Risveden med sina 11 naturreservat är verkligen en pärla. Idag besökte vi det lilla reservatet Bergsjön som gränsar till Slereboåns dalgång som vi redan hunnit besöka två gånger. Tanken var att vi skulle ta en träningstur i lite högre tempo – men så blev det inte riktigt.

Som tidigare körde vi till parkeringen i Röserna. Drygt 100 meter in på leden i Slereboåns dalgång tog vi av på stigen mot Bergsjön. Den första biten av leden är rejält kuperad. Skogen ger en stark känsla av vildmark och orördhet och det var en fröjd att gå där. Man ska kunna se linneor längs stigen, men idag såg jag enbart skogsbingel där.

När vi kommit uppför de första branterna ledde stigen oss genom en underbar skog där marken var helt klädd i blåbärsris. På ett ställe såg vi ett rådjur skutta i branten. Mellan 800 och 900 meter från parkeringen delar sig stigen och man kan välja att gå till Bergsjön mot norr eller mot söder. Vi valde att gå medsols, och svängde alltså vänster mot norra stigen – som fortsatte gå genom kuperad terräng.

Efter att ha passerat ett lite våtare område fullt av odon kom vi upp på ett berg med knotiga tallar. Bergsjön skymtade mellan grenarna och det var lätt att förstå hur den fått sitt namn. På den sida vi kom in stupade berget nämligen brant ner mot den lilla skogssjön.

Det var svårt att hålla träningstempo när vi kom upp hit. Inte för att det var svårgått på något sätt, utan på grund av naturens skönhet där vi gick längs stigen på berget. Vi kunde inte låta bli att stanna och beundra utsikten gång på gång.

I de brantaste partierna finns trappor för att underlätta. Efter trapporna var det vacker blandskog med gräs runt stigen. Vi hittade en perfekt liten badklippa så både min sambo och en av hundarna passade på att ta sig ett litet uppfriskande bad i Bergsjön. Själv är jag inte riktigt lika förtjust i att bada i kalla sjöar…

Efter pausen rundade vi den vackra lilla sjön och gick i blandad terräng som bjöd på mängder av blåbär, blandskog och orörd barrskog innan vi kom tillbaka till korsningen där vi tidigare valde att gå mot norr. Totalt hade vi då bara gått 3,2 kilometer, så vi bestämde oss för att inte gå tillbaka till parkeringen redan där, utan försöka bygga på rundan lite.

Hittills har slingorna i naturreservaten i Risveden varit märkta med blå markeringar. På sina ställen har vi dock även sett markeringar i gul-orange och börjar misstänka att det är en stig som leder över hela norra delen av Risveden. Hur som helst så valde vi att följa den från korsningen i förhoppning att komma bort till vattenfallen i naturreservatet Slereboåns dalgång. Nu försvann ledmarkeringarna efter ett tag, men vi lirkade oss på olika stigar fram till vattenfallet där Lars passade på att dricka lite vatten.

Från vattenfallet är det 1,6 kilometer till parkeringen (vet vi eftersom vi mätt tidigare). Den sträckan gick väldigt snabbt att gå. Dels för att vi ”kan” vägen och dels för att det började regna när vi hade några hundra meter kvar till bilen. Hur som helst var vi väldigt nöjda med vår tur som blev knappt 8 kilometer. Den bjöd på mycket många olika naturtyper – den ena vackrare än den andra.

Risveden är otroligt fint och känslan av vildmark förvånansvärt stor med tanke på att området bara ligger 4 mil från Göteborg. Det enda reservatet hittills där vi saknat vildmarkskänslan är ironiskt nog i just det reservat som heter ”Risvedens vildmark”.

För dig som vill veta mer om Bergsjön och Risveden

Så här hittar du hit: Reservatet ligger i Ale kommun 5 km norr om Skepplanda. Infart finns vid Röserna utefter vägen mot Kvarnabo.

Länkar:
Länk till Länsstyrelsens information om naturreservatet

Länkar till inlägg om andra naturreservat jag besökt i Risveden
Här hittar du alla inlägg om mina besök i Risveden

Inlägget Liten tur till Bergsjön, Risveden dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag är en riktig badkruka – på allvar – så hade någon sagt så sent som för en vecka sedan att jag skulle ta en vattenfallsdusch hade jag förmodligen skrattat personen rakt i ansiktet.

Idag sken solen från en klarblå himmel, men enligt SMHI i skulle det bli molnigt fram på dagen så vi bestämde oss för att passa på att gå upp till min favoritsjö innan dess, lite mer än en kilometer hemifrån, och bada och sola lite.

I vanliga fall undviker jag att bada utomhus, men i den värme vi haft de senaste dagarna sökte sig till och med den här badkrukan ner i vattnet. Vi hade lagt beslag på en hel udde med underbara klipphällar. Eller lagt beslag på.. vi såg inte en enda människa runt sjön. Det var underbart att i lugn och ro ömsom simma, ömsom sola, ömsom busa med hundarna och ömsom fota blommor.

Efter två och en halv timmar bestämde vi för att vända hemåt. Lars föreslog att vi skulle gå förbi vattenfallet på väg hem – han ville nämligen se om man kunde duscha där.

Det tar inte många minuter att gå mellan sjön och vattenfallet och Lars konstaterade snabbt att det gick alldeles utmärkt att ta en vattenfallsdusch i vårt ”hemmavattenfall”. Dessutom påstod han att vattnet var varmt och skönt. Och att strålarna kändes som massagestrålar.

Jag kunde inte motstå frestelsen att pröva vårt naturspa jag med. Till min förvåning var vattnet inte alls kallt. Och det var en härligt uppfriskande upplevelse att pröva på vattenfallsdusch. Ärligt talat kunde jag inte sluta le på hela vägen hem – och det är inte otroligt att det snart blir ett litet ”dopp” i vattenfallet igen.

Dagens utflykt blev inte någon lång vandring – vi var som längst knappt 2 kilometer hemifrån, men det var i alla fall en hemomkringvandring då vi utforskade det nya vi har runt knuten. Och den gav oss många härliga sommarminnen att bära med oss i höst och vinter!

Inlägget Vattenfallsdusch – på hemmaplan dök först upp på Hemomkringvandring.