Lärkträdet har varit väldigt speciellt för mig så länge jag kan minnas. Förmodligen ända sedan min pappa visade mig när jag var liten, att det finns ett barrträd som tappar sina barr på hösten precis som lövträden fäller sina löv.

För exakt en vecka sedan passerade jag en klunga lärkar som stod vid sidan av en skogsväg och jag fotade dem eftersom de just började få sina nya barr. När jag skulle publicera bilden på Instagram googlade jag först på ”lärk” eftersom jag ville ha med det latinska namnet (larixdecidua) också bland mina #hashtags och passade på att läsa lite om lärken när jag ändå hade informationen framme på skärmen. På så sätt fick jag reda på att lärkträden blommar på våren. Det hade jag ingen aning om innan – och jag bestämde mig genast för att gå förbi lärkarna minst en gång i veckan för att inte missa deras blomning.

Inte kunde jag ana då att jag knappt en vecka senare både skulle få se, och fotografera, lärkblommor för första gången! Jag är verkligen lyckligt lottad!

Inlägget Lärkträden blommar dök först upp på Hemomkringvandring.

De senaste två åren har jag kommit på att det är oerhört roligt att fotografera i naturen, och främst blommor/växter. De är enkla att börja med eftersom de står stilla till skillnad från fåglar, insekter och vilda djur. Dessutom är de ofta färgglada och tacksamma som fotoobjekt. Jag har ingen särskild utrustning, utan använder min gamla iPhone SE och tycker att jag kommer ganska långt med den. Jag har heller ingen utbildning inom fotografering, utan jag går på känslan, både vad gäller hur jag ska använda kamerafunktionen och hur jag ska komponera mina bilder.

Idag kom min vän X ner på besök från Norrland och han är precis lika nördig som jag när det gäller fotograferande i naturen. Vi bestämde oss för att åka till Hassafall där jag var på utflykt igår, för att han skulle få lite vår som kontrast mot snön han fortfarande har hemma. Sträckan vi gick längs Hassafallsleden var ungefär 3 kilometer, men det tog oss två och en halv timmar att gå eftersom vi oftast stod, satt eller låg och fotograferade längs stigen och ån.

Det fanns mattor av vitsippor, en massa blåsippor, och vi hittade harsyra, tibast och kabbeleka som vi kände till. Dessutom hittade vi både rotparasiten vätteros (Lathraea squamaria) och den lilla, näst intill oansenliga, gullpudran (Chrysosplenium alternifolium).

Att ”hitta” nya växter, ta reda på vad de heter, och sedan lära mig lite om dem, är en av sakerna jag tycker är allra roligast med att fotografera i naturen – förutom att få vackra bilder förstås. Jag blir lycklig i hela kroppen av det.

De flesta som är med mig ute, som dotter, syskon och väninnor, tycker att jag är ganska tråkig som stannar för att fota så ofta, så det är alltid oerhört roligt att vara ute med någon som stannar lika ofta som jag själv.

Och för dem som tror att jag (och andra som är som jag) bara ser naturen genom skärmen och därmed missar den här och nu vill jag förtydliga att jag i allra högsta grad är närvarande. Jag försöker bara kapsla in och förstärka må-bra-känslan och minnena, så att jag kan plocka fram dem om och om igen genom mina bilder.

Inlägget Att fota växter dök först upp på Hemomkringvandring.