Planen för trettonhelgen var att åka till Gårdsjön i grannkommunen Stenungsund. Där skulle vi gått några turer och jag tänkte också inviga mitt tält. Men när det gick ut allmän uppmaning om att inte ge sig ut på vägarna i onödan ändrade vi planerna. Istället blev det vandring hemomkring på Pilgrimsled Orust, som jag når till fots.

Besvikelse över att inte få testa tältet

Trots att jag är utomhus mycket har jag aldrig haft något eget tält. Tidigare, när jag var ensam med min dotter, övernattade jag oftast i vindskydd eller stugor. Sedan blev jag sambo, och Lars hade redan en massa olika tält, så jag har alltid lånat av honom. Men nu äntligen har jag ett eget tält. Det är ett självstagande kupoltält vilket är väldigt bra när man ska tälta vid kusten där det är svårt att få ner tältpinnar i klipporna. För den som är nyfiken och vill veta mer är det ett Helsport Reinsfjell Superlight 2.

Direkt när jag fick hem tältet i torsdags prövade jag att slå upp det i vardagsrummet så att jag skulle ha koll på hur allt funkade. Se gärna reaktionerna jag fick på detta på Instagram. Där delade även många följare med sig av sina bästa tältminnen. Jag längtade verkligen efter att få inviga tältet, men när det gick ut varningar om att man inte skulle ge sig ut i trafiken ändrade mig mig. Trots besvikelsen jag kände.

Tänk om snabbt för ny plan

Att bara sitta hemma en ledig dag på grund av snöfall och halvstorm är inget alternativ för mig, så jag tänkte om. På bara några minuter hade jag bestämt mig för att klä på mig och gå ut till den närliggande Pilgrimsled Orust (länk till mina tidigare turer på leden).

Jag bestämde mig för att ta med vår hund Balder eftersom han behöver rejält med motion.

Besvikelsen vändes i glädje

Jag måste erkänna att jag bar besvikelsen som ett moln över mig när jag gick ut. Men det dröjde inte länge förrän jag började njuta av vinden i ansiktet och känslan av äventyr när jag knappt såg för all snö som föll. Dessutom smittade Balders iver av sig.

Vi följde pilgrimsleden längs väg, skogsväg och stig, Sträckan vi gick var mellan Långelanda och Stillingsön. Sedan följde vi vägen tillbaka till Långelanda. Snön yrde och vi såg inte en människa under de tre timmar vi var ute.

Härligt med hemomkringvandring

Det jag tycker är så härligt med hemomkringvandring är att även om man har gått på ett ställe många gånger så är det alltid något nytt. Det är olika årstider och olika väder. Olika ljus, olika färger.

Detta hade aldrig gått utan dubbade skor

Väglaget var verkligen uselt denna dag. De sträckor jag gick längs väg var katastrofala. Kvällen innan hade det regnat och sedan frös det på under natten. Därför bildades blankis. Ovanpå den samlades sedan snö som stundtals vräkte ner, och stundtals bara singlade ner – men oftast i sidled på grund av vinden.

Med tanke på att jag även hade 43 kilo hund i kopplet hade jag aldrig kunnat gå utan mina dubbade skor (Torne). Balder själv halkade runt som Bambi på hal is, och de få bilar som vågat sig ut kröp fram. Varje vinter hamnar jag i lägen som detta och känner otrolig tacksamhet varje gång över att gå dubbat.

Ytterligare info om Pilgrimsled Orust

Pilgrimsleden Orust ska enligt uppgift vara 90 kilometer lång, men när jag lägger ihop delsträckorna får jag det till 105 km. Svårighetsgraden bedöms variera mellan medel och svår. Leden går mellan åtta vackra kyrkor på Orust. Via stigar, kuperad terräng och småvägar får man uppleva hav, berg och inland.

Länkar där du kan läsa mer

Här kan du läsa om de etapper som jag själv har gått, och hur jag upplevde dem. Du kanske också vill läsa om en annan snöig tur i mitt hemomkring.

Avslutningsvis kommer några användbara länkar där du kan läsa mer om pilgrimsleden som vi har här på Orust:

– Västsveriges beskrivning av Pilgrimsleden Orust
– Så här beskriver Svenska Kyrkan leden
– Följande information finns hos Orust kommun

Inlägget Vandring hemomkring i snö dök först upp på Hemomkringvandring.