret var inte optimalt, för det blåste ganska rejält och sjön är stor. Men skam den som ger sig. Trots att jag inte alltid kom exakt dit jag tänkt mig på grund av att vågorna och vindarna var starka så försökte jag flera gånger. Och det var otroligt roligt!

Visst var det frustrerande att inte ha 100 % koll på var jag skulle komma iland. Och min paddlingteknik lämnar en väldig massa i övrigt att önska. Men nu var jag inte ute för att paddla långt, eller snyggt, utan bara för att pröva. Den här gången fyllde jag ordentligt med luft, väntade 10 minuter, och fyllde lite till. Det gjorde stor skillnad på hur packraften kändes i vattnet.

Packraft på Tivedens kanotled

Bara några veckor senare var det dags för en packraft- och vandringshelg i Tiveden med Elin. Vi började med en superhärlig och rolig dag på Tivedens kanotled (och sedan till fots på Ridleder Tiveden). Kanotleden är 15 kilometer, men vi nöjde oss med en lite kortare etapp. Naturen här är helt otroligt fin, och vi njöt verkligen av hela turen.

Den här gången hade jag fenan på packraften och det gick betydligt lättare att styra än uppe i fjällen. Trots att det gick vågor på en del sjöar kändes det stabilt och tryggt. Jag kan knappt fatta att jag sitter ute på vatten och ler, men det gör jag. Frihetskänslan i detta går inte att beskriva. Den lärdom jag tar med mig till nästa gång är att jag behöver köpa handskar och strumpor i neopren – för nu börjar det bli kallt ute.

Solen glittrade i vattnet där vi gled fram mellan bergväggar, mäktiga tallar och mysiga öar. Både frukost och middag åt vi längs leden, och det var superbra att pröva på att gå med packraften i packningen. Elin blev lika förtjust i packrafting som jag – till och med så mycket att hon började fundera på att köpa en hon med.

Uthyrning av packraft – och logi

Under helgen i Tiveden bodde vi hos Packraft Sverige, och Elin hyrde även sin utrustning av dem. Jag lägger till en länk här ifall du också är intresserad av logi eller hyr-packraft om du ska besöka Tiveden. Det tog 15-20 minuter att köra bil till nationalparkens huvudentré (vi var i nationalparken andra dagen) – entré Vitsand ligger närmare. Till kanotleden var det gångavstånd.

Jag ser en helt ny värld framför mig

Framöver kommer jag att ta alla chanser jag kan att använda min packraft för att nästa år känna mig tillräckligt trygg för att kunna ge mig ut på något lite längre äventyr. Inuti bara bubblar det av tankar och iver, för jag slås gång på gång av att jag kommer att kunna nå helt nya platser när jag bär med mig min egen ”båt”.

Fakta om min MRS Minnow

Min packraft är en MRS Minnow som väger 1.938 gram (inklusive ryggstöd, sits och fena). Paddeln är en Vikingraft Stinger (840 gram) och flytvästen – inte att förglömma – en uppblåsbar Anfibio Buoy Boy som väger 340 gram. Alltså totalt 3,1 kg, vilket i min värld är helt acceptabelt. Notera att denna modell inte har något kapell.

[instagram-feed feed=21]

Inlägget En helt ny värld – med packraft dök först upp på Hemomkringvandring.