För en blomnörd som mig var det med stor förväntan och förtjusning jag skulle få tillbringa en vecka på Öland med min vän X för att vandra och titta på växter innan jag hämtade min dotter för ytterligare en vecka på Öland som planerades innehålla sol och bad.

Eftersom min vän blev sjuk ställdes blomnördsresan in, men jag har försökt att ta vara på tiden den vecka min dotter, hennes kusin, hundarna och jag har varit på Öland (har sovit knappt 5 timmar per natt) för att ge både tonåringarna, hundarna och mig själv det vi velat ha ut av resan.

På en vecka blev det ett antal blommor. De flesta är säkerligen ganska vanliga ur öländsk synvinkel, men för mig är de exotiska nästan allihop. Och jag njuter så av att ha fått se dem!

De flesta var nya för mig, men bland bilderna ser du bland annat blåeld, tulkört, strandvial, salepsrot, gräslök, strandaster, krissla, axveronika, vit fetknopp, backglim, cikoria, trift, kärrknipprot, nattviol, purpurknipprot, puktörne, martorn, klöverärt, rosenmalva, korskovall, ullkardborre, skogslök och backvial. Några finns med två gånger, och ett fåtal (tistlarna) vet jag inte namnet på.

Inlägget Öländsk blomsterprakt dök först upp på Hemomkringvandring.

Idag har jag haft en helt underbar dag då jag fick sällskap av min vän sedan många år och före detta kollega, Mattias, på en galet fin vandringstur längs norra Ölands västra kust.

Vi utgick från Byxelkrok och valde att gå längs med vattnet söderut mot Byrums Sandvik. Vädret var perfekt för vandring – drygt 15 grader, soligt och en frisk vind från havet svalkade oss alldeles lagom. Underlaget varierade mellan allt ifrån sand till sten av olika slag och klipphällar som var enkla att gå på jämfört med övriga underlag.

På klipphällarna gick det betydligt enklare att gå än sten och sand, så vi uppskattade varje tillfälle vi fick att gå på fastare underlag

Vyerna ut mot havet och ön Blå Jungfrun över vågornas svall, var bedövande vackra och jag hade svårt att sluta fota. Den vackra skifferstenen som vi hade vid sidan av oss stor del av vandringen var också mycket vacker och det är mäktigt att något så ”skört” kan vara så starkt.

Det var fantastiskt att se hur vattnet tämjt stenen till sådana former. På ett ställe hade klintkusten eroderat så att ett ordentligt överhäng bildats. Man hade lätt kunnat övernatta därinne, och det var en mäktig känsla att gå därunder.

En massa fossil såg vi också – och det är i alla fall inte jag van vid att se dagligdags. När man väl hade sett det första såg man fossil överallt på stenhällarna.

Bitvis gick det sakta att gå. Det kändes nästan som om man tog ett steg framåt och gled två steg tillbaka, eftersom stenarna rullade på varandra eller på sand. Dessa sträckor var det lite svårare att ta in omgivningen eftersom man fick koncentrera sig på var man satte fötterna. Det var också lite påfrestande för min stukning att behöva parera hela tiden, men jag snörade åt kängorna ordentligt och fick ta en Alvedon vid ”lunchrasten” med världens vackraste utsikt mot Kalmarsund. Sedan var jag som ny igen.

När vi hade gått ungefär drygt halva sträckan (totalt 14 km) valde vi att gå upp mot den lilla vägen som följer strandlinjen en liten bit upp, och följa leden markerad med vita prickar på träden. Det gick då mycket snabbare och enklare att gå och det var härligt att gå i skog och skymta havet mellan träden. Vi gjorde små ”strandhugg” så fort vi såg stigar som vek av mot havet för att inte missa några gobitar. Det är jag väldigt glad över med tanke på de sagolikt vackra platser vi kom till. Det var som att ha hamnat utomlands, fast med tallar istället för palmer. Overkligt vackert helt enkelt.

Sista delen av vår vandring gick ganska smidigt och enkelt och vi kom fram till parkeringen vid Byrums Sandvik (cirka en kilometer norr om Byrums raukar) efter drygt 3,5 timmar* och vi var eniga om att turen inte bara hade levt upp till våra förväntningar utan även överträffat dem med råge.

Så fantastiskt vacker och unik natur. Så perfekt väder med sol och uppehåll ända tills vi kört några hundra meter från parkeringen då det började regna. Trevligt sällskap. En massa glittrande hav, skummande vågor, fantastiska klipphällar, fossil, fina blommor, turkost vatten vid vidsträckta sandstränder. Vad mer kan man önska sig?

Jag har full förståelse för varför området är ett naturreservat (Bödakusten västra) och jag kommer med största sannolikhet att utforska det här området mer vid kommande besök på ön som jag fallit så pladask för. Kanske bör jag nämna att trots att det är så mycket folk på Öland just nu så mötte vi bara två personer på hela vår tur!

* Om vi hade valt att gå längs stranden även de sista kilometrarna hade det tagit betydligt längre tid, eftersom vi då skulle gått på sandstrand. Nu gick vi på fin skogsstig/skogsväg istället.

För dig som vill veta mer om vandring runt Byxelkrok:

I boken ”Öland och Blå Jungfrun – vandringsturer och utflykter” är tur 8 ”Klintkust vid Hagudden” och tur 9 ”Bödakusten västra” delar av den sträcka vi gick idag.

Länk till information om naturreservatet på Länsstyrelsens hemsida

Andra blogginlägg från Öland

Länk till inlägg om andra vandringar och utflyktsmål på Öland

Inlägget Byxelkrok – Byrums Sandvik dök först upp på Hemomkringvandring.