På midsommardagen fick jag gå en liten, liten tur som var väldigt annorlunda jämfört med allt jag är van vid. Min syster och jag ville göra något för barnen på 1, 3 och 5 år för att väga upp alla deras turer upp på olika fjäll och när vi läste i Sälen-magasinet om Trollskogen bestämde vi oss för att åka dit.

Stigen där det skulle finnas 400 troll var bara 1,3 kilometer, men det tog oss nästan tre timmar att gå stigen fram och tillbaka.

Redan vid första stoppet märkte vi att den här rundan skulle göra succé hos mina systersöner. De satt på snöskotrar gjorda av timmerstockar, gick in i trollbussen där alla säten har en egen ratt, det fanns en Trolvo-traktor och mycket annat att utforska innan vi ens hade hunnit upp i själva skogen.

När vi nådde skogsbrynet fick vi gå in i trollskolan, stå och kika in på ett trollbröllop i trollkyrkan (där man fick höra prästens tal) och många barn hade lämnat sina nappar där. Vi gick in i smedjan och björnidet och flera andra hus. Där fanns också min absoluta favorit: Dalageten! Utanför getens lilla lada fanns en berättelse om hur det gick till när dalageten blev röd, och att det blivit så populärt att man börjat måla andra djur också i hans färger. <3

Sedan fick barnen mycket att se på; en dansbana där man kunde köpa ”körv med bröd” och ”låtter”, Vild-Hasse i trä stod och sålde korv, vi gick längs tandgatan och fick se en massa tandtroll. Där fanns en rap-grupp, en operakällare, ett fullsatt värdshus, ett sagohus där trollmor läste sagor och mycket annat. Det lät överallt från gömda högtalare i träden och man skymtade tjädrar, rådjur, rävar, ormar och en massa andra djur överallt i trollskogen.

Barnen sprang lyckligt från troll till troll, från träd till träd, och stannade storögt och tittade och lyssnade. 1-åringen som åkte i bärstol på sin mammas (och ibland på min) rygg verkade nöjd över att det var så färgglatt i skogen.

När vi kom längst upp och skulle vända började det regna så vi gick lite snabbare nerför backarna. Det blev då väldigt tydligt att Trollskogen är byggd för barn som kommer på skidor – allt var vänt åt det hållet (skyltar med mera), men jag tycker att det är roligt att de hade allt igång även på sommaren.

När regnet övergick i hagel la barnen in racing-växeln på sina korta ben och jag tog lite längre steg. Lustigt nog somnade 1-åringen (som envist hållit sig vaken flera timmar längre än hon brukar på förmiddagen) mitt under ovädret och sov sedan hela vägen tillbaka till stugan.

Pojkarna kommer sent att glömma denna utflykt – och detsamma gäller mig. Ler. Det var inte direkt någon stor naturupplevelse, men det gav mig mycket glädje att se barnen så lyckliga ute i naturen.

Inlägget Trollskogen, Hundfjället dök först upp på Hemomkringvandring.