När jag såg solen skina in genom kontorsfönstret vid 11-tiden bestämde jag mig för att försöka ta långlunch. Tack vare min snälla chef (som släppte iväg mig) lyckades jag ta mig ut.

Säbyleden ligger nära jobbet

Eftersom den vackra vandringsleden Säbyledenara ligger bara några minuters bilfärd från mitt jobb valde jag att åka dit. Närheten var inte enda anledningen till mitt val, utan även att leden går längs havet. Kombinationen hav och solsken är alltid härlig.

Sammanfattningsvis ka man säga att Säbyleden är en lättgången, 6 kilometer lång, kustnära led på Tjörn. Liksom Sundsbyleden som jag gick på lunchen häromdagen är den här rundslingan en del av Kuststigen (läs om alla delleder på deras sida).

Avstickare till Stenstugan

Jag har gått Säbyleden, och delar av den, många gånger. Både på egen hand, med min sambo, med våra hundar och tillsammans med vänner. Detta är ett område som jag gärna kommer tillbaka till.

Som vanligt gjorde jag avstickaren ut på Säby ö och Stenstugan, trots att det blir några kilometer mer att gå. Stenstugan är så vacker, och även naturen på väg ut dit.

I nästan en och en halv timme strosade jag runt vid havet och insöp så mycket sol jag bara kunde!

Ett litet blomsterparadis

Eftersom jag är blomnörd är jag extra svag för de tre naturreservaten som man går igenom längs Säbyleden. Under våren trängs triften längs klipporna, och strandängarna är fulla av gullvivor och mandelblom. På försommaren blommar strandängarna för fullt, med stor artrikedom, som till exempel växterna här nedanför (mitten av juni 2022).

Vill du veta mer om Säbyleden?

Så här hittar du till Säbyleden som ligger på Tjörn i södra Bohuslän: Med bil: Kör väg 169 mot Skärhamn. Ta höger mot Kållekärr. Passera Kållekärr. Efter rondellen vid Hoga, ta höger mot Säby. Parkering finns vid Säbygården. Med buss: Ta buss mot hållplats Hoga på Tjörn.

Här kan du läsa ett inlägg från en höstig tur jag gjort till Stenstugan.

[instagram-feed feed=17]

Inlägget Lunchjakt på solsken, Säby dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom jag inte varit så mycket i Svartedalen tänkte jag försöka utvidga mina kunskaper om området. Under helgerna är det oftast väldigt mycket folk där, så för min helgövernattning försökte jag hitta något utanför de mest besökta delarna av naturreservatet. När jag hittade information om Stenstugan bestämde jag mig för att det fick bli målet för denna tur.

Mitt val föll på Stenstugan i Svartedalen

Att jag älskar att vara ute i naturen är ingen hemlighet för dig som följer min blogg. Ofta försöker jag utforska vackra platser i min närhet, och lära känna dem. Antingen genom att besöka dem flera gånger eller genom leta upp olika stigar och inte bara följa huvudvägen/stigen. Och nu var det alltså Svartedalen som väckte min nyfikenhet.

Efter att ha studerat min orienteringskarta (finnas att köpa via Södra Bohuslän Turism) över Svartedalen hittade jag Stenstugan. Dessutom noterade jag att det skulle bli relativt enkelt för mig att ta mig dit. Jag kom i bil och parkerade vid Översjön. Därifrån var det inte ens en kilometer att gå fram till Stenstugan.

Förbi stugan längs blå led

Stenstugan är det enda torpet i hela naturreservatet som är bevarat, fick jag veta av skylten som står vid huset. Övriga torp ligger i ruiner. Jag gjorde en liten avstickare från leden ner till sjön Hungersvatten. Sjön är ganska liten, men här finns både en eldstad och sittbänkar.

Jag gick vidare längs stigen och valde den blå leden som är 5 kilometer lång. Den går bland annat runt sjön, men även genom skog. Igår valde jag att gå den motsols, för att kunna svänga in på röd led och gå på insidan av Hungersvatten. Planen var att hitta en bra tältplats där.

En stor del av leden består av skogsväg

Innan jag gav mig ut på denna lilla tur hade jag ingen information om den förutom kartan. Men det visade sig att största delen av slingan bestod av skogsväg som var lätt att gå. Visserligen var den bitvis väldigt blöt, men det är inte så konstigt efter allt regnande. Några korta sträckor gick längs skogsstig.

Det var inte någon hisnande natur vid sidan av leden. Men skön skog vid sidorna. Om det är lugn och ro man vill ha, eller kanske en fin runda att gå och prata med en vän på, så passar det här alldeles utmärkt.

Tältplatsen jag planerat var inte optimal

I slutet av rundan svängde jag in på stigen markerad med rött som ledde mig tillbaka till sjön Hungersvatten. Det var inte mer än en halvtimme kvar till solnedgången, och med tanke på att detta var en gråmulen dag var det redan ganska mörkt. Men jag ville ändå ta mig fram till berget vid sjön Hungersvatten för att slå upp tältet.

Medan det mörknade alltmer gick jag på blöta och slippriga stigar ända fram till sjön. När jag följt leden uppför berget insåg jag att det skulle bli svårt att få upp tältet där. Däremot såg jag en liten vik, tvärsöver sjön, där skogen öppnade sig ner mot vattnet. Eftersom det växte ormbunkar där gissade jag att det inte skulle vara lika blött där som på en del andra ställen jag gått.

Jag hasade nerför berget igen, följde stigen en bit tillbaka. Sedan skuttade jag över en bäck med ryggsäcken skumpande på ryggen, och gick i halvmörkret mot sjön. Där följde jag en stig som jag knappt kunde skönja.

Viken jag sett på håll var inte alls lika optimal som tältplats som jag tänkt mig. Men på grund av att klockslaget för solnedgången redan passerat var jag tvungen att stanna för att få upp tältet. Allting lutade ner mot vattnet (skogen stod ju på ett berg). Så jag valde den planaste ytan bland alla tuvor och håligheter. Jag tänkte att eftersom jag har dubbla liggunderlag löser det sig ändå.

Middag

Trots mörkret runt mig tog det inte många minuter att slå upp tältet. Jag var otroligt tacksam att min sambo indoktrinerat mig att alltid packa saker på samma sätt hela tiden. Därför var det lätt att hitta det jag behövde i ryggsäcken utan att behöva slösa på pannlampans batteri hela tiden.

Jag tog på mig en fleecetröja under skaljackan och tog med mig stormköket (Trangia) till en stor stenhäll jag sett vid vattnet. Där satt jag på mitt liggunderlag och kokade upp vatten till min middag. Vid det här laget var det riktigt mörkt, men över sjön fick jag ett vackert skådespel trots att dagen varit grå.

Efter att jag ätit min mat var jag mätt och varm och jag satt kvar en lång stund och bara njöt av stillheten. Tyvärr nådde en del motorljud hit (något jag störs av) men på avstånd. Egentligen har jag ingen uppfattning om hur länge jag satt där – och det spelar heller ingen roll.

I området saknas mobiltäckning, men precis där, på min stenhäll, hade jag faktiskt sporadisk kontakt med omvärlden. Så jag kunde skicka min position hem till min sambo.

Bokläsning och god nattsömn

Kvällen var ung när jag kröp ner i sovsäcken, så jag fördrev tiden med att ligga och läsa en stund. Sedan låg jag bara i mörkret och lyssnade på naturens alla ljud tills jag somnade. Precis som vanligt sov jag gott. Det enda som störde sömnen var att luften gick ur mitt uppblåsbara liggunderlag (!!) under natten, så jag hade rätt ont i ryggen när jag vaknade.

Morgonen var fin när jag steg upp. När jag packat ihop mina saker valde jag att fortsätta på ”fel” sida av sjön istället för att gå leden tillbaka till Stenstugan. Jag styrde mina steg mot parkeringen för att lägga av mig ryggsäcken och packningen innan jag gick på ytterligare en liten upptäcktsfärd i området.

Slutligen några länkar för dig som vill veta mer om Stenstugan

Stenstugan ligger i naturreservatet Svartedalen. I den här delen av reservatet är det tillåtet att tälta, men inte att elda förutom i de färdiga eldstäder som finns på många håll. Observera att mobiltäckningen på många håll i Svartedalen är i princip obefintlig. Från parkeringen vid Översjön, där jag parkerade, är det bara några hundra meter att gå fram till Stenstugan. Från parkeringen utgår fyra olika leder i längd 2-5 kilometer vardera. De går alldeles utmärkt att kombinera för att få ihop en längre runda. Koordinater till parkeringen vid Översjön hittar du här

Den ideella föreningen Rädda Svartedalens Vildmark har gjort en fantastisk sammanställning över Stenstugans (och dess ägares) historia. Om du är intresserad av historia – grotta ner dig i denna pdf-fil som är 15 sidor lång!

Inlägget Stenstugan och Hungersvatten, Svartedalen dök först upp på Hemomkringvandring.

För ett tag sedan besökte jag Säby kile naturreservat på Tjörns västsida. Det var en fantastisk dag då vädrets makter var på vår sida och det kändes extra lätt att andas, vara närvarande och verkligen uppleva det som fanns runt oss.

För mig som är bosatt mitt i de mörka småländska skogarna är den kustnära naturen på Tjörn exotisk och storslagen. Att strosa fram längs Säbyleden i naturreservatet var som ett enda stort lyckopiller för mig, och det var hisnande vackert vart än jag såg.

De eldiga, höstiga färgerna, som förstärktes av att solen tittade fram dagen till ära, förgyllde landskapet och gjorde allting andlöst vackert.

Leden går längs en gammal, numera delvis gräsbevuxen, väg och var mycket lätt att gå på, så sinnena kunde koncentrera sig fullt ut på att ta in de fantastiska omgivningarna. Till slut kom vi fram till den vackra stenstugan som ligger charmigt inbäddad mellan klipporna. På berget ovanför fanns ett röse så vi gick upp dit för att sitta ner en stund och bara njuta av stunden – och av utsikten.

På Tjörn finns det visserligen många snarlika platser, men jag föll helt pladask för Säby kile naturreservat och skulle mer än gärna besöka det när strandängarna står i full blomsterprakt nästa vår och sommar. Och gärna det närliggande Breviks kile också om jag ändå är i krokarna.

Jag har tyvärr ingen aning om hur långt vi gick, men jag skulle inte tro att det var mer än runt 4-5 km tur och retur mellan parkeringen och Stenstugan. Det tog oss ändå någon timma. Det var mycket jag ville se och fota, och uppe på klippan satt jag och bara njöt ett bra tag utan att bry mig om tiden. Vägbeskrivning finns i länk nedan.

För dig som vill veta mer:

Länk till Länsstyrelsens information om naturreservatet
Länk till Tjörns hembygdsförenings information om Stenstugan

Inlägget Säby kile, Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.