Den här tiden på året kan det ibland kännas lite motigt att gå ut om man inte har förmånen att bo i ett område med snö som lyser upp omgivningarna och förtrollar allt till en helt ny värld att upptäcka.

Eftersom jag har hundar kan jag inte ta hänsyn till det eventuella motstånd min kropp eller hjärna gör, utan jag ger mig ut varje dag oavsett väder eller humör (men är alltid glad över det när jag kommer in även om jag någon enstaka gång inte är det när jag ger mig iväg). För att göra dagens traskande ute i de våta markerna lite roligare frågade jag min väninna Mari om hon hade lust att följa med och ta med sig sina två hundar så att vi hade hela flocken med oss. Till min stora glädje tackade hon ja och vi körde några kilometer utanför stan (Eksjö) och parkerade vid en gammal lada i Alversjö. Därifrån trixade vi oss fram på skogsvägar, stigar, grusvägar och djurstigar via Mosshemmet tills vi kom till en av ”mina tjärnar”, Norra Mossgölen.

Vi passerade på skogsvägar omgivna av mossa som blivit uppbökad av vildsvin, vackra vissnade ormbunkar, hala spänger, hav av doftande skvattram, höstens odon och lingon som höll sig kvar på sina fästen och en massa andra vackra saker.

Överallt märktes det tydligt hur otroligt mycket vatten det är i markerna just nu. På skogsvägar där jag ibland gått i walkingskor kippade det om stövlarna för varje steg när vi kämpade oss fram mellan regntyngda buskar och träd. Vi blev faktiskt rätt blöta både om skor och byxor, men det drog inte ner vårt humör utan vi gick glatt pratande vidare. När vi var framme vid Norra Mossgölen följde vi den stig som går närmaste vattenbrynet.

Just när vi kom till ett sankare område var jag beredd att svänga upp från tjärnen och leta mig upp mot nästa stig när jag tyckte mig se något ljusrosa i ögonvrån. Jag tänkte snabbt att det såg ut som rosling, men det kunde det väl inte vara. Rosling blommar tidigt på sommaren och nu är det ju december! Det är tur att Mari är van vid att vara ute med mig, så hon blev inte förvånad när jag stannade och böjde mig ner mot mossan för att kunna se på lite närmare håll. Mycket riktigt var det rosling i knopp. Och inte bara någon enstaka, utan det var mängder av knoppar.

Förmodligen har den milda hösten och början av vintern gjort att dessa sommarblommor upplever att det redan är vår.

Fascinerad av mitt decemberfynd av sommarblommor gick vi vidare med lätta (klafsande) steg, längs nya stigar och spänger mot bilarna.

Vi fick en tur på knappt två timmar i skogens tystnad. Kanske avskräckte vädret andra från att ge sig ut, eller så höll alla på med sitt julstök, i ”vår” skog var de i alla fall inte. Oavsett vad det berodde på så var det väldigt skönt att vara ensamma, kunna låta hundarna gå lösa, och dessutom roligt att lägga ihop olika skogsvägar och stigar för att ta oss in mot Mossgölen från ett helt annat håll än vanligt.

För dig som vill veta mer

Här kan du läsa vad den virtuella floran skriver om rosling
Information om fiske i Norra Mossgölen

Inlägget Sommarblommor i december dök först upp på Hemomkringvandring.

Idag fortsatte jag traditionen att använda min ”sluta-tidigt-fredag” till att göra något särskilt av eftermiddagen. Nu när den mörka årstiden närmar sig uppskattade jag möjligheten till en liten upptäcktsfärd i dagsljus extra mycket. Egentligen hade jag tänkt köra en liten bit utanför stan (Eksjö) till ett område jag ofta går i. Dagens mål var att gå till en liten lägergård som heter Mosshemmet eftersom jag aldrig varit där, men den planen gick (lyckligtvis!) i stöpet. När jag parkerade vid Norra Mossgölen, strax efter avtagsvägen mot Mosshemmet, valde jag att gå en stig som gick längs med gölen istället för att gå grusvägen. Jag tänkte sedan vika av mot Mosshemmet, men det föll sig så att jag istället fortsatte runt hela den lilla sjön.

Temperaturen var några plusgrader, men sjönk ganska snabbt, så den lätta dimma som låg närmast land tätnade under min och hunden Geminis upptäcktsfärd, i takt med att det mörknade.

Brygga i härligt ljus

Gemini är en fena till stigfinnare, så det var bara för mig att följa efter honom. Så fort stigen delade sig valde han den som gick närmast vattnet (den var förmodligen mer spännande för honom), men efter att vi gått längs sjöns ena långsida var det så blött i marken att jag var tvungen att svänga lite ”utåt” och ta nästa stig i cirkeln om man säger så.

Stigen jag följde när jag rundade Norra Mossgölen gick en liten bit från vattnet uppe bland tallar och skvattram. Trots den sena hösten doftade skvattramen, en av mina favoriter. Jag älskar verkligen att gå i sådan miljö.

Ute på en udde där vi vek av stigen passerade jag mossa som blossade i höstens alla färger. Bilderna blev inte tillräckligt skarpa för att jag ska vilja använda dem här, men jag har kvar minnet av den färgstarka, vackra mossan. Däremot lyckades jag fota några av träden ute på udden, och dimman hade då tätnat ordentligt jämfört med när vi gick från bilen.

Solnedgången (ja, det var ju ingen sol, men tidpunkten enligt tabellen för solens upp- och nedgång) närmade sig med stormsteg, och eftersom jag inte hade gått här tidigare ville jag helst vara tillbaka vid bilen innan det mörknat helt, så när vi passerat udden försökte jag gå lite snabbare. Första halvan av turen hade jag gått i utforskar-lunk och tittat och fotat mycket.

Den sista biten innan vi kom ut på den lilla grusvägen några hundra meter från platsen där bilen stod parkerad hade man röjt sly i skogen, och den låg tyvärr kvar överallt – även över stigen, så det var lite snärjigt att ta sig fram. Resten av vägen var det lätt att själv välja om man ville gå nära vattnet och riskera att bli blöt om fötterna, eller följa en annan stig en bit längre upp. Detta var en helt perfekt runda som verkligen gav mig känslan av att ha fredagslyxat – och gjort något bra av den lediga tiden. Och nu vet jag dessutom att man kan gå runt Norra Mossgölen – det hade jag ingen aning om innan!

För dig som vill veta mer

Detta är inte någon uppmärkt runda, men det var enkelt att hitta stigen. Vi gick motsols runt Norra Mossgölen. För mig och min hund tog det cirka 1 timme att gå runt, men jag uppskattar att sträckan inte är mer än kanske 2,5 km, så det går att gå betydligt snabbare. Det finns många fina skogsvägar i närheten där man både kan promenera och plocka bär och svamp när det är rätt säsong. Detta är ett område där man inte brukar möta någon förutom eventuellt enstaka fiskare, jägare eller svampplockare.

Hitta hit: Kör RV 32 från Eksjö mot Vetlanda. Efter några kilometer svänger du höger i korsning i Ryningsholm, precis före några fält, mot Prostorp. Efter ett fåtal hundra meter, sväng höger igen mot Prostorp. Några kilometer på grusväg följer nu. Efter en mycket skarp vänstersväng (där korsning med skylt åt höger mot Mosshemmet står) parkerar du till höger, vid Norra Mossgölen.

Länk till Wikipedias information om Norra Mossgölen

Inlägget Norra Mossgölen runt dök först upp på Hemomkringvandring.